Värdefulla kulturmiljöerunder havsytan i svensk kust och skärgård

Efter den 1 juli 2011
ansvarar
Havs- och vattenmy
ndigheten
för denna publikation
.
Telefon 010-698 60
00
publikationer@havoch
vatten.se
www.havochvatten.
se/publikationer
Värdefulla kulturmiljöer
under havsytan i svensk
kust och skärgård
– en förstudie
RAPPORT 5566 • MAJ 2007
Värdefulla kulturmiljöer
under havsytan
i svensk kust och skärgård
– en förstudie
NATURVÅRDSVERKET
RIKSANTIKVARIEÄMBETET
STATENS MARITIMA MUSEER
Beställningar
Ordertel: 08-505 933 40
Orderfax: 08-505 933 99
E-post: [email protected]
Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma
Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln
Naturvårdsverket
Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25
E-post: [email protected]
Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm
Internet: www.naturvardsverket.se
ISBN 91-620-5566-6.pdf
ISSN 0282-7298
Elektronisk publikation
© Naturvårdsverket 2007
Tryck: CM Digitaltryck AB, Bromma 2007
Layout: Press Art
Omslagsbild: Dykare vid vrak, foto Inge Lennmark
Förord
Denna förstudie har tagits fram av Statens maritima museer på uppdrag av
Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. I studien har, utifrån befintlig
och dokumenterad kunskap, 25 värdefulla kulturmiljöer under havsytan
sammanställts och grovt kategoriserats i olika miljötyper. Kategoriseringen är
anpassad för just denna studie och är därmed inget generellt förslag på hur
kulturmiljön ska klassificeras. Via kartöverlägg undersöks om och i vilken
utsträckning beskrivna kulturmiljöer sammanfaller med naturvårdens skyddade områden. Utifrån beskrivningen av natur- och kulturvärden i sammanfallande områden analyseras och diskuteras kopplingar mellan kultur- och
naturvärden under vatten och förutsättningarna för att samordna skydd och
bevarande samt uppföljning.
Förhoppningen är att studien ska öka förståelsen för kulturmiljöer under
havsytan. Den ska också ge inspiration till naturvårdens och kulturmiljövårdens fortsatta arbete med att nå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har inte
tagit ställning till slutsatserna i förstudien. För att kunna göra det behövs
ytterligare fördjupningar och studier gällande sambandet mellan natur- och
kulturmiljöer i havsmiljö.
Stockholm, maj 2007
Michael Lehorst
Riksantikvarieämbetet
Björn Risinger
Naturvårdsverket
3
Innehåll
SAMMANFATTNING
7
SUMMARY
8
INLEDNING
Direktiv
Material
Urval
Problem
Definitioner
Resultat
9
9
9
10
11
12
12
SKYDD AV UNDERVATTENSMILJÖER
Kulturvärden under vatten
Naturvärden under vatten
Hotbilder
Befintligt områdesskydd enligt miljöbalken
Problem och möjligheter
16
16
16
17
18
20
MÖJLIGA SYNERGIEFFEKTER
23
UPPFÖLJNING AV UNDERVATTENSMILJÖER
Indikator: Skyddade havs- och kustområden
Behov av fallstudier
24
24
25
MILJÖBESKRIVNINGAR
Norrbyskär
Ångermanälvens mynningsvik
Galtströms bruk
Axmar bruk
Gräsö
Söderarm
Skeppsholmen – Kastellholmen
Kohamn
Dalarö
Krogen
Hävringe
Stegeborg
Lörge
Visby redd
Mellersta Kalmarsund
Ubåtsmassakern
Djupasund
27
28
32
35
38
41
44
47
50
53
56
59
62
65
68
70
73
76
5
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Listerby skärgård
Falsterbohalvön
Foteviken
Pilhaken
Nya Älvsborgs fästning
Marstrands hamn
Hamnholmen
Väderöarna
79
82
86
89
92
95
98
101
REFERENSER
105
6
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Sammanfattning
Denna förstudie har tagits fram i samverkan mellan Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Statens maritima museer. På uppdrag av de förstnämnda myndigheterna har Statens maritima museer gjort en sammanställning
över värdefulla kulturmiljöer under havsytan och kartlagt om dessa sammanfaller med naturvårdens skyddade områden. Relaterat till denna sammanställning diskuteras i rapporten tvärsgående frågor rörande natur- och kulturmiljöer under havsytan.
Sammanställningen utgör ett kunskapsunderlag inför Naturvårdsverkets,
Riksantikvarieämbetets och länsstyrelsernas fortsatta arbete inom miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård.
Sammanlagt 25 områden av varierande storlek och karaktär beskrivs i
rapporten. Ambitionen vid urvalet av områden har varit att uppnå stor variation avseende innehåll och geografisk spridning. Utgångspunkten har varit
att utifrån befintliga centrala register exemplifiera kulturmiljöer under havsytan med tydlig historisk kontext.
Redovisningen av de 25 utvalda kulturmiljöerna kompletteras med en
beskrivning av naturvärden och skyddad natur i närområdet. Kopplingar
mellan natur- och kulturvärden under vatten, i form av till exempel biologiska kulturarv, visar på behovet av ökad samverkan mellan intressena.
För att kunna få en bättre bild av miljöförändringar under vatten behöver
också fallstudier genomföras, där det inte minst är angeläget att utröna trålningens och dykningens påverkan på natur- och kulturmiljöer.
7
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Summary
This pre-study has been carried out jointly by the Swedish Environmental
Protection Agency, National Heritage Board and National Maritime
Museums. Commissioned by the first two authorities, the national Maritime
Museums have compiled a list of valuable submarine cultural heritage sites
and mapped how they coincide with nature protection areas.
The study will serve as a knowledge base for the continued work by Swedish EPA, The National Heritage Board and the County Administrative
Boards within the Environmental Quality Objective A Balanced Marine Environment, Flourishing Coastal Areas and Archipelagos.
A total of 25 areas of varying sizes and character are described in the report.
The ambition has been to select sites offering a great variety of content and geographical spread. Examples of submarine cultural heritage areas with a clear
historical context have been identified through existing central registers.
Descriptions of the 25 selected heritage sites also include natural values and
protected environments in the immediate surroundings. Links between natural
and cultural submarine values, e.g. biological cultural heritage, demonstrate the
need for increased collaboration between the two spheres of interest.
To gain a better picture of changes to the underwater environment, case
studies are needed, not least showing the impact of trawling and diving activities on the natural and cultural heritage sites.
8
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Inledning
Direktiv
Föreliggande arbete utgörs av en förstudie som bedrivits i samverkan mellan
Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Statens maritima museer inom
ramen för arbetet med det nationella miljökvalitetsmålet Hav i balans samt
levande kust och skärgård. Avsikten med förstudien är att sammanställa
kända värdefulla marina miljöer med både natur- och kulturvärden, uppmärksamma samband mellan kultur- och naturvärden samt att utifrån sammanställt material se över möjligheterna att förfina och precisera en indikator
om skydd av havsområden.
Bakgrunden till förstudien är att miljömålen bland annat innebär att 50%
av skyddsvärda marina miljöer ska vara skyddade senast år 2010. Enligt
senaste miljöpropositionen ska ytterliggare 14 marina naturreservat avsättas
senast 2010. Förstudien är ett kunskapsunderlag inför Naturvårdsverkets,
RAÄ:s och länsstyrelsernas fortsatta arbete med delmålen kring hav, kust och
skärgård.
Statens maritima museers uppdrag inom förstudien har varit att med stöd
av befintligt material och kunskap om kulturlämningar under vatten i havsmiljö identifiera, digitalisera, beskriva och sortera minst 20 värdefulla kulturmiljöer under havsytan. I uppdraget har även ingått att initiera möten med
undervattensarkeologiska aktörer för att informera om och diskutera urvalet.
Uppdraget har senare utvidgats till att komplettera områdespresentationerna
med beskrivningar av de naturvärden som uttrycks i sammanfallande naturreservat och Natura 2000-områden.
Rapporten består av en inledning och utvärdering samt en del med presentation av värdefulla miljöer under havsytan. Till miljöbeskrivningarna hör
även en redovisning av miljöernas geografiska läge, avgränsningar samt lämningarnas position. Befintligt områdesskydd i form av naturreservat och
Natura 2000-områden redovisas också. Till varje karta hör en tabell, där de
enskilda lämningarna presenteras.
Arbetet har utförts under vintern 2004-2005. Mirja Arnshav har svarat
för merparten av textframställandet och digitaliseringen har utförts av Niklas
Eriksson. Projektledare har varit Andreas Olsson. Från Naturvårdsverket har
Cecilia Lindblad deltagit och från Riksantikvarieämbetet Daniel Nilsson.
Material
Inom ramen för detta arbete har inga möjligheter till kompletterande inventeringar eller efterforskningar funnits. Sammanställningen är därför till övervägande del baserad på information som finns tillgänglig i de digitala informationssystemen FMIS och SjöMIS, vilka grundar sig på RAÄ:s fornminnesregister och Svenskt marinarkeologiskt arkiv (SMA).
9
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
För att ytterligare komplettera bilden av kulturmiljöer under vatten har
även litteratur, Internet och andra källor använts. Dessutom har länsstyrelserna vid landets kustanknutna län ombetts inkomma med förslag på värdefulla
marina kulturmiljöer. Förslag på områden eller relevant litteratur har inkommit från:
• Gotlands län
• Gävleborgs län
• Kalmar län
• Norrbottens län
• Västerbottens län
• Västra Götalands län
Arbetet har också presenterats på Marinarkeologiskt rådsmöte, som hölls
i Linköping i oktober 2004 och i Stockholm i april 2005. I samband med det
första mötet anmodades deltagarna inkomma med synpunkter.
Samverkanspotentialen mellan natur- och kulturmiljövården gällande
undervattensmiljöer diskuterades på ett seminarium arrangerat av projektets
arbetsgrupp den 20 april. Representation fanns från natur- och kulturmiljösektorn på såväl statlig som regional och kommunal nivå. Värdefulla synpunkter, idéer och förslag som kom fram på seminariet har arbetats in i denna
rapport.
Till den digitala områdespresentationen har ekonomiska kartan använts.
Till denna har djupkurvor från digitala sjökort samt GIS-skikt med befintligt
områdesskydd tillfogats.
Urval
Utgångspunkten för urval och avgränsning av områdena har varit att lämningar i ett och samma område speglar ett tydligt eller avläsbart kulturhistoriskt sammanhang. I syfte att definiera det kulturhistoriska sammanhanget,
har även lämningar på land haft betydelse.
Just för den här studiens syfte har kulturmiljöerna grovt kategoriserats
enligt följande för att underlätta jämförelser och översikt:
• förlisningsområden
• hamnar och ankringsplatser
• krigsskådeplatser
• försvarsstrategiska platser
• maritima bygder
• sjunkna/översvämmade landskap
De utvalda miljöerna ska inte ses som landets mest värdefulla, utan snarare som exempel på olika typer av kulturmiljöer som vi utifrån befintligt
underlag har bedömt vara värdefulla. Det handlar således inte om någon slutgiltig lista. Ambitionen har varit att eftersträva en stor geografisk och innehållsmässig spridning. Både fasta fornlämningar och andra lämningar finns
därför representerade. Förlisningsuppgifter, det vill säga ej lokaliserade lämningar, har inte beaktats vid urvalet. De är inte heller redovisade i det digitaliserade materialet.
10
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Problem
Kunskapen om natur- och kulturvärden i havet är begränsad. Havsbottnen
saknar ofta helt inventering. Därtill är kunskapsläget avseende fornlämningar
i olika delar av landet mycket varierande. Överlag råder stor kunskapsbrist
om hur många de är och var de är belägna. Endast enstaka regioner med
många aktiva dykare och institutioner med särskilt intresse för arkeologi
under vatten utmärker sig. Utöver detta påverkas kunskapsläget också av de
naturgeografiska förutsättningarna, i form av tillgänglighet och bevarandeförhållanden.
Materialet i SjöMIS och FMIS är av mycket skiftande kvalitet, och är till
övervägande del objektsrelaterat. Ett helhetsperspektiv, med betoning på
sammanhang, saknas. En brist i FMIS är att informationssystemet ännu inte
omfattar alla län.
Sammantaget har ovan nämnda begränsningar medfört att inga förslag på
värdefulla kulturmiljöer under havsytan inom Hallands och Norrbottens län
har kunnat tas fram, medan ett förhållandevis stort antal har pekats ut inom
exempelvis Stockholms län. På grund av bristfälligt eller svårtillgängligt kunskapsunderlag saknas även flera typer av miljöer. Den bofasta skärgårdsbefolkningen är till exempel förhållandevis osynlig i miljöbeskrivningarna i denna rapport.
Kravet på ett känt sammanhang också har gjort att flera ovanligt rika
kulturmiljöer, till exempel Kungshamn eller Landfjärden i Stockholms skärgård, inte tagits med i denna sammanställning.
En svårighet har varit att avgränsa miljöerna på ett tydligt sätt. De
avgränsningar som skrafferats i den digitala presentationen ska därför ses
som preliminära och ungefärliga. Att förlisningsuppgifter och lösfynd utelämnats i kartredovisningen beror på källkritiska svårigheter, problem med positionering och inte minst deras ibland mycket stora antal.
Positioneringen av de enskilda lämningarna har också varit problematisk.
Ofta saknas tillförlitliga positionsangivelser i källmaterialet. Detta har att
göra med svårigheter att avgöra till vilket system positionerna relaterats och
med vilken noggrannhet de har beräknats. Ytterligare en osäkerhet ligger i
det faktum att flertalet positioner angivits i latitud och longitud, och att dessa
värden på fri hand omvandlats till X- och Y-värden i samband med digitaliseringen.
Många av lämningarna är dessutom positionerade utifrån lägesbeskrivningar i text eller bild. Dessa beskrivningar kan både vara schematiska och
mycket detaljerade. Ett problem är att beskrivningarna ofta relaterar till enslinjer, bäringar, stenar eller annan information som endast kan erhållas på
plats. När de utgår från strandlinjer, djupkurvor och grynnor ligger svårigheten i att överföra informationen från en skiss/kartunderlag till ett annat.
Många gånger har de ursprungliga skisserna eller sjökortsunderlaget en högre
noggrannhet än den ekonomiska kartan. För att svara mot positionernas
osäkerhet i samband med digitaliseringen, har objekten kvalitetsgraderats (se
sidan 17).
11
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Ingen möjlighet har funnits att kontrollera positionsangivelsernas, lägesbeskrivningarnas eller övriga uppgifters överrensstämmelse med verkligheten.
Definitioner
Med marina miljöer menas här havsområden i ordets geografiska bemärkelse.
Begreppet maritim har använts vid beskrivningar av kulturhistoriska anknytningar och relationer mellan land och vattenområden, samt de fysiska spåren
av desamma.
Lämning inkluderar i detta sammanhang alla övergivna fysiska spår av
mänsklig verksamhet. Ingen begreppsmässig åtskillnad görs i fråga om fasta
fornlämningar eller andra kulturlämningar. Fartygslämning betecknar även
övergivna båtar och pråmar. Om identiteten är känd benämns fartygslämningen vid namn. Om fartygslämningen istället är känd under ett smeknamn,
markeras detta med citationstecken. Med förlisningsuppgift åsyftas en fartygslämning som enligt trovärdiga källor finns inom området men som inte
har lokaliserats.
En indikator är ett verktyg för att analysera förändringar och åskådliggöra och kommunicera trender. I den här texten relateras indikatorerna till
miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård med aktuella delmål.
Med begreppet kulturmiljö menas ett område med flera lämningar eller
kulturminnen, som tillsammans anses kunna berätta om en viss tid eller ett
visst skeende.
Resultat
Utgångspunkten för rapporten har varit att identifiera kulturmiljöer under
vatten. Som tidigare nämnts är kunskapsunderlaget för identifikation av kulturmiljöer under vatten ojämnt. Eftersom utgångspunkten har varit lokaliserade lämningar kan det vara intressant att redovisa det ungefärliga antalet
kända lämningar per län. Tabellen baseras på information i SMA och FMIS
och inkluderar även fartygslämningar och anläggningar som inte räknas som
fasta fornlämningar. Lämningar i limniska miljöer är utelämnade.
Sammanlagt har 25 olika miljöer i 12 av 14 kustlän tagits med i sammanställningen. Såväl urbana miljöer, kustnära miljöer och miljöer i utskärgårdar
eller öppet hav finns representerade. Ur ett kulturhistoriskt perspektiv kan de
karakteriseras som förlisningsområden, hamnar/ankringsplatser, krigsskådeplatser, försvarsstrategiska platser, maritima bygder och sjunkna/översvämmade landskap. I norra Sverige märks en viss tyngdpunkt på industrimiljöer,
medan hamnar/ankringsplatser är den vanligaste kategorin bland de miljöer
som valts ut i Stockholms län. Spridningen i datering sträcker sig från stenålder och vikingatid till historisk tid, inklusive 1900-talet.
Det kan konstateras att kulturmiljöerna under vatten ofta utgör delar av
kulturmiljöer som redan är välkända på land. I dessa fall kan lämningarna
12
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Figur 1. Befintligt kunskapsunderlag i havsmiljö (SMA, FMIS) och antalet sammanställda
kulturmiljöer/län
Antal lokaliserade lämningar/län
1-49 st
50-150 st
400-500 st
Antal
kulturmiljöex.
Norrbotten
x
0
Västerbotten
x
1
Västernorrland
x
2
Gävleborg
x
1
Uppsala
x
Stockholm
1
x
5
Södermanland
x
1
Östergötland
x
1
Gotland
x
2
Kalmar
x
2
Blekinge
x
2
Skåne
x
3
Halland
x
0
Västra Götaland
x
4
under respektive ovan vatten komplettera varandra. Andra gånger saknas
tydliga och för undervattensmiljöerna betydelsebärande kulturmiljöer på
land, men kännedom om historiska tilldragelser eller epoker kan ändå förklara de lämningar som avsatts under vatten.
I 11 fall sammanfaller de 25 utvalda områdena helt eller delvis med
befintliga områdesskydd i form av i första hand naturreservat och Natura
2000-områden. Två av områdena, Falsterbohalvön och Foteviken, ingår i
samma naturreservat som skapats med den marina miljön som främsta motiv.
Utöver dessa är i dagsläget inga av de 25 områdena skyddade på grund av
natur- eller kulturvärden under vatten. Fornlämningarna omfattas visserligen
av kulturminneslagen, men inga områdesskydd för hela, sammansatta undervattensmiljöer, har inrättats. Däremot är det inte ovanligt att det på land, i
direkt eller nära anslutning till miljöerna under vatten, har tillämpats olika
slags skydd av historiskt värdefulla byggnader eller miljöer. Ibland tangerar
de aktuella undervattensmiljöerna industriminnen, statliga byggnadsminnen
och till och med världsarv. Andra gånger ryms de inom de geografiska
avgränsningarna för riksintresseområden. Natur- eller kulturvärden under
vatten har dock, med undantag av Falsterbohalvöns havsområdes naturreservat, inte behandlats som en tillgång eller som en del av motivet för skydd.
13
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Norrbyskär
Ångermanälvens mynningsvik
Galtströms bruk
Axmar bruk
Gräsö
Söderarm
Skeppsholmen/Kastellholmen
Kohamn
Dalarö
Krogen
Hamnholmen
Väderöarna
Hävringe
Stegeborg
Marstrands
hamn
Visby
redd
Lörge
Nya Älvsborgs
fästning
Mellersta Kalmarsund
Pilhaken
Foteviken
Falsterbohalvön
Ubåtsmassakern
Djupasund
Listerby skärgård
Figur 2. Karta med de utvalda kulturmiljöernas geografiska läge markerat.
14
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Fig. 3 Naturskydd som omfattar de utvalda kulturmiljöerna
Län
Område
Typ av miljö
Västerbotten
Norrbyskär
Industrimiljö
Västernorrland
Ångermanälvens mynningsvik
Maritim bygd
Galtströms bruk
Industrimiljö
Gävleborg
Axmar bruk
Industrimiljö
NR, N2000
Uppsala
Gräsö
Förlisningsområde
N2000, DS
Stockholm
Söderarm
Förlisningsområde
NR
Kohamn
Hamn/ankringsplats
Skeppsholmen-Kastellholmen
Hamn/ankringsplats
Dalarö
Hamn/ankringsplats
Krogen
Hamn/ankringsplats
Södermanland
Hävringe
Förlisningsområde
Östergötland
Stegeborg
Försvarsstrategisk plats
Gotland
Visby redd
Förlisningsområde
Lörge
Industrimiljö
Mellersta Kalmarsund
Krigsskådeplats
Ubåtsmassakern
Krigsskådeplats
Djupasund
Försvarsstrategisk plats
Listerby skärgård
Maritim bygd
NR, N2000, DS
Falsterbohalvön
Förlisningsområde
NR, N2000, DS
Foteviken
Försvarsstrategisk plats
NR, N2000, DS
Pilhaken
Sjunket/översvämmat landskap
Kalmar
Blekinge
Skåne
Västra Götaland Nya Älvsborgs fästning
Överlappande
DS
DS, N2000
NR, N2000
NR, N2000
Maritim bygd
Marstrands hamn
Krigsskådeplats
Hamnholmen
Hamn/ankringsplats
Väderöarna
Förlisningsområde
N2000, DS
NR = naturreservat/naturvårdsområde, N2000 = Natura 2000-område, DS = djurskyddsområde/naturminne
15
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Skydd av undervattensmiljöer
Kulturvärden under vatten
Förutsättningarna för kulturmiljöer under vatten är i vissa avseenden olika
dem på land. Utöver att kunskapsläget och tillgängligheten är annorlunda,
består skillnaderna bland annat i olika fornlämningskategorier och, till följd
av bevarandeförutsättningarna, olika material. Förtätade kulturmiljöer under
vatten är överlag sällsyntare än dito på land, men på grund av ett mindre
intensivt bruk av bottnarna har kulturlandskapet under vatten å andra sidan
ofta haft bättre möjligheter att bevaras åt eftervärlden.
Själva havsbotten har sällan brukats på ett sätt som kan jämföras med
arbetet med mark, skog och ängar. På vissa bottnar kan dock regelbunden
trålning jämföras med brukad mark. Fasta fisken, kajanläggningar och farledsspärrar utgör visserligen exempel på anläggningar som kan hänföras till
ett medvetet landskapsomvandlande. Vad som ändå gör undervattensmiljön
speciell i sammanhanget är att de flesta av de lämningar som finns under vatten, i synnerhet lämningar efter förlista fartyg, kan relateras till resande och
transport av varor. Eftersom vi ofta har att göra med urartade resor och vidsträckta havsområden, kan lämningarna framstå som vinddrivna solitärer,
medan de i själva verket är länkade till exempelvis farleder och trader. I ett
större perspektiv kan de också utgöra delar av ett bruks vittförgrenade kontaktnät, en lokal skeppsbyggnadsteknisk tradition eller en handelsförbindelse
mellan exempelvis skärgårdsbor och stadsbor.
Naturvärden under vatten
Sveriges havsområden utgörs av ett heterogent ekosystem som uppvisar en
stor variation av livsmiljöer. Som exempel kan nämnas att skärgårdsområden
och brutna kustpartier, karakteriseras av en mångfald av biotoper med allt
från skyddade grunda vikar till vind- och våg exponerade hårdbottnar.
Östersjön är ett ungt hav och ett av de största brackvattenområdena på
jorden. Längs Sveriges kust finns en tydlig salthaltsgradient med salt havsvatten i Skagerrak upp till närmast sötvattenlika förhållanden i Bottenviken.
Sötvattnet kommer från floder och åar som rinner ut i havet och saltvattenpulserna kommer från Nordsjön. Östersjön är för salt för många sötvattensorganismer och för sött för många saltvattensorganismer, vilket gör det till ett
artfattigt hav. Detta innebär också att livet i Östersjön är mycket sårbart. Slås
en art ut är det inte säkert att någon annan art kan ersätta dess plats och
funktion. Västerhavet karaktäriseras av en komplicerad strömningsbild.
