enombrottet - Svenska kyrkan Malmö

Bara döda fiskar flyter med strömmen
G
enombrottet
#TYGELSJÖKYRKA * TYGELSJOKYRKA.SE
KYRKMAGASIN
Här finns vi!
TYGELSJÖ V KLAGSTORPS KYRKOR
BESÖK Tygelsjö skolväg 20, Tygelsjö
POST Box 346, 201 23 Malmö
TELEFON 040 2794 30
MEJL [email protected]
www.tygelsjokyrka.se
organist
BO HAMMARSTRÖM 279446
församlingsherde och ansvarig utgivare
JONAS PERSSON 279151
musikpedagog
ÅSA OTTERLUND 279441
arbetsledande komminister
SOFIA TUNEBRO - föräldraledig
barnledare
LENA CLAESSON 279434
arbetsledande komminister
HÅKAN NORÉN 279436
vaktmästare
NIKLAS MELLGREN 279432
präst
MIA HELLSTENIUS 279483
redaktör
HELENA MYRSTENER 279492
diakon
KERSTIN EKBLADH 279435
layout
BODIL ROLF 279480
församlingspedagog
MARGARETA BERGGREN 279433
pastorsexpedition
LENA CLAESSON 279430
Välkommen till Tygelsjö kyrka på Fredlunds väg och
Västra Klagstorps kyrka på Gamla Borrebackevägen
Du - en dussinmänniska?
Ok, nu är det baxat ända hit. Året är inne på sista
vändan och 2017 väntar om hörnet. I detta nummer
av Genombrottet finns tankar om det nya skälvande
året och hur vi ska inta det. Gå mot strömmen eller
mest flyta med och se vad som händer?
Dagens människa är ganska förtjust i tanken på att
vara speciell och unik. Lite grann att: ”Ingen är som jag”
och så lägger vi ut en selfie på sociala medier i de nya
träningskläderna eller från restaurangbesöket. Som om
ingen annan går på restaurang, liksom. Detta brukar
kallas för att skapa sitt eget varumärke. Vi vill berätta
vilka vi är eller försöker vara. Vara en dussinmänniska
är ju inget kul, eller hur? En efterapare, en jasägare, en
medelsvensson?
Men handen på hjärtat; det kan vara rätt skönt att
slippa göra olika val hela tiden och ta ställning i allt
mellan himmel och jord.
Inför det nya året får vi tillåta oss att tycka det är ok
att vara som folk är mest. Samtidigt kan det vara lite
spännande att fundera vidare på var den där övertygelsen kommer ifrån, att vi var och en är unika.
Det gör vi i detta kyrkmagasin. Vi försöker reda ut hur
det förhåller sig med individualismen som i mångt och
mycket karakteriserar västvärlden. Ligg gärna på sofflocket och vila dig när du läser. Det kan behövas inför
det nya året. Vi vet inte vad som kommer att hända.
Det är spännande och lite otäckt på samma gång.
Gud, hjälp oss att tända ljus istället för att förbanna
mörkret och låt din frid fylla våra hjärtan, vår värld,
hela universum.
Gott nytt 2017!
2016 - ett herrans år!
UNDER 2016 STÄNGDES Sveriges gränser, Donald
Trump blev president i USA och Putin ökade den ryska
närvaron i Östersjön. Presidenten Erdogan började
trixa ordentligt med demokratin i Turkiet. Britterna
röstade för Brexit. Alan, 3 år, sköljdes upp på en
strand vid Medelhavet.
UNDER 2016 SJÖNGS det sånger och musik spelades. Människor arbetade och vilade sig. Vattnet gick
att dricka ur kranen. Trötta ben fick gå före i kön på
Willys och människor lovade varandra trohet i kyrka
eller stadshus. Människor förlät varandra och gick
vidare.
2016 VAR DET år då nazister demonstrerade utanför
bokmässan i Göteborg och Socialtjänsten i Malmö
tvingades tipsa gränspolisen om var papperslösa
barnfamiljer fanns.
DET ÄR SÅ lätt att bara se det svåra och onda som
händer i världen. Det goda riskerar att bli osynligt
och sjunka ner i glömska. Goda nyheter ses lätt som
banala i media. Vi måste absolut våga se verkligheten
och nöden i världen men lika viktigt är det att se det
goda som ständigt sker och ofta växer till i stillhet,
undangömt.
Vi får hjälpas åt att påminna varandra om att världen
inte bara är hård och ond. Vår världsbild får inte styras
av alla dåliga nyheter. Det kan vara ett bra nyårslöfte.
vår världsbild får inte
styras av dåliga nyheter
MEN 2016 VAR också det år då det konstaterades
att allt fler barn i världen till hivpositiva mammor föds
friska. Östersjöns vatten blir på sina ställen långsamt bättre. Pandan är inte längre utrotningshotad!
