Homosexuell, sexuell läggning, arbetsplats, strategi

Att tala om sin sexuella
läggning på
arbetsplatsen
En kvalitativ undersökning med fyra
homosexuella kvinnor och fyra homosexuella
män.
Författare: Christian Nabipour
Sociologiska Institutionen
Kandidatuppsats i sociologi (Arbetsliv och arbetsmarknads), 15 h.p.
Ht 2010
Handledare: Veronika Halvarsson
Tack,
Jag vill tacka alla intervjupersoner som medverkat i undersökningen, till min handledare
Veronika Halvarsson och min pojkvän för allt stöd och inspiration.
Sammanfattning
Uppsatsens syfte var att få en djupare förståelse över vilka strategier homosexuella kvinnor
och män använder när de talar om sin sexuella läggning med sina arbetskollegor. Uppsatsens
frågeställning var (1) Hur talar informanterna kring sin sexualitet med sina arbetskollegor?
(2) Vilken strategi är mest gångbar när informanterna talar om sin sexuella läggning på
arbetsplatsen? (3) Finns det skillnader mellan öppna och inte öppna homosexuella kvinnor
och män på arbetsplatsen? För att besvara dessa frågeställningar tillämpades en kvalitativ
metod där djupintervjuer genomfördes med fyra homosexuella kvinnor och fyra homosexuella
män. Uppsatsförfattaren fick tag på intervjupersonerna genom ett snöbollsurval. Gemensamt
för samtliga intervjupersoner var att de var öppna med sin sexuella läggning i det privata livet,
men när de gällde öppenheten på arbetsplatsen rådde det skilda meningar kring. Samtliga
informanter tycker samhället kommit en lång bit på vägen när det gäller homosexuellas
möjlighet att vara öppen med sin sexuella läggning, men att det känns som en ständigt
pågående process som dagligen måste besvaras. Resultatet visade att kvinnor i större grad är
öppna med sin sexuella läggning på arbetsplasten. Den person som avskilde sig främst från
dem övriga var en man som arbetade i en mansdominerad arbetsmiljö. Han och de som ville
dölja sin sexuella läggning ibland, använde främst uttrycken singel eller sambo, i annat fall
försökte de byta samtalsämne om det diskuterades om relationer i fikarummet. I stora delar
ligger resultatet i linje med tidigare forskning.
Nyckelord
Homosexuell, sexuell läggning, arbetsplats, strategi, heteronormativitet, dölja, öppen.
Innehållsförteckning
Inledning…………………………………………………………………………………..1
Syfte………………………………………………………………………………………2
Frågeställning……………………………………………………………………………..2
Uppsatsens disposition…………..…………………………………………………………2
Bakgrund…………………………………………………………………………………3
Förförståelse……………………………………………………………………………...3
Begreppsförklaring……………………………………………………………………….3
Teoretiska perspektiv……………………………………………………………………….4
Teorins relevans till uppsatsämnet………………………………………………………..7
Tidigare forskning…………………………………………………………………………..8
Metod……………………………………………………………………………………….12
Forskningsdesign…………………………………………………………………………12
Data insamling och urval…………………………………………………………………13
Urval av intervjupersoner………………………………………………………………...13
Urval av litteratur och litteratursökning………………………………………………….13
Intervjuguidens utformning………………………………………………………………14
Databearbetning och tolkningsförförande………………………………………………..15
Intervjuer och intervjubearbetning……………………………………………………….15
Tematisering och analysbearbetning…………………………………………………… 15
Uppsatsen trovärdighet/Problem…………………………………………………………15
Validitet…………………………………………………………………………………..16
Reliabilitet………………………………………………………………………………..16
Generaliserbarhet….……………………………………………………………………..16
Etiska aspekter……….…………………………………………………………………..17
Uppsatsförfattarens förhållningssätt…………….……………………………………….17
Resultat………………………………………….………………………………………....18
Diskussion………………………………………………………………………………....21
Avslutning………………………………………………………………………………....24
Förslag på fortsatt forskning……………...……………………………………………….24
Bilaga 1……………………………………………………………………………………29
1. Inledning
I maj 1999 införskaffades en lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning (Giljam, 2005). Därför ska idag varje homosexuell kvinna och man kunna
vara helt öppen med sin sexuella läggning på arbetsplatsen, men hur väl fungerar den? Den
frågan kan man ställa sig då väldigt lite har gjorts från både arbetsgivare och fackföreningar
när det gäller att bemöta diskrimineringen mot homosexuella. Arbetslivsinstitutet har under
temat Arbetsliv i storstad tagit fram rapporter (Hur är villkoren för homo- och bisexuella i
arbetslivet, Lögnernas förbannelse och OLLE i grind, Homo på jobbet och fackmedlemmars
uppfattningar om diskriminering på grund av sexuell läggning på arbetsplatsen) som påvisat
att homosexuella kvinnor och män ständigt är drabbade av direkt eller indirekt diskriminering
på arbetsmarknaden (Giljam, 2005). Arbetslivet är den arena där sociala möten och sociala
relationer utspelar sig dagligen och där relationerna delvis är av formell art, men även på ett
mer personligt plan (Lindholm och Nilson, 2001). De företag och organisationer där
homosexuella är verksamma inom, betraktas som arenor för både socialisering och
värderingar för de normer som existerar i samhället (Bildt, 2004). När det samtalas mellan
kollegorna på arbetsplatsen om relationer, bekräftas den heterosexuella relationen och den
framställs som den ”normala” när situationer som semester och dylikt diskuteras i
lunchrummet (Danilda, 2005). Det finns därför många situationer där homosexuella personer
känner sig osynliggjorda och exkluderade (Danilda, 2005). Strategier för att då dölja den
sexuella läggningen kan ta energi och vara påfrestande för de homosexuella (Robertsson och
Tovatt, 2007). Den homosexuella läggning ses därför som ”avvikande” men även som något
privat, inte som den heterosexuella läggning som är normen (Bildt, 2004). Men det går alltid
att dölja sin homosexualitet om man så vill. Att vara homosexuell är inte samma sak som kön,
etnicitet, funktionshinder eller ålder som syns på utsidan (Robertson och Tovatt, 2007). Om
kvinnlig och manlig homosexualitet är något man vill dölja, kan privata relationer och privata
konversationer i fikrummet upplevas som väldigt påfrestande (Lindholm och Nilsson, 2001).
Som homosexuell individ måste man därför välja vilken strategi för att kommunicera i det
sociala forumet som lämpar sig bäst. Valmöjligheter en homosexuell har är att berätta om sin
sexuella läggning och trotsa samhällsbilden eller dölja den för att undvika konfrontationer och
diskriminering genom olika strategier. Denna uppsats är en kvalitativ undersökning som
fokuserar på vilka strategier fyra homosexuella kvinnor och fyra homosexuella män i
1
Stockholms område använder sig av när de talar om sin sexuella med sina arbetskamrater.
Detta har undersökts genom djup- intervjuer.
1.1 Syfte och frågeställning
1.1.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att få en djupare förståelse över vilka strategier som
homosexuella kvinnor och män använder när de talar om sin sexuella läggning med sina
arbetskamrater.
1.1.2 Frågeställning
1) Hur talar informanterna kring sin sexualitet med sina arbetskollegor?
2) Vilken strategi är mest gångbar när informanterna talar om sin sexuella läggning
på arbetsplatsen?
3) Finns det skillnader mellan öppna och inte öppna homosexuella kvinnor och män
på arbetsplatsen?
2. Uppsatsens Disposition
Uppsatsen börjar med en inledning kring ämnet som sedan övergår till syftet med denna
uppsats och frågeställningarna. Kapitlet fortsätter med en beskrivning av bakgrund till ämnet
och en begreppsförklaring av de viktigaste begreppen. I det andra kapitlet redogörs tidigare
forskning från både utländsk och svensk forskning. Det tredje kapitlet är teori kapitel som
kommer ligga till grund för analysen. Därefter kommer metod kapitlet. Det näst sista kapitlet
är resultat avsnittet, där de åtta intervjuades kommentarer redovisas. Det sista kapitlet redogör
en diskussion av resultatet och teorin. Till sist ges några förslag på framtida forskning kring
ämnet.
2
2.1 Bakgrund
2.1.1 Förförståelse
Författarens förförståelse grundar sig i tidigare uppsatser kring detta ämne samt egna
reflektioner om hur strategier behöver användas på arbetsmarknaden i vissa situationer,
liksom vänner och bekanta som informerat om situationer där strategier varit behövliga när de
inte vill avslöja sin sexuella läggning. Valet att intervjua efter ett snöbollsurval låg till grund
att författaren inte ville kontakta någon vän angående ämnet, utan startade kontakten genom
en bekants vän och därefter startade snöbollsurvalet. Detta var även ett sätt att undersöka om
fler homosexuella kvinnor och män använde sig utav strategier för att inte avslöja sin sexuella
läggning på arbetsplatsen. Att det blev arenan ”arbetsplatsen” som undersöktes var på grund
av att författaren studerade arbetslivsfrågor.
2.1.2 Begreppsförklaring
Sexuell läggning: Homo- bi eller heterosexuell
Heteronormativitet: Ser det heterosexuella paret som det normala och garanterar dess status
som norm genom att definiera och utestänga det onormala (Rosenberg, 2002)
Homosexuell: Någon som gillar en annan person av samma kön
Heterosexuell: Någon som gillar en person av motsatt kön.