Strömmarna i Skagerrak och Kattegat interagerar med varandra och skapar
ett mycket produktivt hav. Liksom Östersjön är dock Västerhavet drabbat av
övergödning och utsläpp av olika miljögifter. Intensivt fiske har även åstadkommit allvarlig påverkan på fiskebeståndet och ekosystemet i sin helhet.
16
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Kunskapen om de olika biotoperna och deras utbredningsområden är
fortfarande bristfällig. Arbeten pågår för att öka förståelsen för de olika biotoperna samt att förbättra karteringen av marina livsmiljöers utbredning.
Flera områden i Östersjön och Västerhavet har pekats ut som särskilt värdefulla i nationella sammanhang. En del av det marina arbetet påverkas av
havskonventioner och bilaterala avtal. Västerhavet berörs av Oslo- och Pariskonventionen (OSPAR) som täcker Nordostatlanten inklusive Kattegatt och
Skagerrak. Miljösamarbetet i Östersjön inklusive Kattegatt sker inom ramen
för Helsingforskonventionen (HELCOM). De miljömål som angetts av dessa
mellanstatliga organisationer sammanfaller i stort sett med de svenska. På
Europanivå regleras miljöfrågor i ökande utsträckning på överstatlig bas
genom EU, bland annat genom habitatdirektivet med Natura 2000.
Hotbilder
Strävan efter att bevara värdefulla miljöer under vatten motiveras av de övergripande målen om en god, hållbar miljö. Miljön ska vara mångfaldig, stimulera till rekreation och förhöja vår livskvalitet. Utöver dessa nyttovärden och
upplevelsevärden finns också ett etiskt motiv, nämligen att vi förvaltar denna
miljö åt kommande generationer, och att dessa bör ha samma utvecklingsmöjligheter som vi. Dessa överordnade mål är gemensamma för såväl naturvården som kulturmiljövården.
I detta sammanhang bör det särskilt framhållas att många av fartygslämningarna utgör ett potentiellt miljöhot genom bland annat det bly, koppar
och miljöfarliga laster som de tillför miljön. I synnerhet gäller detta de tusentals fartyg som förlist under 1900-talet och vars olje- och dieseltankar så sakteliga rostar sönder. Världskrigens kulturarv i form av minor med explosiva
ämnen och fartygslämningar med vapen och kemiska stridsmedel ombord
utgör också ett oroväckande inslag i undervattensmiljön.
För kulturmiljövårdens del saknas underlag för att kunna peka ut de mest
betydande av de negativa påverkansfaktorerna. Analysen försvåras också av
att själva miljön, i egenskap av bland annat mikroorganismer, stormar, strömmar, is, bottenförhållanden och kemiska sammansättningar, bidrar till kulturarvets nedbrytning. Dessa processer är mycket komplexa och svårförutsägbara, inte minst eftersom miljön i sin tur kan ha påverkats av människan
(Riksantikvarieämbetet & Statens maritima museer 2005).
Bortsett från den typ av nedbrytande påverkan, som primärt kan relateras
till naturkrafter och miljöförhållanden, finns det flera gemensamma hotbilder
för kultur- och naturvärden under vatten.
Utsläpp av miljögifter och främmande ämnen kan påverka bevarandeförhållandena för kulturarvet, exempelvis genom att en skyddande beväxning av
en kulturlämnings yta förändras. Fiske, och i synnerhet bottentrålning, innebär en risk för mekanisk åverkan. Sjöfart och båttrafik kan leda till erosion
som blottlägger, slipar och kanske till och med transporterar bort de exponerade delarna av en lämning. Därtill kan sjöfarten och båttrafiken medföra att
grunt belägna lämningar skadas av ankare eller av fartygens skrov. Övriga
17
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
effekter av trafiken kan vara oavsiktlig införsel av främmande arter, exempelvis träätande organismer.
Generellt sett medför också ett intensifierat bruk av kust- och skärgårdsmiljöer ett ökat exploateringstryck, genom nya behov av bryggor, sjömärken och dylikt. Allt bruk och all exploatering som direkt eller indirekt
påverkar havet och havsbottnarna innebär en potentiell risk för förstörelse av
kulturarvet. Anläggandet av vindkraftverk och broar, sandtäkt, muddringsarbeten, dumpning och kabeldragningar är exempel på sådana aktiviteter.
En typ av brukande som särskilt påverkar kulturarvet under vatten är
dykningen. Många dykutfärder planeras med målsättningen att besöka fartygslämningar eller kulturlager, och följderna kan bli ett ökat slitage och
kanske också förstörelse av kulturarvet.
Fig. 4 Jämförelse mellan natur- och kulturmiljöernas huvudsakliga hotbilder.
Hotbilder
Naturmiljöer
Kulturmiljöer
Oljeutsläpp
x
?
Miljögifter
x
?
Eutrofiering (övergödning)
x
?
Fiske (Trål)
x
x
Vattenbruk (fisk/skaldjursodlingar)
x
x
Sjöfart och båttrafik
x
x
Införsel av främmande organismer
x
?
Ökat bruk och exploatering av kust och havsområden
x
x
Dykning
?
x
Befintligt områdesskydd enligt miljöbalken
Undervattensmiljön har ett grundläggande skydd genom miljöbalken, fiskelagen, kulturminneslagen och plan- och bygglagen. Dessa lagar reglerar bland
annat hur havet får brukas med hänsyn till den marina miljön, naturens kvalitet och förekomst av fasta fornlämningar eller kulturmiljöer. Med stöd av
dessa lagar kan även särskilda områdesbestämmelser och föreskrifter, exempelvis biotopskydd, fiske- eller dykförbud, utfärdas. Regeringen kan besluta
om nationalparker. Länsstyrelse och kommun kan inrätta natur- eller kulturreservat. Kust- och havsmiljöer kan sedan 1992 även ges ett grundläggande
skydd genom EU:s habitatdirektiv (Natura 2000). Gemensamt för skydd
enligt miljöbalken som nationalparker, biotopsskyddsområden och reservat
är att de medger inskränkningar i nyttjande- eller tillträdesrätten, om det är
nödvändigt för att uppnå syftet med skyddet. Natura 2000 medför att vissa
verksamheter skulle prövas enligt särskilda regler. Värdefulla undervattensmiljöer kan också framhävas i regionala natur- och kulturvårdsprogram.
Sverige har en hundraårig tradition av instiftande av olika slags naturskyddsområden. Vattenmiljöerna har dock länge varit eftersatta inom naturvårdsarbetet och kulturmiljövården. I dagsläget finns över 3 700 skyddade
18
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
områden i Sverige, varav drygt 2 500 är naturreservat. Av dessa innehåller
cirka 450 marina miljöer, men endast tolv områden är skyddade på grund av
höga marina värden. Dessa är:
• Kronören
• Salvorev – Kopparstenarna samt Gotska Sandön
• Falsterbohalvöns havsområde med Måkläppen
• Knähaken (Helsingborg)
• Östra Kullaberg
• Hallands Väderö
• Gullmarsfjorden
• Holmöarna
• Kungsbackafjorden
• Nordre älvs estuarium
• Fifång
• Värnanäs skärgård
I beskrivningarna av områdenas marina värden omnämns i två fall,
Falsterbohalvöns havsområde och Holmöarna, att kulturhistoriska värden i
form av fartygslämningar finns inom reservatet. Detta har dock inte utgjort
syfte till reservatsbildningen (Edgren 2005).
Natura 2000 har i stort inneburit ett lyft för den havsrelaterade naturvården. I Sverige finns idag nära 4 000 föreslagna Natura 2000-områden, motiverade antingen av fågeldirektivet eller av habitatdirektivet. Cirka 60 procent
av dessa är redan idag skyddade som naturreservat, nationalpark eller liknande. Av de 418 Natura 2000-områden som ansluter till kust och hav har 270
stycken en marin anknytning. De åtta skyddsvärda habitaten med marin
anknytning är följande:
• Sublittorala sandbankar
• Estuarier
• Rev
• Ler- och sandbottnar
• Laguner
• Stora grund och vikar
• Smala vikar
• Skär och små öar
Flera föreningar och internationella organ, exempelvis Council of the Baltic
Sea states (CBSS), Helsingforskommissionen (HELCOM), Greenpeace och
Svenska naturskyddsföreningen, arbetar aktivt för ett utökat skydd av undervattensmiljöer i Östersjön och Västerhavet. Som det främsta skyddsmotivet
anförs hoten mot fiskbestånden. Risker och konsekvenser av sjötrafiken har
också uppmärksammats. År 2004 blev Östersjön officiellt klassat som
”särskilt känsligt havsområde” (PSSA) av FN:s sjöfartsorganisation IMO.
Klassningen medför bland annat möjligheter att ge Östersjön ett ökat skydd
bland genom skärpta regler för den fartygsburna oljetrafiken.
Skapandet av reservat anses allmänt vara den bästa formen för bevarande
av värdefulla undervattensmiljöer och reservatsbehovet framhävs av såväl
19
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
politiker som myndigheter och intresseorganisationer. Natura 2000 har
föreslagits som en fruktbar väg att realisera detta.
Möjligheten att inrätta kulturreservat infördes med Miljöbalken 1999.
Sedan dess har omkring 25 kulturreservat bildats eller beslutats. Inget har
undervattensmiljöer som bärande motiv. Några få ligger dock i kust- eller
skärgårdsmiljöer, till exempel Brottö skärgårdsjordbruk i Stockholms län
eller Sandvikens fiskeläge i Västernorrlands län (RAÄ 2005). Opinionen har
hittills inte heller varit lika kraftig som kring värnandet av naturvärden i
havsmiljö, vilket bland annat kan förklaras av allmänt bristande kännedom
om att det finns kulturpräglade landskap under vatten. Bildande av kulturreservat under vatten skulle kunna vara ett sätt att öka uppmärksamheten
kring det marina kulturarvet, men utgör samtidigt endast punktinsatser i förhållande till det stora antalet kulturlämningar som finns i våra vatten. För att
göra en långsiktig hållbar utveckling möjlig krävs bredare ansatser som bland
annat inbegriper utökad kunskap och informationsinsatser för att kunna
åstadkomma ett mer generellt hänsynstagande.
Höga naturvärden och värdefulla kulturvärden inom ett och samma
område står oftast inte i konflikt med varandra vid inrättandet av ett reservat.
I förarbetena till miljöbalken framhålls det att en viktig del av kulturlandskapets värde utgörs av dess samspel med naturmiljön. Det finns inget hinder
mot att skydda ett kulturpräglat landskap som naturreservat. Det är det
huvudsakliga skyddsmotivet som avgör vilken beteckning ett reservat får.
Naturreservat används dock normalt inte för att bevara objekt som huvudsakligen utgör bebyggelsemiljöer eller koncentrationer av kulturlämningar.
Förekomst av fasta fornlämningar, byggnadsminnen, riksintressen eller
andra skyddade objekt eller miljöer inom ett område, hindrar inte att området kan utgöra reservat. Inom ett reservat är det helheten i landskapet som
utgör dess värde. Reservatsmöjligheterna bör således inte användas för att
skapa en skyddszon runt enskilda objekt, som kan skyddas med stöd av
andra lagar och medel (Riksantikvarieämbetet 2002, Naturvårdsverket
2003). Enligt internationell rätt har kuststater möjlighet att inrätta reservat
inom sitt territorialhav och i viss mån även inom den ekonomiska zonen
(Bergquist 2003).
Problem och möjligheter
Miljömålsarbetet syftar bland annat till att undervattensmiljöer i högre
utsträckning ska komma att åtnjuta ett utökat skydd. Inrättande av områdesskydd enligt miljöbalken innebär dock att flera praktiska, teoretiska och
pedagogiska problem måste lösas. En vägledning för skydd av marina miljöer
med höga naturvärden utkommer under 2007. I rapporten sammanfattas kriterier för urval och prioriteringar av marina skyddsvärda områden.
Begreppet värdefull
Först och främst är det angeläget att precisera kriterierna för vad som är att
anse som en värdefull miljö. Värderingen kan utgå från vetenskapligt värde,
representativitet/unicitet, friluftsintresse eller upplevelsevärde samt samhälls20
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
intresset i stort. Dessutom behövs verktyg för att prioritera bland de områden
som identifierats som skyddsvärda. Ett nyckelbegrepp som används inom
Natura 2000 är gynnsam bevarandestatus – arterna eller habitaten måste
vara livskraftiga. Det måste helt enkelt finnas grundläggande förutsättningar
för att lyckas med ett bevarande för framtiden.
Avgränsningar
Ett annat problem är svårigheterna att avgränsa miljöerna utan att utelämna
värdefulla beståndsdelar. En allt för stor yta mellan dessa kan samtidigt medföra svårigheter vid förvaltning och vid motivering av en övergripande
skyddsform. Ett sätt att lösa heterogenitet och motstridiga skyddsbehov inom
ett extensivt eller sammansatt område kan vara att inrätta olika skyddszoner,
där olika föreskrifter gäller. Zoner kan också fungera som ”buffertar” då det
kan misstänkas att de värden man vill skydda är utbredda eller av olika
anledningar kräver stora skyddsområden (Bergquist 2003).
Skyddsformer och brukande
Av de tillgängliga skyddsformerna har reservatsformen en stor fördel i att den
kan ge ett skydd för både natur- och kulturvärden, också inom samma område. Reservatets primära syfte enligt miljöbalken är att medvetandegöra allmänheten om värdefulla miljöer; bevara deras kvaliteter; tillgodose behov av
områden för friluftsliv samt borga för ett hållbart och ansvarsfullt bruk av
miljön. Detta kan uppnås genom att nyttjande och exploatering av olika slag
begränsas, eller hindras genom reglering. Reservatsbildning ställer dock större krav än att bara åstadkomma ett bevarande – det är också önskvärt att
reservaten kan bidra till forsknings- och utbildningsmöjligheter och främja
friluftsliv och rekreation. En spin-off effekt kan vara att turismen ökar och
bidrar till att gynna den lokala ekonomin (Bergquist 2003, Riksantikvarieämbetet 2003). När det gäller skötsel av natur- respektive kulturmiljöer under
havsytan i ett reservat ligger alltjämt huvudansvaret för kulturlämningen hos
kulturmiljösektorn, både finansiellt och när det gäller genomförande. När det
gäller mer omfattande kulturlämningar som förekommer i marina naturreservat finns det också goda skäl att även formalisera skyddet för kulturlämningen med stöd av kulturmiljövårdens regelverk, på samma sätt som sker med
värdefulla bebyggelsemiljöer i naturreservat på land.
Ett annat alternativ, som tar fasta på upplevelsevärdet i en miljö, är skapande av dykparker. Dykparker har ännu inte prövats i Sverige, men försök
har gjorts i bland annat Finland. Parkmodellen har där syftat till att kombinera brukande och bevarande av en kulturhistoriskt värdefull fartygslämning genom ökad kontroll och krav på skonsam, ansvarsfull dykning. Dykningen regleras av Museiverket, som också tillhandahåller informationsmaterial inför besöket. I själva dykparken finns förtöjningsboj, ”stigar” och
informationsskyltar, som påvisar hur dykningen ska ske och som presenterar
lämningen.
Dykparker kan skapas med turism, uppmuntrandet av ansvarsfullt brukande och förmedling av en kultur/naturupplevelse som enda mål. Stor vikt
21
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
bör då läggas vid att underlätta det praktiska genomförandet av dykningen.
Parkeringsplatser och lastkajer, utfärdsarrangörer och förtöjningsbojar, nedstigningslinor och linor på botten kan behövas. Därtill bör dykplatsbeskrivningar och informationsmaterial tas fram och distribueras.
Varken reservatslösningen eller dykparksalternativet är dock att betrakta
som en garanti för ett hållbart skydd. Ett problem med geografiskt avgränsat
områdesskydd är svårigheten att utestänga negativa påverkansfaktorer såsom
exempelvis miljögifter. Många gånger kan hotbilderna mötas på ett effektivare sätt än genom lokala restriktioner. Dessutom förutsätter ett varaktigt bevarande genom reservat eller dykpark att de ekonomiska och juridiska grunderna är stabila och långsiktiga.
Mycket kunskapsuppbyggnad och insatser återstår för att 50% av landets
värdefulla undervattensmiljöer ska vara skyddade. Rapportens slutsats är
ändå att de viktigaste förutsättningarna, i form av värdefulla miljöer och möjliga skyddsformer, finns tillgängliga. Synkroniserade skyddsinsatser utifrån
ett helhetsperspektiv på miljön kan ge vinster för såväl naturvården som kulturmiljövården.
22
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Möjliga synergieffekter
Den undervattensmiljö samhället vill värna om utgörs oftast av komplexa
ekosystem, där kulturlämningar förekommer i varierande omfattning.
Miljöns olika beståndsdelar är ofta intimt sammanflätade i sambands- och
beroendeförhållanden. Fartygslämningar kan till exempel erbjuda bra skydd
för fisk. En farledsspärr av sten på ett vidsträckt sandbottenområde gynnar
den biologiska mångfalden. Förekomst av musslor kan minska erosionen på
en lämning. Det faktum att kulturarvet ibland kan utgöra ett potentiellt hot
mot miljön utgör också anledning till ökad samverkan. Skilda målsättningar
finns i bevarandearbetet och de synliggörs i en nära dialog.
Bevarande av en miljö kan motiveras av betydande vetenskapliga värden,
höga upplevelsevärden eller pedagogiska värden, faktiska eller potentiella
hotbilder och gynnsamma bevarandeförutsättningar. Om både natur- och
kulturvärdena beaktas kan helheten i miljön tydliggöras. Det kan till exempel
förhålla sig så att ett grundbankområde med en skyddsvärd habitattyp också
innefattar rester efter en stenåldersboplats. Sammantaget kan ett sådant förhållande göra ett område så pass unikt och värdefullt, att det kommer att
åtnjuta särskilt skydd mot all verksamhet som innebär påverkan på botten.
Det ligger i såväl natur- som kulturmiljövårdssektorns intresse att skaffa
sig kunskap om vilka beståndsdelar undervattensmiljön består av och hur
dessa samspelar med varandra. Inventeringar och fördjupade studier kan
utgöra värdefulla utgångspunkter för förståelsen av habitat respektive kulturmiljöer. Det kan exempelvis handla om att fastställa utbredningen av ett kulturlager och den mikrobakteriella aktiviteten i detsamma, att undersöka barlasthögars sammansättning utifrån deras betydelse för det marina livet, eller
att dokumentera en fartygslämning som på sikt kan behöva tömmas på olja.
På samma vis kan marina naturinventeringar, utförda i syfte att beskriva biotoptyper, bottensubstrat och dominerande arter på utsjögrund, medföra att
ett generellt kunskapslyft i fråga om fornlämningssituationen i samma områden.
Vid övervakning, studier eller inventeringar i fält kan det ibland finnas
tillfälle för praktiska, materiella och ekonomiska samordningsvinster. Att
söka av ett område med side scan sonar kan exempelvis ge viktig information
både om bottentopografin och om förekomst av lämningar.
23
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Uppföljning av undervattensmiljöer
En förutsättning för att följa miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande
kust och skärgård är att kunskapsunderlaget förbättras. I SjöMIS finns i
dagsläget uppgifter om cirka 1500 lämningar under vatten i havsmiljö. Den
geografiska spridningen är påtagligt ojämn. I regioner med institutioner som
bedriver arkeologi under vatten och som har ett stort antal sportdykare är
förhållandevis många lämningar registrerade, medan kunskapsläget är mycket knappt i andra regioner. Få försök har gjorts att identifiera och beskriva
förekomst av sammanhållna, betydelsebärande kulturmiljöer under vatten.
Föreliggande rapport har visat att sådana miljöer finns i såväl Skagerrak,
Kattegatt, Öresund som Östersjön, Bottenhavet och Norra Kvarken. I dagsläget finns inga kulturreservat eller annat områdesskydd skapade utifrån
höga kulturhistoriska värden under vatten.
Ett nationellt och regionalt uppföljningssystem baserat på indikatorer har
knutits till miljökvalitetsmålen. Indikatorerna används som en hjälp för att
på ett överskådligt och tydligt sätt följa upp om miljökvalitetsmål och tillhörande delmål nås. Indikatorerna ska redovisas i Miljömålsportalens gemensamma uppföljningssystem – GUS. RAÄ ska i samråd med företrädare från
den regionala kulturmiljövården ta fram ett program för vilka indikatorer
som ska drivas och var ansvaret för att uppdatera dem ligger. I programmets
första etapp föreslås totalt 15 indikatorer.
För delmål 1 under miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust
och skärgård har indikatorn ”Skyddade havs- och kustområden” föreslagits
att ingå i GUS av både kulturmiljö- och naturvården. Indikatorn är under
utveckling och en hel del arbete behöver göras innan den är färdig att tillämpas. Nedan kommenteras indikatorn utifrån de reflektioner Statens maritima
museer har gjort i denna studie.
Utrymmet när det gäller antalet indikatorer i GUS är begränsat. För att
myndigheterna ska kunna följa utvecklingen av undervattensmiljöer behövs
dock ytterligare indikatorer som stöd i detta arbete. För att få en någorlunda
täckande helhetsbild krävs att man tittar på såväl miljötillstånd som drivkrafter, påverkansfaktorer och responsen i form av åtgärder för att till exempel
undanröja hot, minska problem eller öka intresset.
Indikator: Skyddade havs- och kustområden
Indikatorns fullständiga beteckning är ”Antal/areal skyddade havs- och
kustområden fördelat på skyddsform och typ av miljö”. Delmålet den syftar
till att följa går ut på att senast år 2010 ska minst 50% av skyddsvärda mari24
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
na miljöer och 70% av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och
kulturvärden ha ett långsiktigt skydd.
Nedan följer ett antal kommentarer kring den föreslagna indikatorn:
• Det är bra att indikatorn redovisar både land- och vattenmiljöer eftersom dessa är sammanbundna med varandra.
• I delmålet används begreppet skyddsvärda. Det är viktigt att reda ut
och förtydliga vad som menas med detta begrepp i detta sammanhang
eftersom det innehåller en värdering av miljöerna.
• Brister i befintligt kunskapsunderlag gör det problematiskt att peka ut
vad som är skyddsvärt för kulturmiljövården. Det kan till exempel
innebära att urvalet av skyddade områden blir geografiskt snedvridet
och att vissa typer av miljöer inte blir representerade.
• Ett problem som också måste lösas är vad som anses vara långsiktigt
skyddat. Att endast redovisa skydd enligt 7 kap. MB skulle renodla
indikatorn och därmed göra den tydligare och lättare att kommunicera.
Nackdelen är att information om skydd- och bevarandestatus i form av
bland annat fornlämningar enligt KML, bevarandeplaner riksintressen
med mera utelämnas.
• Det är viktigt att så långt som möjligt integrera natur- och kulturperspektivet i beskrivning av indikatorn.
• Det bör av indikatorn framgå om naturvårdens skyddade områden
innehåller och säkerställer värdefulla kulturmiljöer och vice versa.
• Genom att redovisa vilka typer av miljöer det rör sig om blir beskrivningen mer nyanserad och det blir lättare att identifiera hotbilder och
föreslå lämpliga åtgärder. De olika typer av kulturmiljöer som beskrivs
i denna studie skulle kunna fungera som utgångspunkt vid en indelning.
Det är viktigt att denna indelning hamnar på rätt detaljeringsnivå. Är
indelningen för grov/generell minskar värdet av denna information och
är den alltför detaljerad kan indikatorn bli otymplig eller svårläst.
• Indikatorn behöver kvalitetssäkras genom återkommande utvärderingar och fallstudier.
Behov av fallstudier
Som nämnts ovan finns det behov av ytterligare information för att kunna få
en bättre bild av miljöförändringar under vatten och hur arbetet med miljökvalitetsmålet fortskrider.
