Naturvårdsprogram - Tomelilla kommun

Naturvårdsprogram
för Tomelilla kommun
a
g
a
l
p
m
e
R
p
u
iss
Allmän del
Områdesbeskrivningar
I
N
N
E
H
Å
L
L
Del I Allmän del
1. Förord 2. Inledning
Naturvårdsprogrammets syfte
Internationella mål
Nationella miljömål
Sveriges 16 miljömål
Åtgärdsprogram för hotade arter
Vattenvårdskommittéer
Kommunens nuvarande engagemang i ­naturvård
3 Biologisk mångfald – diversitet
Utdöendevågor
Bevarandemotiv
4. Naturförhållanden
Läge och klimat
Geologi
Prekambriskt urberg
Kambrosilurisk sandsten
Kvartärgeologi
Weichselistiden
ordarter och jordartbildning
Moräner
Isälvslagringar
Issjösediment
ordarter – markanvändning
Bergtäkter, gruvor och grustäkter
5 Efter istiden –
från nomadliv till bofasthet
Jägarstenålder (12.000 - 6.200 B.P.)
Stenåldern (6.200 - 3.800 B.P)
Bronsålder (3.800 - 2.500 B.P)
Järnålder (2.500 - 1.000 B.P)
Medeltid (1.000 - 450 B.P)
Nya tiden (450 - P)
6 Dagens landskap
Sydöstskånes slättlandskap Östskånes backlandskap
7 Skyddsvärda naturtyper och miljöer
Kulturlandskapet
Naturbetesmarken – Utmarken
Ängen – Inägan
Skogen
Lövskog
Jätteträd
Sumpskog
Barrskog
8 Vattenmiljöer
Våtmarker
Sjöar28
Åar och vattendrag
9 Lagstiftning §
9.1 Miljöbalken
Kap 1. Övergripande bestämmelser
Kap 2. Allmänna hänsynsregler
Kap 3. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden
Kap 4. Särskilda bestämmelser för ­hushållning med mark- och vatten för vissa ­områden i
landet
Kap 7. Skydd av områden
Kap 8. Särskilda bestämmelser om skydd för djur- och växt­arter
Plan- och bygglagen
10 Skyddsformer
Nationalparker Naturreservat Natura 2000
Riksintresse naturvård och riksintresse friluftsliv Biotopskyddsområde förklarade av skogsvårdsstyrelsen Del II Områdesbeskrivningar
11 Områden
1. Fyledalen
2. Benestads backar
3. Verkeån
4. Drakamöllan
5. Örups almskog och ängar
6. Högaborg
7. Ljungavången
8. Tryde
9. Listarumsåsen
10. Kronovall – Store vång
11. Breabäck – Rugeröd
12. Ullstorpsdalen
13. Ullstorpskärret
14. Djurrödsbäcken
15. Ludaröds fälad
16. Kulladal – eket
17. Tranås betesmarker
18. Bollerup diabasås
19. Onslunda sten
20. Nedraby – Vallamaderna
21. Flagabro-Kulladal-Stendala
22. Örup
23. Sillarödsbäcken
24. Sillaröd
25. Svältebäckarna/Lings fälad
26. Karisenberg
27. Fulltofta
28. Norrevall – Skillingabacken
29. Snogge/Tunbyholm
30. Nedrabyris
31. Värbergsmosse – Bontoftamosse
32. Kronoskogen
33. Tylehögen
34. Skogsbacken
35. Borstakärrs våtmarker
36. Tosterupsområdet
37. Kulladals kärr
38. Saxhusa fälad
39. Stendala – Vilhelmsro
40. Tunbyholmssjön
41. Verkasjö
Ordlista
Referenser....................................................
Förord
Det landskap som vi ibland upplever som statiskt är under ständig förändring. Från att för
12.000 år sedan ha varit istäckt återbeskogades landskapet och när människan övergick
från nomadliv till bofasthet för ca 6.000 år sedan ledde det så småningom fram till ett varierat och artrikt landskap.
För 150 år sedan behövde en ökande befolkning mättas och för att få odlingsbar mark
torrlades stora delar av det Skånska landskapet med hjälp av statliga medel. Sjöar, våtmarker och bäckar försvann men även ängar och
betesmarker togs i anspråk. Många djur- och
växtarter fick svårt att klara sig i detta landskap. I förlängningen ledde torrläggningen
även till att haven övergöddes en effekt som
ingen då hade kunskap om. Idag görs försök
att återskapa många av dessa miljöer vilket är
förknippat med stora kostnader. Men förändringar kan också vara plötsliga katastrofartade
händelser som under loppet av några timmar
förändrar hela landskapsbilden. Kända händelser är stormen 1967 och stormen Gudrun.
vintern 2005.
Dagens landskapsförändringar har bl a sin
upprinnelse i den dåliga lönsamheten hos
småjordbruk vilket gör Tomelilla kommun,
precis som andra kommuner i samma situation, särskilt utsatt. Igenväxande ängar och
betesmarker leder på många håll till att skogen åter sluter sig.
Österlens stora dragningskraft är det vackra
landskapet. Om det åter sluter sig kan turistnäringen påverkas. En förändring ifrån det
småskaliga mot det storskaliga, oavsett om
det är öppet eller igenvuxet, kommer att påverka den biologiska mångfalden på ett negativt sätt. Vad det får för konsekvenser kan
vi endast gissa oss till. En studie har visat att
barn under tolv år, oavsett barnets ursprung,
trivs bäst i det öppna savannliknande landskapet – kanske en rest och ett minne från
vårt ursprung på den afrikanska savannen. I
studier har man mätt hur kroppen slappnar av
i denna miljö. Blodtrycket sjunker, pulsen blir
jämnare och musklerna slappnar av. Det öppna kulturlandskapet har alltså positiva hälsoeffekter vilka är svåra att ekonomisk värdera.
Den amerikanska biologen Edward O Wilson,
som en gång myntade begreppet biologisk
mångfald, har i sin bok, Livets mångfald, pekat ut världens ”Hot spots” - områden med
extremt hög biologisk mångfald och som representerar hela jorden. Genom att i första
hand, menar Wilson, lägga de stora naturvårdande insatserna på dessa områden så kan
vi rädda en stor del av världens biologiska
mångfald.
Det är mot bakgrund av detta som man kan se
Tomelilla kommuns naturvårdprogram. Syftet
är att öka förståelsen för vår natur och vilka
processer som skapat den. Med ökad förståelse kan upplevelsen i naturen bli än större och
respekten för den öka. Men syftet är också
att direkt eller indirekt visa hur vi kan hjälpas
åt att bevara och sköta naturen så att kommande generationer kan glädjas och njuta på
samma sätt som vi kan göra. Naturvårdprogrammet beskriver hur kommunens landskap
har uppstått, geologiska förutsättningar, vad
som är viktigt med biologisk mångfald, vilka
naturtyper som hyser stor biologisk mångfald
och vilken lagstiftning som styr naturvården.
Under områdesbeskrivningar presenteras
kommunens egna ”Hot spots”. Förhoppningsvis väcker läsningen tankar och idéer om hur
just du kan påverka för att behålla en levande
landsbygd med öppna landskap och en hög
biologisk mångfald.
Allmän del
Inledning
I Tomelilla kommuns översiktsplan (ÖP) är
framtagandet av en naturvårdsplan en prioriterad åtgärd. I naturvårdsverkets rapport 4911
”Planera för natur” menar man att begreppet
naturvårdplan är något missvisande och använder istället begreppet naturvårdsprogram.
Hädanefter följs naturvårdverkets nomenklatur och detta dokument benämns för naturvårdsprogram.
Naturvårdsprogrammet utgör en samlad redovisning av naturvårdens bevarandeintressen
i Tomelilla kommun. Naturvårdsprogrammet
byggs upp av två delar:
Allmän del: Redovisning av dagens naturförhållanden, befintliga skydd och områdesbeskrivningar.
Åtgärder: Angivande av åtgärder och mål för
naturvården i Tomelilla kommun, presenteras i kommande miljömålsredovisning.
­Naturvårds­programmets syfte är:
• att presentera en aktuell samlad översikt över
kommunens naturvärden och eventuella skydd
• att utgöra ett underlag för den fysiska planeringen på regional och kommunal nivå
• att ligga till grund för ställningstaganden i
olika natur- och miljöfrågor
• att peka ut de områden som har stor ­betydelse
för naturvård och friluftsliv
• att öka förståelsen hos allmänheten för naturen och fördjupa och bredda kunskapen om
denna.
Internationella mål
Sverige har genom avtal förbundit sig att leva
upp till ett antal naturvårdskonventioner.
De tre viktigaste är:
Konventionen om biologisk mångfald 1992
(Rio de Janerio)
Målet är att den biologiska mångfalden skyddas och bevaras samt att alla delar av denna
mångfald nyttjas på ett hållbart sätt. Uttryckt i
punktform har konvention­en följande mål:
• Bevarande av biologisk mångfald.
• Hållbart nyttjande av mångfaldens beståndsdelar.
• Rättvis fördelning av den nytta som kan
­utvinnas ur genetiska resurser.
Fågeldirektivet (Rådets direktiv 79/409/EEG
från 1979 om bevarandet av vilda fåglar)
År 1979 beslöt EU-länderna att införa särskilda regler för skydd av fåglar, fågeldirektivet
(Rådets direktiv 79/409/EEG). Fågeldirektivet
berör totalt 200 fågelarter som förekommer i
medlemsländerna. Av dem finns 66 i Sverige.
Varje medlemsland ska:
• Vidta åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla fågelarter i livskraftiga populationer
(exempelvis reglera fågeljakten).
• Vidta särskilda åtgärder för fågelarter som
är listade i direktivets bilaga 1. Bl.a. ska särskilda skyddsområden pekas ut. Skyddet
kan också handla om att återställa livsmiljöer för fåglarna.
Direktivet innehåller flera regler som styr ländernas möjligheter att jaga och handla med
fåglar.
Habitatdirektivet (Rådets direktiv 92/43/EEG
från 1992 om bevarande av livsmiljöer samt
vilda växter och djur).
Habitat har en bred tolkning och innefattar
allt från formationer i naturen till biotoper och
växtsamhällen. Direktivet behandlar olika naturtyper och andra artgrupper än fåglar. Dock
ingår inte lavar, mossor och svampar.
Totalt listas över 170 naturtyper i bilaga 1 till
habitatdirektivet, varav 88 finns i Sverige.
Varje medlemsland ska:
• Föreslå områden av gemenskapsintresse
med dels berörda naturtyper, dels arter som
nämns i direktivets bilaga 1.
• Se till att nödvändiga åtgärder vidtas i områdena för att bevara arternas livsmiljöer så
att de kan fortleva i livskraftiga bestånd och
att naturtyperna bevaras långsiktigt.
För både habitat- och fågeldirektivets områden
gäller att medlemslandet ska se till att Natura
2000-områdena (se förklaring sid …) får den
skötsel de behöver, samt övervaka att deras
naturvärden bevaras så att tillståndet för berörda naturtyper och arter förblir gynnsamt.
I en bilaga till direktivet listas cirka 700 skyddsvärda arter, varav 101 förekommer i Sverige.
EU:s ramdirektiv för vatten
Vatten är en av våra viktigaste naturresurser
och ändå sker ett överutnyttjande i Europa.
Vatten känner inga gränser och det är därför nödvändigt att arbetet med att komma till
rätta med problemen sker på en internationell
nivå.
nierade naturliga avrinningsområden och inte
efter administrativa gränser.
Sverige är uppdelat i 5 stycken vattendistrikt.
Tomelilla kommun ingår i södra Östersjöns
vattendistrikt vars myndighet är placerad i
Kalmar.
Nationella mål
I Rio hölls 1992 ett FN-möte där de allt mer
akuta miljöfrågorna stod i centrum. Resultatet
av mötet blev handlingsprogrammet Agenda
21 som anger riktlinjer för att uppnå hållbar
utveckling genom att utrota fattigdom och
undanröja hoten mot miljön. I Sverige som i
flera andra länder fick arbetet med Agenda 21
stort genomslag på det lokala planet.
För att kunna följa upp Riokonventionen enades Sveriges riksdag 1999 om 15 miljökvalitetsmål (sedan 2005 är det 16 stycken). Till
dessa följer nationella delmål. Målen kommer
att följas upp med 5 års mellanrum och kommer att brytas ner på läns- och kommunalnivå. Tomelilla kommun arbetar med att bryta
ner de nationella målen på en lokal nivå.
Ramdirektivet för vatten fastslogs av EU 2000
och innebär att omfattningen av vattenskyddet utvidgas till att gälla allt vatten. Det vill
säga vattendrag, sjöar, kustvatten och grundvatten. Samtidigt fastställs klara mål för att allt
vatten i Europa senast 2015 skall ha uppnått
”en god status”. En annan nyhet är att arbetet
med att uppnå målen genomförs inom defiAvrinningsområden
”På en given plats i ett vattendrag kan
man bestämma det landområde från vilket nederbörden förr eller senare kommer
ut som vatten i vattendraget. Det kallas för
vattendragets avrinningsområde vid den
platsen. Det begränsas av en vattendelare
som skiljer ett avrinningsområde från ett
annat. Det är en gräns i naturen, som
man kan rita ut på kartor genom att studera topografin (höjdnivåer). På den ena
sidan av vattendelaren rinner vattnet ned
i ett avrinningsområde, på den andra sidan i ett annat. Avrinningsområdet kan
bestämmas för en godtycklig plats i vattendraget” (www.smhi.se).
3. Bara naturlig försurning
”De försurande effekterna av nedfall och
markanvändning ska underskrida gränsen för
vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader.”
4. Giftfri miljö
5. Skyddande ozonskikt
6. Säker strålmiljö
7. Ingen övergödning
”Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på
människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig
användning av mark och vatten.”
Sveriges 16 miljömål
Miljökvalitetsmålen syftar till att:
• främja människors hälsa
• värna den biologiska mångfalden och naturmiljön
• ta till vara kulturmiljön och de kultur­
historiska värdena
• bevara
ekosystemens
långsiktiga
­produktionsförmåga
• trygga en god hushållning med natur­
resurserna
Generationsmålet
8. Levande sjöar och vattendrag
”Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara, och deras variationsrika livsmiljöer ska
bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande
funktion ska bevaras, samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas.”
9. Grundvatten av god kvalitet
”Grundvattnet ska ge en säker och hållbar
dricksvattenförsörjning samt bidra till en god
livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. ”
10. Hav i balans, levande kust och skärgård
Strävan är att vi till nästa generation ska ha
löst de stora miljöproblemen. Det betyder att
alla viktiga åtgärder i Sverige ska vara genomförda till år 2020 (2050 då det gäller klimatmålet).
För att vi ska nå generationsmålet krävs ett
stort engagemang hos många aktörer i samhället. Här ses kommunernas arbete som avgörande då förankringsarbetet ut mot samhällets olika aktörer är en väldigt viktig del i att
nå ett lyckat resultat.
Nedan presenteras de 16 beslutade miljömålen.
Endast de mål som är relevanta ur naturvårdssynpunkt presenteras närmre. Uppgifterna är
hämtade från den officiella miljömålsportalen
– www.miljömål.nu.
11. Myllrande våtmarker
”Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och
värdefulla våtmarker bevaras för framtiden.”
1. Begränsad klimatpåverkan
14. Storslagen fjällmiljö
2. Frisk luft
15. God bebyggd miljö
12. Levande skogar
”Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som
den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas.”
13. Ett rikt odlingslandskap
”Odlingslandskapets och jordbruksmarkens
värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den
biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks.”
16. Ett rikt djur- och växtliv
”Den biologiska mångfalden skall bevaras
och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande
och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner
och processer skall värnas. Arter skall kunna
fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med
tillräcklig genetisk variation. Människor skall
ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö
med rik biologisk mångfald, som grund för
hälsa, livskvalitet och välfärd.”
Åtgärdsprogram för hotade arter
I delmålen för Levande sjöar och vattendrag,
Hav i balans, Myllrande våtmarker, Levande
skogar och Ett rikt odlingslandskap ingår att
ta fram åtgärdsprogram för hotade arter. För
delmål 1 och 2 till Ett rikt djur- och växtliv
är framtagandet av åtgärdsprogram centralt.
Åtgärdsprogrammen är även en del i arbetet
med att uppnå en gynnsam bevarandestatus
för arter upptagna i habitat- och fågeldirektivet.
Idag anses ca 5 % av Sveriges djur, växter och
svampar vara så hotade att de riskerar dö ut.
För att stoppa utrotningen av hotade arter arbetar naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelserna med att ta fram åtgärdsprogram.
Vissa av åtgärdsprogrammen inriktar sig på
livsmiljöer som hyser många arter medan andra är inriktade endast mot en art. Satsningen
på att ta fram åtgärdsprogram rör ungefär 210
program och över 500 arter. Målet fram till
2015 är att andelen hotade arter skall ha minskat med 30 %.
Tomelilla kommun hyser många sällsynta och
artrika miljöer vilket gör att ett stort antal åtgärdsprogram berör kommunen.
Ett åtgärdsprogram fungerar som ett vägledande dokument och fastställs av Naturvårdsverket.
Innehållet i åtgärdsprogrammen utgörs av en
översikt om den hotade arten, artgruppen eller naturtypen och vilka åtgärder som krävs
för att bevara den. Åtgärdsprogrammen skall
även peka ut var ansvaret för genomförandet
ligger samt var kostnaderna skall tas. Sist i åtgärdsprogrammen finns en plan för att följa
upp åtgärderna.
Lövgroda en art som tidigare omfattats av åtgärdsprogram men vars population nu anses stabil.
Foto: Christer Persson.
