Finlandssvensk framtid
– hur ser den ut?
Ida Asplund
Språkförsvarets seminarium
26 november 2009, Stockholm
”Mumindalen har blivit finskspråkig. Kanske är det bara en kommersiell anpassning till den stora mängden finskspråkiga besökare.
Eller så är det ett rejält politiskt budskap: svenskan är inte något vi värnar om. Som svensk måste man ju säga att det känns lite
sorgligt om svenskan försvinner helt och hållet i Finland, och med den de svenskspråkiga lokaltidningarna och den litet större
tidningen Hufvudstadsbladet. Det är ingen omöjlig tanke. En finlandssvensk journalist som vi träffade på resan berättade om sin
militant svenskpratande bror som då och då åkte på stryk eller i alla fall hot om det just på grund av att han insisterade på att
alltid tala svenska. Hon berättade också att många unga finlandssvenskar blandar svenska och finska huller om buller. Och att de
knappt kan säga en hel mening på bara svenska. Det är ju inte bara ett språk som dör med finlandssvenskans allt snabbare
upplösning. Det är också en gammaldags högborgerlig och traditionstyngd livsstil som försvinner.”
(Marie Söderqvist, Expressen den 9 augusti 2006)
Finlandssvenskarnas riksförbund
i Sverige (FRIS)
centralorganisationen för i Sverige verksamma finlandssvenska
ideella föreningar som vill främja finlandssvensk kultur och
finlandssvenskarnas intressen i Sverige och Finland
grundades 1969, 16 medlemsföreningar från Umeå till Malmö
www.fris.nu
Finlandssvenskar i Sverige
Antal oklart, troligen >100 000
Finlandssvenskar saknar fortfarande juridiskt erkännande som
grupp i Sverige och utgör ingen nationell minoritet i Sverige.
FRIS har genom remissförfarande förordat att
finlandssvenskarna ska erkännas som nationell minoritet.
FRIS utreder för närvarande förutsättningarna för en framtida
status som nationell minoritet för finlandssvenskarna i Sverige.
Finlandssvenskar i Finland
Årsskiftet 2007–2008: 5 300 484 invånare; 4 836 183 finskspråkiga
(91,2 %) och 289 596 svenskspråkiga (5,5%).
OBS! Finlandssvenskarna är i mycket hög utsträckning bosatta i
tvåspråkiga eller svenskspråkiga kommuner.
Lagen om Svenska Finlands folkting (1331/2003)
Ett representationsorgan för finlandssvenskarna som i praktiken bedriver verksamhet på
samma sätt som en förening. Utövar inte offentlig makt och utför inte offentliga
förvaltningsuppgifter. Syfte: att främja den svenskspråkiga befolkningens rättigheter,
utveckla dess kultur och samhälleliga förhållanden och främja svenska språkets ställning i
Finland.
Språkliga rättigheter och skydd mot
diskriminering i grundlagen (731/1999)
2 kap. 17 § GL, rätt till eget språk och kultur
Finlands nationalspråk är finska och svenska. Vars och ens rätt att hos domstol och andra
myndigheter i egen sak använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska, samt att få
expeditioner på detta språk skall tryggas genom lag. Det allmänna skall tillgodose landets
finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika
grunder.
122.1 § GL, den administrativa indelningen
När förvaltningen organiseras skall en indelning i sinsemellan förenliga områden
eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla
tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder.
Oklart om 122 § är avsedd att trygga 2 kap. 17 § GL. Den nya GL frångår den traditionella strävan
efter enspråkiga förvaltningsområden.Territorialprincipen har försvagats – service för individen och
hållbar territoriell indelning betonas. Statlig regional- och lokalförvaltning ska helst följa landskapens
gränser, men Grundlagsutskottet har anfört att språkliga förhållanden ”kan vara ett sådant särskilt skäl
som berättigar från avsteg från i och för sig förenliga områden” (GrUB 10/1998 rd s 33)
6 § GL, jämlikhet
Alla är lika inför lagen. Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder,
ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan
orsak som gäller hans eller hennes person.
Hur förverkligas grundlagens stadganden? Exempel:
Språklagen (423/2003)
Syftet är att trygga envars rätt att använda finska eller svenska hos domstolar och andra
myndigheter utan att den enskilde behöver begära det (2 §). Territorial- och
individualprincipen kombineras. Statliga och kommunala myndigheter omfattas samt vissa
privata rättssubjekt. Saknar sanktioner och särskilt övervakningsorgan. Klagomål riktas till
riksdagens ombudsmän.
Lag om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003)
Fastställer språkkrav för statliga och kommunala myndigheter, riksdagens ämbetsverk och
Presidentkansliet och delvis inom högre utbildning. Tvåspråkiga myndigheter om
högskoleexamen krävs för behörighet: utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i
majoritetsspråket inom ämbetsdistriktet och nöjaktiga muntliga och skriftliga kunskaper i det
andra språket. Vid enspråkiga myndigheter i sammanhanget: nöjaktig förmåga att förstå
minoritetsspråket.
Särskilda bestämmelser gäller domares språkkunskaper
• Lagen om likabehandling (21/2004)
• Lagar gällande utbildning, bibliotek, arbetsrätt, sjukvård, värnplikt m.m.
•
Språk och förvaltning
Registrering av modersmål: svenska eller finska
(4.1 § 4 p. befolkningsdatalagen (507/1993))
Kommuner kan vara en- eller tvåspråkiga med svenska eller finska
som majoritetsspråk
(5 § språklagen (423/2002).Tvåspråkig: > 8 % eller minst 3 000 personer. Enspråkig om minoriteten
minskar till under 6 %.Vid särskilda skäl kan statsrådet besluta om kvarstående tvåspråkighet under
följande decennium)
År 2009: 332 kommuner på fastlandet, varav 34 tvåspråkiga och
3 svenskspråkiga. Därtill 16 svenskspråkiga kommuner på Åland.
1/3 av befolkningen bor i tvåspråkiga kommuner.
Ämbetsdistrikts och självstyrelseområdens språk avgörs av
statsrådet vart tionde år. Detta gäller även exempelvis kommuner,
län, landskap, härader, åklagar- och utsökningsväsendet, lokal polis,
domstolar, tulldistrikt m.m.
(Språkindelningsförordningen 1174/2002 gäller under åren 2003-2012)
Kommunernas språkliga status avgör de landsomfattande ämbetsdistriktens och
självstyrelseområdenas, länens och landskapens språk.
Internationellt erkännande och
skydd
Svenskan omfattas av det skydd som följer av Europeisk stadga
för landsdels och minoritetsspråk
Finlandssvenskarna erkänns enligt Ramkonventionen för skydd
av nationella minoriteter som en de facto nationell minoritet
Artikel 27 och 26 i FN-konventionen om medborgerliga och
politiska rättigheter
Art. 27: I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter, skall de som
tillhör sådana minoriteter inte förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av
sin grupp ha sitt eget kulturliv, bekänna sig till och utöva sin egen religion och använda sitt
eget språk.
Art. 26: Alla är lika inför lagen och har rätt till samma skydd av lagen utan diskriminering
av något slag. I detta avseende skall lagen förbjuda all diskriminering och garantera var
och en ett likvärdigt och effektivt skydd mot all slags diskriminering, såsom på grund av ras,
hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationell eller social härkomst,
egendom, börd eller ställning i övrigt.
Artikel 14 i Europakonventionen samt protokoll 12
Hur får vi kunskap om hur de språkliga rättigheterna efterlevs
och finlandssvenskarnas situation? Exempel:
JO:s och JK:s beslut
Statsrådets berättelse till riksdagen om tillämpningen av
språklagstiftningen
Minoritetsombudsmannens beslut och årliga
verksamhetsberättelse
Utredningar och rekommendationer enligt internationella
traktater (exempelvis FN:s konvention om medborgerliga och
politiska rättigheter, Europarådets traktater ramkonventionen
för skydd av nationella minoriteter och Europeisk stadga för
landsdels- och minoritetsspråk)
Ett par aktuella förändringar
Statsrådets strukturprojekt för en reform av kommun- och
servicestrukturen 2005. Den ”möjliggörande” ramlag som styr
genomförandet av projektet trädde i kraft i februari 2007 och
gäller till utgången av 2012. Kommunsammanslagningar pågår. Fallet
Sibbo. Kommunalt självstyre?
Vid årsskiftet ritas kartan om då nya regionförvaltningsverk och
närings-, trafik- och miljöcentraler grundas och länen avskaffas
(Åland undantaget). Fallet Karleby.
Finlandssvenska
framgångsfaktorer
Samarbete
med och stöd
av Sverige
Finlandssvensk
mobilisering
Utbildning
Identitet
Åland
Positiv
särbehandling
Främjande
Historiesyn
och myter
Ickestatliga
organisationer
Information
och lobbying
Nationell
samhällsutveckling
Folktingets
mandat
Global/europeisk utveckling
Funktionella och
territoriella
garantier
Svensk
förvaltning
Makthierarkier
Diskriminering
inom
och hatbrott
Svenskfinland
Internationellt
samarbete
Rättsutveckling
Juridisk
kompetens
” Vi gnäller inte då vi bara vill ha samma rättigheter som de finsktalande
medborgarna i detta land! Båda språkgrupperna bör respektera varandra och
sätta sej in den andra språkgruppens situtation och livsbetingelser.Vi har rätt
att kräva service på svenska inom rättsvården och social-och hälsovården och
i övrigt inför myndigheter.GrL o SpråkL.”
”Gör svenskan attraktiv och sluta gnälla. En minoritet på ca 5% kan
naturligtvis inte vänta sig 100% service på det egna språket.Om gnället
fortsätter, kan grundlagen lätt ändras. Respektera också finska språket och
erkänn att svenskan är viktig, men är mycket begränsat.Var realistiska och
sköt språkdebatten pragmatisk och lämna bort separatistiska idéer.”
”När vi får svensk service så ska vi också visa att vi uppskattar det.Vi ska
naturligtvis inte driva på svenskan in absurdum. När det gäller myndigheter, då
ska vi hålla hårt på vår rätt att tala svenska. Men om en människa inte förstår
ska vi inte fortsätta, det är onödigt att reta upp folk. Men i vård och omsorg ska
vi kräva svenska.”
Kontakta mig gärna om ni har frågor:
[email protected]
