Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör också sökas från
andra källor.
Mänskliga rättigheter i Paraguay 2012
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Situationen gällande mänskliga rättigheter i Paraguay är på många områden
bekymmersam. Militariseringen och undantagstillstånden i nordöstra delarna av
landet i samband med jakten på EPP-gerillan (Ejército del Pueblo Paraguayo) under
2010 kom i flera fall att drabba civilbefolkningen i form av rapporterade fall av
misshandel, övergrepp, stölder och inskränkningar i rätten att röra sig fritt.
EPP fortsätter sin verksamhet och den sittande presidenten har sagt att gerillan
borde stoppas med våld.
Uppgifter förekommer om att polis och fängelsepersonal regelbundet gör sig
skyldiga till tortyr och annan omänsklig behandling av frihetsberövade. Polisen
anses i allmänhet vara otillräckligt utbildad och korrumperad. Fängelserna är
ofta överbelagda och de sanitära förhållandena undermåliga. I en FN-rapport
från 2011 uppmärksammades att landets långsamma rättsväsende bidrog till
missförhållanden i fängelser. Befolkningens förtroende för rättsväsendet är
begränsat. I organisationen Transparency Internationals index över upplevd
korruption hamnade Paraguay år 2012 på plats 150 bland 174 länder.
Den 15 juni 2012 dödades elva demonstranter och sex poliser vid en
sammandrabbning i anslutning till en demonstration med krav på
jordrättigheter i området Curuguaty. Detta utlöste en politisk kris som en vecka
senare resulterade i att president Lugo genom ett riksrättsförfarande avsattes på
grund av ”misskötsel av ämbetet”. Processen mot Lugo godkändes med
överväldigande majoritet i parlamentets båda kamrar, men har utstått mycket
inhemsk och internationell kritik. Ordinarie president- och parlamentsval ska
hållas i april 2013.
2
Konstitutionen föreskriver yttrande- och tryckfrihet, men organisationen
Reporters Without Borders rapporterar att statlig tv och radio har utsatts för censur
sedan Federico Franco tillträdde presidentämbetet i juni 2012, genom att
regeringskritiska anställda har avskedats.
Uppskattningsvis hälften av befolkningen har länge levt utan egentlig tillgång
till hälsovård, i synnerhet på landsbygden. En av de större reformerna under
före detta president Lugos regering var en hälsovårdsreform som innebar fri
offentlig sjukvård. Reformen har gett positiva resultat men samtidigt lett till
stora påfrestningar på sjukvårdssystemet. Enligt Unicef är skolundervisningen i
Paraguay bland de mest bristfälliga i Latinamerika. Cirka fem procent av
befolkningen är analfabeter, situationen är sämst på landsbygden och för
kvinnor.
Runt hälften av befolkningen lever i fattigdom. Inkomst- och förmögenhetsskillnaderna tillhör de största i regionen och i FN:s utvecklingsprograms
(UNDP) Human Development Index för 2012 intar Paraguay plats 111 av 189
länder. Urfolken har betydligt sämre levnadsvillkor, arbetsförhållanden och
tillgång till hälsovård än övriga invånare.
Diskriminering och kränkning av kvinnors rättigheter, inte minst våld i
hemmet och sexuella övergrepp, är ett allvarligt problem. I juli 2012 skapades
ett Kvinnoministerium i syfte att stärka kvinnors rättigheter och jämställdheten
mellan män och kvinnor. Handel med människor är ett stort problem. I
december 2012 antogs en ny lag mot trafficking med avsikt att ge myndigheter
bättre redskap att bekämpa denna.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Paraguay har ratificerat följande konventioner avseende de mänskliga
rättigheterna:
­ Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), 1992, samt de fakultativa
protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet,
1995 respektive 2003.
­ Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR),
1992.
­ Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD),
2003.
­ Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
3
­
­
­
­
­
­
­
­
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW), 1987, samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt, 2001.
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), 1990, samt det
fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr, 2005.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC), 1990, samt de två tillhörande protokollen angående barn i
väpnade konflikter respektive handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi, 2002 respektive 2003.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the
Protection of all Persons from Enforced Disappearances (CED), 2010.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD), 2008, samt det
fakultativa protokollet om enskild klagorätt, 2008.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, 1970,
samt det tillhörande protokollet från 1967, 2005.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC), 2001.
Den interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, 1989,
samt tilläggsprotokollet om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter, 1997, samt protokollet om dödsstraffets avskaffande, 2000.
Paraguay har undertecknat men inte ratificerat följande konvention:
­ Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt till konventionen om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Paraguay har efter långa dröjsmål under 2000-talet skickat in de rapporter som
konventionerna efterfrågar och låg i början av 2013 inte efter med någon
rapportering. I februari 2011 granskades Paraguay av FN:s råd för mänskliga
rättigheter i en Universal Periodic Review (UPR). Landet accepterade de
rekommendationer som gavs efter granskningen. Under 2011 besöktes
Paraguay av FN:s specialrapportör för religionsfrihet, av specialrapportören för
extrem fattigdom samt av FN:s ställföreträdande högkommissionär för
mänskliga rättigheter.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Enligt den enskilda paraplyorganisationen för mänskliga rättigheter Coordinadora
de Derechos Humanos del Paraguay (Codehupy) är polisvåld vanligt förekommande,
inte minst vid sammandrabbningar mellan polis och demonstranter i anslutning
till jordkonflikter. Händelserna i distriktet Curuguaty i juni 2012, då elva civila
och sex poliser dödades i samband med en avhysning av personer som
4
hävdade rätt till ett markområde, anses följa ett etablerat mönster av att polis
bekämpar sociala protester med våld. Codehupy har påpekat att den pågående
förundersökningen enbart fokuserar på de civilas inblandning i våldsamheterna
och att ingen utredning görs om bruket av eldvapen från polisens sida var
befogat.
Codehupy uppger att tortyr och kränkande behandling förekommer systematiskt
i Paraguay. Främst uppges representanter för polisen använda tortyr i
anslutning till gripanden och arresteringar, bland annat för att tvinga fram
erkännanden. Organisationen Comité de Iglesias para Ayudas de Emergencia
(CIPAE) anger att flera fall av tortyr i form av fysiska bestraffningar inom
militären anmäldes under 2012. Både enskilda organisationer och FN:s
kommitté mot tortyr rapporterar att det finns en omfattande straffrihet för
poliser och andra som gör sig skyldiga till tortyr och andra kränkningar.