Dessutom blir 2016 det tredje året i rad när klimatutsläppen i världen inte ökar. Därtill har antalet laddpunkter för elbilar höjts med nästan femtio procent.
FORTFARANDE ÄR DET bästa i livet gratis.
Det är en gammal ”nyhet” men en härligt god sådan.
MÄNNISKA eller VARUMÄRKE?
Med en befolkningsmängd i världen på cirka sju
miljarder människor känns det som en utmaning
att vara unik. Vad jag än tar på mig, äter, läser,
skriver, fotar, eller syr så finns det alldeles säkert
någon annan som gör eller bär något som är i det
närmaste identiskt.
Globalisering och sociala medier komplicerar detta
ytterligare, genom att sprida varor, nyheter och
trender över jordklotet fortare än jag hinner svälja min
frukostsupergröt. Det spelar ingen roll om jag reser
till New York eller Kraków; jag kan ändå handla kläder
på H&M och möbler på IKEA. Förr gav våra yrkestitlar
oss en tydlig identitet, men idag är det inte lika lätt.
“Projektledare Svensson” ger inte samma intryck av
flärd som “Direktör Silversköld” eller “Doktor Gren”.
För att kompensera vår brist på flotta titlar försöker
vi istället konsumera oss till en identitet. Genom att
visa upp de rätta varumärkena och, kanske framförallt, undvika det som inte anses fint eller trendigt,
så kan vi bygga upp en identitet som visar vem vi
är. Detta gäller allt från att välja vilket område vi bor
i, vilken bil eller barnvagn vi kör, till vilken olivolja vi
ställer fram på bordet när vi bjuder våra vänner på
middag. Allt för att ge sken av att vi inte riktigt är
lika mainstream som alla andra. Att vi minsann har en
egen stil och inte bara köper nå’t som alla andra har.
Att vi sticker ut.
inte riktigt lika mainstream
som alla andra
Och se’n går vi hem till tacos-mys på fredagar
och bänkar oss framför Melodifestival, Let´s Dance
eller Allsång på Skansen vid samma tidpunkt som alla
andra. Vi lägger fläskfilé på grillen på sommaren, vi
handlar möbler på IKEA på regniga lördagar och tre
säckar mull för en hundralapp på Bauhaus den första
soliga söndagen på våren. Vi köper julgran och dansar
runt midsommarstången år efter år.
Att vara unik i dagens samhälle är en större utmaning än man kan tro. Förutsättningarna att lyckas
är små. Som människor är vi trots allt väldigt lika; två
armar, två ben och en kropp, vi lever i samma klimat
med samma behov av skydd från kyla, regn och snö.
Vi behöver alla äta, sova och röra på oss i stort sett
lika mycket. Det finns lagar och regler som alla måste
följa, både nedskrivna och oskrivna. Läroplanen i
skolan ska vara lika för alla, rättssystemet likaså.
vi är flockdjur som rör oss åt
samma håll
Inom ramarna för vårt tidvis stelbenta samhälle är
utrymmet att vara unik väldigt begränsat. Och de
små fack som uppstår blir fort fyllda. Det är inte längre
så vansinnigt unikt att vara hipster med skägg och
gubbkeps och brygga sitt eget öl hemma på köksbänken. Jag tycker vi borde bli bättre på att acceptera
det faktum att vi är flockdjur som rör oss åt samma
håll, dessutom långt mer styrda av reklam och massmedia än vad vi själva ens är medvetna om. Skalar vi
bort de yttre ramarna i form av kultur, religion, politik
lagar och regler, mass- och sociala medier, så blir det
bara kvar en biologisk varelse med samma grundläggande behov av mat, sömn och värme. Inget unikt
i det, men väldigt enkelt och tryggt att tänka på när
vi möter varandra därute.
Pia Maria Engvall
D
D
en som har studerat
värderingsförändringar
menar att vi har gått
från trygghetsvärden
till frihetsvärden. Det
behöver inte betyda att
vi struntar i gruppens
gemenskap men vi underordnar oss den
inte. Enskilda personers initiativ kan vara
viktigare.
dessa 31 personer hade gemensamt var att de också
var universalister, dvs de såg judarna som förföljda
människor och var helt ointresserade av härkomst
eller hudfärg. Det tredje var att räddarna såg sin
självuppoffring som helt naturlig: medmänsklighet är
något naturligt för varje människa.
OM SVERIGE SÄGS det ibland att vi är mer individualistiska än vad som är vanligt i västvärlden. Tack vare
den välfärd som växte fram under 1900-talet ökade
möjligheten att göra egna val. Statens ansvar var
att ge oss ett smörgåsbord som vi kunde välja ifrån
för att forma våra liv. Det gav också en frihet från
traditioner.
EN SÅDAN INDIVIDUALISM, som inte verkar alienerande utan som också vill lyssna på medmänniskan och
se henne, är hoppfull inför framtiden. Då kan vi våga gå
emot ideologier som vill äga ett land mer än älska det.