Det är angeläget att få en tydligare bild av antalet skadeverkningar på
fornlämningar under vatten och dess orsak. Ett system bör upprättas för registrering av de skador som upptäcks. Statistik över antal skador orsakade av
mänskliga ingrepp i miljöer bör kombineras med fallstudier.
I en utredning om svensk kulturmiljöövervakning under vatten (Riksantikvarieämbetet & Statens maritima museer 2005) framhålls dykningens och
trålningens påverkan på kulturarvet under vatten som särskilt angeläget att
25
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
klargöra. I bägge fallen finns indikationer på omfattande negativa konsekvenser, men underlag för kvalitativ och kvantitativ bedömning saknas. Vad gäller
dykningen måste också slitaget sättas i relation till brukandet.
Fallstudier för förbättrad kunskap om trålningens och dykningens påverkan på både natur- och kulturmiljöer under vatten kan baseras på referensområden, där det finns goda möjligheter att ta fram statistiskt underlag och
att inventera skador. Fallstudierna bör både resultera i en bedömning och ett
åtgärdsförslag.
Eftersom områdesbeskrivningarna i denna förstudie omfattar flera olika
typer av kultur- och naturmiljöer skulle de kunna utgöra en utgångspunkt vid
val av referensområden.
26
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Miljöbeskrivningar
Sammanlagt 25 områden utefter Sveriges kuster har valts ut som exempel på
värdefulla kulturmiljöer under vatten. Dessa miljöer presenteras dels med en
beskrivande text, dels med en tabell som listar de lämningar som finns inom
respektive område. Områdenas avgränsningar, lämningar och geografiska
läge redovisas även digitalt. Lämningarna är då markerade som punkter och
kulturmiljöområdet som ett skrafferat fält.
Objektstabellerna finns både i anslutning till textbeskrivningarna och till
shapefilerna. Varje lämning har ett identitetsnummer och en kategoribeteckning, som återkommer i bägge tabellerna. Kategoribeteckningen åsyftar felmarginalen avseende lämningens position. De beteckningar som har använts
är följande:
10 = lämningen bedöms finnas mindre än 10 meter från den angivna
positionen.
20 = lämningen bedöms finnas 10–100 meter från den angivna positionen.
30 = tillförlitlig positionsangivelse saknas, men lägesbeskrivning möjliggör ungefärlig positionering eller lokalisering på plats.
40 = tillförlitlig positionsangivelse och lägesbeskrivning saknas, men
lämningen bedöms finnas inom området.
Befintliga områdesskydd som naturreservat, Natura 2000-områden, djurskyddsområden och dylikt redovisas då de ansluter till de utvalda kulturmiljöerna. Skyddad natur redovisas med grön skraffering, som motställs kulturmiljöernas svarta skraffering. Då befintliga områdesskyddet och utpekade
kulturmiljöer sammanfaller erhålles en rutnätseffekt.
27
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Norrbyskär
INDUSTRIMILJÖ
Västerbottens län
Hörnefors socken
Kulturhistorisk beskrivning
Strax före sekelskiftet anlades ett sågverk på en grupp
öar i Bottenviken, 4 mil söder om Umeå. Norrbyskär
byggdes upp som ett noga planerat mönstersamhälle
med herrgård, skola, handelsbod, arbetarbostäder, park och maskinhus.
Industrianläggningarna var mycket moderna, med bland annat en stor
ångsåg, linbanor och kerattbanor. Sågverket kom att bli ett av Europas största och sysselsatte som mest 1400 bofasta arbetare.
Den viktigaste utskeppningshamnen låg utmed Långgrundets västra sida.
När exporten var som störst på 1920-talet låg det tätt med stora segelskepp i
hamnen och på redden. Många av skeppen kom från länder som England,
Grekland och Australien. Utmed stränderna löpte kilometerlånga kajer, timrade eller uppförda av splitved. På Norrbyskär fanns även skeppsvarv och slipar för nybyggnation och reparation av fartyg.
Efter nästan 50 års verksamhet, 1952, lades sågverket ner. Arbetarna flyttade och bostäder och industrier lämnades att förfalla. En del av byggnaderna
har på senare år rustats upp eller rekonstruerats. Talrika lämningar i form av
husgrunder, rester av transportanläggningar, barlastmaterial och kajer vittnar
om Norrbyskärs epok som betydelsefullt sågverkssamhälle.
Under vattnet finns även en stor mängd sjunket timmer, rester de bryggoch kajanläggningar som funnits utmed större delen av stränderna, fundament till kranar och till linbanan, sliprar från varvsverksamheten samt ett
antal fartygslämningar. De flesta av fartygslämningarna ska enligt uppgift
vara pråmar, dels flatbottnade pråmar för lastning och lossning och dels
”havsgående” pråmar, det vill säga nedriggade segelfartyg.
Status
Norrbyskär är idag en idyllisk ögrupp. Tiotusentals årliga besökare gör den
gamla industrimiljön till ett av Västerbottens viktigaste turistmål. Arbetarbostäderna används för sommarboende och Norrbyskärs Museum förvaltar flera av de historiska byggnaderna. På grund av den speciella bebyggelsen har
platsen utnämnts som riksintresse. Undervattensmiljön är i dagsläget inte
inventerad. Sportdykare vittnar dock om ett stort antal lämningar som kan
sättas i samband med sågverksverksamheten. Flera av lämningarna är fortfarande delvis synliga ovan ytan.
Motiv
Norrbyskärs kulturmiljö belyser en viktig del av den nationella industrihistorien, nämligen den norrländska sågverksepoken. Eftersom ingen liknande
verksamhet funnits på platsen före eller efter, är lämningarna tydligt avgrän28
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
sade i tid och kontext. Lämningarna under vatten är oumbärliga för en helhetsbild av Norrbyskärs historia, inte minst eftersom de ofta är bättre bevarade eller representerar andra kategorier än de på land. Därtill kan de exemplifiera de många olika transportsystemen till och från industrierna och den
långväga utskeppning, som gjorde den norrländska ögruppen till en mångkulturell mötesplats. Den del av kulturmiljön som befinner sig under vatten är av
stor betydelse såväl forskningsmässigt som upplevelsemässigt.
Naturvärden
Bräckt vatten, landhöjningspräglad flack moränkust samt istäcke vintertid
gör Norra Kvarkens natur unik. På grund av vattnets låga salthalt är Kvarken
artfattig och flera arter, bland annat den biologiskt viktiga blåstången samt
torsken, har sin nordliga utbredningsgräns i området. Andra arter, såsom
östersjömussla, ishavsgråsugga och vitmärla är istället utmärkande för området. Bottenfrusna vikar och oregelbundna vattenståndsändringar medför att
de flesta alger är ettåriga. Grunda hård- och mjukbottnar, viktiga som lekoch yngelområden och för den biologiska mångfalden, finns i myckenhet.
Även djupa bottnar, nedom 20 meter eller mer, finns inom området. Kvarken
hyser dessutom ett rikt kustfågelliv och såväl gråsäl som vikare förekommer.
Inom Kvarken finns flera naturskyddsområden vars yta till övervägande del
utgörs av havsmiljöer. Bland dessa kan naturreservatet Holmöarna nämnas.
Detta reservat är ett av de få i landet som till avgörande del motiverats utifrån
höga marina värden.
Ögruppen Norrbyskär består av långsträckta moränryggar, drumliner,
som skapats av inlandsisen. Efter att ha varit hårt exploaterad under industriepoken har naturen återhämtat sig, och stora delar av lövskogarna på Norrbyskär börjar bli gamla och biologiskt värdefulla. Vid en inventering som
företogs av Umeå kommun fanns hela 40 hektar kustlövskog av högsta naturvärde på Norrbyskär. Industriepoken har dock efterlämnat vissa kvarstående
spår i landskapet. I den jord som fraktades som barlast med långväga fartyg
kom frön och växter, vilket gav upphov till en flora med arter som vanligtvis
inte skulle ha etablerat sig på en ö i Norrlands skärgård. Norrbyskär utgör
inte naturskyddsområde och undervattensmiljön är inte uppmärksammad
inom miljövården. I söder gränsar dock ögruppen till naturreservatet Snöanskärgården.
Snöanskärgården har sedan 1973 varit skyddad som naturreservat, med
beträdnadsförbud till vissa skär under häckningstider. Reservatets totala areal
omfattar 5 700 hektar, varav knappt 5 500 hektar utgörs av vatten. Även
Natura 2000 naturtyper ingår i reservatet. Det är förekomster av ler- och
sandbottnar som blottas vid lågvatten, rev, perenn vegetation på steniga
stränder, vegetationsklädda havsklippor, skär och små öar samt gråsäl.
Enligt Greenpeace har också havsmiljön vid Snöanskärgården och Bondens fyr betydande naturvärden. Området är listat som ett av 10 inom landet
som anses särskilt prioriterade vid inrättande av marina naturskyddsområden. Argumenten är den goda vattenkvaliteten, att salthalten har medfört en
intressant förekomst och fördelning av växt- och djurarter, att skärgården
utgör ett viktigt reproduktionsområde för fisk och att den har en rik flora.
29
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Referenser
Bader, P. 1999. Brackvattenreservat i Västerbottens län. Länsstyrelsens naturförvaltning. Stencil.
Berglund, L och Simonsen, H. 2003. Skydda livet i havet. Inrätta fler marina
skyddsområden. Greenpeace. Stencil.
Naturvårdsverket. 2000. Kust- och skärgårdsområden i Sverige. Bevarandestrategi..
Ollqvist, S och Salomonson, A. 2003. Bevarande, skötsel och användning av
Kvarkens naturskyddade områden – en förstudie. Rapport från Kvarken
Miljö – ett Interreg IIIA-projekt.
Thomas Lindberg, amatörarkeolog och sportdykare
www.ac.lst.se/
www.kvarkenguide.org
30
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Norrbyskär
Nr
Objekt
1.
Kulturlager
2.
Brygg- och kajanläggningar,
minst 10 st.
3.
Slip, minst 1 st.
4.
Fartygslämningar,
minst fem st.
5.
Daniel
6.
Fundament till
linbanor
och kranar
Kategori
Long
Lat
31
Djup
Kommentar
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Ångermanälvens
mynningsvik
MARITIM BYGD
Västernorrlands län
Hemsö/Hösjö/Säbrå/Gudmundrå/
Ytternäs/Bjärtå/Nora socken
Kulturhistorisk beskrivning
Kulturlandskapet kring Ångermanälvens mynningsvik
har formats av de vattensågar, tegelbruk och järnbruk som under 1500- och
1600-talen etablerades i området. Under 1800- och tidigt 1900-tal kom
området framförallt att präglas av sågverksindustrin, som mer eller mindre
omvandlade mynningsviken till ett enda stort industriområde.
Det strategiska läget mellan Bottenhavet och Ångermanälven möjliggjorde kontakter och transporter både utmed kusten och djupt in i skogsbygderna. På gränsen mellan älven och havsviken, vid Nyland, skedde bytet mellan
havsgående fartyg och mindre, mer grundgående fartyg. Med tiden ledde detta till att lastageplatser, färjelägen, ett gästgiveri, en marknadsplats och en
tullstation växte fram.
Utöver det industriella nyttjandet har viken också använts för fiske och
för skeppsbyggeri. På Storön närmast havsbandet finns tomtningar. Vid mitten av 1500-talet erhöll Gävles borgarskap ensamrätt på strömmingsfisket
utmed norrlandskusten, och fjärrfiskelägena utnyttjades säsongsvis fram till
slutet av 1800-talet. De flesta av varvsplatserna kan hänföras till 1700- och
1800-talen. Redan i början av 1500-talet började det dock byggas skutor för
kronans räkning alldeles utanför älvmynningen. Åtminstone ett fiskeläge, ett
tjugotal varvsplatser, ett okänt antal platser för båtbyggnation samt tre färjelägen har funnits inom området. Under vattnet och i vattenbrynet finns flera
lämningar som kan relateras till handel och samfärdsel, industri, transport
och fiske. Timmer från flottningsepoken utgör ett dominerande inslag i kulturlagret.
Status
De bägge lokaliserade fartygslämningarna har översiktligt dokumenterats av
lokala museer år 1984 respektive 1991. Delar av vattenområdet besiktigades
år 2000 inom ramen för en förstudie kring inventeringsbehov avseende fornlämningssituationen under vatten. Området är inte systematiskt inventerat.
Såväl förstudien av år 2000 som C. Westerdahls efterforskningar indikerar att
det faktiska antalet lämningar kan vara mycket stort.
Motiv
Vikens karaktär av gränszon mellan älven och den öppna kusten har varit
avgörande för områdets historiska utveckling. Viken har utgjort en samlingspunkt i ett vittförgrenat kommunikationsnät, som omfattat såväl skogsbygder som kuststäder och som utgjort grunden för lokal samhällelig etablering.
32
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Ångermanälvens mynning
Nr
Objekt
1.
Kulturlager
2.
Fiskeanläggning
3.
Kajanläggning
4.
Barlasthög
5.
Barlasthög
6.
Fartygslämning
7.
Fartygslämning
Kategori
Long
Lat
Djup
Kommentar
RAÄ Hemsö 57
33
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
På grund av detta, och eftersom bruket av viken har förändrats över tid, ger
lämningarna ett sammansatt intryck. De kan associeras till både kust och
inland, industri och gårdsverksamhet samt lokala respektive perifera aktörer.
Lämningarna under vatten skiljer sig delvis från dem på land, och kompletterar därför bilden av områdets historia. De utgör en väsentlig del av kulturmiljön i området, och är essentiella för ett helhetsperspektiv och en förståelse av områdets särart, organisation och utveckling.
Naturvärden
År 2000 utnämndes Höga kusten till världsarv. Områdets unika geologi är
det främsta skälet till utnämningen. Avsnitt av kusten är av samma anledning
även skyddade som naturreservat och Natura 2000-områden.
Höga kusten har emellertid också uppmärksammats av flera tongivande
myndigheter och organisationer för sina höga marina värden, som utgörs av
rent vatten, varierade djup och miljöer samt en sammansatt blandning av
marina- sötvatten- och brackvattenarter. Området är bland annat medtaget
på HELCOM:s lista över värdefulla marina områden i Östersjön.
Vattenområdet kring Ångermanälvens mynning är inte uppmärksammat
för naturvärden under vatten. Generellt anses emellertid grundbotten- och
avrinningsområden vara värdefulla som reproduktionsområde och som barnkammare för det marina livet.
Kustavsnittet strax norr om Ångermanälvens avrinningsområde är listat
av Greenpeace som ett av 10 marina områden inom landet som man anser
särskilt prioriterade vid inrättande av marina naturskyddsområden. De grunda, vegetationsklädda bottnarna har en nyckelroll för kustens biologiska
mångfald. De grunda havsvikarna hyser en ytterst intressant flora, och har en
algzonering som är mycket speciell.
Inom området finns endast ett naturreservat, Storön. Reservatet är instiftat på grund av klippöns spännande geologi, och omfattar inte havsområden.
I söder ligger ytterligare ett mindre reservat, Bjuröklubb-Smitingen, som delvis utgörs av hav. Detta reservat, som också utgör Natura 2000-område, är
skyddat på grund av de speciella geologiska förhållandena, på grund av havsbadets betydelse för friluftslivet samt med stöd av habitatdirektivet.
Referenser
Arbin, S. & Höglund, P. 2000. Resursutnyttjande i älvmynningen. Rapport
2000:6. Länsmuseet Västernorrland.
Berglund, L. och Simonsen, H. 2003. Skydda livet i havet. Inrätta fler marina
skyddsområden. Greenpeace. Stencil.
SjöMIS
Westerdahl, C. 1987. Norrlandsleden II. Härnösand.
www.highcoast.net
www.y.lst.se
34
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Galtströms bruk
INDUSTRIMILJÖ
Västernorrlands län
Njurunda socken
Kulturhistorisk beskrivning
Galtströms bruk anlades 1673, som det första järnbruket
i Medelpad. Platsen var lämplig eftersom det fanns en
ström, rikligt med skog och goda transportmöjligheter.
Malmen fraktades sjövägen från Utö gruvor i Stockholms skärgård. En järnväg anlades i området omkring 1865.
Stora delar av bruket förstördes av ryska styrkor 1721, men byggdes åter
upp och var i drift fram till 1916. Galtströms bruk var det enda av många
medelpadska järnbruk som överlevde sekelskiftet 1900. Idag finns tydliga
spår kvar från järnbruksepoken. Utöver den bevarade bebyggelsen från bruket och det samhälle som växte fram runt detsamma finns numera en museijärnväg, som leder ned till utskeppningskajen. Här finns även en gammal ångkran, som vittnar om hur fartygen lossades och lastades.
Under vattnet fortsätter kulturmiljön i form av flera fartygslämningar och
stenkistor. En bit utanför kajen ligger bland annat lämningarna efter fyra pråmar, som ägdes av bruket. Dessutom finns en större fartygslämning och minst
en stenkista. Uppgifter om ytterligare förlisningar inom området finns.
Status
Vattenområdet utanför bruket är inte systematiskt inventerat, men utgör ett
dykmål för dykklubbar i Sundsvallstrakten. Kulturmiljön på land ingår som
ett projekt i ramprogrammet ISKA (Industrisamhällets kulturarv) i Västernorrland. Dessutom finns föreningen Galtströmståget, som bidrar till att lyfta
fram bruksmiljöns betydelse genom återskapandet av bruksjärnvägen.
Motiv
Området Galtström har en stor potential som kulturturistiskt besöksmål.
Lämningarna under vatten kan bidrag till att stärka upplevelsen av kulturmiljön och skänka ett vidgat perspektiv på industrihistorien.
Pråmarna utgör en viktig beståndsdel i denna miljö, eftersom de illustrerar
hur strandnära industrier ofta höll sig med ett eget stall av pråmar för tyngre,
oömma frakter längs skyddade vattenvägar. Pråmarnas funktion i vår transport- och industrihistoria har sällan uppmärksammats av forskningen, eftersom de varken till last eller till utförande kan anses särskilt spektakulära. Lastdragarna tillmättes inte heller något större symbolvärde av sin samtid, utan
lämnades ofta att förfalla i utkanten av industrimiljöerna sedan de tjänat ut.
Naturvärden
Kustavsnittet kring Sundsvall är inte nämnvärt uppmärksammat på grund av
eventuella marina värden. I södra Bottenhavet är det fram för allt grundom35
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
rådena långt ute till havs som lyfts fram som betydelsefulla, bland annat i
egenskap av reproduktionsområde för fisk. Dessa områden förmodas vara
relativt ostörda och opåverkade av människan.
Kring Galtström saknas naturskyddsområden eller dokumenterat höga
naturvärden. Det närmaste naturreservatet, tillika Natura 2000-området,
omfattar Brämön och Kalven. Inom området är det framförallt den orkidérika kalkväxtfloran som utgör det främsta naturvärdet. Syftet med reservatet
är att skydda ett oexploaterat och ostört kustområde, där skog, våtmarker
och stränder huvudsakligen får utvecklas fritt efter naturligt förekommande
processer.
Referenser
Berglund, L. & Simonsen, H. 2003. Skydda livet i havet. Inrätta fler marina
skyddsområden. Greenpeace. Stencil.
SjöMIS
www.iska.nu
www.y.lst.se
36
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Galtströms bruk
Nr
Objekt
1.
Fartygslämning
2.
Fartygslämning
3.
Fartygslämning
4.
Fartygslämning
5.
Fartygslämning
6.
Stenkista
Kategori
Long
Lat
37
Djup
Kommentar
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Axmar bruk
INDUSTRIMILJÖ
Gävleborgs län
Hamrånge socken
Kulturhistorisk beskrivning
Axmar bruk uppfördes i slutet av 1600-talet som det första norrländska vallonbruket. På platsen fanns tre viktiga
förutsättningar för järnframställning: en å med vattenkraft, skog för kolproduktion samt ett bra hamnläge. Hamnen var av
avgörande betydelse, eftersom malm och kol behövde skeppas till bruket och
allt färdigt järn skeppas ut. Från början sköttes lastning och lossning vid kaj,
men under 1700-talet hade fartygen blivit så pass stora och vattnet så grunt
att man fick övergå till att ankra upp på fjärden. Pråmar fick nu ombesörja
transporterna mellan fartygen och bruket.
När järnframställningen lades ned på 1920-talet upphörde även behovet
av hamnen. Bruket utgörs idag av en välbevarad industrimiljö med bebyggelse från 1860-talet. Utmed stränderna finns moringar och kajlämningar som
påminner om lastageplatser och ankringsplatser. Under vattnet fortsätter kulturmiljön i form av fartygslämningar, kulturlager och barlasthögar. Ett omfattande system av kedjor, som förmodligen använts vid varpning av pråmar, är
utspritt över botten. Med ett undantag är fartygslämningarna, till skillnad
från flertalet fartygslämningar i Axmars skärgård, byggda på kravell. Detta
har förmodligen att göra med att de var specialiserade på transporter till och
från bruket.
Status
Under 1990-talet inventerades bottenområdet utanför Axmar bruk av sportdykare, och i samband med detta uppmärksammades det stora antalet lämningar förknippade med bruksverksamheten. I jämförelse med fynd från
senare inventeringar i Axmars skärgård framgår det att lämningarna i flera
avseenden är av en särskild sammansättning och karaktär.
Området får anses förhållandevis väl inventerat, men utbredning och
sammansättning av kulturlager och barlasthögar är inte fullt klargjort. Regelrätta beskrivningar och dokumentation av de olika lämningarna saknas. Det
är också troligt att ytterligare lämningar finns inom det aktuella området.
Motiv
Kulturmiljön på botten utanför Axmar bruk är ovanligt intakt. Sedan bruksverksamheten upphörde har miljön lämnats orörd och därmed bevarats. Kontexten är också otvetydig, eftersom endast en typ av verksamhet har förekommit på platsen.
Lämningarna under vatten kan bidra med att belysa bruket ur ett maritimt perspektiv och i synnerhet spegla brukets logistik. De kan dessutom
komplettera bilden av den äldre brukshistorien. Lämningarnas främsta värde
38
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Axmar
Nr
Objekt
Kategori
Long
Lat
1.
Kulturlager
30
2.
Barlasthög
30
3.
Barlasthög
30
4.
Barlasthög
30
5.
Barlasthög
30
Flera mindre högar.
6.
Övrigt
30
Område med tackjärn.
7.
Fartygslämning
30
8.
Fartygslämning
30
9.
Fartygslämning
30
10.
Fartygslämning
30
11.
Fartygslämning
30
12.
Fartygslämning
30
13.
Fartygslämning
30
14.
Fartygslämning
30
15.
Fartygslämning
30
39
Djup
Kommentar
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
är dock att de tillsammans med bebyggelselämningarna möjliggör ett helhetsperspektiv på bruksverksamheten. Samhörigheten med bruksmiljön på
land är orubblig. Kulturmiljön under vatten och kulturmiljön på land utgör
tillsammans en helhet.
Naturvärden
I södra Bottenhavet är det fram för allt de avlägsna grundområdena långt ute
till havs som lyfts fram som områden med dokumenterat höga naturvärden.
Detta bottnar framför allt i grundvattenområdenas betydelse i egenskap av
reproduktionsområde för fisk.
Axmar skärgård utgör det största relativt oexploaterade skärgårdsområdet längs den södra bottenhavskusten. Mot bakgrund av detta bildar skärgården länets största naturreservat. Det består av 950 hektar land och 3500 hektar vatten, men är primärt skyddat på grund av sina steniga stränder, sina
klippöar och sitt kustfågelliv. Sedan 1998 utgör skärgården, med stöd av
fågeldirektivet, ett Natura 2000-område.