Förhållandena i Paraguays arrestlokaler, häkten och fängelser är undermåliga.
Det råder stor överbeläggning och vapen samt droger är vanligt
förekommande. Fattiga drabbas värst eftersom korrupt personal tar ut avgifter
för tillgång till vård, ägodelar, besök med mera. Rapporter anger att psykiskt
sjuka saknar tillgång till kvalificerad vård och att homosexuella och
transpersoner diskrimineras. Det finns uppgifter om att isolering används
godtyckligt som en form av bestraffning. CIPAE uppger att i september 2012
hade landets största fängelse Tacumbú, med en kapacitet på cirka 1 300
personer, 3 621 intagna varav endast 802 hade fått sin slutgiltiga dom. Av de
intagna var cirka 500 så kallade pasilleros, personer som inte hänvisats till någon
avdelning utan lever i korridorerna.
Paraguay besöktes 2009 av FN:s underkommitté mot tortyr. Rapporten från
besöket följdes upp med ett återbesök året därefter och i en rapport från 2011
uppmärksammades att landets långsamma rättsväsende bidrog till
missförhållanden i fängelser. Rapporter om tortyr och missförhållanden på
polisstationer och i häkten och fängelser mottogs under kommitténs besök och
undermåliga förhållanden konstaterades vid inspektion av arrestlokaler
FN:s kommitté mot tortyr noterade i sin granskning av Paraguay i november
2011 att paraguayansk lags definition av brottet tortyr inte överensstämde med
FN:s tortyrkonvention och att frihetsberövade personer inte får sina
grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda. Kommittén välkomnade att
en lag om en nationell mekanism för att förebygga tortyr godkänts i april 2011,
men betonade vikten av att mekanismen också implementerades. Detta arbete
har inletts under 2012 genom att processen med att välja kommissionärer till
mekanismen påbörjats. Kommittén uttryckte vidare oro över att utlämningar
till andra länder sker utan att risken för tortyr i mottagarlandet undersöks, i
5
strid mot principen om non-refoulement, samt att erkännanden framtvingade med
hjälp av tortyr används i domstolar.
Under 2012 fälldes Paraguay i två fall av FN:s kommitté för mänskliga
rättigheter. Det ena fallet kränkning av rätten till liv hos en person som avled i
en sammandrabbning med polis under en demonstration 2003. Det andra
avsåg brott mot förbudet mot tortyr då en gripen person i anslutning till
samma demonstration blev misshandlad i arresten.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är enligt konstitutionen förbjudet under fredstid och förekommer
inte.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Rätten till frihet garanteras i grundlagen men enligt enskilda organisationer
finns det ett stort glapp mellan lagstiftning och praktik. Enligt en studie
baserad på intervjuer med poliser som presenterades i organisationen Codehupys
rapport om mänskliga rättigheter för 2012 används arresteringar eller hot om
arresteringar systematiskt för att erhålla mutor eller sexuella tjänster. I en del
fattiga områden förekommer ”gränskontroller” där poliser under
förevändningen att människor står i begrepp att begå brott kräver en avgift av
dem för att få passera. I områden som är kända för att besökas av
homosexuella uppsöker polisen samkönade par och hotar med gripanden om
de inte betalar. Personer som inte kan uppvisa identitetshandlingar
frihetsberövas utan lagligt stöd och släpps sedermera mot betalning.
Prostituerade kvinnor och män samt minderåriga riskerar att bli stoppade av
polisen och släppta i utbyte mot sexuella tjänster. Organisationen CIPAE
uppger att två unga män under 2012 frihetsberövades och utsattes för fysiska
och verbala kränkningar i arresten efter att ha kyssts offentligt. Även personer
av afrikansk härkomst rapporteras utsättas för frihetsberövanden på grund av
sin hudfärg.
Enligt lag krävs en arresteringsorder undertecknad av en domare för att polisen
ska kunna frihetsberöva en misstänkt. Inom sex timmar måste polisen meddela
åklagarämbetet som då har 24 timmar på sig att underrätta domstol om avsikt
föreligger att inleda en förundersökning. Lagen anger även att den anhållne ska
få uttala sig inför domare inom ett dygn. FN:s tortyrkommitté har vid flera
tillfällen konstaterat att människor ofta hålls frihetsberövade under längre tid
än vad som är tillåtet. Underkommittén mot tortyr noterade i sin rapport från
2011 att anhållna inte informeras om sina rättigheter och att det i många fall
saknades fungerande system för registrering av anhållna och häktade, vilket
ökar risken för övergrepp. Det förekommer att frihetsberövade personer
utsätts för våld och andra kränkningar.
6
Tvångsarbete förekommer fortfarande i viss mån i landet. Under 2010 infördes
statliga inspektioner för att motverka detta i området Chaco.
Under 2010-2011 utlystes vid två tillfällen undantagstillstånd i delar av
Paraguay med hänvisning till bekämpandet av gerillagrupper.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Grundlagen garanterar rättsväsendets oberoende men det är en utbredd
uppfattning att man genom mutor kan klara sig undan rättvisan. Personer med
ekonomiskt eller politiskt inflytande kan förhala rättsprocesser så länge att
fallet läggs ner. I Transparency Internationals index över upplevd korruption
hamnade Paraguay 2012 på plats 150 bland 174 länder. Enligt opinionsmätningsinstitutet Latinobarómetro uppgav endast 26 procent av tillfrågade
paraguayanerna 2011 att de hade ”mycket” eller ”något” förtroende för
rättsväsendet.
Högsta domstolens nio ledamöter utses av senaten med godkännande från
presidenten efter att kandidater föreslagits av kollegiet Consejo de la Magistratura.
Utnämningarna till högsta domstolen har kritiserats för att spegla den politiska
maktfördelningen i parlamentet snarare än kandidaternas kompetens.
