Efter den 1 juli 2011 ansvarar Havs- och vattenmy ndigheten för denna publikation . Telefon 010-698 60 00 publikationer@havoch vatten.se www.havochvatten. se/publikationer Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård – en förstudie RAPPORT 5566 • MAJ 2007 Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård – en förstudie NATURVÅRDSVERKET RIKSANTIKVARIEÄMBETET STATENS MARITIMA MUSEER Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: [email protected] Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln Naturvårdsverket Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: [email protected] Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 91-620-5566-6.pdf ISSN 0282-7298 Elektronisk publikation © Naturvårdsverket 2007 Tryck: CM Digitaltryck AB, Bromma 2007 Layout: Press Art Omslagsbild: Dykare vid vrak, foto Inge Lennmark Förord Denna förstudie har tagits fram av Statens maritima museer på uppdrag av Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet. I studien har, utifrån befintlig och dokumenterad kunskap, 25 värdefulla kulturmiljöer under havsytan sammanställts och grovt kategoriserats i olika miljötyper. Kategoriseringen är anpassad för just denna studie och är därmed inget generellt förslag på hur kulturmiljön ska klassificeras. Via kartöverlägg undersöks om och i vilken utsträckning beskrivna kulturmiljöer sammanfaller med naturvårdens skyddade områden. Utifrån beskrivningen av natur- och kulturvärden i sammanfallande områden analyseras och diskuteras kopplingar mellan kultur- och naturvärden under vatten och förutsättningarna för att samordna skydd och bevarande samt uppföljning. Förhoppningen är att studien ska öka förståelsen för kulturmiljöer under havsytan. Den ska också ge inspiration till naturvårdens och kulturmiljövårdens fortsatta arbete med att nå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har inte tagit ställning till slutsatserna i förstudien. För att kunna göra det behövs ytterligare fördjupningar och studier gällande sambandet mellan natur- och kulturmiljöer i havsmiljö. Stockholm, maj 2007 Michael Lehorst Riksantikvarieämbetet Björn Risinger Naturvårdsverket 3 Innehåll SAMMANFATTNING 7 SUMMARY 8 INLEDNING Direktiv Material Urval Problem Definitioner Resultat 9 9 9 10 11 12 12 SKYDD AV UNDERVATTENSMILJÖER Kulturvärden under vatten Naturvärden under vatten Hotbilder Befintligt områdesskydd enligt miljöbalken Problem och möjligheter 16 16 16 17 18 20 MÖJLIGA SYNERGIEFFEKTER 23 UPPFÖLJNING AV UNDERVATTENSMILJÖER Indikator: Skyddade havs- och kustområden Behov av fallstudier 24 24 25 MILJÖBESKRIVNINGAR Norrbyskär Ångermanälvens mynningsvik Galtströms bruk Axmar bruk Gräsö Söderarm Skeppsholmen – Kastellholmen Kohamn Dalarö Krogen Hävringe Stegeborg Lörge Visby redd Mellersta Kalmarsund Ubåtsmassakern Djupasund 27 28 32 35 38 41 44 47 50 53 56 59 62 65 68 70 73 76 5 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Listerby skärgård Falsterbohalvön Foteviken Pilhaken Nya Älvsborgs fästning Marstrands hamn Hamnholmen Väderöarna 79 82 86 89 92 95 98 101 REFERENSER 105 6 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Sammanfattning Denna förstudie har tagits fram i samverkan mellan Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Statens maritima museer. På uppdrag av de förstnämnda myndigheterna har Statens maritima museer gjort en sammanställning över värdefulla kulturmiljöer under havsytan och kartlagt om dessa sammanfaller med naturvårdens skyddade områden. Relaterat till denna sammanställning diskuteras i rapporten tvärsgående frågor rörande natur- och kulturmiljöer under havsytan. Sammanställningen utgör ett kunskapsunderlag inför Naturvårdsverkets, Riksantikvarieämbetets och länsstyrelsernas fortsatta arbete inom miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Sammanlagt 25 områden av varierande storlek och karaktär beskrivs i rapporten. Ambitionen vid urvalet av områden har varit att uppnå stor variation avseende innehåll och geografisk spridning. Utgångspunkten har varit att utifrån befintliga centrala register exemplifiera kulturmiljöer under havsytan med tydlig historisk kontext. Redovisningen av de 25 utvalda kulturmiljöerna kompletteras med en beskrivning av naturvärden och skyddad natur i närområdet. Kopplingar mellan natur- och kulturvärden under vatten, i form av till exempel biologiska kulturarv, visar på behovet av ökad samverkan mellan intressena. För att kunna få en bättre bild av miljöförändringar under vatten behöver också fallstudier genomföras, där det inte minst är angeläget att utröna trålningens och dykningens påverkan på natur- och kulturmiljöer. 7 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Summary This pre-study has been carried out jointly by the Swedish Environmental Protection Agency, National Heritage Board and National Maritime Museums. Commissioned by the first two authorities, the national Maritime Museums have compiled a list of valuable submarine cultural heritage sites and mapped how they coincide with nature protection areas. The study will serve as a knowledge base for the continued work by Swedish EPA, The National Heritage Board and the County Administrative Boards within the Environmental Quality Objective A Balanced Marine Environment, Flourishing Coastal Areas and Archipelagos. A total of 25 areas of varying sizes and character are described in the report. The ambition has been to select sites offering a great variety of content and geographical spread. Examples of submarine cultural heritage areas with a clear historical context have been identified through existing central registers. Descriptions of the 25 selected heritage sites also include natural values and protected environments in the immediate surroundings. Links between natural and cultural submarine values, e.g. biological cultural heritage, demonstrate the need for increased collaboration between the two spheres of interest. To gain a better picture of changes to the underwater environment, case studies are needed, not least showing the impact of trawling and diving activities on the natural and cultural heritage sites. 8 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Inledning Direktiv Föreliggande arbete utgörs av en förstudie som bedrivits i samverkan mellan Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Statens maritima museer inom ramen för arbetet med det nationella miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Avsikten med förstudien är att sammanställa kända värdefulla marina miljöer med både natur- och kulturvärden, uppmärksamma samband mellan kultur- och naturvärden samt att utifrån sammanställt material se över möjligheterna att förfina och precisera en indikator om skydd av havsområden. Bakgrunden till förstudien är att miljömålen bland annat innebär att 50% av skyddsvärda marina miljöer ska vara skyddade senast år 2010. Enligt senaste miljöpropositionen ska ytterliggare 14 marina naturreservat avsättas senast 2010. Förstudien är ett kunskapsunderlag inför Naturvårdsverkets, RAÄ:s och länsstyrelsernas fortsatta arbete med delmålen kring hav, kust och skärgård. Statens maritima museers uppdrag inom förstudien har varit att med stöd av befintligt material och kunskap om kulturlämningar under vatten i havsmiljö identifiera, digitalisera, beskriva och sortera minst 20 värdefulla kulturmiljöer under havsytan. I uppdraget har även ingått att initiera möten med undervattensarkeologiska aktörer för att informera om och diskutera urvalet. Uppdraget har senare utvidgats till att komplettera områdespresentationerna med beskrivningar av de naturvärden som uttrycks i sammanfallande naturreservat och Natura 2000-områden. Rapporten består av en inledning och utvärdering samt en del med presentation av värdefulla miljöer under havsytan. Till miljöbeskrivningarna hör även en redovisning av miljöernas geografiska läge, avgränsningar samt lämningarnas position. Befintligt områdesskydd i form av naturreservat och Natura 2000-områden redovisas också. Till varje karta hör en tabell, där de enskilda lämningarna presenteras. Arbetet har utförts under vintern 2004-2005. Mirja Arnshav har svarat för merparten av textframställandet och digitaliseringen har utförts av Niklas Eriksson. Projektledare har varit Andreas Olsson. Från Naturvårdsverket har Cecilia Lindblad deltagit och från Riksantikvarieämbetet Daniel Nilsson. Material Inom ramen för detta arbete har inga möjligheter till kompletterande inventeringar eller efterforskningar funnits. Sammanställningen är därför till övervägande del baserad på information som finns tillgänglig i de digitala informationssystemen FMIS och SjöMIS, vilka grundar sig på RAÄ:s fornminnesregister och Svenskt marinarkeologiskt arkiv (SMA). 9 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård För att ytterligare komplettera bilden av kulturmiljöer under vatten har även litteratur, Internet och andra källor använts. Dessutom har länsstyrelserna vid landets kustanknutna län ombetts inkomma med förslag på värdefulla marina kulturmiljöer. Förslag på områden eller relevant litteratur har inkommit från: • Gotlands län • Gävleborgs län • Kalmar län • Norrbottens län • Västerbottens län • Västra Götalands län Arbetet har också presenterats på Marinarkeologiskt rådsmöte, som hölls i Linköping i oktober 2004 och i Stockholm i april 2005. I samband med det första mötet anmodades deltagarna inkomma med synpunkter. Samverkanspotentialen mellan natur- och kulturmiljövården gällande undervattensmiljöer diskuterades på ett seminarium arrangerat av projektets arbetsgrupp den 20 april. Representation fanns från natur- och kulturmiljösektorn på såväl statlig som regional och kommunal nivå. Värdefulla synpunkter, idéer och förslag som kom fram på seminariet har arbetats in i denna rapport. Till den digitala områdespresentationen har ekonomiska kartan använts. Till denna har djupkurvor från digitala sjökort samt GIS-skikt med befintligt områdesskydd tillfogats. Urval Utgångspunkten för urval och avgränsning av områdena har varit att lämningar i ett och samma område speglar ett tydligt eller avläsbart kulturhistoriskt sammanhang. I syfte att definiera det kulturhistoriska sammanhanget, har även lämningar på land haft betydelse. Just för den här studiens syfte har kulturmiljöerna grovt kategoriserats enligt följande för att underlätta jämförelser och översikt: • förlisningsområden • hamnar och ankringsplatser • krigsskådeplatser • försvarsstrategiska platser • maritima bygder • sjunkna/översvämmade landskap De utvalda miljöerna ska inte ses som landets mest värdefulla, utan snarare som exempel på olika typer av kulturmiljöer som vi utifrån befintligt underlag har bedömt vara värdefulla. Det handlar således inte om någon slutgiltig lista. Ambitionen har varit att eftersträva en stor geografisk och innehållsmässig spridning. Både fasta fornlämningar och andra lämningar finns därför representerade. Förlisningsuppgifter, det vill säga ej lokaliserade lämningar, har inte beaktats vid urvalet. De är inte heller redovisade i det digitaliserade materialet. 10 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Problem Kunskapen om natur- och kulturvärden i havet är begränsad. Havsbottnen saknar ofta helt inventering. Därtill är kunskapsläget avseende fornlämningar i olika delar av landet mycket varierande. Överlag råder stor kunskapsbrist om hur många de är och var de är belägna. Endast enstaka regioner med många aktiva dykare och institutioner med särskilt intresse för arkeologi under vatten utmärker sig. Utöver detta påverkas kunskapsläget också av de naturgeografiska förutsättningarna, i form av tillgänglighet och bevarandeförhållanden. Materialet i SjöMIS och FMIS är av mycket skiftande kvalitet, och är till övervägande del objektsrelaterat. Ett helhetsperspektiv, med betoning på sammanhang, saknas. En brist i FMIS är att informationssystemet ännu inte omfattar alla län. Sammantaget har ovan nämnda begränsningar medfört att inga förslag på värdefulla kulturmiljöer under havsytan inom Hallands och Norrbottens län har kunnat tas fram, medan ett förhållandevis stort antal har pekats ut inom exempelvis Stockholms län. På grund av bristfälligt eller svårtillgängligt kunskapsunderlag saknas även flera typer av miljöer. Den bofasta skärgårdsbefolkningen är till exempel förhållandevis osynlig i miljöbeskrivningarna i denna rapport. Kravet på ett känt sammanhang också har gjort att flera ovanligt rika kulturmiljöer, till exempel Kungshamn eller Landfjärden i Stockholms skärgård, inte tagits med i denna sammanställning. En svårighet har varit att avgränsa miljöerna på ett tydligt sätt. De avgränsningar som skrafferats i den digitala presentationen ska därför ses som preliminära och ungefärliga. Att förlisningsuppgifter och lösfynd utelämnats i kartredovisningen beror på källkritiska svårigheter, problem med positionering och inte minst deras ibland mycket stora antal. Positioneringen av de enskilda lämningarna har också varit problematisk. Ofta saknas tillförlitliga positionsangivelser i källmaterialet. Detta har att göra med svårigheter att avgöra till vilket system positionerna relaterats och med vilken noggrannhet de har beräknats. Ytterligare en osäkerhet ligger i det faktum att flertalet positioner angivits i latitud och longitud, och att dessa värden på fri hand omvandlats till X- och Y-värden i samband med digitaliseringen. Många av lämningarna är dessutom positionerade utifrån lägesbeskrivningar i text eller bild. Dessa beskrivningar kan både vara schematiska och mycket detaljerade. Ett problem är att beskrivningarna ofta relaterar till enslinjer, bäringar, stenar eller annan information som endast kan erhållas på plats. När de utgår från strandlinjer, djupkurvor och grynnor ligger svårigheten i att överföra informationen från en skiss/kartunderlag till ett annat. Många gånger har de ursprungliga skisserna eller sjökortsunderlaget en högre noggrannhet än den ekonomiska kartan. För att svara mot positionernas osäkerhet i samband med digitaliseringen, har objekten kvalitetsgraderats (se sidan 17). 