Direkt diskriminering: På ett direkt sätt missgynnar eller kränker en homosexuellas
handlingsutrymme och förmodningen upplevda valmöjligheter (Robertson och Tovatt, 2007)
Indirekt diskriminering: Fördomar och homofoba uttryck som ventileras i sociala
sammanhang (Robertson, och Tovatt, 2007)
Norm: är regler eller föreskrifter som definierar vad som uppfattas vara viktigt, värdefullt och
önskvärt i samhället (Giddens, 2003)
Öppen homosexuell: Att den homosexuella kvinnan eller mannen har berättar om sin sexuella
läggning för några eller samtliga personer på sin arbetsplats (Bildt, 2004)
3
3. Teoretiska perspektiv
Social konstruktionism
För socialkonstruktionister finns det ingen objektiv verklighet. För dem ligger inte ämnets
fokus hos individen, utan på det sociala medium som enligt dem konstruerar vilka vi är
(Stevens, 1998). Sexualiteten är ingen företeelse som existerar på förhand utan sexualiteten är
en social konstruktion, hävdar Michel Foucault (Foucault, 2002). Både sociologer och socialkonstruktionister är ense om att samhället bidrar till att konstruera oss till vad vi är och vad vi
har för åsikter (Stevens, 1998). Detta går ut på att vi bara kan förstå människor utifrån den
sociala praxis och de sociala sätt att vara och tänka på som konstrueras av den verklighet vi
lever i (Stevens, 1998). Socialkontruktionister förnekar inte att det finns medfödda biologiska
skillnader mellan människor, men att dessa kan förändras genom sociala processer i samhället
(Wetherell och Maybin, 1998). Gränserna mellan individen och samhället är oklara och
suddiga och social- konstruktionismen menar att vi måste se människan som en funktion av
ständigt föränderliga mönster av sociala relationer och social praxis (Stevens, 1998). Dock
kan människor som lever inom samma kultur skilja sig åt när de gäller deras personliga eller
individuella konstruktioner av känslor eftersom vi har olika historia och erfarenheter att
formas från (Wetherell och Maybin, 1998).
Queerteori
Namnet queerteori är ingen enhetlig beteckning som kan förklaras med några ord. Teorin har
ett antal olika perspektiv på hur samhället, kultur och identitet kan tolkas (Kulick, 2005).
Begreppet uppkom i början av 1990-talet i USA som en inomfeministisk diskussion om hur
relationen mellan genus och sexualitet och mellan kön och genus kunde förklaras (Kulick,
2005). Den grundläggande filosofin i queerteorin är att människan konstruerar sin världsbild
utifrån den miljö som han eller hon befinner sig i och att sexualitet betraktas som socialt,
historiskt och geografiskt konstruerade (Rosenberg, 2002). Den pekar tydligt på att
heterokulturen dominerar samhällebilden och förtrycker andra samhälls grupper. Genom att
demonstrera omöjligheten till någon ”naturlig” sexualitet ifrågasätter queer även sådana till
synes oproblematiska begrepp som ”man” och ”kvinna” (Rosenberg, 2002). Queer teorietiker
hävdar att identitet inte är något vi har utan någon vi blir och själva socialiserar oss till
beroende på de relationer vi har (Dahl, 2005). Men som Foucault skriver ”det är i vår
4
sexualitet vi blir begripliga och det är där vi finner förståelsen över vår identitet” (Foucault,
2002)
Heteronormativiteten
Den minoriserande synen på homosexualitet bekräftar på sikt heteronormativiteten därför att
den paradoxalt nog förutsätter heterosexualitet. På ett enkelt uttryck är heteronormativitet
antaganden att alla människor är heterosexuella och det naturliga sättet att leva på
(Rosenberg, 2002).
Hur homosexuella män och kvinnor bestämmer att tala om sin sexuella läggning både på och
utanför arbetsplasten beror på vanemässiga och inlärda beteenden som de lärt sig sedan ung
ålder utifrån berättelser om heterosexuella ideal (Svensson, 2007). Homosexuella kan inte
identifiera sig med de heterosexuella individerna, utan har lättare att identifiera sig med de av
samma sexualitet. När det diskuteras om heterosexuella ideal måste då den homosexuella
kvinnan eller mannen välja att dölja sin sexuella läggning (om han eller hon inte vill motsätta
sig den heterosexuella samhällsbilden) men kan samtidigt inte identifiera sig med
samtalsämnen om heterosexuella ideal.
Enligt Foucault är det heterosexuella paret en upplysning över det sociala livet som grund
(Foucault, 2002). Homosexualitet ansågs vara något som bryter mot det ”riktiga” äktenskapet
och mot naturen. Detta var ett hot mot hur samhället skulle se ut. Heteronormativiteten
omfattar alla strukturer, institutioner, relationer, och handlingar som menar att
heterosexualiteten är det naturliga och det ända rätta (Kulick, 2005). Relationen mellan man
och kvinna är den modell som medför att alla andra relationer vid sidan av det heterosexuella
paret ses som avvikande. För att tillhöra detta ideala par krävs det inte bara att relationen är
mellan motsatta kön, utan att fler normer måste uppfyllas för att paret ska vara det ideala, som
exempelvis vad gäller åldersskillnader, att inte ha sex med andra och så vidare (Svennson,
2007). I en heteronormativ värld är vi alltid heterosexuella tills att motsatsen bevisats. Judith
Butler som är en av queerteorins framträdande talespersoner menar att det är ett normsystem
som bestämmer kriterierna för vad som är begripligt och inte i samhället (Butler, 1990).
Enligt Butler (1990) förstås sexualitet genom upprepande handlingar som efterliknar ett
etablerat ideal och inte en engångsföreteelse. Hon hävdar att homosexuella kvinnor och män
kan utsättas för diskriminering i arbetslivet om de inte lyckas ”uppträda” på ett heterosexuellt
beteende som är godtagbart mot de genusnormer som existerar i samhället (Butler, 1990).
Foucault menar att homosexualitet är stigmatiserat i samhället och att den inte kan frigöras
från detta, men att den negativa benämningen kan förbättras (Foucault, 2002).
5
Rollspelsteori
Rollteori förklarar människors handlande efter de roller vi går in i när vi interagerar med
andra i samhället (Nilsson, 1996). Människan är en mask och olika personer har olika masker
(Goffman, 1959). En roll utgörs av summan av de förväntningar som övriga individer på
arenan förväntas agera (Nilsson, 1996). Beroende på vilken roll vi spelar kan personen styra
och kontrollera andras uppfattningar om honom eller henne (Goffman, 1959). Vart man än
befinner sig i den sociala verkligheten förväntas det att individer agerar på ett visst sätt. De
individer som betraktar en person förväntas tro att den person som framträder verkligen
innehar de egenskaper som personen spelar (Goffman, 1959). Detta handlande påverkas
utifrån de normer och regler som existerar i dennes tillvaro och man gestaltar den roll som
förväntas av honom eller henne (Goffman, 1959). De sociala roller vi spelar är knutna till
rättigheter och skyldigheter i det sociala forumet (Goffman, 1959). Detta medför att individer
hamnar i rollkonflikt då de inte ställer upp på de krav som förväntas (Nilsson, 1996). Att
ständigt känna pressen av att hela tiden behöva agera på ett rollskapande sätt leder till inre
konflikter. På arbetsmarknaden, beroende på vilket yrke personen arbetar med, förväntas det
att en man eller kvinna handlar på ett visst sätt. Uppfyller inte individer kraven som krävs på
arbetsplatsen behöver de spela en roll de inte är, vilket leder till en inre konflikt.
Goffmans teori om stigma
Stigma innebär att en person har en speciell diskrepans mellan den virtuella och den faktiska
identiteten och en relation mellan ett attribut och ett stereotyp mönster (Goffman, 1963). Den
personen som besitter ett stigma har en egenskap som är olik andra individer i samhället och
denna egenskap är inte lika önskvärd. Denna egenskap anses mindre fördelaktig vilket
tydliggörs i samspelet mellan människor. Det finns flera olika perspektiv på hur den
stigmatiserade individen ser på sin relation till omgivningen, den som är applicerbar i denna
uppsats är den deskreditabla. Den förklarar hur stigmatiserade individer skiljer sig från
omgivningen och de tar för givet att det inte syns utåt. Det är en deskreditabel situation för
homosexuella eftersom de tar för givet att omgivningen inte ser deras sexuella identitet. För
att kunna tillhöra grupptillhörigheten måste denna deskreditabla person, även om han eller
hon inte tror att det syns utåt, dölja sin otillåtna egenskap för att inte vara en outsider
(Goffman, 1963). För Goffman kan homosexualitet ses som fläckar på den personliga
karaktären som kan ses som onaturliga lidelser (Goffman, 1963). Den stigmatiserade personen
blir snabbt utfryst och de normala samhällsvärderingarna passar inte denna karaktär. De som
6
är ”normala” anser inte att den stigmatiserade personen är fullt mänsklig, utan tillhandahåller
egenskaper som aldrig kan göra honom det. Goffman menar att denna stigmatiserade individ
inte bara döljer sin egenskap, utan även tenderar i att hålla sig till samma värderingar och
föreställningar som de ”normala” individerna förhåller sig till och detta gör att han eller hon
känner sig ”fullt normal”(Goffman, 1963). Han eller hon beskriver helst sig själv som en
person utan denna avvikande egenskap för att inte bli missvisad. Han eller hon agerar på ett
sätt som stereotypifierar eller profilerar de normativa förväntningarna vad gäller uppträdanden
och karaktär (Goffman, 1963). Om de egenskaper den deskretabla individen avslöjas kommer
aldrig någon vilja umgås med honom eller henne och därför måste han eller hon se till att det
inte kommer ut, antingen att inte säga något eller att agera på de ”normala” sättet som en slags
teater (Goffman, 1963). Den stigmatiserade individen genomgår en normfikation, alltså en
strävan om att framträda som en ”normal” människa (Goffman, 1963). Goffman menar att
profilera sig med de normativa förväntningarna är vanligt förekommande bland de individer
som är stigmatiserade i samhället. De agerar oftast på ett sätt som inte sätter dem i ett annat
fack, utan som medför att de upplevs ”normala”. Denna typ av teater spelas fram till att
relationen med de som är i dennes närvaro blir personlig. När relationen är på ett personligt
plan avslöjar den stigmatiserade individen den egenskap han eller hon besitter som inte ville
avslöjas tidigare (Goffman, 1963).