Konstitutionen anger att ledamöternas utnämningar ska bekräftas vart femte år
vilket organisationen CIPAE uppger inte sker i praktiken. Under 2012 antog
senaten en resolution enligt vilken sju av ledamöternas omval underkändes och
deras mandat deklarerades avslutade. Detta godtogs dock inte av Consejo de
Magistratura och i slutet av året satt samtliga ledamöter fortfarande kvar. Högsta
domstolen tillsätter övriga instansers domare utifrån förslag från Consejo de
Magistratura. I samband med att Paraguay 2011 granskades i FN:s Universal
Periodic Review angav den enskilda organisationen El Centro de Estudios Judiciales
del Paraguay att förtroendet för rättsväsendet är mycket lågt eftersom högsta
domstolen i flera fall haft en politisk agenda och medborgarna inte anser sig ha
likhet inför lagen.
Straffmyndighetsåldern är 14 år. Ungdomsdomstolar finns, men inte överallt i
landet. Rättsväsendet är långsamt vilket bidrar till överbeläggningen i häkten
och fängelser. Personer får inte hållas häktade längre tid än minimistraffet för
det misstänkta brottet och som mest i två år, men detta efterlevs inte alltid i
praktiken. Rapporter förekommer om att domare har accepterat erkännanden
framtvingade genom tortyr eller gjorda i försvarsadvokatens frånvaro. Fällande
domar kan överklagas till högre instans. Brottsmisstänkta har rätt till offentlig
försvarare. FN:s underkommitté mot tortyr uppmärksammade vid sitt
uppföljningsbesök i Paraguay 2010 att rätten till ett effektivt försvar i brottmål
inte tillgodosågs till fullo i landet. De offentliga försvararna hade ingen
oberoende organisation till skillnad från statliga åklagare och erhöll markant
7
mindre medel och personalresurser än åklagarsidan. Försvarssidan bedömdes
vara överbelastad och ansågs inte kunna garantera ett effektivt försvar. Under
2011 antogs dock en lag om bildandet av en oberoende myndighet för
offentligt försvar och rekrytering av försvarsadvokater.
Rättssystemets språk är spanska, trots att konstitutionen föreskriver att
rättsprocesser ska ske på landets båda officiella språk, spanska och guaraní. Det
senare talas som enda språk av trettio procent av befolkningen. Under 2012
inleddes projekt med att utbilda domstolspersonal för att kunna hålla
förhandlingar på guaraní.
Särskilda militära domstolar handlägger brottmål mot krigsmaktens
medlemmar. Civila domstolar är överordnade de militära. Ett ombudsmannaämbete för mänskliga rättigheter (Defensoría del Pueblo) instiftades 1992.
Posten som ombudsman tillsattes 2001 och har sedan dess innehavts av samma
person. Trots att dennes mandat gick ut 2010 sitter personen kvar på sin post
då parlamentet inte har lyckats enas om en efterträdare. Institutionen ska
utreda och förebygga kränkningar av mänskliga rättigheter inom all statlig
verksamhet i hela landet. Ämbetet har emellertid en blygsam budget och kan
endast bedriva en begränsad verksamhet. Åklagarmyndigheten har en särskild
avdelning för brott mot mänskliga rättigheter och enligt offentliga uppgifter
utreddes 1 072 sådana brott under 2006-2010.
Polisen anses i allmänhet vara underfinansierad, otillräckligt utbildad och
korrupt. Enskilda organisationer rapporterar om dåliga arbetsförhållanden med
långa arbetspass, ingen övertidsersättning, bristfällig säkerhet och låga löner.
Mänskliga rättigheter ingår numera i polisens utbildning. Poliser har i flera fall
varit inblandade i mord, vapen- och narkotikasmuggling och annan allvarlig
brottslighet.
Enskilda organisationer rapporterar att under de två perioder – maj respektive
oktober 2010 – då regeringen utlyste undantagstillstånd i delar av landet, så
meddelades inte de exakta grunderna för detta undantagstillstånd eller vilka
rättigheter som skulle påverkas eller begränsas.
7. Straffrihet
Uppgifter föreligger om omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna
under diktatorn Alfredo Stroessners regim (1954-1989). Den kommission som
hade till uppgift att insamla information om övergreppen under diktaturen
identifierade i sin slutliga rapport 2008 över 400 fall av påtvingade försvinnanden och avrättningar, vilka klassades som brott mot mänskligheten.
Flera andra källor uppskattar att cirka 3 000 människor mördades under
diktaturen. Trots tusentals vittnesmål om övergrepp har endast ett fåtal
personer ställts inför rätta och ännu färre dömts. Enligt Codehupy hade
8
rättsprocesser som inleddes strax efter Stroessners fall fortfarande inte
avslutats 2011.
Många av diktaturens företrädare är ännu aktiva inom Paraguays polis,
rättsväsende och politik. Stroessner åtalades aldrig och levde i exil i Brasilien
fram till sin död 2006. Den Interamerikanska domstolen förklarade 2006 den
paraguayanska staten ansvarig för fyra paraguayanska medborgares
försvinnande under diktaturen.
Regeringen har försökt att vidta åtgärder mot polisens inblandning i övergrepp
genom storskaliga pensioneringar, förflyttningar och avsked. Dock är det
alltjämt en utbredd uppfattning att straffrihet råder för poliser och politiker.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Lagen föreskriver yttrande- och tryckfrihet. De flesta medier är privata men en
av landets största radiokanaler är statlig och 2011 invigdes en statlig tv-kanal.
Enligt organisationen CIPAE skildras många händelser i landet på ett
missvisande sätt till följd av tidningars ägarintressen, inte minst i medias
bevakning av processen mot före detta president Fernando Lugo. Det
förekommer att politiker driver processer om höga skadestånd för förtal mot
journalister. Hot från politiker mot journalister har rapporterats.
Organisationen Reporters Without Borders rapporterar att statlig tv och radio har
utsatts för censur sedan Federico Franco tillträdde presidentämbetet i juni 2012
genom att regeringskritiska journalister har avskedats. I organisationens
pressfrihetsindex för 2011-2012 hamnade Paraguay på plats 80 bland 179
länder. Enligt officiell statistik från 2011 hade 24,8 procent av invånarna över
tio år tillgång till internet. Det förekommer inga uppgifter om begränsningar i
användandet av internet.
Enligt grundlagen har medborgarna rätt att informera sig genom att ta del av
offentlig information. Denna rätt ska regleras i lag, men så har inte skett trots
påtryckningar från civilsamhället, press och internationella organisationer.