Vattenvårdskommittéer
Tomelilla kommun är delad i sex större avrinningsområden. Dessa är från norr till söder: Julebodaåns, Verkeåns, Kävlingeåns,
Nybroåns, Tommarpsåns och Kabusaåns avrinningsområden. I Tomelilla kommun är Nybroåns avrinningsområde det största. Tomelilla kommun deltar i sammanlagt i tre olika
vattendragsorganisationer: Nybroåkommittén,
Kävlingeåns vattenvårdsförbund samt det nybildade Österlens vattenvårdsförbund. Nybroåkommittén har som syfte att genom kemiska
och fysikaliska undersökningar mäta vattenkvaliteten och därefter komma med förslag
på åtgärder i avrinningsområdena. Österlens
vattenvårdförbund kommer att ha ungefär
samma inriktning som Nybroåkommitten.
anlagt en mängd dammar och våtmarker i avrinningsområdet.
Tomelilla kommun deltar även i Kävlingeåprojektet vilket är ett åtgärdsprogram som
syftar till att minska miljöproblemen i vattendragen och sjöarna inom Kävlingeåns avrinningsområde. Projektet har sedan starten 1995
• svara för kommunens räkning på remisser
angående naturvårdsfrågor.
• representera kommunen i olika vattenvårdsförbund
10
I och med EU:s införande av vattendirektivet kommer det att bildas vattenråd för flera
av avrinningsområdena. Ett vattenråd är en
frivillig sammanslutning av aktörer inom ett
huvudavrinningsområde, som gemensamt
strävar efter att nå ett helhetsperspektiv för
områdets vattentillgångar.
Kommunens nuvarande engagemang i
naturvård
Tomelilla kommun har en kommunekolog
anställd på Team Samhällsbyggnad.
Bland kommunekologen arbetsuppgifter kan
nämnas att:
• svara för kommunens räkning på våtmarksprojekt
• granska bygglov i eller i närheten av värdefull/skyddad natur
• miljögranska detaljplaner
• representera kommunen i arbetsmarknadsprojekt som inkluderar naturvård
• initiera och driva naturvårdsprojekt
Sedan många år tillbaka deltar Tomelilla kommun tillsammans med länsstyrelsen, skogsstyrelsen och Simrishamns kommun i ett landskapsvårdsprojekt. Sedan 2004 går projektet
under namnet ”gröna jobb” och delfinansieras
av Tomelilla kommun. I Tomelilla kommun
jobbar två arbetslag om vardera 8 personer.
Lagen underhåller staket, parkeringsplatser,
stängselövergångar och vandringsleder främst
inom skyddade områden. I Tomelilla kommun har man bland annat utfört naturvårdsinriktade röjningar i Kronoskogen, byggt en led
och utsiktspunkt vid Laxtrappan i Skogsbacken, gjort övergångar in på de södra delarna av
Brösarps backar. Staket och angöringsplatser
till de nya naturreservaten i kommunen har
gjorts i ordning. Slyrester vid Borstakärrs våtmarker har tagits bort och man har även röjt
för en fiskväg förbi Smedtorpsdammen.
Smedstorpsdammen
11
Biologisk mångfald – diversitet
Biologisk mångfald delas upp i tre olika nivåer:
1.Variation mellan olika ekosystem
2.Variation mellan arter
3.Genetisk variation inom arter
Biologisk mångfald är variationen bland allt
levande. Evolutionen har genom årmiljonerna skapat en enorm mångfald av olika arter.
Gjorda uppskattningar landar på en siffra mellan 5 till 100 miljoner arter. Dessa har anpassat sig till omgivningen och dess krav. Många
arter har också dött ut av naturliga orsaker
till exempel bristande förmåga att anpassa sig
till förändrade villkor eller konkurrens av en
bättre anpassad art.
Inom varje art finns en stor variation av gener.
Varje individ har en unik uppsättning gener.
Det är denna variation som är grundförutsättningen för evolutionen hos arten och därmed
uppkomsten av nya arter. I en föränderlig
värld är det bra att ha en bred ”bas” att stå
på. Det den som är bäst anpassad till rådande
omständigheter som överlever och får möjlighet att föra sina gener vidare. Kunskapen om
den genetiska variationen inom arter är oftast
bristfällig.
Den sista nivån är variationen mellan och
inom ekosystem. Vissa ekosystem är väldigt
artrika medan andra är naturligt artfattiga.
Utdöendevågor
Arter dör ut och nya arter bildas – det är en
naturlig process. Ibland inträffar större förändringar som får enorma konsekvenser för
livet på jorden. Mest känd är dinosauriernas
Mångfaldskonventionens definition
av biologisk mångfald
Med biologisk mångfald menas:
Variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive bl a landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem
och de ekologiska komplex i vilka de ingår;
detta innefattar mångfald inom arter, mellan
arter och av ekosystem.
12
försvinnande för 65 miljoner år sedan. Den
teori som är mest anammad är att en meteorit
slog ner på jorden och vid kollisionen fördes så mycket stoft ut i atmosfären att solstrålarna fick svårt att nå marken. Dessa nya
villkor klarade däggdjuren bättre - de var med
andra ord bättre anpassade för de nya livsbetingelser som uppstått. Sedan början av livets
historia och fram till idag, har jorden drabbats
av flera liknande ”utdöendevågor”. Sammanlagt känner vi till 5 stycken. En 6:e våg sveper just nu över jorden och det speciella med
denna våg är att den är orsakad av en enda
art – människan.
Bevarandemotiv
”Vi är en del av jorden och den är en del av oss.
De doftande blommorna är våra systrar; hjorten, hästen, den stora örnen – dessa är våra
bröder. Bergskammarna, saften i ängsgräset,
ponnyns kroppsvärme och människans – allt
tillhör samma familj.
Vadhelst som drabbar jorden, drabbar också
jordens söner. Om människorna spottar på
jorden spottar de på sig själva. Detta vet vi.
Jorden tillhör inte människan; människan
tillhör jorden. Detta vet vi. Allting är sammanlänkat som blodsband inom en familj. Allting
hör ihop.
Människan vävde inte livets väv, hon är blott
en tråd i den. Vadhelst hon gör mot väven, gör
hon mot sig själv.”
Detta är en del av Suquamihövdingen Seattles
budskap till den amerikanska regeringen som
övertog den mark hans folk brukat sedan urminnes tider.
Dessa ord skrevs ned för 150 år sedan men
det var inte förrän på 60-70-talet som den ”civiliserade” människan i högre grad uppmärksammade den negativa påverkan vi har på
miljön. Seattles ord är i högsta grad aktuella.
Vad skall vi då ha mångfalden till, och varför
är det så angeläget att vi bromsar takten på
utdöendet? Inom naturvårdsbiologin brukar
man föra fram fyra olika huvudmotiv:
• estetiska,
• ekonomiskt/nytto,
• etiska och livsuppehållande.
Estetiska
Naturen har under årtusenden varit en källa
för inspiration och avkoppling. Åtskilliga är
de konstnärer, poeter och musiker som låtit
sig inspireras av naturen.
Ett rikt varierande landskap har en avkopplande inverkan på oss. Det är vetenskapligt
bevisat att barn som växer upp med tillgång
till naturupplevelser mår mycket bättre.
Många djur visar upp en enastående skönhet.
Under vintermånaderna är det många som
matar fåglar och väntar på att det skall lysa
rött från en domherres bröst vid fågelbordet.
Tomelilla kommun är en populär plats bland
fågelskådare. Till Fyledalen kommer folk från
hela norra Europa för att få se kungsörn och
havsörn cirkla runt i termiken som skapas i
dalen. På 70-talet var Fyledalen en av de säkraste platserna att se den då mycket sällsynta
röda gladan (se faktaruta sid………..).
Under semestern passar många på att snorkla
för att få uppleva ett korallrev i Thailand eller
varför inte en tångbank i Bohuslän.
Ett rikt landskap har stor dragningskraft på
turism och friluftsliv. Detta gynnar både hälsa
och ekonomi. Anledningen till att Österlen är
ett populärt område att förlägga semestern
eller att ha ett sommarboende i är ju bland
annat för det vackra landskapet. Det är därför en kommunal angelägenhet att bevara och
skydda den vackra naturen i sydöstra Skåne.
Ekonomisk/nytto
För att kunna nyttja våra naturresurser är det
nödvändigt med fungerande ekosystem. Det
är ekosystemen som förser oss med mat men
också råmaterial till andra produkter. Minst en
tredjedel av de aktiva komponenterna i mediciner kommer direkt ifrån eller har utvunnits
ur kemiska delar av svamp, växter eller andra
organismer. Ta till exempel den slumpartade
upptäckten av mögelsvampen Penicillium, en
upptäckt som revolutionerande läkekonsten.
Många komponenter till nya mediciner är
ännu inte upptäckta.
Alla våra sädesslag men även ris och majs
har vi förädlat från vilda släktingar. Det finns
mängder av nya fenomen, arter, ekologiska
samband som väntar på att bli upptäckta och
som kan gagna oss i framtiden. Men i och
med skövling, förgiftning och fragmentering
av naturen försvinner dagligen ett hundratal
arter som aldrig kommer att kunna återskapas eftersom vi inte ens känner till deras existens.
Ett annat exempel är de naturliga reningssystemen i våra vattendrag och våtmarker som
inte fungerar som de borde göra. Detta leder
till övergödning av Östersjön vilket i sin tur
påverkar fiskbestånden och därigenom fiskenäringen
Etiska
Etiska motiv är naturligtvis svåra, för att inte
säga omöjliga, att mäta i ekonomiska termer
eller bedömas ur vetenskapliga termer. Har vi
inte ett moraliskt ansvar att bevara och skydda naturen och dess värden för kommande
generationer? Det är detta moraliska ansvar
som styr miljömålsarbetet (se miljömål sid ).
Idag har vi stora kunskaper om den negativa
påverkan vi har och har haft på naturen och
då borde det också vara vårt ansvar att använda oss av denna kunskap för att i görlig mån
ställa till rätta och förbättra vad vi en gång har
fördärvat.
Livsuppehållande
Detta är på inget sätt det minst betydelsefulla
motivet. Precis som indianhövdingen Seattle
insåg för 150 år sedan är vi helt beroende
av fungerande ekosystem. Vi är till exempel
helt beroende av fotosyntetiserande organismer, antingen direkt eller indirekt. Det är
dessa som fångar solenergin och därmed gör
den tillgänglig för andra organismer – däribland oss själva. Men fotosyntesen tar även
bort koldioxid från atmosfären och ersätter
den med syre. Biologiska processer påverkar
även jordmånsbildning, temperaturen, nederbörden etc. Biologisk mångfald handlar alltså
även om vår fysiska överlevnad.
Även om vi idag har stor kunskap finns det få
långvariga studier om sambanden och bräckligheten i ekosystem. Vad är det som gör att
ett ekosystem kollapsar och vilka konsekvenser får det?
13
Naturförhållanden
Klimatet i Tomelilla är av kusttyp men med
något mer utpräglade årstidvariationer än i
kustområdena.
Geologi
Berggrunden i ett område har stor betydelse
för jordarterna, vilka i sin tur har stor betydelse för markanvändningen. Tomelilla kommun, liksom Skåne i övrigt, kan grovt sett delas upp i två olika berggrundsområden. I norr
finns det prekambriska urberget och i söder
den faneroozoiska sedimentära berggrunden.
Tomelilla kommun ligger i sydöstra delen av
den centrala lerskifferslätten som är belägen
mellan urbergshorstarna Romeleåsen och Linderödsåsen.
Prekambriskt urberg
Skånes urberg tillhör de sydvästra delarna av
den Baltiska skölden och kan delas upp i ett
östligt och ett västligt område. Dessa områden åtskiljs av den så kallade Protoginzonen.
Protoginzonen delar det gnejsdominerade
Sydvästsverige från den granitdominerade
berggrunden i Blekinge och Småland. Den
nordöstra delen av Skånes bergrund består
dock till största delen av gnejs som är kiselsyrarik och fattig på basiska näringsämnen.
Gnejs bildades när vulkaniska och andra bergarter utsattes för veckning och uppvärmning under prekambruim för ca 1.500 miljoner år sedan.
Till stora delar är urberget täckt av mäktiga sedimentära bergarter. Urberget går bland annat
i dagen i våra horstar: Söderåsen, Hallandsåsen,
Romeleåsen, Kullaberg, Nävlingeåsen och Linderödsåsen.
14
Genom mellersta Skåne, i nordväst – sydostlig
riktning, sträcker sig Tornquistzonen. I denna
tektoniska zon har berggrundsrörelserna varit
kraftiga och förkastningar har bildat horstar
och gravsänkor. Rörelsernas riktning och kraft
märks tydligast i riktningen på de skånska horstarna.
I sprickor har glödhet magma trängt upp,
stelnat och bildat diabas. Genom Skåne går
flera hundra diabasgångar i nordväst – sydostlig riktning. Dessa bildades för mellan 250350 miljoner år sedan. Diabas vittrar lättare
än gnejs och granit vilket i urbergsterräng
kan leda till dalstråk. I terräng av sedimentära bergarter kan diabasgångarna bilda åsar.
Ett exempel på en sådan ås ligger ca 1 km
öster om Bollerup (se vidare under områdesbeskrivningar).
Eon
Milj. år
Period
2
65
Kvartär
Tertiär
63 Ma
Krita
75 Ma
Jura
55 Ma
Trias
30 Ma
Perm
55 Ma
Karbon
65 Ma
Devon
50 Ma
Silur
40 Ma
Ordovicium
65 Ma
Kambrium
70 Ma
140
195
225
Fanerozokium
Läge och klimat
Tomelilla kommun är beläget i den sydöstra
delen av Skåne och ingår i den region som är
mer känd som Österlen. Den södra delen av
kommunen präglas av ett intensivt jordbrukslandskap medan den norra delen utgörs av
ett omväxlande skogs- och jordbrukslandskap
som sträcker sig upp på Linderödsåsens södra
sluttningar. Den södra delen av kommunen är
till stora delar mjukt kuperad medan nivåskillnaderna i norr är mer markerade och sydost
blir landskapet mer flackt.
280
345
395
435
500
570
Tabell 1: Geologiska tidsperioder. Ma (mega-annum ) = miljoner år
Kambrosilurisk sandsten
De kambriosiluriska sedimentära bergarterna
bildades för mellan 570 - 400 miljoner år sedan i de grunda hav som i omgångar täckte
Skåne. Skånes geografiska läge ändrades mellan kambrium och silur från 40 och 60 grader
sydlig bredd till strax söder om ekvatorn. Klimatet som rådde under denna tid var tropiskt.
Floder och älvar förde ut lera och sand som
under tryck och kemiska processer cementerade. Böljeslagsmärken visar att havet de avsattes i var grunt, troligtvis inte mer än några
tiotals meter. Kambrosiluriska sedimentbergarter sträcker sig från Söderåsens sydöstra
delar ut mot kusten mellan Sandhammaren
och Skillinge. Dessa består huvudsakligen av
svarta och grå skiffrar. Lagerföljden är mäktigast, upp till 1.000 meter eller mer, i sydväst
och tunnar ut mot nordost. Sydväst om Fyledalsförkastningen saknas kambriosiluriska
bergarter och ersätts där av yngre sedimentära
bergarter.
Kvartärgeologi
Kvartärgeologi behandlar de geologiska processer som skapat landskapet under de senaste två miljoner åren. I naturvårdsprogrammet berörs bara den delen av kvartära tiden
som spelat störst roll för dagens landskap och
markanvändning – nämligen den senaste istiden.
Weichselistiden
Jordens klimat har skiftat åtskilliga gånger under årmiljonernas gång. Kalla perioder med
stora nedisningar har växlat med varmare avsmältningsperioder. Längden på dessa perioder har varierat. Under den senaste årmiljonen
har jorden haft 8 större nedisningsperioder om
vardera ca 100.000 år. Perioderna emellan, så
kallade mellanistider eller interglacialer har
varat mellan 10.000 - 20.000 år. Det normala
under den senaste årmiljonen har alltså varit
ett istidsklimat.
Den senaste istiden i det nordeuropeiska nedisningsområdet kallas för Weichselistiden och
mellanistiden som föregick denna kallas för
Eeminterglacialen. Pollenanalyser visar att en
klimatförändring som innebar en övergång
mot ett kallare klimat inleddes för ca 100.000
år sedan. Detta var början på Weichselistiden.
Vägen mot ett istäckt Skandinavien följde inte
en enkel klimatkurva utan tillfälliga varma
perioder avbröt isbildningen vid flera tillfällen. För ca 30.000 år sedan nådde isen Skåne
och för ca 20.000 år sedan nådde inlandsisen
sin största utbredning. Dess södra gräns gick
över mellersta Jylland via norra Tyskland och
vidare över Baltikum. Isen nådde på flera håll
en mäktighet av flera kilometer. Denna enorma mängd is band upp mycket vatten och
ytan på världshaven låg därför lägre än idag.
Dess tyngd pressade ner marken minst 800
meter jämfört med dagens läge. Än idag reser
sig marken sakta från Småland och norr ut. I
Skåne har landhöjningen i princip upphört.
Jordarter – jordartsbildning
För 20.000 år sedan blev klimatet varmare och
isen började dra sig tillbaka. Men inte heller
avisningen, deglaciationen, följde en enkel klimatkurva utan isen gjorde flera nya framstötar.
Under isens framryckning hade sten och block
brutits loss från den underliggande berggrunden. Beroende på berggrundens beskaffenhet,
bland annat hur lätteroderat materialet var, så
finfördelades stenen och blocken i olika grad
inuti isen.
Tomelilla kommun består till stora delar av
fyra jordartsområden (se kartskiss Skånes
jordarter):
1.Isälvsavlagringar – har bildats av strömmande smältvatten, grovt sorterat.
2.Moränlera – har bildats där berggrunden
består av sedimentära bergarter.
3.Sandig-moig morän – har bildats där berggrunden består av urberget.
4.Insjösediment – har bildats i issjöar framför
isfronten.
Moräner
Moräner kallas de sediment som avsatts direkt från glaciäris där smältvattnet långsamt
dränerats bort utan att föra med sig partiklar.
Detta innebär att moränerna inte är sorterade
eftersom isen för med sig allt från stora block
till små lerpartiklar.
I norra Skånes urbergsområden bildades en
grövre morän som är mer näringsfattig än
den ler och kalkhaltiga morän som bildades
i områden med sedimentär berggrund. De
15
Skånes jordarter
Figur 1: Från SGUs jordartsdatabas Skåne län. 2000. SGU serie Ba 55.
