Käre användare!
Denna pdf-fil är nedladdad från Illustrerad Vetenskaps webbplats
(www.illvet.com) och får ej lämnas vidare till tredjepart.
Av hänsyn till copyright innehåller den inga foton.
Med vänlig hälsning
Redaktionen
Fåglar använder
hjärnan genialt
Däggdjur är kloka, fåglar är dumma. Trodde vi. I en lång rad försök har nu
fåglar visat talanger, som på flera områden matchar schimpansernas. Därför
anser hjärnforskarna att fåglarna har utvecklat sin egen form av intelligens.
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
Den grå nötkråkan gömmer
frön från grankottar och kan
nio månader senare minnas
tusentals gömställen.
66
MICHAEL QUINTON/MINDEN PICTURES
Illustreret Videnskab nr. X/2005
H
önshjärna har alltid varit ett
skällsord, men kanske borde det
snarare vara en komplimang.
Nyligen har det nämligen gått upp för
forskarna att fågelhjärnan är lika kreativ
och flexibel som hjärnan hos däggdjur.
Det som lurat forskarna är att fågelhjärnan är uppbyggd på ett annat sätt.
Fåglar saknar den hjärnbark som är
centrum för intelligent beteende hos
däggdjur, och därför har man trott att
fågelhjärnan inte duger till mer än
stereotypt, instinktivt beteende. Det har
emellertid visat sig att den kan avsevärt
mycket mer – men på ett annat sätt.
Det finns så att säga ett fågelsätt och
ett däggdjurssätt att vara intelligent på.
Hos däggdjur är den nedersta tredjedelen av hjärnan organiserad i grupper
av nervceller, som står för instinktivt
beteende. Resten av hjärnan består av
hjärnbark, som är uppbyggd av sex celllager och är ansvarig för intelligent och
kreativt tänkande. Hos människor har
hjärnbarken till och med vuxit så kraftigt
att den måste veckas för att överhuvudtaget få plats inne i kraniet. Hos fåglar
består hjärnan uteslutande av cellklungor,
men dessa klungor kan på många sätt
uträtta detsamma som hjärnbarken hos
däggdjur. Därför har anatomerna varit
tvungna att skriva om läroböckerna om
fågelhjärnans konstruktion.
Papegojor är skämtsamma
Det var en rad anmärkningsvärda prestationer av fåglarna som fick forskarna att
ändra uppfattning. Det kunde helt enkelt
inte stämma att fåglar var kapabla till så
mycket, om det i stort sett bara var en
fråga om instinkt. Speciellt kråkfåglar och
papegojor visade sig vara smartare än de
flesta däggdjur. Till exempel kan skator
betydligt snabbare än alla andra testade
djurarter förstå att ett föremål som döljs
bakom en gardin inte är försvunnet i
verkligheten. Grå jakopapegojor kan lära
sig att härma ringklockan eller telefonen,
och det roar dem uppenbarligen att se
hur deras ägare sedan förgäves rusar
genom huset. Råkor samarbetar om att
lyfta locket av soptunnor och därefter
tömma dem på läckerbitar, och den
grå nötkråkan kan utföra geometriska
Fåglar och däggdjur
kan ha intelligensen
från en gemensam
förfader för 280
miljoner år sedan
beräkningar, som gör att den med stor
precision hittar en godbit, som är gömd
mitt emellan två ögonmärken.
På det hela taget är nötkråkan ett gott
exempel på de talanger som ligger dolda
i de fjäderklädda kranierna. Således bör
man inte utmana denna eleganta kråkfågel i minnestävling. Under tre hektiska
veckor i november gömmer nötkråkan
mer än 30 000 frön från grankottar som
vinterförråd i små hålor och fördjupningar i jorden, under stenar, i grenklykor
och på otaliga andra ställen. Experiment
har visat att nötkråkan har ett fantastiskt
gott minne, som gör att den kan hitta
drygt 90 procent av de många gömställena nio månader senare, trots att de
är dolda under tjock snö och spridda över
ett område på 500 kvadratkilometer.