Senaten röstade 2006 ned ett lagförslag om allmän tillgång till offentlig
information och under 2012 uppmärksammades att senatens ordförande
nekade massmedia att ta del av information om parlamentets arbete. Arkivet
om kränkningarna av de mänskliga rättigheterna under Stroessner-regimen är
tillgängligt för allmänheten.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Mötes- och demonstrationsfrihet garanteras av grundlagen med vissa
restriktioner. Det krävs inget tillstånd för demonstrationer men rätten att
demonstrera får, enligt lag regleras när det gäller demonstrationer som hindrar
9
trafiken, eller sker vid vad som definierats som olämpliga tidpunkter. I
huvudstaden Asunción kan polis förbjuda demonstrationer med sex timmars
varsel. Vissa platser är undantagna från rätten att demonstrera, något som,
enligt den enskilda organisationen Decidamos, tolkas extensivt av polisen.
Vägavspärrningar är förbjudna enligt lag men är i praktiken en vanlig
protestmetod. Våldsamma sammanstötningar med polis förekommer, inte
minst i samband markockupationer. I juni 2012 dödades 17 personer när
polisstyrkor avhyste människor som hävdade rätt till mark (se avsnitt 3).
Enligt organisationen Servicio Paz y Justicia Paraguay (SERPAJ-PY) gjorde
undantagstillstånd som utlysts i oktober 2011 att organisationer som hävdade
markrättigheter började trappa ned sin verksamhet av rädsla för att förknippas
med gerillarörelser. Det har enligt Codehupy förekommit att påföljder i form
av förbud att träffa medlemmar i en viss organisation eller att delta i möten
dömts ut. Codehupy har uttryckt oro över att Paraguays terrorlagstiftning har
en vag definition av terrorism vilket kan innebära att personer som inblandade
i lagliga aktiviteter såsom demonstrationer blir behandlade som terrorister.
Föreningsfrihet föreskrivs i lag.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Religionsfrihet garanteras i konstitutionen och anses bli respekterad i praktiken.
Paraguay är en sekulär stat. Fredlig samexistens råder mellan olika trossamfund.
Kyrkan kan kritisera statsmakten öppet utan repressalier. FN:s specialrapportör
för religionsfrihet besökte Paraguay 2011 observerade en generellt stor
religions- och övertygelsefrihet men mottog även rapporter om att urfolk
fortfarande i viss utsträckning upplevde tillgången till förmåner eller arbete
villkorad av följandet av religiösa normer. Rapportören noterade även att
landet har en svag diskrimineringslagstiftning.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Paraguay är en republik. Den verkställande makten utgörs av en president som
väljs vart femte år utan möjlighet till omval. Presidenten utser regeringen. Det
senaste valet ägde rum 2008 och vanns av Fernando Lugo från koalitionen
Alianza Patriótica para el Cambio. Lugo tog över makten från Coloradopartiet,
som regerat landet sedan 1956. Även tvåkammarparlamentets ledamöter, 45 i
senaten och 80 i deputeradekammaren, väljs vart femte år. Under Fernando
Lugos regeringsperiod behöll Coloradopartiet majoriteten i båda kamrarna
vilket medförde svårigheter för presidenten att genomföra sina vallöften, bland
annat att omfördela jordägandet.
Den 15 juni 2012 dödades elva demonstranter och sex poliser vid en
sammandrabbning i anslutning till en demonstration till stöd för jordrättigheter
i området Curuguaty. Detta utlöste en politisk kris som en vecka senare
10
resulterade i att president Lugo genom ett riksrättsförfarande avsattes på grund
av ”misskötsel av ämbetet”. Processen mot Lugo godkändes med
överväldigande majoritet i parlamentets båda kamrar. Presidentämbetet
övertogs av vicepresidenten Federico Franco, ledare för det största partiet i
den koalition som stött Lugo i presidentvalen men som senare brutit sig ur
koalitionen. Enligt kritikerna innebar avsättandet av Lugo en ”parlamentarisk
kupp” i och med den snabba processen som inte tillät Lugo att förbereda sitt
försvar. I formell mening följdes dock landets konstitution.
Det finns inga lagliga hinder för kvinnor att delta i politiken men i praktiken
domineras denna av män. Enligt lag ska 20 procent av kandidaterna i partiernas
primärval vara kvinnor. Av senatens 45 ledamöter är sju kvinnor och i
parlamentet är elva av 80 ledamöter kvinnor. Det finns inga formella hinder för
urfolk eller andra minoriteter att delta i politiken, men det fanns 2012 inga
uppgifter om att dessa skulle finnas representerade i regeringen, parlamentet
eller bland provinsguvernörerna.
I organisationen Transparency Internationals index över upplevd korruption
hamnade Paraguay 2012 på plats 150 bland 174 länder. I september 2012
antogs en förstärkt lag mot ”svågerpolitik” som förbjuder högt uppsatta
offentligt anställda att utse närstående till statliga tjänster.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Paraguay är medlem i International Labour Organization (ILO) och har ratificerat
organisationens åtta centrala konventioner. Dock har landet kritiserats för att
inte i tillräcklig mån leva upp till sina åtaganden enligt konventionerna vad
gäller bland annat minimilön, tvångsarbete, barnarbete, föreningsfrihet och lika
lön.
Det finns en lagstadgad minimilön för den privata sektorn, med undantag för
hushållsarbete. I slutet av 2012 uppgick minimilönen till 1 658 232
paraguayanska guaraní i månaden (motsvarar cirka 2 580 SEK). Enligt offentlig
statistik översteg mäns medelinkomst 2011 minimilönen medan kvinnors
medelinkomst understeg den något. Cirka hälften av arbetstagarna beräknas
tjäna mindre än minimilönen.
Den öppna arbetslösheten 2011, det vill säga andelen officiellt arbetssökande
av den arbetsföra befolkningen, var enligt den officiella statistikmyndigheten
5,6 procent. Andelen undersysselsatta beräknades samma år vara cirka 23
procent. Andelen arbetslösa var högre bland kvinnor än män (7,4 respektive
4,4 procent) och skillnaden var större på landsbygden än i städerna.