© Sveriges geologiska undersökning (SGU). Medgivande: 30-605/2006
16
sedimentära bergarterna är modermaterialet
till den bördiga moränleran i södra delen av
Tomelilla kommun.
Isälvsavlagringar
Isens smältvatten samlades i tunnlar och
sprickor och rörde sig mot iskanten. Under
denna transport sorterades materialet i olika
fraktioner. Finare och därigenom lättare material som lerpartiklar fördes vidare medan sand,
grus och sten avlagrades där isälvarna rann
fram. Transporten av material i isens smältvatten har gett upphov till de isälvsavlagringar
vilka Österlen är väldigt rik på. Isälvsavlagringarna utgör idag åsar, kullar och fält med grovt
sorterat material. Samhället Tomelilla är byggt
på en större isälvsavlagring som kallas Smedstorpsfältet. I området har man länge brutit
grus i täkter. Smedstorpsfältet är också en av
anledningarna till förekomsten av den mycket
hotade och sällsynta grodarten lökgroda (se
områdesbeskrivningar Tryde – groddjur).
Rester av underglaciala floder finns också
kvar i landskapet i form rullstensåsar som till
exempel Listarumsåsen (se områdesbeskrivningar). I dessa kan man se det tyngre, grövre
materialet i botten och det lättare, finare materialet överst.
Om man tittar på jordartskartan så ser man att
samtliga isälvsavlagringar och erosionsdalar
i området viker av mot Fyledalen (se områdesbeskrivningar sid...). Dalen, som ligger 50
meter under det omkringliggande landskapet
eroderades ut av de enorma vattenmängder
som när isen drog sig tillbaka, rann här igenom på sin väg mot Vombsänkan och havet.
Det vill säga att vattnet rann åt motsatt håll
jämfört med idag.
Issjösediment
När isen smälte dämdes issjöar upp mellan iskanten och Linderödsåsen. I dessa sjöar sedimenterade mindre partiklar som sand och grus.
Dessa sediment betecknas som issjösediment. I
issjöarna lämnade den tillbakagående isen stora block av is. När sjöarna tömdes på vatten låg
dessa, ibland enorma, dödisblock länge kvar i
landskapet där de sakta smälte undan. Efter avsmältningen bildades då gropar på de platser
där dödisen legat. Det är bland annat denna
process som skapat det kuperade sandområdet i Brösarps backar (se områdesbeskrivningar
Verkeån sid ....).
Jordarter – markanvändning
Beroende på jordarternas olika ursprung och
därigenom även dess kornstorlek uppvisar de
olika fysikaliska och kemiska egenskaper. Ju
mer korn finfördelas ju större blir deras sammanlagda yta. Som exempel kan tas en kubisk
sten med 1 dm sida. Denna har en yta av en-
Brösarps backar
17
dast 6 dm². Delas stenen i mindre bitar, ökar
den sammanlagda ytan av bitarna. Samma sten
nedbruten till korn av lerstorlek har en total
yta som närmar sig ett halvt hektar (5.000 m²).
Växternas möjligheter att ta upp näringsämnen ur mineralkornen är beroende av rötternas angreppsyta. Finare material möjliggör för
växten att effektivare ta upp näring. En jordart
med finare kornstorlek (moränlera) har dessutom en bättre vattenhållande förmåga än en
med grövre kornstorlek (sandig-moig morän).
Moräner som innehåller lättvittrade mineraler
har ofta höga järn-, magnesium-, krom- och
kobolthalter. Vanligtvis är pH-värdena ganska
höga vilket har stor betydelse för markens
bördighet och dess förmåga att neutralisera
surt nedfall. I områden med sura graniter och
porfyrer, innehåller moränerna svårvittrade
mineraler som binder upp kalium, natrium,
bly och ofta volfram. Här är pH-värdena ganska låga. Det är dock inte endast kornstorleken som begränsar växternas näringsupptag,
det mesta av näringen recirkuleras då växterna förmultnar.
Den näringsfattiga och blockrika sandigamoiga moränen som bildats i områden med
gnejsberggrund lämpar sig bäst för skogsbruk.
Den finns i kommunens norra del och det är
där vi idag ser skogsbruket som den främsta
näringen. Den näringsrika och lerhaltiga moränleran som bildats genom nedbrytning av
sedimentära bergarter lämpar sig utmärkt för
spannmålsodling. Som tidigare nämnts finns
dessa jordar i kommunens mellersta och södra delar och det är här vi finner det intensiva
jordbruket.
Bergtäkter, gruvor och grustäkter
Kommunens mest kända historiska bergtäkt
ligger i Andrarum. Brytningen i Andrarum
hade sin storhetstid under 1700-talet då över
800 människor bodde i samhället. Här utvanns
alun som användes för garvning inom läderindustrin, betning av garn före färgning, samt
som blodstoppare inom medicinen. Alunen
utvanns ur alunskiffer, vilka är lerskiffrar med
ett högt organiskt innehåll och som bildades
under Kambrium. Alunen är kalkfattig men
insprängt i den finns ibland fossilrika kalkkonkretioner i form av orstensbollar.
18
Skifferlager vid Alunbruket
I Onslunda bröts flusspat (fluorit) och blyglans
som hade avsatts av hett grundvatten i sprickor.
Flusspaten användes vid framställning av aluminium i den svenska försvarsindustrin under
andra världskriget.
På grund av den rika förekomsten av issjösediment och isälvsavlagringar är grusförekomsterna i kommunen jämförelsevis höga.
Här finns flera nedlagda grustag där specifika
biologiska värden finns samlade (se områdesbeskrivningar under Tryde, Ljungavången och
Högaborg). I den östra delen av kommunen
finns ett område som är avsatt som riksintresse för värdefulla ämnen och mineral (se
vidare under lagstiftning, Miljöbalken 3 kap
samt kartbilaga).
Efter istiden – från nomadliv till bofasthet
I det följande kapitlet ges en kortfattad beskrivning av de olika perioder som format
Tomelilla kommun från det att isen för 12.000
år sedan drog sig tillbaka, via ett skogsbeklätt
landskap för 6.500 år sedan fram till dagens,
delvis, intensivt uppodlade jordbrukslandskap.
Jägarstenålder (12.000-6.200 B.P.)
Isens framfart över landskapet utplånade så
gott som alla spår efter växter, människor och
djur. Genom att studera pollenanalyser och
de delar av Nordvästeuropa som inte berördes av inlandsisen, har vi kunnat skapa oss
en bild av den flora och fauna som kan ha
funnits tidigare. (se faktaruta) Troligtvis var de
skogar som täckte Skåne betydligt artrikare än
Pollenanalys
Pollenanalys är en av de viktigaste metoder som
används för att kunna beskriva hur landskapet
har förändrats från den senaste istiden fram
till idag. Genom att med mikroskop studera
pollen som ansamlats torvmossar kan vi få en
uppfattning om vilka växter som fanns under
en bestämd tidsperiod. Pollen är väldigt motståndskraftiga mot nerbrytning och kan klara sig
i syrefria miljöer i åtskilliga tusen år.
Forskarna borrar sig ner i mossarna och kan på
så sätt nå ner till perioden då isen täckte Skåne.
Borrkärnornas olika lager representerar tiden
fram till idag. Via kol-14 metoden ålderbestäms
de olika lagren.
Pollenanalyserna användas sedan för att göra
pollendiagram och genom att studera dessa
går det att sluta sig till vilken typ av klimat som
rådde. Pollensammansättningen visar också
om landskapet hölls öppet och om det odlades
några sädesslag.
dagens ädellövskogar.
I isavsmältningens spår började återkoloniseringen av Skåne. För ca 14.000 år sedan hade
isen blottlagt de första landområdena i Skåne.
Flora och fauna följde den tillbakadragande
isen och kunde utnyttja den nu blottlagda
marken. Klimatet i isens närhet var närmast
tundraliknande. I marken rådde det ett högt
näringsinnehåll eftersom ingen urlakning
hade hunnit ske. Detta i kombination med
avsaknad av beskuggning gjorde att konkurrenssvaga växter gynnades. Denna typ av
växter finner vi idag i fjällen, i alvarsmarker
på Öland och på Asiens stäpper. Eftersom
Sverige, via Danmark, hade landkontakt med
övriga Europa följde snabbt en invandring av
däggdjur i isens spår. Vanligast var ren men
man har även funnit skelett efter jättehjort, visent och mammut.
Med renen följde människan. Renen var troligtvis människans vanligaste bytesdjur och
de äldsta boplatsfynden ca 12.000 år gamla
är från samma tidsperiod. Dessa fynd ligger
ofta i anslutning till sjöar och vattendrag. Sedan människans intåg så har hon påverkat
den biologiska mångfalden på flera olika sätt.
Många stora däggdjur som jättehjort och mammut dog ut i Nordeuropa redan i istidens slutskede och kanske spelade människans jakt en
stor roll i detta.
Efter den primära kolonisationen av mossor,
lavar och örter etablerade sig dvärgbjörk och
dvärgvide. Fynd av däggdjur som älg, skogshare, mellansork, varg, björn, järv, desmanråtta och sisel finns från ca 12.000 år sedan.
För mellan ca 15.000 och 12.000 år sedan
skiftade klimatet mellan perioder av arktiskt
klimat och somrar med en medeltemperatur
runt 10° C. För ungefär 12.000 år sedan in-
19
träffade en klimatförbättring som innebar att
fjällbjörkskogar återigen bredde ut sig. En
sista kall period för 10.000 år sedan markerar
slutet på Weichselistiden. Då inleds postglacialtiden och klimatförbättringen gick allt snabbare. Isen smälte med en hastighet av 150-200
meter om året. Det rådde stäppartade förhållanden och nya däggdjur såsom vildhäst och
uroxe invandrade. Återigen vandrade björken in och bildade örtrika skogar och efter
några hundra år följdes den av tallen som
kunde etablera sig i den ljusa björkskogen.
I de leriga och näringsrika jordarna i Skåne
etablerade sig hasseln och konkurrerade ut
björken. Men på de fattigare jordarna behöll
tall-björkskogarna sin dominans. Något efter
hasseln kom alen. Den kunde konkurrera
ut björk, vide och sälg på våta marker längs
sjöar och vattendrag. Därefter etablerade sig
alm, ek, lind och ask. Hasseln trängdes undan
till skogsbryn och gläntor. En ny invandring
av däggdjur följde med tall-hasselskogarnas
utbredning. Kronhjort, vildsvin men troligtvis
även rådjur, räv, utter, grävling, mård, loddjur,
och vildkatt spred sig över landskapet.
Bild. Isens tillbakagång
För ca 6.000 år sedan spred sig bruket att odla
vilda grässlag hit från Orienten. Fastän människan fortsatte att jaga, fiska och samla, så
tog bruket att odla och hålla boskap över alltmer. Denna övergång från ett nomadliv till ett
mer bofast liv har sedan dess i högsta grad
påverkat vår natur och den biologiska mångfalden, på ett fundamentalt sätt.
Stenåldern (6.200 - 3.800 B.P.)
Klimatet var visserligen fortsatt behagligt och
fuktigt men kulmen på värmeperioden var
nådd och en viss försämring hade inträffat.
20
Människan började öppna landskapet för att
möjliggöra odling av spannmål. Träden togs
bort med bland annat ringbarkningsteknik
och svedjebruk. På den röjda marken odlades
vete, korn eller hirs. Det alltmer öppna landskapet gynnade boskapsskötseln vilket gjorde
att man började hålla sig med får, getter och
nötboskap. Dessa kunde utnyttja åkrarna när
de efter ett par års uppodling var utarmade på
näringsämnen.
Bronsålder (3.800 - 2.500 B.P.)
Under bronsåldern intensifierades brukandet
av markerna, mängden betesmarker ökade
och betesdjuren blev fler. Detta ledde till att
landskapet blev mer och mer öppet. Skogarna
användes för bete vilket innebar att de blev
mer öppna än de tidigare varit. Fortfarande
var basen i ekonomin kreatursskötsel. Under
bronsåldern samlades bebyggelsen och en utveckling mot byar kunde skönjas. Landskapet
som växte fram gav utrymme åt en allt högre
biologisk mångfald. Mängden olika livsutrymmen (biotoper) ökade på grund av det mer
varierade landskapet. Nya arter av djur och
växter som var anpassade till ett mer öppet
landskap invandrade söderifrån. Vid den här
tiden invandrade två nya trädslag till Skåne
– bok och avenbok.
Järnålder (2.500 - 1.000 B.P.)
Under järnåldern blev jordbruket allt viktigare och fick så småningom större betydelse
än kreatursskötseln. Runt övergången mellan
bronsålder och järnålder inträffade en klimatförsämring. Det blev kallare, fuktigare och i
mycket ett liknande klimatet som vi har idag.
Det sämre klimatet gjorde att det troligtvis
blev foderbrist under vinterhalvåret. Följden
av foderbristen blev att man stallade in djuren
under vintern. Förändringen har i mångt och
mycket stått sig in i våra dagar.
Vinterfodret tog man från ängsmarker. Uttrycket ”äng är åkers moder” kommer från
detta brukningssätt. Ängsmarkerna tillsammans med åkern hägnades in för att skyddas
mot betesdjuren. På så sätt uppstod in- och
utmarker. Från utmarken togs bland annat ved
och virke. Förr spreds gödseln från kreaturen
i betesmarkerna på ett naturligt sätt men nu
fick man den samlad och kunde utnyttja den
för att tillföra åkern näring. För att klara beho-
vet av gödsel krävdes ängs- och betesarealer
som var många gånger större än åkerarealen.
Förhållandet mellan åker/bete och äng var
ungefär 1/25.
Medeltid (1.000 - 450 B.P.)
Medeltiden karaktäriseras av ett liknande
klimat som det vi har idag: kallt och fuktigt.
Troligtvis nådde den köldtåliga granen Skåne norrifrån under den här perioden. Under
medeltiden togs ”nya” marginella områden i
bruk.
Nya tiden (450 - P.)
Sveriges befolkning växte kraftigt under slutet av 1700-talet och behovet av åkermark för
att mätta befolkningen ökade. För att klara
detta var det nödvändigt att effektivisera jordbruket. Jakob Faggot, som var inspektor på
lantmäterikontoret, ansåg att man måste börja
med att bilda större enheter genom sammanslagning av små. Förslaget rörde endast ägorna och inte själva bebyggelsen. Denna typ
av skifte benämns storskifte och fick ett litet
genomslag i dåvarande Kristianstads län. Det
var först efter att Rutger Maclean på Svaneholms slott genomfört det så kallade enskiftet
på sina ägor som skiftesreformen slog igenom
fullt ut. Detta innebar att byarna splittrades
upp och gårdarna flyttades ut på slätten.
Efter skiftena förändrades markanvändningen
på ett markant sätt. Mellan 1805 till 1914 så
ökade andelen åker från 13 till 54 %. Detta
gjordes bland annat genom sjösänkningar, utdikningar av våtmarker och genom uppodling
av ängs- och betesmarker. Landskapet blev
mer monotont och en stor negativ förändring
av den biologiska mångfalden i landskapet
inleddes.
Förändringarna har fortsatt mot ett allt mer
storskaligt landskap. Endast rester finns kvar
av det småskaliga artrika landskap som var
vanligt bara för 50 år sedan. Ändrade konsumtionsmönster gör att det idag är svårt för
småjordbruk att konkurrera på en alltmer global marknad. Konsekvenserna blir att landskapet blir svårt att hålla öppet med hjälp av
betande djur.
Sänkningarna av sjöar och utdikningen av
våtmarker var en av de största förändringarna
av kulturlandskapet. När sjöar sänktes och
våtmarker torrlades uppstod ett behov av att
öka avrinningen. Detta åstadkoms genom att
åar och bäckar rätades, breddades och fördjupades. Man lade även en del av vattendragen
i rör. På så sätt vann man ur brukarsynpunkt
ett flertal fördelar: man slapp köra runt dikena, man kunde odla marken ovanpå dikena och vattnet rann undan ännu snabbare. I
början av 1900-talet började man att täckdika,
vilket innebar att system (ofta fiskbensliknande) med först sten och sedan tegelrör grävdes ner i åkermarken. Dräneringen av åkermarken gjorde att odlingsförutsättningarna
förbättrades betydligt men den ökade avrinningen innebar i sin tur ytterligare behov av
fördjupning och breddning av åar och bäckar.
Idag uppstår liknande problem då andelen
hårdgjorda ytor som till exempel vägar, parkeringsplatser och tak ökar i samband med
exploatering. Stora problem uppstår då rören
inte klarar av att svälja den ökade mängden
vatten och ofta blir kostnaderna för att åtgärda
problemen väldigt höga. I och med växthuseffekten väntas problemen öka.
Bild. Skånska rekognosceringskartan alt sidan 4
åmansboken markanvändnings fördelning
21
Faktaruta Övergödning
Konsekvenserna av människans utsläpp av
föroreningar i form av gifter och avloppsvatten uppmärksammades redan i början av
1900-talet. Vattendrag stank och fungerade ibland som spridare av sjukdomar. Den ständiga
tillförseln av näringsämnen orsakade övergödning (eutrofiering) i sjöar och hav. Sjöarnas
naturliga igenväxningsprocess påskyndades
och algblomningar blev vanligare.
De näringsämnen som orsakar övergödning är
främst kväve och fosfor. Resultatet i insjöar
blir mycket förenklat att planktontillväxten
blir stor vilket gynnar planktonätande fisk
som mört och braxen och missgynnar rovfisk
som gädda och gös. Vid kraftig tillförsel av
näringsämnen, i både sjöar och hav, kan den
massiva tillväxten av alger orsaka syrefria
bottnar när de döda algerna bryts ner. Bottendjur och fisk dör om tillståndet håller i sig.
I värsta fall bildas svavelväte som är mycket
giftigt. Sammantaget kan sägas övergödning
får stora negativa konsekvenser för djur och
växter
Den första åtgärden som vidtogs var att man
började sortera bort skräp på reningsverken.