11 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Ingen möjlighet har funnits att kontrollera positionsangivelsernas, lägesbeskrivningarnas eller övriga uppgifters överrensstämmelse med verkligheten. Definitioner Med marina miljöer menas här havsområden i ordets geografiska bemärkelse. Begreppet maritim har använts vid beskrivningar av kulturhistoriska anknytningar och relationer mellan land och vattenområden, samt de fysiska spåren av desamma. Lämning inkluderar i detta sammanhang alla övergivna fysiska spår av mänsklig verksamhet. Ingen begreppsmässig åtskillnad görs i fråga om fasta fornlämningar eller andra kulturlämningar. Fartygslämning betecknar även övergivna båtar och pråmar. Om identiteten är känd benämns fartygslämningen vid namn. Om fartygslämningen istället är känd under ett smeknamn, markeras detta med citationstecken. Med förlisningsuppgift åsyftas en fartygslämning som enligt trovärdiga källor finns inom området men som inte har lokaliserats. En indikator är ett verktyg för att analysera förändringar och åskådliggöra och kommunicera trender. I den här texten relateras indikatorerna till miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård med aktuella delmål. Med begreppet kulturmiljö menas ett område med flera lämningar eller kulturminnen, som tillsammans anses kunna berätta om en viss tid eller ett visst skeende. Resultat Utgångspunkten för rapporten har varit att identifiera kulturmiljöer under vatten. Som tidigare nämnts är kunskapsunderlaget för identifikation av kulturmiljöer under vatten ojämnt. Eftersom utgångspunkten har varit lokaliserade lämningar kan det vara intressant att redovisa det ungefärliga antalet kända lämningar per län. Tabellen baseras på information i SMA och FMIS och inkluderar även fartygslämningar och anläggningar som inte räknas som fasta fornlämningar. Lämningar i limniska miljöer är utelämnade. Sammanlagt har 25 olika miljöer i 12 av 14 kustlän tagits med i sammanställningen. Såväl urbana miljöer, kustnära miljöer och miljöer i utskärgårdar eller öppet hav finns representerade. Ur ett kulturhistoriskt perspektiv kan de karakteriseras som förlisningsområden, hamnar/ankringsplatser, krigsskådeplatser, försvarsstrategiska platser, maritima bygder och sjunkna/översvämmade landskap. I norra Sverige märks en viss tyngdpunkt på industrimiljöer, medan hamnar/ankringsplatser är den vanligaste kategorin bland de miljöer som valts ut i Stockholms län. Spridningen i datering sträcker sig från stenålder och vikingatid till historisk tid, inklusive 1900-talet. Det kan konstateras att kulturmiljöerna under vatten ofta utgör delar av kulturmiljöer som redan är välkända på land. I dessa fall kan lämningarna 12 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Figur 1. Befintligt kunskapsunderlag i havsmiljö (SMA, FMIS) och antalet sammanställda kulturmiljöer/län Antal lokaliserade lämningar/län 1-49 st 50-150 st 400-500 st Antal kulturmiljöex. Norrbotten x 0 Västerbotten x 1 Västernorrland x 2 Gävleborg x 1 Uppsala x Stockholm 1 x 5 Södermanland x 1 Östergötland x 1 Gotland x 2 Kalmar x 2 Blekinge x 2 Skåne x 3 Halland x 0 Västra Götaland x 4 under respektive ovan vatten komplettera varandra. Andra gånger saknas tydliga och för undervattensmiljöerna betydelsebärande kulturmiljöer på land, men kännedom om historiska tilldragelser eller epoker kan ändå förklara de lämningar som avsatts under vatten. I 11 fall sammanfaller de 25 utvalda områdena helt eller delvis med befintliga områdesskydd i form av i första hand naturreservat och Natura 2000-områden. Två av områdena, Falsterbohalvön och Foteviken, ingår i samma naturreservat som skapats med den marina miljön som främsta motiv. Utöver dessa är i dagsläget inga av de 25 områdena skyddade på grund av natur- eller kulturvärden under vatten. Fornlämningarna omfattas visserligen av kulturminneslagen, men inga områdesskydd för hela, sammansatta undervattensmiljöer, har inrättats. Däremot är det inte ovanligt att det på land, i direkt eller nära anslutning till miljöerna under vatten, har tillämpats olika slags skydd av historiskt värdefulla byggnader eller miljöer. Ibland tangerar de aktuella undervattensmiljöerna industriminnen, statliga byggnadsminnen och till och med världsarv. Andra gånger ryms de inom de geografiska avgränsningarna för riksintresseområden. Natur- eller kulturvärden under vatten har dock, med undantag av Falsterbohalvöns havsområdes naturreservat, inte behandlats som en tillgång eller som en del av motivet för skydd. 13 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Norrbyskär Ångermanälvens mynningsvik Galtströms bruk Axmar bruk Gräsö Söderarm Skeppsholmen/Kastellholmen Kohamn Dalarö Krogen Hamnholmen Väderöarna Hävringe Stegeborg Marstrands hamn Visby redd Lörge Nya Älvsborgs fästning Mellersta Kalmarsund Pilhaken Foteviken Falsterbohalvön Ubåtsmassakern Djupasund Listerby skärgård Figur 2. Karta med de utvalda kulturmiljöernas geografiska läge markerat. 14 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Fig. 3 Naturskydd som omfattar de utvalda kulturmiljöerna Län Område Typ av miljö Västerbotten Norrbyskär Industrimiljö Västernorrland Ångermanälvens mynningsvik Maritim bygd Galtströms bruk Industrimiljö Gävleborg Axmar bruk Industrimiljö NR, N2000 Uppsala Gräsö Förlisningsområde N2000, DS Stockholm Söderarm Förlisningsområde NR Kohamn Hamn/ankringsplats Skeppsholmen-Kastellholmen Hamn/ankringsplats Dalarö Hamn/ankringsplats Krogen Hamn/ankringsplats Södermanland Hävringe Förlisningsområde Östergötland Stegeborg Försvarsstrategisk plats Gotland Visby redd Förlisningsområde Lörge Industrimiljö Mellersta Kalmarsund Krigsskådeplats Ubåtsmassakern Krigsskådeplats Djupasund Försvarsstrategisk plats Listerby skärgård Maritim bygd NR, N2000, DS Falsterbohalvön Förlisningsområde NR, N2000, DS Foteviken Försvarsstrategisk plats NR, N2000, DS Pilhaken Sjunket/översvämmat landskap Kalmar Blekinge Skåne Västra Götaland Nya Älvsborgs fästning Överlappande DS DS, N2000 NR, N2000 NR, N2000 Maritim bygd Marstrands hamn Krigsskådeplats Hamnholmen Hamn/ankringsplats Väderöarna Förlisningsområde N2000, DS NR = naturreservat/naturvårdsområde, N2000 = Natura 2000-område, DS = djurskyddsområde/naturminne 15 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Skydd av undervattensmiljöer Kulturvärden under vatten Förutsättningarna för kulturmiljöer under vatten är i vissa avseenden olika dem på land. Utöver att kunskapsläget och tillgängligheten är annorlunda, består skillnaderna bland annat i olika fornlämningskategorier och, till följd av bevarandeförutsättningarna, olika material. Förtätade kulturmiljöer under vatten är överlag sällsyntare än dito på land, men på grund av ett mindre intensivt bruk av bottnarna har kulturlandskapet under vatten å andra sidan ofta haft bättre möjligheter att bevaras åt eftervärlden. Själva havsbotten har sällan brukats på ett sätt som kan jämföras med arbetet med mark, skog och ängar. På vissa bottnar kan dock regelbunden trålning jämföras med brukad mark. Fasta fisken, kajanläggningar och farledsspärrar utgör visserligen exempel på anläggningar som kan hänföras till ett medvetet landskapsomvandlande. Vad som ändå gör undervattensmiljön speciell i sammanhanget är att de flesta av de lämningar som finns under vatten, i synnerhet lämningar efter förlista fartyg, kan relateras till resande och transport av varor. Eftersom vi ofta har att göra med urartade resor och vidsträckta havsområden, kan lämningarna framstå som vinddrivna solitärer, medan de i själva verket är länkade till exempelvis farleder och trader. I ett större perspektiv kan de också utgöra delar av ett bruks vittförgrenade kontaktnät, en lokal skeppsbyggnadsteknisk tradition eller en handelsförbindelse mellan exempelvis skärgårdsbor och stadsbor. Naturvärden under vatten Sveriges havsområden utgörs av ett heterogent ekosystem som uppvisar en stor variation av livsmiljöer. Som exempel kan nämnas att skärgårdsområden och brutna kustpartier, karakteriseras av en mångfald av biotoper med allt från skyddade grunda vikar till vind- och våg exponerade hårdbottnar. Östersjön är ett ungt hav och ett av de största brackvattenområdena på jorden. Längs Sveriges kust finns en tydlig salthaltsgradient med salt havsvatten i Skagerrak upp till närmast sötvattenlika förhållanden i Bottenviken. Sötvattnet kommer från floder och åar som rinner ut i havet och saltvattenpulserna kommer från Nordsjön. Östersjön är för salt för många sötvattensorganismer och för sött för många saltvattensorganismer, vilket gör det till ett artfattigt hav. Detta innebär också att livet i Östersjön är mycket sårbart. Slås en art ut är det inte säkert att någon annan art kan ersätta dess plats och funktion. Västerhavet karaktäriseras av en komplicerad strömningsbild. Strömmarna i Skagerrak och Kattegat interagerar med varandra och skapar ett mycket produktivt hav. Liksom Östersjön är dock Västerhavet drabbat av övergödning och utsläpp av olika miljögifter. Intensivt fiske har även åstadkommit allvarlig påverkan på fiskebeståndet och ekosystemet i sin helhet. 16 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Kunskapen om de olika biotoperna och deras utbredningsområden är fortfarande bristfällig. Arbeten pågår för att öka förståelsen för de olika biotoperna samt att förbättra karteringen av marina livsmiljöers utbredning. Flera områden i Östersjön och Västerhavet har pekats ut som särskilt värdefulla i nationella sammanhang. En del av det marina arbetet påverkas av havskonventioner och bilaterala avtal. Västerhavet berörs av Oslo- och Pariskonventionen (OSPAR) som täcker Nordostatlanten inklusive Kattegatt och Skagerrak. Miljösamarbetet i Östersjön inklusive Kattegatt sker inom ramen för Helsingforskonventionen (HELCOM). De miljömål som angetts av dessa mellanstatliga organisationer sammanfaller i stort sett med de svenska. På Europanivå regleras miljöfrågor i ökande utsträckning på överstatlig bas genom EU, bland annat genom habitatdirektivet med Natura 2000. Hotbilder Strävan efter att bevara värdefulla miljöer under vatten motiveras av de övergripande målen om en god, hållbar miljö. Miljön ska vara mångfaldig, stimulera till rekreation och förhöja vår livskvalitet. Utöver dessa nyttovärden och upplevelsevärden finns också ett etiskt motiv, nämligen att vi förvaltar denna miljö åt kommande generationer, och att dessa bör ha samma utvecklingsmöjligheter som vi. Dessa överordnade mål är gemensamma för såväl naturvården som kulturmiljövården. I detta sammanhang bör det särskilt framhållas att många av fartygslämningarna utgör ett potentiellt miljöhot genom bland annat det bly, koppar och miljöfarliga laster som de tillför miljön. I synnerhet gäller detta de tusentals fartyg som förlist under 1900-talet och vars olje- och dieseltankar så sakteliga rostar sönder. Världskrigens kulturarv i form av minor med explosiva ämnen och fartygslämningar med vapen och kemiska stridsmedel ombord utgör också ett oroväckande inslag i undervattensmiljön. För kulturmiljövårdens del saknas underlag för att kunna peka ut de mest betydande av de negativa påverkansfaktorerna. Analysen försvåras också av att själva miljön, i egenskap av bland annat mikroorganismer, stormar, strömmar, is, bottenförhållanden och kemiska sammansättningar, bidrar till kulturarvets nedbrytning. Dessa processer är mycket komplexa och svårförutsägbara, inte minst eftersom miljön i sin tur kan ha påverkats av människan (Riksantikvarieämbetet & Statens maritima museer 2005). Bortsett från den typ av nedbrytande påverkan, som primärt kan relateras till naturkrafter och miljöförhållanden, finns det flera gemensamma hotbilder för kultur- och naturvärden under vatten. Utsläpp av miljögifter och främmande ämnen kan påverka bevarandeförhållandena för kulturarvet, exempelvis genom att en skyddande beväxning av en kulturlämnings yta förändras. Fiske, och i synnerhet bottentrålning, innebär en risk för mekanisk åverkan. Sjöfart och båttrafik kan leda till erosion som blottlägger, slipar och kanske till och med transporterar bort de exponerade delarna av en lämning. Därtill kan sjöfarten och båttrafiken medföra att grunt belägna lämningar skadas av ankare eller av fartygens skrov. Övriga 17 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård effekter av trafiken kan vara oavsiktlig införsel av främmande arter, exempelvis träätande organismer. Generellt sett medför också ett intensifierat bruk av kust- och skärgårdsmiljöer ett ökat exploateringstryck, genom nya behov av bryggor, sjömärken och dylikt. Allt bruk och all exploatering som direkt eller indirekt påverkar havet och havsbottnarna innebär en potentiell risk för förstörelse av kulturarvet. Anläggandet av vindkraftverk och broar, sandtäkt, muddringsarbeten, dumpning och kabeldragningar är exempel på sådana aktiviteter. En typ av brukande som särskilt påverkar kulturarvet under vatten är dykningen. Många dykutfärder planeras med målsättningen att besöka fartygslämningar eller kulturlager, och följderna kan bli ett ökat slitage och kanske också förstörelse av kulturarvet. Fig. 4 Jämförelse mellan natur- och kulturmiljöernas huvudsakliga hotbilder. Hotbilder Naturmiljöer Kulturmiljöer Oljeutsläpp x ? Miljögifter x ? Eutrofiering (övergödning) x ? Fiske (Trål) x x Vattenbruk (fisk/skaldjursodlingar) x x Sjöfart och båttrafik x x Införsel av främmande organismer x ? Ökat bruk och exploatering av kust och havsområden x x Dykning ? x Befintligt områdesskydd enligt miljöbalken Undervattensmiljön har ett grundläggande skydd genom miljöbalken, fiskelagen, kulturminneslagen och plan- och bygglagen. Dessa lagar reglerar bland annat hur havet får brukas med hänsyn till den marina miljön, naturens kvalitet och förekomst av fasta fornlämningar eller kulturmiljöer. Med stöd av dessa lagar kan även särskilda områdesbestämmelser och föreskrifter, exempelvis biotopskydd, fiske- eller dykförbud, utfärdas. Regeringen kan besluta om nationalparker. Länsstyrelse och kommun kan inrätta natur- eller kulturreservat. Kust- och havsmiljöer kan sedan 1992 även ges ett grundläggande skydd genom EU:s habitatdirektiv (Natura 2000). Gemensamt för skydd enligt miljöbalken som