Untitled

i .
i
Republiken Estland
1918-1940
Av Evald Uustalu
..
'
Eesti ,Kirjanike:;J(ooperatiiv
1970
t·
Printed in Sweeten
Copyright by Eesti Kirjanike Kooperatiiv AB
Fack 1, 222 03 Lund 3, SwedeR
&. 1970 Linoprint ab, Malmö
Republiken grundas (1917-1920)
Republiken Estland kom till stånd vid slutet
av första världskriget genom ett skickligt ut­
nyttjande av en rad gynnsamma världspoli­
tiska händelser. Den första av dessa händel­
ser var den ryska revolutionens utbrott i mars
1917. A v den provisoriska ryska regering
som då kom till makten fick Estland en långt­
gående självstyrelse som i vissa hänseenden
gav det karaktären av en autonomi. Den för­
ordning, som fastslog landets status och som
stadfästes a v den ryska provisoriska regering­
en den 12 april1917, har också populärt kal­
lats för nautonomilagen.,. Dess viktigaste be­
stämmelser var att norra delen a v guverne­
mentet Livland, som hade en estnisk befolk­
ningen, införlivades med guvernementet Est­
land och att det senare utom en av den pro­
visoriska ryska regeringen utnämnd guvernör,
även fick en folkvald representation. Denna
folkrepresentation, populärt kallad uLant­
<lag", fick tämligen vidsträckta befogenheter,
bl. a. rätt att utse ett exekutivt organ, som ge­
nast hörjade kallas för regeringen. Dessut­
Om kunde Lantdagen pålägga lokala skatter
och utfärda lokala förordningar.
I stort sett tillmötesgick "autonomilageii"
esternas alla dåtida politiska krav av ''vilka'
några hade framförts mera än 50 år iidigå�e�.
·
l
:;
. • .-_...
i•
Naturligtvis fanns det åtskilliga andra refor­
mer som esterna ansåg önskvärda men några
långtgående krav på oberoende hade de inte.
Deras mål var att Estland skulle ingå som en
delstat i det ryska väldet.
I denna målsättning skedde dock en avgö­
rande ändring som följd av den bolsjevistiska
oktoberrevolutionen. Man ville undvika att
bli indragen i revolutionens virvlar och så
föddes tanken att man borde lösgöra sig från
Ryssland och utropa en självständig stat�, Tan­
ken spreds anmärkningsvärt snabbt i hela lan­
det, så att Lantdagen redan den 28 november
1917 var mogen att fatta några historiskt be­
tydelsefulla beslut. Viktigast var att Lant­
dagen utropade sig själv till högsta myndig­
het i Estland, vilket i praktiken betydde att
landet hade deklarerat sitt oberoende.
Så uppfattas saken åtminstone av de flesta
jurister. Under förhandenvarande omständig­
heter var Lantdagens beslut dock endast av
principiell natur. De reella makthavarna i
Estland var bolsjevikerna, som kunde stödja
sig på de revolutionerande ryska trupperna.
I Revals Sovjet, hade bolsjevikerna kort efter
·oktoberrevolutionens utbrott erövrat majori­
: te_teh: '_Med: stöd av "det Krigsrevolutionära
;.so+je,�';�: som alltsedan sin tillkomst varit boll:
•
4
•
•
3
sjevikemas redskap, kunde de avsätta guver­
nören samt upplösa Lantdagen.
Att bolsjevikernas makt trots detta inte blev
obegränsad därför hade esterna att tacka sina
nationella truppenheter som med början av
maj 1917 hade kunnat formeras så att i de­
cember samma år en hel division, bestående
a v fyra infanteriregementen, ett kavallerire­
gemente och en artilleribrigad organiserats un­
der överstelöjtnant Johan Laidoners ledning.
Med all sannolikhet hade det dock endast va­
rit en tidsfråga innan bolsjevikernas makt
hade blivit fullständig om inte händelseför­
loppet hade tagit en ny vändning genom att
landet ockuperades av tyskarna.
På grund a v det ryska sammanbrottet och
den kommunistiska förhandlingsdelegationens
vägran att underskriva fredsfördraget i Brest­
Litovsk beslöt tyskarna att ockupera Balti­
kum. Genom denna ockupation i februari 1918
blev Estland av med de ryska soldaterna och,
vilket var nästan lika viktigt - det bildades
en fast gräns mot Ryssland.
Innan tyska ockupationstrupper anlände till
Reval (Tallinn) hade Republiken Estland ut­
ropats där den 24 februari 1918. Detta var
ett verk av ett utskott som Lantdagen tillsatt
enbart för detta ändamåL 1\ven en provisorisk
estnisk regering bildades den 24 februari, men
innan den kunde börja fungera anlände de
tyska ockupationstrupperna. Tyskarna erkän­
. de inte den nya staten och Konstantin Päts,
som var ledare för den provisoriska regeringo
o
•
•
en, sattes sa smanmgom 1 ett tyskt koncentrati.onsläger i Polen, och hans ställföreträdare
arkebuserades av tyska trupper i Finland.
Tyskarna ersatte hela landets administra­
tion med sin egen, avväpnade ock skickade
hem de estniska trupperna samt bekämpade
med järnhand ett övervägande spontant men
i viss mån även organiserat motstånd från
befolkningens sida. Det organiserade inslaget
fick sin betydelse den dag då revolutionen ut­
bröt i Tyskland. Den 9 november ägde oro­
ligheter även rum i Reval som följd av den
katastrofala livsmedelsbristen. Ett jättelikt
demonstrationståg marscherade mot slottet,
där den tyske kommenderande generalen resi­
derade och krävde mat. Tul sist ansåg sig ge­
neralen tvungen att ta emot en delegation från
demonstranterna. Helt oväntat ställdes gene­
ralen även inför politiska krav. Man krävde
de tyska truppernas avtåg och att makten
skulle överlämnas till den provisoriska est­
niska regeringen. Skakad av revolutionshän-
4
delserna i Tyskland och av sina egna truppers
vägran att lyda order gick generalen till sist
med på kravet att de medlemmar av den est­
niska regeringen som fanns tillgängliga skulle
få hålla ett sammanträde. Detta medgivande
fick som omedelbar följd att den estniska re­
geringen kungjorde att den hade återupptagit
sina befogenheter. Därmed blev Republiken
Estland verklighet.
Om överlämnandet av administrationen.
förhandlades det sedan i Riga där en av den
nya tyska regeringen utsedd "Bevollmächti­
ger" residerade. Dessa förhandlingar slutade
med ett den 18 november 1918 undertecknat
sta tsfördrag.
I och med Tysklands sammanbrott blev
hotet från bolsjevikerna aktuellt. Första at­
tacken, som kom den 22 november, avvisades.
av tyskarna, men då de avtågade redan nästa.
dag blev gränsen mot Ryssland så gott som
försvarslös. Estland hade då inga militära en­
heter. Det fanns emellertid i landet gott om
officerare och soldater med gedigen utbild­
ning och mångårig krigserfarenhet. Frågan var
därför endast om man i tid skulle hinna skaffa
vapen och organisera militära förband. Så.
småningom lyckades detta tack vare vapen­
sändningar och mer än 2.700 frivilliga från
Finland. Aven från Sverige och Danmark.
kom nära 400 frivilliga. Också en vitrysk kår·
ställde s�e.nom ett fördrag i estnisk tjänst
A v synnerligen stort värde var dessutom att·
redan den 12 december en brittisk flotteska­
der anlöpte Revals hamn. Denna hjälp hade·
ordnats av den estniska utiandsdelegation som
hade skickats ut a v Lantdagen strax före de·
tyska ockupationstruppernas ankomst. Dessa
representanter som stationerats i London och
Paris, men även i Köpenhamn och Stockholm,
hade med stor kraft och framgång fört Est-·
lands talan då landet självt låg under tysk
ockupation.
Genom den engelska flotteskaderns ankomst
tryggades Estland från sjösidan som annars
hade legat helt öppen för ett angrepp. I Re­
valbukten utkämpades också sjödrabbningar
den 26 och 27 december 1918, varvid engels­
männen erövrade två mindre ryska kryssare
som överlämnades till esterna. Dessa fartyg
bildade sedan kärnan i den estniska flottan
som i fortsättningen var av ett stort värde,
särskilt när motoffensiven sattes in. Stor nytta
gjorde också de cirka 1000 lätta kulsprutor,
som den estniska armen erhöll av engelsmän­
nen. Detta i ryska armen okända vapen lade
.
grunden till det materiella övertag som ester­
na s:1 sm:1ningom fick över röda armen.
Men alla dessa faktorer gjorde sig dock en..
dast efter hand gällande och i krigets början
tedde sig utsikterna mycket mörka. Ryssarna
attackerade på nytt den 28 november 1918
och intog följande dag Narva. Därefter föll
hela nordöstra Estland i ryssarnas händer och
när de vid årsskiftet kunde stoppas stod de
endast 30 km från Reval. Men vid den tiden
hade de erövrat även hela sydöstra och en
del av södra Estland fram till Virtsjärv. I
första veckan av januari inleddes dock ett
motanfall som genast blev en stor 'framgång.
Dorpat (Tartu) återerövrades den 14 januari.
Narva den 18 januari och på republikens
första :1rsdag var hela landet fritt från fient­
liga styrkor.
Därmed var emellertid kriget inte vunnet.
Ryssarna gjorde flera kraftiga försök att åter­
erövra landet; de kunde dock avvärjas under
generalmajor Laidoners skickliga och målmed­
vetna ledning. En intensiv rysk offensiv på
sydfronten, som pågick oavbrutet från slutet
av februari till maj 1919, slutade dock med
en fullständig seger för esterna. Så erövrades
i slutet av maj Pskov i Ryssland och kort där­
efter Jabogstadt (Jekabpils) och Kreuzburg
(Krtistpils) i Lettland. Särskild betydelse fick
den senare framstöten enär den hotade inne­
sluta alla ryska trupper som fanns kvar i Lett­
land. Följden var att ryssarna i all hast drog
sig tillbaka inom sina egna gränser.
Det ryska återtåget betydde dock inte att
den estniska sydfronten hade blivit tryggad.
Där dök det upp en tysk styrka under ledning
av den tyska VI reservkårens kommendör,
general von der Golz. Den var sammansatt
av en frikår, kallad ,'järndivision, och av
en ur den lokala tyska minoritetsgruppen re­
kryterad styrka som gick under namnet "Lan­
deswehr". Dessa styrkor hade stått emot bol­
sjevikernas anstormning vid Libau (Liepaja)
sedan de genom en kupp hade undanträngt
den lagliga lettiska regeringen. N u strävade
tyskarna efter att erövra även Estland. Det
så kallade "Landeswehr-kriget" utbröt den 5
juni och pågick tills vapenstillestånd slöts den
3 juli. Kampen hade varit kort men mycket
häftig, och vid dess slut stod de estniska trup-
perna omedelbart utanför Riga och i begrepp
att erövra staden. Att vapenstilleståndet över­
huvudtaget kom till stånd hade tyskarna den
allierade militärmissionens påtryckningar att
tacka för.
Dessa påtryckningar från den allierade roi­
Iitärmissionens sida gick dock i motsatt rikt­
ning när Estland började eftersträva fred med
Sovjetryssland. De allierade drev då en inter­
ventionspolitik och ville att den estniska ar­
men skulle understödja en offensiv som en vit­
rysk arme stod i begrepp att rikta mot Petro­
grad. De allierades politik gick ut på att på
alla sätt understödja de vitryska krigsan­
strängningarna och störta bolsjevikregimen.
På grund härav motsatte sig de allierade ock­
så ett fredsslut mellan Estland och Sovjetryss­
land. Den vitryska arme som ville erövra Pet­
rograd had vuxit fram ur enheter som sedan
frihetskrigets början kämpat under estnisk
ledning. Då denna vitryska kår i maj lyckades
erövra en del av Ingermanland uppsade gene­
ral Laidoner den 16 juni 1919 fördraget med
den. Den vitryska kåren opererade därefter
som en fristående enhet. Den antog namnet
Ryska nordvästra armen och höll ett eget ter­
ritorium med egen administration. I oktober
1919 hade Nordvästra armen blivit så stark
att den hoppades kunna störta bolsjevikerna.
Dess offensiv började också bra men slutade
framför Petrograds portar med ett så grund­
ligt nederlag att den i mitten av november var
tvungen att be om tillstånd att få retirera
bakom de estniska linjerna. Detta fick den
göra men på villkor att armen lade ner sina
vapen. Så skedde också och därmed låg vägen
till fred med Sovjet öppen. Frågan uppmärk­
sammades även på fredskonferensen i Paris
och förorsakade starka meningsbrytningar
mellan de allierade.
Fredsförhandlingarna mellan Estland och
Sovjet-Ryssland fördes i Dorpat med början
den 5 december 1919. Samtidigt satte röda
armen i gång oavbrutna massattacker vid
Narva. Fastän med stor möda höll den est­
niska fronten stånd och så undertecknades
vapenstilleståndsavtalet
den
31
december
1919. Fredsfördraget underskrevs den 2 feb­
ruari 1920.
s
Från Dorpatfreden till den konstitutionella krisen (1920-1932)
Efter kriget kunde uppbyggandet av den nya
staten påbörjas. Vissa grundläggande åtgärder
hade dock hunnit vidtagas redan tidigare. Un­
der pågående krig, april 1919, hade valen till
den konstituerande församlingen hållits. Den­
na församling började sitt arbete den 23 april
och tog sig an de mest brännande uppgifterna.
Den provisoriska regeringen, som hade skött
landets affärer med stor kraft under ledning
av K. Päts, ersattes med en regering som stöd­
de sig på majoriteten i den konstituerande för­
samlingen. Därefter antogs en lag som natio­
naliserade storgodsen och reglerade· uppdel­
ningen av jorden i ett stort antal småbruk.
Regleringen av jordfrågan var av vital bety­
delse. ,Landhungern" hade varit det mest
brännande sociala problemet under flera sek·
ler och dess lösning var en nödvändig förut­
sättning inte endast för etablerandet av ett de­
mokratiskt styrelseskick utan också för fort­
satt framgångsrik krigföring. Styckningen av
storgodsen och behovet att förse de nya små­
bruken med nödvändiga byggnader, arbets­
redskap och husdjur ställde problem som inte
gick att lösa på några få år. De tog mycket
arbete och kapital i anspråk och det krävdes
nästan ett årtionde innan de kunde anses lösta.
Utom jordfrågan fanns det en rad andra
brännande ekonomiska problem som väntade
på sin lösning. Under kriget hade det inte va­
rit möjligt an sammanställa någon ordentlig
statsbudget, och en sådan kom till först under
året 1921. Kriget hade efterlämnat en stats­
skuld på nära 5 miljarder mark (ca 21,5 tusen
engelska pund enligt den dåtida kursen), lan­
dets industrier, som före kriget med få undan­
tag hade arbetat för den stora ryska markna­
den, som var och förblev stängd, skulle orga­
niseras för nya förhållanden. Utbyggnad av
en alldeles ny industrigren, oljeskifferindu­
strin, som senare blev landets viktigaste in­
dustri, förorsakade stora utgifter. Också upp­
byggnaden av en n y handelsorganisation och
iståndsättaodet av järnvägs- och landsvägs­
nätet, som under kriget hade fått förfalla,
krävde stora investeringar.
För lösningen a v alla dess problem förfo­
gade det genom kriget utplundrade landet en­
dast över de 15 millioner guldrubel som Est­
land i enlighet med fredsfördraget hade fått
från Sovjet-Ryssland. Dessa medel räckte
·
6
dock inte till för att lösa alla problem. Den
oundvikliga följden blev att man fick låna
och öka emissionen, vilket försämrade mar­
kens värde. Den estniska markens kurs som
år 1919 hade varit 230 mark för ett engelskt
pund föll fram till år 1922 till 1.576 mark
för ett pund.
Allt detta nödvändiggjorde en åtstramning
av statsbudgeten och kreditpolitiken. Detta
ledde i sin tur till andra svårigheter, såsom
en viss arbetslöshet och oro på arbetsmarkna­
den. Den sålunda uppkomna situationen för­
sökte kommunisterna att utnyttja för att sätta
i gång en statskupp den 1 december 1924. Med
hjälp av huvudsakligen från Ryssland in­
smugglade små stöttrupper försökte de gripa
makten i huvudstaden, ett företag som dock
saknade förutsättningar att lyckas. Mot kom­
munisternas förväntan vann deras aktion
ingen som helst anslutning från den lokala
befolkningens sida, och kuppförsöket kunde
likvideras inom endast några få timmar.
Den ekonomiska krisen löstes genom upp­
tagning av ett lån på 1.350.000 engelska pund
från utlandet. Med dessa medel genomfördes
år 1927 en valutareform. Den nya myntenhe­
ten blev krona vars värde likställdes med
svenska kronan. 1\ven i framtiden följde den
estniska kronan tämligen noggrant den svens­
ka kronans värdefluktuationer.
Vid sidan om jordfrågan hade konstitue­
rande församlingens viktigaste uppgift varit
att utarbeta en grundlag. Grundlagen blev fär­
dig först efter krigets slut, i juni 1920. Den nya
författningens radikalism återspeglade troge�
kon:;tituerande församlingens sammansättning
där socialdemokraterna hade varit det största
partiet (34 % av mandaten), och där även
det radikala borgerliga Arbetspartiet hade va­
rit starkt representerat (30 % av mandaten).
1920 års grundlag gav Estland ett enkam­
marparlament med 100 ledamöter och en re­
gering vars ledare även fungerade som stats­
överhuvud. Det visade sig dock relativt ti­
digt att 1920 års grundlag hade vissa allvar­
liga nackdelar. Maktfördelningen mellan re­
gering och parlament (Riigikogu) var illa av­
vägd med stor övervikt för parlamentet. Re­
geringens makt var snävt begränsad och pre­
miärministern hade mycket få m, öjligheter att
leda regeringens politik. Trots uppgiften at�
�
fungera även som statsöverhuvud tillträdde
{)Ch avgick premiärministern tillsammans med
sitt kabinett och saknade även i övrigt möjlig­
heter att påverka sina ministrars beslut. I alla
frågor som inte behövde tas upp på regering­
ens sammanträden var ministrarna enväldiga
inom sina domäner och kunde även effektivt
bromsa premiärministerns initiativ och inten­
tioner.
Enär ingen av partierna före år 1932 kun­
de erövra större mandatövervikt, för att inte
tala om majoritet, i Riigikogu, var man hän­
visad till koalitionsregeringar som i regel föll
genom att en koalitionspartner drog tillbaka
sina ministrar ur regeringen när dess politik
inte längre passade. Det tog också flera år
innan koalitionspartierna insåg olämpligheten
i att genom interpellationer attackera en re­
gering där de själva var representerade. Rege­
ringen hade mycket små möjligheter att för­
svara sig mot parlamentets makt även i frågor
där den visste sig ha väljaropinionen med sig.
Folkomröstningsinstitutet som var tänkt som
en balanserande faktor visade sig vara totalt
oanvändbart för detta ändamål, speciellt som
det var Riigikogu som hade befogenhet att
anordna folkomröstningar.
A v dessa och en del andra skäl blev rege­
ringsmakten i Estland utomordentligt svag och
instabil. Mellan åren 1921 och 1933 installe­
rades av Riigikogu inalles 17 regeringar, så
att deras genomsnittliga regeringstid blev en­
dast 9 månader och 20 dagar. Regeringarna
visade sig med andra ord vara betydligt mera
kortlivade än vad fallet var i grannländerna
med deras vid denna tid i allmänhet mycket
snabba regeringsskiften. Endast Frankrike
och Tyskland hade då regeringar av ännu
kortare varaktighet.
Dessa förhållanden gav upphov till en svår­
artad konstitutionell kris. Man krävde be­
gränsning a v parlamentets maktfullkomlighet
genom skapandet av ett från premiärminister­
ämbetet skilt statsöverhuvud.
Detta krav restes mellan åren 1926 och
1930 av flera partier dock utan att det ledde
. till några åtgärder från parlamentets sida. I
detta läge uppstod en utomparlamentarisk rö­
relse skapad av de gamla frontkämparnas or­
ganisation. Ar 1931 beslöt denna att börja
verka för en konstitutionell reform och en
häftig agitation sattes i gång som mycket fort
hetsade upp stämningen i landet.
Trots dessa politiska och ekonomiska svå-
righeter kunde landets kulturella liv utveck­
las i snabb takt. skolväsendet utformades en­
ligt de modernaste rön på området, och den
högre utbildningen uppnådde snabbt god eu­
ropeisk standard med hjälp av ett antal ut­
ländska lärarkrafter som hämtades i första
hand från Finland men även från Sverige.
Litteraturen blev synnerligen mångsidig och
där återspeglades alla samtida strömningar i
världslitteraturen. Detsamma kan sägas om
de bildande konsterna och om teaterlivet me­
dan landets musikliv fick förut oanade dimen­
sioner. De vart fjärde år hållna sångfesterna
samlade 17 000 sångare och musiker och en
upp till hundratusenhövdad publik.
För främjandet a v det kulturella livet ska­
pades år 1925 en fond, kallad Kulturkapita. let, med särskild uppgift att stödja sådana
avancerade strävanden som annars på grund
av bristande publikstöd inte hade kunnat od­
las. Av Kulturkapitalets medel understöddes
också idrotten så att även mindre klubbar i
landsorten kunde dra fördel av sakkunnig in­
struktion.
Alla dessa kulturella aktiviteter kunde vid­
makthållas utan avbräck även under den eko­
nomiska och politiska krisen. Sedan den eko­
nomiska krisen övervunnits kunde även stats­
bidragen till kulturella ändamål starkt ökas.
Detta åstadkom en rik blomstringstid för alla
konstarter trots den irritation som statsmak­
ternas ökade inflytande vid fördelningen av
Kulturkapitalets medel, i första hand när det
gällde de bildande konsterna, men i viss mån
även litteraturen, på sina håll förorsakade.
1925, samma år kulturfonden tillkom, ge­
nomfördes även en annan reform av stor räck­
vidd. I februari detta år trädde lagen om de
nationella minoriteternas kulturautonomi i
kraft. Redan när denna reform genomfördes,
uppmärksammades den i utlandet; längre
fram fick den än större betydelse som en
framkomlig väg att lösa problemet om natio­
nernas självbestämmanderätt i ett läge där
skapandet av nya nationalstater och nydrag­
ning av gränserna hade visat sig vara otill­
räckliga.
Den estniska lagen tillförsäkrade nationella
minoriteter omfattande minst 3 000 personer
vidsträckt självbestämmanderätt i kulturella
frlgor. De fick rätt at grunda slväl allmänna
som privata skolor för undervisning på bar­
nens modersmål. Organisation, administration
och övervakning av dessa skolor skulle helt
7
skötas av minariternas egna institutioner. Vid
sidan om skolorna fick de nationella minori­
teterna även rätt att sköta sina egna kulturella
institutioner s�som teatrar, bibliotek, ung­
domsorganisationer, klubbar etc. I spetsen
för denna verksamhet kunde enligt lagen stäl­
las s� kallade kulturråd. Dessa råd hade rätt
att beskatta sina medlemmar och utfärda för
dem bindande förodningar. Kulturr�den
valdes av personer som hade inregistrerat sig
som medlemmar av den nationella minoritets­
gruppen i fråag. De fick statsbidrag och de­
ras skolor hade samma rätt till subventio�er
som landets övriga läroanstalter.
De förmåner som förutsågs i lagen om mi­
noriteternas kulturautonomi utnyttjades av
tyskarna och judarna. De ryska, svenska och
lettiska minoriteterna avstod på grund av att
deras medlemmar var bosatta i sammanhäng­
ande omr�den där kommunala institutioner
leddes av dessa minoriteter själva. Därigenom
hade de i praktiken alla de förmåner som
kulturautonomin erbjöd utan att behöva utse
i lagen förutsedda kulturr�d. I sina mellan­
havanden med statens centrala ämbetsverk
hade de ryska, tyska och svenska minorite­
terna också den konstitutionella rätten att an­
vända sitt eget modersmål.
Den �tonstitutionella krisen och dess lösnlng (1933-1939)
Under trycket av den agitation som utövades
av frontkämparna beslöt Riigikogu sig slut­
ligen för en grundlagsreform. Propositionen
härom fälldes emellertid i en folkomröstning i
augusti 1932. Det avgavs fler röster emot Rii­
gikous förslag än för det (nära 334 000 röster
för och över 345 000 röster emot). Motrös­
terna kom såväl från frontkämparna vilka an­
såg propositionen vara för moderat, som från
socialisterna som ville bibehålla den gamla
grundlagen. Riigikogus andra proposition, som
underkastades folkomröstning i juni 1933 fäll­
des med en mycket stor majoritet. Nästan
dubbelt s1 många röstade emot förslaget som
för.
En av anledningarna till detta resultat var
att frontkämparna i november 1932 hade in­
lämnat ett eget förslag till ändring av grund­
lagen. Det avdg att ge det nyskapade stats­
presidentämbetet ett bestämmande inflyttande
p1 statens affärer. Men för att bryta dödläget
i författningsfrågan hade även några politiska
partier rekommenderat sina anhängare att rös­
ta emot Riigokogus andra proposition, eller
också lämnat den handlingsfrihet. Följden
blev i alla händelser att när frontkämpar­
nas förslag till författningsreform underställ­
des folkomröstning i oktober 1933 blev det
antaget med 72 % av de avgivna rösterna eller
56,3 % av alla röstberättigade.
Ett s�dant resultat betydde att vägen låg
öppen för ett legalt upprättande av en auk­
toritär regim i Estland, en regim som kunde
ha fått liknande konsekvenser som den fick
i Tyskland. Farhågorna ökades genom den
8
demagogiska taktik som frontkämparna an­
vände i sin agitation och som starkt p�minde
om den azistiska taktiken i Tyskland. Då
frontkämparnas agitation i samband med upp­
stäliandet av kandidater till valet av statspre­
sident nådde sin kulmen beslöt regeringen un­
der ledning av Konstantin Päts att använda
sig av de fullmakter som den hade enligt den
gällande författningen. Undantagstillstånd
proklamerades i hela riket den 12 mars 1934,
general Laidoner, som sedan krigsslutet hade
levat som privatman, utnämndes till överbe­
fälhavare och frontkämparnas samtliga orga­
nisationer upplöstes. Riigikogu som fick ta
ställning till regeringens åtgärder godkände
dem men hemförlovades strax därefter.
Alla dessa åtgärder visade sig få långtgåen­
de följder. När Riigikogu sammankallades till
en ny session i september 1934 framkom det
att dess majoritet omedelbart ville återgå till
ett demokratiskt styrelsesikck, varför sessio­
nen tvärt avslutades av regeringen. Den sam­
manka..1ades inte mera i sin dåvarande samo
o
mansattmng� enar regenngen ansag att en atergång till demokratisk ordning var möjlig en­
dast etappvis och från ett helt annat utgångs­
läge. Genom en av inrikesministern utfärdad
förordning upplöstes samtliga politiska par­
tier i mars 1935, och fram till 1938 styrdes­
landet av en auktoritär regering. Den gällande
grundlagen förutsåg en sådan möjlighet även
om den på några punkter, t. ex. när det gäll­
de budgetfrågor, var omtvistad.
Sin vilja att återinföra ett demokratiskt
styrelseskick betygade regeringen genom att
••
�
••
•
skötas av minariternas egna institutioner. Vid
sidan om skolorna fick de nationella minori­
teterna även rätt att sköta sina egna kulturella
institutioner såsom teatrar, bibliotek, ung­
domsorganisationer, klubbar etc. I spetsen
för denna verksamhet kunde enligt lagen stäl­
las så kallade kulturråd. Dessa råd hade rätt
att beskatta sina medlemmar och utfärda för
dem bindande förodningar. Kulturråden
valdes av personer som hade inregistrerat sig
som medlemmar av den nationella minoritets­
gruppen i fråag. De fick statsbidrag och de­
ras skolor hade samma rätt till subventioner
som landets övriga läroanstalter.
De förmåner som förutsågs i lagen om mi­
noriteternas kulturautonomi utnyttjades av
tyskarna och judarna. De ryska, svenska och
lettiska minoriteterna avstod på grund av att
deras medlemmar var bosatta i sammanhäng­
ande områden där kommunala institutioner
leddes av dessa minoriteter själva. Därigenom
hade de i praktiken alla de förmåner som
kulturautonomin erbjöd utan att behöva utse
i lagen förutsedda kulturråd. I sina mellan­
havanden med statens centrala ämbetsverk
hade de ryska, tyska och svenska minorite­
terna också den konstitutionella rätten att an­
vända sitt eget modersmål.
Den l(onstltutlonella krisen och dess lösning (f933-1939)
Under trycket av den agitation som utövades
av frontkämparna beslöt Riigikogu sig slut­
ligen för en grundlagsreform. Propositionen
härom fälldes emellertid i en folkomröstning i
augusti 1932. Det avgavs fler röster emot Rii­
gikous förslag än för det (nära 334 000 röster
för och över 345 000 röster emot). Motrös­
terna kom såväl från frontkämparna vilka an­
såg propositionen vara för moderat, som från
socialisterna som ville bibehålla den gamla
grundlagen. Riigikogus andra proposition, som
underkastades folkomröstning i juni 1933 fäll­
des med en mycket stor majoritet. Nästan
dubbelt s1 många röstade emot förslaget som
för.
En av anledningarna till detta resultat var
att frontkämparna i november 1932 hade in­
lämnat ett eget förslag till ändring av grund­
lagen. Det avsåg att ge det nyskapade stats­
presidentämbetet ett bestämmande inflyttande
på statens affärer. Men för att bryta dödläget
i författningsfrågan hade även några politiska
partier rekommenderat sina anhängare att rös­
ta emot Riigokogus andra proposition, eller
också lämnat den handlingsfrihet. Följden
blev i alla händelser att när frontkämpar­
nas förslag till författningsreform underställ­
des folkomröstning i oktober 1933 blev det
antaget med 72 % av de avgivna rösterna eller
56,3 % av alla röstberättigade.
Ett sådant resultat betydde att vägen låg
öppen för ett legalt upprättande av en auk­
toritär regim i Estland, en regim som kunde
ha fått liknande konsekvenser som den fick
i Tyskland. Farhågorna ökades genom den
8
demagogiska taktik som frontkämparna an­
vände i sin agitation och som starkt påminde
om den azistiska taktiken i Tyskland. Då
frontkämparnas agitation i samband med upp­
stäliandet av kandidater till valet av statspre­
sident nådde sin kulmen beslöt regeringen un­
der ledning av Konstantin Päts att använda
sig av de fullmakter som den hade enligt den
gällande törfattningen. Undantagstillstånd
proklamerades i hela riket den 12 mars 1934,
general Laidoner, som sedan krigsslutet hade
levat som privatman, utnämndes till överbe­
fälhavare och frontkämparnas samtliga orga­
nisationer upplöstes. Riigikogu som fick ta
ställning till regeringens åtgärder godkände
dem men hemförlovades strax därefter.
Alla dessa åtgärder visade sig få långtgåen­
de följder. När Riigikogu sammankallades till
en ny session i september 1934 framkom det
att dess majoritet omedelbart ville återgå till
ett demokratiskt styrelsesikck, varför sessio­
nen tvärt avslutades av regeringen. Den sam­
manka.lades inte mera i sin dåvarande sam- ·
o
o
mansattnmg, enar regermgen ansag att en ater-gång till demokratisk ordning var möjlig en­
dast etappvis och från ett helt annat utgångs­
läge. Genom en av inrikesministern utfärdad
förordning upplöstes samtliga politiska par­
tier i mars 1935, och fram till 1938 styrdes
landet av en auktoritär regering. Den gällande­
grundlagen förutsåg en sådan möjlighet även
om den på några punkter, t. ex. när det gäll-·
de budgetfrågor, var omtvistad.
Sin vilja att återinföra ett demokratiskt
styrelseskick betygade regeringen genom att
.•
•
.•
•
·
udysa en folkomröstning i februari 1936 då
en plan till lösning av författningskrisen fram­
lades för väljarna. Regeringen proponerade
val av ett Nationalkonvent som endera skulle
förbättra den gällande grundlagen eller ock­
så utarbeta en helt ny författning. Detta för­
slag samlade en mycket stor majoritet av ja­
röster (62,5 % av alla röstberättigade) inte
minst kanske därför att motpropaganda till
regeringens proposition törhindrades, medan
en ny politisk organisation kallad "Patriotiska
törbundet" fritt fick propagera för regering­
ens ståndpunkter. Trots �ramgången fick den­
na nya organisation dock inte karaktären av
ett utpräglat politiskt parti. I fortsättningen
sysslades den också lika mycket med kulturella
spörsmal som med politiska frågor. För poli­
tiska aktioner bildades det i stället en folk­
front vars enda uppgift var att stödja rege­
ringens politik vid genomförandet av författ­
ningsreformen. Denna folkfront rekryterade
sina medlemmar ur flera politiska partier
främst dock ur det högerorienterade etstniska
bondeförbundets led.
Nationalkonventet som valdes i december
1936 bestod av två kammare av vilka den
första var folkvald och den andra huvudsak­
ligen sammansatt av representanter för uyr­
keskammare" men också av representanter
för kyrkorna, universiteten och de nationella
minoriteterna. Mellan fren 1934 och 1936
hade det pågått en intensiv organisering av
olika yrkesgrupper i så kallade "yrkeskam­
mare", som nu fick vara med om att utforma
den nya grundlagen. Den sålunda valda and­
ra kammaren visade i allmänhet en mera li­
beral hållning än den på grundval av majori­
tetsval bildade första kammaren.
Den nya grundlagen som Nationalkonven­
tet utarbetade mellan februari och augusti
1937 trädde i kraft den l januari 1938. Den
syftade till en bättre balans mellan de olika
statsorganen än den som skapats av 1920 och
1933 års grundlagar. .i\ven den gav statspre­
sidenten en stark maktposition, ehuru han i
sin maktutövning var tvungen att agera i sam­
råd med regeringen och parlamentet. Sam­
spel mellan olika statsorgan blev överhuvud­
taget den nya författningens ledmotiv. I vad
mån dess intentioner kunnat realiseras blev
aldrig klart, enär landet ockuperades innan
det demokratiska styrelseskicket hade återin­
förts i full utsträckning. Så var t. ex. de po­
litiska partiernas verksamhet fortfarande för­
bjuden vid valen till det nya Riigikogu som
hölls i februari 1938. i\ven dessa val var ma­
joritetsval och i de 80 valkretsarna uppställ­
des över 240 kandidater. Resultatet blev att
folkfronten som stödde regeringens politik
lyckades tillförsäkra sina kandidater segern i
46 valkretsar. Oppositionen fick 16 mandat
medan t O kandidater var oavhängiga.
Den nya Riigikogu, som efter förebild av
Nationalkonventet bestod av två kammare
sammanträdde i april 1938. Dess första åtgär­
der blev att välja statspresident och godkänna
en lag om amnesti för politiska fångar. Valet
av statspresident föll icke oväntat på Konstan­
tin Päts. Amnestilagen befriade alla politiska
fångar bland dem även alla de kommunister
som satt i fängelse dömda till livstidsstraff
sedan den misslyckade statskuppen år 1924.
Därmed kunde den politiska stabiliteten
anses vara återställd även om inte alla poli­
tiska friheter hade återinförts. Av allt att
döma hade det dock inte behövt dröja länge
innan de politiska partierna hade fått verka
fritt. I alla fall hade en påtvingad diktatur
efter tyskt mönster avvärjts. Något införan­
de pl legal väg av en diktatur efter ryskt
mönster hade det aldrig funnits möjlighet till.
.Biståndspakt med Sovjetunionen och ockupation av landet (1939-1940)
Andra världskrigets utbrott gav Sovjetunio­
nen möjlighet att underkuva Estland vilket
det med fredliga medel aldrig hade kunnat
hoppas på. Det är mycket sannolikt att dy­
lika spekulationer kan ha spelat en roll för
Stalin då han beslöt sig för den ickeangrepps­
pakt med Tyskland som slöts den 23 augusti
1939. Denna pakt som gav Hitler fri händer
att sätta igång andra världskriget betydde
samtidigt dödsdomen för republiken Estland.
Dess utrikespolitik hade inte skapat något
bålverk tillräckligt starkt för att skydda lan­
det i ett utrikespolitiskt läge där Sovjet och
Tyskland verkade i samråd. Estlands allian­
ser begränsade sig till en biståndspakt med
Lettland från år 1923 och en vänskaps- och
samarbetspakt mellan Estland, Lettland och
Litauen från år 1934. Båda dessa fördrag var
dock klart otillräckliga i det då aktuella läget
och Estland blev som första baltiska stat
tvunget att underskriva en biståndspakt med
Sovjetunionen.
Denna pakt gav ryssarna militära baser på
estniskt territorium och gjorde det omöjligt
för Estland att försvara sig om Sovjetunionen
inte höll fast vid de utfästelser som stadfästes
i pakten. Den närmaste ryska basen låg inte
mer än tre mil från landets huvudstad och
dessutom hade röda flottan även fått Revals
hamn som provisorisk bas tills nödvändiga
hamnanläggningar hunnit byggas i basområ­
dena. De estniska myndigheterna hade inte
någon möjlighet att kontrollera de ryska trup­
pernas antal vid baserna vilket enligt bistånds­
pakten var begränsat till 25.000 man.
Detta utlämnade landet till Sovjetunionens
godtycke. Den 16 juni 1940, två dagar efter
tyskarnas inmarsch i Paris, överlämnade Sov­
jetunionens utrikesminister Molotov ett ulti­
matum till estniska sändebudet i Moskva. I
detta ultimatum framfördes vissa beskyll­
ningar mot Estland, som samtliga bevisligen
var osanna. Sovjet krävde att en ny estnisk
regering skulle bildas, "som ville och kunde
efterleva biståndspakten", och att sov jetiska
trupper i tillräckligt antal skulle släppas in i
landet för att besätta viktigare orter. Ett svar
på Sovjets ultimatum krävdes inom 8'h tim­
mar.
I rådande läge hade Estland ingenting an­
nat än att böja sig, och den 18 juni tågade röda
armen in. Till Reval anlände nästa dag Alexej
Zjdanov, medlem av ryska kommunistpartiets
politbyrå och Högsta Sovjets presidium. Det
var han som bestämde sammansättningen av
den nya estniska regeringen och som även i
fortsättningen tog initiativ till alla de åtgärder
som avsåg Estlands införlivande med Sovjet­
umonen.
Alla av Zjdanov vidtagna åtgärder hade
syfte gemensamt och det var att kamou­
flera det brutala våld varmed detta mål skulle
uppnås. Ockupationen och annektionen skul­
le utåt synas ha gernonförts på demokratisk
väg. Zjdanovs första åtgärd var att organi­
sera något som skulle likna en ''folkresning".
Av estlandsryssar som med extratåg transpor­
terats från gränstrakterna till huvudstaden,
och från basområdena hämtade ryska arbetare
kunde den 21 juni ett demonstrationståg bilett
10
das. Att det sovjetryska inslaget i tåget var
kraftigt märktes på de sånger som några av
deltagarna sjöng; de var då nya även i Ryss­
land och alldeles okända
Estland. I skydd
av ryska pansarvagnar tågade demonstrations­
tåget genom staden först till statskansliet, se­
dan till presidentpalatset och slutligen till
centralfängelset där ett tiotal kriminalfångar
som dömts för spioneri befriades. Under de
följande dagarna upprepades dylika "folkres­
ningar" i de mindre städerna, och de följdes
av en våg av agitationsmöten över hela lan­
det. Dessa pågick fram till valen till Natio­
nalförsamlingen som hölls den 14 och 15 juli.
·
Fast det från kommunistiskt håll hela ti­
den påstods att valen skulle hållas i enlighet
med Estlands lagar kunde denna fiktion dock
inte upprätthållas. Ett av de första hindren
var vallagens bestämmelse att valen måste ut­
lysas 35 dagar före valdagen. Zjdanov kräv­
de att valen skulle hållas inom 9 dagar. För
att valen skulle kunna äga rum med så kort
varsel och för övrigt på de av Zjdanov före­
skrivna villkoren (så t. ex. fick valkommit­
teernas beslut inte överklagas vid domstolar
och parlamentets andra kammare fick inte
utses) måste hela 31 paragrafer i den 78 pa­
ragrafer långa estniska vallagen ändras. Detta
fick den nya regeringen göra fastän enligt
grundlagens bestämmelser endast Riigikogu
hade befogenheter därtill. Juridiskt sett blev
valen därigenom ogiltiga, vilket dock inte be­
tydde något eftersom Z jdanovs plan endast
var att bygga kulisser som skulle dölja det
nakna våldet.
Genom ändringarna i vallagen förkortades
tiden för val av kandidater till endast fyra
dagar. Detta kunde dock inte hindra att anti­
kommunistiska motkandidater utsågs i samt­
liga 80 valkretsar. Kommunisternas valmakare
försökte först att bli av med dessa motkandi­
dater genom att hota och skrämma. När detta
inte lyckades bestämdes det att alla motkan­
didater skulle inlämna sina programförkla­
ringar eller, som det hette, "valplattformer"
till valkommitteerna. Alla kandidater som inte
före ett visst klockslag påföljande dag hade
uppfyllt detta krav skulle avlägsnas. Då dessa
bestämmelser bekantgjordes i dagstidningarna,
som kom ut först nästa morgon, fick en del
kandidater endast en a två timmar på sig att
uppfylla kravet. Trots detta kunde dock ingen
av motkandidaterna elimineras på grund av
försening. l detta läge fanns det för Zjdanov
inget annat att göra än att ge order till val­
kommitt�erna att utan omsvep underkänna
samtliga kandidater som inte utsetts av kom­
munisterna. Denna order verkställdes med de
mest underliga motiveringar. För det mesta
motiverades annulleringen med att motkan­
didaternas "valplattformer" var för "allmänt
hållna" eller, om de var utförliga, med att
kandidatens "valplattform" avsiktligt vilse­
ledde väljarna. I ett par fall underkändes
även redan godkända kandidater.
I de så kallade "baltiska valen" fanns där­
för i varje valkrets endast en kandidat att
"välja" på. Enligt Estniska republikens vallag
skulle i sådana fall kandidaten ha förklarats
för vald utan egentlig omröstning men en så­
dan lösning passade inte Zjdanov. I stället
gjordes stora ansträngningar för att få så
många människor som möjligt att avge sin
röst. Och då även makulerade valsedlar räk­
nades som fullgoda röster, blev väljarnas när­
varo i vallokalen avgörande. För att få dit
folk användes alla tänkbara medel. Den mest
anlitade metoden var att utslunga grova ho­
telser mot alla som inte kom och att ordna
kollektiva transporter med lastbilar. En stor
del av dessa fordon ställdes till förfogande
av röda armen som även annars hjälpte till
att fl väljama till valurnorna. Med dessa me­
toder fick man enligt officiella siffror 81,6 %
av de röStberättigade att delta. Av någon an­
ledning ansågs denna siffra vara för låg och
därför minskade valkommitten i efterhand de
röstberättigades antal med 35.119 personer.
Som skäl framfördes att 30.000 personer, som
pl Hitlers order hade utvandrat till Tysk­
land, inte hade strukits i vallängderna. Inte
nog med att påståendet i och för sig var fel­
aktigt; i själva verket hade endast 12.660 per­
soner lämnat Estland i samband med tyskar­
nas förflyttning. Det antal personer som av­
förts ur röstlängderna var dessutom mer än
dubbelt så stort som den tyska minoritetens
numerär (16.346 personer) hade varit. Med
sådana manipulationer kunde man öka röst­
antalet till 84,% av alla röstberättigade vilket
tydligen ansågs vara tillräckligt.
Efter valen förändrades det politiska kli­
matet i Estland snabbt. Hade man förut givit
löften till höger och vänster om att landet
även i framtiden skulle förbli självständigt,
sl hette det nu plötsligt att valen hade visat
att folket önskade en anslutning till Sovjet­
unionen. Därför var det heller ingen större
överraskning då den nyvalda Nationalför­
samlingen den 21 juli antog en deklaration
som omdanade Estland till en Sovjetisk So­
cialistrepublik. Redan nästa dag beslutade
Nationalförsamlingen att ansöka om inträde
i Sovjetunionen. Denna vädjan hörsammades
av Sovjetunionens Högsta Sovjet, som den 6
augusti 1940 upptog Estland i Sovjetunionen
såsom dess 16 :de förbundsrepublik.
Blidunderskrifter
;.
13 Minnestavla pl läktaren
till teater- och kon­
s.
1 9 1 8 . Från vänster: J. Tönisson, M. Martna,
serthuset ''Endla., i Pämu.
s.
fru Schwalbe, K. Menning, H. Tonisson, Ed.
14 Demonstration i Pärnu den 24 februari. I spet­
Virgo, Ed. Schwalbe.
sen den nyss formerade estniska bataljonen.
s.
16 Manifest till alla Estlands folk,
undertecknat
s.
av den estniska lantdagens äldstes rld.
s.
17 Konstantin Päts.
s.
18 Estnisk demonstration i Petrograd den 8 april
s.
19 Jaan Tönisson.
20 Ovan: Den estniska militärkommima i Petro­
1917.
s.
s.
s.
Th. Käärik, J. Kalm, J. Griinberg, A. Bach­
jan. Till höger c:befen för divisionen A. Tönis­
29 Johan Laidoner.
30 Den estniska flottans första krigsfartyg "Lem­
bit".
"Vambola" i docka i Tallins hamn.
K. Päts,
J.
Laidoner, J. Pitka m. fl. inspekte­
rar "Vambola".
sens styrelse. Från vänster i främre raden: V.
Tomingas, J. Kukk, A. Birk, P. Pold, K. Päts,
J. Vilms, M. Juhkam, J. Seljamaa. Stående:
27 Första divisionens stab vid frihetskrigets bör­
son, i minen stabschefen J. Rink.
grad 1917. Nedan: Den estniska folkkongres­
mann.
23 Den estniska utiandsdelegationens medlemmar
s.
3 1 Pansartåget n :r 1 reparerar en bro vid Lehtse
1919.
Kapten
A.
Irv
med
pansartågets
officerare
1918.
11
s.
32 Danska frivilliga i Tallin.
s.
En trupp soldater vid frihetskrigets början.
33 Finska frivilliga anländer till Tallinn 31 de­
cember 1918.
Stoftet av
de finska frivilliga som stupat
slaget vid Paju förs åter till Finland.
s.
34 En grupp rekryter vid frihetskrigets början.
Officerare av kgt Kalev 1919. Från vänster
främre raden: O. Tief, L. Tönson, J. Riisen­
berg, Neigart. I andra raden : E . Hiiop, B.
Parm, Söster, Tabur.
s.
35 Kanonvagn i pansartåget n:r 1.
Pansarbilen "Kalevipoeg". Längst fram
mit-
ten kommendör E. Lundborg.
s.
s.
s.
36 Flygplan vid frihetskrigets början.
38 Pansartagregementets fana.
40 Hjälporganisationen "Uhisabis" glvopaket an­
Reiman. Till höger om Päts A. Larka, J. Pitka,
s.
P. Landen och A. Lossman.
59 Fredsdelegationen i Tartau. Från vänster A. Piip,
s.
64 Kartskiss utvisande det område där frihetskri­
s.
63 J. Poska undertecknar fredsfördraget meJJan
s.
65 Kriget
s.
Tallinn.
69 Karta över Estland.
s.
70 Vaktavlösning framför riksdagshuset.
s.
71 Republikens regering
Estland och Sovjetunionen.
den
konstituerande
retei, statssekreterare K. Terras, O. Amberg,
J. Lattik, J. Soots, K. Eenpalu, J. Teemant.
Försvarsrådets sammanträde den 1 6 december
1935. Från vänster O. Heinze, M. Keldder, ·
Plaks, H. Brede, R. Tomberg, generalmajor A.
herman, J. Teiman (Taimsalu), K. Parts, N.
Kasekamp, T. Rotberg, J. Orasmaa, A. Traks­
Vildenau, A. Birk.
maa, N. Reek, H. Salza, generalfältläkare }er­
43 Republiken Estlands regering 9 maj 1919. Sit-
van, J. Herm, V. Riiberg, E. Leithammel, G.
tande från vänster: J. Kukk, A. Oinas, O.
G. Jonson, R. Reiman, H. Kauler och R. Uri­
Strandman, J. Poska, J. Jaakson. Stående: Th.
Köster.
s.
tam.
s.
45 Republikens ettårsdag frras i Tallinn.
46 Från
den
konstituerande
församlingens
konsertsal.
Nedan
Polske presidenten I. Moscicki på officiellt be­
öpp­
nande 23 april 1919. Ovan sammanträdet i
Estonia-teatems
folksam­
sök i Estland 1930.
s.
s.
47 August Rei.
s.
48 Val till den konstituerande församlingen vid
fronten.
Porträtt av frihetskrigets ledare i Krigsmuseet.
Från vänster: A. Tönisson, V. Puskar, J. Soots,
E. Pödder, K. Pans, Nedtill krigsbyte i form
av projektiler och kulsprutor.
49 Frln striderna mot Landeswehr. Sjätte rege­
mentet i ställningar och skyttegrav vid floden
Koiva (Garje). Artilleri tillhörande en Kuper­
Salza, R. Reiman, M. Kelder, O. Heinze, E.
Pödder.
s.
50 Segerherrarna över Landeswehr vid Roden­
pois den 3 juli 1919. Från vänster K. Parts,
51 De sista sidorna av fredsfördraget mellan Est­
78 K. Kark blev ett offer för kuppen den l de­
cember 1924. Hans kista på lit de parad i slot­
s.
85 Tankvagnar tillhörande Eesti Kiviöli, dvs Est­
tet på Domberget i Tallinn.
lands skifferoljeindustri.
s.
s.
bor som stupat för Estlands frihet.
s.
55 Överbefälhavaren och krigsministeriets centrala
ledning 1919. I mitten K. Päts, till vänster om
honom J. Laidoner, J. Soots, J. Rink och R.
12
ja
(pappers­
pumpapivabrik
och
torpedbåten
90 Den statliga brännskifferfabriken
Kohla-Jär-
89 Undervattensbåt
"Kalev"
ve.
s.
Maskinhall i sulfatfabriken i Kehra.
91 Fiskebåtar på Hiiumaa (Dagö) och
Paldiski
(Baltischport).
J. Seljamaa, J. Poska, J. Soots, V. Mutt och
Monument i Koeru till minne över de socken­
=
"Sulev". Isbrytaren ''Tasuja".
Lodjur � Emajögi.
A. Piip.
52 Kalevipoegmonumentet i Tartu.
paberi
linn.
s.
Från fredskonferensen i Tartu. E n face från
s.
86 Pöhja
och fanerfabriken p1 Lassnamägi utanför Tal­
land och Sovjet.
vänster räknat A. Oinas, M. Piiiiman, A. Birk,
av de stridsvagnar som kuppmännen för­
s.
E. Pödder och N. Reek.
s.
77 En
sökte erövra.
janov ledd partisanbataljon i verksamhet.
s.
74 Några av frihetskrigets militära chefer efter väl
förrättat värv. Fdn vänster A. Lossmann, H.
lingen utanför teatern.
s.
72 Konung Gustav V anländer till Estland på of­
ficiellt besök 1929. Bakom konungen statsälds­
ten A. Rei.
Republikens ettårsdag firas i Tartu.
s.
1925-26. Från vänster
Kalbus, Chr. Kaarna, I. Sepp. A. Piip, H La­
församlingen.
Pool, A. Palvadre, J. Kartau. I ovalen: N.
återvänder till
E. Vederman, statskontrollören A. Oinas, T.
Från vänster: H. Kompus, K. Vinna, E. Ha­
s.
är slut. En stridsvagn
Slottet Kadriorg.
41 Den kommitte som hade i uppdrag att sam­
mankalla
Soots, J. Poska, J. Seljamaa och M. Piiiiman.
get utkämpades.
tinder till fronten.
s.
J.
s.
92 Frisisk boskap på bete.
s.
93 Magasin
skördetid.
för
lantbruksprodukter
i
Tallinns
hamn.
s.
94 Lokomotiv byggt i Fr. Krulls fabriker
linn.
Tal-
s. 101
Till
vänster
offiåeUa
byggnader
i
Tallinn.
överst Estlands banks byggnad som den 24
februari 1918 hyste den provisoriska regering­
en. Till höger radiomasten i Tiiri.
s. 102 Från Estniska ungdomsförbundets festdagar i
Tallinn.
Päts friluftsskola
Pirita-
Kose.
med elever.
s. 134 Från Estniska ungdomsförbundets festligheter i
s. 145 Från regeringens högtidssammanträde den 24-
25 januari 1934 med anledning av ikraftträ­
dandet av 1933 1rs grundlag. Från vänster:
s. l 04 Konfirmander.
P. Lill, chefen för det inre försvaret G. Jon­
Sångkör på landsbygden.
s. 106 Hushållsskolan i Vasula. Undervisning
1
väv-
ning.
s. 1 1 1 Litteraturens hus i Tartu vid Aia tänav.
s. 1 13 Den XI:e sängarfestens
son, O. Sternbeck, J. Seljama, statskontrollör
K.
Soonpää,
statssekreterare
K.
Terras,
N.
Kann, N. Talts, K. Selter, K. Päts, J. MUller.
s. 108 Tartu universitets aula.
uppmarsch. J. Aavik
som dirigent vid IX:de sångarfesten.
Den XI :e sängarfesten i Tallinn.
s. 1 14 Miina Härmas blandade kör i Tartu väntar på
s. 145 Riksförest1ndaren stadfäster grundlagens ikraft­
trädande 1 januari 1938. Sittande från höge r:
K. Päts, J. Laidoner, P. Lill, N. Viitak; längst
fram K. Eenpalu. Vid riksföreståndarens sida
sd.r statssekreterare K. Terras.
s. 146 Riksdagens
båda
kamrar
fotograferade
efter
presidentens ankomst.
riksdagsarbetets slut tillsammans med statsälds­
Sångama framför Kadriorgs slott. På balkong­
ten,
en J. Tonisson jämte regeringsledamöter och
marna.
hedersgäster.
Fosterländska förbundets plenarmöte
s. 115 Sängarmöte i Tartu 1930. J. Simm dirigerar.
s. 116 Blandad kör från Estonias ensemble på kon­
sert i Riga.
s. 1 1 8 Från uppförandet av E. Aavs opera "Viker­
lased'' på Estonia. I. Loo-Talvari, A. Arder
och M. Runge.
1 1 9 Från A. Lembas oper� ''Kalmuneid" på Esto­
nia med V. Kask och A. Vusimaa.
s. 121 Från uppförandet av A. Adsons "Lauluisa ja
Kirjaneitsi" på Estoniateatem. I rollerna bL a.
B. Kuuskemaa, N. Pinna, V. Kask och och H.
Glescr.
s. 123 Från uppförandet av Strindbergs "Ett dröm­
spel" pl Vanemuine i Tartu.
och Dramateatern i Tallinn.
s. 126 överst till vänster: Estonias opera- och ope­
s. 125 Estonia
rettensemble 1936. Fr1n vänster räknat i första
raden: M. Runge, N. Loona, M. Laid, P. Olak,
O. Torokoff-Tiedeberg, H. Kompus, E. Vaar­
man, O. Mikk-Krull ; i andra raden: K. Viitol,
P. Hallap, K. Ots, N. Suursööt, L. Lepik. B.
Hansen, A.
överbefälhavaren
och
regeringsmedlem­
1938.
I
första raden från vänster : L. Sepp, N. Vitak,
P. Lill, A. Jakson, A. Tupits, J. Laidoner, K.
Eenpalu, K. Selter.
Konsert i Estonias konsertsal.
s.
s. 130 Målaren A. Laikmaa i sin atelje tillsammans
Tallinn.
s. 103 Tartuungdomar på bibliotek.
Från Konstantin
H. Mugasto, Laduinteriör.
A. ]ansen, Landskap från Muhu.
Kikas,
A. Vlisimaa; i tredje raden:
A. Michelson, A. Eskola, J. Roosaar, A. Sällik,
M. Taras, V. Veikat, P. Liiiidik, A. Liiiidik.
Nedan tiU vänster: Estonias skådespelsensemble
1936. Från vänster räknat i första raden : M.
Luts, E. Villmer, N. Pinna, P. Olak, M. Pari­
kas, B. Kuuskemaa, P. Pinna, A. Trilljärv; i
andra raden: S. Lipp-Jakobson. M. Leet, A.
Lauter, H. Laur, K. Karm, A. Vaino, A. Oksip,
A. Kausi, H. Paris, P. Pöldroos; i tredje ra­
den: J. Tonopa, A. JOgi, H. Kompus, S. Lipp,
A. Eskola, A. Michelson, J. Kaal.
s. 127 A. Vabhe: Komposition.
J. Koort: R1djur.
s. 128 Kr. Raud, från Pedaspea strand.
s. 1 47 Kaare! Eenpalu.
s. 148 Till vänster : Deputeradekammarens presidium=
J. Uluots, A. Anderkopp, O. Pukk.
Till höger förestavar K. Päts eden för med­
lemmarna av statsrådet. Till vänster om ho­
nom H. Soone, till höger A. Mägi.
Statsrådets sammanträde 21 april 1938.
s. 1 51 Nyodling med traktor.
s. 153 Moderna omnibussar i Tallinn.
s. 157 Biskop J. Kopp övertar 21 december 1 939 äm­
betet som kyrkans överhuvud frln den tillför­
ordnade kyrklige ledaren J. Varik.
s. 161 Tallins
tekniska
högskolas
huvudbyggnad
i
Kopli.
s. 162 Estniska lärdomssällskapet firar sitt tOO-årsju­
bileum i Tartu universitets auia. H. Moora
håller inledningsanförandet.
s. 163 Estniska litteratursällskapets styrelse 1937. Från
vänster: H. Evert, H. Kruus, D. Palgi, J. Sil­
vet, J. Köpp, A. Oras, A. Saareste, J. Lang, F.
Karlson, J. Roos, Fr. Tuglas, R. Kleis.
s. 164 Läkarsällskapet högtidlighåller
sin
25:te
års­
dag i Tartu 1937. Från vänster: Fru Paldrock?
J. Uudelt, L. Puusepp, H. Silbermann, V. Sum­
berg, P. Sinka.
s. 165 Tartu universitets huvudbyggnad.
s. 165 Tartu universitet högtidlighåller
20-årsminnet
av återinvigningen. Till vänster Mller rektor
H. Kaho inledningsanförandet, till höger jubi­
leumsgäster.
s. 166 Tartu
universitets
konsistorium
1938.
Från
vänster: E. Kant, E. Roots, H. Kaho, A. Luha,
E. Veldemann, S. Aaslava, H. Kadari, E. Saa-
13
reste,
M.
J. Mark,
Kask.
G. Rägo, P. Kopp, E. Poom,
Akademiska manskören på väg till sångarfest.
s. 167 Studentkårens styrelse 1938. Fdln vänster: J.
ledare, (�ln vänster: U. Toomi, A. Vester­
blom, E. Idla, A. Raudkats.
s. 202 Gymnastikfest
)
nastikfesten 1934.
s. 203 Den olympiska eden avlägges i Estonia-teatern
1936. Till vänster K. Annamaa, till höger A.
jesto) .
Viiding.
studentkårens hus.
s. 204 Gymnastikuppvisning
s. 168 studentkårens första majtåg.
s. 170 Landsbygdens
frin
1939.
Invigning a v den nya läktaren på Kadriorgs
Helme.
s. 1 71 Estniska tidningar i slutet på 30-talet.
stadion. Längst fram ordföranden i tyngdlyft­
tamas förbund, O. Köster, bakom honom K.
s. 173 Den estniska boken 400 år. Jubileumsutställ­
ning i Tartu 1935.
s. 174 Estniska litteratursällskapets styrelse och "Loo­
mings" redaktion 1 937. Från vänster: H. Tal­
Palusalu.
s. 210 Från de baltiska utrikesministrarnas konferens
i Tallinn 9 december 1937. I mitten Estlands
utrikesminister F. Akel, till vänster den litau­
vik, P. Vallak, R. Sirg� A. Jakobson, A. Ant­
son, G. Suits, Fr. Tuglas, M. JHrna, J. Semper,
S. Stitiste, A. Alle.
s. 1n A. H. Tammsaares "Kungen fryser" på Dra­
iska och till höger den lettiska delegationen.
s.
213 Prins Gustav Adolf av Sverige anländer till
Estland 1936 för att närvara vid invigningen
av minnesmärket över slaget vid Narva.
Estland
firar
sitt
20-årsjubileum
mateatern.
s. 214 Republiken
W. Shakespears ''Romeo och Julia, på Arbe·
tarteatern.
s. 215 Regeringen samlad till högtidssammankomst på
s. 178 Teaterseminariets
samkväm
Estonia-teatern
i
1936. Från vänster: Ed. Reining, E. Villmer,
M. Leet, A. Lauter, M. Parikas, B. Kuuskemaa,
P. Pinna, N. Pinna, P. Sepp.
A. Kivikas "Namnen på marmortavlan" på
Estonia-teatern. Från vänster räknat R. Aarma,
A. Kausi, till höger R. Lipp, T. Koppel, R.
Andre.
s. 1 79 Det gamla '"Vanemuine" i Tartu.
s. 180 Grundstenen lagd till
det nya "Vanemuine"
1937. I första raden n:r två från vänster K.
Menning, därefter A. Piip,
J.
Vasar, A. Taul,
A. Keller, H. Lauri. Promenoar i nya "Vane­
muines" teater.
s. 183 A. Mälks "Havet blommar" på Tallins Arbe­
tarteater 1936. Från vänster: J. Koppel, O.
Pölk, A. Tamm, R. Bauman.
i Tallinn.
nyårsafton 1938 med anledning av ikraftträ­
dandet av 1938 års grundlag. Sittande från
vänster: A. Tupits, J. Muller, K. Eenpalu, K.
Päts, F. Akel, K. Selter, A. Jaakson. Stående :
statssekreterare K. Terras, statskontrollören K.
Soonpää, O. Kask, N. Viitak, propaganda­
centralens chef E. Kigaste, vice statssekretera­
ren F. Akel j :r. Regeringen sammanträder i
kanslihuset med presidenten och överbefälha­
varen 1938. Från vänster : vice statssekretera­
ren F. Akel j :r, statskontrollören K. Soonpää,
A. Assar, R. Veermaa, N. Viitak, K. Selter, P.
Lill, J. Laidoner, K. Päts, K. Eenpalu, stats­
sekreterare K. Terras, A. Tupits, L. Sepp, O.
Kask, justitiekansler A. Palvadre, propaganda­
centralens chef E. Kigaste.
Representanter för litteratur, konst och veten­
skap hos president Päts på Kadriorgs slott.
s. 184 Det nya "Vanemuine".
s. 189 Ed. Wiiralt, Den stora eken. Landskap från
Viljandi.
)
s. 216 K. Päts bland folkdansare på Hiiumaa (Dagö .
,
"Oru loss , presidentens sommarresidens.
s. 217 Ickeangreppspakten mellan Tyskland, Estland
s. 190 Utställning i Tallions Konsthall
Kr. Raud, Kalevipoeg vid helvetets port.
s. 191 Till vänster V. Mellik. Afton, till höger A.
Starkopf, Kvinnofigur. Konst frårl sjäi.Y.Stän­
dighetstiden i Tartu konstmuseum.
undertecknas i Berlin 7 juni 1939. Bakom bor­
det
J
von Ribbentrop, till höger om honom
K. Selter, till vänster V. Munters.
s. 2iå ·nen:· tysk� ' generalstabens chef på besök i Tal­
linn 1939. Från vänster H. Brede, F. Halder,
s. 192 Utbildning i konsthantverk.
,
Atelje i konsthögskolan . Pallas'.
N. Reek.
s. 225 Krigshögskolans huvudbyggnad.
1939. Överst till vänster: festen blåses in, till
Deltagare i en kurs för officerare 1921-22.
s. 226 Episoder från utbildningen av värnpliktiga
bollar och E. Idla med sin kvinnliga gymnas­
den, i mitten till höger: rekryten lär sig hälsa,
s. 201 Andra
estniska
höger kvinnliga
tiktrupp.
14
skolungdomar
De estniska skyttarnas återkomst från Luzern
högtidsdag
kvinnoförbunds
av
Tartu på Tammesradion 1939.
Estniska studentkorporationsförbundets 25-års­
jubileum.
gymnastiktrupp
Gymnastikuppvisning vid första estniska gym­
V. Raidel (ENOS), A. Raska (EOS , R. Troost
jala), E. JUrgenson (Sakala), H. Mark (Vel­
Manlig
från Tallinn.
Laikoja (Estica), V. Minneste (icke organiserad),
(Liviensis), A. Jaik (Indla), R. Avasalu (Pöh­
1938.
Nedan :
gymnastikfesten
sommaren
gymnaster från Tartu med
gymnastik-
och
folkdans-
1937. Överst: rekryterna samlas på kaserngår­
till vänster: i kasernens matsal.
..
Nedan till höger. första permissionen, till väns­
ter:
s. 243 J. Vares regering framför slottet p:l Domberget
kavalleri p� parad.
pl väg till presidenten i juni 1940. Fr1n väns­
s. 227 skolpojkar i pionjärbataljonen får militärun­
ter: A. Jöeäär, O. Kärm, J. Nihtig, H. Kruus,
dervisning.
N. Andresen, T. Rotberg, B. Sepp,
Hemvärnsparad i Tallinn.
J.
Semper,
J. Vares.
s. 228 Ryttartävlingar på en kaserngård i Tartu.
s. 249 Sovjetflottan blockerar Tallinns hamn i septem­
Infanterister paraderar vid den årliga uppvis­
ber 1939. Flottan löper in i hamnen och tas
ningen på Hippodromen i TaHinn.
emot av representanter för den ryska beskick­
s. 235 Sovjetunionens baser i Estland.
ningen i oktober 1939.
s. 250 Ovan paraderar ryska soldater, därunder estnis­
s. 237 1939 uppstod en rad ouppklarade eldsv1dor.
Till vänster brinner Vööpsu 12 maj, till höger
ka i TaUinn augusti 1940.
s. 251 Estland blir sovjetrepublik. Overst A. Zjdanov
Petseri 24 maj.
Från jordfästningen av de estniska gränsvak­
hälsar demonstrationståget från ryska ambas­
ter som vintern 1938 mördades av ryska gräns­
sadens balkong 21 juni 1940. Till vänster om
vakter p:l Pejpus is.
De första nyheterna om krigsutbrottet i sep­
R.uus, V. Botschkarev. I mitten: kommunister
honom K. Säre, J. Lauristin, P. Keerdo, N.
sliter sönder estniska flaggan på Pikk tänav i
tember 1939 studeras.
s. 238 J. Uluots tal till folket i radio efter den ryska
Tallinn 17 juli 1940. Nedan till vänster ett av­
snitt ur en prokommunistisk demonstration i
inmarschen i juni 1940.
Fotokopia ur "Päevaleth".
Tallinn 1940.
s. 252 Rysk militär vid deputeradekammarens sam­
s. 239 Juri Uluots.
s. 240 Sovjetunionens nya sändebud i Estland över­
manträde 22 juli 1940. Till höger: den delega­
tion som i Moskva anhöll om Estlands upp­
Jämnar sina fullmakter till republikens presi­
dent 16
juli
tagande i Sovjetunionen återvände med ett tåg
vars lokomotiv fått en speciell uumyckning.
1940. I mitten: K. Päu, till väns­
ter om honom V. Botschkarev, till höger N.
Andresen.
�kommendör Pavlov lämnar Tallinn efter
förhandlingarna i oktOber 1939. Sovjetiska
Den sovjetestniska folkrepresentationen sam­
manträder 1940.
uupper i Tallinn 1940.
Det bästa översiktsVerket om Estland pl svenska
i bild och ord
av
Bernard Kangro och Vale Uibopuu
ES'TUNDS .ANSIKTE
1 1 6 sidor i stort format
Pris: Kr. 33: 80
Eesti Kirjanike Kooperativ
Fack 1, 220 03 Lund 3. Sweden
Telefon: Lund 046-U 17 19
�
Posqiro 43 37 71-3
tS