Detta gjordes via mekaniska filter i form av
22
galler. Förbättringarna var omedelbara men
långt ifrån tillräckliga. Fortfarande fanns
näringsämnen lösta i vattnet som fortsatte att
göda insjöar och hav. På 1950-talet lärde man
sig tekniken att biologisk rena avloppsvatten
genom mikroorganismer.
På 1960-talet kom fosforhaltiga tvätt- och
diskmedel ut på marknaden. Eftersom det
oftast råder brist på fosfor i naturliga sjösystem gjorde tillförseln att problemen kvarstod.
På 1970-talet började man att kemiskt rena
vattnet genom att fälla ut fosforn.
Fortfarande sker läckage av näringsämnen
till våra vattendrag, sjöar och hav. En av de
stora källorna idag är jordbruket. Visserligen
har jordbruket alltid läckt näring men förr i
tiden fanns fler våtmarker och sjöar. I dessa
miljöer återförs kvävet, via bakteriella processer (denitrifikation) på botten, till atmosfären
och i lugnt vatten kan partikelbundet fosfor
sedimentera.
Även enskilda avlopp bidrar med gödande
ämnen. Tomelilla kommun arbetar sedan
2001 med att inventera enskilda avlopp för att
identifiera sådana som inte är godkända och
sedan ställa krav på åtgärder.
Dagens landskap
Sydöstskånes slättlandskap
I de södra delarna av kommunen är landskapsbilden starkt präglad av det storskaliga
jordbruket och väldiga åkrar dominerar. Här
finns oftast lite av de värden som vi förknippar med det småskaliga landskapet. Odlade
ytor erbjuder per definition en liten variation
och innehåller således ingen hög biologisk
mångfald. Skörd och markberedning innebär
ofta en fara för många djur. Djur och växter
som en gång var vanliga i jordbruksbygden är
hårt trängda.
Dock finns ofta rester av det gamla jordbrukslandskapet kvar i form av alléer, stenrösen,
åkerholmar och småvatten. I det annars monotona landskapet utgör dessa landskapselement viktiga refuger för växter och djur.
Eftersom dessa är extra viktiga att bevara är
de skyddade enligt Miljöbalken (se vidare
under kapitlet Lagstiftning/biotopskydd sid
....). Här och var finns även lite större rester
av kulturlandskapet insprängda. Exempel är
Ullstorpsdalen och Nedrabyris (se områdesbeskrivningar se sid ....). Många gånger finns
dessa värdefulla områden längs åar eller bäckraviner, där man på grund av topografin inte
kommit åt att odla.
Vattendragen inom området är kraftigt påverkade av mänskliga aktiviteter men hyser trots
det flera hotade och sällsynta arter. De är ofta
uträtade och fördjupade och det intensiva
jordbruket lämnar spår i vattnet i form av gödande ämnen som kväve och fosfor.
Östskånes backlandskap
Norra delen av kommunen utgörs av ett omväxlande backlandskap med skogs- och betesmarker. Skogen är till stor del ung och
markerna där den växer har många gånger
varit uppodlade eller betade. Inne i skogarna
finns ofta rester från den tid då landskapet
var öppet kvar i form av fägator och stenrösen. Även äldre jätteträd i skogarna minner
om denna tid. Överallt finns betesmarker och
åkrar insprängda. Tack vare sin småskalighet
och variation innehåller området en mängd
olika biotoper och tack vare dessa en hög
biologisk mångfald. I området finns ett flertal
hotade djur- och växtarter. Det är här i norr
som kommunens största sammanhängande
värdefulla område, Verkeåns naturreservat,
finns.
Vattendragen i denna del är oftast mindre påverkade av mänskliga aktiviteter och har ofta
höga biologiska värden.
Skyddsvärda naturtyper
och miljöer
Listan på olika naturmiljöer kan göras lång.
Det finns flera system för att i större eller i
mindre skala dela upp naturen i olika naturtyper. Till Natura-2000/habitatdirektivet finns
det listat 170 olika naturtyper varav 88 finns i
Sverige. Skogsstyrelsen använder vid bildande
av biotopskyddsområden 18 olika biotopkategorier och det generella biotopskyddet omfattar 7 olika miljöer.
För att göra naturvårdsprogrammet lättillgängligt indelas naturmiljöerna i ett mycket
förenklat system. Naturmiljöerna utgörs av
landskapselement där man oftast finner höga
biologiska värden. Att även den i kommunen
inte naturligt förekommande barrskogen får
en kort presentation beror på att den är vanlig
i de norra delarna av kommunen och att det
får anses som pedagogiskt viktigt.
Till varje naturmiljö presenteras de hot som
finns mot dess värden samt vilka miljömål
som berörs. Vad gäller försurning utgör den i
de flesta fall inget hot i kommunen då berggrunden oftast är kalkrik. I de norra delarna
där det finns sura bergarter kan det dock
innebära ett hot.
Kulturlandskapet
Kulturlandskap finner vi egentligen över hela
kommunen men det är i de mellersta och
norra delarna som dess karaktäristiska miljöer
fortfarande dominerar.
Naturbetesmarken – Utmarken
Naturbetesmarker är betesmarker som under
modern tid inte utsatts för kultivering. Det vill
säga att de inte har blivit gödslade, dränerade,
kalkade eller förbättrade med redskap för att
öka produktionsförmågan. Naturbetesmarker
var väldigt vanliga förr och är en av de na-
23
turtyper i vårt land som hyser störst biologisk
mångfald. I mitten av 1800-talet fanns det ca
2 miljoner hektar naturbetesmarker mot ca
300.000 hektar idag.
Den stora artrikedomen beror på att dessa
marker är väldigt varierande och innehåller
en ett stort antal olika livsmiljöer för växter
och djur. Tack vare kontinuerlig betning får
ingen art övertaget och en massa växter kan
samsas på samma yta. Normalt sett så råder
det brist på kväve i marken vilket gör att de
flesta växter och djur är anpassade till dessa
förutsättningar.
Särskilt värdefulla är de bryn som skapas där
betesmarken går över i ett skogsparti. Här skapas en mängd olika biotoper och om brynet
ligger åt söder sker en snabb uppvärmning
redan tidigt på våren vilket gynnar en mängd
olika organismer.
Naturbetesmarkerna innehåller även kulturhistoriska värden i form av gärdsgårdar, odlingsrösen, fägator och hamlade träd. Dessa inslag
bidrar även med att öka mängden biotoper
och därmed arter. Förutom de höga biologiska värdena är naturbetesmarkerna förknippade med skönhetsvärden och är ofta viktiga
områden för rekreation. Brösarps backar är
Naturbetesmarker vid Brösarps backar
24
de mest kända naturbetesmarkerna i Tomelilla kommun.
Hot: Igenväxning. Gödsling och försurning
Miljömål: 3. Bara naturlig försurning; 13. Ett
rikt odlingslandskap; 16. Ett rikt djur- och
växtliv.
Ängen - Inägan
Ängen är en ogödslad okultiverad naturlig slåttermark. Från ängen tog man det kreatursfoder
som skulle användas under vintermånaderna.
I början av 1800-talet fanns det ca 2 miljoner
hektar mot dagens ca 2.500 hektar. Många
ängar har odlats upp, dränerats, gödslats eller såtts in. På grund av den återkommande
hävden i form av slåtter som gör att markerna
utarmas på näringsämnen ges utrymme för en
hög biologisk mångfald. Slåttern gör också att
inga arter får övertaget. Det mest kända området som delvis slåttras är Benestads backar
(se omgivningsbeskrivningar).
Hot: Uppodling, gödsling, försurning och
igenväxning.
Miljömål: 3. Bara naturlig försurning; 13. Ett
rikt odlingslandskap; 16. Ett rikt djur- och
växtliv.
Skogen
Skogen täckte ursprungligen större delen av
Skåne och skulle så göra även idag om inte
människan påverkat landskapet. Den skog
som finns idag är utsatt för stor påverkan av
människans brukande och en väldigt liten
del är av urskogskaraktär. Skånes samt en
del av Blekinges och Hallands skogar tillhör
det centraleuropeiska ädellövskogsbältet som
även kallas den nemorala zonen (den kontinentala regionen i Natura 2000 sammanhang).
Av denna skog finns det endast kvar ca 0,2
procent i relativt ursprungligt skick.
Lövskog
Den nemorala skogen karakteriseras av ekoch bokbestånd. Området begränsas norrut
av granens naturliga utbredningsområde vilket sträcker sig in i de nordöstra delarna av
Skåne. Den relativt låga befolkningstätheten i
Sverige har gjort att det inte har funnits samma
exploateringstryck som i Centraleuropa. Detta
har lett till att det på sina ställen finns kvar
lövskogsområden med naturliga drag. Den
förhållandevis låga befolkningstätheten speglar sig också i antalet tunga miljöbelastande
industrier. Detta gör att den svenska skogen
är mindre påverkad av luftföroreningar men
sett ur ett historiskt perspektiv är även våra
skogar påverkade.
Som ett exempel kan nämnas förekomsten av
luftföroreningskänsliga arter som lunglav (Lobaria pulmonaria) och skägglav (Usnea sp)
som för bara par hundra år sedan var vanliga
i våra skogar men som nu är ytterst sällsynta.
Omloppstiden på dagens brukade skogar är
ca 100 år vilket innebär att träden oftast skördas innan de nått en, ur biologisk synvinkel,
värdefull ålder. Många arter kräver en lång
skoglig kontinuitet för att klara sig. Detta gäller särskilt lavar, mossor och svampar. Bristen på gamla träd visar sig även i bristen på
död ved i form av högstubbar och lågor vilket
har fått till följd att en mängd arter knutna
till just död ved har blivit sällsynta. Problemet
har uppmärksammats och inom dagens miljöcertifierade skogsbruk tas viss naturvårdshänsyn och en viss mängd död ved lämnas kvar
i skogen.
Det gamla skogslandskapet var mer dyna-
misk än dagens och bland annat så spelade
skogsbränder och stormfällning en stor roll
för skogens föryngring. Troligtvis var den ursprungliga ädellövskogen även påverkad av
stora gräsätare som till exempel uroxar och
visenter. De störningar som djuren gav upphov till hjälpte till att bilda ett mosaikartat artrikt skogslandskap.
Hot: Avverkning och försurning.
Miljömål: 3 Bara naturlig försurning; 12 Levande skogar; 16 Ett rikt djur- och växtliv.
Bialowieza Urskog
På gränsen mellan Polen och Vitryssland
ligger nationalparken Bialowieza som är
en av Europas sista och största blandurskogar. Bialowieza är ca 12.000 hektar
men det är endast den ca 1.000 hektar
stora kärnan i området som är skyddad.
Skogen utnyttjades under långt tid för
tsarens jakt vilket gjort att den aldrig koloniserats. Den högre faunan utgörs av
älg, varg, lodjur, kronhjort, rådjur, vildsvin, bäver och den art som området
mest är känt för – visenten. Även björn
har funnits i området men har försvunnit på grund av jakt. Även övriga organismgrupper kan visa upp en imponerande artrikedom.
Eftersom Bialowieza-områdets klimat
liknar södra Sveriges kan vi ana oss till
att våra skogar såg ut ungefär så här för
några hundra år sedan. Det mer öppna
landskapet runt omkring skogen är av
den småskaliga typen. Det finns gott
om översvämningsmarker, småvatten,
stenmurar, och åkerholmar vilket gör att
även det öppna landskapets arter uppvisar en hög mångfald. I byn Bialoweiza
växer nu ett turistcentra upp och den
som vill uppleva en sista rest av europeisk vildmark bör åka hit.
25
Jätteträd
Många av våra rödlistade arter är knutna till
jätteträd. I det gamla odlingslandskapet fanns
gott om stora fristående lövträd. Det var allmänt känt att trädbärande marker var bördigare än kala och dessutom var löv en viktig
vinterföda. Träden erbjöd dessutom behövlig
skugga i sommarsol och skydd i regn och
rusk. Eftersom eken behövdes till skeppsbyggen var den under lång tid skyddad och tillhörde staten.
Idag finns gamla träd kvar i betesmarker, i
gårdsmiljöer, i rasbranter, i alléer och i igenvuxna hagmarker.
Träd som får stå fritt blir exponerade för
mycket sol och slipper konkurrens om vatten
och näring. Träd som dessutom hamlas blir,
på grund av den lilla kronan, mindre känsliga
för hårt väder. Dessa faktorer gör att träden
kan bli mycket gamla.
Träd som får stå kvar och självdö kommer under sin levnad att fungera som livsmiljö för en
mängd olika arter. Jätteträd hyser på grund av
sin storlek en mängd olika små biotoper. Träd
26
lutar ofta åt något håll och på den sida där
regnvattnet tar sig ner trivs ofta fuktäskande
organismer som t ex mossor. I håligheter lever fladdermöss, insekter och fåglar. Det finns
solexponerade ytor och ytor i skugga. Grenar
kan ha brutits och i brottytan får lavar, mossor
och svampar fäste. Listan på möjliga mikrobiotoper kan göras näst intill oändlig. En ek
som får bli riktigt gammal och självdö kan under sin levnad hysa uppåt 1.500 olika arter.
Österlens naturvårdförening registrerar kontinuerligt förekomsten av jätteträd på Österlen.
Hot: Beskuggning, avverkning och brist på
återväxt.
Miljömål: 12 Levande skogar; 13. Ett rikt odlingslandskap; 16. Ett rikt djur- och växtliv.
Sumpskog
En av de mest artrika miljöerna är sumpskogarna. En sumpskog är som namnet antyder
en blandning av våtmark och skog och innehåller både arter som trivs i båda miljöer men
även rena sumpskogsarter. Sumpskogarna är
ofta väldigt varierande vilket också bäddar för
en hög mångfald. I landskapet finner vi ofta
sumpskogar längs med vattendrag och i naturliga svackor. Skogsstyrelsen har genomfört
inventeringar av sumpskogar i kommunen.
Resultatet presenteras som bilaga.
en lika snabb tillväxt av rotsystemet.
Tallskogen blir aldrig lika beskuggande och
därigenom är markvegetationen annorlunda.
Hot: Inga direkta.
Hot: Granplantering, dikning och oförsiktigt
skogsbruk.
Miljömål: 11 Myllrande våtmarker 12 Levande
skogar; 16. Ett rikt djur- och växtliv.
Barrskog
Någon naturlig barrskog finns inte i kommunen. Granens naturliga gräns finns i höjd med
Osby och den närmsta naturliga tallskogen
finns vid Hanöbukten. Odlade granskogar
tillhör en av de minst variationsrika biotoperna i kommunen. Dessa oftast täta planteringar släpper igenom väldigt lite ljus vilket
gör marken näst intill steril. Här finns oftast
väldig lite döda träd och liten åldersvariation
mellan individerna. Oftast skördas träden innan de uppnått en ålder där lavar och mossor
etablerat sig. Planterade granskogar blir efter
ett tag ogenomträngliga och därigenom näst
intill omöjlig att utnyttja för rekreation. Granskogen är genom sina svårnedbrutna barr en
naturlig markförsurare vilket leder till förlust
av näringsämnen. I Sveriges södra delar är
granen extra känslig för blåst eftersom den
snabba stamtillväxten inte kompenseras med
Ädellövskog
För att ett en skog, enligt lagen, skall räknas
som ädellövskog skall den innehålla minst
70% lövträd samt 50 % ädla lövträd Beståndets areal måste dessutom vara minst ett halvt
hektar. Varför vissa träd benämns ädla beror
förmodligen på deras viktiga funktion förr i
tiden. Cirka en tredjedel av alla hotade och
missgynnade skogslevande arter hör hemma i
ädellövskogen.
Ädla lövträd
Lundalm Skogsalm
Vresalm
Ask
Avenbok
Bok
Skogsek (Stjälkek)
Bergek (Druvek)
Skogslind
Bohuslind
Skogslönn
Naverlönn
Fågelbär
Källa: Skogsstyrelsen
27
Vattenmiljöer
Våtmarker
En våtmark är ett vitt begrepp som omfattar
allt från fuktig mark till sjöstränder. Enligt våtmarksinventeringens definition (Löfroth 1991)
är en våtmark: ”sådan mark där vatten till stor
del av året finns nära under, i eller strax över
markytan samt vegetationstäckta vattenområden. I de flesta fall kan vegetationen användas
för att skilja våtmark från annan mark. Minst
50 procent av vegetationen ska vara ”hydrofil”, d.v.s. fuktighetsälskande, för att man ska
kalla ett område för våtmark.”
Våtmarker har historiskt spelat en viktig roll
bland annat eftersom de producerade foder till husdjuren. Under kontrollerade eller
okontrollerade översvämningar avsattes näring ifrån vattnet på markerna som därigenom
blev extra produktiva. Vassen användes för att
göra tak och i de artrika miljöerna bedrevs
jakt.
I takt med en ökande befolkning under 1700talet börjande man torrlägga sjöar och dika
ut våtmarker för att få mer odlingsbar mark.
Tomelilla kommun, precis som andra kommuner i framförallt södra Skåne, har varit utsatt för omfattande torrläggningar. En titt på
kartan över ytvatten avslöjar bristen på våta
miljöer i landskapet.
Fastän vinsterna med utdikningen är uppenbara går det inte att bortse från att naturen har
lidit stor skada. Våtmarker har blivit sällsynta
och därför finner man många rödlistade arter
i och omkring dessa miljöer. Förlusten av våtmarker har även resulterat i att näringsläckaget, i form av kväve och fosfor, till havet ökat.
Våtmarker fungerar som biologiska reningsverk där kvävet via bakteriella processer omvandlas till ofarligt luftkväve och fosfor, som
är partikelbundet, sedimenterar i det lugna
vattnet. Näringsläckaget har fått stora konsekvenser på de marina miljöerna. Överskott på
näring leder till onormalt hög tillväxt av bland
annat alger. Våldsamma algblomningar under
sommaren kan leda till syrebrist på bottnarna.
När algerna blommat färdigt och dör sjunker
de till botten. Under nedbrytningen förbrukas
syre vilket gör miljön giftig för de flesta organismer. I slutändan påverkas fiskbestånden
vilket i sin tur får ekonomiska konsekvenser.