nationalparker, biotopsskyddsområden och reservat är att de medger inskränkningar i nyttjande- eller tillträdesrätten, om det är nödvändigt för att uppnå syftet med skyddet. Natura 2000 medför att vissa verksamheter skulle prövas enligt särskilda regler. Värdefulla undervattensmiljöer kan också framhävas i regionala natur- och kulturvårdsprogram. Sverige har en hundraårig tradition av instiftande av olika slags naturskyddsområden. Vattenmiljöerna har dock länge varit eftersatta inom naturvårdsarbetet och kulturmiljövården. I dagsläget finns över 3 700 skyddade 18 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård områden i Sverige, varav drygt 2 500 är naturreservat. Av dessa innehåller cirka 450 marina miljöer, men endast tolv områden är skyddade på grund av höga marina värden. Dessa är: • Kronören • Salvorev – Kopparstenarna samt Gotska Sandön • Falsterbohalvöns havsområde med Måkläppen • Knähaken (Helsingborg) • Östra Kullaberg • Hallands Väderö • Gullmarsfjorden • Holmöarna • Kungsbackafjorden • Nordre älvs estuarium • Fifång • Värnanäs skärgård I beskrivningarna av områdenas marina värden omnämns i två fall, Falsterbohalvöns havsområde och Holmöarna, att kulturhistoriska värden i form av fartygslämningar finns inom reservatet. Detta har dock inte utgjort syfte till reservatsbildningen (Edgren 2005). Natura 2000 har i stort inneburit ett lyft för den havsrelaterade naturvården. I Sverige finns idag nära 4 000 föreslagna Natura 2000-områden, motiverade antingen av fågeldirektivet eller av habitatdirektivet. Cirka 60 procent av dessa är redan idag skyddade som naturreservat, nationalpark eller liknande. Av de 418 Natura 2000-områden som ansluter till kust och hav har 270 stycken en marin anknytning. De åtta skyddsvärda habitaten med marin anknytning är följande: • Sublittorala sandbankar • Estuarier • Rev • Ler- och sandbottnar • Laguner • Stora grund och vikar • Smala vikar • Skär och små öar Flera föreningar och internationella organ, exempelvis Council of the Baltic Sea states (CBSS), Helsingforskommissionen (HELCOM), Greenpeace och Svenska naturskyddsföreningen, arbetar aktivt för ett utökat skydd av undervattensmiljöer i Östersjön och Västerhavet. Som det främsta skyddsmotivet anförs hoten mot fiskbestånden. Risker och konsekvenser av sjötrafiken har också uppmärksammats. År 2004 blev Östersjön officiellt klassat som ”särskilt känsligt havsområde” (PSSA) av FN:s sjöfartsorganisation IMO. Klassningen medför bland annat möjligheter att ge Östersjön ett ökat skydd bland genom skärpta regler för den fartygsburna oljetrafiken. Skapandet av reservat anses allmänt vara den bästa formen för bevarande av värdefulla undervattensmiljöer och reservatsbehovet framhävs av såväl 19 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård politiker som myndigheter och intresseorganisationer. Natura 2000 har föreslagits som en fruktbar väg att realisera detta. Möjligheten att inrätta kulturreservat infördes med Miljöbalken 1999. Sedan dess har omkring 25 kulturreservat bildats eller beslutats. Inget har undervattensmiljöer som bärande motiv. Några få ligger dock i kust- eller skärgårdsmiljöer, till exempel Brottö skärgårdsjordbruk i Stockholms län eller Sandvikens fiskeläge i Västernorrlands län (RAÄ 2005). Opinionen har hittills inte heller varit lika kraftig som kring värnandet av naturvärden i havsmiljö, vilket bland annat kan förklaras av allmänt bristande kännedom om att det finns kulturpräglade landskap under vatten. Bildande av kulturreservat under vatten skulle kunna vara ett sätt att öka uppmärksamheten kring det marina kulturarvet, men utgör samtidigt endast punktinsatser i förhållande till det stora antalet kulturlämningar som finns i våra vatten. För att göra en långsiktig hållbar utveckling möjlig krävs bredare ansatser som bland annat inbegriper utökad kunskap och informationsinsatser för att kunna åstadkomma ett mer generellt hänsynstagande. Höga naturvärden och värdefulla kulturvärden inom ett och samma område står oftast inte i konflikt med varandra vid inrättandet av ett reservat. I förarbetena till miljöbalken framhålls det att en viktig del av kulturlandskapets värde utgörs av dess samspel med naturmiljön. Det finns inget hinder mot att skydda ett kulturpräglat landskap som naturreservat. Det är det huvudsakliga skyddsmotivet som avgör vilken beteckning ett reservat får. Naturreservat används dock normalt inte för att bevara objekt som huvudsakligen utgör bebyggelsemiljöer eller koncentrationer av kulturlämningar. Förekomst av fasta fornlämningar, byggnadsminnen, riksintressen eller andra skyddade objekt eller miljöer inom ett område, hindrar inte att området kan utgöra reservat. Inom ett reservat är det helheten i landskapet som utgör dess värde. Reservatsmöjligheterna bör således inte användas för att skapa en skyddszon runt enskilda objekt, som kan skyddas med stöd av andra lagar och medel (Riksantikvarieämbetet 2002, Naturvårdsverket 2003). Enligt internationell rätt har kuststater möjlighet att inrätta reservat inom sitt territorialhav och i viss mån även inom den ekonomiska zonen (Bergquist 2003). Problem och möjligheter Miljömålsarbetet syftar bland annat till att undervattensmiljöer i högre utsträckning ska komma att åtnjuta ett utökat skydd. Inrättande av områdesskydd enligt miljöbalken innebär dock att flera praktiska, teoretiska och pedagogiska problem måste lösas. En vägledning för skydd av marina miljöer med höga naturvärden utkommer under 2007. I rapporten sammanfattas kriterier för urval och prioriteringar av marina skyddsvärda områden. Begreppet värdefull Först och främst är det angeläget att precisera kriterierna för vad som är att anse som en värdefull miljö. Värderingen kan utgå från vetenskapligt värde, representativitet/unicitet, friluftsintresse eller upplevelsevärde samt samhälls20 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård intresset i stort. Dessutom behövs verktyg för att prioritera bland de områden som identifierats som skyddsvärda. Ett nyckelbegrepp som används inom Natura 2000 är gynnsam bevarandestatus – arterna eller habitaten måste vara livskraftiga. Det måste helt enkelt finnas grundläggande förutsättningar för att lyckas med ett bevarande för framtiden. Avgränsningar Ett annat problem är svårigheterna att avgränsa miljöerna utan att utelämna värdefulla beståndsdelar. En allt för stor yta mellan dessa kan samtidigt medföra svårigheter vid förvaltning och vid motivering av en övergripande skyddsform. Ett sätt att lösa heterogenitet och motstridiga skyddsbehov inom ett extensivt eller sammansatt område kan vara att inrätta olika skyddszoner, där olika föreskrifter gäller. Zoner kan också fungera som ”buffertar” då det kan misstänkas att de värden man vill skydda är utbredda eller av olika anledningar kräver stora skyddsområden (Bergquist 2003). Skyddsformer och brukande Av de tillgängliga skyddsformerna har reservatsformen en stor fördel i att den kan ge ett skydd för både natur- och kulturvärden, också inom samma område. Reservatets primära syfte enligt miljöbalken är att medvetandegöra allmänheten om värdefulla miljöer; bevara deras kvaliteter; tillgodose behov av områden för friluftsliv samt borga för ett hållbart och ansvarsfullt bruk av miljön. Detta kan uppnås genom att nyttjande och exploatering av olika slag begränsas, eller hindras genom reglering. Reservatsbildning ställer dock större krav än att bara åstadkomma ett bevarande – det är också önskvärt att reservaten kan bidra till forsknings- och utbildningsmöjligheter och främja friluftsliv och rekreation. En spin-off effekt kan vara att turismen ökar och bidrar till att gynna den lokala ekonomin (Bergquist 2003, Riksantikvarieämbetet 2003). När det gäller skötsel av natur- respektive kulturmiljöer under havsytan i ett reservat ligger alltjämt huvudansvaret för kulturlämningen hos kulturmiljösektorn, både finansiellt och när det gäller genomförande. När det gäller mer omfattande kulturlämningar som förekommer i marina naturreservat finns det också goda skäl att även formalisera skyddet för kulturlämningen med stöd av kulturmiljövårdens regelverk, på samma sätt som sker med värdefulla bebyggelsemiljöer i naturreservat på land. Ett annat alternativ, som tar fasta på upplevelsevärdet i en miljö, är skapande av dykparker. Dykparker har ännu inte prövats i Sverige, men försök har gjorts i bland annat Finland. Parkmodellen har där syftat till att kombinera brukande och bevarande av en kulturhistoriskt värdefull fartygslämning genom ökad kontroll och krav på skonsam, ansvarsfull dykning. Dykningen regleras av Museiverket, som också tillhandahåller informationsmaterial inför besöket. I själva dykparken finns förtöjningsboj, ”stigar” och informationsskyltar, som påvisar hur dykningen ska ske och som presenterar lämningen. Dykparker kan skapas med turism, uppmuntrandet av ansvarsfullt brukande och förmedling av en kultur/naturupplevelse som enda mål. Stor vikt 21 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård bör då läggas vid att underlätta det praktiska genomförandet av dykningen. Parkeringsplatser och lastkajer, utfärdsarrangörer och förtöjningsbojar, nedstigningslinor och linor på botten kan behövas. Därtill bör dykplatsbeskrivningar och informationsmaterial tas fram och distribueras. Varken reservatslösningen eller dykparksalternativet är dock att betrakta som en garanti för ett hållbart skydd. Ett problem med geografiskt avgränsat områdesskydd är svårigheten att utestänga negativa påverkansfaktorer såsom exempelvis miljögifter. Många gånger kan hotbilderna mötas på ett effektivare sätt än genom lokala restriktioner. Dessutom förutsätter ett varaktigt bevarande genom reservat eller dykpark att de ekonomiska och juridiska grunderna är stabila och långsiktiga. Mycket kunskapsuppbyggnad och insatser återstår för att 50% av landets värdefulla undervattensmiljöer ska vara skyddade. Rapportens slutsats är ändå att de viktigaste förutsättningarna, i form av värdefulla miljöer och möjliga skyddsformer, finns tillgängliga. Synkroniserade skyddsinsatser utifrån ett helhetsperspektiv på miljön kan ge vinster för såväl naturvården som kulturmiljövården. 22 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Möjliga synergieffekter Den undervattensmiljö samhället vill värna om utgörs oftast av komplexa ekosystem, där kulturlämningar förekommer i varierande omfattning. Miljöns olika beståndsdelar är ofta intimt sammanflätade i sambands- och beroendeförhållanden. Fartygslämningar kan till exempel erbjuda bra skydd för fisk. En farledsspärr av sten på ett vidsträckt sandbottenområde gynnar den biologiska mångfalden. Förekomst av musslor kan minska erosionen på en lämning. Det faktum att kulturarvet ibland kan utgöra ett potentiellt hot mot miljön utgör också anledning till ökad samverkan. Skilda målsättningar finns i bevarandearbetet och de synliggörs i en nära dialog. Bevarande av en miljö kan motiveras av betydande vetenskapliga värden, höga upplevelsevärden eller pedagogiska värden, faktiska eller potentiella hotbilder och gynnsamma bevarandeförutsättningar. Om både natur- och kulturvärdena beaktas kan helheten i miljön tydliggöras. Det kan till exempel förhålla sig så att ett grundbankområde med en skyddsvärd habitattyp också innefattar rester efter en stenåldersboplats. Sammantaget kan ett sådant förhållande göra ett område så pass unikt och värdefullt, att det kommer att åtnjuta särskilt skydd mot all verksamhet som innebär påverkan på botten. Det ligger i såväl natur- som kulturmiljövårdssektorns intresse att skaffa sig kunskap om vilka beståndsdelar undervattensmiljön består av och hur dessa samspelar med varandra. Inventeringar och fördjupade studier kan utgöra värdefulla utgångspunkter för förståelsen av habitat respektive kulturmiljöer. Det kan exempelvis handla om att fastställa utbredningen av ett kulturlager och den mikrobakteriella aktiviteten i detsamma, att undersöka barlasthögars sammansättning utifrån deras betydelse för det marina livet, eller att dokumentera en fartygslämning som på sikt kan behöva tömmas på olja. På samma vis kan marina naturinventeringar, utförda i syfte att beskriva biotoptyper, bottensubstrat och dominerande arter på utsjögrund, medföra att ett generellt kunskapslyft i fråga om fornlämningssituationen i samma områden. Vid övervakning, studier eller inventeringar i fält kan det ibland finnas tillfälle för praktiska, materiella och ekonomiska samordningsvinster. Att söka av ett område med side scan sonar kan exempelvis ge viktig information både om bottentopografin och om förekomst av lämningar. 