MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER
Regionala system för att främja och skydda mänskliga rättigheter
Regionala system för att främja och skydda mänskliga rättigheter
I detta utbildningshäfte beskrivs i korthet regionala system för att främja
och skydda mänskliga rättigheter. Europarådets arbete för att främja och
skydda mänskliga rättigheter berörs främst. För ytterligare information, se
övriga utbildningshäften i serien och regeringens webbplats för mänskliga
rättigheter www.manskligarattigheter.se eller FN:s högkommissaries webbplats
www.ohchr.org
Detta häfte ingår i Utrikesdepartementets och Integrations- och jämställdhetsdepartementets utbildningsmaterial om mänskliga rättigheter.
Övriga häften i denna serie inkluderar:
•• Mänskliga rättigheter – en introduktion (med ordlista)
•• FN:s konventioner om mänskliga rättigheter
•• ILO:s arbete för de mänskliga rättigheterna
•• Mänskliga rättigheter i Sverige
2
Regionala system för att främja och skydda mänskliga rättigheter
3
Regionala system för att främja och skydda
mänskliga rättigheter
Inledning
Samtidigt med utvecklingen av FN:s system för att främja och skydda de
mänskliga rättigheterna har liknande regionala system vuxit fram1. Det
har framför allt skett på de europeiska, amerikanska och afrikanska kontinenterna, där det finns olika dokument och övervakningssystem. I detta
utbildningshäfte ligger fokus på det europeiska systemet. Systemen på den
amerikanska och den afrikanska kontinenten berörs i korthet. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) som har medlemsländer
i Europa, Nordamerika och Centralasien behandlas i utbildningshäftet
Mänskliga Rättigheter – en introduktion.
Skyddet för de mänskliga rättigheterna inom ramen för Europarådet
Skyddet för de mänskliga rättigheterna tillhör Europarådets kärnområden.
Respekten för de mänskliga rättigheterna är en förutsättning för medlemskap i Europarådet, som består av 47 medlemsstater. Arbetet för de
mänskliga rättigheterna är brett och gäller bland annat arbete mot rasism
och främlingsfientlighet, jämställdhet, skydd för nationella minoriteter och
rättsligt samarbete.
Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna
Producerat av Utrikesdepartementet och Integrations- och jämställdhetsdepartementet 2007
Tryck: Edita, november 2007
Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna, Europakonventionen, antogs 1950, ett år efter
Europarådets bildande. I dag är alla Europarådets medlemsstater anslutna
till Europakonventionen. Konventionen innehåller enbart medborgerliga
och politiska rättigheter, men har genom flera tillägg i form av protokoll
utökats under åren. Några rättigheter i konventionen och tilläggsprotokol-
Formgivning: Liedgren Design
Illustrationer: Tove Siri Antonsson
Fler exemplar kan beställas på www.regeringen.se
Läs mer om FN:s system för att främja och skydda mänskliga rättigheter i utbildningshäftena Mänskliga rättigheter – en
introduktion, FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och ILO:s arbete för mänskliga rättigheter.
1
Regionala system för att främja och skydda mänskliga rättigheter
len är rätten till liv och förbud mot tortyr, rätten till frihet och personlig
säkerhet, rätten till en rättvis rättegång, rätten till respekt för privat- och
familjelivet, tanke-, samvets- och religionsfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet, rätten att delta i sammankomster, förbud mot diskriminering, rätten till
utbildning och rätten till skydd för egendom.
Andra dokument till skydd för mänskliga rättigheter
Vid sidan om Europakonventionen utarbetade Europarådet 1961 en
europeisk social stadga, som ändrades 1996. Stadgan fastställer i rättighetsform bestämmelser om arbetsmarknadspolitik, arbetsvillkor, arbetarskydd,
förenings- och förhandlingsrätt, socialförsäkring, familjepolitik med mera.
Det har även inom Europarådet antagits konventioner om bland annat
minoriteter, minoritetsspråk, tortyr och annan omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning samt barnets rättigheter.
Exempel på dokument till skydd för de mänskliga rättigheterna
inom Europarådet
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna, Europakonventionen, 1950
Europeiska sociala stadgan (reviderad), 1996
Ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter, 1995
Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, 1992
Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning, 1987
Viktiga fora och aktörer för övervakning inom Europarådet
Europadomstolen
Till Europakonventionen hör ett unikt övervakningssystem, som innebär en
rättslig övervakning av konventionens rättigheter. Staternas skyldighet att
leva upp till sina åtaganden enligt konventionen kan prövas av en obero-
4
5
Regionala system för att främja och skydda mänskliga rättigheter
ende domstol, den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,
Europadomstolen, i Strasbourg. Domarna är rättsligt bindande för den
berörda staten. Domstolen har meddelat domar i ett stort antal mål. Antalet
klagomål till domstolen ökar ständigt och i början av september 2007
väntade drygt 100 000 klagomål på att avgöras. Det växande antalet medlemsstater i Europarådet och en allt större medvetenhet bland allmänheten
om Europakonventionen har lett till ökningen av antalet klagomål. Ett
reformarbete har pågått under flera år inom Europarådet för att säkerställa
att Europakonventionens övervakningssystem kan fungera effektivt på sikt.