Referenser
Dahlström, J. m .fl. 1994. Axmarprojektet. En marin inventering 1994. Del
1. Stencil.
Dahlström, J. m .fl. 1995. Axmarprojektet. En marin inventering 1995. Del
2. Stencil.
Ulfhielm, B. Antikvarie, Länsmuseet Gävleborg. E-postkorrespondens.
www.x.lst.se
www.naturvardsverket.se
40
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Gräsö
FÖRLISNINGSOMRÅDE
Uppsala län
Gräsö socken
Kulturhistorisk beskrivning
I ett bälte nordost om Gräsö, mellan Argos grund och
Grundkallegrunden, har flera tragiska förlisningar inträffat under 1900-talets första hälft och mitt. Dessa förlisningar, som ibland krävde hela besättningars liv, berodde inte på krigshändelser utan på hårt väder, grundfyllda vatten, överlastade fartyg och feltolkade
fyrljus. Såväl träfartyg som stora lastångfartyg förstördes i bränningarna.
Ångvisslingar och gnistmeddelanden om hjälp, liksom lanternor på väg mot
grundbankar, uppmärksammades vid flertalet tillfällen på Gräsö. I de allvarligaste situationerna kunde dock varken Örskärs livräddningssituationen, fyrpersonalen eller gräsöborna gå ut för att undsätta haveristerna.
Trots att flera av olyckorna krävde många dödsoffer har händelseförloppen detaljerat kunnat återges av överlevande eller av fyr- och livräddningspersonal. Olyckorna har också gjort sig påminda i form av ilandflutna vrakspillror, kroppar och laster. Flera byggnader på Gräsö är uppförda med virke som
medförts på de sjunkna fartygen.
De fartygslämningar som lokaliserats utanför Gräsö utgör dock inte de
enda i området som gått ett tragiskt öde till mötes. År 1877 rycktes 15
örskärsbor plötsligt bort, då deras båt förliste på väg hem från julottan i
Gräsö kyrka. Tidningsnotiser från 1700- och 1800-talen talar om ytterligare
ett 20-tal förlisningar i området.
Status
Farvattnen utanför Örskär och Gräsö är inte inventerade. Till stora delar är de
inte heller sjömätta. Fler fartygslämningar bör med säkerhet finnas inom området. De fartygslämningar som idag är kända inom området har lokaliserats
genom engagerade sportdykare, som gjort efterforskningar och sökt av avgränsade bottenpartier med bland annat side scan sonar och ROV. Sedan fartygslämningarna lokaliserats har en del bärgningar förekommit. Gräsö hembygdsmuseum förvarar exempelvis ett antal föremål som bärgats från Vesta.
Motiv
Området norr och ost om Gräsö utgör ett förlisningsområde, där den dramatik och tragedi som ofta är förenad med sjöolyckor är särskilt påtaglig. Fartygslämningarnas relativt unga ålder har medfört att vittnesbörden om
besättningars kamp för att rädda såväl haveristen som sig själva, samt om
Gräsöbornas bistånd, och är välkänd och bevarad. Det faktum att olyckorna
har skett trots att såväl fyr- och livräddningsväsendet som navigations- och
kommunikationshjälpmedel var relativt välutvecklat, påminner om människans ständiga underläge i kamp mot stormiga, kalla hav. Det stora antalet
41
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
förlisningsuppgifter från äldre tid understryker ytterligare områdets historia
som ett erkänt olycksdrabbat och svårnavigerat kustavsnitt. Flera av fartygslämningarna är välbevarade och utgör idag populära dykmål.
Naturvärden
Gräsöarkipelagen är väl känd för sina höga biologiska värden. Örskär i norra
Gräsöarkipelagen utgörs delvis av ett naturreservat. Naturvärdena utgörs av
de varierande och kalkhaltiga markerna, vilka givit upphov till en rik flora
och fauna, samt att ön utgör en viktig rastplats för flyttfåglar. Om vårarna
kan tiotusentals bofinkar eller ringduvor ses passera samtidigt, och vid hårt
väder kommer även sjöfågel in. Eftersom många fåglar passerar kan man se
både nordliga och sydliga arter.
Flera säl- och fågelskyddsområden finns på skären i den östra delen av
skärgården. Några av de mindre skären ingår även i Natura 2000-nätverket
på grund av sin betydelse för fågellivet och sälbeståndet. Gräsö ligger i ett av
norra Europas 39 viktigaste sjöfågelområden.
Gräsö/Singöområdet är också uppmärksammat som ett marint värdefullt
gränsområde mellan Bottenhavet och Östersjön. Området innehåller viktiga
reproduktionsområden för flera fiskarter, och skärgården är av stor betydelse för
fågellivet. Greenpeace har listat området som en av 10 inom landet som anses
särskilt prioriterade vid inrättande av marina naturskyddsområden. Arkipelagen
är också föreslaget av HELCOM som ett internationellt viktigt marint skyddsområde. Särskilda inventeringar och övervakningsprogram har utförts, och för
närvarande pågår arbetet med att skapa ett naturreservat med marint syfte.
De marina värdena motiveras av att området är representativt för brackvattenarter och marina arter, samt att det innefattar både öppna djupområden i öster och grunda flador och vikar i väster. De grunda, vegetationsklädda
bottnarna har en nyckelroll för kustens biologiska mångfald. Både växt- och
djursamhällenas sammansättning av arter speglar relativt opåverkade och
ursprungliga miljöförhållanden, vilket gör området värdefullt som referensområde i övervaknings- och forskningssammanhang. Eftersom vattenförhållandena vid Gräsö är representativa för huvuddelen av det vatten som transporteras från Bottniska viken till Egentliga Östersjön antas Gräsö skärgård
ha en särskild betydelse för den nationella marina miljöövervakningen.
Referenser
Berglund, L. & Simonsen, H. 2003. Skydda livet i havet. Inrätta fler marina
skyddsområden. Greenpeace. Stencil.
Frisén, R. 2000. Kust- och skärgårdsområden i Sverige. Bevarandestrategi.
Naturvårdsverket. Stockholm.
Halvarsson, M., Kurberg L. & Söderström N. Gräsö skärgård. En sammanställning av naturvärden. Länsstyrelsens meddelandeserie 2004:1
SjöMIS
www.naturvardsverket.se
www.c.lst.se
42
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Gräsö
Nr
Objekt
Kategori
Long
Lat
Djup
1.
Cederic
10
18°21´052
60°37´778
25-44
2.
Cornelis
20
18°49´90
60°26´45
8-12
3.
Estonia
20
18°30´84
60°28´96
Okänt
4.
Fylgia
20
18°30´23
60°30´95
4,5-13
5.
Rosafred
40
18°21´7
60°37´6
10
6.
Vesta
10
18°21´250
60°34´824
37
7.
Fartygslämning
40
18°36´4
60°20´79
1-3
43
Kommentar
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Söderarm
FÖRLISNINGSOMRÅDE
Stockholms län
Rådmansö socken
Kulturhistorisk beskrivning
Söderarm ligger som en sista utpost i havsbandet mellan
Stockholms norra skärgård och Ålands hav. Ett av de
norra inloppen till Stockholm, förbi Arholma båk, går
strax norr om ön. På östsidan går den yttre leden utmed kusten. På 1830-talet
uppfördes den fyr, som fortfarande vägleder sjöfarten. Dessförinnan, sedan
1600-talet, fanns det en båk på ön. Sjöfartens behov medförde att den avlägset belägna, steniga lilla ön kom att befolkas av såväl fyrpersonal som lotsar.
På kobbarna runt om fanns dessutom flera hamnfisken. Sundet mellan Söderarm och Tyvskär fungerade som naturhamn, där man kunde söka skydd eller
vänta på vind. På de slipade klippstränderna finns kompassrosor och andra
ristningar. Några är daterade till 1700-talet.
I naturhamnen finns idag tre fartygslämningar och två lämningar efter
skeppsbåtar. På land, nedanför fyren, finns ankare och bråspel från en av fartygslämningarna uppställt. Ett roder från en numera okänd fartygslämning
tillhör likaså monumenten på land. På botten i sundet finns även ett kulturlager bestående av bland annat skeppstimmer från sönderslagna fartygslämningar. Ett stockankare har bärgats.
Inom de närmaste omgivningarna finns lämningar efter ytterligare fyra
fartyg, som aldrig nådde säkerheten på Söderarm. Tre av dessa är identifierade, och deras historia vittnar om konsekvenserna av hårt väder, felnavigering,
grundstötningar och fyr- och lotspersonal som varit förhindrade att assistera.
Utöver de lokaliserade lämningarna finns uppgifter om ytterligare ett 30-tal
förlisningar i området sedan 1700-talet.
Status
En av fartygslämningarna i naturhamnen undersöktes på 1960-talet. Utifrån
ett rikt fyndmaterial, som tillfördes Sjöhistoriska museets samlingar, kan den
dateras till första hälften av 1700-talet. En annan av de oidentifierade fartygslämningarna fotodokumenterades. Delar av omgivningen har sökts av med
side scan sonar. Att döma av de lösa fartygsdelarna och antalet förlisningsuppgifter bör ytterligare fartygslämningar finnas i området.
Motiv
Söderarm med omnejd kan beskrivas som ett utpräglat maritimt område,
beläget i extrem utskärgårdsmiljö och med lämningar efter aktiviteter som är
intimt förknippade med en omfattande och betydelsefull sjöfart. Lämningarna under vatten knyter an till öns kända historia som fyr- och lotsplats, naturhamn och hållpunkt utmed farleden.
Under många år var det förbjudet för allmänheten att gå iland på Söder44
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
arm och Tyvskär, eftersom kobbarna huserade kustartilleriets försvarsanläggningar. Sedan en tid tillbaka är hamnläget, fyrbyn och skären åter tillgängliga
för turister, fritidsseglare och sportdykare. Dykutfärder arrangeras regelbundet och området får, med de många fartygslämningarna och de goda siktförhållandena, anses ha ett stort upplevelsevärde.
Naturvärden
Hela den yttre delen av Stockholms skärgård, med sina tiotusentals kobbar
och skär, representerar en naturtyp av högt nationellt och internationellt
värde. Skärgården präglas av sprickdalslandskap med slipade granit-/gnejsklippor, en sparsam men intressant växtlighet, ett rikt fågelliv samt värdefulla
brackvattenmiljöer. Hälften av de svenska bestånden av bland annat ejder
och labb, samt en fjärdedel av landets bestånd av tobisgrissla, roskarl och
tordmule häckar i Stockholms skärgård. Skärgården utgör landets starkaste
fästen för havsörn. Genom dess orördhet och vidsträckta areal utgör det ett
viktigt referensområde.
Beträffande undervattensmiljön utgör skärgården en övergångszon till
högre salthalt söderut och det nordligaste utbredningsområdet för ett antal
marina arter. Över huvud taget är länets skärgård och dess fortsättning över
Åland och Åbolands skärgård ett gigantiskt filter för havsväxter.
Frågan om att skydda Stockholms ytterskärgård som världsarvsområde
väcktes redan 1996. I dagsläget är det främst de södra delarna av skärgården
som har säkerställts genom områdesskydd. Arbetet med att utöka skyddet, med
särskild koncentration till ytterskärgården norr om Sandhamn, fortskrider.
Delområdet Arholma – Söderarm utgör område av riksintresse för naturvård. Söderarms skärgård utgör ett av de örikaste partierna av Stockholms
skärgård. Den karaktäriseras av kala klippöar med slipade hällar och en
typisk skärgårdsflora. Området hyser ett rikt fågelliv och gråsäl förekommer.
Söderarmsskärgården hade förr stor betydelse för utskärgårdsfisket. I dag ligger hela skärgården inom militärt skyddsområde/kontrollområde.
Mellan Arholma och Söderarmsskärgården finns flera naturreservat och
ett fågelskyddsområde. Det reservat som är beläget närmast Söderarm är
Hallskärets naturreservat, som beskrivs som några kobbar med rundslipade
klippor och hällar, och artfattig vegetation i träd- och fältskiktet. Ändamålet
med reservatet är att skydda och bevara ett representativt avsnitt av
ytterskärgårdens natur samt att säkra området för det båtburna friluftsfolket.
Referenser
Naturvårdsverket. 2000. Kust- och skärgårdsområden i Sverige. Bevarandestrategi.
SjöMIS
www.naturvardsverket.se
www.ab.lst.se
45
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Söderarm
Nr
Objekt
Kategori
Long
Lat
Djup
1.
Kulturlager
30
2.
Ibex
30
19°23´47
59°45´8
18
3.
Triton
20
19°27´14
59°45´04
12-18
4.
Kompanus
20
19°22´61
59°44´62
18
5.
”Storkyrka”
20
19°23´55
59°43´95
3
6.
”Gröna Duvan”
20
19°24´50
59°45´09
18
7.
”Ekvraket”
20
19°24´55
59°45´10
12-40
8.
”Furuvraket”
20
19°24´65
59°45´15
8
9.
Båtlämning
30
10.
Båtlämning
30
46
Kommentar
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Skeppsholmen - Kastellholmen
HAMN/ANKRINGSPLATS
Stockholms län
Stockholm socken
Kulturhistorisk beskrivning
På 1640-talet flyttade kronans varv från Blasieholmen till
Skeppsholmen. Vid skeppsgården byggdes och reparerades örlogsfartyg, och platsen utgjorde flottans hemmahamn. I slutet av 1600-talet upphörde verksamheten, då örlogsflottan och
skeppsgården flyttade till den nyanlagda örlogsbasen i Karlskrona. På 1720talet förlades istället skärgårdsflottan till Skeppsholmen, och en hamn mellan
broarna över till Kastellholmen iordningställdes. Den västra bron, som anlagts
då flottan först etablerade sig på Skeppsholmen, kom snart att bytas ut mot
dykdalber och bommar. Hamnen befanns senare vara otillräcklig för galärflottan, som flyttade vidare till östra Skeppsholmen och Galärvarvet.
Kring Skepps- och Kastellholmen finns ett stort antal fartygslämningar, ett
kulturlager samt rester av en broanläggning. Flera lämningar härrör från
skeppsgården och den tid då örlogsflottan och skärgårdsflottan var förlagda
hit. En del utgör rester av fartyg som slopats och återanvänts som utfyllnader
eller fundament för bryggor och broar. Andra kan antas ha gått under eller
bara övergivits. På en karta från 1730-talet, signerad C. F. Hauswolf, är ett
drygt 20-tal fartygslämningar samt rester av den äldre bron markerade inom
området.
Tre av fartygslämningarna har särskilt uppmärksammats. Bottenpartiet
av ett örlogsfartyg är vid lågvatten synligt från kajen. En påle som genomborrar skrovet har daterats till 1639. En annan fartygslämning har, utifrån ovan
nämnda karta, identifierats som en galär. En tredje ingår delvis i kajanläggningen och kan eventuellt identifieras som den ryska galären Penny, som
erövrades vid Svensksund år 1790 och slopades 1810.
Status
Området är inte fullständigt inventerat, och det faktiska antalet lämningar är
därför oklart. Under 1990-talet, i samband med arkeologiska undersökningar
inför förstärkning av kajerna, avsöktes delar av vattenområdet. Flera fartygslämningar påträffades i kajerna och under vatten. I dagsläget finns uppgifter
om cirka 10 iakttagna fartygslämningar. Ingen av dessa har dokumenterats i
detalj. Området ingår i riksintresset Skeppsholmen – Kastellholmen.
Motiv
Lämningarna mellan Skeppsholmen och Kastellholmen vittnar om flottans
fäste i Stockholm. Tillsammans med amiralitetets och skeppsgårdens byggnader på land utgör de en tydlig kulturmiljö. De slopade och sekundärt använda
fartygslämningarna bidrar också till att förmedla ett mindre högstämt perspektiv på flottan. De upphuggna och tömda skroven illustrerar det för dåti47
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
den vanliga förfarandet att återanvända uttjänta fartygsskrov vid anläggandet av strandnära konstruktioner. Flertalet av lämningarna kan antas vara
ovanliga så till vida att de är flera hundra år gamla och av fartygstyper som
endast förekommit inom flottan. Området besöks regelbundet av sportdykare. Flera av lämningarna kan även skönjas från land vid lågvatten.
Naturvärden
Stockholm stad anses generellt ha ett förhållandevis rent vatten. Särskilt höga
naturvärden inom hamnområdet har dock inte uppmärksammats.
Referenser
FMIS
Rönnby J. & Lindström M. 1998. Under Skeppsholmsbron. Marinarkeologisk tidskrift nr 1.
SjöMIS
www.ab.lst.se
www.stockholm .se
48
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Skeppsholmen – Kastellholmen
Nr
Objekt
Kategori
Long
Lat
1.
Kulturlager
RAÄ Stockholm 206:1
2.
Bro
RAÄ Stockholm 206:1(1)
3.
Fartygslämning
RAÄ Stockholm 206:1(2)
4.
Fartygslämning
RAÄ Stockholm 206:1(2)
5.
Fartygslämning
RAÄ Stockholm 206:1(2)
6.
Fartygslämning
RAÄ Stockholm 206:1(2)
7.
Fartygslämning
RAÄ Stockholm 206:1(2)
8.
Fartygslämning
RAÄ Stockholm 206:1(2)
9.
Fartygslämning
RAÄ Stockholm 206:1(2)
10.
Fartygslämning
RAÄ Stockholm 206:1(2)
11.
Fartygslämning
RAÄ Stockholm 206:1(2)
12.
Fartygslämning
RAÄ Stockholm 206:1(2)
49
Djup
Kommentar
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Kohamn
HAMN/ANKRINGSPLATS
Stockholms län
Ingarö socken
Kulturhistorisk beskrivning
Alldeles invid den nord- sydgående farleden på Nämndöfjärden ligger några kobbar, Maderö, Kofoten och
Skeppsholmen, emellan vilka man finner ett visst skydd
mot vågor och vind. På historiska kartor och sjökort är platsen utmärkt som
ankringsplats och kallas Kohamn. Den lilla fladen ligger strategiskt belägen
utanför Värmdölandet, mellan de två inloppen till Stockholm. Platsen är
dessutom mycket lättillgänglig från den inre nord- sydgående farleden utmed
kusten. Kohamn var förmodligen en välbesökt men ganska vanlig och oansenlig naturhamn; en sådan som främst användes av förbipasserande fartyg
som sökte natthamn, som väntade på vind eller som behövde nödhamn.
Fler lämningar på botten vittnar om att den idag anonyma platsen under
flera århundraden nyttjats som ankringsplats. I sundet mellan Maderö och
Kofoten, på mellan 31 och 17 meters djup, ligger en relativt välbevarad och
en sönderfallen fartygslämning. Utifrån skeppstekniska karakteristika och
fyndmaterial kan fartygslämningarna dateras till medeltid respektive 16001700-tal. Ett ålderdomligt stockankare ska även ha påträffats i sundet. På
botten finns ett kulturlager med fragment av bland annat keramik, kritpipor
och järnkonkretioner. Utmed Skeppsholmens strand och vid Kofotsgrund
finns ytterligare skeppstimmer från sönderslagna fartyg.
Flera muntliga och skriftliga uppgifter om förlisningar i området finns.
Bland annat beskrivs i ett rättegångsprotokoll hur en saltlastad skuta ska ha
sjunkit i Kohamn 1701. Det är möjligt att denna skuta är identisk med någon
av de eftermedeltida fartygslämningarna.
Status
Sundet mellan Kofoten och Maderö avsöktes till stora delar av en grupp
sportdykare 1969, varvid två av fartygslämningarna påträffades. Hamnområdet är dock inte inventerat i sin helhet. Det är tänkbart att ytterligare lämningar finns i eller i anslutning till den före detta hamnen. Den medeltida fartygslämningen bär spår av skadegörelse från sportdykare och uppankrade
båtar. En kabel har delvis skadat 1600-1700-talslämningen.
Motiv
Ur ett kulturhistoriskt perspektiv kan Kohamn studeras i egenskap av ankringsplats. Fartygslämningarna utgör också intressanta studieobjekt i sig
själva. Det finns dels chans att belysa innebörden av begreppet ”skuta” under
början av 1700-talet, dels möjlighet till ökad kunskap om medeltida fartyg.
Intressant i sammanhanget är fynden av profiltegel och ammunition på den
äldre vrakplatsen.
50
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Kohamn
Nr
Objekt
Kategori
1.
Kulturlager
20
2.
”Maderövraket”
30
3.
”Kofotenvraket”
30
4.
Fartygslämning
30
5.
Fartygslämning
10
Long
Lat
Djup
18°36´874
59°13´076
10-12
51
Kommentar
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Det skyddade läget och närheten mellan de olika lämningarna innebär
också bra möjligheter till vrakdykning. Den närbelägna farleden tydliggör
platsens historiska och kulturgeografiska sammanhang. Sammantaget har
platsen stor pedagogisk potential.
Naturvärden
Karakteristiskt för Stockholms skärgård är en sparsam men intressant växtlighet, ett rikt fågelliv samt värdefulla brackvattenmiljöer. Beträffande undervattensmiljön utgör Stockholms skärgård en övergångszon mellan den lägre
nordliga salthalten och den högre salthalten söderut, vilket skapar en gräns
för det nordligaste utbredningsområdet för vissa marina arter. De inre och
mellersta delarna av Stockholms skärgård är som regel mer kulturpåverkade
och störda än de yttre skärgårdsområdena. Ett stort antal områden i den södra och mellersta skärgården har säkerställts genom områdesskydd. Alldeles
väster om Maderö och Kohamnskomplexet ligger Björnö naturreservat, som
bildades 1983. Reservatet omfattar totalt 1000 hektar, varav 660 hektar
utgörs av vatten. Reservatet beskrivs som kulturpräglad skärgårdsnatur, med
ett öppet småskaligt odlingslandskap insprängt i dalar mellan skogar och
klippor. Särskilt framhålls betesmarkerna med deras rika flora.
Eventuella marina värde inom området är inte dokumenterade.
Referenser
Naturvårdsverket. 2000. Kust- och skärgårdsområden i Sverige. Bevarandestrategi.
SjöMIS
www.naturvardsverket.se
www.ab.lst.se
52
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Dalarö
HAMN/ANKRINGSPLATS
Stockholms län
Dalarö socken
Kulturhistorisk beskrivning
Dalarö ligger utmed segelleden mellan Mysingen och
Jungfrufjärden. Samhället har präglats av den civila och
militära sjöfarten samt den viktiga lots- och tullnäringen,
som utgjort själva grunden för Dalarös framväxt. Funktionen som hamn är
belagd redan sedan slutet av 1300-talet. Under 1500- och 1600-talet användes hamnen som utgångspunkt vid många flottexpeditioner, men fram för allt
besöktes den av inhemska och utländska handelsfartyg. Dalarö blev en
mötesplats för kungar, ambassadörer och andra högre ståndspersoner.
Krogar, postseglation och handel följde i sjöfartens spår. På 1650-talet beslutades att en skans skulle uppföras, till försvar av det södra inloppet till Stockholm. Denna funktion upprätthölls till mitten av 1800-talet.
Inom hamnområdet och kring skansen finns flera lämningar som hör
samman med Dalarös fortifikatoriska historia och funktionen som sjöfartscentrum. Närmast hamnen finns ett omfattande kulturlager, där bland annat
seltzerkrus, en musköt och en kanon bärgats. Här finns också en mytomspunnen anläggning av trä samt lämningarna efter fem oidentifierade handelsfartyg. På botten ligger också handelsfartyget Anna Maria som sjönk i vinterhamn 1708. Kring Dalarö skans finns ytterligare sex oidentifierade fartygslämningar, som förefaller höra samman med skansen. Tre av lämningarna är
stenfyllda och har förmodligen ingått i en spärr eller broanläggning till
Aspön. Inom området finns också representanter för stormaktstidens örlogsflotta, nämligen regalskeppet Riksäpplet och brännaren Gröne Jägaren. Efter
strider mot den dansk- holländska flottan vid Öland 1676 ankrade de i skydd
av Dalarö skans kanoner, men kom av olyckliga anledningar att sjunka.