23 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Uppföljning av undervattensmiljöer En förutsättning för att följa miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård är att kunskapsunderlaget förbättras. I SjöMIS finns i dagsläget uppgifter om cirka 1500 lämningar under vatten i havsmiljö. Den geografiska spridningen är påtagligt ojämn. I regioner med institutioner som bedriver arkeologi under vatten och som har ett stort antal sportdykare är förhållandevis många lämningar registrerade, medan kunskapsläget är mycket knappt i andra regioner. Få försök har gjorts att identifiera och beskriva förekomst av sammanhållna, betydelsebärande kulturmiljöer under vatten. Föreliggande rapport har visat att sådana miljöer finns i såväl Skagerrak, Kattegatt, Öresund som Östersjön, Bottenhavet och Norra Kvarken. I dagsläget finns inga kulturreservat eller annat områdesskydd skapade utifrån höga kulturhistoriska värden under vatten. Ett nationellt och regionalt uppföljningssystem baserat på indikatorer har knutits till miljökvalitetsmålen. Indikatorerna används som en hjälp för att på ett överskådligt och tydligt sätt följa upp om miljökvalitetsmål och tillhörande delmål nås. Indikatorerna ska redovisas i Miljömålsportalens gemensamma uppföljningssystem – GUS. RAÄ ska i samråd med företrädare från den regionala kulturmiljövården ta fram ett program för vilka indikatorer som ska drivas och var ansvaret för att uppdatera dem ligger. I programmets första etapp föreslås totalt 15 indikatorer. För delmål 1 under miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård har indikatorn ”Skyddade havs- och kustområden” föreslagits att ingå i GUS av både kulturmiljö- och naturvården. Indikatorn är under utveckling och en hel del arbete behöver göras innan den är färdig att tillämpas. Nedan kommenteras indikatorn utifrån de reflektioner Statens maritima museer har gjort i denna studie. Utrymmet när det gäller antalet indikatorer i GUS är begränsat. För att myndigheterna ska kunna följa utvecklingen av undervattensmiljöer behövs dock ytterligare indikatorer som stöd i detta arbete. För att få en någorlunda täckande helhetsbild krävs att man tittar på såväl miljötillstånd som drivkrafter, påverkansfaktorer och responsen i form av åtgärder för att till exempel undanröja hot, minska problem eller öka intresset. Indikator: Skyddade havs- och kustområden Indikatorns fullständiga beteckning är ”Antal/areal skyddade havs- och kustområden fördelat på skyddsform och typ av miljö”. Delmålet den syftar till att följa går ut på att senast år 2010 ska minst 50% av skyddsvärda mari24 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård na miljöer och 70% av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt skydd. Nedan följer ett antal kommentarer kring den föreslagna indikatorn: • Det är bra att indikatorn redovisar både land- och vattenmiljöer eftersom dessa är sammanbundna med varandra. • I delmålet används begreppet skyddsvärda. Det är viktigt att reda ut och förtydliga vad som menas med detta begrepp i detta sammanhang eftersom det innehåller en värdering av miljöerna. • Brister i befintligt kunskapsunderlag gör det problematiskt att peka ut vad som är skyddsvärt för kulturmiljövården. Det kan till exempel innebära att urvalet av skyddade områden blir geografiskt snedvridet och att vissa typer av miljöer inte blir representerade. • Ett problem som också måste lösas är vad som anses vara långsiktigt skyddat. Att endast redovisa skydd enligt 7 kap. MB skulle renodla indikatorn och därmed göra den tydligare och lättare att kommunicera. Nackdelen är att information om skydd- och bevarandestatus i form av bland annat fornlämningar enligt KML, bevarandeplaner riksintressen med mera utelämnas. • Det är viktigt att så långt som möjligt integrera natur- och kulturperspektivet i beskrivning av indikatorn. • Det bör av indikatorn framgå om naturvårdens skyddade områden innehåller och säkerställer värdefulla kulturmiljöer och vice versa. • Genom att redovisa vilka typer av miljöer det rör sig om blir beskrivningen mer nyanserad och det blir lättare att identifiera hotbilder och föreslå lämpliga åtgärder. De olika typer av kulturmiljöer som beskrivs i denna studie skulle kunna fungera som utgångspunkt vid en indelning. Det är viktigt att denna indelning hamnar på rätt detaljeringsnivå. Är indelningen för grov/generell minskar värdet av denna information och är den alltför detaljerad kan indikatorn bli otymplig eller svårläst. • Indikatorn behöver kvalitetssäkras genom återkommande utvärderingar och fallstudier. Behov av fallstudier Som nämnts ovan finns det behov av ytterligare information för att kunna få en bättre bild av miljöförändringar under vatten och hur arbetet med miljökvalitetsmålet fortskrider. Det är angeläget att få en tydligare bild av antalet skadeverkningar på fornlämningar under vatten och dess orsak. Ett system bör upprättas för registrering av de skador som upptäcks. Statistik över antal skador orsakade av mänskliga ingrepp i miljöer bör kombineras med fallstudier. I en utredning om svensk kulturmiljöövervakning under vatten (Riksantikvarieämbetet & Statens maritima museer 2005) framhålls dykningens och trålningens påverkan på kulturarvet under vatten som särskilt angeläget att 25 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård klargöra. I bägge fallen finns indikationer på omfattande negativa konsekvenser, men underlag för kvalitativ och kvantitativ bedömning saknas. Vad gäller dykningen måste också slitaget sättas i relation till brukandet. Fallstudier för förbättrad kunskap om trålningens och dykningens påverkan på både natur- och kulturmiljöer under vatten kan baseras på referensområden, där det finns goda möjligheter att ta fram statistiskt underlag och att inventera skador. Fallstudierna bör både resultera i en bedömning och ett åtgärdsförslag. Eftersom områdesbeskrivningarna i denna förstudie omfattar flera olika typer av kultur- och naturmiljöer skulle de kunna utgöra en utgångspunkt vid val av referensområden. 26 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Miljöbeskrivningar Sammanlagt 25 områden utefter Sveriges kuster har valts ut som exempel på värdefulla kulturmiljöer under vatten. Dessa miljöer presenteras dels med en beskrivande text, dels med en tabell som listar de lämningar som finns inom respektive område. Områdenas avgränsningar, lämningar och geografiska läge redovisas även digitalt. Lämningarna är då markerade som punkter och kulturmiljöområdet som ett skrafferat fält. Objektstabellerna finns både i anslutning till textbeskrivningarna och till shapefilerna. Varje lämning har ett identitetsnummer och en kategoribeteckning, som återkommer i bägge tabellerna. Kategoribeteckningen åsyftar felmarginalen avseende lämningens position. De beteckningar som har använts är följande: 10 = lämningen bedöms finnas mindre än 10 meter från den angivna positionen. 20 = lämningen bedöms finnas 10–100 meter från den angivna positionen. 30 = tillförlitlig positionsangivelse saknas, men lägesbeskrivning möjliggör ungefärlig positionering eller lokalisering på plats. 40 = tillförlitlig positionsangivelse och lägesbeskrivning saknas, men lämningen bedöms finnas inom området. Befintliga områdesskydd som naturreservat, Natura 2000-områden, djurskyddsområden och dylikt redovisas då de ansluter till de utvalda kulturmiljöerna. Skyddad natur redovisas med grön skraffering, som motställs kulturmiljöernas svarta skraffering. Då befintliga områdesskyddet och utpekade kulturmiljöer sammanfaller erhålles en rutnätseffekt. 27 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Norrbyskär INDUSTRIMILJÖ Västerbottens län Hörnefors socken Kulturhistorisk beskrivning Strax före sekelskiftet anlades ett sågverk på en grupp öar i Bottenviken, 4 mil söder om Umeå. Norrbyskär byggdes upp som ett noga planerat mönstersamhälle med herrgård, skola, handelsbod, arbetarbostäder, park och maskinhus. Industrianläggningarna var mycket moderna, med bland annat en stor ångsåg, linbanor och kerattbanor. Sågverket kom att bli ett av Europas största och sysselsatte som mest 1400 bofasta arbetare. Den viktigaste utskeppningshamnen låg utmed Långgrundets västra sida. När exporten var som störst på 1920-talet låg det tätt med stora segelskepp i hamnen och på redden. Många av skeppen kom från länder som England, Grekland och Australien. Utmed stränderna löpte kilometerlånga kajer, timrade eller uppförda av splitved. På Norrbyskär fanns även skeppsvarv och slipar för nybyggnation och reparation av fartyg. Efter nästan 50 års verksamhet, 1952, lades sågverket ner. Arbetarna flyttade och bostäder och industrier lämnades att förfalla. En del av byggnaderna har på senare år rustats upp eller rekonstruerats. Talrika lämningar i form av husgrunder, rester av transportanläggningar, barlastmaterial och kajer vittnar om Norrbyskärs epok som betydelsefullt sågverkssamhälle. Under vattnet finns även en stor mängd sjunket timmer, rester de bryggoch kajanläggningar som funnits utmed större delen av stränderna, fundament till kranar och till linbanan, sliprar från varvsverksamheten samt ett antal fartygslämningar. De flesta av fartygslämningarna ska enligt uppgift vara pråmar, dels flatbottnade pråmar för lastning och lossning och dels ”havsgående” pråmar, det vill säga nedriggade segelfartyg. Status Norrbyskär är idag en idyllisk ögrupp. Tiotusentals årliga besökare gör den gamla industrimiljön till ett av Västerbottens viktigaste turistmål. Arbetarbostäderna används för sommarboende och Norrbyskärs Museum förvaltar flera av de historiska byggnaderna. På grund av den speciella bebyggelsen har platsen utnämnts som riksintresse. Undervattensmiljön är i dagsläget inte inventerad. Sportdykare vittnar dock om ett stort antal lämningar som kan sättas i samband med sågverksverksamheten. Flera av lämningarna är fortfarande delvis synliga ovan ytan. Motiv Norrbyskärs kulturmiljö belyser en viktig del av den nationella industrihistorien, nämligen den norrländska sågverksepoken. Eftersom ingen liknande verksamhet funnits på platsen före eller efter, är lämningarna tydligt avgrän28 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård sade i tid och kontext. Lämningarna under vatten är oumbärliga för en helhetsbild av Norrbyskärs historia, inte minst eftersom de ofta är bättre bevarade eller representerar andra kategorier än de på land. Därtill kan de exemplifiera de många olika transportsystemen till och från industrierna och den långväga utskeppning, som gjorde den norrländska ögruppen till en mångkulturell mötesplats. Den del av kulturmiljön som befinner sig under vatten är av stor betydelse såväl forskningsmässigt som upplevelsemässigt. Naturvärden Bräckt vatten, landhöjningspräglad flack moränkust samt istäcke vintertid gör Norra Kvarkens natur unik. På grund av vattnets låga salthalt är Kvarken artfattig och flera arter, bland annat den biologiskt viktiga blåstången samt torsken, har sin nordliga utbredningsgräns i området. Andra arter, såsom östersjömussla, ishavsgråsugga och vitmärla är istället utmärkande för området. Bottenfrusna vikar och oregelbundna vattenståndsändringar medför att de flesta alger är ettåriga. Grunda hård- och mjukbottnar, viktiga som lekoch yngelområden och för den biologiska mångfalden, finns i myckenhet. Även djupa bottnar, nedom 20 meter eller mer, finns inom området. Kvarken hyser dessutom ett rikt kustfågelliv och såväl gråsäl som vikare förekommer. Inom Kvarken finns flera naturskyddsområden vars yta till övervägande del utgörs av havsmiljöer. Bland dessa kan naturreservatet Holmöarna nämnas. Detta reservat är ett av de få i landet som till avgörande del motiverats utifrån höga marina värden. Ögruppen Norrbyskär består av långsträckta moränryggar, drumliner, som skapats av inlandsisen. Efter att ha varit hårt exploaterad under industriepoken har naturen återhämtat sig, och stora delar av lövskogarna på Norrbyskär börjar bli gamla och biologiskt värdefulla. Vid en inventering som företogs av Umeå kommun fanns hela 40 hektar kustlövskog av högsta naturvärde på Norrbyskär. Industriepoken har dock efterlämnat vissa kvarstående spår i landskapet. I den jord som fraktades som barlast med långväga fartyg kom frön och växter, vilket gav upphov till en flora med arter som vanligtvis inte skulle ha etablerat sig på en ö i Norrlands skärgård. Norrbyskär utgör inte naturskyddsområde och undervattensmiljön är inte uppmärksammad inom miljövården. I söder gränsar dock ögruppen till naturreservatet Snöanskärgården. Snöanskärgården har sedan 1973 varit skyddad som naturreservat, med beträdnadsförbud till vissa skär under häckningstider. Reservatets totala areal omfattar 5 700 hektar, varav knappt 5 500 hektar utgörs av vatten. Även Natura 2000 naturtyper ingår i reservatet. Det är förekomster av ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten, rev, perenn vegetation på steniga stränder, vegetationsklädda havsklippor, skär och små öar samt gråsäl. Enligt Greenpeace har också havsmiljön vid Snöanskärgården och Bondens fyr betydande naturvärden. Området är listat som ett av 10 inom landet som anses särskilt prioriterade vid inrättande av marina naturskyddsområden. Argumenten är den goda vattenkvaliteten, att salthalten har medfört en intressant förekomst och fördelning av växt- och djurarter, att skärgården utgör ett viktigt reproduktionsområde för fisk och att den har en rik flora. 29 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Referenser Bader, P. 1999. Brackvattenreservat i Västerbottens län. Länsstyrelsens naturförvaltning. Stencil. Berglund, L och Simonsen, H. 2003. Skydda livet i havet. Inrätta fler marina skyddsområden. Greenpeace. Stencil. Naturvårdsverket. 2000. Kust- och skärgårdsområden i Sverige. Bevarandestrategi.. Ollqvist, S och Salomonson, A. 2003. Bevarande, skötsel och användning av Kvarkens naturskyddade områden – en förstudie. Rapport från Kvarken Miljö – ett Interreg IIIA-projekt. Thomas Lindberg, amatörarkeolog och sportdykare www.ac.lst.se/ www.kvarkenguide.org 30 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Norrbyskär Nr Objekt 1. Kulturlager 2. Brygg- och kajanläggningar, minst 10 st. 3. Slip, minst 1 st. 4. Fartygslämningar, minst fem st. 5. Daniel 6. Fundament till linbanor och kranar Kategori Long Lat 31 Djup Kommentar N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Ångermanälvens mynningsvik MARITIM BYGD Västernorrlands län Hemsö/Hösjö/Säbrå/Gudmundrå/ Ytternäs/Bjärtå/Nora socken Kulturhistorisk beskrivning Kulturlandskapet kring Ångermanälvens mynningsvik har formats av de vattensågar, tegelbruk och järnbruk som under 1500- och 1600-talen etablerades i området. Under 1800- och tidigt 1900-tal kom området framförallt att präglas av sågverksindustrin, som mer eller mindre omvandlade mynningsviken till ett enda stort industriområde. Det strategiska läget mellan Bottenhavet och Ångermanälven möjliggjorde kontakter och transporter både utmed kusten och djupt in i skogsbygderna. På gränsen mellan älven och havsviken, vid Nyland, skedde bytet mellan havsgående fartyg och mindre, mer grundgående fartyg. Med tiden ledde detta till att lastageplatser, färjelägen, ett gästgiveri, en marknadsplats och en tullstation växte fram. Utöver det industriella nyttjandet har viken också använts för fiske och för skeppsbyggeri. På Storön närmast havsbandet finns tomtningar. Vid mitten av 1500-talet erhöll Gävles borgarskap ensamrätt på strömmingsfisket utmed norrlandskusten, och fjärrfiskelägena utnyttjades säsongsvis fram till slutet av 1800-talet. De flesta av varvsplatserna kan hänföras till 1700- och 1800-talen. Redan i början av 1500-talet började det dock byggas skutor för kronans räkning alldeles utanför älvmynningen. Åtminstone ett fiskeläge, ett tjugotal varvsplatser, ett okänt antal platser för båtbyggnation samt tre färjelägen har funnits inom området. Under vattnet och i vattenbrynet finns flera lämningar som kan relateras till handel och samfärdsel, industri, transport och fiske. Timmer från flottningsepoken utgör ett dominerande inslag i kulturlagret. Status De bägge lokaliserade fartygslämningarna har översiktligt dokumenterats av lokala museer år 1984 respektive 1991. Delar av vattenområdet besiktigades år 2000 inom ramen för en förstudie kring inventeringsbehov avseende fornlämningssituationen under vatten. Området är inte systematiskt inventerat. Såväl förstudien av år 2000 som C. Westerdahls efterforskningar indikerar att det faktiska antalet lämningar kan vara mycket stort. Motiv Vikens karaktär av gränszon mellan älven och den öppna kusten har varit avgörande för områdets historiska utveckling. Viken har utgjort en samlingspunkt i ett vittförgrenat kommunikationsnät, som omfattat såväl skogsbygder som kuststäder och som utgjort grunden för lokal samhällelig etablering. 