11
Enligt grundlagen är diskriminering av arbetstagare på grund av etnisk
tillhörighet, kön, ålder, religion, social status och politisk eller facklig
tillhörighet förbjuden och särskilt skydd ska ges personer med fysiska och
psykiska funktionsnedsättningar. Arbetslagen förbjuder diskriminering på
grund av etnisk tillhörighet, hudfärg, kön, religion, politisk åsikt eller social
status. Minst en dags vila i veckan föreskrivs och sammanlagt tolv
semesterdagar årligen. Det finns även bestämmelser angående arbetsplatsers
säkerhet och hygien. I praktiken är dock efterlevnaden av arbetsrättsliga
bestämmelser bristfällig, och många arbetstagares rättigheter tillgodoses inte på
grund av att en stor del av befolkningen är sysselsatt i den informella sektorn.
Diskriminering av kvinnor i arbetslivet förekommer. Enligt den enskilda
organisationen Codehupy tjänar kvinnor cirka 30 procent mindre än män för
arbete av liknande natur. Enligt officiell statistik för 2011 var cirka 15 procent
av de arbetande kvinnorna sysselsatta som hushållsarbetare jämfört med 0,9
procent av männen. Enligt arbetslagstiftningen får hushållsarbetare inte tjäna
mindre än 40 procent av den minimilönen för den privata sektorn. Enligt
offentlig statistik från 2011 motsvarade hushållsarbetares medelinkomst drygt
hälften av den lagstadgade minimilönen och enligt statistik från ILO var deras
medelinkomst samma år 49 procent av medelinkomsten.
Enligt Codehupy förekommer diskriminering mot personer med hiv/aids, bland
annat rapporteras att hälsotillståndet i flera fall skulle ha utgjort grund för
avsked. ILO och International Trade Union Confederation (ITUC, Internationella
fackliga samorganisationen) rapporterar även om diskriminering av urfolk och
personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden. Fem procent av de
statliga tjänsterna ska enligt lag innehas av personer med funktionsnedsättning,
men enligt ITUC är den faktiska andelen mindre än en procent.
Rätten att bilda och ansluta sig till fackförening är grundlagsstadgad. Ett minsta
antal på 300 medlemmar krävs för att registrera en fackförening och själva
registreringen tar ofta lång tid. Föreningar kan dock inleda sin verksamhet
genom provisorisk registrering under väntetiden. Diskriminering på grund av
fackligt medlemskap är förbjuden men ITUC rapporterade om flera fall av
avsked av medlemmar av specifika fackförbund i sin årsrapport för 2011. Även
strejkrätten är garanterad i grundlag och arbetsrättslig lagstiftning men enligt
ITUC är skyddet svagt i praktiken.
Tvångsarbete är förbjudet men bland annat ILO har rapporterat om att det
förekommer i praktiken. Medlemmar av urfolken uppges vara utsatta för en
form av livegenskap på landsbygden i västra Paraguay. Under 2011
genomförde paraguayanska myndigheter inspektioner i de aktuella områdena
vilka ska ha bekräftat förekomsten av tvångarbete. Tvångsarbete förekommer
också inom jordbruket och bland prostituerade. Minderåriga hushållsarbetare
12
arbetar ofta i utbyte mot mat och husrum och kan sägas arbeta under tvång.
Paraguay är ett ursprungsland för handel med människor för exploatering
genom prostitution eller som arbetskraft, främst utomlands. Efter att den
paraguayanska lagstiftningen mot människohandel kritiserats för att vara
otillräcklig presenterades i slutet av 2012 ett nytt lagförslag.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Grundlagen anger att staten ska skydda och främja medborgarnas rätt till
hälsovård, utarbeta program för vård av missbruk och underlätta tillgång till
livsviktig medicin för fattiga. Sedan 2010 är sjukvård gratis för alla i landet
vilket har gett fler fattiga tillgång till vård. Reformen har dock även medfört att
vården blivit högt belastad. Resursbrist, långa avstånd till offentliga kliniker
samt överbeläggning försämrar många människors tillgång till vård, framförallt
på landsbygden. Sjukvårds- och informationsbrist leder till att fattiga i större
utsträckning drabbas av exempelvis återkommande epidemier av denguefeber.
Urfolk och personer av afrikansk härkomst saknar i stor utsträckning tillgång
till vård. FN:s permanenta forum för urfolksfrågor angav 2009 att nästan 90
procent av urfolken saknar tillgång till vård.
Paraguays kostnader under 2010 för hälsovård motsvarade 5,9 procent av
landets BNP enligt Världshälsoorganisationen (WHO). Enligt officiella
uppgifter finns det mellan åtta och tio läkare per 10 000 invånare i Paraguay.
Mer än två miljoner människor saknar tillgång till grundläggande sjukvård och
600 000 barn är undernärda enligt organisationen CIPAE.
Medellivslängden i Paraguay uppskattades 2009 till 77 år för kvinnor och 72 år
för män. Samma år beräknades 0,3 procent av befolkningen vara smittade av
hiv/aids. Dödligheten för barn under femår uppskattades 2012 av FN:s
utvecklingsfond (UNDP) vara 25 per 1 000 levande födda. Mödradödligheten
beräknades av UNDP samma år vara 99 per 100 000 födslar.
Vården av psykiskt sjuka är eftersatt i Paraguay. Rapporter förekommer om
undermåliga förhållanden och att personer inskrivna på psykiatriska
institutioner behandlas ovärdigt. I slutet av 2010 antogs nya nationella riktlinjer
för psykisk hälsa där utgångspunkten är hälsa som en mänsklig rättighet.
Enskilda organisationer är positiva till riktlinjerna under förutsättning att de
implementeras och att resurser erhålls.
14. Rätten till utbildning
Den offentliga skolan tillhandahåller utbildning till 17 års ålder. Skolgången är
obligatorisk till 14 års ålder (sammanlagt i nio år). Mindre bemedlade ska enligt
skollagen ha rätt till de allmänna kostnadsfria skolorna, och ska i viss
utsträckning även kunna få hjälp med mat och skolmaterial under utbildningen.
Av barn mellan 6-14 år gick 96,4 procent i skolan, enligt offentlig statistik för
13
2011, och av ungdomar mellan 15-17 år deltog 77,6 procent i någon form av
undervisning. Enligt offentlig statistik för 2011 var 4,7 procent av befolkningen
analfabeter. Andelen var högre bland kvinnor än bland män samt högre på
landsbygden jämfört med i städerna. Enligt statlig statistik från 2008 låg
analfabetismen hos urfolken på cirka 39 procent. Föräldrar som mottar bidrag
genom det statliga programmet Tekoporâ förbinder sig bland annat att se till att
deras barn deltar i undervisning.