Status
Anna Maria, ”Jutholmsvraket”, ”Bellevuevraket”, Riksäpplet och Gröne
Jägaren har alla varit föremål för omfattande bärgningar och undersökningar
i såväl museal som privat regi. Bruket från sportdykare har tidvis varit intensivt, vilket bidragit till ett ökat slitage och skadegörelse. Anna Maria och
”Jutholmsvraket” är sedan 1990-talet belagda med dykförbud. Riksäpplet
har sprängts i samband med svarteksbärgningar. En fartygslämning har delvis
muddrats sönder. Trots att dykförhållandena ofta präglas av strömmar, närhet till trafikerade farleder och dålig sikt är Dalarö ett av Stockholms mest
välbesökta områden för sportdykning. Ingen heltäckande inventering av
området har gjorts och kunskapen om lämningarna är ojämn.
53
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Motiv
Dalarö kan karakteriseras som ett maritimt utpräglat samhälle, som samlat
flera specifikt maritima funktioner och tjänster. Dalarö har nyttjats intensivt
av den nationella och internationella sjöfarten och intar en särställning som
hamn för äldre tiders sjöfart. Kulturlandskapet speglar också ett stycke av
stormaktstidens sjöförsvar kring huvudstaden, och belyser strategier både
inom det rörliga och inom det fasta försvaret. Därtill kan området sägas
utgöra ett bärgnings- och arkeologihistoriskt monument, där olika tiders
bruk av fartygslämningar manifesteras. Lämningarna har en sällsynt stor
forskningspotential och ett mycket stort upplevelsevärde.
Naturvärden
Karakteristiskt för Stockholms skärgård är en sparsam men intressant växtlighet, ett rikt fågelliv samt värdefulla brackvattenmiljöer. Beträffande undervattensmiljön utgör Stockholms skärgård en övergångszon till högre salthalt
söderut och det nordligaste utbredningsområdet för ett antal marina arter. De
inre och mellersta delarna av Stockholms skärgård är som regel mer kulturpåverkade och störda än de yttre skärgårdsområdena. Ett stort antal områden i
den södra och mellersta skärgården har säkerställts genom områdesskydd.
Inga anmärkningsvärda naturvärden, över eller under vatten, har uppmärksammats inom Dalaröområdet. Området ligger mellan två naturreservat, Lilla Husarns naturreservat och Sandemars naturreservat. Det sistnämnda ingår även i Natura 2000-nätverket. Lilla Husarn beskrivs som ett
obebyggt område med goda naturhamnar, viss skogsmark och ett rikt fågelliv.
Av totalt 1145 hektar utgörs 1117 hektar av vatten. Sandemar bär karaktären av ett herrgårdslandskap, som uppvisar en mångfald av odlingslandskapets naturtyper. Dessa kulturpräglade naturtyper har medfört en mycket
skyddsvärd flora och fauna. Till skillnad från det större naturreservatet i norr
utgör landarealen den övervägande delen av Sandemars totala areal. Medan
det naturliga tillståndet skyddas i det ena reservatet vårdas herrgårdslandskapet i det andra. Inom de bägge områdena värderas friluftslivet högt.
Referenser
Naturvårdsverket. 2000. Kust- och skärgårdsområden i Sverige.
Hamilton E. 1957. Sjöhistorisk årsbok 1955-56. Stockholm.
SjöMIS
Svensson, A. (red) 1942. Svenska flottans historia, del I 1521-1679. Malmö.
www.naturvardsverket.se
www.ab.lst.se
54
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Dalarö
tNr
Objekt
Kategori
Long
Lat
Djup
Kommentar
1.
Kulturlager
2.
Anna Maria
3.
”Jutholmsvraket”
4.
”Bellevuevraket”
5.
Fartygslämning
6.
Fartygslämning
7.
Fartygslämning
8.
Anläggning
9.
Riksäpplet
10
18°23´925
59°06´786
7-16
10.
Gröne Jägaren
20
18°23´16
59°06´53
26
11.
Fartygslämning
30
12
12.
Fartygslämning
30
17
13.
Fartygslämning
30
17
14.
Fartygslämning
10
18°23´887
59°06´888
6
Ev. anläggning
15.
Fartygslämning
10
18°23´887
59°06´883
7
Ev. anläggning
16.
Fartygslämning
10
18°23´970
59°06´883
6-10
Ev. anläggning
Konstruktion av trä
55
RAÄ Dalarö 74:1
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Krogen
HAMN/ANKRINGSPLATS
Stockholms län
Torö socken
Kulturhistorisk beskrivning
Segelleden förbi Herrhamra och Landsort har en lång tradition och omnämns redan i kung Valdemars segelledsbeskrivning från 1260. Mellan ön Krogen och Läskär finns ett
skyddat vattenparti, som förefaller ha fungerat som nödhamn och som ankringsplats för den förbipasserande sjöfarten. På ön Krogen, som tidigare hette
Ulfskär, fanns även en sjökrog. Krogverksamheten förefaller ha drivits av och till
från slutet av 1600-talet till 1829. På ön finns flera husgrunder, en brunn, en
källare och andra lämningar som har satts i samband med krogverksamheten.
Fladens östra sida avgränsas av udden Läskär. 1720 upprättades här en
tullstation som kom att kvarligga till 1877, då den flyttade till Landsort.
Enligt tullprotokoll från 1860 låg det under en marsdag samma år inte
mindre än cirka 40 briggar och fullriggare på redden, väntande på islossning.
Viken mellan Krogen och Läskär utnyttjades då som avlastningsplats.
Platsens historia har avsatt spår på botten i form av ett förhållandevis
stort antal fartygslämningar och ett rikt kulturlager. Flera av lämningarna är
synliga från ytan.
Status
Sedan 1960-talet har flera karteringar och inventeringar utförts i viken mellan Krogen och Läskär. Inom ett begränsat område har ett stort antal fartygslämningar, ett rikt kulturlager, lösfynd och flera ankare påträffats på botten.
Lämningarna är inte daterade, men kulturlagret och flera av fartygslämningarna tycks kunna dateras till 1600-1800-tal.
Motiv
Med anledning av att platsen under 1700-talet både fungerat som ankringsplats, avlastningsplats, tullstation och plats för en sjökrog, kan den karakteriseras som ett maritimt utpräglat område. Då många av fartygslämningarna
befinner sig på grunt vatten utmed Krogens östra stränder, finns det också
anledning att betrakta området som en nödhamn och exempel på en skeppskyrkogård.
Området, som är relativt lättillgängligt, erbjuder goda möjligheter till dykning
eller snorkling. Sammantaget kan området påstås ha en stor upplevelsepotential,
och är relativt välbesökt under sommarhalvåret. Därtill kommer ett forskningsvärde, där den största styrkan ligger i områdets sammansatta historia och fornlämningsbestånd. Detta förhållande medför möjligheter att antingen fördjupa sig
i enskilda lämningar, eller att studera fornlämningsmiljön ur ett bredare perspektiv.
56
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Naturvärden
Karakteristiskt för Stockholms skärgård är en sparsam men intressant växtlighet, ett rikt fågelliv samt värdefulla brackvattenmiljöer. Beträffande undervattensmiljön utgör Stockholms skärgård en övergångszon till högre salthalt
söderut och det nordligaste utbredningsområdet för ett antal marina arter. De
inre och mellersta delarna av Stockholms skärgård är som regel mer kulturpåverkade och störda än de yttre skärgårdsområdena. Ett stort antal områden i
den södra och mellersta skärgården har säkerställts genom områdesskydd.
Inga anmärkningsvärda naturvärden, över eller under vatten, har uppmärksammas inom Krogenområdet. Området ligger dock mellan flera stora
naturreservat och Natura 2000-områden, varav reservaten Öja-Landsort,
Revskär Ören och Järflotta är närmast belägna. Dessa naturreservat omfattar
till övervägande del vattenområden, men är skyddade främst på grund av
geologiska värden, sin betydelse för fågellivet och för den välbevarade utskärgårdskaraktären. Utöver det känsliga djur- och växtlivet utgör friluftslivets
behov ett viktigt motiv för reservaten.
Vad gäller undervattensmiljön har Greenpeace listat Krogens närområde i
sydväst (Landsort – Hartsö – Askö) som ett av landets 10 mest betydelsefulla
miljöer inför instiftandet av marina naturskyddsområden. Arkipelagen, som
för övrigt utgör ett av norra Europas 39 viktigaste sjöfågelområden, är också
föreslaget av HELCOM som ett internationellt viktigt marint skyddsområde.
Sedan flera år tillbaka pågår också planer på ett större, sammanhängande
reservat där vattenarealerna får ett starkare skydd. Starka motiv för att bilda
ett reservat för den marina miljön i detta område är att det geografiska läget är
strategiskt, att kunskapsläget är bra och att forskning och övervakning kontinuerligt bedrivs vid Askölaboratoriet. Det främsta värdet anses vara skärgårdens rika variation av biotoper. Bland de många öarna och skären lever en
mångfald av arter, som funnit en fristad i ett föga påverkat område. Bottenfloran är väl utvecklad och vidsträckta lekplatser för strömming finns i området.
Fågelfaunan är också av stor betydelse, här häckar förutom många sjöfågelarter även havsörn och berguv. Området har även betydelse som referensområde för forskningen genom den marina forskningsstationen på Askö. Dokumentationen av områdets biologi är därför god.
Referenser
Berglund, L. & Simonsen, H. 2003. Skydda livet i havet. Inrätta fler marina
skyddsområden. Greenpeace. Stockholm.
Naturvårdsverket. 2000. Kust- och skärgårdsområden i Sverige. Bevarandestrategi.
Roque, J. 1997. Vraken kring ön Krogen i södra Södertörn. Marinarkeologisk tidskrift nr 1.
Roque, J. 1996. Hellre ett vrak i hamnen än tio i havet. Uppsats i påbyggnadskurs i arkeologi vid Stockholms universitet.
www.naturvardsverket.
www.ab.lst.se
57
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Krogen
Nr
Objekt
Kategori
1.
Kulturlager
20
2.
”Vrak A”
30
3.
”Vrak B”
30
4.
”Vrak C”
30
5.
”Vrak D”
30
6.
”Vrak E”,
”Soparvraket”
30
7.
”Vrak F”
30
8.
”Vrak G”
30
9.
”Vrak P”
30
10.
”Krogenvraket”
30
11.
Severn
10
Long
Lat
17°51´25
58°47´55 9
58
Djup
Kommentar
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Hävringe
FÖRLISNINGSOMRÅDE
Södermanlands län
Oxelösund socken
Kulturhistorisk beskrivning
Vid Hävringe möts två vältrafikerade farleder, den som
fortsätter utmed kusten och den som leder över Östersjön
och in mot Nyköping, Norrköping och Oxelösund. När
lotsväsendet förstatligades i slutet av 1600-talet stadgades det att man skulle
förlägga en lotsstation till Hävringe, längst ut i havsbandet. Till hjälp för lotsarnas uppsikt över fartygen och för dessas insegling byggdes 1751 en 22
meter hög träbåk, som fortfarande finns bevarad. Båken utgör ett av sjöfartens
äldsta bevarade sjömärken, och är idag ett statligt byggnadsminne. Ön första
fyr byggdes 1891, och har sedan dess kompletterats med flera fyrar.
Lotsstation, fyrljus och inseglingsmärken till trots har många fartyg kommit att förlisa i de grundfyllda, svårnavigerade och stormiga farvattnen kring
Hävringe. Utöver de påträffade fartygslämningarna finns minst lika många
till som ännu inte har lokaliserats. Bland annat är det känt att en rysk ubåt
inom loppet av en timme sänkte tre utländska fartyg i området år 1916. Flera
segelfartyg från 1700- och 1800-talet ska även ha förlist vid Hävringe. I
sjökortet finns inom området två vraksymboler, som inte har verifierats
såsom fartygslämningar.
Status
De flesta fartygslämningar som vi i dagsläget har kännedom om är från 1900talet. Några segelfartyg, ett stort antal ångfartyg och ett antal motoriserade
fartyg finns representerade. Att döma av områdets historia och av kända förlisningsuppgifter finns det anledning att tro att bottenavsnittet även rymmer
ett stort antal lämningar efter äldre tiders sjöfart.
Ingen av lämningarna har blivit dokumenterad eller undersökt, men flera
av dem utgör populära dykmål. Förutsatt att vädret är gynnsamt erbjuder
Hävringe rikt utbud av vrakdykning på relativt blygsamma djup.
Motiv
Området får ses som ett förlisningsområde, som framför allt speglar 1900talets sjöfart. De flesta av de lokaliserade lämningarna uppfyller ännu inte kriteriet för fast fornlämning. Lämningarnas stora antal, i kombination med att
de flesta är identifierade, gör dock att farvattnen kring Hävringe kan erbjuda
en enastående inblick i senare tiders sjöfart och haverier. Områdets främsta
värde får därför anses vara dess pedagogiska potential och dess brukarvärde.
Naturvärden
Sörmlandskusten har i dag en låg exploateringsgrad. De marina värdena är
inte anmärkningsvärt dokumenterade eller uppmärksammade. Enligt den
59
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Hävringe
Nr
Objekt
Kategori
Long
Lat
Djup
1.
Altair
20
17°17´40
58°36´48
5-15
2.
Betty av Brantevik
20
17°19´37
58°36´18
23,5
3.
Björn Rifvare
20
17°19´00
58°35´90
18
4.
Carmen
20
17°19´55
58°35´77
17,5-30
5.
Dana
20
17°15´80
58°37´20
5-15
6.
Dania
20
17°24´10
58°36´96
Okänt
7.
Emily
20
17°20´99
58°35´91
24-30
8.
Ferro
20
17°21´15
58°36´22
16
9.
Fritz Wollmers
20
17°13´06
58°37´10
12-20
10.
Isbjörn
20
17°16´6
58°37´03
48
11.
Lindesnäs
40
17°22´4
58°37´07
72
12.
Luleå
20
17°19´73
58°36´08
5
13.
Marion Traber
40
17°19´45
58°36´1
Okänt
14.
Merkur
40
17°20´85
58°35´69
Okänt
15.
Monia
20
17°12´88
58°37´11
Okänt
16.
Skagul
20
17°17´48
58°36´80
34-55
17.
Tor
20
17°24´30
58°36´85
4-16
60
Kommentar
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
handlingsplan som länsstyrelsen upprättat inför arbetat med miljökvalitetsmålet Hav i balans och levande skärgård pågår dock flera projekt kring lokalisering av skyddsvärda biotoper och kunskapsuppbyggnad om marina värden längs kust och i skärgård.
Området Hävringe-Källskären ingår i Natura 2000-nätverket på grund av
sin utpräglade utskärskaraktär och de små, opåverkade skärens betydelse för
fågellivet och sälbeståndet. Flera fågel- och sälskyddsområden finns dessutom
inom området. Inga naturreservat finns i omgivningen. Med anledning av
de höga marina värdena har dock Hävringeområdet föreslagits som naturreservat.
Referenser
SjöMIS
www.naturvardsverket.se
www.d.lst.se
61
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Stegeborg
FÖRSVARSSTRATEGISK PLATS
Östergötlands län
Skällvik socken
Kulturhistorisk beskrivning
I havsviken Slätbaken, kring Slottsholmen, finns en komplex och koncentrerad spärranläggning. Spärren utgörs
av flera pålstråk och stenkistor, vilka löper tvärs över
sunden norr och söder om nämnda holme. Rester av pålkransar i form av
parallella pålstråk kringgärdar också Slottsholmens stränder.
Pålspärren har sina rötter i vikingatid, vilket gör den till en av de absolut
äldsta spärranläggningarna i Sverige. Det är ovisst vilken funktion spärren
hade i detta tidiga skede, men troligen har den anlagts för att skydda de
innanförliggande bygderna mot sjöburna attacker. Det är också tänkbart att
spärren skyddade en eventuell föregångare till den medeltida handelsstaden
Söderköping, och att tullavgifter togs upp på platsen. Stenkistorna förefaller
höra till ett något senare skede i spärrens historia. Eventuellt har de, utöver
sin funktion som farledsspärr, även fungerat som brofundament och på så vis
förbundit Slottsholmen med fastlandet.
Under tidigt 1200-tal anlades en kastal på Slottsholmen och under 1300talet byggdes befästningarna ut till en regelrätt borg, Stegeborg. Stegeborg
kom att husera såväl högadel som kungar, och var ett starkt och betydelsefullt fäste under medeltidens maktstrider. Under denna period kompletterades
farledsspärren med pålkransar, som försvar av själva borgen.
Spärrsystemet vid Slottsholmen har sedan vikingatid fram till medeltidens
slut underhållits och kompletterats med nya pålstråk, stenkistor och pålkransar, i syfte att kontrollera sjöfarten och skydda Stegeborg. Slätbaken betydelse
för sjöfarten manifesteras ytterligare genom den välavgränsade mudderrännan för Göta kanal, vilken banat väg genom spärrarna.
Status
Under 1980-talet gjordes en relativt omfattande kartering av de olika anläggningar som ingår i spärrsystemet. I samband med detta påträffades även två
fartygslämningar, som inte undersökts eller daterats närmare. Deras eventuella samband med spärranläggningen är oviss.
De olika pål- och stenkistestråkens utbredning och deras relativa kronologi är inte helt klarlagd. De pålningar som går över Pålsundet och Ettersundet ett par distansminuter öster om Slottsholmen, utgör förmodligen ett
senmedeltida komplement till spärrsystemet vid Slottsholmen.
Motiv
Området illustrerar det nära bandet mellan kulturmiljöer på land och i vatten. Trots att lämningen ligger under vatten är den närmast att betrakta som
en utlöpare av en eller flera kulturmiljöer på land. På grund av dess strate62
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
giska läge har anläggningen uppnått en kontinuitet på omkring 700 år, vilket
får anses som anmärkningsvärt. Spärranläggningarna speglar maktens landskap och utgör en sammanhållen och välbevarad miljö med många årsringar.
Dess höga ålder och komplexitet saknar motstycke i Sverige.
Naturvärden
Östergötlands skärgård är starkt präglad av berggrundens former och har
sprickdalskaraktär. Denna karaktär framträder i fastlandsdelarnas djupt
inskurna vikar och skärgårdens gruppering av fjärdar och öar. Innerskärgården karaktäriseras av ett omväxlande odlingslandskap med stort inslag av
ädla lövträd.
Kunskapen om de biologiska värdena under vattenytan är bristfällig.
Under senare år har därför ett inventeringsarbete kommit igång. Norrköpings
kommun har varit föregångare med sin kartläggning av grunda vegetationsklädda bottnar. Motsvarande inventeringar har genomförts inom några
områden i S:t Anna och Gryt. En inventering av 200 grunda vikar genomfördes under 2003. Generellt verkar det som om miljön i Östergötlands havsvikar är relativt god, vilket bäddar för höga marina värden.
I Slätbaken finns flera skyddade områden, vars areal till övervägande del
består av vatten. Närmast Stegeborg ligger Rävsholmens och Eknöns naturreservat. Det sistnämnda utgör också Natura 2000-område. Rävsholmen var
tidigare en ö. På grund av landhöjningen svallades tidigare avsatta jordlager, i
det här fallet framför allt glacial lera, och det utsvallade materialet avsattes
strax utanför stranden. Därför är det före detta sundet mellan Rävsholmen
och fastlandet idag fyllt med postglacial lera. Grundsyftet med Rävsholmen
reservat är att skydda och bevara ekhagmarken med dess artrika och betespräglade flora och fauna samt att bevara den rika förekomstan av gamla,
döende och döda ekar. Syftet är också att skydda och bevara en del av Slätbakens förkastningssystem. Ändamålet är också att skydda biologiska
värden i vattenmiljön, särskilt inom de grunda vattenmiljöerna.
Eknöns naturreservat består av de tre öarna Eknön, Notuddeholmen och
Vårholmen. Reservatet är en del av Östergötlands skärgård som är utpekat
som riksintresse från naturvårdssynpunkt. Öarna Eknön, Notuddeholmen
och Vårholmen har utomordentligt höga naturvärden som främst är knutna
till lövskogsområdena och de många grova träden av flera arter. Lav- och
insektfaunan har ett mycket högt värde även i ett internationellt perspektiv,
med ett flertal ytterst sällsynta arter.
Referenser
Deltén J. 2000. Vikbolandet – en befäst halvö? Examensarbete, Linköpings
universitet.
Högmer A. 1999. Datering av pålar vid Stegeborg. Marinarkeologisk tidskrift 3.
SjöMIS
www.naturvardsverket.se
www.e.lst.se
63
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Stegeborg
Nr
Objekt
Kategori
1.
Spärranläggning
innehållande pålspärr,
pålkrans och
stenkistor
30
2.
Fartygslämning
30
3.
Fartygslämning
30
Long
Lat
64
Djup
Kommentar
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Lörge
INDUSTRIMILJÖ
Gotlands län
Hellvi socken
Kulturhistorisk beskrivning
Norra stenkusten på Gotland har en lång historia av
kalkstensbrytning, kalkbränning och export. I synnerhet
utmed norra ostkusten fanns flera kalkbrott och kalkutskeppningsplatser. Ett välbevarat exempel på en sådan miljö är Lörge, som
tillsammans med det närbelägna Kyllaj, utgör ett riksintresse.
I Lörge började man att skeppa kalk i mitten av 1600-talet. Utmed stranden finns rester av kalkugnar, kalklador och gamla bryggor. Lämningarna
avspeglar kalkproduktionens tekniska utveckling från 1600-tal till 1900-tal.
På botten finns också spår av utskeppningen. Fartygslämningar med rester av
kalklast, lämningar efter förtörningsanordningar och barlasthögar från lossningen utgör tillsammans en artegen kulturmiljö.
Status
För några år sedan bildades Lörje Vänner och Lörje kunskapscentrum, som
genom brett samarbete vill satsa på kulturturism, forskning och kunskapsförmedling om detta industriarv. Kursverksamheten, som även omfattar marinarkeologi, har sin bas i Lörges bevarade industribyggnader från tidigt 1900tal. Undersökningar och karteringar utförda i samarbete med Gotlands Havsgille och arkeologer vid Södertörns högskola har bidragit till ökad kunskap
om fornlämningssituationen under vatten.
Motiv
Hela norra Gotland är starkt präglad av kalkindustrins historia. Kalkhanteringsplatserna utgör några av de tidigaste industriområdena i landet, och
utgör en viktig del av bygdens identitet. Genom sin väl bibehållna miljö utgör
Lörge ett sevärt exempel på denna historia.
Lämningarna i Lörge kan också bidra till bättre kunskap om kalkstensbrytningens historia. Närmare analys av lämningarna under vatten kan
särskilt bidra till inblick i hur lastning, lossning och utskeppning av kalken
var organiserad. Lörges största styrka är dock att lämningarna på land och
under vatten tillsammans möjliggör ett helhetsperspektiv på industrimiljön.
Naturvärden
Den öppna och exponerade kusten kring Gotland gör att vattenomsättningen
är god. Ur det marina livets synpunkt fyller Gotland funktionen av en grundbank i Östersjön. De grunda bottnarna är särskilt betydelsefulla som rekryteringslokaler, uppväxtområden och födosöksområden för fisk. Även för
många fågelarter är Gotlands kust och omgivande hav av stor betydelse.
Den gotländska kusten har ett visst skydd genom naturreservatet Got65
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Lörge
Nr
Objekt
1.
Starkodder
2.
Fartygslämning
3.
Brygg-anläggning
4.
Hamn-anläggning
5.
Barlasthög
6.
Barlasthög
7.
Barlasthög
8.
Barlasthög
9.
Barlasthög
10.
Barlasthög
11.
Barlasthög
12.
Stenkista
13.
Stenkista
14.
Stenkista
15.
Stenkista
Kategori
Long
Lat
66
Djup
Kommentar
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
landskusten, som omfattar hela den strandskyddade delen av Gotlands kust.
Kunskapen om skyddsvärden i vattnet runt Gotland, utifrån dess biologiska
funktion som grundområde i Östersjön, är i övrigt dålig.
Några särskilda naturvärden under vatten har inte utpekats vid Lörgeområdet. Utmed den aktuella kuststräckan (Slite-Fårösund) finns emellertid
Gotlands enda skärgårdsliknande miljö, vilket utgör ett viktigt motiv för
bevarande.