32 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Ångermanälvens mynning Nr Objekt 1. Kulturlager 2. Fiskeanläggning 3. Kajanläggning 4. Barlasthög 5. Barlasthög 6. Fartygslämning 7. Fartygslämning Kategori Long Lat Djup Kommentar RAÄ Hemsö 57 33 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård På grund av detta, och eftersom bruket av viken har förändrats över tid, ger lämningarna ett sammansatt intryck. De kan associeras till både kust och inland, industri och gårdsverksamhet samt lokala respektive perifera aktörer. Lämningarna under vatten skiljer sig delvis från dem på land, och kompletterar därför bilden av områdets historia. De utgör en väsentlig del av kulturmiljön i området, och är essentiella för ett helhetsperspektiv och en förståelse av områdets särart, organisation och utveckling. Naturvärden År 2000 utnämndes Höga kusten till världsarv. Områdets unika geologi är det främsta skälet till utnämningen. Avsnitt av kusten är av samma anledning även skyddade som naturreservat och Natura 2000-områden. Höga kusten har emellertid också uppmärksammats av flera tongivande myndigheter och organisationer för sina höga marina värden, som utgörs av rent vatten, varierade djup och miljöer samt en sammansatt blandning av marina- sötvatten- och brackvattenarter. Området är bland annat medtaget på HELCOM:s lista över värdefulla marina områden i Östersjön. Vattenområdet kring Ångermanälvens mynning är inte uppmärksammat för naturvärden under vatten. Generellt anses emellertid grundbotten- och avrinningsområden vara värdefulla som reproduktionsområde och som barnkammare för det marina livet. Kustavsnittet strax norr om Ångermanälvens avrinningsområde är listat av Greenpeace som ett av 10 marina områden inom landet som man anser särskilt prioriterade vid inrättande av marina naturskyddsområden. De grunda, vegetationsklädda bottnarna har en nyckelroll för kustens biologiska mångfald. De grunda havsvikarna hyser en ytterst intressant flora, och har en algzonering som är mycket speciell. Inom området finns endast ett naturreservat, Storön. Reservatet är instiftat på grund av klippöns spännande geologi, och omfattar inte havsområden. I söder ligger ytterligare ett mindre reservat, Bjuröklubb-Smitingen, som delvis utgörs av hav. Detta reservat, som också utgör Natura 2000-område, är skyddat på grund av de speciella geologiska förhållandena, på grund av havsbadets betydelse för friluftslivet samt med stöd av habitatdirektivet. Referenser Arbin, S. & Höglund, P. 2000. Resursutnyttjande i älvmynningen. Rapport 2000:6. Länsmuseet Västernorrland. Berglund, L. och Simonsen, H. 2003. Skydda livet i havet. Inrätta fler marina skyddsområden. Greenpeace. Stencil. SjöMIS Westerdahl, C. 1987. Norrlandsleden II. Härnösand. www.highcoast.net www.y.lst.se 34 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Galtströms bruk INDUSTRIMILJÖ Västernorrlands län Njurunda socken Kulturhistorisk beskrivning Galtströms bruk anlades 1673, som det första järnbruket i Medelpad. Platsen var lämplig eftersom det fanns en ström, rikligt med skog och goda transportmöjligheter. Malmen fraktades sjövägen från Utö gruvor i Stockholms skärgård. En järnväg anlades i området omkring 1865. Stora delar av bruket förstördes av ryska styrkor 1721, men byggdes åter upp och var i drift fram till 1916. Galtströms bruk var det enda av många medelpadska järnbruk som överlevde sekelskiftet 1900. Idag finns tydliga spår kvar från järnbruksepoken. Utöver den bevarade bebyggelsen från bruket och det samhälle som växte fram runt detsamma finns numera en museijärnväg, som leder ned till utskeppningskajen. Här finns även en gammal ångkran, som vittnar om hur fartygen lossades och lastades. Under vattnet fortsätter kulturmiljön i form av flera fartygslämningar och stenkistor. En bit utanför kajen ligger bland annat lämningarna efter fyra pråmar, som ägdes av bruket. Dessutom finns en större fartygslämning och minst en stenkista. Uppgifter om ytterligare förlisningar inom området finns. Status Vattenområdet utanför bruket är inte systematiskt inventerat, men utgör ett dykmål för dykklubbar i Sundsvallstrakten. Kulturmiljön på land ingår som ett projekt i ramprogrammet ISKA (Industrisamhällets kulturarv) i Västernorrland. Dessutom finns föreningen Galtströmståget, som bidrar till att lyfta fram bruksmiljöns betydelse genom återskapandet av bruksjärnvägen. Motiv Området Galtström har en stor potential som kulturturistiskt besöksmål. Lämningarna under vatten kan bidrag till att stärka upplevelsen av kulturmiljön och skänka ett vidgat perspektiv på industrihistorien. Pråmarna utgör en viktig beståndsdel i denna miljö, eftersom de illustrerar hur strandnära industrier ofta höll sig med ett eget stall av pråmar för tyngre, oömma frakter längs skyddade vattenvägar. Pråmarnas funktion i vår transport- och industrihistoria har sällan uppmärksammats av forskningen, eftersom de varken till last eller till utförande kan anses särskilt spektakulära. Lastdragarna tillmättes inte heller något större symbolvärde av sin samtid, utan lämnades ofta att förfalla i utkanten av industrimiljöerna sedan de tjänat ut. Naturvärden Kustavsnittet kring Sundsvall är inte nämnvärt uppmärksammat på grund av eventuella marina värden. I södra Bottenhavet är det fram för allt grundom35 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård rådena långt ute till havs som lyfts fram som betydelsefulla, bland annat i egenskap av reproduktionsområde för fisk. Dessa områden förmodas vara relativt ostörda och opåverkade av människan. Kring Galtström saknas naturskyddsområden eller dokumenterat höga naturvärden. Det närmaste naturreservatet, tillika Natura 2000-området, omfattar Brämön och Kalven. Inom området är det framförallt den orkidérika kalkväxtfloran som utgör det främsta naturvärdet. Syftet med reservatet är att skydda ett oexploaterat och ostört kustområde, där skog, våtmarker och stränder huvudsakligen får utvecklas fritt efter naturligt förekommande processer. Referenser Berglund, L. & Simonsen, H. 2003. Skydda livet i havet. Inrätta fler marina skyddsområden. Greenpeace. Stencil. SjöMIS www.iska.nu www.y.lst.se 36 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Galtströms bruk Nr Objekt 1. Fartygslämning 2. Fartygslämning 3. Fartygslämning 4. Fartygslämning 5. Fartygslämning 6. Stenkista Kategori Long Lat 37 Djup Kommentar N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Axmar bruk INDUSTRIMILJÖ Gävleborgs län Hamrånge socken Kulturhistorisk beskrivning Axmar bruk uppfördes i slutet av 1600-talet som det första norrländska vallonbruket. På platsen fanns tre viktiga förutsättningar för järnframställning: en å med vattenkraft, skog för kolproduktion samt ett bra hamnläge. Hamnen var av avgörande betydelse, eftersom malm och kol behövde skeppas till bruket och allt färdigt järn skeppas ut. Från början sköttes lastning och lossning vid kaj, men under 1700-talet hade fartygen blivit så pass stora och vattnet så grunt att man fick övergå till att ankra upp på fjärden. Pråmar fick nu ombesörja transporterna mellan fartygen och bruket. När järnframställningen lades ned på 1920-talet upphörde även behovet av hamnen. Bruket utgörs idag av en välbevarad industrimiljö med bebyggelse från 1860-talet. Utmed stränderna finns moringar och kajlämningar som påminner om lastageplatser och ankringsplatser. Under vattnet fortsätter kulturmiljön i form av fartygslämningar, kulturlager och barlasthögar. Ett omfattande system av kedjor, som förmodligen använts vid varpning av pråmar, är utspritt över botten. Med ett undantag är fartygslämningarna, till skillnad från flertalet fartygslämningar i Axmars skärgård, byggda på kravell. Detta har förmodligen att göra med att de var specialiserade på transporter till och från bruket. Status Under 1990-talet inventerades bottenområdet utanför Axmar bruk av sportdykare, och i samband med detta uppmärksammades det stora antalet lämningar förknippade med bruksverksamheten. I jämförelse med fynd från senare inventeringar i Axmars skärgård framgår det att lämningarna i flera avseenden är av en särskild sammansättning och karaktär. Området får anses förhållandevis väl inventerat, men utbredning och sammansättning av kulturlager och barlasthögar är inte fullt klargjort. Regelrätta beskrivningar och dokumentation av de olika lämningarna saknas. Det är också troligt att ytterligare lämningar finns inom det aktuella området. Motiv Kulturmiljön på botten utanför Axmar bruk är ovanligt intakt. Sedan bruksverksamheten upphörde har miljön lämnats orörd och därmed bevarats. Kontexten är också otvetydig, eftersom endast en typ av verksamhet har förekommit på platsen. Lämningarna under vatten kan bidra med att belysa bruket ur ett maritimt perspektiv och i synnerhet spegla brukets logistik. De kan dessutom komplettera bilden av den äldre brukshistorien. Lämningarnas främsta värde 38 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Axmar Nr Objekt Kategori Long Lat 1. Kulturlager 30 2. Barlasthög 30 3. Barlasthög 30 4. Barlasthög 30 5. Barlasthög 30 Flera mindre högar. 6. Övrigt 30 Område med tackjärn. 7. Fartygslämning 30 8. Fartygslämning 30 9. Fartygslämning 30 10. Fartygslämning 30 11. Fartygslämning 30 12. Fartygslämning 30 13. Fartygslämning 30 14. Fartygslämning 30 15. Fartygslämning 30 39 Djup Kommentar N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård är dock att de tillsammans med bebyggelselämningarna möjliggör ett helhetsperspektiv på bruksverksamheten. Samhörigheten med bruksmiljön på land är orubblig. Kulturmiljön under vatten och kulturmiljön på land utgör tillsammans en helhet. Naturvärden I södra Bottenhavet är det fram för allt de avlägsna grundområdena långt ute till havs som lyfts fram som områden med dokumenterat höga naturvärden. Detta bottnar framför allt i grundvattenområdenas betydelse i egenskap av reproduktionsområde för fisk. Axmar skärgård utgör det största relativt oexploaterade skärgårdsområdet längs den södra bottenhavskusten. Mot bakgrund av detta bildar skärgården länets största naturreservat. Det består av 950 hektar land och 3500 hektar vatten, men är primärt skyddat på grund av sina steniga stränder, sina klippöar och sitt kustfågelliv. Sedan 1998 utgör skärgården, med stöd av fågeldirektivet, ett Natura 2000-område. Referenser Dahlström, J. m .fl. 1994. Axmarprojektet. En marin inventering 1994. Del 1. Stencil. Dahlström, J. m .fl. 1995. Axmarprojektet. En marin inventering 1995. Del 2. Stencil. Ulfhielm, B. Antikvarie, Länsmuseet Gävleborg. E-postkorrespondens. www.x.lst.se www.naturvardsverket.se 40 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Gräsö FÖRLISNINGSOMRÅDE Uppsala län Gräsö socken Kulturhistorisk beskrivning I ett bälte nordost om Gräsö, mellan Argos grund och Grundkallegrunden, har flera tragiska förlisningar inträffat under 1900-talets första hälft och mitt. Dessa förlisningar, som ibland krävde hela besättningars liv, berodde inte på krigshändelser utan på hårt väder, grundfyllda vatten, överlastade fartyg och feltolkade fyrljus. Såväl träfartyg som stora lastångfartyg förstördes i bränningarna. Ångvisslingar och gnistmeddelanden om hjälp, liksom lanternor på väg mot grundbankar, uppmärksammades vid flertalet tillfällen på Gräsö. I de allvarligaste situationerna kunde dock varken Örskärs livräddningssituationen, fyrpersonalen eller gräsöborna gå ut för att undsätta haveristerna. Trots att flera av olyckorna krävde många dödsoffer har händelseförloppen detaljerat kunnat återges av överlevande eller av fyr- och livräddningspersonal. Olyckorna har också gjort sig påminda i form av ilandflutna vrakspillror, kroppar och laster. Flera byggnader på Gräsö är uppförda med virke som medförts på de sjunkna fartygen. De fartygslämningar som lokaliserats utanför Gräsö utgör dock inte de enda i området som gått ett tragiskt öde till mötes. År 1877 rycktes 15 örskärsbor plötsligt bort, då deras båt förliste på väg hem från julottan i Gräsö kyrka. Tidningsnotiser från 1700- och 1800-talen talar om ytterligare ett 20-tal förlisningar i området. Status Farvattnen utanför Örskär och Gräsö är inte inventerade. Till stora delar är de inte heller sjömätta. Fler fartygslämningar bör med säkerhet finnas inom området. De fartygslämningar som idag är kända inom området har lokaliserats genom engagerade sportdykare, som gjort efterforskningar och sökt av avgränsade bottenpartier med bland annat side scan sonar och ROV. Sedan fartygslämningarna lokaliserats har en del bärgningar förekommit. Gräsö hembygdsmuseum förvarar exempelvis ett antal föremål som bärgats från Vesta. Motiv Området norr och ost om Gräsö utgör ett förlisningsområde, där den dramatik och tragedi som ofta är förenad med sjöolyckor är särskilt påtaglig. Fartygslämningarnas relativt unga ålder har medfört att vittnesbörden om besättningars kamp för att rädda såväl haveristen som sig själva, samt om Gräsöbornas bistånd, och är välkänd och bevarad. Det faktum att olyckorna har