3.1 Teorins relevans för uppsatsämnet
Queerteorin och teorin om heteronormativitet är båda teorier som visar på att samhällsnormer
existerar och bidrar till att homosexuella blir avvikande i samhället. Båda teorierna belyser att
det finns fördomar i samhället och att de finns mot just homosexuella kvinnor och män. Dessa
teorier har därför en viktig relevans då teorierna visar på hur kvinnor och män måste agera på
arbetsplasten för att inte framställas som onormala och avvikande. Socialkonstruktionismen
kan förklara hur uppfattningar kring homosexualitet skapas och konstrueras i olika sociala
sammanhang, som exempelvis på en arbetsplats. Detta kan leda till att homosexuella väljer att
dölja sin sexualitet i vissa situationer för att inte avvisas. Rollteorin valdes av anledning att
homosexuella kvinnor och män kanske inte alltid kan vara sig själva på arbetsplatsen, utan
tvingas spela en annan roll. Det kan bli ett slags teaterframträdande på arbetsplatsen när de
inte vill att homosexualiteten avslöjas. Rollteorin kan också belysa hur vissa yrken framställs,
7
om hur en viss yrkesman ska agera och hur de som befinner sig på denna arena förväntar sig
att han eller hon ska agera. Teorin om stigma visar ännu en gång på samhällets norm, hur vi
ska vara, se ut och gilla. Teorin förklarar hur de stigmatiserade individerna känner och agerar.
Relevansen till denna uppsats visar därför hur de homosexuella individerna väljer att hävda
sig på arbetsplatserna.
4. Tidigare forskning
Den här uppsatsen har främst fokuserat på nationell forskning då fokus ligger på vad
homosexuella kvinnor och män använder för strategier när de talar om sin sexuella läggning
med sina arbetskollegor i Sverige. Men uppsatsen har även granskat internationell forskning
kring det valde ämnet för att få en bredare bild. De flesta artiklar är hämtade från
arbetslivsinstitutet, men även från ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning (HomO), riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) och från statens
folkhälsoinstitut.
I de tidigare studierna kring det valde uppsatsämnet visade det sig att homosexuella kvinnor
och män är minoritetsgrupper i samhället som ständigt måste anpassa sig mot den
heterosexuella samhällsbilden (Dahl, 2005; Robertsson och Tovatt, 2007; Arbetslivsinstitutet,
2005; Griffith och Hebl, 2002; och Lindholm, 2001). De som är öppna med sin sexuella
läggning utanför arbetsmarknaden är oftast öppna med sin sexuella läggning på arbetsplatsen.
Flera rapporter påvisade männens svårigheter med att komma ut på arbetsmarknaden (Bildt,
2004). Speciellt män i mansdominerade sektorer har svårt att vara öppna med sin sexuella
läggning och måste därför dölja den (Robertsson och Tovatt, 2007; Lee och Brown, 1993).
Rapporten The Disclosure Dilemma for Gay Men and Lesbians: ”Coming Out” at Work
(Griffith och Hebl, 2002) undersökte hur amerikanska homosexuella kvinnor och män
upplever hur avslöjandet av deras sexuella läggning på arbetsplatsen är relaterad till en positiv
support av arbetskollegor, men även från familj och vänner. Homosexuella räknas liksom i
USA som i resterande världen som en minoritetsgrupp i samhället och det är viktigt att förstå
deras behov och stöd i den heterosexuella arbetsmiljön. Att avslöja sin sexuella läggning på
arbetsplatsen är bland det jobbigaste utförandet en homosexuell kvinna eller man måste
genomgå, på grund av att det är ett emotionellt handlande som har en personlig påverkan och
man är rädd för att bli avvisad (Griffith och Hebl, 2002). För att undersöka detta skickades en
8
enkätundersökning ut i Houston, Texas och 220 homosexuella män och 159 lesbiska svarade.
De försökte få med så många etniciteter som möjligt, men den vita befolkningen var
övervägande i undersökningen. Kravet var att man var minst 21 år gammal och arbetande i
dagsläget. De fick tag på sina informanter genom klubbar, företag och föreningar som
homosexuella män och lesbiska deltog i. Resultatet visade att de som var öppna med sin
sexuella läggning för familj och vänner hade lättare att vara öppen med den sexuella
läggningen på arbetsplatsen. De som var öppna med sin sexuella läggnig kände en större
tillfredställelse på arbetsplatsen. Att avslöja sin sexuella läggning hade ett starkt samband med
vad medarbetarnas åsikter skulle vara, och den starkaste oron var att bli avvisad.
”Homosexual issues in the workplace” är en amerikansk antologi som tar upp de
homosexuellas problem som de ständigt ställs inför på arbetsplatserna i USA. Som även den
tidigare rapporten påvisade tillhör den homosexuella gruppen i USA en minoritetsgrupp och
de är ständigt under granskning (Diamant, 1993). Författaren beskriver i denna antologi att
diskriminering mot homosexuella är vanligast i den mansdominerade sektorn och främst inom
yrken som försvaret och polisen (Lee och Brown, 1993). Inom dessa typer av yrken är det
svårt för de homosexuella männen att kombinera sin sexuella läggning med sitt yrke. Dessa
homosexuella män måste ständigt dölja sin sexuella identitet och de måste därför leva ett
dubbelliv, där de på arbetsplatsen är heterosexuell och då är en av de andra och på fritiden kan
de leva som sig själva. År 2002 gav den svenska regeringen ett uppdrag åt Arbetslivsinstitutet
(ALI) att genomföra studien ”Arbetsvillkor och utsatthet” som handlar om arbetsvillkor bland
homo- och bisexuella (Ljunggren; Fredriksson; Greijer; och Jädert Fafstedt, 2003). Studien
skulle sedan visa upp en bild av bisexuella och homosexuellas situation i arbetslivet. För att få
fram deras reslutat använde de sig av en enkätundersökning som dels omfattade ett
befolkningsurval, dels medlemmar ur de olika förbunden för homo- och bisexuella i Sverige
och dels av personer som var verksamma inom Polisen, Svenska kyrkan, Försvarsmakten,
kommunal äldreomsorg eller kommunal barnomsorg år 2001. 13 681 personer besvarade
enkätundersökningen och alla var mellan 18 till 64 år (Dahl, 2005). Resultatet visade att det
fanns skillnader beroende på vilken bransch de arbetade inom och beroende på om
arbetsplatsen var mansdominerande eller inte, men även beroende på kön. Homo- och
bisexuella män rapporteras i allt större grad att de är utsatta för direkt diskriminering än vad
kvinnor gör. Vad gällde hur öppenheten med sin sexuella läggning på arbetsplatsen skilde sig
också åt. Inom polisen och försvarsmakten som är relativt mansdominerande var det färre som
var öppna och diskrimineringen ökade. Var fjärde bi- eller homosexuell dolde sin sexuella
läggning på dessa arbetsplatser. Här speglades den heterosexuella matrisen tydligt då den
9
samkönade relationen ansågs avvikande och råa skämt om homosexualitet var vanligt
förekommande. De som var bi- och homosexuell på dessa arbetsplatser svarade i högre grad
att det var förekommande med olika typer av diskriminering mot deras sexuella läggning på
arbetsplatsen. Inom äldreomsorgen och förskola var kränkningar mot bi- och homosexualitet
betydligt mindre förekommande. Vad gällde kyrkan så var det mer förekommande med
diskriminering än i äldreomsorgen och förskola, men inte i lika stor utsträckning som inom
polisen och försvaret.
Rapporten ”fackmedlemmars uppfattningar om diskriminering på grund av sexuell läggning
på arbetsplatsen” (Bildt, 2004) baseras på den tidigare redovisade studien ”Arbetsvillkor och
utsatthet” (se studien ovan) och dennes enkätstudie (Bildt, 2004). I denna rapport redovisas
det i vilken omfattning kvinnor och män inom olika fackliga organisationer upplever
förekomsten av diskriminering mot sexuell läggning på arbetsplasten. Rapporten presenterar
sambandet mellan diskriminering, bristande socialt stöd, hälsa och öppenhet (Bildt 2004). Det
var 4 601 kvinnor och 4670 män som svarade på enkäten och samtidigt var fackligt
organiserade (Bildt, 2004). Resultatet visade att en fjärde del av alla de homo- och bisexuella
kvinnorna och männen som besvarat enkätundersökningen upplevde någon form av
trakasserier på arbetsplatsen. Bland de heterosexuella kvinnorna och männen som besvarade
samma enkätundersökning var det bara en tiondel som ansåg att det var förekommande med
trakasserier mot homo- och bisexuella. Det ska även noteras att män upplevde trakasserier
från kollegor i större grad än kvinnor, samt att homo- och bisexuella oftare uppger förekomst
av trakasserier, fördomar och bristande socialt stöd i de mansdominerande fackförbunden.