Lörgeudd är sedan 1930-talet naturreservat, på grund av sina raukar och
hällmarker. Reservatet omfattar inte vattenområdet.
Referenser
Törnqvist, O. 2003. Gotländsk kalk och marinarkeologi – industrihistoria
med nya metoder. Populär Arkeologi.
Rönnby, J. 2004. Archaeology and the contemporary. The limestone industry
at Lörge, Gotland, Sweden. In The interplay of past and present. Södertörns högskola.
www.i.lst.se
67
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Visby redd
FÖRLISNINGSOMRÅDE
Gotlands län
Visby/Väskinde socken
Kulturhistorisk beskrivning
I juli 1566, under det nordiska sjuårskriget, låg en dansklybsk flotta uppankrad på redden utanför Visby. Dagen
innan hade fartygen drabbat samman med den svenska
flottan utanför Ölands norra udde, och därefter hade de förenade flottorna
satt kurs mot Visby för att begrava en dödad adelsman i vigd dansk jord. På
kvällen blåste det upp till storm, varvid 11 danska och tre lybska skepp kastades upp mot land och totalförliste. Andra fick lämpa rigg, last och bestyckning överbord. En stor del av de mäktiga flottorna tillintetgjordes och flera
tusen sjömän och soldater drunknade.
Inga av fartygslämningarna från olyckan har kunnat lokaliseras. Däremot
har flera områden med fynd från flottan återfunnits. Sydväst om Visby hamn
finns kanonrör, ammunition, tegel och föremål som förmodas höra till det
danska viceamiralsskeppet Hannibal. Vid den södra hamnpiren i Visby har
ammunition, mynt och annat som förefaller komma från de år 1566 förlista
fartygen påträffats. Utanför Krusmyntagården vid Brissund finns ytterligare
ett rikt fyndområde med föremål av lybsk härkomst, eventuellt tillhörande
det lybska skeppet Josva.
Status
Inventeringar på havsbotten efter de förlista flottorna har pågått av och till
sedan 1960-talet, då de första fynden gjordes. Gotlands dykarklubb, Gotlands Fornsal, Gotlands marinarkeologiska förening, Riksantikvarieämbetet
gotländska undersökningar och Statens sjöhistoriska museum har karterat,
dokumenterat och undersökt de olika fyndområdena med hjälp av bland
annat side scan sonar och metalldetektor. Sedan förlisningsplatsen vid
Brissund upptäcktes 1982 har undersökningarna i hög utsträckning koncentrerats dit. Ett stort antal föremål har bärgats och förvaras numera på Gotlands fornsal.
Det är troligt att ytterligare fyndkoncentrationer och delar av de förlista
fartygen finns inom området. Inga bottenundersökningar har hittills gjorts på
det djupare vattnet utanför pallkanten.
Motiv
I och med den oväntade stormen en sommarnatt år 1566 förvandlades Viby
redd till ett förlisningsområde för den förenade dansk-lybska flottan. Resterna av densamma vittnar om en dramatisk händelse som hugfästs i såväl
lokal muntlig tradition som historieskrivning.
Lämningarna efter tilldragelsen exemplifierar de dansk-lybska banden till
Gotland och öns speciella politiska historia. Därutöver utgör de fysiska spå68
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Visby redd
Nr
Objekt
Kategori
1.
Kulturlager från
fartygslämningar.
30
Long
Lat
Djup
Kommentar
RAÄ 175:1, dansk-lübska
flottans förlisningsplats
ren av fullt utrustade örlogsfartyg från 1500-talets mitt ett sällsynt viktigt
material för forskningen om dåtida örlog.
Referenser
Fordal, R. 1990. Sjökatastrofen vid Visby 1566. Marinarkeologisk tidskrift
nr 1.
SjöMIS
www.i.lst.
69
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Mellersta Kalmarsund
KRIGSSKÅDEPLATS
Kalmar län
Kläckeberga socken
Kulturhistorisk beskrivning
Under 1500- och 1600-talet utkämpades flera sjöslag mellan svenska, danska och holländska flottor utanför Öland
och i södra Östersjön. Den svenska flottan använde Kalmarsund som reträttplats, uppsamlingsplats och utgångspunkt vid många av
dessa operationer. Kalmar och Björkenäs utgjorde särskilt viktiga stödjepunkter.
I mitten av 1500-talet lät Erik XIV anlägga ett skeppsvarv på Björkenäs.
Tack vare det strategiska läget och tillräckliga vattendjupet kom varvet
snabbt att utvecklas till ett av landets mest betydelsefulla. Vid varvet byggdes
flera av dåtidens förnämsta fartyg, däribland Sankte Erik och Mars, även kallad Makalös. Efter att ha härjats av danskar i början av 1600-talet avklingade verksamheten vid kronovarvet. Flottan fortsatte dock att använda platsen
som ankringsplats och flottstation för de större fartygen.
Inom området finns två mindre fartygslämningar, som enligt traditionen
ska ha sänkts av danskar i början av 1600-talet, samt lämningen efter vad
som anses vara ett bestyckat danskt 1600-talsfartyg. Därtill finns lämningarna efter två svenska örlogsfartyg, Elefanten och Nyckeln. Amiralsskeppet Elefanten var år 1554 på väg mot Björkenäs, för att reparera skadorna efter en
grundstötning, när hon sprang läck och sjönk. I syfte att försöka spela upp
det dyrbara fartyget anlades kraftiga stenkistor runt omkring. Under stenmassorna på botten döljs eventuellt resterna av ytterligare fartyg, som enligt
vissa källor ska ha använts som fundament för anläggningarna. Regalskeppet
Nyckeln, som i juli 1679 löpte ut från Björkenäs, gick på grund på vägen mot
Kalmar och blev upphunnen av den förföljande danska flottan. Efter intensiva strider exploderade Nyckeln och sjönk.
Status
Ett större antal föremål har bärgats från såväl Nyckeln, ”Dansken” och Elefanten. Delar av Elefantens akterskepp bärgades på 1930-talet, i samband med Sveriges första undervattensarkeologiska undersökning. Ingen av fartygslämningarna är dock tillfredsställande undersökt. Lämningarna efter kronovarvsverksamheten är varken inventerade eller undersökta. Förmodligen finns såväl kulturlager som rester av dykdalber och andra förtöjningsanläggningar på botten.
Motiv
Lämningarna i farvattnen utanför Björkenäs vittnar om de dramatiska sjöslag
som utspelade sig i Södra Östersjön under 1500- och 1600-talet. De representerar flottans närvaro utmed kustavsnittet, och kontextuellt avgränsas de till
epoken mellan den inhemska flottans uppbyggnad och anläggandet av
örlogsstaden Karlskrona.
70
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Mellersta Kalmarsund
Nr
Objekt
Kategori
Long
Lat
Djup
1.
Elefanten
30
16°22´90
56°42´90
3-6
2.
Anläggningar
30
16°22´90
56°42´90
3-6
3.
Nyckeln
20
16°41´25
56°41´25
6-9
4.
”Dansken”
30
16°23´2
56°42´3
4
5.
Fartygslämning
40
6.
Fartygslämning
40
71
Kommentar
för bärgande av Elefanten
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Området kan karakteriseras som ett förlisningsområde med prägel av
örlogssjöfart. Såväl de historiska som upplevelsemässiga värdena får anses
vara höga och lättillgängliga.
Naturvärden
Kalmar läns skärgård är en av de minst exploaterade och mest orörda skärgårdarna i landet. Få regioner i Sverige har en kust som både geografiskt och
geologiskt skiftar så i ursprung och karaktär. I norr ligger urbergsskärgården,
i söder moränskärgården och däremellan finns öar uppbyggda av sandsten.
Moränskärgården i södra delen av länet är flack, medan topografin i norra
urbergsskärgården är betydligt större. Varje kusttyp har sina förutsättningar
och ger upphov till en mängd olika habitat. Det innebär att sammansättningen av växt- och djurarter varierar utmed länets kust.
I mellersta Kalmarsund, mellan Skäggenäshalvön i norr och grundområdena mellan Kalmar och Färjestaden i söder, bildas en avgränsad vattenbassäng. Vattnet inom bassängen är relativt väl omblandat men utbytet med
omgivande vatten är begränsat. I vikarna längs kusten och i de djupare delarna av sundet finns ackumulationsbottnar som fungerar som uppväxtområden
för fisk. Ett omfattande system av moränryggar som huvudsakligen ligger
under vattenytan mellan Kalmar och Färjestaden är av riksintresse för
naturvården.
Norr respektive söder om det kulturhistoriskt skyddsvärda avsnittet av
mellersta Kalmarsund ligger Horsö-Värnäs och Svinö naturreservat. HorsöVärsnäs, som även är föreslaget som Natura 2000-område, har en vacker och
omväxlande natur med flera fridlysta ekar, åldrig barrskog, hagmarker och
öppna strandängar. Svinö är en till största delen skogsbevuxen moränö som
utsatts för svallning. Längs öns stränder finns havsstrandängar med en variationsrik flora.
Referenser
Albe, G. & Halldín, G. 1963. Svenskt skeppsbyggeri. Malmö.
Lybeck, O (red). Svenska flottans historia. Malmö. 1942.
SjöMIS
www.h.lst.s
www.kalmar.se
www.naturvardsverket.se
72
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Ubåtsmassakern
KRIGSSKÅDEPLATS
Kalmar/Blekinge län
Södra Östersjön
Kulturhistorisk beskrivning
I september 1915 lyckades en engelsk ubåt, E-19, ta sig
igenom den minspärr som var utlagd i Öresund för att
skydda trafiken i Östersjön. E-19:s uppdrag var att störa
de tyska malmtransporterna. Efter några misslyckade attacker lyckades man
till slut, utan att avfyra en enda torped, förstöra fem tyska ångare på en och
samma dag. Samtliga var på väg från Luleå till Tyskland med last av järnmalm, och sänktes på svenskt vatten.
Om morgonen den 11 oktober siktade E-19 lastfartyget Walter Leonhardt,
byggd 1902. Efter att ha stoppat ångaren och kontrollerat skeppspappren,
förklarade det engelska befälet att man hade för avsikt att sänka fartyget.
Besättningen gick i livbåtarna, varefter bottenventilerna öppnades. En
sprängladdning placerades även i ett av lastrummen och Walter Leonhardt
sjönk hastigt med aktern först. Samma kväll sänkte E-19 ytterligare tre tyska
ångare, Director Reppenhagen, byggd 1893, Gutrune, byggd 1906 och Nicomedia, byggd 1901. Dessutom jagades ångfartyget Germania upp på grund,
men kom senare att bärgas. I samtliga fall ombesörjde E-19 räddandet av
besättningen, vanligen genom att svenska fartyg stoppades och beordrades att
ta ombord de skeppsbrutna.
Status
Fartygslämningarna lokaliserades av sportdykare i början av 1980-talet, och
sedan dess har ett antal föremål från fartygens utrustning bärgats. Även om
ett fortlöpande sönderfall har konstaterats, är de fortfarande ovanligt intakta,
och utmärker sig särskilt genom välbevarade interiörer. Detta, i kombination
med de goda siktförhållandena på platsen, har gjort att de fotograferats och
filmats för såväl svenska som utländska reportage. Ingen av fartygslämningarna har undersökts eller dokumenterats mer ingående.
Motiv
Ubåtsmassakern, som tilldragelsen kommit att kallas, illustrerar de handelskrig som utkämpats på haven under bland annat första världskriget. Trots det
att ingen människa kom till skada vid sänkningarna, får förlisningsområdet
ändå betraktas som en krigsskådeplats.
Fartygslämningarna efter de fyra sänkta ångfartygen utgör mycket uppskattade dykmål. Deras kontext är väl avgränsad och deras historiska sammanhang tydligt. Utöver detta speglar fartygslämningarna den svenska handels- och neutralitetspolitiken under första världskriget. Slutligen erbjuder
lämningarna möjlighet att studera hur möblemang, utrustning och miljöer
kunde se ut ombord på ett tyskt lastångfartyg för nästan 100 år sedan.
73
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Ubåtsmassakern
Nr
Objekt
1.
Walter Leonhardt
2.
Director Reppenhagen
3.
Gutrune
4.
Nicomedia
Kategori
Long
Lat
74
Djup
Kommentar
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Naturvärden
Svenska vatten i södra Östersjön har ett rikt djurliv med bland annat fasta
knubbsälspopulationer. Havsområdet är också av internationell betydelse för
flera arter av övervintrande dykänder.
Det aktuella området ligger i öppen havsmiljö, mittemellan Torhamns
skärgård och Ölands södra grund. Dessa har bägge lyfts fram av HELCOM
som internationellt viktiga skyddsområden.
Referenser
Bjurfors, E. 2001. E-19 ubåtsmassakern. DYK nr 7
Tamme, M. 1986. E19:s offer. DYK nr 3
Tamme, M. 1986. E19. DYK nr 4
Wetterholm, C. G. 1994. Vrak i svenska vatten. Stockholm.
www.h.lst.s
www.k.lst.se
www.naturvardsverket.se
75
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Djupasund
FÖRSVARSSTRATEGISK PLATS
Blekinge län
Sturkö socken
Kulturhistorisk beskrivning
1680 utfärdade kung Karl XI grundläggningsprivilegier för
staden Karlskrona. Örlogsstaden anlades med tanke på det
strategiska läget, mitt i Östersjöväldet, med långa isfria
perioder och med ett naturligt skydd i form av de omkringliggande öarna. Sju
inlopp fanns, men dessa spärrades successivt av tills endast en passage återstod
för de större fartygen. Inseglingen skyddades av flera fort och bastioner.
Efter en längre tids maktbalans inleddes år 1772, i och med Gustav III:s
stadskupp, återigen en mer aggressiv krigspolitik. Flottan i Karlskrona rustades upp och krig bröt ut med Ryssland. För att förhindra eventuella ryska
anfall beslöt man år 1785 att spärra av även de trängre infarterna mot flottbasen. Djupasund mellan Tjurkö och Sturkö försänktes genom att ett flera av
flottans utrangerade skepp bogserades ut, stenfylldes och sänktes. Ytterligare
försänkningar skedde år 1810.
Enligt skriftliga källor vet vi att det 20-tal fartyg som kom att ingå i spärranläggningen var av skiftande storlek och typ. Briggar, jakter, fregatter, linjeskepp, ostindiefarare och lastdragare omnämns. Flera av fartygen var byggda vid Karlskrona örlogsvarv av landets främsta skeppsbyggmästare.
Status
Platsen utgör ett populärt dykmål och kallas för ”vrakkyrkogården”. Den
har inte karterats eller undersökts närmare ur antikvariskt perspektiv. Det
faktiska antalet fartygslämningar är inte helt bekräftat.
Motiv
Karlskronas fasta sjöförsvar utgör en i sin sort unikt välbevarad kulturmiljö,
som är direkt förbunden till världsarvet Karlskrona. Trots detta har lämningarna under vatten inte karterats i sin helhet eller uppmärksammats nämnvärt
av forskningen.
Försänkningarna i Djupasund utgör en del av det omfattande och komplexa system av spärrar, befästningar och försvarsanläggningar som omger
Karlskrona. Djupasund kan sägas representera ett avsnitt av stadens yttre försvarslinje. Fartygslämningarna respresenterar också den mångfald av fartygstyper som användes i flottans tjänst, och konkretiserar sambandet mellan det
fasta sjöförsvaret, örlogsstaden och örlogsflottan. För dykare har platsen ett
stort upplevelsevärde.
Naturvärden
Blekinges sydöstra skärgård utgör en representativ miljö i Östersjön. Torhamns
skärgård är föreslaget av HELCOM som ett internationellt viktigt marint
76
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Djupasund
Nr
Objekt
Kategori
1.
Spärranläggning
30
bestående av ett
tjugotal fartygslämningar, däribland:
Konung Fredrik,
Tumlaren,
Södermanland,
Pollux,Vasa,
Gripen
Long
Lat
Djup
15° 38’20
56° 06’10
12
Kommentar
skyddsområde. Greenpeace har listat området som ett av tio inom landet som
anses särskilt prioriterade vid inrättande av marina naturskyddsområden.
Området utgör Sveriges sydligaste skärgård och är en viktig länk i salthaltsgradienten längs landets kust. Vattenkvalitén är mycket god. Inom skärgården finns såväl skyddade grundområden som exponerade djupområden,
77
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
vilket ger en varierad marina miljö med höga biologiska värden. Variationen i
bottenbeskaffenhet och artrikedomen inom det marina växt- och djurlivet är
stor. De grunda, vegetationsklädda bottnarna har en nyckelroll för kustens
biologiska mångfald. Grundområdena är bland annat viktiga som uppväxtområde och reproduktionsområde för sill/strömming. Torhamns skärgård är
ett värdefullt referensområde för forskningen om marina miljöer i Östersjön
och har värdefulla mätserier.
Hela skärgårdsområdet är av stor betydelse för häckande, rastande och
övervintrande fågelarter. De är utpektat som ett av norra Europas 39 viktigaste fågelområden. Inom området finns också artrika hagmarker, buskrika
utmarker, vidsträckta betade havsstrandängar samt en slåtterhävdad havsstrandäng av stort biologiskt värde.
Inom området finns idag flera större och mindre naturreservat (Hästholmen-Ytterön, Torhamns udde, Svenö, Järkö med mera). Dessa reservat
omfattar till övervägande del vattenområden, men syftar främst till att trygga
tillgången för friluftslivet och bevara ornitologiska värden, ålderdomliga
jordbruks- och beteslandskap samt karakteristiska skärgårdsmiljöer. Inom
samma skärgårdsområde finns även flera Natura 2000-områden med liknande bevarandemotiv.
Planer för ett större, sammanhängande reservat omfattande Sturkö och
Torhamn har funnits länge. Arbetet med instiftande av ett sådant reservat,
som till avgörande del motiveras av höga marina värden och där vattenarealerna får ett starkare skydd, fortskrider.
Referenser
Berglund, L. & Simonsen, H. 2003. Skydda livet i havet. Inrätta fler marina
skyddsområden. Greenpeace. Stencil.
Clason, B. & Odehammar, G. 1972. Inventering av vrak belägna i och kring
örlogshamnen i Karlskrona. Stencil.
Erdman, N. 1919. Carl Tersmedens memoarer. Stockholm.
SjöMIS
www.k.lst.se
www.naturvardsverket.se
78
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Listerby skärgård
MARITIM BYGD
Blekinge län
Listerby/Förkärla socken
Kulturhistorisk beskrivning
Listerbys kust och skärgård har haft en fast befolkning
sedan förhistorisk tid. Talrika lämningar i form av fossila
åkrar, röjda ytor, stensättningar och rösen ger intryck av
en relativt tätbefolkad och välmående bygd. Bruket av skärgårdslandskapet
har varierat över tid. På Torkö finns bebyggelselämningar efter ett kloster.
Ensamma gravar återfinns på några av öarna. Mudderrännor vittnar om en
period med reguljär ångbåtstrafik. Skyttevärn och lastageplatser från första
världskriget kompletterar det mångfacetterade kulturlandskapet.
Under vattnet finns ytterligare lämningar efter bygdens historia. Mellan
öarna sträcker sig ett komplext system av pålanläggningar, vars funktion är
något oviss. Flera av de pålanläggningar som löper tvärs fjärdar och sund har
daterats till vikingatid och tolkats som farledspärrar. Andra pålstråk löper
parallellt med stränderna och har tolkats som fasta fisken från historisk tid.
Utöver dessa lämningar finns pålgrupperingar som påminner om dykdalber.
Två oidentifierade fartyg har också påträffats inom området. Ingen av fartygslämningarna är identifierad, men den ena, ”Slädövraket”, förefaller vara
flera hundra år gammal. ”Jarramas” ska ha förlist i början av 1900-talet.
Status
”Slädövraket” undersöktes översiktligt av flottan 1941. Vid dessa undersökningar bärgades delar av lämningen. Spärranläggningarna påträffades 19691974 i samband med inventeringar utförda av Blekinge museum. Vattenområdet är inte inventerat i sin helhet, varför det är troligt att ytterligare lämningar finns inom området.
I en utredning från SOU (Statens offentliga utredningar) från 1994 pekades Listerö skärgård ut som en särskilt bevarandevärd miljö. Som motiv
angavs att skärgården uppvisar ett ålderdomligt jordbruks- och beteslandskap med lång kontinuitet. Fisket, som varit en viktig binäring, har också satt
sin prägel på landskapet.
Motiv
Listerby skärgård bär karaktären av ett jordbruksområde med maritim prägel. Fornlämningsbilden är sammansatt och många årsringar märks i den välbevarade kulturmiljön.
Bland undervattenslämningarna är det i synnerhet pålningarna som är
anmärkningsvärda, och som ger området dess särprägel. Farledsspärrarna,
som spärrat både Hjorthammarsviken och en äldre, inre farled, vittnar om
kontroll och skydd av vad som förefaller ha varit en rik bygd. Lämningarna
efter fasta fisken ger en inblick i hur jordbruksekonomin kompletterades med
79
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Listerby skärgård
Nr
Objekt
Kategori
Long
Lat
1.
Spärranläggning
RAÄ Förkärla 74:1
2.
Spärranläggning
RAÄ Förkärla 81:1
3.
Spärranläggning
RAÄ Listerby 115:1
4.
Spärranläggning
RAÄ Listerby 117:1
5.
Spärranläggning
RAÄ Listerby 118:1
6.
Spärranläggning
RAÄ Listerby 119:1
7.
Spärranläggning
RAÄ Listerby 120:1
8.
Fast fiske
RAÄ Listerby 112:1
9.
Fast fiske
RAÄ Listerby 112:2
10.
Fast fiske
RAÄ Listerby 112:3
11.
”Jarramas”
12.
”Slädövraket”
80
Djup
Kommentar
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
fiske. Fartygslämningarna liksom lastageplatsen anknyter till de senaste
seklens aktörer.
Naturvärden
Blekinges skärgård utgör Sveriges sydligaste skärgård och är en viktig länk i
salthaltsgradienten längs landets kust. Vattenkvalitén är mycket god. Inom
Listerby skärgård finns framför allt skyddade grundområden. De grunda,
vegetationsklädda bottnarna har en nyckelroll för kustens biologiska mångfald. Grundområdena är bland annat viktiga som uppväxtområde och reproduktionsområde för sill/strömming.
Inom Listerby skärgård finns idag flera till varandra angränsande naturreservat (Almö, Kvalmsö, Listerby skärgård och Tromtö naturreservat).
Dessa reservat omfattar även stora vattenarealer. Syftet med reservatsbildningarna är att bevara en skärgård med stora rekreativa och biologiska värden för friluftslivet och naturvården. De biologiska värdena består bland
annat av äldre odlingsmarker och naturskogar. Här finns även en av landets
sydligaste spontant uppkomna granskogar, vilket innebär möjligheter att
studera konkurrensen mellan självföryngrande svensk gran och lövskog.
De små skären längst i söder är fågelskyddsområde med ett mycket rikt
fågelliv. Tromtö-Almö utgör Natura 2000-område på grund av områdets
biologiska värden och dess betydelse för fågellivet.
Referenser
Miljömålen i Blekinge län. Remissupplaga oktober 2002. Länsstyrelsen Blekinge län.
Levande skärgårdar. Betänkande om förutsättningar för en levande skärgård.
SOU. 1994:93 Jordbruksdepartementet.