skett trots att såväl fyr- och livräddningsväsendet som navigations- och kommunikationshjälpmedel var relativt välutvecklat, påminner om människans ständiga underläge i kamp mot stormiga, kalla hav. Det stora antalet 41 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård förlisningsuppgifter från äldre tid understryker ytterligare områdets historia som ett erkänt olycksdrabbat och svårnavigerat kustavsnitt. Flera av fartygslämningarna är välbevarade och utgör idag populära dykmål. Naturvärden Gräsöarkipelagen är väl känd för sina höga biologiska värden. Örskär i norra Gräsöarkipelagen utgörs delvis av ett naturreservat. Naturvärdena utgörs av de varierande och kalkhaltiga markerna, vilka givit upphov till en rik flora och fauna, samt att ön utgör en viktig rastplats för flyttfåglar. Om vårarna kan tiotusentals bofinkar eller ringduvor ses passera samtidigt, och vid hårt väder kommer även sjöfågel in. Eftersom många fåglar passerar kan man se både nordliga och sydliga arter. Flera säl- och fågelskyddsområden finns på skären i den östra delen av skärgården. Några av de mindre skären ingår även i Natura 2000-nätverket på grund av sin betydelse för fågellivet och sälbeståndet. Gräsö ligger i ett av norra Europas 39 viktigaste sjöfågelområden. Gräsö/Singöområdet är också uppmärksammat som ett marint värdefullt gränsområde mellan Bottenhavet och Östersjön. Området innehåller viktiga reproduktionsområden för flera fiskarter, och skärgården är av stor betydelse för fågellivet. Greenpeace har listat området som en av 10 inom landet som anses särskilt prioriterade vid inrättande av marina naturskyddsområden. Arkipelagen är också föreslaget av HELCOM som ett internationellt viktigt marint skyddsområde. Särskilda inventeringar och övervakningsprogram har utförts, och för närvarande pågår arbetet med att skapa ett naturreservat med marint syfte. De marina värdena motiveras av att området är representativt för brackvattenarter och marina arter, samt att det innefattar både öppna djupområden i öster och grunda flador och vikar i väster. De grunda, vegetationsklädda bottnarna har en nyckelroll för kustens biologiska mångfald. Både växt- och djursamhällenas sammansättning av arter speglar relativt opåverkade och ursprungliga miljöförhållanden, vilket gör området värdefullt som referensområde i övervaknings- och forskningssammanhang. Eftersom vattenförhållandena vid Gräsö är representativa för huvuddelen av det vatten som transporteras från Bottniska viken till Egentliga Östersjön antas Gräsö skärgård ha en särskild betydelse för den nationella marina miljöövervakningen. Referenser Berglund, L. & Simonsen, H. 2003. Skydda livet i havet. Inrätta fler marina skyddsområden. Greenpeace. Stencil. Frisén, R. 2000. Kust- och skärgårdsområden i Sverige. Bevarandestrategi. Naturvårdsverket. Stockholm. Halvarsson, M., Kurberg L. & Söderström N. Gräsö skärgård. En sammanställning av naturvärden. Länsstyrelsens meddelandeserie 2004:1 SjöMIS www.naturvardsverket.se www.c.lst.se 42 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Gräsö Nr Objekt Kategori Long Lat Djup 1. Cederic 10 18°21´052 60°37´778 25-44 2. Cornelis 20 18°49´90 60°26´45 8-12 3. Estonia 20 18°30´84 60°28´96 Okänt 4. Fylgia 20 18°30´23 60°30´95 4,5-13 5. Rosafred 40 18°21´7 60°37´6 10 6. Vesta 10 18°21´250 60°34´824 37 7. Fartygslämning 40 18°36´4 60°20´79 1-3 43 Kommentar N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Söderarm FÖRLISNINGSOMRÅDE Stockholms län Rådmansö socken Kulturhistorisk beskrivning Söderarm ligger som en sista utpost i havsbandet mellan Stockholms norra skärgård och Ålands hav. Ett av de norra inloppen till Stockholm, förbi Arholma båk, går strax norr om ön. På östsidan går den yttre leden utmed kusten. På 1830-talet uppfördes den fyr, som fortfarande vägleder sjöfarten. Dessförinnan, sedan 1600-talet, fanns det en båk på ön. Sjöfartens behov medförde att den avlägset belägna, steniga lilla ön kom att befolkas av såväl fyrpersonal som lotsar. På kobbarna runt om fanns dessutom flera hamnfisken. Sundet mellan Söderarm och Tyvskär fungerade som naturhamn, där man kunde söka skydd eller vänta på vind. På de slipade klippstränderna finns kompassrosor och andra ristningar. Några är daterade till 1700-talet. I naturhamnen finns idag tre fartygslämningar och två lämningar efter skeppsbåtar. På land, nedanför fyren, finns ankare och bråspel från en av fartygslämningarna uppställt. Ett roder från en numera okänd fartygslämning tillhör likaså monumenten på land. På botten i sundet finns även ett kulturlager bestående av bland annat skeppstimmer från sönderslagna fartygslämningar. Ett stockankare har bärgats. Inom de närmaste omgivningarna finns lämningar efter ytterligare fyra fartyg, som aldrig nådde säkerheten på Söderarm. Tre av dessa är identifierade, och deras historia vittnar om konsekvenserna av hårt väder, felnavigering, grundstötningar och fyr- och lotspersonal som varit förhindrade att assistera. Utöver de lokaliserade lämningarna finns uppgifter om ytterligare ett 30-tal förlisningar i området sedan 1700-talet. Status En av fartygslämningarna i naturhamnen undersöktes på 1960-talet. Utifrån ett rikt fyndmaterial, som tillfördes Sjöhistoriska museets samlingar, kan den dateras till första hälften av 1700-talet. En annan av de oidentifierade fartygslämningarna fotodokumenterades. Delar av omgivningen har sökts av med side scan sonar. Att döma av de lösa fartygsdelarna och antalet förlisningsuppgifter bör ytterligare fartygslämningar finnas i området. Motiv Söderarm med omnejd kan beskrivas som ett utpräglat maritimt område, beläget i extrem utskärgårdsmiljö och med lämningar efter aktiviteter som är intimt förknippade med en omfattande och betydelsefull sjöfart. Lämningarna under vatten knyter an till öns kända historia som fyr- och lotsplats, naturhamn och hållpunkt utmed farleden. Under många år var det förbjudet för allmänheten att gå iland på Söder44 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård arm och Tyvskär, eftersom kobbarna huserade kustartilleriets försvarsanläggningar. Sedan en tid tillbaka är hamnläget, fyrbyn och skären åter tillgängliga för turister, fritidsseglare och sportdykare. Dykutfärder arrangeras regelbundet och området får, med de många fartygslämningarna och de goda siktförhållandena, anses ha ett stort upplevelsevärde. Naturvärden Hela den yttre delen av Stockholms skärgård, med sina tiotusentals kobbar och skär, representerar en naturtyp av högt nationellt och internationellt värde. Skärgården präglas av sprickdalslandskap med slipade granit-/gnejsklippor, en sparsam men intressant växtlighet, ett rikt fågelliv samt värdefulla brackvattenmiljöer. Hälften av de svenska bestånden av bland annat ejder och labb, samt en fjärdedel av landets bestånd av tobisgrissla, roskarl och tordmule häckar i Stockholms skärgård. Skärgården utgör landets starkaste fästen för havsörn. Genom dess orördhet och vidsträckta areal utgör det ett viktigt referensområde. Beträffande undervattensmiljön utgör skärgården en övergångszon till högre salthalt söderut och det nordligaste utbredningsområdet för ett antal marina arter. Över huvud taget är länets skärgård och dess fortsättning över Åland och Åbolands skärgård ett gigantiskt filter för havsväxter. Frågan om att skydda Stockholms ytterskärgård som världsarvsområde väcktes redan 1996. I dagsläget är det främst de södra delarna av skärgården som har säkerställts genom områdesskydd. Arbetet med att utöka skyddet, med särskild koncentration till ytterskärgården norr om Sandhamn, fortskrider. Delområdet Arholma – Söderarm utgör område av riksintresse för naturvård. Söderarms skärgård utgör ett av de örikaste partierna av Stockholms skärgård. Den karaktäriseras av kala klippöar med slipade hällar och en typisk skärgårdsflora. Området hyser ett rikt fågelliv och gråsäl förekommer. Söderarmsskärgården hade förr stor betydelse för utskärgårdsfisket. I dag ligger hela skärgården inom militärt skyddsområde/kontrollområde. Mellan Arholma och Söderarmsskärgården finns flera naturreservat och ett fågelskyddsområde. Det reservat som är beläget närmast Söderarm är Hallskärets naturreservat, som beskrivs som några kobbar med rundslipade klippor och hällar, och artfattig vegetation i träd- och fältskiktet. Ändamålet med reservatet är att skydda och bevara ett representativt avsnitt av ytterskärgårdens natur samt att säkra området för det båtburna friluftsfolket. Referenser Naturvårdsverket. 2000. Kust- och skärgårdsområden i Sverige. Bevarandestrategi. SjöMIS www.naturvardsverket.se www.ab.lst.se 45 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Söderarm Nr Objekt Kategori Long Lat Djup 1. Kulturlager 30 2. Ibex 30 19°23´47 59°45´8 18 3. Triton 20 19°27´14 59°45´04 12-18 4. Kompanus 20 19°22´61 59°44´62 18 5. ”Storkyrka” 20 19°23´55 59°43´95 3 6. ”Gröna Duvan” 20 19°24´50 59°45´09 18 7. ”Ekvraket” 20 19°24´55 59°45´10 12-40 8. ”Furuvraket” 20 19°24´65 59°45´15 8 9. Båtlämning 30 10. Båtlämning 30 46 Kommentar N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Skeppsholmen - Kastellholmen HAMN/ANKRINGSPLATS Stockholms län Stockholm socken Kulturhistorisk beskrivning På 1640-talet flyttade kronans varv från Blasieholmen till Skeppsholmen. Vid skeppsgården byggdes och reparerades örlogsfartyg, och platsen utgjorde flottans hemmahamn. I slutet av 1600-talet upphörde verksamheten, då örlogsflottan och skeppsgården flyttade till den nyanlagda örlogsbasen i Karlskrona. På 1720talet förlades istället skärgårdsflottan till Skeppsholmen, och en hamn mellan broarna över till Kastellholmen iordningställdes. Den västra bron, som anlagts då flottan först etablerade sig på Skeppsholmen, kom snart att bytas ut mot dykdalber och bommar. Hamnen befanns senare vara otillräcklig för galärflottan, som flyttade vidare till östra Skeppsholmen och Galärvarvet. Kring Skepps- och Kastellholmen finns ett stort antal fartygslämningar, ett kulturlager samt rester av en broanläggning. Flera lämningar härrör från skeppsgården och den tid då örlogsflottan och skärgårdsflottan var förlagda hit. En del utgör rester av fartyg som slopats och återanvänts som utfyllnader eller fundament för bryggor och broar. Andra kan antas ha gått under eller bara övergivits. På en karta från 1730-talet, signerad C. F. Hauswolf, är ett drygt 20-tal fartygslämningar samt rester av den äldre bron markerade inom området. Tre av fartygslämningarna har särskilt uppmärksammats. Bottenpartiet av ett örlogsfartyg är vid lågvatten synligt från kajen. En påle som genomborrar skrovet har daterats till 1639. En annan fartygslämning har, utifrån ovan nämnda karta, identifierats som en galär. En tredje ingår delvis i kajanläggningen och kan eventuellt identifieras som den ryska galären Penny, som erövrades vid Svensksund år 1790 och slopades 1810. Status Området är inte fullständigt inventerat, och det faktiska antalet lämningar är därför oklart. Under 1990-talet, i samband med arkeologiska undersökningar inför förstärkning av kajerna, avsöktes delar av vattenområdet. Flera fartygslämningar påträffades i kajerna och under vatten. I dagsläget finns uppgifter om cirka 10 iakttagna fartygslämningar. Ingen av dessa har dokumenterats i detalj. Området ingår i riksintresset Skeppsholmen – Kastellholmen. Motiv Lämningarna mellan Skeppsholmen och Kastellholmen vittnar om flottans fäste i Stockholm. Tillsammans med amiralitetets och skeppsgårdens byggnader på land utgör de en tydlig kulturmiljö. De slopade och sekundärt använda fartygslämningarna bidrar också till att förmedla ett mindre högstämt perspektiv på flottan. De upphuggna och tömda skroven illustrerar det för dåti47 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård den vanliga förfarandet att återanvända uttjänta fartygsskrov vid anläggandet av strandnära konstruktioner. Flertalet av lämningarna kan antas vara ovanliga så till vida att de är flera hundra år gamla och av fartygstyper som endast förekommit inom flottan. Området besöks regelbundet av sportdykare. Flera av lämningarna kan även skönjas från land vid lågvatten. Naturvärden Stockholm stad anses generellt ha ett förhållandevis rent vatten. Särskilt höga naturvärden inom hamnområdet har dock inte uppmärksammats. Referenser FMIS Rönnby J. & Lindström M. 1998. Under Skeppsholmsbron. Marinarkeologisk tidskrift nr 1. SjöMIS www.ab.lst.se www.stockholm .se 48 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Skeppsholmen – Kastellholmen Nr Objekt Kategori Long Lat 1. Kulturlager RAÄ Stockholm 206:1 2. Bro RAÄ Stockholm 206:1(1) 3. Fartygslämning RAÄ Stockholm 206:1(2) 4. Fartygslämning RAÄ Stockholm 206:1(2) 5. Fartygslämning RAÄ Stockholm 206:1(2) 6. Fartygslämning RAÄ Stockholm 206:1(2) 7. Fartygslämning RAÄ Stockholm 206:1(2) 8. Fartygslämning RAÄ Stockholm 206:1(2) 9. Fartygslämning RAÄ Stockholm 206:1(2) 10. Fartygslämning RAÄ Stockholm 206:1(2) 11. Fartygslämning RAÄ Stockholm 206:1(2) 12. Fartygslämning RAÄ Stockholm 206:1(2) 49 Djup Kommentar N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Kohamn HAMN/ANKRINGSPLATS Stockholms län Ingarö socken Kulturhistorisk beskrivning Alldeles invid den nord- sydgående farleden på Nämndöfjärden ligger några kobbar, Maderö, Kofoten och Skeppsholmen, emellan vilka man finner ett visst skydd mot vågor och vind. På historiska kartor och sjökort är platsen utmärkt som ankringsplats och kallas Kohamn. Den lilla fladen ligger strategiskt belägen utanför Värmdölandet, mellan de två inloppen till Stockholm. Platsen är dessutom mycket lättillgänglig från den inre nord- sydgående farleden utmed kusten. Kohamn var förmodligen en välbesökt men ganska vanlig och oansenlig naturhamn; en sådan som främst användes av förbipasserande fartyg som sökte natthamn, som väntade på vind eller som behövde nödhamn. Fler lämningar på botten vittnar om att den idag anonyma platsen under flera århundraden nyttjats som ankringsplats. I sundet mellan Maderö och Kofoten, på mellan 31 och 17 meters djup, ligger en relativt välbevarad och en sönderfallen fartygslämning. Utifrån skeppstekniska karakteristika och fyndmaterial kan fartygslämningarna dateras till medeltid respektive 16001700-tal. Ett ålderdomligt stockankare ska även ha påträffats i sundet. På botten finns ett kulturlager med fragment av bland annat keramik, kritpipor och järnkonkretioner. Utmed Skeppsholmens strand och vid Kofotsgrund finns ytterligare skeppstimmer från sönderslagna fartyg. Flera muntliga och skriftliga uppgifter om förlisningar i området finns. Bland annat beskrivs i ett rättegångsprotokoll hur en saltlastad skuta ska ha sjunkit i Kohamn 1701. Det är möjligt att denna skuta är identisk med någon av de eftermedeltida fartygslämningarna. Status Sundet mellan Kofoten och Maderö avsöktes till stora delar av en grupp sportdykare 1969, varvid två av fartygslämningarna påträffades. Hamnområdet är dock inte inventerat i sin helhet. Det är tänkbart att ytterligare lämningar finns i eller i anslutning till den före detta hamnen. Den medeltida fartygslämningen bär spår av skadegörelse från sportdykare och uppankrade båtar. En kabel har delvis skadat 1600-1700-talslämningen. Motiv Ur ett kulturhistoriskt perspektiv kan Kohamn studeras i egenskap av ankringsplats. Fartygslämningarna utgör också intressanta studieobjekt i sig själva. Det finns dels chans att belysa innebörden av begreppet ”skuta” under början av 1700-talet, dels möjlighet till ökad kunskap om medeltida fartyg. Intressant i sammanhanget är fynden av profiltegel och ammunition på den äldre vrakplatsen. 