På landskapsbildsnivå förlorades en stor del
av kulturlandskapets skönhet genom torrläggningen. På många ställen är det fortfarande
möjligt att skönja spåren efter de öppna vattendrag som en gång korsade landskapet.
På flygfoton kan man ofta se att jorden där
våtmarkerna eller vattendragen legat är mörkare.
Våtmarker delas upp i olika ­grupper:
1. Myrar
I myrar samlas det organiska innehållet eftersom de syrefria förhållandena gör att ingen
nedbrytning sker. Substratet som bildas heter
torv. Torv bröts förr i tiden för att användas
som bränsle.
• Mossar: Vattnet i mossarna är näringsfattigt
eftersom det kommer från regn som inte
hunnit näringsberikas. På grund av det låga
näringsinnehållet och den låga pH-nivån är
mossarna oftast väldigt artfattiga. Få arter
klarar av dessa förhållanden.
• Kärr: Vattnet i kärr kommer från omkringliggande marker och från grundvattnet.
Näringsinnehållet är oftast måttligt och
pH-värdet är högt. Kärr som har hög kalkhalt kallas rikkärr och de med extremt hög
28
kalkhalt kallas extremrikkärr. Kärr kan vara
skogsbevuxna och kalls då sumpskog.
• Blandmyrar. Dessa är ett mellanting mellan
mossar och kärr.
2. Stränder:
En typ av våtmark som påverkas av vatten
från sjöar, hav och vattendrag. Ibland är de
skogsbevuxna och kallas då för strandskogar.
3. Övriga
De våtmarker som inte passar in i ovan nämnda kategorier. Hit hör bland annat fuktängar,
fukthedar, vissa sumpskogar och märgelhål.
En av de mest sällsynta och mest värdefulla
våtmarkerna är de långgrunda varierande stora våtmarkerna som ligger i betesmarker och
som genom betet hindras från att växa igen.
Dessa våtmarker uppvisar genom sin stora variation en hög mångfald. Kommunen är fattig
på denna våtmarkstyp.
Kommunens största våtmark heter Värbergsmosse-Bontoftamosse och ligger i kommunens mellersta del strax norr om Kronovall
(se områdesbeskrivningar sid....).
Hot. Utdikning, igenväxning och utsläpp.
Miljömål: 11 Myllrande våtmarker; 16 Ett rikt
djur- och växtliv.
Sjöar
Tomelilla kommun är en sjöfattig kommun
med endast två sjöar: Verkasjön (8 ha) och
Tunbyholmssjön (10 ha). Att Sverige är ett
väldigt sjörikt land beror till stor del på den
senaste istiden. Sjöar uppvisar precis som våtmarker en stor variation sinsemellan. Några
egentliga sjöar som sänkts i samband med
torrläggningen av Skåne finns inte i kommunen. Däremot finns det gott om utdikade våtmarker.
Hot: Övergödning
Miljömål: 8 Levande sjöar och vattendrag; 16
Ett rikt djur- och växtliv.
Åar och vattendrag
Ett vattendrag som får rinna fritt slingrar sig
vanligen fram – det meandrar. På så sätt skapas ett flertal olika miljöer där många olika
växt- och djurarter kan leva. Djur och växter
i åar och vattendrag är anpassade till att leva
i strömmande och rinnande vatten. Denna
miljö skiljer sig på många sätt från miljön i
stillastående vatten. Rinnande vatten är oftare
kallare och har högre syrehalter och för att
inte svepas med det rörliga vattnet krävs speciella anpassningar. Ett slingrande vatten som
beskuggas av buskar och träd och vars botten
består av grus och sten är ofta väldigt värdefullt. Bottenfauna i form av insektlarver, kräftdjur och musslor trivs i denna miljö. Dessa är
sedan en förutsättning för högre fauna som
till exempel fisk.
Substrat som död ved är viktigt för ett vattendrags struktur och därigenom mångfalden.
Under avvattningsperioden mellan 1750-1950
rätades, fördjupades och/eller rörlades många
både mindre och större vattendrag. Många
viktiga biotoper längs dikena samt markens
och dikenas förmåga att magasinera vatten
försvann. Bristen på magasinerande förmåga
visar sig speciellt under våren när höga flöden, på grund av snösmältning och tjällossning, ofta leder till översvämningar. Det intensiva jordbrukslandskapet i kommunens södra
del är kraftigast utdikat.
Örupsån är ett exempel på ett kraftigt påverkat
vattendrag som rinner i en dal strax söder om
Tomelilla. Ån, som senare övergår i Nybroån,
är kraftigt fördjupat och kanaliserat. På grund
av bland annat markanvändning och utsläpp
uppvisar ån extremt höga närsaltshalter och
bottenfaunan är artfattig. Trots det leker havsöring regelbundet i ån. Havsöring finns i nästan alla åar och bäckar där den kan komma
upp och den letar sig även upp till centrala
Tomelilla där den årligen leker i Välabäcken
(se områdesbeskrivning Skogsbacken).
På grund av markanvändningen i den norra
delen av kommunen är vattendragen mindre
påverkade där. Ett exempel är Verkeån. Ån
omges längs nästan hela sträckan av klibbal.
Det är nästan bara där den passerar vissa betesmarker som den inte beskuggas. Oftast meandrar ån fram genom landskapet. Längs ån
häckar kungsfiskare, strömstare och forsärla.
Flera sällsynta fiskarter lever i ån. Bottenfaunan indikerar låga föroreningshalter och är
väldigt artrik
Regleringar i form av dammar finns i flera av
åarna. Den största dammen Tomelilla kom-
29
mun är Smedstorpsdammen som ligger norr
om Smedstorps kyrka. Dammar i vattendrag
innebär ofta ett hinder för vandrande fiskarter
som ål och öring men utgör naturligtvis även
vandringshinder för bottenfaunan. Alla åarna
är på någon av sina sträckor rätade och fördjupade. Många av dikena ingår i så kallade
dikningsföretag vilka är samfälligheter bildade
med avsikt att stå för underhållet.
Hot: Rensningar, övergödning och utsläpp
Miljömål: 8 Levande sjöar och vattendrag; 16
Ett rikt djur- och växtliv.
30
Rödlistan
En Rödlista är enligt artdatabanken: ”en
förteckning över arter som enligt specifika
kriterier bedöms löpa risk att försvinna från
det område som listan avser, t.ex. ett land eller
hela värden. Arterna placeras i kategorier som
speglar försvinnanderisken.”
De fem vanligaste rödlistekategorierna är:
1. Re - Försvunnen (Regionally extinct)
2. Cr – Akut hotad (Critically endangered)
3. En – Starkt hotad ( Endangered)
4. Vu – Sårbar (Vulnerable)
5. Nt – Missgynnad (Near Threatened)
Gladan och Tomelilla
Gladan (Milvus milvus) som numera heter röd
glada, sågs länge av människan som en konkurrent om födan. Människor var rädda för att gässlingar, ankungar och kycklingar skulle bli tagna.
Detta gjorde att gladan utsattes för en hänsynslös
jakt. Denna jakt pågick legalt fram till 1919 då
gladan fridlystes. Jakten bedrevs inte enbart här i
Sverige. Eftersom gladan var en flyttfågel jagades
den även utomlands under flyttningen. Det har
även spekulerats om miljöförändringars eventuella inverkan på nedgången i gladbeståndet men
troligtvis var det jakten som gjorde att gladan var
nära utrotningens rand.
I slutet av 1950-talet märktes en markant minskning av antalet utsträckande (flyttande) glador
över Falsterbonäset. När man undersökte orsaken
fann man att en stor del av gladorna hade börjat
övervintra i Tomelillatrakten. Orsaken till detta
visade sig vara slakteriet. Under 50-talet lärde sig
gladan att utnyttja slakteriets avfall. I Tomelilla
hämtade traktens bönder avfall vid slakteriet och
detta spreds på åkrarna. Den nya födoresursen
gjorde att gladan i allt högre grad stannade kvar
under vintern. Därigenom undveks flyttningen
med alla dess faror. Helt plötsligt vände trenden
för gladan och antalet ökade stadigt.
På grund av nya miljölagar förbjöds spridning av
slakteriavfall i slutet av 60-talet. Återigen såg det
mörkt ut för gladan. Populationen var ännu inte
tillräckligt stark för att dess överlevnad skulle kännas säker. I mitten av 1970-talet startade ”Projekt Glada”. Tillstånd gavs då till att man spred
slakteriavfall i Fyledalen där gladan hade ett av
sina starkaste fästen. Det lyckade projektet gjorde
att man mellan åren 1989-1993 kunde exportera
glador till Storbritannien. Projekt Glada lades ner
1992/1993.
Som kuriosa kan nämnas att gladan förr i tiden
var ett säkert vårtecken. Hon anlände i mars
månad och kallades för meraftonsfågel. Dagarna
ansågs då vara tillräckligt långa för att införa
ytterligare ett mål mat mellan middag och kvällsvard.
31
32
Lagstiftning §
Miljöbalken
och läge samt föreliggande behov. Företräde
skall ges sådan användning som medför en
från allmän synpunkt god hushållning.
Den 1 januari 1999 trädde en ny miljölagstiftning i kraft. Miljöbalken är en sammanslagning av ett 15-tal olika lagar på miljöområdet
och skall ge ett mer samordnat grepp på miljölagstiftningen.
2 § Stora mark- och vattenområden som inte
alls eller endast obetydligt är påverkade av
exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder
som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.
Nedan redovisas övergripande de sex kapitel
som är mest relevanta för naturvården. Efter
kapitel 7 och 8 redovisas också deras tillhörande förordningars betydelse.
3 § Mark- och vattenområden som är särskilt
känsliga från ekologisk synpunkt skall så långt
möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada
naturmiljön
Kap 1. Miljöbalkens mål och
­bestämmelser
Kapitel 3 ger även skydd åt brukningsvärd
jordbruks och skogsmark. Områden som
innehåller värdefulla ämnen och mineral skall
också skyddas mot ”åtgärder som påtagligt
försvårar utvinningen av dessa”.
I 1 § definieras hur miljöbalken skall tillämpas:
Miljöbalken skall tillämpas så att:
1.människors hälsa och miljön skyddas mot
skador och olägenheter
2.värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas
och vårdas
3.den biologiska mångfalden bevaras
4.en god hushållning av mark, vatten och
­fysisk miljö tryggas
5.återanvändning och återvinning främjas så
att ett kretslopp uppnås.
Kap 2. Allmänna hänsynsregler
De allmänna hänsynsreglerna tar bland annat upp kravet på att verksamhetsutövaren
skall skaffa sig den kunskap som behövs för
att skydda människors hälsa och miljön mot
skada eller olägenhet. I 4 § 1 st tas lokaliseringen av verksamheter upp. En sådan plats
skall väljas som är lämplig med hänsyn till 1
kap. 1 § (se ovan) 3 kap. och 4 kap.
Kap 3. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och
vattenområden
Bestämmelserna i kapitlet skall främja väl genomtänkta avvägningar mellan olika önskemål att utnyttja marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt.
1 § Mark- och vattenområden skall användas
för det eller de ändamål för vilka områdena
är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet
Kap 4. Särskilda bestämmelser för
hushållning med mark- och vatten
för vissa områden i landet
Kapitlet behandlar de områden i landet som i
sin helhet anses vara av riksintresse på grund
av sina natur- och kulturvärden. Inom områdena skall natur- och kulturvärdena ges företräde när andra konkurrerande anspråk
prövas. Vid prövning beaktar man hela det
geografiska områdets samlade natur- och kulturvärden.
Kap 7. Skydd av områden
Kapitel 7 överensstämmer i stora drag med
naturvårdslagen (NVL). Kapitlet tar upp den
enskildes ansvar i förhållande till allemansrätten Bestämmelser om nationalparker, naturreservat, biotopskyddsområde , växt- och
djurskyddsområde, strandskyddsområde samt
marinvetenskaplig forskning behandlas. Det
centrala ansvaret för områdesskydd ligger hos
naturvårdsverket. Inom länet är länsstyrelsen
ansvarig medan kommunerna är ansvarig för
det områdesskydd den förordnat om.
Nationalparker (2-3 §§)
Nationalparker utgör oftast större sammanhängande områden som i första hand skall
tillgodose hänsyn till naturmiljön. De är statlig
ägda och staten kan tillgripa expropriation för
ändamålet.
33
Naturreservat (4-8 §§)
Naturreservat kan bildas av länsstyrelse och
kommun i syfte att ”bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer
eller tillgodose behov av områden för friluftslivet”. Till skillnad mot nationalparker kan enskilda eller kommunen vara markägare.
Biotopskyddsområde (11 §)
”Mindre mark- eller vattenområden som utgör
livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller
som är särskilt skyddsvärda får av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer förklaras som biotopskyddsområde”.
Vilka områden som avses finns beskrivet i
”Förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken” (se ). Det finns anledning att citera
texten till förordningen då ett flertal av dessa
miljöer finns i jordbrukslandskapet och i allra
högsta grad i Tomelilla kommun.
Djur- och växtskyddsområde (12 §)
Denna paragraf ger länsstyrelsen eller kommun rätt att via föreskrifter reglera jakt och
allmänhetens tillträde i ett visst område för att
skydda en hotad växt eller djurart. De mest
kända områdena i Sverige rör fågelskyddsområden på exempelvis öar. I Tomelilla kommun
kan det bli aktuellt att införa beträdnadsförbud i vissa naturreservat för att skydda groddjur under lekperioden. Detta skydd införs i
sådant fall av länsstyrelsen som är förvaltare
av naturreservaten i kommunen.
Strandskyddsområde (13-18 §§)
Syftet med strandskyddet är att säkra tillgängligheten för allmänhetens friluftsliv och att
trygga goda livsvillkor på land och i vatten
för djur- och växtlivet. Strandskydd gäller generellt en sträcka från vattenlinjen och 100
meter upp på land och råder vid hav, insjöar
och vattendrag. I vissa fall kan skyddet utökas
till att gälla upp till 300 meter ifrån vattenbrynet. Paragraferna beskriver vilka regler och
undantag som finns och i vilka fall dispens
kan fås.
Förordningen om områdesskydd ­enligt
miljöbalken
5 § Biotoper med generellt skydd
Följande biotoper har ett generellt skydd och
ligger under länsstyrelsens ansvar
34
1. Alléer
Lövträd planterade i en enkel eller dubbel rad
som består av minst fem träd längs en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden skall
till övervägande del utgöras av vuxna träd.
2. Källor med omgiven våtmark
Områden i terräng där grundvatten koncentrerat strömmar ut och där den våtmark som
uppkommer till följd av det utströmmande
vattnet högst uppgår till ett hektar.
3. Odlingsrösen i jordbruksmark
På eller i anslutning till jordbruksmark upplagda ansamlingar av stenar med ursprung i
jordbruksdriften.
4. Pilevallar
Hamlade pilar i rad bestående av minst fem
träd med ett inbördes avstånd av högst 100
meter i en i övrigt öppen jordbruksmark eller
invid en väg där marken mellan pilträden är
plan eller upphöjd till en vall, eller av tre träd,
om vallen är väl utbildad, mer än 0.5 meter
hög och två meter bred. Biotopen omfattar
trädradens längd med den bredd den vidaste
trädkronans projektion på marken utgör. Om
vallen är bredare är trädkronans projektion på
marken omfattar biotopen vallen i sin helhet.
5. Småvatten och våtmarker i jordbruksmark
Småvatten och våtmarker med en areal av
högst ett hektar i jordbruksmark, som ständigt
håller ytvatten eller en fuktig markyta såsom
kärr, gölar, vätar, översilningsmarker, kallkällor, märgelgravar, öppna diken och dammar.
Arealbegränsningen avser inte linjära element
som öppna diken. Dammar anlagda för bevattningsändamål innefattas inte i denna biotop, även om sådana dammar kan utformas så
att de tillför naturvärden.
Vid tillfällig uttorkad mark avläses om markytan normalt är fuktig med hjälp av förekomsten av fuktighetsälskande vegetation. Är
sådan vegetation vanligt förekommande är
markytan normalt fuktig.
6. Stenmurar i jordbruksmark
Uppbyggnader av sammanpassade, på varandra lagda stenar, som har en tydlig, långsträckt
utformning i naturen.
7. Åkerholmar
Holmar av natur- eller kulturmark med en
areal av högst 0.5 hektar som omges av åkermark eller kultiverad betesmark.
• Naturliga bäckfåror på mark som inte omfattas av skogsvårdslagen
• Ras- eller bergbranter på mark som inte
omfattas av skogsvårdslagen
6 § Biotoper som avgränsas av
S­kogsvårdsstyrelsen
Följande biotoper, belägna på skogsmark,
kan skyddas med stöd av 6 §. Skyddet gäller
först efter det att skogsvårdsstyrelsen beslutat om avgränsning av biotopskyddsområdet.
Skogsvårdsstyrelsen ansvarar för skyddet och
vården av dessa biotoper. De skyddade områdena uppgår till högst fem hektar vardera.
Kap 8. Särskilda bestämmelser om
skydd för djur- och växt­arter
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Brandfält
Lövbrännor
Äldre naturskogsartade skogar
Örtrika allundar
Ravinskogar
Mindre vattendrag och småvatten med omgivande mark
Örtrika sumpskogar
Äldre sandskogar
Äldre betespräglad skog
Kalkmarksskogar
Rik- och kalkkärr
Alkärr
Hassellundar och hasselrika skogar
Källor med omgivande våtmarker
Myrholmar
Ras- eller bergbranter
Mark med mycket gamla träd
Strand- eller svämskogar
7 § Biotoper som avgränsas av
­länsstyrelsen
Följande biotoper, belägna på jordbruksmark
eller mark som inte omfattas av skogsvårdslagen, kan skyddas med stöd av 7§. Skyddet gäller först efter det att länsstyrelsen beslutat om
avgränsning av biotopskyddsområdet. Länsstyrelsen ansvarar för skyddet och vården av
dessa biotoper. De skyddade områdena uppgår till högst fem hektar vardera. För naturliga
bäckfåror finns dock ingen storleksgräns.
• Rik- och kalkkärr i jordbruksmark
• Ängar och naturbetesmarker
Kapitlet innehåller bestämmelser om skydd
för djurarter och skydd för växtarter (fridlysningar). Även utsättning av djur – och växtarter regleras. Skydden kan gälla arter som kan
komma att försvinna eller utsättas för plundring eller om det krävs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden.
Utsättningar av hotade grod- och paddarter
har varit och är aktuella i Tomelilla kommun.
Artskyddsförordningen
Artskyddsförordningen ”innehåller bestämmelser om fångst, dödande, tagande i naturen, handel och andra åtgärder med exemplar
av djur- och växtarter som behöver skydd eller kan utgöra hot mot levande exemplar av
sådana arter.”
I bilagan till artskyddsförordningen finns de
arter som kräver noggrant skydd enligt habitatdirektivet. Aterna har i bilagan markerats
med ett N eller n. Under kapitlet fridlysning
finns bestämmelserna för dessa arter.
1 a § I fråga om vilda fåglar och i fråga om
sådana vilt levande djurarter som i bilagan till
denna förordning har markerats med N eller
n är det förbjudet att
1. avsiktligt fånga eller döda djur
2. avsiktligt störa djur, särskilt under djurens
parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och
flyttningsperioder
3. avsiktligt förstöra eller samla in ägg i naturen
4. skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser
Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren.
Artskyddförordningen gäller överallt vilket
innebär att bestämmelserna skall tillämpas
även inom detaljplanelagda områden.
35
Plan- och bygglagen
Plan- och bygglagen reglerar fysisk planering
och byggande. Det är denna lag som fastställer
kravet på att kommunerna skall ha en översiktsplan. Översiktsplanen behandlar markoch vattenanvändningen och bebyggelseutvecklingen för kommunens hela yta. Den är
inte bindande men skall ge en vägledning för
beslut om användningen av mark- och vatten
områden.
36
Skyddsformer
Nationalparker
Djur- och växtskyddsområde
Nationalparker utgör oftast större sammanhängande områden som i första hand skall
tillgodose hänsyn till naturmiljön. De är statlig
ägda och staten kan tillgripa expropriation för
ändamålet.
För att skydda en djur- eller växtart inom ett
område får länsstyrelse eller kommun meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske eller almänhetens eller markägarens
rätt att uppehålla sig inom området.
Naturreservat
Strandskyddsområde
Naturreservat kan bildas av länsstyrelse och
kommun i syfte att ”bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer
eller tillgodose behov av områden för friluftslivet”. Till skillnad mot nationalparker kan enskilda eller kommunen vara markägare.
Biotopskyddsområde förklarade av skogsvårdsstyrelsen
”Mindre mark- eller vattenområden som utgör
livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller
som är särskilt skyddsvärda får av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer förklaras som biotopskyddsområde”.
Skogsvårdsstyrelsen får enligt miljöbalken förklara ”särskilt skyddsvärda mark- och vattenområden” som biotopskyddsområden. Vilka
områden som avses finns beskrivet i ”Förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken”.
Se även tidigare kapitel - Lagstiftning
Naturminne
Kommun eller länsstyrelsen får förklara ett
särpräglat naturföremål som naturminne om
det behöver skyddas eller vårdas särskilt. Naturminnet kan även innefatta ett område på
marken om det behövs för att bevara naturföremålet. Jätteträd är ett exempel på ett naturföremål som kan förklaras som naturminne.
För naturminnen gäller samma lagstiftning
som för naturreservat.
Strandskyddets syfte är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att
bevara goda livsvillkor på land och i vatten
för djur och växter. Strandskydd gäller generellt en sträcka från vattenlinjen och 100 meter upp på land och råder vid hav, insjöar och
vattendrag.
Landskapsbildsskydd
Landskapsbildsskydd är gammal skyddsform
för landskapsbilden och stöds av naturvårdslagens 19 § i dess lydelse före den 1 januari
1975. Skyddet gäller först och främst den visuella upplevelsevärdena och kommer successivt att ersättas med annan lagstiftning.
Bestämmelser gäller dock fortfarande. Landskapsbildsskyddet reglerar inte skogsbruk
och jordbruk utan framförallt bebyggelse, vägar eller andra anläggningar som kan påverka
landskapsbilden negativt.
Övrigt
Natura 2000
Två EG-direktiv ligger bakom Natura 2000:
Habitatdirektivet och Fågeldirektivet. Natura
2000 är ett europeiskt nätverk för skydd av naturen. Syftet är att hejda utrotningen av växter
och djur genom att skydda dess livsmiljöer.
Natura 2000 områdena innehåller naturtyper
37
som är viktiga att skydda ur ett europeiskt
perspektiv. Detta gör att många av områdena
inte är unika ur ett nationellt perspektiv. EUländerna skall tillse att de arter och livsmiljöer
som ingår i nätverket skall ha en gynnsam
bevarandestatus.
Med gynnsam bevarandestatus för arter menas:
1.Artens populationsutveckling visar att den
på lång sikt kommer att förbli livskraftig
2.Artens utbredningsområde inte minskar
inom en överskådlig framtid och att
3.Förekomsten av artens livsmiljö är och bedöms fortsatta vara tillräckligt stor för att
upprätthålla livskraftiga populationer på
lång sikt
Med gynnsam bevarandestatus för naturtyper
menas
1.Naturtypernas utbredningsområde och förekomst inom utbredningsområdet är stabilt
eller ökar
2.Naturtypernas särskilda strukturer och funktioner Som är nödvändiga för att de skall
kunna bibehållas bedöms finnas under en
överskådlig framtid och att
3.Naturtypernas typiska arter åtnjuter ”gynnsam bevarandestatus”
Åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000 område är tillståndspliktiga. Varje Natura-2000 område skall
ha en bevarandeplan som beskriver områdets
naturvärden samt de åtgärder som krävs för
bevarande. I bevarandeplanen skall också
lämplig skyddsfrom anges. Länsstyrelserna är
ansvariga för framtagandet av bevarandeplanerna.
38
Riksintresse naturvård och
­riksintresse friluftsliv
Områden som är riksintressanta för naturvården ska ”representera huvuddragen i svensk
natur , belysa landskapets utveckling och visa
mångfalden i naturen ur ett nationellt perspektiv.” Riksintressanta områden för friluftslivet skall vara lättillgängliga, de ska uppvisa
höga natur- och kulturvärden och vara variationsrika. ”Miljöbalken kräver att områden av
riksintresse för naturvård, kulturmiljövård och
friluftsliv ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Dessa
s.k. hushållningsbestämmelser har emellertid
direkt verkan enbart vid prövning av exploateringsföretag som i lagens mening innebär
ändrad markanvändning (t.ex. att skogsmark
ersätts av tätortsbebyggelse). Vid fortsatt
markanvändning av hittillsvarande slag har
bestämmelserna endast en rådgivande funktion. Miljöbalkens 1 kap., 2§ anger i vilka fall
hushållningsbestämmelserna är tillämpliga.”
Alla områden som är Natura-2000 är också
riksintressanta för naturvården.
Många områden som är av riksintresse för
naturvård och friluftsliv är ibland även, helt
eller delvis, skyddade som till exempel naturreservat. Beskrivningar av områdena finns i så
kallade registerblad och finns tillgängliga via
länsstyrelsen eller naturvårdsverket.
För att utgöra en påtaglig skada på naturmiljön skall åtgärden orsaka mer än en obetydlig
skada på de värden som utgör grunden för
riksintresset.
Områdesbeskrivningar
Det faktum att ett område beskrivs i programmet innebär endast att området i fråga hyser
höga naturvärden. Beskrivningarna innebär
inget ställningstagande i fråga om skötsel eller
eventuella skydd.
Primära värdekriterier
G-Geomorfologi
N-Naturtyp
B-Botanik
Z-Zoologi
K-Kontinuitet
Sekundära värdekriterier
k - kulturhistoria
o - opåverkan
s - storlek
m – mångformighet
l – landskapsbild
r – rekreation
f – forskning och undervisning
Områden
1. Fyledalen
2. Benestads backar
3. Verkeån
4. Drakamöllan
5. Örups almskog och ängar
6. Högaborg
7. Ljungavången
8. Tryde
9. Listarumsåsen
10. Kronovall – Store vång
11. Breabäck – Rugeröd
12. Ullstorpsdalen
13. Ullstorpskärret
14. Djurrödsbäcken
15. Ludaröds fälad
16. Kulladal – eket
17. Tranås betesmarker
18. Bollerup diabasås
19. Onslunda sten
20. Nedraby – Vallamaderna
21. Flagabro-Kulladal-Stendala
22. Örup
23. Sillarödsbäcken
24. Sillaröd
25. Svältebäckarna/Lings fälad
26. Karisenberg
27. Fulltofta
28. Norrevall – Skillingabacken
29. Snogge/Tunbyholm
30. Nedrabyris
31. Värbergsmosse – Bontoftamosse
32. Kronoskogen
33. Tylehögen
34. Skogsbacken
35. Borstakärrs våtmarker
36. Tosterupsområdet
37. Kulladals kärr
38. Saxhusa fälad
39. Stendala – Vilhelmsro
40. Tunbyholmssjön
41. Verkasjön
39
1 Fyledalen
Skyddsformer: Natura 2000, riksintresse för
­naturvården, Landskapsbildsskydd
Areal: 463 har
Ekonomiska kartan: 2D 2f, 2D 1f
Markägare: Privata
Kriterier: G, N, B, Z, K s, m, l, r, f
F
yledalen är en djup skuren dal som ligger i gränsen mellan Tomelilla, Ystad
och Sjöbo kommuner. Området hyser
så väl biologiska som geologiska värden. Genom sitt djup råder här ett speciellt klimat. Redan tidigt på våren kan det bli rejält varmt och
då speciellt på den norra delen av dalsidan.
Detta gynnar värmekrävande arter. Men även
de speciella markförhållandena i dalen gör att
en hel del sällsynta arter trivs här.
De höga naturvärdena är främst knutna till
den äldre bokskogen. Den långa kontinutiteten har gynnat flera hotade arter. Dalen har ett
rykte som en av norra Europas finaste platser
för rovfågelsskådning och är enligt Nordiska
rådet ett av Sveriges tio mest värdefulla naturområden. Under helgerna är det inte ovanligt
att besökare från ett flertal olika europeiska
länder är på besök.
För många människor är den finaste upplevelsen av Fyledalen den man får genom att
hyra dressin uppe i samhället och cykla på
den gamla järnvägen ner i dalen. Eftersom
järnvägen passerar Trydeån får man en fantastisk utsikt från järnvägsbron ner i Trydeåns
dalgång. I dalen rinner Fyleån fram genom
ett platt beteslandskap. Sluttningarna består
mest av lövskog och buskrika betesmarker.
Bokskog dominerar dalsidorna. Flera nyckelbiotoper ligger i sluttningarna.
kungsörn, lärkfalk, skogsduva, spillkråka,
korp och stenknäck. Nästan årligen ses svart
stork, brun glada, mindre skrikörn, större
skrikörn och aftonfalk. Ännu exklusivare besökare i Fyledalen genom åren har varit ormörn, stäppörn, kejsarörn, dvärgörn, orre och
berguv. Kungsfiskare, forsärla och strömstare
ses regelbundet utmed ån.
Fyledalen är ett av de få områden i Skåne som
kan erbjuda tystnad och den störningskänsliga kronhjorten trivs här. Fladdermusfaunan
uppvisar en imponerande artrikedom med
hela 13 arter däribland den starkt hotade Barbastellen.
Intressant är att studera jordartskartan för
sydöstra Skåne. Det framgår då att de flesta
av isälvavlagringarna viker av mot Fyledalen. Dalen har bildats av de enorma mängder
smältvatten som under istiden rann fram här
på sin väg mot Vombsänkan och havet (se
geologi).
Fältskiktet, i områden där kalkrikt grundvatten
rinner fram, är mycket rikt med bland annat
ramslök och vitskråp. Lövgrodor och större
vattensalamander tillhör de mer exklusiva
groddjur som man kan finna i dalen.
Bland häckande fåglar märks: bivråk, glada,
brun kärrhök, duvhök, sparvhök, ormvråk,
40
Områdesbeskrivningar
Stenby gård
2 Benestads backar
Skyddsformer: Naturreservat, Natura 2000,
­Riksintresse för naturvården, Landskapsbildsskydd
Areal: 5,7 ha
Ekonomiska kartan: 2D 1f
Markägare: Privat
Kriterier: G, N, B, K, k, o, r, f
Lyckås
B
enestads backar ingår i Fyldalen men
får här, på grund av sina höga biologiska och geologiska värden, en egen
presentation. Reservatet nås lättast från vägen
mellan Ystad och Tomelilla. Efter kyrkan i
Benestad kör man till höger vid skylten – naturreservat. Från parkeringsplatsen följer man
skyltar ner mot reservatet.
Ett, framförallt, geologiskt och botaniskt intressant reservat. Benestads backar ligger i
den sydöstra delen av Fyledalen och karaktäriseras av extremrikkärr och torrängsbackar.
I området har det under århundraden brutits
kalktuff som använts till bland annat kyrkor.
Kalktuffen bildas när grundvatten rinner ut
över de kalkrika isälvsavlagringarna. Vattnet
mättas då på kalciumvätekarbonat. När vattnet rinner ut i flera källsprung i sluttningen så
avgår koldioxid och kalktuff bildas. Området
hyser stora botaniska värden med bland annat ett antal sällsynta gräs och orkidéer. Inom
41
Områdesbeskrivningar
Benestad gård
Benestad
gård
Benestad
backar
Benestads Backars
naturreservat
Magnehill
Benestad
Benestad
reservatets gränser finns totalt ca 400 kärlväxtarter. Extremrikkärr är rikkärr där vattnet
är mättat med mineraler och då särskilt kalk.
Därför bildas dessa kärr endast där marken
är kalkrik. Extremrikkärr är väldigt sällsynta i
Skåne. Detta beror till stor del på torrläggningen av landskapet. De höga botaniska värdena
är inte enbart kopplade till det mineralrika
grundvattnet utan beror även på den historiska hävden. Området har under en längre tid
varit betesmark. Av zoologiskt intresse är den
rödlistade kalkkärrsgrynsnäckan och fjärilen
Backvisslare (fransk blomvisslare).
Från backarna har man en fantastisk utsikt ”in”
i dalen västerut. Här kan man bland annat,
om man har tur, se både havs- och kungsörn
i uppåtvindarna.
41
3 Verkeån
Skyddsformer: Naturreservat, Natura 2000, Riksintresse för naturvård och Riksintresse för friluftslivet
Areal:
Ekonomiska kartan:
2D 6g, 2D 6h, 2D 6i, 2D 5g, 2D 5h, 2D 5i
Markägare: Privata
Kriterier: G, N, B, Z, K k, o, s, m, l, r, f
V
erkeåns naturreservat är ett av Skånes
största naturreservat och sträcker sig
över tre kommuner – Tomelilla, Simrishamn och Kristianstad. Den största delen
ligger i Tomelilla kommun. I reservatet ingår,
bland annat, Brösarps södra och norra backar. Nästan hela området är av riksintresse för
både det rörliga friluftslivet och för naturvården.
Från ett flertal platser erbjuds en hisnande utsikt över Verkeåns dalgång. Ån är känd för
sin unika fiskfauna och fåglar som strömstare,
kungsfiskare och forsärla syns regelbundet
här.
Verkeån har sina källor upp på Linderödsåsen och faller sedan, på sina 5 mil väg mot
havet, ca 180 meter. Skånes högsta vattenfall
finns vid Hallamölla och mäter 23 meter. På
grund av markanvändningen i avrinningsområdet är Verkeån mindre påverkat av föroreningar än många andra Skånska vattendrag.
Vattnet är på grund av sitt forsande flöde väl
syresatt vilket bidrar till ett intressant djurliv.
Havsvandrande öring tar sig ända upp till
Hallamölla, som utgör ett permanent vandringshinder men uppströms fallet finns en stationär öringsstam. Förutom öring finner man
storsimpa, stensimpa, elritsa, bäcknejonöga,
gädda, abborre samt ål.
42
På våren blommar backarna av gullvivor,
backsippor och sandnejlika. Både Brösarps
norra och södra backar erbjuder fantastiska
vyer över det omkringliggande landskapet.
De vida ljung- och gräshedarna hyser, på
grund av sin långa kulturhistoria som extensiv
odlings- och betesmark, en mycket spännande flora och fauna. Brösarps backar är ett av
kommunens mest kända naturområden och
ingår, liksom stora delar av övriga naturreservatet, i Skåneleden.
Som kuriosa kan nämnas att det inom området en gång fanns planer på att bygga en
slags nöjespark med stugby, golf, plastskidbacke, husvagnscamping m m. Historien om
den planerade nöjesparken inspirerade Hasse
och Tage att göra filmen Äppelkriget. Filmen
Bröderna Lejonhjärta, efter Astrid Lindgrens
världsberömda bok, är delvis inspelad i området. Brösarps backar fick symbolisera Nangiala.
Bildande: se naturförhållanden – issjösediment
Områdesbeskrivningar
Lilla
Drakamöllan
4 Drakamöllan
Kumlans
naturreservat
d
rö
ör
H
Björshus
n
så
Skyddsformer: Naturreservat, riksintresse för friluftsliv och naturvård, Natura 2000
Areal: 147 ha
Ekonomiska kartan: 2D 6i
Markägare: Privata
Kriterier: N,B,K k, l, r, f
Kumla
naturr
Drakamöllans
naturreservat Drakamöllan
Orehuset
Björshus
ussaröds
fritidsby
ne
Skå
Områdesbeskrivningar
Områdesbeskrivningar
en
Drakamöllan är ett mycket kuperat backlandskap där markanvändningen historiskt sett
har varit ett cirkulerande betes- och åkerbruk.
