PRODUKTRESUMÉ
1
LÄKEMEDLETS NAMN
Vancomycin Xellia 125 mg hårda kapslar
Vancomycin Xellia 250 mg hårda kapslar
2
KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
En kapsel innehåller vankomycinhydroklorid motsvarande 125 mg respektive 250 mg
vankomycin.
För fullständig förteckning över hjälpämnen se avsnitt 6.1.
3
LÄKEMEDELSFORM
Hård kapsel.
4
KLINISKA UPPGIFTER
4.1
Terapeutiska indikationer
Vancomycin Xellia är avsett för behandling av enterokolit orsakad av Clostridium difficile.
Vancomycin Xellia är avsett för vuxna, barn och ungdomar.
Hänsyn ska tas till officiella riktlinjer om korrekt användning av antibakteriella medel.
4.2
Dosering och administreringssätt
Dosering:
Vuxna och äldre:
Normaldos är 1 kapsel á 125 mg 4 gånger dagligen eller 1 kapsel á 250 mg 2 gånger dagligen
(500 mg/dag) i 7-10 dagar. Vid behandling av svåra fall och recidiv kan dosen ökas upp till
500 mg 4 gånger dagligen (2 g per dag) i 10-14 dagar.
Dygnsdosen får ej överskrida 2 g.
Pediatrisk population
Normaldos är 30-40 mg/kg/dag uppdelat på 3-4 doseringstillfällen per dag i 7-10 dagar.
Dygnsdosen får ej överskrida 2 g.
Administreringssätt:
Kapslarna skall sväljas hela.
4.3
Kontraindikationer
Överkänslighet mot vankomycin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
4.4
Varningar och försiktighet
Nedsatt njurfunktion. På grund av den möjliga systemiska absorptionen finns risk att patienter
med gravt nedsatt njurfunktion och svår kolit, inkluderande pseudomembranös kolit orsakad
av Clostridium difficile, får biverkningar som annars endast ses efter parenteral
administrering, se avsnitt 4.8
Kliniskt signifikanta serumkoncentrationer har rapporterats hos enstaka patienter som har
tagit flera orala doser av vankomycin för aktiv Clostridium difficile-inducerad
pseudomembranös kolit. Det kan således vara lämpligt att kontrollera serumkoncentrationerna
hos dessa patienter. Risken kan vara större hos patienter med nedsatt njurfunktion.
Enstaka patienter med inflammatoriska sjukdomar i tarmslemhinnan kan ha signifikant
systemisk absorption av vankomycin och således löpa risk för att utveckla biverkningar som
förknippas med parenteral administrering av vankomycin. Risken är större hos patienter med
nedsatt njurfunktion. Notera att total systemisk clearance och renal clearance av vankomycin
är nedsatt hos äldre.
Användning av vankomycin kan ge överväxt av resistenta organismer. Om superinfektion
inträffar bör adekvata åtgärder vidtas.
4.5
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Inga kända interaktioner har rapporterats för oralt administrerat vankomycin. På grund av
möjlig systemisk absorption finns dock risk för interaktioner som annars endast ses efter
parenteral administrering, hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion och svår kolit,
inkluderande pseudomembranös kolit orsakad av Clostridium difficile. Till exempel anses
parenteralt givet vankomycin och anestetika kunna ge upphov till erytem och
histaminliknande rodnad samt anafylaktiska reaktioner.
Samtidig och/eller sekventiell systemisk eller lokal användning av andra potentiella ototoxiska
och/eller nefrotoxiska läkemedel kräver noggrann kontroll.
4.6
Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet:
Säkerheten vid användning av vankomycin under graviditet har inte fastställts.
Reproduktionstoxikologiska studier på djur tyder inte på några direkta eller indirekta effekter
på embryots utveckling, foster eller dräktighetsperioden. Vankomycin skall användas under
graviditet endast då ett klart behov föreligger.
Amning:
Vankomycin utsöndras i bröstmjölk och bör därför endast användas under amning om andra
antibiotika har misslyckats. Det rekommenderas att avbryta amningen under vankomycin
behandlingen.
Fertilitet:
Inga slutliga fertilitetsstudier har utförts.
4.7
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Svindel och yrsel har rapporterats i sällsynta fall, och kan påverka förmågan att framföra
fordon och använda maskiner.
4.8
Biverkningar
Eftersom oralt givet vankomycin normalt absorberas endast i ringa grad är risken för
systemtoxicitet liten. På grund av den möjliga systemiska absorptionen finns risk att patienter
med gravt nedsatt njurfunktion och svår kolit, inkluderande pseudomembranös kolit orsakad
av Clostridium difficile, får biverkningar som annars endast ses efter parenteral
administrering. Exempel på sådana biverkningar är anafylaktiska reaktioner som blodvallning,
hypotoni, illamående, överkänslighetsreaktioner, klåda, hudutslag, exfoliativ dermatit, rodnad
på överkroppen, urtikaria, hörselnedsättning, interstitiell nefrit och feber.
Biverkningar, relaterade till vankomycin, redovisas i tabellen nedan enligt organ klass och
frekvens. Frekvenserna definieras enligt: mycket vanliga (1/10), vanliga (1/100, <1/10),
mindre vanliga (1/1000, <1/100), sällsynta (1/10 000, <1/1000) och mycket sällsynta
(<1/10 000). Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Klassificering av
organsystem
Blodet och
lymfsystemet
Frekvens
Biverkning
Sällsynta
Immunsystemet
Sällsynta
Ingen känd
frekvens
Öron och balansorgan
Hjärtat
Mindre vanliga
Sällsynta
Mycket sällsynta
Reversibel neutropeni*,agranulocytos,
leukopeni, trombocytopeni,
eosinofili,pancytopeni
Anafylaktiska reaktioner
Läkemedelsutslag med eosinofili och
systemiska symtom (DRESS-syndrom) har
rapporterats efter godkännande för försäljning
Övergående eller ihållande hörselnedsättning**
Vertigo, Tinnitus***, yrsel
Hjärtstillestånd
Blodkärl
Sällsynta
Hypotoni, blodvallning
Andningsvägar,
bröstkorg och
mediastinum
Sällsynta
Dyspné, stridor
Magtarmkanalen
Mindre vanliga
Mycket sällsynta
Mindre vanliga
Sällsynta
Illamående
Pseudomembranös enterocolit
Utslag, pruritus
Exfoliativ dermatit, rodnad på överkroppen
(”red man syndrome”), urticaria,
överkänslighetsreaktioner som t.ex. StevensJohnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys,
vaskulit
Linjär IgA bullös dermatos****
Hud och subkutan
vävnad
Muskuloskeletala
systemet och bindväv
Ingen känd
frekvens
Sällsynta
Njurar och urinvägar
Sällsynta
Allmänna symptom
Vanliga
Muskelkramper och smärta i bröst och rygg
Interstitiell nefrit, akut njursvikt, förhöjt
serumkreatinin*****
Rodnad på överkroppen och i ansiktet
Klassificering av
organsystem
och/eller symptom
vid
administreringsstället
Frekvens
Biverkning
Mindre vanliga
Sällsynta
Feber
frossa
*Reversibel neutropeni, efter ca 1 veckas intravenös vankomycinterapi eller totaldos av 25 g,
har rapporterats i ett fåtal fall. Enstaka fall av agranulocytos har även rapporterats, men
sambandet med vankomycin har inte kunnat verifieras.
**Hörselnedsättning har rapporterats i ett dussintal fall med intravenöst givet vankomycin, de
flesta i samband med försämrad njurfunktion, tidigare hörselskada eller samtidig behandling
med ett ototoxiskt läkemedel.
***Tinnitus, som kan vara tecken på begynnande hörselnedsättning, bör betraktas som en
indikation på att avbryta behandlingen.
**** Om en bullös hudsjukdom misstänks, bör läkemedlet sättas ut och en bedömning bör
göras av dermatolog.
****Förhöjda serumkreatininvärden som tecken på njurpåverkan har framför allt rapporterats
för intravenöst administrerat vankomycin. Ett fåtal fall av interstitiell nefrit har rapporterats,
de flesta i samband med samtidig medicinering med aminoglykosider eller för patienter med
tidigare försämrad njurfunktion. Njurbiverkningarna är reversibla.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det
möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och
sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se
4.9
Överdosering
Toxicitet:
Begränsad erfarenhet av överdosering, dock gav 500 mg i.v. till 2-åring letal intoxikation.
56 g fördelat på 10 dygn till vuxen gav njurinsufficiens.
Symtom:
Tänkbart är att symtom beskrivna som biverkningar (se avsnitt 4.8) förstärks vid
överdosering. Eventuell njurpåverkan.
Behandling:
Ventrikeltömning, administrering av aktivt kol i upprepade doser (reducerar halveringstiden).
Sörj för god diures. Vankomycin i blod elimineras dåligt med dialys. High-flux hemodialys,
hemofiltration och hemoperfusion med polysulfonharts har rapporterats öka eliminationen av
vankomycin. För övrigt ges symptomatisk behandling.
5
FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1
Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid tarminfektioner, antibiotika, ATC-kod: A07AA09.
Verkningsmekanism
Vankomycin är ett tricykliskt glykopeptidantibiotikum som hämmar grampositiva bakteriers
cellväggssyntes i känsliga bakterier genom att med hög affinitet binda till
D-alanyl-D-alanin-terminalen på cellväggens prekursorenheter. Dessutom minskar den
permeabiliteten på bakteriella cellmembran och RNA-syntesen. Effekten är baktericid.
Farmakokinetiskt/farmakodynamiskt förhållande
Aktiviteten hos vankomycin anses vara tidsberoende.
Resistensmekanism(er)
Förvärvad resistens mot glykopeptider är vanligast hos enterokocker och är baserad på
förvärv av olika van-genkomplex som modifierar D-alanyl-D-alanin-målet till
D-alanyl-D-laktat eller D-alanyl-D-serin som binder vankomycin dåligt. I vissa länder har ett
ökat antal fall noterats i enterokocker. Multiresistenta strängar av Enterococcus faecium är
särskilt alarmerande.
Van-gener har i sällsynta fall hittats i Staphylococcus aureus, i vilka förändringar i
cellväggens struktur leder till ”intermediär” känslighet, som oftast är heterogen.
Resistens är sällsynt (<1%) hos koagulasnegativa stafylokocker och enterokocker (VRE). Det
finns ingen korsresistens mellan vankomycin och andra antibiotika men korsresistens med andra
glykopeptidantibiotika, t.ex teikoplanin förekommer. Sekundär utveckling av resistens under
behandling är sällsynt.
Känslighet
Prevalensen av förvärvad resistens kan variera geografiskt och med tiden för utvalda arter
och lokal information om resistens är önskvärd, speciellt vid behandling av svåra infektioner.
Expertråd ska sökas vid behov när den lokala resistensprevalensen är sådan att användningen
av läkemedlet vid åtminstone vissa typer av infektioner kan ifrågasättas.
Antibakteriellt spektrum:
Känsliga:
Clostridium difficile
5.2
Farmakokinetiska uppgifter
Vid peroral administrering av vankomycin till friska frivilliga och patienter med
inflammatorisk tarmsjukdom och normal njurfunktion är absorptionen ringa. Vid upprepad
dosering av 125 mg var 6:e timme överstiger koncentrationen i faeces vanligen 100 mg/kg.
Inget vankomycin kunde påvisas i blod och mindre än 1% av dosen utsöndras i urinen.
Mätbara serumkoncentrationer kan i sällsynta fall förekomma hos patienter med aktiv C.
difficile-inducerad pseudomembranös kolit, och vid samtidig njurfunktionsnedsättning finns
viss risk för ackumulering.
När vankomycin gavs som 2 g lösning under 16 dagar till patienter med mycket begränsad
njurfunktion men utan samtidig inflammatorisk tarmsjukdom, var
vankomycinkoncentrationen i blod mätbar (>0,66 mikrogram/ml) i 2 av 5 patienter. Patienter
med normal njurfunktion och pseudomembranös kolit, som gavs en dygnsdos på 2 g
vankomycin, fick koncentrationer i faeces på >3,100 mg/kg och i serum uppmättes <1
mikrogram/ml.
Efter parenteral administrering utsöndras vankomycin via njurarna, nästan helt som den
mikrobiologiskt aktiva substansen. Halveringstiden i serum hos vuxna patienter med normal
njurfunktion har rapporterats vara cirka 4–6 timmar och hos barn 2,2–3 timmar. Nedsatt
njurfunktion kan förlänga elimineringen (upp till 7,5 dagar).
5.3
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Icke-kliniska uppgifter tyder inte på några särskilda risker för människa baserat på sedvanliga
studier av säkerhetsfarmakologi och upprepad dostoxicitet.
Uppgifterna om mutagena effekter är begränsad, och indikerar inga risker. Det finns inga
långtidsstudier på djur angående karcinogen risk tillgängliga. I teratogenicitetsstudier där
råttor och kaniner fick doser som ungefärligt motsvarade den mänskliga dosen baserat på
kroppsyta (mg/m2) noterades inga direkta eller indirekta teratogena effekter.
Djurstudier avseende perinatal/postnatal användning och påverkan på fertiliteten har inte
genomförts.
6
FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1
Förteckning över hjälpämnen
125 mg kapslar:
Svart respektive gul järnoxid (E172), titandioxid (E171), gelatin, makrogol 6000. Tryckfärg:
Shellack, propylenglykol, ammoniak, kaliumhydroxid, svart järnoxid (E 172).
250 mg kapslar:
Svart respektive gul järnoxid (E172), titandioxid (E171), indigokarmin (E132), gelatin,
makrogol 6000. Tryckfärg: Shellack, propylenglykol, natriumhydroxid, povidon, titandioxid
(E 171).
6.2
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3
Hållbarhet
2 år.
6.4
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
6.5
Förpackningstyp och innehåll
1 x 28 st. Blisterförpackning av aluminium/plast.
6.6
Anvisningar för användning och hantering samt destruktion
Inga särskilda anvisningar.
Ej använt läkemedel ska kasseras enligt gällande anvisningar.
7
INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Xellia Pharmaceuticals ApS
Dalslandsgade 11
2300 Köpenhamn S
Danmark
8
NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
125 mg kapslar: 12243
250 mg kapslar: 12244
9
DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
125 mg kapslar: 1995-05-24/2008-01-23
250 mg kapslar: 1998-01-23/2008-01-23
10
DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2016-04-19