50 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Kohamn Nr Objekt Kategori 1. Kulturlager 20 2. ”Maderövraket” 30 3. ”Kofotenvraket” 30 4. Fartygslämning 30 5. Fartygslämning 10 Long Lat Djup 18°36´874 59°13´076 10-12 51 Kommentar N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Det skyddade läget och närheten mellan de olika lämningarna innebär också bra möjligheter till vrakdykning. Den närbelägna farleden tydliggör platsens historiska och kulturgeografiska sammanhang. Sammantaget har platsen stor pedagogisk potential. Naturvärden Karakteristiskt för Stockholms skärgård är en sparsam men intressant växtlighet, ett rikt fågelliv samt värdefulla brackvattenmiljöer. Beträffande undervattensmiljön utgör Stockholms skärgård en övergångszon mellan den lägre nordliga salthalten och den högre salthalten söderut, vilket skapar en gräns för det nordligaste utbredningsområdet för vissa marina arter. De inre och mellersta delarna av Stockholms skärgård är som regel mer kulturpåverkade och störda än de yttre skärgårdsområdena. Ett stort antal områden i den södra och mellersta skärgården har säkerställts genom områdesskydd. Alldeles väster om Maderö och Kohamnskomplexet ligger Björnö naturreservat, som bildades 1983. Reservatet omfattar totalt 1000 hektar, varav 660 hektar utgörs av vatten. Reservatet beskrivs som kulturpräglad skärgårdsnatur, med ett öppet småskaligt odlingslandskap insprängt i dalar mellan skogar och klippor. Särskilt framhålls betesmarkerna med deras rika flora. Eventuella marina värde inom området är inte dokumenterade. Referenser Naturvårdsverket. 2000. Kust- och skärgårdsområden i Sverige. Bevarandestrategi. SjöMIS www.naturvardsverket.se www.ab.lst.se 52 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Dalarö HAMN/ANKRINGSPLATS Stockholms län Dalarö socken Kulturhistorisk beskrivning Dalarö ligger utmed segelleden mellan Mysingen och Jungfrufjärden. Samhället har präglats av den civila och militära sjöfarten samt den viktiga lots- och tullnäringen, som utgjort själva grunden för Dalarös framväxt. Funktionen som hamn är belagd redan sedan slutet av 1300-talet. Under 1500- och 1600-talet användes hamnen som utgångspunkt vid många flottexpeditioner, men fram för allt besöktes den av inhemska och utländska handelsfartyg. Dalarö blev en mötesplats för kungar, ambassadörer och andra högre ståndspersoner. Krogar, postseglation och handel följde i sjöfartens spår. På 1650-talet beslutades att en skans skulle uppföras, till försvar av det södra inloppet till Stockholm. Denna funktion upprätthölls till mitten av 1800-talet. Inom hamnområdet och kring skansen finns flera lämningar som hör samman med Dalarös fortifikatoriska historia och funktionen som sjöfartscentrum. Närmast hamnen finns ett omfattande kulturlager, där bland annat seltzerkrus, en musköt och en kanon bärgats. Här finns också en mytomspunnen anläggning av trä samt lämningarna efter fem oidentifierade handelsfartyg. På botten ligger också handelsfartyget Anna Maria som sjönk i vinterhamn 1708. Kring Dalarö skans finns ytterligare sex oidentifierade fartygslämningar, som förefaller höra samman med skansen. Tre av lämningarna är stenfyllda och har förmodligen ingått i en spärr eller broanläggning till Aspön. Inom området finns också representanter för stormaktstidens örlogsflotta, nämligen regalskeppet Riksäpplet och brännaren Gröne Jägaren. Efter strider mot den dansk- holländska flottan vid Öland 1676 ankrade de i skydd av Dalarö skans kanoner, men kom av olyckliga anledningar att sjunka. Status Anna Maria, ”Jutholmsvraket”, ”Bellevuevraket”, Riksäpplet och Gröne Jägaren har alla varit föremål för omfattande bärgningar och undersökningar i såväl museal som privat regi. Bruket från sportdykare har tidvis varit intensivt, vilket bidragit till ett ökat slitage och skadegörelse. Anna Maria och ”Jutholmsvraket” är sedan 1990-talet belagda med dykförbud. Riksäpplet har sprängts i samband med svarteksbärgningar. En fartygslämning har delvis muddrats sönder. Trots att dykförhållandena ofta präglas av strömmar, närhet till trafikerade farleder och dålig sikt är Dalarö ett av Stockholms mest välbesökta områden för sportdykning. Ingen heltäckande inventering av området har gjorts och kunskapen om lämningarna är ojämn. 53 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Motiv Dalarö kan karakteriseras som ett maritimt utpräglat samhälle, som samlat flera specifikt maritima funktioner och tjänster. Dalarö har nyttjats intensivt av den nationella och internationella sjöfarten och intar en särställning som hamn för äldre tiders sjöfart. Kulturlandskapet speglar också ett stycke av stormaktstidens sjöförsvar kring huvudstaden, och belyser strategier både inom det rörliga och inom det fasta försvaret. Därtill kan området sägas utgöra ett bärgnings- och arkeologihistoriskt monument, där olika tiders bruk av fartygslämningar manifesteras. Lämningarna har en sällsynt stor forskningspotential och ett mycket stort upplevelsevärde. Naturvärden Karakteristiskt för Stockholms skärgård är en sparsam men intressant växtlighet, ett rikt fågelliv samt värdefulla brackvattenmiljöer. Beträffande undervattensmiljön utgör Stockholms skärgård en övergångszon till högre salthalt söderut och det nordligaste utbredningsområdet för ett antal marina arter. De inre och mellersta delarna av Stockholms skärgård är som regel mer kulturpåverkade och störda än de yttre skärgårdsområdena. Ett stort antal områden i den södra och mellersta skärgården har säkerställts genom områdesskydd. Inga anmärkningsvärda naturvärden, över eller under vatten, har uppmärksammats inom Dalaröområdet. Området ligger mellan två naturreservat, Lilla Husarns naturreservat och Sandemars naturreservat. Det sistnämnda ingår även i Natura 2000-nätverket. Lilla Husarn beskrivs som ett obebyggt område med goda naturhamnar, viss skogsmark och ett rikt fågelliv. Av totalt 1145 hektar utgörs 1117 hektar av vatten. Sandemar bär karaktären av ett herrgårdslandskap, som uppvisar en mångfald av odlingslandskapets naturtyper. Dessa kulturpräglade naturtyper har medfört en mycket skyddsvärd flora och fauna. Till skillnad från det större naturreservatet i norr utgör landarealen den övervägande delen av Sandemars totala areal. Medan det naturliga tillståndet skyddas i det ena reservatet vårdas herrgårdslandskapet i det andra. Inom de bägge områdena värderas friluftslivet högt. Referenser Naturvårdsverket. 2000. Kust- och skärgårdsområden i Sverige. Hamilton E. 1957. Sjöhistorisk årsbok 1955-56. Stockholm. SjöMIS Svensson, A. (red) 1942. Svenska flottans historia, del I 1521-1679. Malmö. www.naturvardsverket.se www.ab.lst.se 54 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Dalarö tNr Objekt Kategori Long Lat Djup Kommentar 1. Kulturlager 2. Anna Maria 3. ”Jutholmsvraket” 4. ”Bellevuevraket” 5. Fartygslämning 6. Fartygslämning 7. Fartygslämning 8. Anläggning 9. Riksäpplet 10 18°23´925 59°06´786 7-16 10. Gröne Jägaren 20 18°23´16 59°06´53 26 11. Fartygslämning 30 12 12. Fartygslämning 30 17 13. Fartygslämning 30 17 14. Fartygslämning 10 18°23´887 59°06´888 6 Ev. anläggning 15. Fartygslämning 10 18°23´887 59°06´883 7 Ev. anläggning 16. Fartygslämning 10 18°23´970 59°06´883 6-10 Ev. anläggning Konstruktion av trä 55 RAÄ Dalarö 74:1 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Krogen HAMN/ANKRINGSPLATS Stockholms län Torö socken Kulturhistorisk beskrivning Segelleden förbi Herrhamra och Landsort har en lång tradition och omnämns redan i kung Valdemars segelledsbeskrivning från 1260. Mellan ön Krogen och Läskär finns ett skyddat vattenparti, som förefaller ha fungerat som nödhamn och som ankringsplats för den förbipasserande sjöfarten. På ön Krogen, som tidigare hette Ulfskär, fanns även en sjökrog. Krogverksamheten förefaller ha drivits av och till från slutet av 1600-talet till 1829. På ön finns flera husgrunder, en brunn, en källare och andra lämningar som har satts i samband med krogverksamheten. Fladens östra sida avgränsas av udden Läskär. 1720 upprättades här en tullstation som kom att kvarligga till 1877, då den flyttade till Landsort. Enligt tullprotokoll från 1860 låg det under en marsdag samma år inte mindre än cirka 40 briggar och fullriggare på redden, väntande på islossning. Viken mellan Krogen och Läskär utnyttjades då som avlastningsplats. Platsens historia har avsatt spår på botten i form av ett förhållandevis stort antal fartygslämningar och ett rikt kulturlager. Flera av lämningarna är synliga från ytan. Status Sedan 1960-talet har flera karteringar och inventeringar utförts i viken mellan Krogen och Läskär. Inom ett begränsat område har ett stort antal fartygslämningar, ett rikt kulturlager, lösfynd och flera ankare påträffats på botten. Lämningarna är inte daterade, men kulturlagret och flera av fartygslämningarna tycks kunna dateras till 1600-1800-tal. Motiv Med anledning av att platsen under 1700-talet både fungerat som ankringsplats, avlastningsplats, tullstation och plats för en sjökrog, kan den karakteriseras som ett maritimt utpräglat område. Då många av fartygslämningarna befinner sig på grunt vatten utmed Krogens östra stränder, finns det också anledning att betrakta området som en nödhamn och exempel på en skeppskyrkogård. Området, som är relativt lättillgängligt, erbjuder goda möjligheter till dykning eller snorkling. Sammantaget kan området påstås ha en stor upplevelsepotential, och är relativt välbesökt under sommarhalvåret. Därtill kommer ett forskningsvärde, där den största styrkan ligger i områdets sammansatta historia och fornlämningsbestånd. Detta förhållande medför möjligheter att antingen fördjupa sig i enskilda lämningar, eller att studera fornlämningsmiljön ur ett bredare perspektiv. 56 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Naturvärden Karakteristiskt för Stockholms skärgård är en sparsam men intressant växtlighet, ett rikt fågelliv samt värdefulla brackvattenmiljöer. Beträffande undervattensmiljön utgör Stockholms skärgård en övergångszon till högre salthalt söderut och det nordligaste utbredningsområdet för ett antal marina arter. De inre och mellersta delarna av Stockholms skärgård är som regel mer kulturpåverkade och störda än de yttre skärgårdsområdena. Ett stort antal områden i den södra och mellersta skärgården har säkerställts genom områdesskydd. Inga anmärkningsvärda naturvärden, över eller under vatten, har uppmärksammas inom Krogenområdet. Området ligger dock mellan flera stora naturreservat och Natura 2000-områden, varav reservaten Öja-Landsort, Revskär Ören och Järflotta är närmast belägna. Dessa naturreservat omfattar till övervägande del vattenområden, men är skyddade främst på grund av geologiska värden, sin betydelse för fågellivet och för den välbevarade utskärgårdskaraktären. Utöver det känsliga djur- och växtlivet utgör friluftslivets behov ett viktigt motiv för reservaten. Vad gäller undervattensmiljön har Greenpeace listat Krogens närområde i sydväst (Landsort – Hartsö – Askö) som ett av landets 10 mest betydelsefulla miljöer inför instiftandet av marina naturskyddsområden. Arkipelagen, som för övrigt utgör ett av norra Europas 39 viktigaste sjöfågelområden, är också föreslaget av HELCOM som ett internationellt viktigt marint skyddsområde. Sedan flera år tillbaka pågår också planer på ett större, sammanhängande reservat där vattenarealerna får ett starkare skydd. Starka motiv för att bilda ett reservat för den marina miljön i detta område är att det geografiska läget är strategiskt, att kunskapsläget är bra och att forskning och övervakning kontinuerligt bedrivs vid Askölaboratoriet. Det främsta värdet anses vara skärgårdens rika variation av biotoper. Bland de många öarna och skären lever en mångfald av arter, som funnit en fristad i ett föga påverkat område. Bottenfloran är väl utvecklad och vidsträckta lekplatser för strömming finns i området. Fågelfaunan är också av stor betydelse, här häckar förutom många sjöfågelarter även havsörn och berguv. Området har även betydelse som referensområde för forskningen genom den marina forskningsstationen på Askö. Dokumentationen av områdets biologi är därför god. Referenser Berglund, L. & Simonsen, H. 2003. Skydda livet i havet. Inrätta fler marina skyddsområden. Greenpeace. Stockholm. Naturvårdsverket. 