Markerna användes som åkermark i två år
varefter de betades under 10-12 år. Idag sköts
området enligt samma metod vilket betyder
att delar av heden plöjs med en intervall om
10 år. Förhoppningen har varit att genom plöjning få upp kalkhaltig sand. Det verkar dock
som att denna sand ligger alltför djupt. Idag
led
D
rakamöllan ligger som en ö mellan Kristianstads och Simrishamns kommuner
och nås lättast från riksväg 20 norr om
Brösarp. Området är skyltat från vägen. Från
parkeringen går en markerad vandringled genom området.
finns den kalkkrävande vegetationen främst
runt kaninhål. Inom området är höjdskillnaderna stora, uppemot 50 meter, varför Drakamöllan erbjuder fantastiska vyer. Reservatet ligger dessutom så pass isolerat att få ljud
stör. Drakamöllan är också ett av de ställen i
kommunen där man får visuell kontakt med
Östersjön. Under våren kan man höra Sommargyllingens karaktäritiska visslande i bokskogen. Under sensommaren lyser hedarna
violett av blommande ljung. Vid en fjärilsinventering 2005 hittades 4 rödlistade dagfjärilar
och en rödlistad bastardsvärmare. Bland annat hittades svartfläckig blåvinge (Maculinea
arion) som under sin livscykel är beroende
av backtimjan och en speciell rödmyreart som
larverna utnyttjar. Larverna avger en sockerhaltig substans som myrorna äter. Myrorna tar
larven med sig ner i boet där den parasiterar
på myrlarverna. Helt ofarlig är inte strategin
då den växande larven kan förväxlas med
myrdrottninglarver vilka ibland dödas för att
reglera antalet drottningar.
43
Örup
5 Örups almskog, kärr
och ängar
Skyddsform: Naturreservat, Riksintresse för
­naturvården
Areal: ca 22.8 ha
Ekonomiska kartan: 2D 1g
assagårdarna
Markägare: Naturskyddsföreningen i Skåne, Staten
Kriterier: N, B, Z, K, k, o, r, f
Örups almskogs
naturreservat
Almeskogen
Örupskärrets
naturreservat
Skoghuset
Nymölla
Ö
rups almskog och ängar nås lättast
från väg 19 mellan Tomelilla och
Ystad. Efter Benestads kyrka tar man
till vänster vid vägskylt…. Efter femhundra
meter svänger man vänster och är strax framme.
Reservatet i dess nuvarande form bildades
2005 och innebar att de två reservaten Örups
almskog och Örups ängar slogs ihop samtidigt som omkringliggande betesmarker införlivades.
Örups almskog är ett gammalt reservat. Det
fridlystes redan 1928 som naturminnesmärke.
På den tiden var reservatet av en av Sveriges största almskogar. Skogen härstammar,
vad man idag känner till, från den omfattande almplantering som genomfördes runt
Örups gods under 1700-talet. Stamformer och
inblandningen av ek tyder på att skogen en
gång varit en hagmark och således har varit
utsatt för en omfattande kulturpåverkan.
På 1800-talet fanns här ca 80 storkbon och
den sista häckningen skedde på 1920-talet. I
slutet av 1970-talet konstaterades att den aggressiva formen av almsjuka hade spridit sig
till reservatet och i mitten av 1980-talet var de
flesta träd angripna.
Idag består trädföryngringen av alm men även
av ek, lönn, bok och ask. Markskiktet domineras av skogsbingel med inslag av meterhöga brännässlor. Den döda veden har blivit ett
eldorado för svamp, vedlevande insekter och
för hålbyggande fåglar. Denna typ av fristad
är av stor betydelse då många skogar ur ett
mångfaldsperspektiv städas alldeles för noggrant.
44
Föreningsstuga
Klintelid
Kalkkärret blev reservat 1966 efter att ha varit i
Skånes naturskyddsförenings ägo sedan 1952.
Örupskärret är ett rikkärr och även här bildas
kalktuff (se Benestads backar). Reservatet är
framförallt botaniskt intressant med ett antal
exklusiva arter. Nämnas kan axag, trubbtåg,
blåtåg, kärrknipprot, göknycklar, brudsporre
och stallört. För att bibehålla den värdefulla
floran är området beroende av fortsatt hävd, i
detta fall bete och slåtter, men även att området förblir opåverkat av konstgödsel.
Betesmarkerna omkring kärret är varierande
med både fuktiga, torra, kvävepåverkade och
opåverkade partier. Troligtvis har delar varit
uppodlade innan de övergick till att bli betesmarker. Även andra värdefulla inslag som
gärdsgårdar och en del äldre solitära ekar och
almar finns inom reservatet.
Genom området går två markerade leder som
bland annat tar besökarna igenom den tidigare så svårforcerade almskogen.
Faktaruta almsjuka
Almsjukan är en svampsjukdom som sprider sig
med almsplintborrar. Almsplintborrarna äter sig in
trädens grenar och sprider på så sätt svampernas
hyfer in i trädet. Sjukdomen har funnits i Sverige i
början av 1950-talet då den upptäcktes i en snäl�lare form. I slutet av 1970-talet kom den aggressiva formen hit och Örups almskog var ett av de
första platserna där ett angrepp konstaterades.
Områdesbeskrivningar
6 Högaborg
Skyddsform Naturreservat
Areal 17 ha
Ekonomiska kartan: 2D 1h
Markägare: Privata
Kriterier: Z, f
Magnusfält
Hagalid
Plantskola
Växthus
Mek.ind.
Björkhaga
Motorbana
Tomelilla flygplats
Husdjursuppfödning
H
ögaborg nås lättast genom att ta till
höger innan Ullstorps kyrka från
Tomelillahållet. Efter ca 2 km tar man
till vänster. Efter 500 meter når man reservatet. Högaborgsområdet har tidigare till största
delen utnyttjats som åkermark. Eftersom området ligger på ett fält bestående av isälvssediment (se geologi) har det under det senaste
årtiondet fungerat som husbehovstäkt. Reservatet är främst till för att ”utveckla och långsiktigt bevara en gynnsam bevarandestatus
för rödlistade groddjur”. Inom området finns
de hotade och sällsynta groddjuren lökgroda,
lövgroda, strandpadda, grönfläckig padda,
långbensgroda samt större vattensalamander.
Strandpadda har rapporterats från området så
sent som på 60-talet.
Den grönfläckiga paddan har planterats ut i
reservatet från Limhamns kalkbrott. Utsättningarna har lett till att man våren 2005 kunde
höra spel av sammanlagt 7 djur och samma
sensommar konstaterades att leken lyckats.
Områdesbeskrivningar
Granelund
Grustäkt
Högaborgs
naturreservat
Högaborg
Lökgrodan har sedan tidigare haft ett starkt
fäste i trakten. Idag är reservatet tillsammans
med Tryde naturreservat en av Skånes förnämsta lökgrodsbiotoper.
Skötseln är utformat på så sätt att kontinuerlig störning i grushögarna inom området skall
göra området fortsatt attraktivt för sandödlor
och backsvalor.
Området är av liten betydelse för det rörliga
friluftslivet och rent estetiskt inte vad man förväntar sig av ett naturreservat. Men för den
som vill uppleva ett varierat spel av grodor
och paddor under sena vårkvällar är reservatet en stor tillgång.
För att få livskraftiga populationer av de utplanterade arterna krävs att fler lämpliga vatten skapas i det omkringliggande landskapet.
45
Husdjursuppfödnin
Smedstorp
Högvalla
7 Ljungavången
Skyddsformer: Naturreservat
Areal: ca 13 ha
Ekonomiska kartan: 2D 1i, 2D 2i
Markägare: Privata
Kriterier: Z, f
Travträningsbana
Travträningsbana
Smedstorp
Idrottsplats
Backåkra
O
m man kommer från Tomelilla så ligger Ljungavångens naturreservat på
vänster sida vid väg 11strax innan
Smedstorpskorset.
Området ligger på en gammal täktbotten.
Historiskt har området i huvudsak brukats
46
Granelund
Snickeri
som betes- och åkermark. Sanden i området
i kombination med flera småvatten och flera
buskage bidrar till ett rikt grodliv. Sammanlagt
finns 8 av Sveriges 13 grodarter i området. För
att skydda groddjuren kan det bli aktuellt att
införa beträdnadsförbud under den känsliga
leken.
Områdesbeskrivningar
Badpl.
Try de
Kyrkoruin
Ripadal
Trydemölla
Travträningsbana
8 Tryde
d
ry
T
Skyddsform: Naturreservat
Areal ca 19,4 ha
Ekonomiska kartan: 2D 2g
Markägare: Staten, Tomelilla kommun och privata
Kriterier: Z, f
Skola
Fotb.pl.
n
eå
Frebo
Try
Tryde naturreservat
Sanden
Motorbana
Sjöbås
Mek.ind.
Svampakorset
Grustäkt
Tryde eke
Nöjesanläggning
Pestkyrko
Campingplats
Nöjesanläggning
T
ryde nås genom att från väg 11 ut från
Tomelilla mot Sjöbo svänga höger mot
Tryde . Efter ca 600 meter sväng till
vänster vid skylt: naturreservat. Liksom naturreservatet Högaborg ligger Tryde inom ett
område som är rikt på Isälvsavlagringar. Stora
delar av området har historiskt hävdats genom
bete. Från början av 1900-talet har, förutom
åsen, området brukats som åkermark. Från
1986 så har en stor del av området fungerat
Områdesbeskrivningar
som täkt. Idag betas hela området. Lökgrodan
har gynnats i det isälvsavlagringstäta området.
I det porösa materialet har grodor lätt kunnat gräva ner sig. På så sätt har dom kunnat
komma så långt ner att arbetsredskap som till
exempel plogar inte nått dem. En stor del av
landets samtliga lökgrodor finns i reservatet.
Övriga hotade groddjur inom reservatet är
lövgroda och större vattensalamander.
47
Nyhem
9 Listarumsåsen
Skyddsform: Naturreservat Natura 2000, Riksintresse för naturvården
Areal ca 49 ha
Ekonomiska kartan: 2D 2i
Markägare: Staten och privata
Kriterier: G, N, B, K o, r
Pälsdjursgård
Flagabro
Listarumsåsens
naturreservat
Listarumsåsens
naturreservat
Kalkugnsruin
Listarumsåsens
naturreservat
Stenbrott
Stendala
Husdjursuppfödning
Högalid
Stenbrott
Lugnet
Smedstorpsdammen
Ängsbacka
Nyvångsdal
Husdjursuppfödning
Smedstorp
L
istarumsåsen består av tre delar. De två
delarna längst österut nås från vägen
mellan Smedstorp – S:t Olof. Parkeringsplatsen ligger på väster sida ca 1 km strax
efter Smedstorpsdammen. Den västra delen
nås via väg förbi Smedtorpsslott. Strax efter
Smedstorps kyrka svänger man vänster förbi
slottet. Efter ca 1 km tar man till höger. Efter
ytterligare 1 km finner man reservatet på höger sida.
Området hyser både geologiska och biologiska värden. Till stora delar består reservatet
av olika typer ädellövskog som domineras av
ek och bok. Delarna österut tillhör en delvis igenväxande betesmark och skogen här är
ung. Den äldre ädellövskogen är främst koncentrerad till åsarna i mitten av reservatet. I
den större sammanhängande ädellövskogsdelen tillhörande den västra delen av reservatet
finns gott om död ved och högstammar vilket
48
Högvalla
är en av stor betydelse för reservatets höga
biologiska mångfald. Mellan dalarna växer
ung sumpskog där björk dominerar. Dessa
fuktigare områden kan utgöra dödisgropar
(se geologi). Våren bjuder på en fin flora med
bland annat vitsippa, blåsippa, fläckbladig
lungört och vårlök.
Reservatets västra del utgörs av öppen hagmark som delvis har karaktären av en naturbetesmark (se naturtyper). Hagmarken är
utdikad och planer finns på att ompröva dikningsföretagets övre del för att på så sätt öka
fuktigheten i hagen.
Området är mycket viktigt för det rörliga friluftslivet och tillhör en större sammanhållen
del som skulle kunna utvecklas som vandringsled in i Simrishamn kommun och upp i
Tomelilla kommuns norra delar (se områdesbeskrivningar Flagabro-Kulladal-Stendala).
Områdesbeskrivningar
Kronovall
10 Kronovall –
Store vång
n
Tr
yd
eå
Skyddsform: Natura 2000, Riksintresse för
­naturvården
Areal: ca 49,1 ha
Ekonomiska kartan: 2D 3h
Markägare: Privata
Kriterier: N, B, Z, K, k, o, s, l
Trinskulla
Store vång
Svarta vad
Granandratorpet
S
tore vång nås lättast via slottet Kronovall.
Parkera på parkeringsplatsen vid slottet
och gå längs vägen mot Fågeltofta. Där
parken tar slut går man markvägen till vänster
ca 700 meter. Till höger börjar Store vång.
Store vång är en stor sammanhängande hagmark. Inom området finns fuktängar och öppna vatten. Den södra delen består av betad
skog bestående av bok, ek och avenbok. I
småvattnen leker lövgrodor. Området är så
gott som opåverkat av konstgödsling men en
Områdesbeskrivningar del i områdets västra del visar en svag kvävepåverkan. Kanske beror det på att marken här
en gång har varit uppodlad. Genom området
går ett brett och djupt dike. Store vång ligger
avskilt och är förmodligen inte känt bland gemene man. Betesmarken med en hel del äldre
grova lövträd och fuktiga partier är mycket
tilltalande och skulle tåla en ökad besöksfrekvens. Området gränsar till bok och granskog i
öster men är i övrigt omgivet av åker. Med lite
tur kan man få se kronhjort.
49
Björnastadgården
Store skog
11 Breabäck – Rugeröd
en
ck
ä
sb
ck
bä
ea
Br
Rugeröd
Järstorpa fästa
Snärpes gamla
tomt
Järstorp
Verkeåns
naturreservat
Skåneleden
Puggehuset
Mistehuset
Ve
rk
aå
Hyltorna
n
B
reabäck – Rugeröd ligger precis i gränsen till Verkeåns naturreservat och planerna är att det skall ingå i reservatet.
Breabäck-Rugeröd är ett ädellövskogsdominerat område som delvis överförts till granskog
och med mindre partier betes- och åkermark.
50
Stråe
Breabäck
Verkeåns naturreservat
Sk
ån
ele
de
n
Verkeåns
naturreservat
Borgarehögen
Blästorp
Området är varierat med ett flertal bäckraviner
som i sluttningar och intill vattendrag ger en
rikare vegetation i ett övervägande hedartat
skogsområde. Underlagets jordart är dels isälvssediment och dels lerfri morän som överlagrar sandstensbergrunden.
Områdesbeskrivningar
n
Föreningsstuga
Järe
Skyddsformer: Natura 2000, Riksintresse för
­friluftslivet
Areal: 52 ha
Ekonomiska kartan: 2D 6h
Markägare: Privata
Kriterier: G, N, B, Z, K k, o, s, m, l, r, f
Bygget
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
�
!
!
!
!
Ullstorp
!
12 Ullstorpsdalen
!
�
!
!
�
!
!
Skyddsform: Riksintresse för naturvården
Areal: ca 46 ha
Ekonomiska kartan: 2D Ih
Markägare: Privata
Kriterier: G, N, B, Z, K k, o, l, f
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Hässlet
Hobjärs gård
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Hålvägar
�
!
!
!
!
så
!
Ör
up
!
n
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Hobjärsbackarna
!
!
!
!
cka
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Husdjursuppfödning
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
�
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
U
llstorpsdalen ligger strax sydost om
Tomelilla samhälle. Området nås idag
lättast via parkeringen vid Ullstorps
kyrka. Området hyser såväl biologiska som
geologiska värden. Precis som Fyledalen är Ullstorpsdalen en erosionsdal. Motståndskraftigare diabas har i det annars skifferdominerande
området blivit kvar efter isens avsmältning (se
även geologi) och finns nu kvar som kullar i den
nordvästra delen. Grovt sätt kan området delas
upp i tre naturtyper. Den västra delen består av
naturbetesmarker och en betat hasselskog med
lång kontinuitet. Längre österut finns diabaskullarna där växtligheten karaktäriseras av tor-
Områdesbeskrivningar !
!
rängsvegetation med bland annat backsippor,
gullvivor , brudbröd och darrgräs. På kullarna
(Hobjärsbackarna) växer även den starkt hotade
(se rödlistan) fältnockan. På den södra delen av
Örupsån finns ett större samt några mindre rikkärr (se område Ullstorpskärret/Toarpskärret)
som hyser flera orkidéearter som till exempel
ängsnycklar och jungfru Marie nycklar. Inom
området har förekomst av den mycket sällsynta
fjärilsarten Backvisslare (Fransk blomvisslare)
noterats. Området är särskilt intressant då det
ligger i nära anslutning till Tomelilla tätort.
51
Ör
up
så
n
13 Ullstorpskärret/
­Toarpskärret
Skyddsformer: Natura 2000, Riksintresse för natur­
vården
Areal: ca 6,4 ha
Ekonomiska kartan: 2D ih
Markägare: Privata
Kriterier: N, B
T
oarpskärret räknas som ett av Skånes
mest värdefulla fuktängs- och rikkärrslokaler. Objektet ligger i Örupsåns dalgång 200 m söder om ån och en knapp km
öster om Toarp. Kärret ligger exponerat mot
norr i en svagt sluttande betesmark. I kärret växer bland annat majviva, tätört, vildlin, kärrjohannesört, småvänderot, kärrspira,
Jungfru Marie nycklar, majnycklar, ängsnycklar och tvåblad. Bland halvgräsen kan nämnas
trindstarr, nålstarr, ängsstarr, näbbstarr, loppstarr, tagelsäv, och gräsull
52
Hobjärsbackarna
Toarp
Galgabacken
Områdesbeskrivningar
14 Djurrödsbäcken
Skyddsformer: Natura 2000
Areal: 131 ha
Ekonomiska kartan: 2D 4g
Markägare: Privata
Kriterier: N, B, K, k, s, m, l
D
jurrödsbäcken är ett naturligt slingrande vattendrag. Bäcken rinner fram
genom gamla betesmarker och omges
av fuktiga mader. Objektet ligger omedelbart
sydost om landsvägen mellan Andrarum och
Lövestad., ca 2 km söder om kyrkan i Andrarum.
Djurrödsbäcken mynnar ut i Kävlingeån som
har sitt källflöde uppe på Andrarumsåsen öster
om Djurröd. Den del av dalgången som bäcken
här rinner igenom är plan och bäcken har ett
långsamt flöde. Bäcken är i norr och söder omgiven av åsar som till stora delar planterats med
gran.
Området som huvudsakligen är en öppen utmark kan delas upp i två delområden. Delområde 1 som ligger norr och väster om vägen,
består av fuktängar som tidigare slagits och
betats, men som nu växer igen. I träd och
buskskiktet i de fuktigare partierna dominerar inslaget av al och viden och i fältskiktet
älgört. På platån utmed den gamla Lövestadsvägen och sluttningen ned mot bäcken finns
parti av ädellövskog, med inslag av alm, ask,
avenbok, skogsolvon, skogstry och benved.
I fältskiktet finns skyddsvärda arter som blåsippa, gullviva och majnycklar. På fuktängarna utmed bäcken vilka domineras av älggräs
finns även aklejruta, smörbollar, flädervänderot, hirsstarr och majnycklar.
Område 2 söder om den gamla lövestadsvägen är en välhävdad öppen hagmark med ett
mindre inslag av enefälad i den östra delen.
Marken är här mer kuperad och stenig, men
planar ut ner mot de välbetade fuktängarna utmed bäcken. Ett antal mindre källdrag rinner
genom enefäladen ned mot Djurrödsbäcken
Områdesbeskrivningar 53
15 Ludaröds fälad
Skyddsform: Natura 2000
Areal: ca 77 ha
Ekonomiska kartan 2D 5h
Markägare: Privata
Kriterier: N, B, Z K, k, s m
Ludaröd
Kasvasen
Fornåker
Lindhem
ke
lic
Se
Bontoftalotten
L
udaröds fälad nås lättast till fots från Ludarödsby. I slutet av byn om man kommer från Eljaröd, följer man till vänster
vid skylt ”Ludaröds vång”. Följ sedan vägen
höger åt.
Ludaröds fälad är ett lövskogsdominerat område där tidigare hävdade arealer vuxit igen
eller är under igenväxning. Delar av de öppna
våtmarkerna har kvar en hävdgynnad flora.
I norra delen av området kvarstår rester av
naturbetesmark längs en större sammanhängande dalsänka med friska-fuktiga kulturbetesmarker. De trädbärande betesmarkerna i den
54
norra delen har tidigare (1940-talet) varit helt
öppna med enstaka träd och relativt mycket
buskar. Dikningsföretag påverkar hydrologin
i stora delar av området, mest markant i södra
delens sumpskogar och den norra delens kulturbetesmarker. Underlaget är övervägande
lerfri morän med små inslag av torv eller sandiga marker (isälvsmaterial såväl som omlagrat
material), som överlagrar den underliggande
kambrisk-ordoviciska lerskiffern. Området hyser flera troliga fornlämningar av fossil åkermark och en förmodad gravsättning.
Områdesbeskrivningar
bä
ck
en
Ekeberg
16 Kulladal – Eket
Trälleborgsgården
Skyddsformer: Biotopskyddsområde
Areal: 31 ha
Ekonomiska kartan: 2D 4h
Markägare: Privata
Kriterier: N, B, K, k, o, l
Tjörneröset
Skjutbana
Eket
Bondrum
Krabbe hög
Braskagården
Pestkyrkogård
E
ket ligger längs med vägen mellan Fågeltofta och Månslunda. Området ligger på
båda sidor om vägen men det är endast
den norra delen som ingår i biotopskyddet. I
många år nyttjades området som betesmark
innan det fick stå och växa igen. Nu betas området igen.
Områdesbeskrivningar
Här finns flera stora bokar, ekar och avenbokar. Området hyser stora mängder död ved
som efterhand som almarna dör bara blir mer.
Träden hyser en intressant lavflora och flera
arter som lönnlav, skriftlav och bokvårtlav
indikerar höga naturvärden. I områdets småvatten leker lövgrodor.
55
Slätteb
17 Tranås betesmarker
Skyddsformer: Riksintresse för naturvården
Areal: 33 ha
Ekonomiska kartan: 2D 3g, 2D 3h
Markägare: Privata
Kriterier: N, B, K, k, o, s, l
Soldalen
Forsadal
Solbacken
Plantskola
Tranås
Fotbollsplan
T
ranås betesmarker ligger strax utanför
Skåne Tranås. Området nås via vägen som
går genom plantskolan och vidare förbi
kyrkan.
Området är ett stenigt och välbetat utmarksområde med ett mindre lövskogsparti. Objektet är omgivet av åker och fodervall. I den
norra delen av området finns ett mindre parti
av en svagt hävdad enefälad, som hotar att
växa igen. I den södra delen finns välhävdade
56
partier av gräshed. I träd och buskskiktet i
den norra delen växer enstaka solitärer av ek,
avenbok, hassel, nypon och slån. Den södra
delen av objektet har en större krontäckning
och här finns fuktiga partier med alsumpskog.
I fältskiktet växer bland annat ljung, stagg,
ängsvädd, darrgräs, vårbrodd, stenmåra, ärenpris sommarfibbla och ängsskära.
Områdesbeskrivningar
18 Bollerups diabasås
Skyddsform: Riksintresse för naturvården
Areal: ca 13 ha
Ekonomiska kartan: 2D 0h
Markägare: Privata
Kriterier: G
Björka
Ridhus
Tingbacka
Bollerup
Kosjön
Skola
Fotbollsplan
Å
sen ligger strax utanför Bollerup på väg
mot Hannas. Bollerups diabasås följer,
liksom andra diabasåsar och horstar i
Skåne, en NV/SO sträckning (se naturförhållanden – prekambriskt urberg). Diabasåsen i Bollerup bildades när glödhet magma steg upp de
sprickor som uppstod i där berggrundsrörelser-
Områdesbeskrivningar
na var kraftiga. Anledningen till att diabasen har
bildat en ås i det annars flacka jordbrukslandskapet är att det varit mer motståndskraftigt
mot vittring och erosion än omkringliggande
sedimentära bergarter.
57
Brännorna
Brännorna
Maryd
19 Onslunda sten
(blivande naturreservat); Riksintresse för naturvården
Areal: 203 ha
Ekonomiska kartan: 2D 3i
Markägare: Privata
Kriterier: G, N, K, k, s, r
Björkhaga
Onslunda sten
Bokehill
Flintelierna
Gruvområde
Gruvområde
Mossdala
Bokeberg
Gruvområde
Hagen
O
Hästhagen
Norregården
nslunda sten nås lättast ifrån vägen
mellan Fågeltofta – St:Olof. Området är
mycket blockrikt och bokarna är tack
vare ett skottskogsbruk är knotiga och lågväxta. Skotten skars ner för att användas som vinterfoder åt boskapen.
Inom området finns även rester av de gruvor
där man under andra världskriget bröt fluspat
och blyglans (se naturförhållanden – bertäkter m.m.).
”Onslunda sten är ett unikt naturområde med
flerstammig bok- och avenbokskog på mycket stening mark. Namnet indikerar forntida
ursprung och de flerstammiga träden visar på
tidigare stubbskottbruk. Områdets storlek och
den ålderdomliga markanvändningen förflyttar besökarna bakåt i tiden och gör strövande
mycket spännande. Onslunda sten utgjordes
tidigare av trädrika utmarker som tillåtits växa
igen. Marken sluttar svagt mot söder. Ägosplittringen är stor vilket är en av anledningarna
till att områdets ålderdomliga prägel bevarats.
Ett flertal stengärden löper genom området i
avlånga skiften. Flerstammig bok- och avenbokskog dominerar med inslag av andra lövträd på fuktigare partier. Insprängda i skogen
finns fortfarande öppna ljungbevuxna gläntor
som tidigare haft större utbredning. Skogen
har sannolikt utvecklats genom en ålderdom-
58
lig skogsskötseltradition med skottskogsbruk,
som förekom runt om i Skåne fram till 1800talets mitt. Skottskogen användes främst för att
få klenvirke och den beskars vid basen med
ett antal års mellanrum. I Onslunda sten finns
bokar, som vittnar om att de varit hårt betade
i sin ungdom. Äldre vidkroniga bokar visar att
det tidigare varit betydligt mer öppet landskap
och de flerstammiga medelålders skogarna
har främst vuxit upp under slutet av 1900-talet. Området omges av ett variationsrikt och
ålderdomligt odlingslandskap med hagmarker
och lövskogspartier. Det har tillkommit några
små granplanteringar de senaste decennierna
men annars är ingreppen få under 1900-talet. Söder om Onslunda sten finns ett antal
gruvhål, där det bland annat fram till andra
världskriget bröts mineralen flusspat.” – Från
länsstyrelsens hemsida (www.m.lst.se).
Områdesbeskrivningar
Föreningsstuga
Trollasjö
Trollasjö
Skyddsformer:Riksintresse för naturvården
Areal: 59 ha
Ekonomiska kartan: 2D 0g 2D 1g
Markägare: Privata
Kriterier: N, B, Z, m, l
Övrabyborg
Husdjursuppfödning
så
n
Trollakärr
Husdjursuppfödning
Ör
up
20 Nedraby –
Vallamaderna
Klintelid
Allevadstorp
Vassabjär
Kyrkoruin
Nedraby
Husdjursuppfödning
Grönadal
Övraby kvarn
Kvarn
Hattahög
Hörahålan
Lunkagården
Fårarps gård
Björkudden
Rävbjärsbacken
Kulladal
Vallamaderna
Vallabäcken
N
edraby innebär områdena runt Örupsån och Nybroån vid Nedraby. Ån rinner i den norra delen genom en brant
dalsluttning i en betesmark. En del av betesmarken har undersökts i äng- och betesmarksinventeringen och innehåller naturtyper enligt
Natura-2000.
Det finns gott om strömmande partier och ån
beskuggas längs nästan hela sträckan. Innan
och efter bron vid kyrkoruinen har musselinventeringar utförts under 2005. Vid undersökningarna hittades intakta skal och skalrester
av tjockskalig målarmussla. Troligtvis finns
det levande bestånd på sträckan upp mot eller efter Nymölla. Efter kyrkoruinen rinner
Örupsån ihop med Nybroån. Längs den södra
delen av den aktuella delen är Nybroån omgi-
Områdesbeskrivningar
ven översilningsmarker som till stora delar är
bevuxen med klibbal. Nybroån räknas som
ett regionalt särskilt värdefullt vatten
Vallamaderna är beläget ca 2 km söder om
vindmöllan i Övraby.. Det sydsvenska dialektordet “mad” har använts som benämning för
blöta kärr och betyder slåttermark. En mindre
bäck, Vallabäcken, passerar genom objektet
och i dess södra del växer ett parti med alsumpskog. Den östra delen är en välhävdad
betesmark med stora inslag av blöta partier.
Området växer sakta igen i den södra delen.
Bland djuren märks häckande brun kärrhök
och lövgroda.
59
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
�
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Flagabro
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Komstad
stengravar
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
! !
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Listarumsåsens
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
naturreservat
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Stenbrott
!
!
!
!
!
!
!
!
!
�
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Stendala
!
!
!
!
!
Kalkugnsruin
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
! !
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Listarumsåsens
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
! naturreservat
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Stenbrott
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Grönadal
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!!
!
!
!
!
�
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Kulladal
!
!
!
!
!
!
Högalid
!
!
!
!
!
!
suppfödning
�
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Stenbrott
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
�
!
!
!
!
!
!
!
!
Smedstorpsdammen
!
Skyddsformer: Riksintresse för naturvården
Areal: 232 ha
Ekonomiska kartan: 2D 2i
Markägare: Privata
Kriterier: G, N, B, Z, K, k, o, s, m, l
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
21 Flagabro –
Kulladal – Stendala
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Listarum
!
!
!
!
!
!
!
!
!
�
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
�
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
☺
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
�!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
�
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Ko
�
!
!
m
st
a
�
då
!
Ådala
!
n
!
!
!
!
�
�
!
Högvalla
!
!
!
storp
Husdjursuppfödning
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Tommarpaån
�
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
�
!
☺
!
!
!
!
F
lagabro – Kulladal – Stendala ligger söder om Listarum, mellan Listarumsån och
kommungränsen mot öster. Området består av större och sammanhängande partier av
kultiverade fodermarker och betade utmarker.
Dessa inramas av mindre åsryggar ingående i
Listarumsåsen. Terrängen inom objektet är omväxlande och småkuperad. Området närmast
Listarumsån är en plan och öppna utmark, som
hävdats under en längre tid. Inom området
finns både partier av torrängar och fuktigare
partier. De är orsakade av ett antal mindre bäckflöden, vilka rinner genom områdets västra del.
Stenbrottsverksamheten har satt sin prägel på
området och överallt ser man spår efter denna
hantering. Fastighetsgränserna är markerade i
de östra delarna med höga och karakteristiska
stengärdesgårdar. Längs med dessa växer solitärer av ask, ek, sötkörsbär och hassel. I fältskik-
60
tet växer bl.a. ängshavre, gulmåra, jordtistel,
tjärblomster, rödven, ängsvädd, fyrkantig johannesört, vårarv, backtrav, backlök, luddlosta,
rödkämpar, sommargyllen, älgört, humleblomster och majsmörblomma.
Tommarpsån längs den aktuella sträckan anses ha så höga biologiska värden att den är av
nationellt intresse. Nyligen har här gjorts fynd
av den hotade sötvattensmusslan Tjockskallig
målarmussla. Planer finns på att avsätta den
aktuella delen av ån som naturreservat.
Den västra ädellövskogen längs ån är förklarat
som biotopskyddsområde av skogsstyrelsen.
Ån efter Smedstorpdammen och ända upp till
källorna vid Kronovalls slott räknas som ett
regionalt särskilt värdefullt vatten.
Områdesbeskrivningar
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
22 Örup
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Skyddsformer: Riksintresse för naturvården.
Areal: 91 ha
Ekonomiska kartan: 2D 1g
Markägare: Privata
Kriterier: N, B, Z, K, k, s, m, l
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Örup
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
�
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Örupsån
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Almeskogen
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
�
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Ö
rup är området söder om slottet. På
båda sidor om järnvägen mellan Tomelilla och Ystad finns värdefulla betesmarker med flera grova träd. Området på den östra
sidan ligger precis bredvid Örups almskog och
är klassat som en nyckelbiotop. Området har en
värdefull kryptogamflora och innehåller rikligt
med död ved. De dominearde trädslagen är ask
och ek. Precis som i Fyledalen blir det tack vare
nivåskillnaderna ett intressant mikroklimat i
svackan öster om järnvägen.
!
Örupskärrets
naturreservat
!
et
!
!
!
!
!
biflöde till Nybroån. Ån är kraftigt kanaliserad
men har på sin passage genom betesmarken
kvar en stor del av sin naturliga sträckning.
Möjligen kan här finnas bestånd av tjockskalig målarmussla då fynd av intakta skal gjorts
nedströms vid Nedraby kyrkoravin.
Ute i betesmarken står en imponerande ek
som i sig själv utgör en nyckelbiotop.
På den västra sidan rinner Örupsån, som är ett
Områdesbeskrivningar
61
!
!
!
!
!
!
!
a rö d
s bä
n
cke
23 Sillarödsbäcken
Skyddsformer: Inga
Areal: 24 ha
Ekonomiska kartan: 2D 5g
Markägare:Privata
Kriterier: N, B, K, k, o,
Buralycke
Svärjaretorpet
Uråsa
Röd
Ängavången
Kolahusen
S
illarödsbäcken ligger strax söder om
Sillaröd. Området består av öppen hagmark med ett mindre parti av fäladsmarker i väster och med äldre solitära exemplar
av kraftfulla pelarenar. Terrängen inom objektet är småkuperad och stenigt. Omgivningen
består av åkermark och lövskog med inslag
62
av planerad granskog söder om området. Objektet är välhävdat och betas framförallt av nöt
men även av får. I trädskiktet finns solitärer av
ek och bok. I buskskiktet finns förutom bestånd av en även nypon, hagtorn och hägg. I
ältskiktet växer bal, pipdån, rödsvingel, prästkrage, ängsvädd, majnycklar och brudbröd.
Områdesbeskrivningar
Illstorp
Kämpakroken
24 Sillaröd
Skyddsformer: Inga
Areal: 32 ha
Ekonomiska kartan: 2D 5g
Markägare: Privata
Kriterier: N, B, K, k, o, s, m, l
Nybo gård
Sillarödsgården
Sillaröd
Astersta
S
illaröd är beläget strax nordväst om riksvägen mellan Sillaröd och Illstorp, ca 500 m
norr om Sillarödsgården. Det består av ett
öppet hagmarksområde med ett mindre parti
av enefälad. Marken är svagt kuperad och delvis
mycket stenig. Området kan delas upp i en del
som är öppen i sydväst och en del som håller på
att växa igen i nordost. Den senare delen utgörs
av en enefälad, med mycket täta eneparrtier
Områdesbeskrivningar Bernstorp
och äldre solitärekar. Den öppna delen är välbetad. Hagmarken omges av åker, utom i nordost,
där man planterat gran. I trädskiktet växer förutom ek, även ask,rönn och al samt i buskskiktet hagtorn, slån och björnbär. I fältskiktet finns
bal, stagg, brudbröd, rölleka, ljung, stenmåra,
vårbrodd, knägräs, knapptåg och nysört.
63
Rubensholm
25 Svältebäckarna/Lings
fälad
Immadal
Bontofta Tjörneröd
Skyddsformer: Inga
Areal: 85 ha
Ekonomiska kartan: 2D 4h
Markägare: Privata
Kriterier: N, B, Z, K, k, o, s, m
Tjörneröds gamla tomt
Fornåker
Rubensho
Svältebackarna
Fornåker
Fornåker
Mariavall
Kloster
Lings fälad
Fornåker
Fornåker
Bontofta
Rinnebäck
Bontoftagården
Ridhus
Moahall
Kronodal
Fornåker
Sackahejda
Ekeberg
S
vältebäckarna/Lings fälad ligger mellan
Mariavall och Bontofta och någon självklar
angöringspunkt saknas. Till största delen
består området av öppna hagmarker med inslag
av öppna