SjöMIS
www.k.lst.se
www.naturvardsverket.se
81
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Falsterbohalvön
FÖRLISNINGSOMRÅDE
Skåne län
Skanör/Falsterbo socken
Kulturhistorisk beskrivning
Det sydvästskånska näset med städerna Skanör och Falsterbo som utposter har sedan gammalt utgjort en fruktad
passage för trafiken genom Öresund. Namnet Skanör
sägs talande nog komma av ”skadans ö”. Stränderna är långgrunda och
sandvandringen medför att undervattensrev ständigt omformas och förflyttas, till fara för den förbipasserande sjöfarten. De bägge städerna Skanör och
Falsterbo dateras till medeltiden, och fungerade under denna tid som betydelsefulla handelsplatser. Särskilt inkomstbringande var sillmarknaden, som
kontrollerades av hansan och den danska staten. Nord- respektive sydsidan
av näset fungerade som hamnredder, om än med begränsat skydd för de
uppankrade fartygen. För att underlätta för sjöfarande restes på 1200-talet en
vippfyr på Falsterbonäsets sydspets. Fyrplatsen anses vara bland de äldsta i
Norden. Detta till trots förliste ett stort antal fartyg då de besökt eller rundat
näset.
Enbart från de senaste århundradena finns uppgifter om flera hundra
sjöolyckor inom området. Särskilt förrädisk förefaller Måkläppen med dess
grunda utlöpare i syd att ha varit.
I sjökortet finns flera vraksymboler, som inte har verifierats såsom fartygslämningar, markerade. Delar av okända fartygslämningar spolas också
regelbundet upp på stränderna vid hårt väder. Sandvandringen har dessutom
medfört att flera fartygslämningar numera påträffas under strändernas sanddyner.
Status
1971 företog Statens sjöhistoriska museum en inventering, och besiktigade en
del av fartygslämningarna. Under 1990-talet företog Fotevikens museum, i
samarbete med den ideella föreningen SVEG, en mer omfattande inventering
av området. I samband med detta lokaliserades många tidigare okända fartygslämningar, varav några undersöktes mer ingående.
Någon heltäckande inventering är dock inte gjord. Kunskapsläget försvåras också av att fartygslämningarna påverkas av sandvandring och strömmar,
och periodvis kan vara övertäckta av sand. Den monotona bottentopografin
komplicerar lägesbestämningen och medför svårigheter att skilja olika närbelägna lämningar åt. Samtliga lämningar är oidentifierade. Endast ett fåtal är
daterade, men merparten torde vara fasta fornlämningar.
Motiv
Farvattnen kring Falsterbohalvön utgör ett övertygande exempel på ett förlisningsområde. De svårnavigerade vattnen i kombination med en intensiv tra82
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
fik har efterlämnat ett stort antal fartygslämningar. Dessa ger ett historiskt
djup åt området och dess betydelse som handelsplats och passage, från medeltiden och framåt. Området har både ett stort upplevelsevärde och preparatsvärde.
Naturvärden
Södra Öresund, vilket omfattar bassängen söder om Limhamnströskeln, har
ett vattendjup på mellan 12-18 m. Hydrografiskt sett tillhör denna del av
Öresund egentligen Östersjön där Limhamnströskeln begränsar tillförseln av
saltare Kattegattvatten norrifrån. Salthalten är normalt 8-10 promille. Skiktning av vattenmassorna, som i centrala Öresund, förekommer normalt inte.
Bottensedimenten består huvudsakligen av sand men även morän och berggrund förekommer.
Falsterbohalvöns kust är uppbyggd kring moränkärnor kring vilka marina sandavlagringar har avsatts. Längst i söder ligger Måkläppen som tidigare
varit en ö men som nu vuxit ihop med fastlandet. Denna halvbågeformade
revel sträcker sig långt ut i havet och förändrar ständigt form. Den mellersta
delen av kuststräckan, Flommen, består av ett för landet unikt lagunlandskap
omgivet av strandängar. Längs den sandiga stranden finns ett bälte av dyner
och söder om Skanörs hamnpir sker kontinuerlig upplagring av sand som
flyttat stranden mer än 50 meter ut i havet under de senaste 100 åren. Längre
norrut avbryts kusten vid Skanörs revlar av Bakdjupets grunda vik för att
fortsätta i en båge runt den norra delen av Falterbohalvön som kallas
Knösen.
Stora områden utmed kusten är, bland annat på grund av det rika fågellivet och förekomster av knubb- och gråsäl, skyddade som naturreservat och
som fågelskyddsområde. Reservaten på Falsterbohalvön är Skanörs Ljung,
Skanör Höll, Måkläppen och Flommen. Dessa utgörs alla till övervägande del
av vattenområden, men är inte primärt skyddade på grund av sina undervattensmiljöers betydelse.
Inom Flommens reservat finns grunda vikar och laguner som mer eller
mindre avsnörts från havet. Tillsammans med de omgivande strandängarna
och revlarna utgör de säregna livsmiljöer för fauna och flora. Reservatet
hyser ett stort antal intressanta växter och en artrik häckfågelfauna. Måkläppen, med sina ständigt föränderliga sandrevlar, har stor betydelse som häckningslokal för många kustfåglar och är också en viktig uppehålls- och yngelplats för knubb- och gråsäl. Inom naturreservatet Skanör Höll bevaras en
karakteristisk rest av kustbeteslandskapet. Havsbottnarna utgörs i södra
delen av mjukbottnar och i norra delarna av rena sandbottnar. Fågellivet är
rikt och området är av riksintresse för både naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård. Reservatet Skanörs Ljung är främst uppmärksammat på grund
av sin speciella flora och sina fågelsträck.
Hela Falsterbohalvön omfattas också av ett av landets få marina reservat,
Falsterbohalvöns havsområdes naturreservat. Reservatet sträcker sig från
stränderna ut till ett djup av 15 meter, det vill säga i princip hela kust- och
vattenområdet utanför Vellinge kommun. Ändamålet med reservaten är att
låta området fritt få utvecklas efter havsströmmarnas uppbyggande och ned83
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Falsterbohalvön
brytande krafter på sandavlagringarna. Djur och växter ska fritt få kolonisera
området och därefter likaledes ostört få utvecklas där.
Inga Natura 2000-områden har föreslagits kring Falsterbohalvön.
Referenser
Rosborn, S. 2000. Vraken kring Falsterbonäset. Marinerat.
Westerdahl, C. 1996. Falsterbonäset ur maritim synvinkel. Marinarkeologisk
tidskrift nr 1.
SjöMIS
www.foteviken.se
www.m.lst.se
www.naturvardsverket.se
84
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Nr
Objekt
Kategori
Long
Lat
Djup
1.
”Dansken”
40
2.
”Draggenvraket”
30
3.
”Fredlundska vraket” 30
12°56’5
55°25’5
4.
”Hedbergska vraket 2” 30
12°49’9
55°23’0
5.
”Hedbergska vraket” 30
6.
”Hovbacks-vraket”
20
12°50’51
55°25’61
0,5-0,8
7.
”Knösenvraket”
20
12°51’80
55°27’7
1,5
8.
”Kämpinge-pråmen” 20
12°55’62
55°22’88
2
9.
”Lunds vrak”
20
12°50’22
55°23’04
2,9
10.
”Måkläppen 1”
30
3-4
11.
”Måkläppen 2”
30
3-4
12.
”Måkläppen 3”
30
0,5
13.
”Måkläppen 4”
30
2-3
14.
”Postvraket”
20
12°56’50
55°23’01
3-4
15.
”Ryssen”
20
12°49’8
55°26’3
6
16.
”Skanör-Falsterbo 3” 30
17.
”Skanörskoggen”
20
12°50’27
18.
”Stenvraket”
20
19.
”Tegelvraket”
20.
Kommentar
4
6
0,5-3
0
2-3
Eventuellt samma som nr.
17
55°25’75
2-3,7
Eventuellt samma som nr.
16
12°56’49
55°23’09
2m
20
12°50’52
55°26’60
1,8
Fartygslämning
20
12°54’79
55°24’58
1
21.
Fartygslämning
30
22.
Fartygslämning
40
23.
Fartygslämning
40
24.
Fartygslämning
20
12°49’6
55°25’1
25.
Fartygslämning
20
12°49’8
55°26’4
26.
Fartygslämning
20
12°50’49
55°26’13
1,3
85
6
1
RAÄ Skanör m. Falsterbo
23:1
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Foteviken
FÖRSVARSSTRATEGISK PLATS
Skåne län
Stora Hammar socken
Kulturhistorisk beskrivning
I det västra inloppet till Foteviken finns en spärranläggning i form av en 350 meter lång och 7-8 meter bred stensträng med pålning i ändarna. Ungefär mitt på spärren
finns en öppning, drygt 7 meter bred. I anslutning till anläggningen har man
påträffat fem fartygslämningar. Dessa har förmodligen använts för att transportera stenen i samband med spärrens andra byggnadsfas, och sänkts som
fundament efter att de tjänat ut.
Tre av fartygslämningarna är daterade, och spärrens andra byggnadsfas
kan därmed förläggas till tiden mellan 1040 och 1190. Fartygslämningarnas
längd varierar mellan 10 och dryga 20 meter, och det förefaller som om det
rör sig om olika båttyper.
Det är fortfarande ovisst varför och i vilket historiskt sammanhang spärren
i Foteviken anlades. Det har spekulerats i huruvida den anlagts för skydd av en
marknadsplats eller en ledungshamn. Dess andra byggnadsfas har också satts i
samband med det slag år 1134 då den danske kungen Niels drabbade samman
med sin släkting och rival Erik Emune. Alla spår av marknadsplatser eller
annat som kan förklara anläggningen lyser dock fortfarande med sin frånvaro.
Status
Spärren har sedan länge varit känd bland lokalbefolkningen, och observerades från flyg redan på 1950-talet. Lokalt har den varit känd som »bron« eller
tagits för en gammal översvämmad vägbank till Malmö.
På 1980-talet lät Skibshistorisk laboratorium och Malmö sjöhistoriska
museum kartera spärranläggningen. I samband med detta kunde dess ålder
fastslås och fartygslämningarna påträffades. En av fartygslämningarna,
»Foteviken 1«, bärgades. Det kan inte uteslutas att ytterligare fartygslämningar döljer sig under stenmassorna.
Motiv
Foteviksspärren är ensam i sitt slag vad gäller vikingatida/tidigmedeltida
spärranläggningar i Sverige. Den motsvaras närmast av skulelevsspärren
utanför Roskilde i Danmark, och utgör ett komparativt material till densamma. Inte minst utgör fartygsfynden en sällsynt viktig källa till kunskap om
båtar och fartyg i det dåtidens samhälle.
Särskilt fantasieggande är också att spärren vittnar om en historisk händelse eller plats som av allt att döma tillmätts stor betydelse av sin samtid,
men som idag är okänd för oss. Därtill är spärranläggningen allmänt känd i
trakten, och utgör en levande och integrerad del av Fotevikens historia och
samtid.
86
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Foteviken
Nr
Objekt
1.
Spärranläggning
innehållande fartygslämningarna:
”Foteviken 2”
”Foteviken 3”
”Foteviken 4”
”Foteviken 5”
Kategori
Long
Lat
Djup
Kommentar
RAÄ Stora Hammar 23:1
Naturvärden
Södra Öresund, vilket omfattar bassängen söder om Limhamnströskeln, har
ett vattendjup på mellan 12-18 m. Hydrografiskt sett tillhör denna del av
Öresund egentligen Östersjön där Limhamnströskeln begränsar tillförseln av
saltare Kattegattvatten norrifrån. Skiktning av vattenmassorna, som i centrala Öresund, förekommer normalt inte. Bottensedimenten består huvudsakligen av sand men även morän och berggrund förekommer.
Landskapet mellan Malmö och Höllviken utgörs av ett öppet, vidsträckt
och betat strandängsområde med en flora och fauna som saknar motstycke i
landet. De grunda havsområdena är mycket produktiva och utgör barnkammare för flera fiskarter och skafferi för det stora antal rastande, övervintrande och häckande fågelarterna.
87
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Strandängarna höjer sig bara någon meter över havet i de inre delarna och
stora delar översvämmas regelbundet vid högvatten och starka pålandsvindar. Jordlagret består av sand som överlagrats av så kallad marsktorv, som
bildas på strandängarna. Strandängarna består av en mosaik av periodvis vattenfyllda sänkor med torrare gräsmarker emellan. Vegetationen är saltpåverkad med salttåliga arter. Utanför kusten ligger flera mindre, låga holmar som
har stor betydelse för fågellivet. I den södra delen ligger Foteviken som skyddas mot västliga vindar av Hammars näs.
Vegetationen vid Foteviken är betespräglad. Där betet upphört eller avspärrats, tar en hög vass- och sävvegetation över. Denna kväver den artrika strandängsfloran och de goda förutsättningarna för fågelfaunan försämras betydligt. I
den inre delen av Foteviken saknas hävd på stora delar och vass dominerar. Vissa
partier som tidigare varit uppodlade eller vall har också en mer trivial flora.
Fågellivet är mycket rikt i området, som är av internationell betydelse både
som häcknings- övervintrings- och sträcklokal. Detta gäller både strandängarna, öarna och de grunda havsområdena men även fälten innanför kusten.
Vid Foteviken finns två naturreservat, Lilla Hammars näs och Eskiltorps
ängar. Bägge reservaten instiftades på 1950-talet. Lilla Hammars näs och
Näsholmarna samt dess vattenområde är ett av Skånes mest värdefulla naturområden. Området utgörs av ett flackt betat marskartat strandängsområde.
Vattenområdet utanför holmarna är grunt och torrläges vid lågvatten, och
har på så sätt utvecklat en idealisk häcknings- och rastmiljö för flera fågelarter. Området uppvisar även den artrikaste häckfågelfaunan. Eskilstorps ängar
har strandängar av riksintresse, som bland annat har ett dokumenterat botaniskt, ornitologiskt, geografiskt och markhistoriskt naturvårdsvärde. Eskiltorps ängar är även naturminnesmärkt.
Vattenområdet söder om Lernacken, vilket omfattar de långgrunda stränderna söderut mot Foteviken och Falsterbohalvön, är ett Ramsar-område
(Convention on Wetlands). Dessa biologiskt mycket produktiva bottnar utgör
en förutsättning för det extremt rika fågelliv som gjort denna del av Sverige
internationellt välkänd. Länsstyrelsen har 1992 bildat ett marint naturreservat för vattenområdet inom Vellinge kommun ned till 15 meters djup.
Inga Natura 2000-områden har föreslagits kring Foteviken.
Referenser
Adams, J. & Rönnby, J. 1994. Östersjöns sjunkna skepp. Stockholm.
Crumlin-Pedersen, O. 1994 Foteviken – en tidigmiddelalderlig naturhavn,
slagmark og markedsplads i Skåne. Sjöhistorisk årsbok 1994-1995.
Stockholm
Crumlin-Pedersen, O. 1982 Fotevik-beretning – de marinarkaeologiska
undersögelser 1981 og 1982. Rapport från Nationalmuseets Skibshistorisk Laboratorium, Köpenhamn.
www.m.lst.se
www.naturvardsverket.se
88
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Pilhaken
SJUNKET/ÖVERSVÄMMAT LANDSKAP
Skåne län
Landskrona socken
Kulturhistorisk beskrivning
På ön Ven i Öresund liksom i Landskronas omgivningar
finns ett stort antal boplatser från äldre och yngre stenålder.
Däremellan, i vad som idag är Öresund, finns ytterligare
boplatser och aktivitetsytor från en tid då den nuvarande havsbotten utgjorde
fast land. Under tidigmesolitikum fanns en landbrygga mellan nuvarande Sverige
och Danmark i södra Öresund. Det område som benämns Pilhaken låg då på det
östra fastlandet, alldeles invid en smal havsvik och utmed Saxåns dåvarande
utlopp. På gränsen mellan sött och salt vatten och i skydd av öarna Ven och den
dåvarande holmen Staffans bank, var läget för kustboplatser mycket strategiskt.
Det är osäkert hur många boplatser som har funnits vid Pilhaken, men
fyra fyndplatser, som alla tolkats som utkastlager eller boplatser, indikerar att
det rör sig om flera stycken. Boplatserna förefaller kunna dateras till tidigmesolitikum eller övergången mellan boreal och atlantisk tid, det vill säga vid
tiden för de stora klimatförändringar som skulle komma att medföra att
Öresund bildades. Fyndmaterialet, som utgörs av torv, träbitar och brända
grenar, hasselnötsskal, djurben och bearbetad flinta i form av bland annat
skrapor, knivar, spån och sticklar, ger intryck av att boplatserna varit lika
ansenliga och välplanerade som kustboplatser senare under stenåldern.
Status
Redan på 1930-talet, i samband med undersökningar av Öresunds bottenfauna, påträffades bearbetad flinta från botten vid Pilhaken. Med anledning
av detta har området flera gånger avsökts med bottenskrapor, trålgarn och
andra metoder. Vid inventeringar i slutet av 1970- och början av 1980-talet
kunde tre fyndområden ringas in. 1992, i samband med utredningar inför
Öresundsbron, kunde ytterligare en boplats lokaliseras. Delar av boplatsen
undersöktes 1995. Området är inte inventerat i sin helhet och det är troligt
att ytterligare boplatser eller lämningar från äldre stenålder finns på botten.
Motiv
De omständigheter som gjort att spåren efter ett mesolitiskt landskap återfinns på havsbotten får anses vara unika. Boplatserna omkring Pilhaken konkretiserar de effekter den senaste istiden har haft på landskapet och illustrerar
hur människan har anpassat sig till föränderliga landskap och klimat. Det
faktum att boplatserna ligger i vattnet innebär också att material, som mycket sällan kan studeras på stenåldersboplatser, finns bevarat. Ytterligare en
vetenskaplig potential med de numera översvämmade boplatserna är att de, i
egenskap av kustboplatser, möjliggör jämförelser av ekonomiska och kulturella skillnader mellan kust- och inlandsboplatser under tidigmesolitisk tid.
89
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Pilhaken
Nr
Objekt
1.
Kategori
Long
Lat
Djup
Kommentar
Boplats
6-20
RAÄ Landskrona 51:1
2.
Boplats
6-20
3.
Boplats
6-20
4.
Boplats
7-8
Naturvärden
Centrala Öresund utgör en länk mellan Västerhavet och Östersjön. Det grundare vattnet vid Limhamnströskeln utgör en naturlig barriär mellan Östersjöns sötare och lättare vatten och det saltare och tyngre Kattegattvattnet. De
olika vattenmassorna är normalt åtskilda från varandra genom en densitetsskiktning, (haloklin) språngskikt. Centrala Öresund är ett unikt havsområde genom att det bildar övergången från Västerhavets mycket salta vatten
till Östersjöns svagt salta. Salthaltsgradienten bidrar till en rik biologisk
mångfald och ett unikt marinbiologiskt system. Ur föroreningssynpunkt är
90
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
dock Öresund ett av Sveriges mest belastade kustområden. Detta har medfört
att det marina systemet på flera områden är kraftigt påverkat, och ekosystemen är särskilt känsliga.
Även bottentopografin i centrala Öresund är mycket varierande, med
djuphålor och grundbankar. Sedimenten består huvudsakligen av silt i de djupare områdena. På grundare områden blir inslaget av sand mer märkbart och
i de kustnära grundområdena består bottnen i huvudsak av sand med inslag
av grus och sten.
Grundbanken vid Pilhaken angränsar till två områden, som pekats ut som
värdefulla i länsstyrelsens naturvårdsprogram. I väster och norr ligger ett
område med djuphålor med med ett djup på mellan 30-50 meter. Detta är det
djupaste området i Öresund. Här finns, jämfört med övriga delar av Öresund,
ett rikt djur- och växtliv med en mycket artrik bottenfauna. Djurlivet motsvarar i grova drag faunan i norra Kattegatt. Även floran är speciell med flera
bältesbildande brun- och rödalger. Området utgör en utpost för nordligare
skaldjursarter, och djuphålorna utgör uppehållsplats för bland torsk om hösten.
I söder gränsar Pilhakens grundbank till den skyddsvärda Lundåkrabukten, som har ett djup på mellan 0 till 6 meter. Bottnen består i de norra delarna av sand- och grovmo med en mindre inblandning av lerhaltigt material.
Artrikedomen är måttlig i området, men däremot är individrikedomen stor.
Ur produktionssynpunkt och som uppväxtområde tillhör bukten landets
absolut viktigaste vattenområden. Grundområdena har också betydelse som
födosöksplats för fiskar. Genom sin höga biologiska produktion har dessa
områden också stor betydelse som födoplats för bl a olika fågelarter, både
häckande och rastande arter. Den småfisk och de kräftdjur som produceras i
området vandrar under vintern ut på djupare vatten och utnyttjas då som
föda av flatfisk och torsk.
Strax norr om Ven ligger dessutom ett av landets få marina naturreservat,
Knähaken-Disken. Knähaken är ett hårdbottenområde på mellan 25-30
meters djup. Faunan och floran har dokumenterats såväl tidigt under detta
sekel som under 1990-talet. Området hyser en rik förekomst av saltkrävande
arter, som inte återfinns längre söderut i Öresund eller Östersjön. Disken är
en ständigt växande sandbank som är av stor betydelse för flatfiskarnas
reproduktion och uppväxt. De närmast belägna naturreservaten, Gråen och
Ven, omfattar endast i ringa utsträckning vattenområden. Dessa områden är
även föreslagna som Natura 2000-områden.
Referenser
Larsson, L., Ljungkvist, J. & Theander, C. 1996. Submarine settlement on the
bottom of the Öresund strait, southern Scandinavia. NewsWARP nr 19.
Rausing, G. & Larsson, L. 1977. Pilhaken. Ale nr 2.
FMIS
www.m.lst.se
www.naturvardsverket.se
91
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Nya Älvsborgs fästning
MARITIM BYGD
Västra Götalands län
Västra Frölunda/Lundby socken
Kulturhistorisk beskrivning
Byggandet av fästningen Nya Älvsborg påbörjades i mitten av 1600-talet. Läget på Kyrkogårdsholmen vid Göta
älvs mynning var strategiskt för försvaret av de västsvenska landskapen och i synnerhet den växande staden Göteborg. Det främsta
hotet var Danmark och Nya Älvsborgs fästning avvärjde framgångsrikt flera
danska attacker under 1600- och 1700-talen.
Aspholmarna, intill Nya Älvsborg, ingick i den försvarslinje som bildades
mellan fästningen och Arendal på fastlandet. Här fanns också en kyrkogård
för dödsfall inom fästningens besättning. Efter det att öarna spelat ut sin fortifikatoriska roll, kom ett sillsalteri att anläggas på Stora Aspholmen. Anläggningen var en de många protoindustrier som inrättades på västkustöarna i
samband med sillfiskeperioden under 1700-talets andra hälft. Det försvarsstrategiska läget aktualiserades dock igen i slutet av 1800-talet.
Försvarsverk återuppfördes och försänkningar anlades mellan fästningsön,
Aspholmarna och Arendal.
Husgrunder, försvarsverk, ristningar, odlingsrösen med mera utgör synliga spår av de verksamheter som präglat öarna genom historien. Under vattnet
finns, förutom de ovan nämnda farledsspärrarna, rester av flera fartygslämningar, bryggor, kajer och kulturlager. Brygganläggningarna och kulturlagren
hör av allt att döma samman med sillsalteriet och öarnas äldre befästningar.
Fartygslämningarna kan eventuellt utgöra rester av de tre galärer som ska ha
sänkts i området 1765.
Status
1999 utfördes en arkeologisk utredning i syfte att förbättra kunskapsläget om
fornlämningssituationen under vatten. Senare samma år beskrevs platsens
maritima värden i samband med en miljökonsekvensbeskrivning. Området är
dock inte inventerar i sin helhet. Lämningarnas exakta antal är osäkert, och
överstiger av allt att döma det antal som här redovisas. Nya Älvsborg samt
Aspholmarna utgör riksintresse. Riksintresset motiveras av öarnas uttryck för
stormaktstidens befästningskonst och expansiva politik.
Motiv
Fästningsholmen och Aspholmarna utgör exempel på olika strategier i skärgårdslandskapet. Å ena sidan hör deras historia samman med försvaret av det
västsvenska fastlandet, å andra sidan delar de sillhanteringens historia med
kust- och skärgårdsbygden. Centralt i bägge fallen var närheten till den framväxande handelsstaden Göteborg.