2000. Kust- och skärgårdsområden i Sverige. Bevarandestrategi. Roque, J. 1997. Vraken kring ön Krogen i södra Södertörn. Marinarkeologisk tidskrift nr 1. Roque, J. 1996. Hellre ett vrak i hamnen än tio i havet. Uppsats i påbyggnadskurs i arkeologi vid Stockholms universitet. www.naturvardsverket. www.ab.lst.se 57 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Krogen Nr Objekt Kategori 1. Kulturlager 20 2. ”Vrak A” 30 3. ”Vrak B” 30 4. ”Vrak C” 30 5. ”Vrak D” 30 6. ”Vrak E”, ”Soparvraket” 30 7. ”Vrak F” 30 8. ”Vrak G” 30 9. ”Vrak P” 30 10. ”Krogenvraket” 30 11. Severn 10 Long Lat 17°51´25 58°47´55 9 58 Djup Kommentar N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Hävringe FÖRLISNINGSOMRÅDE Södermanlands län Oxelösund socken Kulturhistorisk beskrivning Vid Hävringe möts två vältrafikerade farleder, den som fortsätter utmed kusten och den som leder över Östersjön och in mot Nyköping, Norrköping och Oxelösund. När lotsväsendet förstatligades i slutet av 1600-talet stadgades det att man skulle förlägga en lotsstation till Hävringe, längst ut i havsbandet. Till hjälp för lotsarnas uppsikt över fartygen och för dessas insegling byggdes 1751 en 22 meter hög träbåk, som fortfarande finns bevarad. Båken utgör ett av sjöfartens äldsta bevarade sjömärken, och är idag ett statligt byggnadsminne. Ön första fyr byggdes 1891, och har sedan dess kompletterats med flera fyrar. Lotsstation, fyrljus och inseglingsmärken till trots har många fartyg kommit att förlisa i de grundfyllda, svårnavigerade och stormiga farvattnen kring Hävringe. Utöver de påträffade fartygslämningarna finns minst lika många till som ännu inte har lokaliserats. Bland annat är det känt att en rysk ubåt inom loppet av en timme sänkte tre utländska fartyg i området år 1916. Flera segelfartyg från 1700- och 1800-talet ska även ha förlist vid Hävringe. I sjökortet finns inom området två vraksymboler, som inte har verifierats såsom fartygslämningar. Status De flesta fartygslämningar som vi i dagsläget har kännedom om är från 1900talet. Några segelfartyg, ett stort antal ångfartyg och ett antal motoriserade fartyg finns representerade. Att döma av områdets historia och av kända förlisningsuppgifter finns det anledning att tro att bottenavsnittet även rymmer ett stort antal lämningar efter äldre tiders sjöfart. Ingen av lämningarna har blivit dokumenterad eller undersökt, men flera av dem utgör populära dykmål. Förutsatt att vädret är gynnsamt erbjuder Hävringe rikt utbud av vrakdykning på relativt blygsamma djup. Motiv Området får ses som ett förlisningsområde, som framför allt speglar 1900talets sjöfart. De flesta av de lokaliserade lämningarna uppfyller ännu inte kriteriet för fast fornlämning. Lämningarnas stora antal, i kombination med att de flesta är identifierade, gör dock att farvattnen kring Hävringe kan erbjuda en enastående inblick i senare tiders sjöfart och haverier. Områdets främsta värde får därför anses vara dess pedagogiska potential och dess brukarvärde. Naturvärden Sörmlandskusten har i dag en låg exploateringsgrad. De marina värdena är inte anmärkningsvärt dokumenterade eller uppmärksammade. Enligt den 59 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Hävringe Nr Objekt Kategori Long Lat Djup 1. Altair 20 17°17´40 58°36´48 5-15 2. Betty av Brantevik 20 17°19´37 58°36´18 23,5 3. Björn Rifvare 20 17°19´00 58°35´90 18 4. Carmen 20 17°19´55 58°35´77 17,5-30 5. Dana 20 17°15´80 58°37´20 5-15 6. Dania 20 17°24´10 58°36´96 Okänt 7. Emily 20 17°20´99 58°35´91 24-30 8. Ferro 20 17°21´15 58°36´22 16 9. Fritz Wollmers 20 17°13´06 58°37´10 12-20 10. Isbjörn 20 17°16´6 58°37´03 48 11. Lindesnäs 40 17°22´4 58°37´07 72 12. Luleå 20 17°19´73 58°36´08 5 13. Marion Traber 40 17°19´45 58°36´1 Okänt 14. Merkur 40 17°20´85 58°35´69 Okänt 15. Monia 20 17°12´88 58°37´11 Okänt 16. Skagul 20 17°17´48 58°36´80 34-55 17. Tor 20 17°24´30 58°36´85 4-16 60 Kommentar N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård handlingsplan som länsstyrelsen upprättat inför arbetat med miljökvalitetsmålet Hav i balans och levande skärgård pågår dock flera projekt kring lokalisering av skyddsvärda biotoper och kunskapsuppbyggnad om marina värden längs kust och i skärgård. Området Hävringe-Källskären ingår i Natura 2000-nätverket på grund av sin utpräglade utskärskaraktär och de små, opåverkade skärens betydelse för fågellivet och sälbeståndet. Flera fågel- och sälskyddsområden finns dessutom inom området. Inga naturreservat finns i omgivningen. Med anledning av de höga marina värdena har dock Hävringeområdet föreslagits som naturreservat. Referenser SjöMIS www.naturvardsverket.se www.d.lst.se 61 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Stegeborg FÖRSVARSSTRATEGISK PLATS Östergötlands län Skällvik socken Kulturhistorisk beskrivning I havsviken Slätbaken, kring Slottsholmen, finns en komplex och koncentrerad spärranläggning. Spärren utgörs av flera pålstråk och stenkistor, vilka löper tvärs över sunden norr och söder om nämnda holme. Rester av pålkransar i form av parallella pålstråk kringgärdar också Slottsholmens stränder. Pålspärren har sina rötter i vikingatid, vilket gör den till en av de absolut äldsta spärranläggningarna i Sverige. Det är ovisst vilken funktion spärren hade i detta tidiga skede, men troligen har den anlagts för att skydda de innanförliggande bygderna mot sjöburna attacker. Det är också tänkbart att spärren skyddade en eventuell föregångare till den medeltida handelsstaden Söderköping, och att tullavgifter togs upp på platsen. Stenkistorna förefaller höra till ett något senare skede i spärrens historia. Eventuellt har de, utöver sin funktion som farledsspärr, även fungerat som brofundament och på så vis förbundit Slottsholmen med fastlandet. Under tidigt 1200-tal anlades en kastal på Slottsholmen och under 1300talet byggdes befästningarna ut till en regelrätt borg, Stegeborg. Stegeborg kom att husera såväl högadel som kungar, och var ett starkt och betydelsefullt fäste under medeltidens maktstrider. Under denna period kompletterades farledsspärren med pålkransar, som försvar av själva borgen. Spärrsystemet vid Slottsholmen har sedan vikingatid fram till medeltidens slut underhållits och kompletterats med nya pålstråk, stenkistor och pålkransar, i syfte att kontrollera sjöfarten och skydda Stegeborg. Slätbaken betydelse för sjöfarten manifesteras ytterligare genom den välavgränsade mudderrännan för Göta kanal, vilken banat väg genom spärrarna. Status Under 1980-talet gjordes en relativt omfattande kartering av de olika anläggningar som ingår i spärrsystemet. I samband med detta påträffades även två fartygslämningar, som inte undersökts eller daterats närmare. Deras eventuella samband med spärranläggningen är oviss. De olika pål- och stenkistestråkens utbredning och deras relativa kronologi är inte helt klarlagd. De pålningar som går över Pålsundet och Ettersundet ett par distansminuter öster om Slottsholmen, utgör förmodligen ett senmedeltida komplement till spärrsystemet vid Slottsholmen. Motiv Området illustrerar det nära bandet mellan kulturmiljöer på land och i vatten. Trots att lämningen ligger under vatten är den närmast att betrakta som en utlöpare av en eller flera kulturmiljöer på land. På grund av dess strate62 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård giska läge har anläggningen uppnått en kontinuitet på omkring 700 år, vilket får anses som anmärkningsvärt. Spärranläggningarna speglar maktens landskap och utgör en sammanhållen och välbevarad miljö med många årsringar. Dess höga ålder och komplexitet saknar motstycke i Sverige. Naturvärden Östergötlands skärgård är starkt präglad av berggrundens former och har sprickdalskaraktär. Denna karaktär framträder i fastlandsdelarnas djupt inskurna vikar och skärgårdens gruppering av fjärdar och öar. Innerskärgården karaktäriseras av ett omväxlande odlingslandskap med stort inslag av ädla lövträd. Kunskapen om de biologiska värdena under vattenytan är bristfällig. Under senare år har därför ett inventeringsarbete kommit igång. Norrköpings kommun har varit föregångare med sin kartläggning av grunda vegetationsklädda bottnar. Motsvarande inventeringar har genomförts inom några områden i S:t Anna och Gryt. En inventering av 200 grunda vikar genomfördes under 2003. Generellt verkar det som om miljön i Östergötlands havsvikar är relativt god, vilket bäddar för höga marina värden. I Slätbaken finns flera skyddade områden, vars areal till övervägande del består av vatten. Närmast Stegeborg ligger Rävsholmens och Eknöns naturreservat. Det sistnämnda utgör också Natura 2000-område. Rävsholmen var tidigare en ö. På grund av landhöjningen svallades tidigare avsatta jordlager, i det här fallet framför allt glacial lera, och det utsvallade materialet avsattes strax utanför stranden. Därför är det före detta sundet mellan Rävsholmen och fastlandet idag fyllt med postglacial lera. Grundsyftet med Rävsholmen reservat är att skydda och bevara ekhagmarken med dess artrika och betespräglade flora och fauna samt att bevara den rika förekomstan av gamla, döende och döda ekar. Syftet är också att skydda och bevara en del av Slätbakens förkastningssystem. Ändamålet är också att skydda biologiska värden i vattenmiljön, särskilt inom de grunda vattenmiljöerna. Eknöns naturreservat består av de tre öarna Eknön, Notuddeholmen och Vårholmen. Reservatet är en del av Östergötlands skärgård som är utpekat som riksintresse från naturvårdssynpunkt. Öarna Eknön, Notuddeholmen och Vårholmen har utomordentligt höga naturvärden som främst är knutna till lövskogsområdena och de många grova träden av flera arter. Lav- och insektfaunan har ett mycket högt värde även i ett internationellt perspektiv, med ett flertal ytterst sällsynta arter. Referenser Deltén J. 2000. Vikbolandet – en befäst halvö? Examensarbete, Linköpings universitet. Högmer A. 1999. Datering av pålar vid Stegeborg. Marinarkeologisk tidskrift 3. SjöMIS www.naturvardsverket.se www.e.lst.se 63 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Stegeborg Nr Objekt Kategori 1. Spärranläggning innehållande pålspärr, pålkrans och stenkistor 30 2. Fartygslämning 30 3. Fartygslämning 30 Long Lat 64 Djup Kommentar N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Lörge INDUSTRIMILJÖ Gotlands län Hellvi socken Kulturhistorisk beskrivning Norra stenkusten på Gotland har en lång historia av kalkstensbrytning, kalkbränning och export. I synnerhet utmed norra ostkusten fanns flera kalkbrott och kalkutskeppningsplatser. Ett välbevarat exempel på en sådan miljö är Lörge, som tillsammans med det närbelägna Kyllaj, utgör ett riksintresse. I Lörge började man att skeppa kalk i mitten av 1600-talet. Utmed stranden finns rester av kalkugnar, kalklador och gamla bryggor. Lämningarna avspeglar kalkproduktionens tekniska utveckling från 1600-tal till 1900-tal. På botten finns också spår av utskeppningen. Fartygslämningar med rester av kalklast, lämningar efter förtörningsanordningar och barlasthögar från lossningen utgör tillsammans en artegen kulturmiljö. Status För några år sedan bildades Lörje Vänner och Lörje kunskapscentrum, som genom brett samarbete vill satsa på kulturturism, forskning och kunskapsförmedling om detta industriarv. Kursverksamheten, som även omfattar marinarkeologi, har sin bas i Lörges bevarade industribyggnader från tidigt 1900tal. Undersökningar och karteringar utförda i samarbete med Gotlands Havsgille och arkeologer vid Södertörns högskola har bidragit till ökad kunskap om fornlämningssituationen under vatten. Motiv Hela norra Gotland är starkt präglad av kalkindustrins historia. Kalkhanteringsplatserna utgör några av de tidigaste industriområdena i landet, och utgör en viktig del av bygdens identitet. Genom sin väl bibehållna miljö utgör Lörge ett sevärt exempel på denna historia. Lämningarna i Lörge kan också bidra till bättre kunskap om kalkstensbrytningens historia. Närmare analys av lämningarna under vatten kan särskilt bidra till inblick i hur lastning, lossning och utskeppning av kalken var organiserad. Lörges största styrka är dock att lämningarna på land och under vatten tillsammans möjliggör ett helhetsperspektiv på industrimiljön. Naturvärden Den öppna och exponerade kusten kring Gotland gör att vattenomsättningen är god. Ur det marina livets synpunkt fyller Gotland funktionen av en grundbank i Östersjön. De grunda bottnarna är särskilt betydelsefulla som rekryteringslokaler, uppväxtområden och födosöksområden för fisk. Även för många fågelarter är Gotlands kust och omgivande hav av stor betydelse. Den gotländska kusten har ett visst skydd genom naturreservatet Got65 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Lörge Nr Objekt 1. Starkodder 2. Fartygslämning 3. Brygg-anläggning 4. Hamn-anläggning 5. Barlasthög 6. Barlasthög 7. Barlasthög 8. Barlasthög 9. Barlasthög 10. Barlasthög 11. Barlasthög 12. Stenkista 13. Stenkista 14. Stenkista 15. Stenkista Kategori Long Lat 66 Djup Kommentar N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård landskusten, som omfattar hela den strandskyddade delen av Gotlands kust. Kunskapen om skyddsvärden i vattnet runt Gotland, utifrån dess biologiska funktion som grundområde i Östersjön, är i övrigt dålig. Några särskilda naturvärden under vatten har inte utpekats vid Lörgeområdet. Utmed den aktuella kuststräckan (Slite-Fårösund) finns emellertid Gotlands enda skärgårdsliknande miljö, vilket utgör ett viktigt motiv för bevarande. Lörgeudd är sedan 1930-talet naturreservat, på grund av sina raukar och hällmarker. Reservatet omfattar inte vattenområdet. Referenser Törnqvist, O. 2003. Gotländsk kalk och marinarkeologi – industrihistoria med nya metoder. Populär Arkeologi. Rönnby, J. 2004. Archaeology and the contemporary. The limestone industry at Lörge, Gotland, Sweden. In The interplay of past and present. Södertörns högskola. www.i.lst.se 67 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Visby redd FÖRLISNINGSOMRÅDE Gotlands län Visby/Väskinde socken Kulturhistorisk beskrivning I juli 1566, under det nordiska sjuårskriget, låg en dansklybsk flotta uppankrad på redden utanför Visby. Dagen innan hade fartygen drabbat samman med den svenska flottan utanför Ölands norra udde, och därefter hade de förenade flottorna satt kurs mot Visby för att begrava en dödad adelsman i vigd dansk jord. På kvällen blåste det upp till storm, varvid 11 danska och tre lybska skepp kastades upp mot land och totalförliste. Andra fick lämpa rigg, last och bestyckning överbord. En stor del av de mäktiga flottorna tillintetgjordes och flera tusen sjömän och soldater drunknade. