En Bjälke i ögat!

En Bjälke i ögat!
Matt.7:1-5
Av: Johannes Djerf
Filmklipp (spider pig, “Simpson the movie”)
Vår vän Homer tog hem en gris som ingen längre ville ha, han tog hand
om den, kammade den, gav den kärlek och gjorde den smutsiga grisen till
en hjälte, a spider pig. Och det är vad dagens predikan handlar om, att
inte särskilja människor, att inte räkna bort människor, att kasta
människor i ett speciellt fack, eller på sophögen, bedöma och avgöra och
ge fällande utslag, trots att den andre kanske på alla sätt både ser ut som
en gris och verkar vara som en gris. Om ni förstår uttrycket. På Jesu tid
så var grisen faktiskt så pass smutsig och oren att den inte ens fick gå på
marken, utan man hade byggt upp betongplattor som den fick gå på så
att den inte rörde och orenade marken. Och så känns det faktiskt ibland
som vi gör med vissa människor när vi dömer andra och dränerar bort
värdet hos någon annan. Men precis som homer på ett så tydligt sätt
visade, så är det inte det som vi är kallade till. Utan Vi är kallade till att
resa upp och upprätta människor, hur grisiga de än är, till det som de är
ämnade till att vara, ett Guds barn, inte till att böja ner andra och till att
döma andra.
En svaghet som jag tror vi alla har, men som vi tillsammans måste
övervinna. Jag tror inte det bara är jag som gång på gång, nästan
dagligen faktiskt kommer på mig själv att jag snabbt skapat en bild av en
annan människa bara genom hur en människa ser ut eller genom en
handling som en människa gör, ja till och med innan den andre hunnit
öppna sin mun så tror jag att jag vet hur den personen är. Forskare
menar att det tar oss bara 7 sekunder att fatta elva beslut om vad vi
tycker om någon annan. 7 sekunder! Det är snabbt! Men jag skulle kunna
tänka mig att det är sant faktiskt. För vi är snabba till att döma ut
människor och sätta etiketter eller till och med slänga varandra på
sophögen på innan vi vet sanningen. Ungefär som en del vill slänga
mjölken direkt bara för att det står ett bäst före datum på, när sanningen
är att den håller i flera dagar till.
Jag minns när jag gick i årskurs tre på lågstadiet så fick jag etiketten
fikus. Även om jag inte riktigt visste vad det var så lät det inte bra och jag
blev väldigt ledsen när kompisarna ropade det efter mig.
Eftersom jag var och är fortfarande en väldigt känslosam kille så gick det
så långt att vår fröken blev tvungen att ställa dessa grabbar som hade
sagt detta hemska ord till mig, inför rätta. Hon skrev upp namnet fikus
med stora bokstäver på tavlan och frågade killarna om de visste vad ordet
betydde? De hade säkert hört det ropas på tv någongång men inte visste
de att det var ett slangord på en homosexuell, de visste nog inte ens vad
det innebar. Efter en lång tystnad så sade en av killarna ”jag tror min
mamma har en blomma som heter fikus”. Jag kan tänka mig att fröken
blev förvånad. ”eh... jaha Kristian, då får du ta med dig Johannes hem till
dig och visa denna fikus och sluta jämföra honom med denna blomma”, sa
hon vilket Kristian också gjorde.
Och samma okunskap, samma lösa grund har oftast de bilder, de tankar
och ord som vi skapar omkring en annan människa. Men ändå så tränger
de sig på och vill vara det som utgör rätt och fel, sanning eller lögn. Vi
tror att vi vet vad som är rätt, sant och riktigt och om inte någon följer de
ramarna, så är vi där och klistrar dit lappar med ett bäst föredatum eller
till och med kasserat och oanvändbart. Är man hängiven något, väldigt
engagerad i en viss intressevärld som t.ex. hockey, politik, bilar,
industriarbete, miljön eller som jag som har ett stort levande intresse för
hårdrocksmusiken så är det lätt dumförklara och döma ut någon bara föra
att man inte vet vad sångaren i europé heter vem ronny james dio var
eller vilka marillion, vem som spelar trummor i iron maiden, hur Rainbows
första skivomslag ser ut eller vem som skrev låten smoke on the water,
vilket jag tycker är självklarhet att alla vet. Glöden är oftast stark och
idealen är höga hos hängivna människor, men som ibland ställer helt
orimliga krav på andra människor.
Och i församlingen så kan det vara likadant. När man själv haft starka
Gudsupplevelser men märker att andra människor inte upplevt samma
sak eller förstått det man själv tycker sig förstå i den kristna tron så
räknar man bort andra. Man bedömer människor som mindre andliga än
en själv, när människor inte kan det eller gör det som man i ”kyrkans
värld” borde kunna eller göra. Men vi har inte Jesus med oss i en sådan
attityd. Jesus säger rent ut så här i matt.7:1-2.
En kristen gemenskap är aldrig problemfri. Där olika människor med olika
erfarenheter möts så uppstår det missförstånd. Det kommer finnas
spänningar och det kommer även finnas människor som misslyckas, som
sårar och som väljer fel vägar, som vänder ryggen mot det som vi utifrån
Guds ord håller som sant.Det kommer vi möta, vilken församling vi än
tillhör.
Men Gud ber oss att kliva ned ifrån domarsätet. Att stiga ned från den
plats, den roll där vi du sitter och dömer, bedömer och fördömer allt och
alla. På domarsätet finns det bara en som skall sitta och det är Gud. Du
får inte inta hans plats. ”HERREN regerar i evighet, sin tron har han gjort
till ett domarsäte. Han skall döma världen med rättfärdighet, skipa rätt
bland folken med rättvisa. Ps.9:8-9. "Det finns bara en lagstiftare och
domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Men vem är du som
dömer din nästa?" Skriver Jakob i Jak. 4:12 och Paulus skriver i 1 kor.4
”Det är Herren som dömer mig. Fäll därför inte någon dom i förtid, innan
Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja
hjärtats tankar och avsikter”.
Bibeln säger på flera ställen att för att kunna döma rättfärdigt, måste den
som dömer själv vara rättfärdig. Och för att kunna "döma rättvist", fälla
en "rättfärdig dom", alltså en befogad dom så måste man kunna se in i en
människas innersta, en människas hjärta, och få grepp om hennes
innersta motiv. Och det är någonting som ingen av oss förmår, oavsett
hur rättfärdiga och ”riktiga kristna” vi själva tror oss vara. Att döma
rättfärdigt, är följaktligen något som ligger utom räckhåll för oss vanliga,
dödliga, människor. Just för att det är bara Gud som i sig själv är
rättfärdig. Att döma är förbehållet Gud. Det är bara Gud som vet vad som
försiggår i en människas innersta. Och det är bara Gud som kan veta om
en människa verkligen har förstått att det hon gör är fel. Människan är
inte Gud! Att spela domare är att gripa in i Guds arbete och gå
händelserna i förväg inför den stora räkenskapens dag då vi faktiskt står
lika inför domaren. Sanningen att vi alla är syndare. ”Varför dömer du din
broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför
Guds domstol. Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig
skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud. Var och en av oss
skall alltså avlägga räkenskap inför Gud, låt oss därför inte länge döma
varandra skriver Paulus i Rom.14.
Vi kommer alla vara skyldiga till döden genom de böcker som en dag
kommer beskriva vår synd inför domaren, Jesus kristus. ”Om vi säger att
vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss”
(1.joh.1:10). Vi begår kanske inte samma fel som den vi ser misslyckas,
men vi begår andra fel. Vi har ofta en lista över vilka som är värre synder
än andra, bara för att vi själva kanske har problem med dem, men i Guds
ögon så finns ingen sådan lista. Alla har vi brutit mot Guds vilja, punkt.
Gud vill inte först och främst att vi ska veta att andra människor förtjänar
Guds dom utan att vi själva gör det! Vi är inte domare.
Vi är bland de dömda! Men, ett stort men, det slutliga straffet kommer
inte läggas på dig och inte på någon som är himmelrik och som vill följa
Guds Ande. För det är någon som redan tagit straffet. Anklagaren,
djävulen han kommer ha fyllt på sitt papper med saker, han har lagt
märke till varje litet misstag som du har gjort, som han mer än gärna
berättar för domaren. Men då han frågar efter straffet så kommer
domaren framför livets bok att svara ”syndens lön är döden, men i detta
fall är dödsdomen redan verkställd", Jag har själv tagit det när jag gav
mitt i liv i döden på korset.” Anklagaren kommer inte ha något att säga till
om. Alla möjligheter till överklagan är borta! Domens utslag för lammets
efterföljare, är nåd och evigt liv. ”Så finns nu ingen fördömelse för dem
som är i Kristus Jesus.” står det i Rom.8:1, amen! Det himmelska
perspektivet behöver vi. Det finns ingen fällande dom att ge över någon
som tillhör Gud. Jesus har visat vår nästa nåd, och därför kan inte vi
heller göra någonting annat!!
Men, observera, att döma är inte samma sak som att kritisera någon!
Känslan är att vi många gånger likställer dessa och vill aldrig säga något
till någon om moraliska eller etiska frågor. Man tycker att man inte har
rätt till att vara kritisk mot hur någon lever sitt liv. Många har gjort det
nästan som ett ledord i livet och säger att ”alla får leva och tycka som de
vill, om det känns rätt för dem, så ska inte jag lägga mig i, jag dömer
ingen”. Men det är inte det som Jesus menar när han säger att vi inte ska
döma!
Jesus uppmanar oss inte att blunda för det som är fel och falskt! Och inte
heller att vi aldrig får fälla något omdöme om någon annan människa. Han
uppmanar oss inte att vara okritiska och strunta i det som gått snett i en
annan människas liv utan tvärtom. Genom hela Bergspredikan så vill
Jesus forma oss och vår förmåga till att ha ett sunt omdöme och att vara
kritiska, så att vi inte går på vad som helst. Att tex. inte bara hälsa och
älska de som vi har lätt att älska, utan även de som vi har svårt för. Att
inte vara som alla andra och bara godkänna allt utan att vara ett salt,
någon som står upp för sanningen. Bibeln säger att vi ska skilja mellan
gott och ont och "pröva allt och ta vara på det som är bra". Vi ska agera
för det som är gott och rätt, och mot det som är fel och ont. Vi har som
församling ett kärleksfullt ansvar gentemot varandra, precis som i vilken
familj som helst, vilket faktiskt många gånger handlar om att säga till sin
bror eller syster.” Jag tror inte att detta är bra för dig eller detta är inte
vad vi som församling står för och tror på, hur kommer det sig att du
gjorde detta val?
Jesus talar om att vi ska hjälpa varandra när det går snett och ger oss en
väldigt vis modell i Matt 18:15-17.
Vi skall med andra ord försöka göra det yttersta för att vinna tillbaka den
som har syndat tillbaka till Guds rike. Vilket inte utgår ifrån en redan
given dom utan ett samtal där syftet är att böja tillbaka ryggen och
återupprätta den andre. Det är inte lätt, det är inte alltid bekvämt, och det
är inte alltid du kommer direkt kommer få förståelse för din kritik. Det är
inte säkert att personen kommer lyssna. Men faktum är att vi måste göra
det om vi ska kunna följa Guds vilja. För att vara en frisk och välmående
församling som öppnar landskap.
För ett tag sedan så fastnade mina ögon på filpaketet där jag satt och åt
frukost, där det stod ”I kohagen är alla hjältar”. Och eftersom jag gillar
nästan allt vad som har med hjältar att göra så fortsatte jag att läsa då
det stod så här: ” På kornas naturliga betesmarker myllrar det av växter,
insekter och fåglar som alla är viktiga för naturen på sitt sätt. En hage kan
t.ex. innehålla ett hundratal olika arter av örter och gräs. När våra kor
betar på ängar och i hagar bidrar de till att Sveriges naturlandskap hålls
öppna och inte växer igen. Den vackra fjärilen påfågelöga medverkar
tillsammans med de andra små invånarna i kohagen på ett eller annat vis
till ett öppnare landskap och till det som i slutändan blir den goda
mjölken, filen och yoghurten som hamnar på ditt bord.”
En fantastisk beskrivning av församlingen! Vi är ett hundratal olika
”arter”, om ni förstår bilden. Då vi alla på något sätt är med och öppnar
landskap så att det inte växer igen för någon annan av Guds barn i hagen.
Vi är alla med och skapar god andlig mjölk för andra människor. Vi är alla
hjältar i kohagen, men för att visa detta, för att lyfta upp människor till de
hjältar som de är tänkta till att vara så behöver vi då och då gå till rätta
med det som gått snett för att vi ska fortsätta vara en församling som
skapar ett öppnare landskap för både Gud och människor! Kanske är det
så att vi behöver mer än någonsin det som man förr kallade
församlingstukt, än att bara acceptera eller ignorera allt, som vi idag dras
mot att göra.
Men då vi alltid först och främst ska börja hos oss själva! Att bara bedöma
och berätta vad andra ska göra hit och dit utan att först bemöta sig själv
kallar Jesus för rent hyckleri. Alltså att vi är skådespelare som tar på sig
en roll, en mask för att dölja den man själv är.
Så här fortsätter Jesus i matt.7:3-5. Jesus är en grymt bra pedagog. Det
går liksom inte missförstå vad Jesus menar. Jag kan tänka mig att
lärjungarna måste ha skrattat till när de såg bilden framför sig med någon
med en gigantisk bjälke i ögat som försöker påpeka en liten flisa i den
andres ögon. Det är fruktansvärt talade bild rakt in även i vår tid och vårt
liv då vi är väldigt duktiga på blåa upp andras svagheter före vår egen. Då
det är som att vi vill bränna bort vårt dåliga samvete genom att läsa,
skvallra och prata om hur hemska andra människor är, för att glömma
bort våra egna misslyckanden. Men de finns där precis lika nära och
angelägna som alla andras, och vi behöver ta itu med våra brister vår
svaghet först, för den är stor som en bjälke.
När Jesus, den ende som har rätt att döma, blev tillsagd att döma kvinnan
som anklagades för äktenskapsbrott i Joh.8. Blev hans svar: "Den som är
utan synd må kasta första stenen på henne". Fariséerna ville undvika
deras egna felsteg i livet, men deras egna samveten träffades av dessa
ord och de gick alla iväg utan att fullfölja de hårda anklagelserna. Genom
Jesus egna ord så drabbades de av självinsikt. Och när självinsikt får en
plats, när vi börjar med vår egen bjälke eller våra egna stenar som vi
brottas med så får också nåden en plats i våra liv. Den som är medveten
om sin egen synd kan ta emot förlåtelse av nåd. Och den processen gör
någonting med hela vår attityd till andra. Man blir barmhärtig mot andra
syndare eftersom man är en syndare själv. Och man längtar inte efter att
få döma andra utan att få dela nåden med andra! På samma sätt som
Jesus visade kvinnan nåd. På samma sätt som Jesus inte förnekade att
det fanns synd men som trots detta ger förlåtelse!
Vi är som sagt inte kallade till se grisen utan till det som var och en är
ämnad till att vara, en hjälte.