Enligt organisationen SERPAJ-PY har regeringen inte gjort tillräckligt för att
tillgodose rätten till utbildning hos de mest eftersatta grupperna: kvinnor som
tillhör urfolken och kvinnor på landsbygden. Flera enskilda organisationer har
varit starkt kritiska mot att utbildningsministeriet under 2011 drog tillbaka ett
styrdokument för sexualundervisning efter att dokumentet kritiserats av
katolska kyrkan och konservativa organisationer. Framför allt barn på
landsbygden, barn med funktionshinder och barn tillhörande urfolken är
utsatta grupper som i stor utsträckning inte får sin rätt till utbildning
tillgodosedd.
Skollagen anger att alla ska ha tillgång till utbildning på lika villkor. I en rapport
från 2011 till FN:s kommitté för avskaffandet av alla former av diskriminering
mot kvinnor sammanställd av ett antal enskilda organisationer framhålls att
flickors tillgång till utbildning i Paraguay har förbättrats på senare år. Dock
rapporteras flickor och kvinnor på landsbygden i mindre utsträckning fullföljer
högre utbildning och att tonårsgraviditeter orsakar avhopp och ibland
avstängning.
Trots att guaraní är officiellt likställt med spanskan är tillgången till tvåspråkig
undervisning bristfällig. I slutet av 2010 antogs en ny språklag som ska
garantera att landets tvåspråkighet genomförs i praktiken samt att de andra
urfolksspråken i landet bevaras.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Paraguay har upplevt ett ekonomiskt uppsving under senare år. Enligt den
statliga statistikmyndigheten var andelen fattiga i Paraguay 2011 den lägsta på
15 år. Enligt den regionala FN-kommissionen för Latinamerika och Karibien
(Comisión Económica para América Latina y el Caribe – CEPAL) var 49,6 procent
av befolkningen fattig och 28 procent levde i extrem fattigdom. Fördelningen
av inkomsterna är ojämn. Några av de grupper som är värst drabbade av
fattigdom är kvinnor, personer bosatta på landsbygden, urfolk och personer
med afrikansk härkomst.
Enligt statistik från CEPAL från 2009 hade enbart 18 procent av landets äldre
någon form av pensionsinkomst. Ett statligt program ger en viss ersättning till
äldre i extrem fattigdom. Detta program täckte 25 000 personer 2011, vilket
14
dock inte motsvarar behovet. I FN:s utvecklingsprograms (UNDP) Human
Development Index för 2012 intar Paraguay plats 111 av 189 länder.
Jordägandet i Paraguay är ojämnt fördelat. Enligt FN:s utvecklingsprogram
(UNDP) ägs 77 procent av marken av sju procent av befolkningen medan 80
procent av befolkningen delar på ungefär fem procent av marken. Den
storskaliga odlingen av främst soja samt gruvdrift medför miljöpåverkan som i
sin tur försämrar levnadsstandarden för utsatta människor, inte minst vad
gäller tillgång till vatten, uppger den enskilda organisationen Sobrevivencia. I
storstäderna växer slumområden medan stora delar av landsbygden saknar
infrastruktur i form av vägar, skolor, sjukvård och tillgång till drickbart vatten.
FN:s specialrapportör för extrem fattigdom och mänskliga rättigheter besökte
Paraguay i slutet av 2011. Specialrapportören observerade flera väl fungerande
sociala program och påpekade även att korruptionen i landet är ett stort hinder
för att komma tillrätta med fattigdomen och att det är anmärkningsvärt att
inget inkomstskattesystem finns.
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Våld mot kvinnor i hemmet är ett stort problem i Paraguay. Flera
frivilligorganisationer riktar kritik mot att statliga institutioner inte tar
problemet på tillräckligt stort allvar. Den kyrkliga organisationen Comité de
Iglesias para Ayudas de Emergencia (CIPAE) skriver i sin årsrapport 2012 att
rättsväsendet inte tillämpar befintlig lagstiftning och att det råder en föråldrad
syn hos många av dess representanter. I januari 2010, efter flera års
eftersläpningar på grund av byråkratiska hinder, öppnades det första
skyddshemmet för offer för våld i nära relationer i Paraguay.
Det statliga sekretariatet för kvinnor (Secretaría de la Mujer) tog 2011 emot
sammanlagt 1 167 anmälningar från kvinnor som angav att de blivit utsatta för
våld av något slag. I juli 2012 ersattes sekretariatet med ett nyskapat
Kvinnoministerium som ska synliggöra frågor rörande kvinnors rättigheter och
jämställdheten mellan män och kvinnor. Sexuella trakasserier är förbjudna
enligt lag och straffbara med upp till två års fängelse. I praktiken leder emellertid få fall till rättegång och i dessa fall är böter den vanligaste påföljden.
Handel med människor är ett stort problem. I december 2012 antogs en ny lag
mot trafficking med avsikt att ge myndigheter bättre redskap att bekämpa
denna. Lagen utarbetades av en arbetsgrupp från flera myndigheter och
ministerier som skapades 2005. De flesta traffickingoffer härstammar från
landsbygden, i synnerhet gränsdistrikten mot Argentina och Brasilien. Flera
15
uppmärksammade fall har förekommit med paraguayanska kvinnor som lurats
och sålts till bordeller i latinamerikanska och spanska storstäder. Regeringen
försöker hjälpa dem som hamnat utomlands att återvända. Myndigheter
bedriver flera nationella informationskampanjer för att försöka undvika att
kvinnor och flickor ska falla offer för människohandlare.
Paraguay har ratificerat tilläggsprotokollet till konventionen om avskaffande av
alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW). Kvinnor är enligt lag
garanterade lika behandling i arbetslivet, men diskriminering förekommer och
majoriteten av de förvärvsarbetande kvinnorna är hushållsanställda med små
möjligheter att värna sina rättigheter. Kvinnor är underrepresenterade i
politiken.