Avståndet mellan Göteborg och det pärlband av öar, som genom historien
92
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Älvsborg
Nr
Objekt
Kategori
1.
Kulturlager
30
2.
Kulturlager
30
3.
Kajanläggning
30
4.
Brygganläggning
30
5.
Brygganläggning
30
6.
Farledsspärr
30
7.
Farledsspärr
30
8.
Farledsspärr
30
9.
Farledsspärr
30
10.
Fartygslämning
30
11.
Fartygslämning
30
12.
Fartygslämning
30
13.
Anläggning
30
Long
Lat
Djup
Kommentar
Stående pålar
93
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
försvarat hamninloppet och den lukrativa handeln, har krympt till följd av de
moderna hamnarnas expansion. Den historiska dimensionen är dock fortfarande tydlig i skärgårdslandskapet. Lämningarna under vatten utgör en integrerad del av kulturmiljön på land, och bidrar till att förstärka öarnas maritima prägel.
Naturvärden
De grunda bottnarna utanför Göteborgskusten är biologiskt högproduktiva,
med stor artrikedom av både flora och fauna. Området fungerar som uppväxtområde för en stor del av Skagerraks fiskbestånd.
Närmast Göteborg är havet under påverkan av Göta älv. Mynningsområdet har skärgårdskaraktär med varierande djup och talrika öar och skär.
Älven medför att salthalten är mycket låg i ytvattnet inom hamnområdet. Det
inströmmande vattnet närmast botten håller dock en hög salthalt. Inom mynningsområdet är förhållandena på bottnarna relativt goda, vilket till stor del
beror på de ingående bottenströmmarna.
Vid Aspholmarna och Älvsborg finns värdefull ålgräsvegetation, som är
av vikt för det marina livet. Området utgör även ett häcknings- och födsöksområde för sjöfågel. Inga naturreservat finns i anslutning till området. Torsviken, nordväst om Aspholmarna och Älvsborg, är dock utsett till Natura
2000-område enligt fågelskyddsdirektivet. För att säkerställa förutsättningarna för att Torsviken även framgent ska kunna fylla sin funktion som uppehållsplats för övervintrande sjöfågel, för flyttfågel och för häckning, krävs att
mark- och vattenområdena i och kring viken sköts på ett sådant sätt att fågellivet gynnas. Av denna anledning har ett mer extensivt område, som kan
komma att inkludera eller gränsa till Aspholmarna, föreslagits som naturreservat av Naturskyddsföreningen i Göteborg.
Referenser
Höglund, P., Olsson, A . & Rydbom, L. 1999. Nya Älvsborgs fästning – ett
riksintresse i Göteborgs hamn. Rapport 1999:28. Bohusläns museum.
www.o.lst.se
www.goteborg.se
www.naturvardsverket.se
94
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Marstrands hamn
KRIGSSKÅDEPLATS
Västra Götalands län
Marstrand socken
Kulturhistorisk beskrivning
Marstrands hamn utgörs av en skyddad naturhamn,
mellan Marstrandsön och Koön. Hamnen har två utlopp,
och det strömmande vattnet gör att isen sällan lägger sig.
Dessa förutsättningar var väsentliga vid grundandet av Marstrands stad på
1200-talet. Läget var särskilt gynnsamt för sillfiske och handel med Västeuropa, men Marstrand var också strategiskt beläget för både DanmarkNorges och Sveriges maktambitioner på Skagerrak och Kattegatt.
Enligt en skriftlig källa ska ett kastell i Marstrand ha förstörts i samband
med hanseatiska attacker år 1368. Under 1600-talet ska inloppet till hamnen
ha varit befäst med skansar och blockhus. Sedan Marstrand blivit svenskt år
1658 påbörjades byggandet av två enklare skansar, Karlstens fästning och
Gustafsborg, till hamnens försvar. Marstrand kom att användas som vinterhamn för en stor del av den västsvenska flottan. År 1677 erövrades staden
och fästningen av dansk-norska styrkor. 1719 anföll dessa ånyo. Vid detta
tillfälle sänktes en stor del av den svenska eskadern som låg i Marstrands
hamn. Flera av dessa fartygslämningar är markerade på historiska kartor, och
några av dem har påträffats på botten.
Status
Arkeologiska undersökningar i hamnen har visat på förekomst av upp till
fyra meter tjocka kulturlager från 1400-talet och framåt. Därutöver finns ett
flertal fartygslämningar, varav några har genomgått arkeologisk undersökning. En fartygslämning har skyddstäckts. På botten i hamnen förvaras också
återdeponerade fynd från undersökningarna av kulturlagret samt av fartygslämningen Fredericus. Sammantaget är det svårt att avgöra antalet bevarade
fartygslämningar och omfattningen av kulturlagret i Marstrands hamn. Därtill är lämningarnas tillstånd delvis okänt.
Motiv
Området kan karakteriseras som ett maritimt utpräglat område, men bör i
detta sammanhang i första hand ses som ett exempel på en krigsskådeplats.
Inom ett koncentrerat och avgränsat område finns ett rikt källmaterial som
belyser såväl stadens som hamnens historia. Då stadshamnar med medeltida
anor är få på västkusten är det särskilt angeläget att värna om den forskningspotential som finns förborgad i Marstrands hamn. De fartygslämningar
som sänkts år 1719 erbjuder också möjligheter till ökad förståelse för stadens
militära historia, och inte minst inblick i hur de mindre fartygen i örlogsflottan var byggda, utrustade och organiserade.
95
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Marstrands hamn
Nr
Objekt
Kategori
1.
Kulturlager
30
2.
Fredericus
30
3.
Halmstad
30
4.
Stettin
30
5.
Kalmar
30
6.
Fartygslämning
30
7.
Fartygslämning
30
8.
Fartygslämning
30
Long
Lat
96
Djup
Kommentar
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
På grund av de begränsningar som hamnaktiviteterna medför är dykning i
dagsläget förbjudet, olämpligt eller svårgenomfört.
Naturvärden
Skagerrak utgör ett varierat kustavsnitt med fjordar, grunda havsvikar,
grundbottenområden, åmynningar och hårdbottnar. Mellan de större öarna
och närmast utmed kusten finns skyddade miljöer, medan utbredda utskärsområdena kännetecknas av kraftig vågexponering och tidvis mycket kraftig
strömsättning. Såväl flora som fauna är varierad och artrik. Kustavsnittet är
även viktigt som reproduktionsområde för sälar och kustlevande fåglar.
Flera naturreservat, Natura 2000-områden och djurskyddsområden finns
utmed det aktuella kustavsnittet. Större vattenområden, exempelvis Stenungsundskusten, Pater Nosterskärgården och Sälö fjord är också föreslagna
av länsstyrelsen som marina skyddsområden.
Själva hamnbassängen i Marstrand är inte närmare uppmärksammad på
grund av eventuella marina värden. Kunskaperna om närområdet är bristfälliga och det finns behov av framtida inventeringar av den marina floran och
faunan. Det omgivande vattenmrådet är dock dokumenterat viktigt som
reproduktionsområde för sälar och kustlevande fåglar. Enstaka grundområden med musselbankar är också kända.
I anslutning till hamnbassängen i söder finns områdets närmaste naturreservat tillika Natura 2000-område. Detta omfattar hela Klåverön, vattenområdena närmast stränderna inklusive delar av det södra inloppet till
Marstrands hamn och ett större vattenområde med ett antal småöar sydväst
därom. Naturreservatet är främst instiftat på grund av de välbevarade skärgårdsjordbruken, odlingslandskapets fåglar och häckande sjöfåglar.
Referenser
Norling, K. & Sköld, M. 2002. Biologisk mångfald och fiske i Västra Götaland. Rapport 2002:27. Länsstyrelsen Västra Götaland.
Olsson, A. 2000. Marstrandsprojektet. Marinarkeologisk tidskrift nr 2.
SjöMIS
www.o.lst.se
www.naturvardsverket.se
97
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Hamnholmen
HAMN/ANKRINGSPLATS
Västra Götalands län
Kville socken
Kulturhistorisk beskrivning
Mellan Hamnholmen och Skutholmen bildas en väl skyddad vik, som tidigare sannolikt varit ett sund. Själva
hamnbassängen, som omges av höga berg, är cirka 90 m
lång och 40 m bred vid mynningen. Naturhamnen sköts idag av Kryssarklubben, och är under sommarmånaderna en flitigt använd ankringsplats för fritidsbåtar.
Hamnholmen hade under segelfartygens dagar ett strategiskt läge invid
den för kustsjöfarten nord-sydgående rutten. Talrika ristningar i berget,
särskilt invid hamnens östra stränder, vittnar om att platsen varit välbesökt.
Ristningarna utgörs av initialer, årtal, korstecken, kompassrosor och fartygsavbildningar. Många av dem är daterade till 1500- och 1600-talet. Hamnen
omnämns även i sjökort och reseskildringar från 1500-talets mitt. Strax norr
om Hamnholmen, på Vedholmen, finns begravningsplatser i form av rösen
samt ett offerkast. Dessa lämningar understyrker ytterligare den forna närvaron av sjöfolk och fiskare.
De fartyg som legat för ankar i hamnbassängen har också efterlämnat ett
omfattande kulturlager på botten. Fragment av svunna vardagssituationer i form
av kritpipor, lergods, ben och flaskor har genom århundradena ackumulerats.
Många av de äldre, djupare liggande föremålen är förhållandevis välbevarade.
Status
Kulturlagret i hamnen uppmärksammades i slutet av 1970-talet av en dykklubb. Dessa slog larm om att föremålen på botten i den populära och välbesökta ankringsplatsen skadades av fritidsbåtarnas ankare. Som underlag för
vidare undersökningar utförde sjöfartsmuseet i Göteborg 1979 en utredning
av Hamnholmarnas historia och kulturmiljö. 1980 genomfördes en provundersökning i syfte att fastställa kulturlagrets ålder och utbredning. Fyndmaterialet i de översta slamlagren kunde typologiskt dateras till 1500-1800-talets
mitt. De omhändertagna fynden tillfördes Uddevalla museum (numera
Bohusläns museum).
Motiv
Hamnen har under segelfartygens dagar förmodligen fungerat som rastplats
och som nödhamn. Det rika fyndmaterialet på botten framhäver och förtydligar kulturmiljön på land, samtidigt som det möjliggör fördjupad kunskap om
hamnens besökare och om dess användande över tid. Det skyddade och väl
avgränsade läget innebär samtidigt att kulturlagret är ovanligt välbevarat.
Detta, tillsammans med den tydliga kontexten, gör bottenavsnittet till en synnerligen värdefullt beståndsdel av Hamnholmens kulturmiljö.
98
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Hamnholmen
Nr
Objekt
Kategori
1.
Kulturlager
30
Long
Lat
Djup
Kommentar
6-8
RAÄ Kville 935:1
Naturvärden
Skagerrak utgör ett varierat kustavsnitt med fjordar, grunda havsvikar,
grundbottenområden, åmynningar och hårdbottnar. Utskärsområdena kännetecknas av kraftig vågexponering och tidvis mycket kraftig strömsättning.
Den biologiska mångfalden ökar med den ökande salthalten. Utmed den norra kusten, där salthalten är nästan oceanisk, exponeringsgraden hög och vattenomsättningen god, finns fler arter och en högre biologisk mångfald.
Det djupa havsavsnittet mellan Kosterfjorden i norr och Väderöfjorden i
söder utgör en unik miljö, med en mångfald av habitat och arter som saknar
motsvarighet i svenska vatten. Djuprännan står i förbindelse med Norska
99
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
rännan som ansluter till kontinentalsockelns sluttningar ut mot Atlanten vid
Norge. Detta medför att det råder marina förhållanden med högre salthalt än
någon annanstans i Sverige. I området finner man en stor mångfald av habitat, djupa såväl som grunda hårdbottnar, mjukbottnar och skalgrusbottnar,
samt både exponerade och skyddade grundområden. De djupa hårdbottnarna och korallreven är för Sverige unika livsmiljöer. Dessa habitat ger unika
förutsättningar för stor biologisk mångfald av bland annat svampdjur,
koralldjur, mossdjur, armfotingar och andra för Sverige ovanliga djurgrupper.
De djupa hårdbottnarna i Väderöfjorden, är särskilt biologiskt intressanta
miljöer. Här finns en stor mångfald av djurgrupper som koraller och svampdjur. En betydande del av Sveriges marina ryggradslösa djur återfinns endast i
Väderöfjorden. Området är oerhört artrikt och mycket betydelsefullt för
reproduktion och födosök för många marina arter.
Hamnholmen ligger på gränsen mellan den djupa och exponerade Väderöfjorden och en grundare innanskärgård. Naturvärdena i själva ögruppen kring
Hamnholmen är inte närmare inventerade. Liksom områdena närmast Väderöarkipelagen kan de karakteriseras som relativt grunda och extremt vågexponerade, varför förutsättningarna för alger bör vara goda. Grunda vikar och sund
utgör också reproduktionsområden och uppväxtområden för fisk.
De närmaste naturreservaten och Natura 2000-områdena ligger närmare
fastlandskusten och är inte primärt skyddade på grund av undervattensmiljöerna. Naturskyddsföreningen har emellertid föreslagit att Hamnholmen och
andra öar närmast öster om Kosteröfjorden ska ingå i en större nationalparksbildning. Det planerade nationalparksområdet betraktas redan som marint
skyddsområde. Därutöver rymmer det flera delområden med säl- eller
fågelskydd, naturreservat och särskilda föreskrifter. Själva djuprännan väster
om Hamnholmen är föreslagen som den sydliga delen av ett marint reservat.
Referenser
Lisberg Jensen, O. 1980. Rapport ang. marinarkeologisk undersökning av
hamnbassängen i Hamnholmarna i Fjällbacka skärgården. Stencil.
Norling, K. & Sköld, M. 2002. Biologisk mångfald och fiske i Västra Götaland. Rapport 2002:27. Länsstyrelsen Västra Götaland.
SjöMIS
www.o.lst.se
www.naturvardsverket.se
100
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Väderöarna
FÖRLISNINGSOMRÅDE
Västra Götalands län
Kville socken
Kulturhistorisk beskrivning
Väderöarna är en ensam utskärgård, belägen sju distansminuter väster om Fjällbacka. Med tanke på det utsatta
läget är namnet ingalunda omotiverat. Fyren på skäret
Väderöbod tändes 1867 och var bemannad fram till 1964, då en ny helautomatisk fyr togs i bruk. Lotsverksamheten på Väderöarna upphörde i mitten
av 1960-talet, efter att ha bedrivits från mitten av 1700-talet. Som mest levde
ett 30-tal öbor året om på Väderöarna.
Lotsarna på Väderöarna hade en farlig och svår uppgift i att bistå haverister och lotsa fartyg förbi den grundfyllda skärgården. Vid hårt väder kunde
de nödställda vara många. Trots lotsarnas insatser förliste minst 80 fartyg i
farvattnen kring Väderöarna. De flesta av dem strandade mot någon av skärgårdens cirka 200 holmar och skär. Hur många fartyg som därutöver försvann utan att efterlämna några vittnen är ovisst. Ett betydande antal bör
också ha förlist innan fyr- och lotspersonal kom till skärgården.
Flera lämningar efter sjunkna fartyg och deras laster har iakttagits på
havsbottnen mellan skären. Två av fartygslämningarna, en ångare förlist
1929 och ett skepp förlist 1808 är identifierade. Vrakdelar eller bärgat gods
från den sistnämnda auktionerades bort i Strömstad samma år, men skeppsklockan med fartygets namn blev kvar på vrakplatsen. Två av de övriga tre
fartygslämningarna förefaller ha varit bestyckade, då kanoner påträffats
bland vrakresterna. Utöver dessa lämningar finns ett bottenavsnitt med ostindiskt porslin, vilket indikerar ytterligare en förlisning. Förekomst av humant
skelettmaterial några hundra meter norr därom utgör förmodligen resterna
av sjömän som lidit skeppsbrott i området. En mina och en flygplanslämning
utgör ytterligare inslag i kulturmiljön.
Status
De lämningar som är kända inom området är inte undersökta. Inga inventeringar har utförts, varför det är troligt att ytterligare lämningar finns. En del
av de förlisningar som bevittnats eller traderats av lokalbefolkningen finns
omnämnda i boken Väderöarna.
Motiv
Väderöarna kan karakteriseras som ett maritimt utpräglat område, men med
utgångspunkt från kulturmiljön under vatten bör det i första hand ses som ett
förlisningsområde. Lämningarna på botten är intimt förknippade med öarnas
historia och den kulturmiljö som finns på land i form av fyrtorn, lotsbostäder
med mera. Vad som i synnerhet gör sig påmint under vattnet är dock resultaten av lotsars och besättningars misslyckanden, av hårt väder och förluster i
101
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Väderöarna
Nr
Objekt
1.
Kulturlager
2.
Kulturlager
3.
Flygplanslämning
4.
Ekko
5.
Summer
6.
Fartygslämning
7.
Fartygslämning
8.
Fartygslämning
9.
Fartygslämning
10.
Fartygslämning
Kategori
Long
Lat
11°04’39
58°31’08
102
Djup
Kommentar
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
liv och egendom. Ögruppen utgör ett populärt utfärdsmål för sportdykare.
Lämningarna är värdefulla för förståelsen av skärgårdens historia.
Naturvärden
Skagerrak utgör ett varierat kustavsnitt med fjordar, grunda havsvikar,
grundbottenområden, åmynningar och hårdbottnar. Utskärsområdena kännetecknas av kraftig vågexponering och tidvis mycket kraftig strömsättning.
Utmed den norra kusten, där salthalten är nästan oceanisk, exponeringsgraden hög och vattenomsättningen god, finns en högre biologisk mångfald.
Det djupa havsavsnittet mellan Kosterfjorden i norr och Väderöfjorden i
söder utgör en unik miljö, med en mångfald av habitat och arter som saknar
motsvarighet i svenska vatten. Djuprännan står i förbindelse med Norska
rännan som ansluter till kontinentalsockelns sluttningar ut mot Atlanten vid
Norge. Detta medför att det råder marina förhållanden med högre salthalt än
någon annanstans i Sverige. I området finnes djupa såväl som grunda hårdbottnar, mjukbottnar och skalgrusbottnar samt både exponerade och skyddade grundområden. De djupa hårdbottnarna och korallreven är för Sverige
unika livsmiljöer. Dessa habitat ger också unika förutsättningar för stor biologisk mångfald av bland annat svampdjur, koralldjur, mossdjur, armfotingar
och andra för Sverige ovanliga djurgrupper.
Djupa hårdbottnar och rev, som i Väderöfjorden, är särskilt biologiskt
intressanta miljöer. Här finns en myckenhet av djurgrupper som koraller och
svampdjur. En betydande del av Sveriges marina ryggradslösa djur återfinns
endast i Väderöfjorden. Området är oerhört artrikt och mycket betydelsefullt
för reproduktion och födosök för många marina arter. Själva Väderöarkipelagen anses besitta höga geologiska, biologiska och landskapsestetiska värden.
Områdena närmast Väderöarna är relativt grunda och extremt vågexponerade, vilket ger en för Sverige unik solbelyst oceanisk miljö, där bland annat
många ovanliga algarter lever på strömspolade skalsandbottnar. De grunda
vikarna och sunden utgör viktiga reproduktionsområden och uppväxtområden för fisk. Såväl flora som fauna är individrik. Skärgården har även rika
bestånd av sälar och kustlevande fåglar. Knubbsälskolonierna i området hör
till de största i Sverige. Stora delar av skärgården utgör fågel och sälskyddsområde.
Naturskyddsföreningen har föreslagit att såväl Väderöarkipelagen som
öar och kust öster därom ska ingå i en större nationalparksbildning. Inom
länsstyrelsen omnämns Väderöarkipelagen och området mellan Väderöfjorden och Kosterfjorden som marint skyddsområde. Området är redan föreslaget att ingå i Natura 2000-nätverket, och är av riksintresse för naturvård och
yrkesfiske. Inom området finns också flera mindre djurskyddsområden,
naturreservat och områden med särskilda föreskrifter.
Referenser
Nordblom, K-A. 1998. Väderöarna. Bohusläns museum.
Norling, K. & Sköld, M. 2002. Biologisk mångfald och fiske i Västra Götaland. Rapport 2002:27. Länsstyrelsen Västra Götaland.
103
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
von Arbin, S. Arkeolog, Bohusläns Museum, E-postkorrespondens.
SjöMIS
www.o.lst.se
www.naturvardsverket.se
104
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Referenser
Bergquist, K. 2003. Inrättande av marina reservat i Sverige – problem och
möjligheter. Uppsats i miljörätt, handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Edgren, J. 2005. Marina reservat i Sverige. Uppsats i samhälle- och miljökunskap för biologer. Stockholms universitet.
Naturvårdsverket. 2003. Naturvårdsverkets allmänna råd om natur- och kulturreservat enligt 7 kap. miljöbalken och förordningen (1998:1252) om
områdesskydd. Naturvårdsverkets författningssamling 2003:8.
Riksantikvarieämbetet. 2005. Program för kulturmiljövårdens indikatorer
för miljömålsuppföljningen. Arbetsdokument.
Riksantikvarieämbetet. 2005. Återrapportering av kulturreservaten.
http://www.raa.se/landskap/index.asp
Riksantikvarieämbetet. 2002. Kulturreservat – en handbok för inrättande
och skötsel av kulturreservat enligt 7 kapitlet 9 § Miljöbalken. Version
2:1.
Riksantikvarieämbetet. 2004. Kulturreservaten. Återrapportering enligt 2004
års regleringsbrev.
Riksantikvarieämbetet. 2003. Kulturreservaten. Från kvalificerad markvård
till regional utveckling. Återrapportering enligt 2003 års regleringsbrev.
Riksantikvarieämbetet & Statens maritima museer. 2005. Svensk kulturmiljöövervakning under vatten. I tryck.
Statistiska centralbyrån. 2005. Skyddad natur 31 dec 2003. Statistiska meddelanden.
Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier. Regeringens proposition
2000/01:130
Internet
Riksantikvarieämbetet www.raa.se/press/030702.asp, 2005-02-08
Helsingforskommissionen www.helcom.fi, 2005-02-08
Counsil of the Baltic Sea states www.cbss.st, 2005-02-08
Naturvårdsverket www.naturvardsverket.se, 2005-02-08
Greenpeace www.greenpeace.se, 2005-02-08
105
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård
Statistiska Centralbyrån www.scb.se, 2005-02-08
Svenska Naturskyddsföreningen www.snf.se, 2005-03-01
Riksdagen www.riksdagen.se, 2005-02-08
Arkiv
Svenskt marinarkeologiskt arkiv (SMA), SjöMIS
FMIS
106
Värdefulla kulturmiljöer
under havsytan i svensk
kust och skärgård
RAPPORT 5566
NATURVÅRDSVERKET
ISBN: 91-620-5566-6
ISSN: 0282-7298
– en förstudie
På uppdrag av Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har Statens maritima museer gjort en
sammanställning över ett urval av värdefulla kulturmiljöer under vatten. Syftet har varit att se om
dessa sammanfaller med naturvårdens skyddade
områden i marina miljöer.
Redovisningen av de 25 utvalda kust- och havsområdena kompletteras med en beskrivning av
skyddad natur i närområdet. Sammantaget konstateras att det finns ett antal värdefulla natur- och
kulturmiljöer som delvis sammanfaller i svenska
hav. Förutsättningarna för helhetsgrepp och samverkansvinster vad gäller skyddet av marina naturoch kulturmiljöer förefaller vara goda.
Naturvårdsverket SE-106 48 Stockholm. Besöksadress: Blekholmsterrassen 36. Tel: +46 8-698 10 00, fax: +46 8-20 29 25, e-post: [email protected]
Internet: www.naturvardsverket.se Beställningar Ordertel: +46 8-505 933 40, orderfax: +46 8-505 933 99, e-post: [email protected] Postadress: CM-Gruppen,
Box 110 93, 161 11 Bromma. Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln