Bön

Bön enligt Guds vilja
Gud, upprätta oss !
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
Ps 80:4
Desto mer jag ber och desto fler bönesammanhang jag är med i inser jag vikten av bön, men också
vikten av formen av bön. I detta studium syftar jag inte främst på förbön för enskild individ, utan bön
i sammanhang där två eller tre samt fler är samlade i Jesu namn.
Många gånger fokuserar vi på böneämnen istället för överlåtelse böner. Vi behöver fråga oss själva
vad målet med bönen är. Är målet att Gud ska göra min vilja eller att jag ska göra hans vilja. Många
gånger framstår Gud som en betjänt, vilket han aldrig kommer tillåta sig att vara. Men Jesus tjänade
ju lärjungarna genom att tvätta deras fötter och han botade sjuka och han säger att vi får be om allt.
Ja, det stämmer!
Joh 13:14-17
Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta
varandras fötter. Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra som jag har gjort mot er. Jag säger
er sanningen: Tjänaren är inte större än sin herre, och budbäraren är inte större än den som har
sänt honom. När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.
Här talar Jesus om något annat. Han säger att på samma sätt som han tjänar dem med bilden av
fottvagningen så skall de tjäna varann, alltså inte utnyttja el. köra med varann. Den minste skall bli
den störste och den siste den förste. Han säger också här att tjänare INTE är större än sin herre och
budbäraren inte större än den som sänt honom. Det menas att det ligger något positivt i tjänandet,
en uppoffring som Herren välsignar. Men när vi ber så ber vi inte till människor, utan vi ber till vår
helige fader i himlen. Jesus lärde ju oss att be så här.
Matt 6:9-13
Så ska ni be:
Vår Far i himlen,
låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske,
på
jorden som i himlen.
Ge oss i dag
vårt dagliga bröd. Och förlåt oss våra skulder,
så som vi förlåter
dem
som står i skuld till oss.
Och för oss inte in i frestelse,
utan fräls oss från det onda . Jag tror inte Jesus vill att vi alltid ska be just så här bara med dessa exakta ord, utan mer formen i
bönen, dessutom är det en väldigt kort bön och ibland krävs det eller vill man vara i bön en längre
tid. Avslutningsmeningen ”Ty riket är ditt, och makten och härligheten, i evighet. Amen.”, är
numera borttagna i flera nya översättningar. Man anser att detta är tillägg som gjorts under en
period bl.a. i 1917 års översättning, men i de flesta och bästa tidiga handskrifterna finns inte detta
med.
Bönen börjar med att vi talar om vem som ämnas höra vår bön ”far i himlen”. Det perfekta
förhållandet far och barn där fadern är den med vishet, styrka och beskydd. Såklart har även modern
en djup viktig uppgift till ett barn, värmen, kärleken kanske är moderns mer kända egenskaper än
faderns. Även dessa besitter Gud, men han är var far, det är vad Bobeln säger och så skall vi låta det
förbli. Det är inte namnet i sig som är det viktiga, utan att HAN ÄR. Fadern som barnet förstår är den
som tar oss i famnen och leder oss i all sin vishet och erfarenhet, det är också genom hans och
moderns DNA vi är till. Så är det också i människan, vi har Guds DNA. Både den som har en bra eller
dålig erfarenhet av sin jordiska far, får här se sig som barn till sin himmelske far som övergår alla
fäders respekt, kunskap och ära. En far i en normal relation är också någon vi fruktar som barn, inte
av rädsla utan på så vis att vi får skämmas då vi gör honom förargad, en god far är också någon som
förlåter sitt barn för vad som än skett då man från hjärtat visar sin ånger.
Vi upphöjer honom genom att hylla honom för HANS namns skull och för HANS helighet ”låt ditt
namn bli helgat”. I ”låt ditt” och ”låt din” avsäger vi oss själva makten, utan bönen avslöjar att vi
överlåter makten till vår far, Herren. Vi inbjuder och manar Gud att hans rike ska tillåtas komma, att
Gud ska göra det möjligt att komma till oss, till vår plats, vår stad, vårt land, till världen. Det är en
önskan om att hans rike, det himmelska riket som tillhör Fader, Son och helig Ande att det skall
komma till oss människor och till våra syskon och våra nästa. Bönen fortsätter nu med just detta ”Låt
din vilja ske” DIN vilja, inte min, utan DIN! Tillåt din vilja att ske, vi kan inte göra något, men min inre
längtan och bön är att din vilja, det du vill, din väg ska öppna sig. Vi ber att gud ska öppna dörrar som
bara han kan öppna. Vi bekänner härmed i denna bön att den smala vägen som få känner och som få
skall gå på bereds plats för. Vi ber att så underbart som det är i himlen, så underbart vill vi ha det på
jorden. Ja både du och jag anar att det aldrig riktigt blir så underbart här som i himlen, men vi ber att
hans vilja och rike ska synas här i våra liv, att genom den helige Ande som han skänkt oss, hjälparen,
ska fylla oss med sådan glädje, kraft och vishet att vi strålar vår faders himmelska härlighet på samma
sätt som det lös om Mose då han varit i Guds härlighets närhet.
2 Kor 3:7-9
Redan dödens tjänst, inristad med bokstäver på stenar, kom med sådan härlighet att Israels barn
inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, även om den glansen bleknade. Hur mycket
större härlighet ska då inte Andens tjänst ha? Om redan fördömelsens tjänst hade härlighet, hur
mycket rikare på härlighet är då inte rättfärdighetens tjänst?
Vidare i bönen ber vi om vårt ”dagliga bröd”. Vi är alla beroende av föda och vätska och brödet
representerar det vi lever av. På vilket sätt Gud ska ge oss det överlåter vi åt honom, men ber ändå
att vi ska ha ett drägligt liv är på jorden. Bönen är inte inriktad på överflöd och överkonsumtion, utan
just ett dagligt bröd. Brödet är också ett annat ord för Ordet, Guds ord, Ordet är Jesus och vi får del i
honom genom tron och uppfyllelsen av den helige Ande. I Johannesevangeliets sjätte kapitel sker ett
brödunder då Jesus mättar fem tusen män, men bönemeningen ”Ge oss i dag
vårt dagliga bröd” får
en än mer mäktig innebörd efter att ha läst dessa rader strax efter brödundret.
Joh 6:31-35
Våra fäder fick äta manna i öknen, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att
äta." Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Det var inte Mose som gav er brödet från
himlen, det är min Far som ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det som kommer ner
från himlen och ger världen liv." Då sade de till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!"
Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på
mig ska aldrig någonsin törsta.
Vi ber sedan att Gud ska förlåta våra skulder, vi önskar alltså därmed förlåtelse för våra synder ooch
överträdelser som står i skuld till inför honom. Vi vet ju att Jesus dog på korset och tog våra synder,
men det är då vi bekänner dem och med ´hjärtats ånger kommer och ber om förlåtelse. Jesus
uppmanar lärjungarna och även oss i denna bön att vi därefter kommer med ett motkrav från oss
själva, ” så som vi förlåter dem
som står i skuld till oss.” Han talar genom detta om för oss att om vi
ska få förlåtelse av Gud behöver vi också själva kunna ge förlåtelse till människor. Förlåtelse är i
symbios med befrielse. Då Jesus dog och uppstod från korset gjorde han människan fri för den som
tar emot honom i tro och då han förlåter våra synder befrias vi från Djävulens snaror. Synden kräver
skuld och skam inför Herren, inför samvetet, men Jesus har betalat vår skuld genom Golgata kors och
Satan kan ingenting göra åt det hur mycket han än önskar, något vi måste ha med oss. Du ska be
Jesus om förlåtelse för att bli upprättad till en fri person fri att vara i honom som satt dig fri. Ibland
har vi jordiska straff som vi måste avtjäna som böter, fängelse eller annat, men det är inte det
samma som att vi står fria inför Jesus.
Den sista meningen är väl också den svåraste att förstå, ”Och för oss inte in i frestelse,
utan fräls oss
från det onda .” Att be att Herren frälser, alltså räddar oss från det onda är ju inget konstigt, det är
liksom en ständigt pågående bön om beskydd och att bevaras i hans närhet, men att Han inte ska
föra oss in i frestelser kan ju låta svårare. Gud frestar väl inte, det är ju Djävulen som är frestare? Ja
men vi ber i denna bön om Guds beskydd, för att inte låta Djävulen förleda oss med sina lömska
knep. Ett par exempel ur Bibeln kan visa på vad denna rad menar.
1 Mos 2:8-9
Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade
format. Och Herren Gud lät alla slags träd som var ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp
ur marken. Livets träd liksom trädet med kunskap om gott och ont satte han mitt i lustgården.
Gud planterade ett träd som var förbjudet att äta av och man kan undra varför han gjorde det med
tanke på vad som hände. Jag tror inte Gud gör något av en slump eller utan att vara medveten om
konsekvenserna, utan jag tror det ingår i hans plan, en plan som vi ska fullfölja i hans eviga härlighet.
Här kan vi i alla fall se tydligt hur Gud själv planterar en frestelse som han dessutom säger tydligt att
det är förbjudet att ta del av vilket i sig kan göra frestelsen större för ett nyfiket människobarn. Men
utan ormens påverkan kanske inte människan själv gjort frestelsen till ett begär. Hade inte trädet
funnits alls, hade det dock aldrig hänt. I ”fader vår” ber vi att få slippa sådana frestelser.
Job 1:8-12
Då sade Herren till Åklagaren: "Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen
som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda." 9 Åklagaren
svarade Herren : "Är det utan orsak som Job fruktar Gud? 10 Har du inte på allt sätt beskyddat
honom och hans hus och allt vad han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans
boskapshjordar breder ut sig i landet. 11 Men räck ut din hand och rör vid allt som han äger. Helt
säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet."12 Herren sade till Åklagaren: "Nåväl, allt
vad han äger är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv." Satan gick då bort
från Herrensansikte.
Åklagaren här är Djävulen, Satan som vill pröva Job och visa Herren att Jobs Gudsfruktan kommer att
försvinna om hans livsverk i välgång och välsignelser faller. Herren låter Djävulen pröva Job och allt
rasar, barnen dör, han blir sjuk och hans egendom raseras. Job blir arg på Gud och ifrågasätter
honom, men överger honom inte. Gud svarar sedan, talar om vem han är och välsignar honom åter
med mer välgång än han någonsin haft. I ”fader vår” ber vi att få slippa sådana prövningar.
Rom 1:22-28
De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder
av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem åt deras
hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds
sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är
välsignad i evighet. Amen. Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte
ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt lämnade männen det
naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker
med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. Och eftersom de inte satte värde
på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som
inte får göras.
Här läser vi hur människan på grund av sin synd och avgudadyrkan släpps ur Guds beskydd och
hamnar i sitt kötts våld där fienden har fritt tillträde till våra tankar. Gud låter alltså människan
förnedra sig, men i ”fader vår” ber vi att Gud inte ska lämna oss och låta oss förnedras av våra begär.
Ja Jesus visar på med uppmaningen till bönen han ger oss att överlåta oss helt till Herren och när vi är
i bönesamlingar, bönesammanhang och Gudstjänster så behöver vi lära oss att överlåta oss. Att söka
Herrens vilja, att komma in i hans närhet. Att direkt börja stapla böneämnen om vår vilja är inget Gud
vill, han vill ha kontakt med oss, en innerlig kontakt och han vill också ge av sig själv. Han som till och
med älskat oss så mycket att han utgav sin son att förnedras och dö på ett kors för vår skull är inte
nöjd. Han vill ha vår relation och längtar efter omvända hjärtan som slår i takt med hans eget. Han vill
ha ett folk som lyssnar på hans röst. Han som vet vad vi behöver, han som vet vår innersta längtan
bättre än vi själva vet.
Jes 55:8-9
Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som
himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än
era tankar.
Han har planer och tankar för oss, hemligheter som vi behöver få veta och det får vi genom hans
skrivna ord, men också genom den helige Andes viskningar inom oss då vi är inför Herren. I det stora
hela är våra kyrkor idag alldeles för upptagna av människotankar med strukturer och inrutade system
som hindrar Guds Andes påverkan. I en del kyrkor är det fler människor på styrelsemötet än på
bönemötet och undervisningen som ges är tjugo minuter under Gudstjänsten som dessutom inte
alltid är speciellt Bibliskt förankrad och jag vill verkligen uppmana och uppmuntra dig som längtar att
söka Herren. Det kan vara lättare i gemenskap med andra om man är ovan, men böj dina knän, eller
lyft fina händer hemma och inbjud den helige Ande att verka i dig. Tala om för Herren att du vill vara
honom nära, låt dig uppfyllas av den helige Ande, öppna ditt hjärta och stäng inte ute Gud genom att
tro att han är en springschas som bara duger när det brinner. Han älskar dig och längtar mer efter dig
än du av honom, han kommer att ge dig det du behöver. Saliga de som hungrar efter rättfärdighet de
skall bli mättade, saliga de som törstar de skall få livets vatten som flödar av sanningens näring.
Vi ska naturligtvis inte glömma bort böneämnen, men jag tror många gångar att vi missar något
mycket stort i det andra. Du som bär på en börda lyft det inför Herren när du är i hans närhet så skall
han komma till dig och fylla dig med Andens glädje när du böjt dig inför honom som har all helighets
makt i evigheternas evigheter. Amen.