Prostitution är laglig för personer över 18 år men sexuell exploatering av
kvinnor och minderåriga är olagligt. Enligt Unicef är prostitution bland
minderåriga ett allvarligt problem.
Abort är förbjuden med undantag för fall där kvinnans liv är i fara.
17. Barnets rättigheter
Cirka 40 procent av Paraguays befolkning är barn. Paraguay ratificerade FN:s
barnkonvention 1990, vars bestämmelser infördes i en nationell lag om barns
villkor som antogs 2001. Det nationella sekretariat för barn och ungdomar som
skapades i och med lagens tillkomst har till uppgift att verkställa skyddet
barnens rättigheter i landet genom program, koordinering och administration
av insatser. Enligt bland annat organisationen CIPAE brister staten i
tillgodoseendet av barnets rättigheter genom att inte möta de behov som finns
i landet av bland annat tillgång till utbildning, vård och skälig levnadsstandard.
Enligt FN:s barnfond UNICEF lever uppåt 40 procent av de paraguayanska
barnen i fattigdom och 17,5 procent lider av kronisk undernäring. Bland barn
till urfolken beräknas 41,7 procent lida av kronisk undernäring. Många barn
lever på gatan i huvudstaden och försörjer sig genom gatuförsäljning och
tiggeri. Under 2012 uppgav myndigheter att 90 procent av gatubarnen i åldern
12-16 år är drogberoende.
Det är förbjudet för barn under 14 år att arbeta. Barn mellan 14 och 17 år får
arbeta med föräldrars tillåtelse. Barnarbete, även bland barn under 14 år, är
dock vanligt förekommande. Enligt UNICEF arbetar 17 procent av barnen i
åldrarna 5-17 år. Pojkar arbetar ofta i jordbruket och i tillverkningsindustrin
medan flickor anställs som hushållsarbetare. Paraguay har ratificerat det
fakultativa protokollet angående barns deltagande i väpnade konflikter och
lägsta ålder för militärtjänst är 18 år. Från 14 års ålder kan barn dock studera
vid militärskolor. Rapporter har förekommit om att minderåriga gjort
militärtjänst eller stridit med gerillagrupper.
16
En stor del av landets prostituerade uppges av UNICEF vara minderåriga, och
handel med barn förekommer. Enligt officiella uppgifter identifierades 37
minderåriga offer för sexuell exploatering mellan 2011-2012. Sedan 2011 ska
enligt en föreskrift för huvudstaden Asunción, hotell och härbärgen samt barer
och nattklubbar sätta upp en skylt som informerar om sexuell exploatering av
barn och som anger var man kan göra en anmälan. Enligt uppgifter i media
efterlevs detta dock inte fullt ut.
Det finns statliga initiativ för att minska barnarbetet, bland annat
bidragsprogrammet Tekoporâ som för utdelning av bidrag till fattiga familjer
ställer krav på föräldrar att skicka sina barn till skolan. Programmet Abrazo
syftar till att minska barnarbete på gatan, genom att identifiera barnarbetare
och ge dem tillträde till center där de erbjuds utbildning och aktiviteter. FN:s
specialrapportör för extrem fattigdom bedömde efter sitt besök i Paraguay i
slutet av 2011 att båda programmen hade effekt, även om vissa brister
identifierades. Sekretariatet för barn och ungdomar har ett program riktat mot
gatubarn och statliga insatser görs mot handel med och sexuell exploatering av
minderåriga.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Enligt Paraguays grundlag har alla invånare samma rättigheter och
diskriminering är förbjuden. Varken grundlagen eller någon annan lagtext
innehåller dock någon definition av diskriminering, och det finns inte någon
mekanism genom vilken personer som diskrimineras kan hävda sina
rättigheter.
Guaraní talas av hälften av befolkningen som första språk och av 30 procent
som enda språk. Trots att konstitutionen ger språket officiell status finns det
många brister för dem som talar guarani att använda språket i till exempel
utbildning, rättsväsende och kontakter med officiella representanter.
Paraguay har ratificerat ILO:s konvention 169 om urfolks och stamfolks
rättigheter. Grundlagen erkänner urfolkens rätt till sin etniska identitet och ger
dem rätt att tillämpa traditionella normer så länge de inte strider mot
grundläggande rättigheter. Vidare garanteras urfolkens rätt till land, delaktighet
i samhället, utbildning och assistans samt till att undantas från vissa
samhälleliga skyldigheter. I praktiken är dock både urfolk och personer med
afrikanskt ursprung utsatta för diskriminering vad gäller levnadsstandard,
utbildning, arbete, tillgång till vård och inte minst rätt till land. Cirka hälften av
både urfolksinvånarna och invånarna med afrikansk härkomst beräknas vara
arbetslösa. Enligt officiell statistik från 2008 var andelen analfabeter bland
urfolken 39 procent. Medan paraguayaner i snitt går åtta år i skolan är
17
motsvarande siffra för urfolken tre år. Personer av afrikansk härkomst uppges
av enskilda organisationer utsättas för diskriminering på grund av sin hudfärg,
bland annat av poliser. Ombudsmannaämbetet har en avdelning för urfolk och
en avdelning som arbetar mot diskriminering.
Enligt den folkräkning som genomfördes 2008 utgjorde urfolken 1,7 procent
av befolkningen (cirka 110 000 personer), men siffran är i verkligheten
betydligt högre. Paraguays urfolk är uppdelade i 20 olika etniska grupper.
Enligt FN:s specialrapportör för extrem fattigdom är den utbredda
fattigdomen bland urfolk nära kopplad till att de berövats sina traditionella
marker. Cirka 45 procent av urfolken beräknas sakna landrättigheter.
Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter har i flera avgöranden
ålagt Paraguay att erkänna och tillgodose urfolkgruppers landrättigheter, senast
2010 då gruppen Xámok Kásek erkändes rätten till sina traditionella marker.