Kråkor kan bäst-före-datum
Biologerna vet inte hur nötkråkan bär sig
åt för att utföra sina fantasiska minnesnummer, men det är tydligt att dess
hjärna är kapabel till något extraordinärt.
Knappast någon människa skulle minnas
var hon lagt 30 000 föremål.
Snårskrikor gömmer inte lika många
frön som nötkråkorna. Däremot lägger
de upp förråd av både korttidshållbara
insekter och frukter och långtidshållbara
frön och nötter. Snårskrikorna måste
därför minnas inte bara gömstället utan
också tidpunkten för gömmandet och
födoämnets hållbarhet. Detta ställer särskilda krav på deras minne, och forskarna
känner inte till några andra djur utöver
människan som kan förknippa plats och
tid med en bestämd händelse. Sålunda
uppsöker snårskrikorna gömställen med
korttidshållbara födoämnen endast så
länge dessa fortfarande är färska. Därefter undviker de gömställen, som innehåller rutten föda, och söker bara upp
de långtidshållbara varorna.
Dessvärre är stöld också en del av
snårskrikornas vardag. Flitiga skrikor
riskerar att få sina matförråd plundrade
av artfränder, och därför har de utvecklat
en rad kreativa motdrag. Till exempel
hoppar de bakom stora föremål som
stenar eller träd, innan de gömmer födoämnena, så att andra skrikor inte skall
kunna se dem. De väntar också på att
Fåglar och däggdjur kan kanske
avlösa laboratorieråttor
Illustrerad Vetenskap nr 16/2005
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
Av Anders Priemé
N. CLAYTON, UNIVERSITY OF CAMBRIDGE
Den smarta snårskrikan kan vara det försöksdjur som läkarna
saknat för att kunna studera hjärnans hippocampus. Demens
kännetecknas ofta av skador på hippocampus, som lagrar
livets erfarenheter. Snårskrikan har en stor hippocampus, och
brittiska zoologer har funnit att den har ett så kallat episodiskt
minne, så att den mentalt kan resa tillbaka och minnas vad
den gjort. Genom att studera fågeln kan läkarna få kunskap
om hippocampus och kanske förebygga eller bota demens.
67
Intelligensen ligger djupare i
fågelhjärnan är forskarna trodde
Fågelhjärnor består bara av cellgrupper. Tidigare trodde
forskarna att endast en liten del av dessa grupper
används till intelligent beteende, men i själva verket har
de samma funktion som hjärnbarken hos människor.
Gammal uppfattning
Delar av hjärnan
som svarar för
intelligent
beteende.
Cellgrupper som
står för instinktivt
beteende.
Ny uppfattning
Cellgrupper som
har samma
funktion som
hjärnbarken hos
människan.
Centralt område
som i förening med
cellgrupperna skapar
intelligent beteende.
Människohjärna
Hjärnbark som
skapar intelligent
beteende.
MIKKEL JUUL JENSEN
Kråkfågelhjärna
i naturlig
storlek
68
Centralt område
som koordinerar
intelligent beteende.
den potentiella tjuven skall bli distraherad, de lurar själva bort tjuven, de
skapar falska gömställen med stenar eller
andra föremål de inte kan äta eller återvänder till platsen senare, för att i lugn
och ro flytta födan till en ny plats.
Det är dock bara snårskrikor som
själva stulit från andra som flyttar sin
föda till nya gömställen. Oskyldiga snårskrikor uppvisar aldrig detta beteende.
Detta innebär att erfarna skrikor utnyttjar sina egna upplevelser som tjuvar för
att genomskåda andra fåglars intentioner
och därefter ändra sitt eget beteende.
Tills nyligen trodde forskarna att endast
människan hade förmåga att förutsäga
andra individers beteende på detta sätt.
Foster skvallrar om det förflutna
Medan snårskrikornas beteende har
övertygat forskarna om att fågelhjärnor
är mycket avancerade, är de ännu inte
säkra på hur utvecklingen har gått till.
Vissa faktorer tyder på att det måste
finnas en förbindelse mellan fågel- och
däggdjurshjärnan, men i så fall ligger
den långt tillbaka. Hjärnbark finns bara
hos däggdjur och är sannolikt ett arv
från en gemensam stamfader, som levde
för omkring 200 miljoner år sedan. Den
senaste gemensamme stamfadern för
fåglar och däggdjur levde långt tidigare,
för över 280 miljoner år sedan, så eventuella likheter måste finnas i den gemensamma urtiden som primitiva kräldjur.
De tidiga fosterstadierna skvallrar ofta
om djurens avlägsna historia, så därför
letar hjärnanatomerna där för att finna
likheter mellan de båda hjärntyperna och
för att avslöja fågelhjärnornas bakgrund.
En del anatomer anser att fågelhjärnans cellklungor direkt motsvarar
cellagren i däggdjurens hjärnbark. Enligt
denna teori utvecklas de båda celltyperna
ur samma typ av celler på fosterstadiet
och utför samma funktioner senare i
fågelns eller däggdjurets liv. Andra anatomer anser däremot att de kreativa
cellklungorna i fågelhjärnan är en extrem
omvandling av två speciella områden i
däggdjurshjärnan. Dessa anatomer menar
att de båda områdena på fosterstadiet är
likartade hos fåglar och däggdjur, men att
de hos fåglarna växer våldsamt i omfång
och utvecklar en helt annan grund för
intelligens än däggdjurens hjärnbark.
Oavsett hur fåglarnas intelligens har
uppstått, fortsätter de att imponera på
Illustrerad Vetenskap nr 16/2005
forskarna. Till och med duvor, som inte
har rykte om sig att vara speciellt smarta,
utnyttjar hjärnan på ett kreativt sätt.
Duvor kan minnas 725 olika mönster,
skilja målningar av Monet från målningar
av Picasso och ljuga. Vissa duvor kan låtsas som om de hittat en bra födokälla och
locka dit andra duvor, varpå de smyger
tillbaka till den verkliga födokällan.
Läs mer om ämnet på www.illvet.com
Papegojan Alex kan tala om till exempel hur många blå föremål
som finns på en platta. Professor Irene Pepperberg, som tränar Alex,
menar att fågeln både kan talen och vet vilket som är störst.
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
A. WEIR, OXFORD UNIVERSITY
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
R. FRIEDMAN/CORBIS/SCANPIX
Papegojor lär ut
Inte ens talet har människan för sig själv.
Tättingars ungar jollrar som människobarn genom att använda vänster hjärnhalva och övar sig kanske på vuxenlivets
ljud. Den grå jakon är djurvärldens språkekvilibrist. Den kan bland annat hitta på
nya ord, lära sig syntax, sätta in människoskapade ord i deras rätta sammanhang
och till och med lära andra papegojor vad
den själv har lärt sig.
Nykaledonska kråkor kan inte tala,
men de är lika skickliga på att göra redskap som schimpanser, som annars betraktats som djurvärldens bästa verktygsmakare. Kråkan Betty chockade under ett
försök forskarna genom att dra upp en
liten hink med föda ur ett rör med hjälp
av en krok. Kroken stals emellertid av en
annan kråka, varefter Betty hittade en bit
ståltråd, som hon gjorde till en ny krok
och drog upp hinken med.
Det verkar som om däggdjuren inte
har monopol på intelligens. Fåglarna har
bara hittat ett annat sätt att uppnå den
på. Kanske är det en naturens slump att
det är ett däggdjur och inte en fågel som
anses vara jordens klokaste djur.
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
Den nykaledonska kråkan Betty kan lyfta upp en godbit ut ett rör med hjälp av en liten krok. Hon kan till på
köpet själv tillverka kroken av en bit ståltråd. Detta beteende är omöjligt för djur som bara tänker instinktivt.
Illustrerad Vetenskap nr 16/2005
69