Europarådets ministerkommitté antog under våren 2004 ett reformpaket i
flera delar.
Europadomstolen kan ta emot klagomål från enskilda personer, enskilda
organisationer eller grupper av enskilda som anser att deras fri- och rättigheter enligt konventionen eller något av tilläggsprotokollen har blivit
kränkta. En första förutsättning för att ett klagomål ska kunna tas upp av
domstolen är att den berörda staten är ansluten till konventionen och till
aktuellt tilläggsprotokoll.
Ett klagomål måste gälla en kränkning som har drabbat den klagande personligen och det måste handla om en rättighet som anges i konventionen
eller i något av tilläggsprotokollen. Ett klagomål måste rikta sig mot en stat
och handla om en fråga där staten kan hållas ansvarig. Det betyder att ett
klagomål inte kan riktas mot en enskild person eller organisation. Den som
klagar behöver inte vara medborgare i den stat som klagomålet riktas mot.
Alla inhemska rättsmedel måste också vara uttömda. Det betyder att den
som vill klaga till Europadomstolen först måste ha försökt få rättelse inom
landet ifråga genom att utnyttja de möjligheter som finns att överklaga
myndigheters och domstolars beslut. Det innebär i de flesta fall att en klagande först måste ha fört sin sak ända till den högsta instansen i landet (till
exempel Högsta domstolen eller Regeringsrätten).
Ett klagomål måste ha kommit till Europadomstolens kansli inom sex månader efter det slutliga avgörandet i den berörda staten. Anonyma klagomål
tas inte upp till prövning. Inte heller klagomål som domstolen redan har
prövat, eller som granskas eller har granskats av något annat internationellt
organ, till exempel någon av FN:s kommittéer som arbetar med frågor om
Regionala system för att främja och skydda mänskliga rättigheter
mänskliga rättigheter. Domstolen kan även pröva mellanstatliga klagomål
som framförts av en konventionsstat mot en annan.
Domstolens domar är rättsligt bindande för den berörda staten. I domen
slår domstolen fast om staten har brutit mot konventionen eller inte. Om
domstolen har kommit fram till att en kränkning av konventionen har ägt
rum, kan den döma ut ett skadestånd till klaganden. Domstolen är dock
inte någon överinstans till nationella domstolar och myndigheter. Den kan
alltså inte ändra eller undanröja ett beslut som en nationell myndighet eller
domstol har tagit.
Sedan 1995 är Europakonventionen svensk lag (SFS 1994:1219). Samtidigt
infördes en bestämmelse i regeringsformen som säger att lag eller annan
föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Lagar som fanns innan konventionen inkorporerades och
blev svensk lag ska tolkas i enlighet med konventionen. Senare lagstiftning
får inte vara i strid mot konventionen eller utarbetad praxis. Läs mer om
svenska förhållanden i utbildningshäftet Mänskliga rättigheter i Sverige.
Europarådets ministerkommitté
Europarådets ministerkommitté är regeringarnas organ. Den har bland annat till uppgift att formellt anta nya konventioner och att övervaka att Europadomstolens domar verkställs av staterna. Ministerkommittén ägnar sig
även åt tematisk övervakning. Det ger möjlighet att utifrån specifika ämnen
övervaka medlemsstaters genomförande av olika åtaganden. Övervakningen
omfattar ett tiotal ämnen. Utöver det görs landbaserad övervakning av
Europarådets medlemsstaters åtaganden och skyldigheter.
Europarådets parlamentariska församling
Ett nytt medlemsland övervakas också av Europarådets parlamentariska
församling. Arbetet görs av en övervakningskommitté, vars ledamöter utses
till rapportörer i olika frågor. När övervakningen har avslutats följs utvecklingen i landet ytterligare en tid genom en slags politisk dialog. Parlamen-
6
7
Regionala system för att främja och skydda mänskliga rättigheter
tariska församlingen kan dessutom genomföra övervakning på ad hoc-basis,
alltså om och när församlingen anser att behov finns. Övervakningen kan
också gälla en mer specifik frågeställning. Arbetet resulterar i rapporter som
diskuteras av den parlamentariska församlingen och sedan följs av resolutioner och rekommendationer till ministerkommittén.