Staten har kritiserats för långsam hantering och bristande åtgärder för att
efterleva domsluten bland annat av Amnesty International. Under 2011 ingicks en
överenskommelse om avsättande av mark mellan staten och Sawhoyamaxagruppen, vilken i slutet av 2012 fortfarande inte resulterat i att staten lyckats
köpa loss det aktuella området från den nuvarande ägaren. INDI, det statliga
institut som ska tillvaratas urfolks rättigheter, anses av många vara resurssvagt
och inkompetent. Flera urfolksgrupper har uttryckt att de inte anser sig
representerade av institutet. FN:s kommission för avskaffandet av alla former
av rasdiskriminering granskade 2011 Paraguays efterlevnad av CERD. De fann
då att konsultationen av urfolk i samband med frågor som rör deras rättigheter
var otillräcklig. Enligt Amnesty International händer det att företrädare för
urfolken utsätts för smutskastning och kränkningar. Uppgifter om att
medlemmar av urfolken utsätts för tvångsarbete förekommer.
Erkännandet av personer av afrikansk härkomst som etnisk minoritet är
relativt nytt i Paraguay och det har hittills inte funnits någon officiell statistik
över gruppens storlek. Detta har kritiserats av enskilda och internationella
organisationer. Den folkräkning som genomfördes i slutet av 2012 innehöll för
första gången en fråga om afrikansk härkomst men resultatet har ännu inte
publicerats. Även vad gäller personer av afrikansk härkomst har diskussioner
förts med myndigheter om rätt till traditionella marker.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Den paraguayanska grundlagen förklarar alla människor jämlika och förbjuder
diskriminering, dock utan att särskilt ange sexuell läggning eller andra grunder
för diskriminering. Homosexualitet är inte förbjudet i lag men det finns
lagstiftning som diskriminerar homosexuella och få statliga åtgärder görs för att
främja hbt-personers rättigheter. Diskriminering förekommer i arbetslivet, i
vården och genom hatbrott, inte minst mot transpersoner. Det förekommer
även att poliser trakasserar, griper och utövar våld mot hbt-personer.
18
Transpersoner som genomgår könsbyte kan enligt lag inte ändra kön juridiskt i
folkbokföringen utan är tvungna att behålla officiella dokument och identitetshandlingar med sitt tidigare kön. Under 2011 presenterade en organisation för
transpersoner en vårdguide för hälsoministeriet i vilken vikten av att bli tilltalad
med sitt ”sociala” förnamn framhölls. Detta bemöttes av hälsoministern med
ett uttalande om vikten av icke-diskriminering inom vården, vilket kan
betraktas som ett framsteg. Enligt organisationen Aireana har hbt-personers
möjligheter till åtnjutande av de mänskliga rättigheterna försämrats sedan Lugo
avsattes. President Franco ska enligt organisationen ha uttalat sig emot
samkönade äktenskap och främjandet av homosexuellas rättigheter i medier.
20. Flyktingars rättigheter
Paraguay har ratificerat FN:s flyktingkonvention samt 1967 års
tilläggsprotokoll. Lagstiftning i enlighet med konventionen antogs 2002.
UNHCR sköter mottagande av de flyktingar som söker asyl i landet. Enligt
UNHCR bor det i Paraguay cirka 130 flyktingar och asylsökande från omkring
tio olika länder. De senaste åren har majoriteten utgjorts av personer från
Kuba, Colombia och Bolivia. Staten ger inget ekonomiskt stöd till flyktingar.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Grundlagen anger att staten ska tillgodose medborgarnas livskvalitet och ta
särskild hänsyn till faktorer såsom funktionsnedsättningar. I praktiken
förekommer dock en utbredd diskriminering av personer med
funktionsnedsättning. Cirka hälften av alla barn med funktionsnedsättning
beräknas sakna tillgång till utbildning, bland annat eftersom lämplig
skoltransport saknas och på grund av kulturella faktorer som gör att familjer
isolerar barn med funktionsnedsättning. Det finns ett nationellt institut för
skydd av personer med funktionsnedsättning samt en speciell avdelning
för ”inkluderande undervisning” inom utbildningsministeriet men deras
resurser är knappa. Den enskilda organisationen Saraki uppger att
tillgängligheten i samhället övervägande är undermålig och att rätten till
information inte tillgodoses för personer med funktionsnedsättning. I
Asuncion utfärdades dock 2011 en föreskrift om handikappanpassning av
byggnader och trottoarer. I den folkräkning som gjordes i Paraguay 2002
framkom att cirka en procent av befolkningen hade en funktionsnedsättning
Enligt organisationen Foro Permanente para Salud Mental kan den resolution om
nationell policy för psykisk hälsa som antogs 2011 ha potential att förbättra
vården av psykiskt sjuka och personer med psykiska funktionsnedsättningar.
Denna grupp har ofta blivit utsatt för övergrepp inom institutioner och saknat
tillgång till adekvat vård.
19
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Enskilda organisationer för mänskliga rättigheter kan huvudsakligen verka fritt
i Paraguay. Flertalet kan upprätthålla en dialog med regering, parlament och
myndigheter. Amnesty International rapporterar dock om störningar från
myndigheter mot två organisationer under 2011. Coordinadora de Derechos
Humanos del Paraguay (Codehupy) agerar som samordnare för 31 sociala
organisationer och ger årligen ut en rapport om situationen för de mänskliga
rättigheterna. Servicio de Paz y Justicia del Paraguay (SERPAJ-PY) arbetar med
utbildning i fredskultur, mänskliga rättigheter, jämställdhet och rätten till
vapenvägran. Den ekumeniska Comité de Iglesias para Auydas de Emergencia
(CIPAE) ägnar sig främst åt jord- och bostadsfrågor samt juridiska processer
mot Stroessner-regimen. Sindicato de Periodistas de Paraguay (SPP) arbetar för att
skydda tryckfriheten. Fundación Celestina Peréz de Almada arbetar bland annat
med att främja sannings- och rättvisekommissionens arbete samt att sprida
kunskap om kränkningarna under diktaturen. De svenska organisationerna
Diakonia och Kooperation utan gränser samarbetar med lokala organisationer i
Paraguay för mänskliga rättigheter och utveckling.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Flera FN-organ har lokala kontor i Paraguay. FN:s kontor för mänskliga
rättigheter har sedan 2010 en rådgivare för mänskliga rättigheter på plats i
Paraguay. Europeiska kommissionen antog 2007 en ny strategi för samarbete
med Paraguay för perioden 2007-2013. Prioriterade områden är utbildning och
ekonomisk integration. Sida har gett visst stöd till projekt relaterade till de
mänskliga rättigheterna genom de svenska enskilda organisationerna Diakonia
och Kooperation utan gränser.