Undersökningen visade att tre fjärdedelar av de som svarat bland de homo- och bisexuella
kvinnorna och männen var öppna med sin sexuella läggning för sina arbetskollegor. När man
kollade på samma situation fast för hela befolkningen såg siffrorna annorlunda ut. Andelen
som var öppna med sin sexuella läggning på arbetsplatsen var betydligt lägre och skiljde sig
mellan de olika fackliga central organisationerna. Resultatet visar även att de som inte kan
vara öppna med sin sexuella läggning på arbetsplatsen löper med 30-40 procent större risk att
få en försämrad hälsa (Bildt, 2004).
Boken ”Dubbelliv – reflektioner om döljande och öppenhet” (Lindholm, 2003) är skriven av
Margareta Lindholm. I boken har författarinnan intervjuat ett antal lesbiska kvinnor i
Göteborg för att undersöka dubbellivssituationer. Hennes utgångspunkt i boken var att trotts
den ökande samhälleliga öppenheten mot homosexualitet i dagens samhälle kan de ändå inte
leva helt öppet vilket gör att dubbellivssituationer uppstår. Intervjuerna skedde under slutet av
1990-talet, i ett samhälle som allt mer accepterat homosexualitet. Trots att samhället
10
accepterat det, uppstår det ständigt situationer där döljande av den sexuella läggningen
förekommer. För att förstå döljandet av den sexuella läggningen menar författarinnan att man
kan begripliggöra döljandet ur ett historiskt perspektiv. Hon hävdar att det inte var länge
sedan som homosexualitet var straffbart1 eller det jämfördes med en psykisk sjukdom2. Hon
menar att det är faktorer som speglar öppenheten och döljandet än idag, och därför väljer en
del homosexuella att fortfarande dölja sin sexuella läggning. Det är dessa situationer som
Margareta Lindholm benämner som dubbellivssituationer. Vad de homosexuella kvinnorna
och männen gör, är att de använder sig utav olika strategier för att dölja den sexuella
läggningen vid olika tillfällen och av olika anledningar. Samtidigt menar Margareta Lindholm
att det blivit en förväntan, nästan ett krav både från gayrörelsen men även resten av samhället
att de homosexuella ska vara öppna med sin sexuella läggning. För ungefär trettio år sedan
var det ingen fråga om att vara öppen eller dölja den sexuella läggningen. Då var det en
självklarhet att alla homosexuella dolde sin sexuella läggning, men idag menar författarinnan
att det nästan är skambelagt att göra det. Valet att vara öppen eller dölja får olika
konsekvenser. De som väljer att dölja den sexuella läggningen kan drabbas av osynliggörande
mot den egna viljan menar Margareta Lindholm. De som, istället väljer att vara öppna strider
mot den heteronoma samhällsbilden kan alltid råka ut för trakasserier, hot och våld. Men de
som väljer att vara ”öppna” med sin sexuella läggning ändå kommer då att synligöras, men
det kan även leda till att de blir sedda först och främst för sin sexuella läggning och inte för
den person man är. Homosexualiteten blir ett epitet med vilket individen förklaras.
”Lögnernas förbannelse eller att mota Olle i grind- strategier hos homo- och bisexuella för att
hantera strategier” är en rapport på initiativ och finansiering av ombudsmannen mot
diskriminering av sexuell läggning (HomO) skriven av Hans Robertsson och Caroline Tovatt
våren 2007. Fokus i rapporten låg vid de strategier som homo- och bisexuella utvecklar för att
undvika att bli diskriminerade och vilka konsekvenser dessa strategier skapar. Grunden för
rapporten var hämtad från den enkätundersökning som Arbetslivsinstitutet genomförde 2003,
och det var specifikt en fråga som var grundläggande inför intervjuerna. Det var 18 personer
som intervjuades till rapporten, nio kvinnor och nio män. Intervjupersonerna kom från olika
delar av landet och hade olika socioekonomisk tillhörighet. Resultatet visade att homo- och
bisexuella använder sig av olika strategier för att undvika att bli diskriminerade. Sju strategier
kom de fram till att de olika homosexuella använde sig av när de granskade intervjuerna. Efter
1
1944 blev homosexualitet legaliserat innan dess var samkönat umgänge straffbart.
2
1944 blev homosexualitet legaliserat innan dess var samkönat umgänge straffbart.
11
de 18 intervjuerna visade det sig, att vara helt öppen eller att leva öppet och dölja den sexuella
läggning var något som var mest förekommande bland intervjupersonerna. När man är öppen
med sin sexuella läggning mår man bra påstår flera utav intervjupersonerna. Andra fördelar
med det är att de inte behöver vara på sin vakt där fördomar och nedvärderande kommenterar
florerar. De behöver heller inte gå och oroa sig över vilka som är medvetna om ens sexuella
läggning och inte. Många som var helt öppna med sin sexuella läggning valde att vara det på
grund av att visa på att det existerar homosexualiteten i samhället och då visa sig ”bättre” på
arbetsplatsen än de heterosexuella arbetstagarna kunde synen på homosexualitet förbättras
ytterligare. De som valde att dölja eller delvis dölja den sexuella läggning påpekade att det
lättaste sättet var att inte bli för personlig i det sociala rummet så som fikarum och på
personalfester. En del av intervjupersonerna ljög helt om sin sexuella läggning och angav
partnern ett namn från det motsatta könet, för att undvika diskriminering. En intervjuperson
dolde det helt och hållet på grund av religiösa grunder. Alla intervjupersoner menar att
ansvaret ligger hos dem själva huruvida de vill att arbetsmiljön skall vara och därför sade de
ifrån blid homoförnedrande kommentarer eller så lät vissa av dem det bara passera.
5. Metod
5.1 Forskningsdesign
Denna uppsats har använt sig av en kvalitativ metod i form av djupintervjuer med fyra
homosexuella män och fyra homosexuella kvinnor. Djupintervjuer är det bästa sättet för att få
fram fenomenet strategi om att tala om sin sexuella läggning och därför valdes
enkätundersökning bort (Kvale, 1997). De åtta individernas berättelser och upplevelser av
fenomenet skulle hjälpa till och forma en analys av homosexuellas strategier om att tala om
sin sexuella läggning med sina arbetskamrater. Syftet med uppsatsen är att få en förståelse
från de åtta intervjupersonerna om vad de kan tänkas använda för strategier för att antingen
dölja sin sexuella läggning eller vara öppen med sin sexuella läggning för sina arbetskamrater.
Intervjuguiden (se bilaga 1) utformades genom en semistrukturerad form, så att följdfrågor
kunde ställas. Uppsatsen använde sig av en abduktiv strategi som är en kombination av
induktiv ansats och deduktiv ansats. Den deduktiva ansatsen användes genom att
heteronormativitets-begreppet stod som en grund vid utformandet av de flesta frågor i
intervjuguiden och den induktiva ansatsen valdes för att intervjupersonerna fick berätta
genom intervjufrågorna sina upplevelser av att använda strategier i olika sammanhang när de
12
talar om sin sexuella läggning med sina arbetskollegor. Abduktionen innebär i denna uppsats
att teorin appliceras på uppsatsen efter att data insamlats och kodats, men samtidigt har teori
legat till grund för en del frågor i intervjuguiden (Larsson, 2005).
5.2 Data insamling och urval
Åtta personer har valts ut till denna uppsats, fyra män och fyra kvinnor. De valdes dels ut
genom ett snöbollsurval (Esaiasson; Gilljam; Oscarsson; och Wängnerud, 2007) men även en
ansökan av informanter till uppsatsen lades ut på forumen RFSU och RFSL:s hemsidor.
5.2.1 Urval av intervjupersoner
De män och kvinnor som medverkar i denna uppsats valdes ut genom ett snöbollsurval, alltså
genom att författaren kommit i kontakt med tänkbara intervjupersoner efter förslag från
tidigare intervjuade homosexuella kvinnor och män. Kraven var att kvinnan och mannen var
homosexuell, mellan 18 och 64 år, samt i arbete. Anledningen att inte bisexuella kvinnor och
män valdes med till denna undersökning var att författaren ansåg att bisexuella inte alltid är i
samma situation som homosexuella kvinnor och män. De är delvis i samma situation när de är
i en relation med en av samma kön, men eftersom de även är sexuellt attraherade av det
motsatta könet kan de delvis relatera till den normativa samhällsbild vi lever i. Detta är
någonting de homosexuella inte kan och det är därför de kan tänkas behöva använda strategier
för att inte avslöja sin sexuella läggning. Att inte transpersoner valdes med var på grund av att
komplexiteten i frågan skulle öka eftersom det är ett ytterligare stigma att vara transperson.
Samtliga intervjupersoner var bosatta i Stockholm och representerade arbetarklassen och
medelklassen, och de hade varierande sysselsättningar. Alla representerade i denna studie
hade svensk härkomst. Sju av åtta intervjuade var i en relation där en utav dessa var gift, och
en man var singel.
5.2.2 Urval av litteratur och litteratursökning
När ämnet för uppsatsen valts började litteratursökning kring det valda ämnet göras.
Litteratursökningen gjordes på Internet samt på biblioteken. Genom att granska uppsatser med
liknande ämnen kunde passade litteratur finnas. Det mesta av den användbara litteratur som
använts till uppsatsen kommer från arbetslivsinstitutet som i samarbete med regeringen tagit
fram en del användbara rapporter till denna uppsats. HomO som är en Ombudsman mot
diskriminering på grund av sexuell läggning har flera rapporter kring det valde uppsatsämnet.
13
Ombudsmannen har sedan 1 januari 2009 slagits ihop med de andra myndigheterna DO och
JämO, och deras material finner man på diskrimineringsombudsmannens hemsida. På denna
sida har bland annat flera av begreppsförklaringarna definierats. Den största delen av
litteraturen till metod och teoridelen är hämtad från Stockholms statsbibliotek och
universitetsbibliotek, samt från södertörns högskola. Litteraturen till ämnet tidigare forskning
här hämtad från flera av Carina Bildts rapporter som hon skrivit åt ALI (arbetslivsinstitutet),
tidigare forskare i detta ämne, samt från Margareta Lindholm som forskat mycket i HBT
frågor. Allt för gamla texter och rapporter valdes bort då ämnet anses annorlunda idag än för
ungefär två decennier sedan. Dock användes en del äldre litteratur som var relevant till
uppsatsämnet. Den äldsta litteraturen är hämtad från Goffmans bok stigma, rollspel – den
avvikandes roll och identitet som är skriven på 60-talets början, men som än idag kan
relateras till uppsatsämnet. Annars är den mesta litteraturen hämtad från 2000-talets mitt, med
undantag från boken ”Dubbelliv” som är skriven av Margareta Lindholm 2002, men där
intervjuerna i boken utfördes på slutet av 1990-talet. Hennes bok ansågs ändå såpass
användbar att den krävdes till denna uppsats. Samtidigt ansåg forskaren att väldigt liten
skillnad i samhället kring HBT frågor sedan 1999 och idag hänt, så därför kunde denna
information vara användbar även idag.
5.3 Intervjuguidens utformning
I utformningen av intervjuguiden (se bilaga 1) har en semistrukturerad intervjumall valts. Den
börjar med enklare frågor och övergår sedan till huvudfrågorna som ska försöka besvara
frågeställningen. Detta är ett bra sätt för att få igång intervjupersonerna med de inledande, lite
enklare frågorna, så att en bra stämning skapas mellan undersökaren och intervjupersonen.
Sedan kan de resterande frågorna bli mer djupgående (Kvale, 1997). Skulle det endast varit
direkta frågor om strategier för att tala om sin sexuella läggning, skulle troligen inte samma
förtroende och svar ges av intervjupersonerna. Intervjuguiden hade tre faser; en inledande, en
huvudfas och avslutandefas. Nästan alla frågor hade utrymme för följdfrågor. Intervjuguiden
utformades utifrån heteronormativitets-begreppet. Någon pilotintervju utfördes inte (Kvale,
1997), utan den första intervjun blev en test intervju. Detta för att kontrollera om några
ändringar behövdes göras samt för att kontrollera ungefär hur lång tid intervjun tog. Efter
testintervjun gjordes några små ändringar och omformuleringar, i intervjuguiden, men
eftersom den första intervjun blev så pass lyckad och att det inte krävdes stora korrigeringar i
14
intervjuguiden, fick intervjun ingå i analysen. Innan första intervjun utfördes, diskuterades
intervjuguiden med handledaren så att frågorna inte var personliga eller stötande.
5.4 Databearbetning och tolkningsförfarande
5.4.1 Intervjuer och intervjubearbetning
Innan varje intervju informerades intervjupersonerna om vad uppsatsens syfte var och att
varje intervjuperson kommer vara anonym i uppsatsen. För att intervjusituationen skulle vara
etisk korrekt fick intervjupersonerna välja plats för intervjun (Kvale, 1997) och i sju av åtta
fallen valde intervjupersonerna att ses i sitt eget hem. Alla intervjupersoner informerades om
att intervjun varade mellan 30-40 minuter. Intervjuerna spelades in med diktafon och det
inspelade materialet har sedan kodats i form av en transkription från tal till skrift. Den
transkribering som valdes till uppsatsen var bastranskribering (Norrby, 2004) då materialet
kodades i en mer lättillgänglig form. Transkriberingen skedde omedelbart efter varje
intervjutillfälle. Materialitet lyssnades först igenom och skrevs ner på dator och sedan
lyssnades materialet igenom en gång till för att se till att inget väsentligt inte kommit med.
5.4.2 Tematisering och analysbearbetning
Alla intervjuer lyssnades igenom två gånger. Efter att alla intervjuer lyssnats igenom och
kodats lades informationen in under varje tema/del. De åtta personernas inledande tema
tolkades tillsammans och deras svar i huvudtemat tolkades tillsammans och sist den
avslutande delen tolkades tillsammans. Detta medförde att en helhetsbild skapades från de åtta
individernas svar. Sedan delades det viktigaste som sagt in i delteman som en form av
meningskategorisering (Kvale, 1997). Detta för att finna mönster i informanternas svar, vilket
går i linje med den abduktiva ansatsen. Sedan redovisades den vikigaste från varje tema/del i
resultatdelen, där det viktigaste togs med samt relevanta citat. Därefter gjordes en analys och
tolkande mellan de valda teorier, resultatet och tidigare forskning.
5.5 Uppsatsens trovärdighet/Problem
Intervjupersonernas berättelser bestäms utifrån den sociala kontexten. Berättelsen styrs dels
från författarens motiv och dels utifrån informanternas sätt att uppleva diskursen (Kvale,
1997)
15
5.5.1 Validitet
Validitet ämnas begreppets funktion för att kontrollera om den metod författaren valt att
studera studerar det som avses. I vanligt språkbruk hänför valididet, giltighet till sanningen,
riktighet och styrkan i ett yttrande (Kvale, 2009). Validitetskontrollen har i denna uppsats
utgått från Kvales sju valideringsstadier, tematisering, planering, intervju, utskrift, analys,
validering och rapportering (Kvale, 2009). Då inte alltför noggranna beskrivningar av
intervjupersonerna gjorts, såsom namn, bostadsort och yrkestitel, utan mer generella
beskrivningar, sjunker validiteten i uppsatsen lite. Men för att öka validiteten i uppsatsen togs
viktiga detaljrika citat med i resultat delen för att påvisa uppsatsen trovärdighet. I
intervjusituationen gäller validitet i intervjupersonernas svar och i intervjuarens sätt att
intervjua. Då författaren inte kan sätta sig in i alla intervjupersonernas situation var det viktigt
att följdfrågor kunde ställas, vilket det fanns utrymme till i intervjuguiden. Därför ställdes
mycket följdfrågor och begäran att förtydliga vissa begrepp och situationer. Under intervjun
var det även viktigt att intervjuaren inte hade ett dömande förhållningssätt mot informanterna.
Uppsatsförfattaren har under hela uppsatsskrivandet haft en kritisk förhållningsätt mot de sju
valideringsstadier i uppsatsförfarandet. Detta för att se om det kunde finnas andra
tillvägagångssätt som kunde vara mer lämpliga. Eftersom intervjupersonerna har kommit väl
till tal under intervjuerna, samt haft möjlighet till komplettering efter intervjun anses
validiteten god.
5.5.2 Reliabilitet
Reliabilitet förklarar resultatets konsistens, tillförlitlighet och den inre logiken (Kvale, 1997).
Detta har undersökts i denna uppsats då samtliga informanter har ställts samma frågor och
fokuserat på samma tema, för att sedan undersöka konsistensen i svaren.
5.5.3 Generaliserbarhet
Denna uppsats kan inte generalisera hur homosexuella kvinnor och män använder för
strategier när de talar om sin sexuella läggning på arbetsplatsen, och detta var inte heller
uppsats syfte. Syftet var att få en djupare förståelse över hur homosexuella kvinnor och män
pratar om sin sexuella läggning på arbetsplatsen och vad för strategier de använder. En vanlig
invändning som även går att använda i detta fall är att det är för få intervjupersoner för att
man ska kunna generalisera resultatet (Kvale, 2009). Möjligtvis kan man använda sig av en
analytisk generalisering (Kvale, 2009) då resultatet kan vara en vägledning för vad som kan
hända i en annan situation. Vissa mönster i resultatdelen går att avskilja, vilket visar på att alla
16
intervjupersoner inte tänker lika och att det finns olikheter i hur man väljer att prata om sin
sexuella läggning. I detta fall är det en skillnad mellan att arbeta i en mansdominerad
arbetsmiljö och en kvinnodominerande arbetsmiljö (Kvale, 1997).
5.6 Etiska aspekter
Innan uppsatsen skrevs läste författaren igenom ”vad är god forskningssed” som är skriven av
Bengt Gustafsson, Göran Hermerén och Bo Petterson som ligger på vetenskapsrådets hemsida
(www.vr.se). Uppsatsarbetat har sedan dag ett tagit hänsyn till de etiska aspekterna kring det
valda ämnet. På grund av känsligheten kring uppsatsämnet var det ytterst viktigt att följa de
etiska reglerna kring värdighet hos människor. (Gustafsson, 2005) Författaren fick inte på
något sätt kränka intervjupersonerna, varken före, under eller efter intervjuerna. Det bästa
sättet och det mest etiskt korrekta sättet att få tag på intervjupersoner var därför genom ett
snöbollsurval. Därför fick intervjupersonerna själva hjälpa till att hitta ytterligare
intervjupersoner. De meddelade författarens telefonnummet och om de ville veta mer om
uppsatsen syfte och kunde tänka sig ställa upp på en intervju, kunde de kontakta honom. De
meddelades alltid innan varje intervju om syftet till uppsatsen och de fick själva bestämma tid
och plats för intervjun och de gav då sitt samtycke till att vara med (Gustafsson, 2005). Varje
intervjuperson har även givit sitt samtycke till att intervjun spelades in med diktafon. De var
medvetna om att de när som helst under intervjun kunde avbryta, ta paus eller ställa frågor till
uppsatsförfattaren. Slutligen blev alla intervjuade lovade att få ett varsitt exemplar av cuppsatsen vilket alla ville ha. Svaren och citaten i resultatdelen från intervjupersonerna har
inte tolkats för att få svar på uppsatsens tes, utan är ordagrant tagna från intervjupersonens
svar.
5.7. Uppsatsförfattarens förhållningssätt
Kvale skriver att den kvalitativa forskningsintervjun saknar objektivitet på grund av att det
mänskliga samspelet är en väsentlig del av intervjusituationen (kvale, 1997). Det var därför
viktigt att vid varje intervju tillfälle vara lyhörd mot intervjupersonerna. Det är jag som
intervjuare som är forskningsverktyget i denna uppsats.
17
6. Resultat
Resultatdelen är en sammanställning av de åtta intervjupersonernas svar från intervjuerna. Det
viktigaste som sagts kommer att redovisas i denna del samt viktiga citat från
intervjupersonerna. Resultatdelen redovisas inte fråga för fråga, utan mer som en
sammanhängande text där de inledande frågorna redovisas tillsammans och sedan delen om
strategier att tala om sin sexuella läggning.
Samtliga intervjupersoner var i 30-års ålder, där den yngsta var 30 år och den äldsta var 38 år.
Sju av de intervjuade var i en relation med någon, däribland var en av kvinnorna som
intervjuades gift. Det var bara en man av de samtliga intervjuade som var singel. De som var i
en relation med någon hade haft det under en längre tid. Samtliga intervjuade arbetar i någon
form, sju av dem intervjuade arbetade heltid och en deltid. Ingen av intervjupersonerna var
födda och uppväxta i Stockholm och alla åtta hade flyttat hit på äldre dagar av olika
anledningar. Ingen hävdade att det var på grund av sin sexuella läggning, men samtliga var
konsekventa med att det förbättrat deras sociala liv till det bättre och medfört att det är enklare
att vara homosexuell i Stockholm, bekräftade samtliga. Sju av åtta intervjuade tror att det
hade varit annorlunda om de bodde kvar i sin hemstad, som är betydligt mindre än Stockholm
”hade jag bott kvar uppe i Dalarna hade jag inte kunnat gå hand i hand med min flickvän
även om det är det mest naturliga för mig idag”.
Inte någon av intervjupersonerna lever dolt med sin sexuella läggning i det privata livet. I alla
åtta fall vet både familj och vänner sedan längre tid tillbaka att de är homosexuella. Vissa av
dem väljer ändå att i vissa sammanhang dölja sin sexuella läggning på arbetsplatsen. Två av
de fyra männen arbetar på arbetsplatser där de inte har möjlighet till att vara helt öppna med
sin sexuella läggning. I den ena mannens situation beror det på att arbetsplatsen är lokaliserad
i en invandrartät ort som bidrar att han inte känner sig bekväm med att berätta om sin sexuella
läggning för kollegorna, då han tror det kan leda till kulturella krockar och utanförskap. Han
har valt att vara delvis öppen med sin sexuella läggning för några personer på arbetsplatsen
som han vet med sig är bekväma med hans läggning. För den andra mannen ligger döljandet i
att han arbetar på en mansdominerad arbetsplats som gör att han känner sig obekväm med att
vara helt öppen med sin sexuella läggning. Även denna man är delvis öppen med sin sexuella
läggning och har valt att berätta om sin läggning för de personer han känner inte har ett
18
problem med det ”Att berätta om sin läggning är något som växer fram och man får en
känsla för vilka man kan berätta för och inte”. De båda medger att om man vill lyckas i
karriären krävs det att man är 100 procent öppen med personliga egenskaper och den sexuella
läggningen, men ingen av dessa män ser sig arbeta på denna arbetsplast en längre tid av sin
karriär och menar att om de arbetat på ett företag där de ser sig själva arbeta i mer än ett
årtionde skulle de vara helt öppna med den sexuella läggningen. ”Vill man klättra i karriären
måste man vara öppen och tydlig med vem man är som person och med det knyta nya nätverk
på arbetsplatsen, det är inget jag vill göra på den arbetsplast jag är idag på grund av att jag
inte ser mig själv jobba här för alltid”. Till de som inte vet om deras sexuella läggning säger
de när frågan kommer på tal, att de är singel eller ignorerar frågan ”Om någon frågar mig om
jag har tjej säger jag bara nej eller att jag är singel”. ”Kollegor på jobbet som vet att jag är
gay tycker jag är dum, men det blir svårare och svårare att berätta sanningen när man väntat
med det så länge”.
Flera utav intervjupersonerna svarade att de är öppna med sin sexuella läggning på
arbetsplatsen om arbetsrelationen är på ett personligt plan. De säger inte till vem som helst att
de är homosexuella, utan när det samtalas om relationer och så vidare i fikarummet väljer de
att berätta om det diskuteras med personer som de har en mer personlig relation med ”Man
måste känna att man synkar med de personer man pratar om personliga saker med, annars
kan det bli en konstig laddning i rummet” en annan informant svarade ”Rätt läge att prata om
sin sexuella läggning sker väldigt naturligt, men talar inte om vad som helst direkt utan man
känner av läget först”. Fler av de manliga intervjupersonerna håller med om att i vissa
situationer är det bättre att undanhålla information om ens sexuella läggning ”Eftersom det
jobbar så pass mycket män på min arbetsplats vill jag inte få en bögstämpel i pannan”.
Varför de gör det beror främst på att relationen inte är personlig med arbetskollegorna och då
kan det vara svårt att veta hur de kommer att reagera. En av intervjupersonerna påpekande
under intervjun att ”för att slippa dessa situationer försöker jag alltid hamna i bakgrunden
när samtal kring heterolivet kommer på tal så att jag inte får någon fråga eller behöva ge
feedback till någons konversation, och om man råkar få det byter jag ämne väldigt snabbt”.
Som homosexuell måste man därför hejda sig i vissa sociala sammanhang. Flera utav de
manliga intervjuade tycker att det är lättare att berätta för kvinnor än för män ”Det behöver
inte vara lättare att prata med en kvinna om det, men man väljer helst att prata med kvinnor
om sitt privatliv och sexualitet för att det är enklare på något sätt” För att undanhålla
informationen om sin sexuella läggning för vissa arbetskollegor väljer de istället att säga ”jag
19
lever ensam” eller ”jag är singel”. Sedan får kollegorna tro vad de vill. Ett uttryck som både
de homosexuella männen och kvinnorna använt sig av är ordet ”vi”. När de pratar om sin
partner för sina arbetskollegor brukar de exempelvis säga ”vi var och såg den
teaterföreställningen”, och då vet aldrig kollegorna om det är en kvinna eller man de talar om.
Men som en utav de kvinnliga intervjupersonerna menade var att spekulationerna om vem den
andra personen är kommer väldigt fort och även om det outtalat om det är en kvinna eller man
börjar spekulationerna starta ”Säger jag att jag och min sambo var på bio i helgen till en
kollega som inte vet om det frågar de direkt, jaha så du har en kille vem är han då”. En utav
de manliga intervjupersonerna sa även att de inte alltid räcker med att försöka dölja den
sexuella läggningen, utan talmönster, gester och så vidare kan besvara ens sexuella läggning
menar han ”Vi bor i Stockholm och homosexualitet är inte ovanligt så därför kan man se på
hur killar pratar och rör sig och då veta eller i alla fall ana att man är bög”.
Flera av de intervjuade till denna uppsats får fortfarande frågan om de är tillsammans med
någon av det motsatta könet trots att de är relativt öppna med sin sexuella läggning och när de
säger att de har sambo tror kollegorna genast att det är någon av det motsatta könet. En
kvinnlig informant svarade ”På min tidigare arbetsplats trodde alla att jag var tillsammans
med en kille så fort jag sa att jag har en sambo, men på min nuvarande arbetsplats läggar jag
alltid till ”hon” när jag uttrycker mig med ordet sambo för att inte få missuppfattningar”.
De intervjuade kvinnorna tycker det är viktigare att arbetskollegorna vet att de är
homosexuella på arbetsplatsen, medan killarna inte ser det som lika problematiskt att inte vara
helt öppna med sin sexuella läggning. Ändå var det bara män som ansåg att det är viktigt att
vara helt öppen med sin sexuella läggning om man vill knyta kontakter och klättra i företagets
hierarki. Kvinnorna menar att de inte vill råka ut för missförstånd senare och därför är de
tydliga med att påpeka att de är lesbiska och har en flickvän. En av de manliga intervjuade
som var helt öppen med sin sexuella läggning på sin arbetsplats uttryckte sig ”Samhället är
väldigt normerande så det är tydligt vem man bör vara tillsammans med och inte och då kan
det vara bra att hålla avstånd ibland”.
Vad många intervjupersoner hävdar, kvinnor som män, är att öppenheten är en ständigt
pågående process som aldrig tar slut. Flera utav de personer som intervjuats konstaterar att
processen aldrig tar slut och det gäller inte bara i arbetet utan hela tiden i vardagen. Att de
hela tiden måste ”öppna” sin sexuella läggning för folk. Många tror att om de inte öppna med
20
sin sexuella läggning kommer det leda till komplikationer senare. En av de kvinnliga
intervjudeltagarna beskrev samhället fortfarande som relativt heteronormativt, men att vissa
städer och däribland Stockholm har kommit längre än andra städer ”I Stockholm har
öppenheten kommit ett steg längre och det är inte godtagbart att en kollega reagerar på något
annat sätt än positivt när man talar om vilken sexuell läggning man har”.
Ingen av intervjupersonerna tror att de kan råka ut för trakasserier eller indirekt
diskriminering när de är helt öppna med sin sexuella läggning. Den enda som var lite orolig
och därför minst öppen med sin sexuella läggning av intervjupersonerna var en man som
arbetade i en mansdominerad arbetsmiljö. Den sammankoppling som dras mellan alla
intervjuer är att även om de till största del är ”öppna” med sin homosexualitet, ändå inte är det
kontinuerligt. Det finnas alltid situationer där de har tvekat eller av någon form dolt det.
7. Diskussion
Syftet med denna uppsats var att få en djupare förståelse över hur homosexuella kvinnor och
män talade om sin sexuella läggning på arbetsplatsen och vilken strategi de använde om de
var öppna respektive inte öppna med sin sexuella läggning för kollegorna. Strategier om att
tala om sin sexuella läggning används av homosexuella kvinnor och män på arbetsplatser i
dagens Sverige. För inte så många decennier sedan när homosexualitet var förbjudet,
straffbart och ansågs tillhöra en psykiskstörning var de som levde som homosexuella tvungna
att dölja det, det var nästan en självklarhet. (Lindholm, 2003) Detta decennium ligger inte
långt bort i tiden, och även om vi skakar på huvudet och tycker det låter gammalmodigt
tvingas folk att leva så även idag. I denna studie lever de som är homosexuella i Stockholm
och där kan samhället kommit ett längre steg på vägen än mindre orter runt om i Sverige, på
grund av att gaymiljön är mer förekommande påstod flera av de intervjuade i denna uppsats.
Enligt Margareta Lindholm anses det nästan skambelagt att idag dölja sin sexuella läggning
både på arbetsplatser och i den sociala vardagen (Lindholm, 2003).
Som Margareta Lindholm och Arne Nilsson skriver i sin bok (Lindholm och Nilsson, 2001)
arbetar oftast män som är homosexuella inom mer kvinnodominerande yrken som frisör,
restaurang eller som sjuksköterska, vilket stämmer väl med intervjupersonerna i denna
21
uppsats. De flesta homosexuella män arbetar inom kvinnodominerande yrken. Tre av fyra
intervjuade män arbetade på en arbetsplast där mer än 50 procent av de anställda, nästan upp
till 80 procent var kvinnor och det var även yrken som tillhörde de specifika
”kvinnodominerande yrkena”. Varför de valde att arbeta inom just detta yrke var inte
uppsatsens syfte, men kan var ett tänkbart framtida uppsatsämne. Det var bara en man som
arbetade inom ett mansdominerat yrke. Som även Lindholm och Nilsson skriver är ofta dessa
yrken kopplade till industrin och teknisk yrken (Lindholm och Nilsson, 2001). Han som
arbetade inom just denna sektor var också den person som försökte dölja sin sexuella läggning
mest av alla de åtta intervjuade kvinnorna och männen. Som Goffman skrev, döljer de
homosexuella individerna sin sexuella läggning i situationer där de inte är bekväma med att
vara öppen, då man vill tillhöra de ”normala” samhällsvärderingarna för att inte bli utfryst
(Goffman, 1963). Det kan även bero på att kvinnor diskriminerar i mindre utsträckning eller
att de vågar vara öppna med sin läggning på de arbetsplatser där de vet att andra
homosexuella kan tänkas arbeta på. Som flera av de intervjuade männen sade behöver det inte
vara lättare att prata med en kvinna om sin sexuella läggning än en man, men av någon
anledning känns det mycket enklare att göra det. Pratar männen med en annan man om sin
sexuella läggning kan stämningen bli väldigt laddad i rummet och det kan leda till att de
snabbt får en ”bög stämpel” i pannan. Därför spelar männen för vissa om inte för alla kollegor
en annan roll än vad de egentligen är. De spelar som Nilsson skrev, en roll som förväntas av
dem (Nilsson, 1996). Bland kvinnorna var det hälften som arbetade på en mansdominerad
arbetsplast och två på en mer kvinnodominerad arbetsplats. Lindholm och Nilsson skriver att
homosexuella gärna vill arbeta med de som tillhör ”samma familj”, de som förstår än bättre
(Lindholm och Nilsson, 2001) Griffiths och Hebls rapport (Griffith och Hebl, 2002) visade på
att de som var helt öppna med sin sexuella läggning för familj och vänner, var även öppna
med sin sexuella läggning på arbetsplasten. Samtliga intervjuade i denna undersökning var
helt öppna med sin sexuella läggning för både familj och vänner och näst intill alla
intervjuade var helt öppna med sin sexuella läggning på arbetsplatsen. De enda som avvek var
två män som bara var delvis öppna med sin sexuella läggning på arbetsplatsen. Den ena
arbetade inom en mansominerad arbetsplats och den andra på en arbetsplast som låg belägen i
en invandrartät förort och där flera i arbetsgruppen hade en annan etnicitet som han
uppfattade hade negativa åsikter kring homosexualitet. Flera av intervjupersonerna påpekade
att det var öppna med sin sexuella läggning på arbetsplatsen på grund av att de var trygga i sin
sexualitet och för att de var just helt öppna med den sexuella läggningen för alla i den privata
omgivningen. Som även Griffiths och Hebls resultat visade (Griffith och Hebl, 2002) och som
22
även detta resultat visade, så hade avslöjandet av den sexuella läggningen och att alltså vara
helt öppen ett samband med kollegornas åsikter kring homosexualitet. De intervjuade som
arbetade på en mer ”gay vänlig” arbetsplats hade lättare att vara helt öppna, än de som
arbetade e en mindre ”gay vänlig” arbetsmiljön som visade sig vara en mansdominerad
arbetsplats. De två kvinnor som arbetade 1 en mansdominerad arbetsmiljö hade inte lika stora
problem att vara helt öppen med sin sexuella läggning som den man som arbetade på ett
företag där majoriteten var män och stämplad som en mansdominerad arbetsplats. Om det
beror på att kvinnorna respektive männen är olika trygga i sin sexualitet eller inte finns det
inte svar på, men som Lindholm och Nilsson skriver är det lättare för kvinnor att vara öppna
med sin sexuella läggning på en arbetsplats där det redan finns andra homosexuella, och
många kvinnor drar sig till mansdominerade arbetsplatser för att just påvisa att de är lesbiska
(Lindholm och Nilsson, 2002)
Att vissa av intervjupersonerna väljer och tvekar med att berätta sanningen om sin sexuella
läggning kan få andra konsekvenser. Om de väljer att dölja menar intervjupersonerna att de
antingen säger att de är singel eller helt enkelt inte pratar om sitt privatliv. Problemet är då att
den homosexuella individen inte är med i diskussionerna i lunch rummet och detta kan leda
till utanförskap och detta gör att man blir ”osynlig” på arbetsplatsen. Svensson (Svensson,
2007) skriver att homosexuella män och kvinnor som säger att de är singel eller försöker
upprätthålla heterosexuella ideal samtidigt inte kan identifiera sig med samtalsämnen kring
just det heterosexuella idealet. Är man istället öppen med sin läggning för arbetskamraterna
hamnar man ändå utanför vissa samtalsämnen, då vissa frågor inte ställs till den homosexuella
personen då de anser att hennes eller hans åsikt inte spelar någon roll, för att han eller hon
ändå inte kan ge respons. Därför väljer individerna det bästa alternativet till sin medverkan på
arbetsplatsen, att antingen vara helt öppen eller stanna i ”garderoben” och leva ett dubbelliv
(Lindholm, 2003).
Att vara öppen med sin sexuella läggning är det mest förekommande strategin som används
av de intervjuade i denna uppsats. För de som tvekar och för de som var delvis öppna med sin
sexuella läggning är sambo eller singel beteckningar som flitigt används. Majoriteten av
intervjupersonerna var eniga om att samhället är så pass välkommande mot homosexualitet att
det inte fanns tvivel om att berätta sanningen om sin sexuella läggning direkt för
arbetskollegorna. Samtidigt är många av intervjupersonerna ense om att de tvekat ett flertal
gånger med att tala om sin sexuella läggning trotts att samhället inte är lika dömande idag. För
de som tvekar och inte använder strategin öppen väljer neutrala beteckningar som sambo eller
singel. Då samtliga informanter i denna uppsats var helt öppna med sin sexuella läggning på
23
den privata arenan fann författaren ingen skillnad mellan icke öppna och öppna med sin
sexuella läggning. Dock fann författaren en skillnad mot de som var bekväma med sin
sexuella läggning på arbetsplatsen och de som inte var bekväma. De som arbetade på en
kvinnodominerande arbetsplats var i större grad öppna med sin sexuella läggning än de som
arbetade på en mansdominerad arbetsplats.
7.1 Avslutning
Att dölja sin sexuella läggning och därför tvingas leva dubbelliv är inte bara en metafor, utan
en levd verklighet för många homosexuella personer i dagens Sverige. De pendlar hela tiden
mellan att finnas och vara med i den heterosexuella samhällsbilden och samtidigt vara sig
själva, eller som Margareta Lindholm skriver i sin bok Dubbelliv ”De pendlar mellan att
finnas och inte finnas” (Lindholm, 2003)
Även om man är homosexuell behöver inte identiteten vara förknippad med det man arbetar
med. Även om flera författare hävdar att identiteten påverkar hur man socialiserar sig med
verkligheten påpekar de åtta intervjuade i denna uppsats att man som homosexuell inte
behöver vara på ett visst sätt och identifierar sig bara med den homosexuella kulturen, ändå
arbetar majoriteten av männen inom kvinnodominerande yrken och hälften av kvinnorna inom
yrken som är mansdominerande. Detta påvisar tydligt identifieringen som homosexuella
kvinnor och män känner. Män identifierar sig gärna med en mer kvinnodominerande
arbetsplats och kvinnorna inom en mer mansdominerad arbetsplats.
7.2 Förslag på fortsatt forskning
En uppföljande forskning kring detta ämne skulle vara intressant att göra. Då med en större
urvalsgrupp och att då blanda kvalitativ undersökning i form av fler intervjuer med en
kvantitativ del i form av en enkätundersökning. För att få en större helhetsbild kring ämnet
och för att det ska vara rikstänkande krävs det att intervjuerna gjordes med informanter i flera
svenska städer. I denna undersökning skedde samtliga intervjuer i Stockholm och bilden kring
ämnet kanske ser annorlunda ut om intervjuerna görs i flera och mindre städer i Sverige.
Något som definitivt skulle kunna undersökas närmare i en framtida forskning kring detta
ämne är varför män och kvinnor som är homosexuella arbetar med just det de arbetar med och
om det har en koppling till deras sexuella läggning. Som flera författare skrivit i litteraturen
som redovisats i denna uppsats är att bögar väljer kvinnodominerande arbetsplatser och
24
lesbiska mansdominerade arbetsplatser. Bland de som deltagit i denna undersökning visar det
att flera av kvinnorna jobbar på just mansdominerade arbetsplatser och nästan alla män
arbetar på kvinnodominerade.
25
Källförteckning
Bildt. (2004). Fackmedlemmars uppfattningar om diskriminering på grund av sexuell
läggning på arbetsplasten. Arbetslivsrapport 2004 NR:10. S.1-52.
Bildt. (2004) Redovisning av regeringsuppdraget att beforska homo- och bisexuellas
arbetsvillkor. Arbetslivsrapport 2004 NR16. S. 1-187.
Bildt. (2005) ”Hur är villkoren för homo- och bisexuella i arbetslivet?” s. 25-35 i Danilda, I
(red) Homo på jobbet – ute eller inne? Arbetslivsinstitutet 2005
Butler. (1990) Genustrubbel. Göteborg: Daidilos
Danilda. (2005) Homo på jobbet – ute eller inne? Arbetslivsinstitutet 2005, s.1-23.
Diamant. (1993) Homosexual issues in the workplace. Washington: Taylor and Francis.
Dahl. (2005). En kunskapsinvestering av forskning om homofobi och heteronormativitet.
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning och Forum för levande
historia.
Dahl. (2005) Scener ur ett äktenskap: jämställdhet och heteronormativitet, s.48-72 i Kulick,
D (red.). QueerSverige. Stockholm: Natur och kultur.
Esaiasson; Gilljam; Oscarsson; och Wängnerud (2007). Metodpraktikan: Konsten att studera
samhälle, individ och marknad. Stockholm. Nordstedts Juridik AB.
Foucault. (2002) - Sexualitetens historia. Stockholm: Gidlund
Giddens. (2003) Intimitetens omvandling: sexualitet, kärlek och erotik i det moderna
samhället. Stockholm: Nya Doxa
Gilljam. (2005) ”Vad säger lagen?” s. 17-23 i Danilda, I (red.) Homo på jobbet – ute eller
inne? Arbetslivsinstitutet 2005.
Gustafsson; Hermerén; och Petersson. (2005) Vad är god forskningssed? Synpunkter,
riktlinjer och exempel. Vetenskapsrådet, tryckfabriken.
Griffith och Hebl. (2002) The disclosure Dilemma for Gay Men and Lesbians: “Coming out”
at work. Vol 87, No 6, s 1-9.
Goffman. (1963) Stigma, rollspel – den avvikande roll och identitet. Stockholm: Norstedts
Akademiska förlag.
26
Goffman. (1959) Jaget och maskerna – En studie i vardagslivets dramatik. Stockholm: Rabén
och Sjögren
Kulick. (2005) QueerSverige. Stockholm: Natur och kultur.
Kvale. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Kvale. (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Larsson. (2005). Kvalitativ metod- en introduktion, s. 91-128 i Larsson, S Lilja, J och
Mannheimer, K (red.). Forskningsmetoder i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur.
Lee och Brown. (1993) Hiring, firing and promoting, s.45-59 i Diamant, L (red.)
”Homosexual issues in the workplace”. Washington: Taylor and Francis.
Lindholm. (2003) Dubbelliv: reflektioner om döljande och öppenhet. Ystad: Kabusa böcker.
Lindholm och Nilsson. (2001) En annan stad, kvinnligt och manligt homoliv 1950-1980.
Uddevalla: Alfabeta Bokförlag AB
Lindholm och Nilsson. (2005) ”Rum, liv identitet: kvinnligt och manligt
homoliv” s. 289-306 i Kulick, D (red.). Queersverige. Stockholm: Natur och Kultur.
Ljunggren; Fredriksson; Greijer och Jädert Fafstedt (2003). Arbetsvillkor och utsatthet.
Statistiska centralbyrån. Stockholm.
Nilsson. (1996) Socialpsykologi. Lund: Studentlitteratur
Norrby. (2004) Samtalsanalys – så gör vi när vi pratar med varandra. Lund: studentlitteratur.
Robertson och Tovatt. (2007). Lögnernas förbannelse eller att mota Olle i grind. Strategier för
homo- och bisexuella för att hantera diskriminering. Diskrimineringsombudsmannen, s. 1-48.
Rosenberg. (2002) Queer feministisk agenda. Stockholm: Atlas
Stevens. (1998) Att förstå människor i en social värld. Att förstå människor. Lund:
Studentlitteratur.
Svensson. (2007) Liket i garderoben: En studie av sexualitet, livsstil och
begravning. Stockholm: Normal Förlag
Wetherell och Maybin. (1998) Det ”distruberade” jaget – ett konstruktionistiskt perspektiv, s.
240-302 i Stevens, R (red.) Att förstå människor. Lund: Studentlitteratur.
Elektronisk källa
27
Gustafsson, B, Hermerén, G och Petterson, B (2004). Vad är en god forskningssed?
Synpunkter, riktlinjer och exempel. Nedladdad 2010-08-16 från
http://www.vr.se/download/18.6b2f98a910b3e260ae28000334/god_forskningssed_3.pdf
28
Bilaga 1 – Intervjuguiden
Inledande frågor
1. Hur gammal är du?
2. Är du singel eller har du en partner? – om partner, hur länge har ni varit tillsammans?
3. Var arbetar du med? Vad är din befattning på din arbetsplats?
4. Hur länge har du arbetat med ditt yrke?
5. Vad arbetade du med innan?
6. Är du född och uppvuxen i Stockholm? Hur länge har du bott i Stockholm?
Strategier för att tala om sin sexuella läggning
7. Är du öppen med din sexuella läggning för släkt och vänner?
8. Är du öppen för din sexuella läggning för dina arbetskamrater? Om JA- hur länge?
9. Hur upplever du det att vara homosexuell på din arbetsplats?
-
Om det är lätt, varför tror du det?
-
Om det är svårt, varför tror du det finns svårigheter?
10. Hur har det varit att vara öppen med sin sexuella läggning på din tidigare arbetsplats?
11. När berättar du att du är homosexuell för dina kollegor?
-
Ex. Vid intervjutillfället? På en gång? Efter några månader? Inte gjort det
än?
12. När vet man att det är rätt läge att berätta om sin sexuella läggning?
13. Finns det vissa kollegor det är lättare att prata om sin sexuella läggning med?
14. Känner du att du behöver berätta om din sexuella läggning när du träffar nya kollegor?
-
Om JA, varför känner du att du behöver det?
-
Om NEJ, varför vill du inte det?
15. Hur mycket pratar du om ditt privatliv med dina kollegor?
16. Är det viktigt för dig att dina kollegor är medvetna om din sexuella läggning?
17. Vad sätter du för benämning på din partner för nya/gamla kollegor?
18. Brukar du ta med din partner till jobb relaterade evenemang? Ex. julfest
Avslutande frågor
19. Om du är öppen med din sexuella läggning: tror du/har det lätt till diskriminering? –
Om JA, vem har du då vänt dig till?
20. Om du inte är öppen med din sexuella läggning: är det för att undvika diskriminering?
29