”Se på mig” och” Se människan” alltså, i en salig kombo!
MEDMÄNSKLIGHET ÄR
NÅGOT NATURLIGT FÖR
VARJE MÄNNISKA
VÄLFÄRDENS TRYGGHETSSYSTEM ÄR inte lika säkrade längre. Det går inte att säga att pensionstiden blir
ekonomiskt tryggad av det allmänna. Traditioner och
seder kommer tillbaka och trendar. Vi odlar, syltar,
köper närodlat, hittar trasmattor i inredningstidningarna. Vi längtar till landet och landsbygden. Inte för
att vi nödvändigtvis vill bosätta oss där men för att
behålla drömmen om miljöer som i själva verket har
utarmats i urbaniseringens framfart.
DET KAN VARA intressant att veta, att i en intervju
med 31 personer, som med livet som insats gömde
judar under andra världskriget, kom det fram att de
alla var individualister, människor som var vana vid att
gå sin egen väg och därför kunde stå emot den starka
antisemitism som gjorts till statsideologi. Det andra
DE SÅG JUDARNA SOM
FÖRFÖLJDA MÄNNISKOR OCH VAR
OINTRESSERADE AV HÄRKOMST
DEN
HOPPFULLA
INDIVIDUALISMEN
Ad fontes – vid källan
Problemet är inte vågorna. Problemet är
underströmmarna. De syns inte. Men så
fort du sätter fötterna i vattnet känner
du att något sliter och drar. Från början är
det kanske spännande och kul. Ju längre
ut du går, desto osäkrare känns det. Du
vill tillbaka, men någonting håller dig kvar.
Underströmmarna i vårt samhälle, vilka är de? Vilka är
de ideologier som gör att människor blir till stenar som
sjunker därför att hjärtan har blivit förhärdade? Eller
håller oss bundna och fångade?
Underströmmarna kan bli den allmänna strömmen som
fler och fler följer med i. Det är människors missnöje,
säger några som förklaring till detta. Det är eliten eller
etablissemanget som inte lyssnar, säger andra. Det är
konkurrenssamhället som påverkar oss, förklarar en
tredje. Speglarna som härskar i en samtid som hyllar
kroppskontroll, menar en fjärde.
De första kristnas hemliga tecken var fisken. En fisk;
inte för att vi skulle följa med strömmen utan för att
lära oss simma till källan. Där finns det klaraste vattnet.
Det friskaste, det mest syrerika.
Det enklaste är ju att följa med strömmen. Göra som
alla andra och undvika att välja själv och ta ansvar. Det
kan vara svårt att gå vägen mot källan. Svårt att finna
den. Men om vi alltid går med strömmen kan det sluta
med att vi missar källan och allt det vackra som finns
där. Vilan, det goda samtalet, gläntan, samhörigheten
och medkänslan.
På grekiska heter fisk ichtys och bokstäverna i det
ordet stod för de första bokstäverna i Iesos Christos
Theou Yios Soter dvs ”Jesus Kristus, Guds son,
Frälsaren”.
Han var källan och det friska vattnet, frälsaren. Han
var vattendragets början med det klaraste vattnet.
Det är han idag också.
Alla laxar simmar mot strömmen. Är det likformighet att
göra så? Fast de går mot strömmen? Laxen simmar mot
strömmen för att den måste. Att simma med strömmen
skulle vara unikt men meningslöst för en lax.
Ett lättare liv?
När vi människor går mot strömmen, hur ofta är det rationellt att göra så,
och hur ofta är det inte? Går vi mot strömmen för att vi måste, eller för
att vi vill?
Varför vill människor gå mot konventioner? För att irritera? Hitta sin
identitet? För känslan av kontroll? För att förändra? Du kan ju välja att
vara annorlunda för att ingenting konventionellt intresserar dig.
Livet skulle vara lättare om du bara gick med strömmen.
Jag har alltid stått emot detta. Varför? För mig vore det att acceptera det
som är oacceptabelt. Jag måste leva ärlig mot mig själv. Jag tror att oavsett
varför du vill gå mot strömmen kommer du att träffa på motstånd. Det finns
alltid människor som är emot förändringar.
Jag har själv ofta har gått mot strömmen. Ibland medvetet, ibland
inte. När jag var tonåring gick jag mot strömmen med min klädstil. Det är
naturligt att slå tillbaka mot det som är inskränkande i denna ålder. Med
åren, blir du mer konventionell, eller mindre?
Du kan också ha fel
Jag har ofta arbetat i yrken som traditionellt ansetts vara ”kvinnliga”. Jag
har jobbat som personlig assistent, dagis assistent och vårdbiträde. Jag
har upplevt fördomar från dem som inte trodde att en man kan göra ett
sådant jobb. Några har ifrågasatt min sexualitet, för att jag har gått utanför
de vanliga manliga jobben.
Liksom laxen kämpar jag mot strömmen för att jag känner att jag måste.
Vi människor är olika. Vi kan alla ha unika idéer och åsikter. En ensam
människa har inte mycket kraft. Ju fler människor som vill förändra, desto
mer kraft och ”ström”.
Vi krockar med varandra ibland. Alla har rätt att gå sin egen väg. De flesta
är övertygade om att de har rätt. Det är helt OK så länge du inte utesluter möjligheten att du också kan ha fel.
Om två olika strömmar inte kan försonas, kan det bli en destruktiv
strömvirvel. Hur det då ska gå hänger mer på hur vi agerar och förhåller
oss, än på strömmen själv.
Roy Pendleton
Jag står i änden av en korridor, en tom ful skolkorridor.
Klädd i ett par blåa jeans, vit T-shirt och ett sminkat
ansikte. Jag smälter in, är ingen speciell. Har långt
platt hår, blå ögon och ljus hy. Jag är osynlig, jag är
ingen. Jag bara är, existerar och andas, om ens det.
Bara existera
Jag är trött. Inte trött på dessa fula gulmålade korridorer. Inte trött på
att bara smälta in i klassen, på skolan och i samhället. Utan trött på att
aldrig våga, alltid var så himla feg. Alltid stå här och se ut precis som alla
andra. Aldrig klippa och färga mitt hår som jag alltid drömt om. Aldrig ha
på mig dem där coola byxorna som jag köpte för ett halvår sedan. Bara
stå här i denna tomma fula gula korridor och existera.
Ta studenten, gifta mig med en man. Få ett villa, barn, Volvo liv, precis
som alla andra. Gå i pension vid 65 års ålder och dö av någon sjukdom,
som tyvärr inte gick att rädda mig ifrån. Bara sluta existera, utan att ha
åstadkommit något. Jag vill inte det.
Våga förändra
Jag vill resa världen runt, eller bli den första kvinnliga presidenten av
Amerika. Jobba för läkare utan gränser eller bli modedesigner som gör
spännande kläder. Jag vill starta en restaurang med tjejen jag är kär
i, adoptera ett barn. Jag vill inte stå där med en man, en villa och en
Volvo. Jag vill utmana mig själv, våga ta risker, våga förändra, förändra
mig.
Klockan ringer och stora flockar av elever väller ut från klassrummens
isolerade dörrar. De flesta likadana, blå jeans och vit T-shirt. Samhällare, naturare, estetare och humanister, går mot mig. Tar vägen runt mig,
ursäktar sig, klagar på mig för att jag står i deras väg.
Men jag tar ingen skit, rätar bara på mina 162 centimeter och går
mot strömmen, mot folket. För jag är förändringen, min förändring att
våga gå mot strömmen.
Saga Mauritsson
våga gå
MOT STRÖMMEN
varje människa är som en
OAVSLUTAD BOK
Ofta vill vi helst inte avvika för mycket. Samtidigt kan
vi inte låta bli att tänka på oss själva som unika. Det är
som om den känslan finns inbyggd i oss därför att vi
har ett självmedvetande, ett jag.
Hur livet ska se ut är inte bestämt på förhand även
om vi i mångt och mycket också anpassar oss till det
som vi förväntas vara. Varje dag blir vi indragna i en
kamp mellan individualismen och kollektivet. Ofta
utan att vi tänker på det eller är medvetna om det
så står vi där med samma frisyr och kläder. Eller med
liknande åsikter, eller till och med samma.
VARJE MÄNNISKA I SIG ÄR EN
HEL VÄRLD, ETT EGET UNIVERSUM
Varje person är samtidigt som en öppen oavslutad
unik bok. Vi föds med lusten att vilja fylla sidorna så
vi planerar, gör olika val, sätter igång med projekt.
Utbildar oss och arbetar. Vi har relationer och blir till i
mötet med andra. Någon eller några relationer i livet
kan beröra oss så djupt att vi kan göra vad som helst
för att få följa med och älska den andra människan.
Så länge boken är öppnad är allt gott och väl men
stänger vi den och ger upp eller slutar bry oss om
varandra eller nedvärderar människor är det fara å
färde. Vi fattar inte riktigt längre att vi är beroende av
ett mer omfattande livssammanhang; av Gud.
VI ÄR ALLA FÖRFATTARE
TILL VÅR EGEN BOK
Inkrökthet är ett beskrivande ord för detta. Vi tillåter
oss inte längre att ge oss ut på de fria vidderna eller
gå in i de stora salarna där perspektiven kan öppna sig.
Kanske är vi osäkra på vilka vi är. Det är inte så självklart att tänka och tro att jag är skapad av Gud och är
en del av Gud. Detta som gör att varje människa i sig
är en hel värld, ett eget universum. Det är stort. Stort
att tänka att vi alla är författare till vår egen bok som
dessutom har med Gud att göra. En hel del, faktiskt.
Gott nytt år!
Färglägg gärna bilden
och ta med till kyrkan!
Eller lägg i brevlådan på
församlingshuset.
Blir det någon nyårsfest i år?
Hur firas nyår i världen?
Colombia. På nyårsafton bär man
en resväska runt kvarteret för att
nästa år ska bli fyllt av resor.
Danmark. Att tillsammans hoppa
ned från stolar vid 12-slaget ska
ge tur det kommande året.
Spanien. Vid 12-slaget äts en
vindruva för varje klockslag och
årets månader. Vindruvorna ska ge
tur under året.
Puerto Rico. Här kastar man ut
vatten genom fönstret för att jaga
bort onda andar
Finnarna häller smält tenn i kallt
vatten eller i en hink snö och tolkar
sen formerna för att se hur nästa
år blir. Hjärt- eller ringform betyder
att någon ska gifta sig – grisform
betyder mycket mat. Släta ytor
betyder mycket pengar.
Panama. Karikatyrer av kändisar
eldas upp som en symbol för det
gångna året och en färsk start på
det nya.
Brasilien. Färgglada underkläder
på nyårsafton bestämmer hur det
nya året ska bli. Röda underkläder
ger mycket kärlek – gula /guld ger
mycket pengar.
Rumänien. Man kastar mynt i en
flod för lycka och framgång.
Bolivia. Här bakar man in mynt i
sötsaker och den som får myntet
ska få lycka det kommande året.
ÄR DU BJUDEN?
Traditionerna på nyårsafton eller det ideala firandet är väl vackra kläder,
champagne, lycka, glitter, krabba och fyrverkerier. Fy sjutton, vad sådana
traditioner kan få oss på dåligt humör om de inte kan förverkligas. Känslan
av misslyckande ligger nära till hands.
Men att tända ett ljus, kan det vara något när vi står på tröskeln till det
okända? Till ett helt år som ligger framför. Bjuda hem någon vi länge tänkt
på eller nyss träffat? Eller ringa ett samtal för att önska någon ett gott
nytt år. Bry dig inte om att ni inte känt varandra i hundra år. Vill du träffa
någon eller ta kontakt, gör det!
Ett skönt bad kan vara ett annat sätt att fira. Det kan vara renande inför
ett nytt år. Skrubba och sedan smörja in kroppen och ansiktet och låta det
få ta tid. Ett fotbad kan göra underverk när det känns kallt i hjärtat.
Så som du firar ditt nyår duger och räcker till. Du måste inte något. Du
behöver inte iscensätta några ideal för att räcka till. Att bara stanna upp
och ta hand om sig själv en stund är mer än nog. Men som sagt, tveka inte
att ringa eller ta kontakt med någon. Du är inte konstig som gör det. Du är
en skön person, istället.
Du måste inte ens tänka på att ett nytt år ligger framför. Släpp den oron
och andas ut (och in!). Livet består av olika övergångsställen då vi faktiskt
får lämna det som ligger bakom oss. Om det är det vi behöver.
Troligen är det väl så att allt som hänt inte är värt att minnas eller bära
med sig in i det nya året. Det gångna årets skavanker finns där och som
ett brev på posten dyker de upp som tröttsamma eller plågsamma minnen
just nu. (Tänk på att trista tankar inte alltid har orken att hålla sig kvar,
de sjunker undan eller klingar av. Dyker upp igen gör de säkert, men det
behöver du inte bry dig om nu).
Låt oss istället tänka på stjärntydarna, du vet, de tre vise männen; de
letade sig fram till det okända. Red på sina kameler och tittade uppåt mot
himlen och inåt i sig själva. De bar på en förundran över livet eller en tro
skulle vi kunna kalla det för, på att det hela skulle lösa sig.
Höj blicken! Titta uppåt och inåt. Skydda dig själv och bevara din förundran.
Och livet ska bli dig givet.
II
bland behöver vi för en stund ställa
oss utanför strömmen, vare sig vi
följer den eller stretar mot. Bara gå
åt sidan och vila. Det tar på krafterna
att vara en bland många. Vi behöver
också tid att vara en bland en. För
mig är det bönens sammanhang. Det
är bara jag, men jag är inte ensam.
Jag är inblandad i ett samtal med någon annan. Någon
som är en del av den värld jag lever i och som samtidigt står utanför den. Bönens samtal förs i det rum där
jag blir den jag är och den jag möter i bönen tar emot
mig just som den jag är; den som följer med eller den
som stretar mot – eller den som bara behöver vila en
stund. Att vara i det rummet är att vara en del av en
mycket större helhet, ett sammanhang som sträcker
sig genom tiden. Att vara en bland en, att vara en del
av Guds liv, av Guds verk, av Guds verklighet. Det är
ett tryggt rum. Stig in själv och känn efter. Du bär det
egentligen alltid med dig, men det kan underlätta att
låta rummet bli till innanför kyrkans väggar. Där finns
stillheten, ljusen och fokuset: ansiktet på den som vet
vem du är. Ansiktet på den som säger: ”Kom till mig,
alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er
vila” (Matteusevangeliet 11:28).
Sedan kan vi nog streta och följa med ett tag till
– och det blir lättare att välja hur vi vill göra i livet om
vi då och då kan slippa att vara en bland många utan
istället vara en bland en.
Jonas Persson
KONSERTER OCH MUSIKGUDSTJÄNSTER
UNDER STJÄRNANS LJUS
januari kl 18 i Limhamns kyrka
Musikgudstjänst med Mikael Järlestrand och Margareta Haksten.
I STJÄRNANS LJUS
6 januari kl 17 i Västra Klagstorps kyrka
med Tove Allerberg, sång och Jan Eric Ström, gitarr
VI SJUNGER UT JULEN
8 januari kl 15 i Limhamns kyrka
med Mötesplats Barn och Optimistkören
ORGELKONSERT
15 januari kl 15 i Limhamns kyrka.
Med Maria och Thomas Wallin
KONSERT FÖR SMÅ OCH STORA
26 februari kl 15 i Limhamns församlingshus
REFORMATIONSPROGRAMMET
Under våren i Limhamns kyrka
Bach-motetter och hymner med texter av Martin
Luther med Malmö Kammarkör under ledning av
Dan-Olof Stenlund och Maria Wallin, orgel
MUSIK PÅ JUNGFRU MARIE BEBÅDELSEDAG
26 mars kl 17 Tygelsjö kyrka
Musikgudstjänst med kyrkokörerna från Limhamn,
Bunkeflo, Tygelsjö och Västra Klagstorps kyrkor och
musiker under ledning av Bo Hammarström,
Margareta Haksten och Per Grundberg.
VISOR för VÄRLDEN
23 april kl 15 i Limhamns församlingshus
Välgörenhetskonsert till förmån för Stadsmissionen och
Läkare utan gränser. Ett samarbete mellan Limhamns
kyrka och Visans Vänner södra Skåne med inbjudna
gästartister. Entré: 50 kr. Förköp från 27 mars på
församlingsexpeditionen.
För ungefär 20 år sedan uppfattade US
Navy märkliga ljud på sina hydrofonupptagningar. Det var ljud man aldrig hört
förut och man fick lägga ner mycket
arbete på att förstå vad det var. Men
till slut insåg man att det var en val som
sjöng. Ni vet valar sjunger i frekvenser
som gör att de kan sjunga för varandra
och svara varandra över oceaner och
halva jordklot.
V
ärldens ensammaste val
Och valsång hade man ju hört förut. Men det var något speciellt med den här valsången. Valen sjöng i en
helt egen frekvens. Den sjöng i 52h. Alla andra valar
sjunger i någonstans mellan 19 och 20h, men den här
valen sjunger i 52h.
Det innebär att ingen annan val kan höra den och
således heller inte svara. Så valen simmar omkring i
atlanten och Stilla havet och sjunger efter vänner och
älskande, men fåfängt och förgäves.
Den kom att kallas världens ensammaste val och än
idag följer man den på dess tröstlösa resa utan mål i
de kalla och mörka världshaven.
Limhamns kalkbrott. Här har limhamnsbor med
muskelkraft och dynamit slagit sig ner genom lager
av mark. Den lägsta punkten är 60 meter. Varje tid
har gett avtryck och sin signatur. Varje tid med sina
förutsättningar har lagt sig som ett täcke mellan tider
som gått och tider som kommer. De nedersta lagren
i brottet är 65 miljoner år gamla. Brottet stupar ner i
så kallade pallar, 20 meter lodräta väggar som rusar
genom tiden. Den egna begränsningen i tid och rum
blir svindlande. Att vi skulle vara mer än stoft är
utmanande.
Och människan har satt sina spår
Nu bryts inget kalk här längre, men den var en gång
i tiden ytterst värdefull för Malmös industri. Härifrån
hämtades fundamentet till den berömda Jesusstatyn
i Rio de Janeiro. Det är därför han kallas LimhamnsJesus. Det kanske inte är hans namn i de stora delarna
av världen, men här i Limhamn är det hans namn Limhamns-Jesus.
Det öppna brottet har nu blivit en egen zon, en egen
verklighet. Här nere bor en rådjursfamilj, berguv,
pilgrimsfalk, utrotningshotade grönfläckiga paddor,
rävar och möss. I de åtta meter djupa dammarna lever
åldrade ålar. Under arbetet hittades hajtänder och
välbevarade skelett från flera krokodiler som levt här.
Och människan har satt sina spår.
Så är vi aldrig ensamma
Här löper övergivna och överväxta järnvägsräls.
I de gamla industribyggnaderna har den lokala puberteten klottrat sina namn efter att de nattetid klippt
upp hål i staketen. Då når inte stadens ljus ner hit och
stjärnhimlen blir tydlig.
Ett finskt stenkast från kalkbrottet ligger Limhamns
kyrkogård. Jag tänker mig ibland Jesus som världens
ensammaste val. Kristendomen urskiljer sig i att vi
tillber en sårad och trasad Gud. Som är som vi. En
Gud med hemorrojder och som tar den långsamma
bussen hem för att man inte orkar just komma
hem. En Gud som får ångest på föräldramöten över
barnens klasskompisars korkade föräldrar. Jesus som
världens ensammaste val. Så är vi aldrig ensamma.
En Gud som själv skriker ut sin ångest och gudsövergivenhet under en avrättning. Ett skrik i 52h.
Det är den Guden vi tillber. En Gud som strålar och
som vänder sitt ansikte till oss och samtidigt en Gud
som i ångest på korset skriker ut sin gudsövergivenhet. Det är den guden vi tillber och litar till.
Vi bekänner oss till guden i narr- och tiggarkåpa, det
periferas gud. Vi håller oss nära åsneryttaren, den
fortsättning
poetiske snickarsonen.
Vi tror på en gud född av kvinna i blod och avföring,
som tiger, ler och tecknar i sanden. En luffare var han.
Vi bekänner en skapande, lekande, en skrattande
gud som häcklar makten och hånskrattar åt dödens
likgiltighet.
Vi tror på den lämnade graven, att det är långt mellan glädje och glättighet. Så snart ifrån nu till evighet.
Vi bekänner en gud för de fattiga, förbisedda och
förtryckta.
Och så underbart orkestern spelar
I var människa finns ett mod att tro som bara kan
vinnas tillsammans. Var människa väntar en stolthetsparad där hon spänner sin skuggsida som en stormduk och låter den dansa över gatan. Och så underbart
orkestern spelar.
Såhär gör vi: alla församlingsbor ställer upp och bildar
kedja mellan kalkbrottet och brofästet. Och så har vi
hinkar så att vi kan vattenfylla kalkbrottet. Sedan får
våra vaktmästare köra och hämta världens ensammaste val. De har burit tungt förr. Så får den bo med
oss i kalkbrottet, mitt i församlingen. Och på vägen
hem kan de även kräva tillbaks Limhamns-Jesus
från Rio de Janeiro så ställer vi honom vid kanten av
kalkbrottet. Sedan stämmer vi om orgeln så att den
alltid spelar i 52h och ljumma sommarkvällar öppnar
vi upp fönstrena i kyrkan och sjunger tillsammans för
valen. Vi sjunger om Jesus som kommer på vägen och
om barnen som springer till honom. Om lärjungar som
tar saker på lite för mycket allvar och om en poetisk
snickarson och luffare som tar barnen i famnen och
vänder sitt ansikte till dem och ger dem livslust,
glädje, kreativitet och sprudlande liv.
Kent Wisti
LÅT FLER FÅ FYLLA FEM!
Det farligaste som finns är att födas in i fattigdom.
Var femte sekund dör ett barn som inte hunnit fylla
fem år. Barn dör av undernäring, infektioner och
bristande omsorg. Vår insats behövs!
Genom att samarbeta med systerkyrkor och
partnerorganisationer i utsatta delar av världen, kan
Svenska kyrkans internationella arbete nå fram till de
barn som står utan skyddsnät och behöver oss som
mest.
I Svenska kyrkans julkampanj, som pågår från första
advent 2016 till och med januari 2017, samlar vi in
pengar till Svenska kyrkans internationella arbete för
alla barns rätt till ett tryggt liv. Var med oss i kampen
mot barnadödlighet!
Låt fler få fylla fem! Swisha din gåva till 9001223.
Tack!
HIGH-FIVE FÖR BARNEN
Dela en high five för att fler ska få fylla fem. För varje
offentligt delad high five-bild med hashtag #5för5
ger våra sponsorer fem kronor. Dela på Facebook,
Twitter och Instagram.
MÅNDAGSTRÄFFEN
- kl 14 i Tygelsjö församlingshem – vi börjar med fika
(20 kronor)
16 januari”
13 februari
20 mars
Luther, den store jubilaren - Åsa Hagberg berättar och sjunger
Trubaduren Sven Svensson - kända och okända visor
Stefan Sandberg – ”Storm och kärlek” – berättelser med romantik och dramatik
STICKCAFÉ – Tygelsjö församlingshem
Måndagar kl 18-20 med start 9 januari
SOPPLUNCH med inledande Middagsbön
- kl 12 Tygelsjö församlingshem. Kostnad 30 kronor
Januari25
Februari22
Mars29
KAFFEBÖNER kl 14-16 i Tygelsjö församlingshem
Januari11
Februari8
Mars8
ANDAKTER TYGELSJÖGÅRDEN kl 14.30
Januari25
Februari22
Mars29
BIBLISKA FIGURER
Januari
23 kl 10 – Tygelsjö kyrka inför
Kyndelsmässodagen
April
3 kl 10 – Tygelsjö kyrka inför Påsken
LIVETS VANDRING med Frälsarkransen
Februari
20 - samling i Tygelsjö församlingshem kl 16.30
GENOMBROTTET IMPONERAS AV
klimataktivisten Xiuhtezcatl Martinez (uttalas
Shu-tez-katl) som tillsammans med 20 ungdomar
stämmer amerikanska staten för att den inte gör
tillräckligt för att förhindra klimatförändringarna. Det
är historiskt. Ingen har gjort något liknande förut.
Gud, vi tackar dig för att vi lever.
låt varje dag vara fylld av kärlek.
Hjälp oss att klara det vi ska göra.
Varje dag – idag, i morgon och hela året. Amen
NYTT PÅ PERSONALFRONTEN
I februari välkomnar vi Sofia Tunebro tillbaka i tjänst
som arbetsledande komminister i Tygelsjö och Västra
Klagstorps kyrkor efter sin föräldraledighet. Samtidigt
har vi glädjen att ta emot Adam Illi som komminister
i församlingen. Adam kommer kommer från en tjänst
som pastorsadjunkt i Eksjö församling. Ni möter dem
båda i gudstjänster, kyrkliga handlingar och många
andra sammanhang. Mia Hellstenius fortsätter med
konfirmanderna i vår samtidigt som hon går till sin
ordinarie tjänst i Limhamns kyrka och Håkan Norén
går vidare till S:t Petri kyrka.
FÖRINTELSENS MINNESDAG
I LIMHAMNS KYRKA 27 JANUARI KL 19
Vi hedrar Förintelsens offer och reflekterar inför
situationen idag med populistiska rörelser och
rasism. Det blir tal, sång, ljusmanifestation och
en utställning om Anne Frank. Filmvisning kl
16.30 Anne Frank Remembered.
Saknar du kalendariet? Det finns i en
separat folder i våra kyrkor.
Välkommen att hämta! Eller hör av dig till
expeditionen så skickar vi den till dig.
BIBLISKA FIGURER i Tygelsjö kyrka
Kanske har ni sett dem stå där framme
i någon av våra kyrkor och undrat var
de kommer från? Här berättar Ingegerd
Ekstrand Andersson om hur hon kom i
kontakt med de bibliska figurerna och
vad det egentligen handlar om.
2006-2007 INBJÖD VÅR församling till en cirkel om
bibliska figurer. Vi var några som anmälde oss; vår
dåvarande komminister Mona Nielsen, Evy
Mårtensson, Sonja och Alf Herlöfsson samt undertecknad. Vår ledare MajBritt Larsson kom från Sensus
och var utbildad kursledare och inköpare för det
speciella materialet från Schwarzenberg, Schweiz
VI ARBETADE HELA dagar i Tygelsjö församlingshem
och fick göra vardera två figurer. Det var mycket
knep och knåp att tillverka dessa speciella figurer,
som är lätta att forma i olika poser och ställningar. Vår
ledare hade tillgång till många figurer och vi fick lära
oss att ställa upp scener ur Bibeln. Hon ville också att
vi skulle följa med på en planerad resa till Syrien. Vi
var tre som ville följa med, undertecknad samt Sonja
och Alf Herlövsson. Vi tre fick göra vardera en figur
att ta med på resan.
VI RESTE DEN 14 oktober 2007 med resebyrån Karavanen ledd av Ingalill Rubensson. I resan ingick också
några deltagare från andra församlingar i södra Skåne.
Under 12 dagar fick vi besöka det då fredliga Syrien,
och många av dess vackra historiska platser. Vi fick
också uppleva mycket vänlighet från befolkningen.
Jag har senare genom församlingen fått möjlighet att
på kurser få tillverka fler bibliska figurer. Totalt har jag
fått göra 10 figurer och det har berett mig stor glädje
att arbeta med dem.
IDÉN MED FIGURERNA är att de skall användas vid
t ex bibelstudier, undervisning o dyl. Det lär vara nunnor
som började tillverka dem i Schwarzenberg, Schweiz. I
Tygelsjö kyrka används de till att åskådliggöra bibliska
händelser och sätts upp i scener i våra kyrkor.
Jag är mycket fäst vid dem och känner stor glädje
av att arbeta med dem. De har inga ansiktsuttryck
men eftersom deras kroppar är böjliga är det lätt att
ställa dem i olika poser och ställningar för att kunna
uttrycka känslor med kroppsspråket. Tyvärr är vi få
som arbetar med dem numera. Därför hälsar vi alla
intresserade eller nyfikna välkomna att vara med i
detta arbete.
Ingegerd Ekstrand Andersson