Andra övervakningsorgan inom Europarådet
Den europeiska kommittén för sociala rättigheter granskar hur stater uppfyller sina förpliktelser enligt den europeiska sociala stadgan. Ländernas
efterlevnad kontrolleras dels genom ett rapporteringssystem och dels
genom en klagomålsmekanism. Vissa organisationer på det sociala området
har rätt att använda klagomålsmekanismen för att ta tillvara sina medlemmars intressen.
Kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning granskar förpliktelserna enligt den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Den rådgivande kommittén om tillämpningen av ramkonventionen om skydd
för nationella minoriteter övervakar utifrån staters rapporter hur länderna
tillämpar denna konvention. Vidare finns expertkommittén om tillämpningen
av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.
Medlemsstaternas arbete mot bland annat rasism och etnisk diskriminering
övervakas av Europeiska kommittén mot rasism och intolerans, ECRI.
Europarådets kommissarie för de mänskliga rättigheterna
Europarådet har sedan 1999 en kommissarie för de mänskliga rättigheterna.
Enligt mandatet ska kommissarien
– främja utbildning och ökad medvetenhet i Europarådets medlems-
stater om mänskliga rättigheter,
– identifiera eventuella brister i lagar och regler, men också i praktiken vad gäller respekten för mänskliga rättigheter,
Regionala system för att främja och skydda mänskliga rättigheter
8
9
Regionala system för att främja och skydda mänskliga rättigheter
– främja respekt för de mänskliga rättigheterna som de fastställts i Europa-
dels- eller minoritetsspråk
rådets olika dokument.
Europeiska kommittén mot rasism och intolerans, ECRI
Kommissarien för de mänskliga rättigheterna är ingen rättslig instans och
får inte ta sig an individuella ärenden, men kan agera utifrån de brister
som individuella fall visar på. Kommissarien ska samarbeta med organ i
medlemsländerna som skyddar de mänskliga rättigheterna. Där sådana
strukturer saknas ska kommissarien uppmuntra till att sådana skapas. Kommissarien kan uppmärksamma situationen i ett enskilt land, men också ta
sig an ett tema som är relevant för och berör flera länder. Både Europarådets parlamentariska församling och ministerkommittén kan vända sig till
kommissarien för synpunkter. Att ta fram rapporter, rekommendationer och
yttranden är också delar av kommissariens arbetsuppgifter. Varje år lägger
kommissarien fram en årsrapport och ordnar olika seminarier. Besöken i
de olika medlemsländerna är själva kärnan i verksamheten. Vid besöken
tar kommissarien upp olika frågor som identifierats som problematiska.
Kontakterna med enskilda organisationer är viktiga. Kommissariens slutliga
rapport efter ett landbesök överlämnas till Europarådets ministerkommitté,
där den kort diskuteras och sedan publiceras. Rapporten följs upp genom
ett återbesök i landet i fråga. Efter ett sådant återbesök utarbetar kommissarien ett memorandum om genomförandet av de rekommendationer som
kommissarien har riktat i sin landrapport.
Viktiga fora och aktörer för övervakning inom Europarådet
Europadomstolen i Strasbourg
Europarådets ministerkommitté
Europarådets parlamentariska församling
Europeiska kommittén för sociala rättigheter
Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning, CPT
Rådgivande kommittén om tillämpningen av ramkonventionen om skydd
för nationella minoriteter
Expertkommittén om tillämpningen av den europeiska stadgan om lands-
Europarådets kommissarie för de mänskliga rättigheterna
Arbetet för de mänskliga rättigheterna inom EU
Flera frågor, som tillhör EU:s interna kompetensområde, berör i allra högsta grad de mänskliga rättigheterna. Som exempel kan nämnas asyl- och
jämställdhetspolitiken. Det finns också ett särskilt dokument till skydd för
mänskliga rättigheter inom EU, stadgan om de grundläggande rättigheterna,
även kallad EU-stadgan. Stadgan är inte juridiskt bindande. Den avser skyldigheter gentemot medborgarna som ska respekteras av unionens institutioner, organ och medlemsländerna när de tillämpar EG-rätten.
Europeiska rådet beslutade 2003 att mandatet för det europeiska centrumet i Wien för övervakning av rasism och främlingsfientlighet ska utvidgas
så att centrumet blir en byrå för grundläggande rättigheter. EUMC har haft
som främsta uppdrag att förse EU och medlemsstaterna med information
om bland annat rasism och etnisk diskriminering. Sedan den 1 mars 2007
finns EU:s byrå för grundläggande rättigheter. Den oberoende byrån ska fungera som EU:s allmänna sakkunskapsorgan i frågor som rör grundläggande
rättigheter. Byrån ska stödja unionen och medlemsstaterna att mer ingående
och omfattande än hittills beakta de grundläggande rättigheterna.
En annan viktig uppgift för byrån är att samla in, analysera och sprida
information om de grundläggande rättigheterna inom unionens rättsliga
tillämpningsområde. Det är dock en uppgift för Europarådet att bevaka hur
de mänskliga rättigheterna efterlevs i de enskilda medlemsländer. Byrån ska
även årligen skriva och publicera en rapport om hur väl de grundläggande
rättigheterna beaktas inom EU. Byrån ska också ha ett nära samarbete med
enskilda organisationer och för detta samarbete inrättas ett särskilt organ,
en samverkansplattform för grundläggande rättigheter. Byrån behandlar inte
klagomål från enskilda angående eventuella kränkningar av de grundläggande rättigheterna av något av EU:s organ eller av någon medlemsstat.
De mänskliga rättigheterna utgör en del av de allmänna rättsprinciper som
Regionala system för att främja och skydda mänskliga rättigheter
EG-domstolen har att säkerställa. EG-domstolen ska ta hänsyn till de konstitutionella traditioner som är gemensamma för medlemsstaterna och till internationella konventioner om mänskliga rättigheter som medlemsstaterna
har anslutit sig till. Bland de internationella konventionerna om mänskliga
rättigheter har EG-domstolen konstaterat att Europakonventionen är av
särskild betydelse. EG-domstolen tillämpar dock principer och bestämmelser om mänskliga rättigheter enbart i den utsträckning som ärendet faller
inom EG-rättens område.
Europeiska ombudsmannen inrättades genom Maastrichtfördraget för
att undersöka klagomål om att EU:s institutioner och organ inte följer
de akter som styr institutionernas och organens verksamhet. De ärenden
ombudsmannen oftast undersöker gäller frågor som otillbörlig försening,
vägran att lämna information, diskriminering och maktmissbruk.
Inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik drivs
arbete för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna världen över.
Inom EU samordnas medlemsländernas gemensamma agerande i FN och
andra internationella fora. Mänskliga rättigheter tas även regelbundet upp
vid de olika politiska dialoger som EU håller med länder som till exempel Iran och Kina. En rad verktyg har tagits fram för att stärka arbetet för
de mänskliga rättigheterna. Bland annat finns riktlinjer i en rad frågor, till
exempel för arbetet mot dödsstraffet och mot tortyr. Sedan 2005 finns
också en representant för frågor om mänskliga rättigheter med placering
hos europeiska rådets generalsekreterare och höge representant för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Dessutom ska främjandet av
de mänskliga rättigheterna vara en väsentlig del av utvecklingspolitiken. För
mer information se regeringens skrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i
svensk utrikespolitik.
10
11
Regionala system för att främja och skydda mänskliga rättigheter
Skyddet för de mänskliga rättigheterna inom andra regionala system
Den amerikanska kontinenten
Också inom Organisationen för de amerikanska staterna, OAS, finns en
konvention till skydd för de mänskliga rättigheterna: den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna, som antogs 1969. Konventionen
innehåller medborgerliga och politiska rättigheter, men har kompletterats
med ett protokoll om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Den
interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och den interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna granskar på olika
sätt staters efterlevnad av konventionen.
Den afrikanska kontinenten
Inom den afrikanska unionen, AU, finns ett system för att främja och skydda
de mänskliga rättigheterna. Det viktigaste dokumentet är den afrikanska
stadgan för mänskliga och folkens rättigheter, som antogs 1981. Stadgan
innehåller ekonomiska, sociala, kulturella, medborgerliga och politiska rättigheter. Stadgan innehåller också ett antal kollektiva rättigheter, som rätten
till en tillfredsställande miljö.
För att granska staternas efterlevnad av stadgan finns den afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter. Det finns också ett protokoll som etablerar den afrikanska domstolen för mänskliga och folkens
rättigheter. Protokollet trädde i kraft 2004. Domstolen har en dömande och
rådgivande funktion och kompletterar den afrikanska kommissionen för
mänskliga och folkens rättigheter.
Exempel på viktiga fora och aktörer inom EU
Exempel på dokument till skydd för de mänskliga rättigheterna inom andra
regionala system
Byrån för grundläggande rättigheter
Amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna
EG-domstolen
Afrikanska stadgan för mänskliga och folkens rättigheter
Europeiska ombudsmannen
Europeiska rådets generalsekreterare och höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
Utrikesdepartementet
Integrations- och
jämställdhetsdepartementet
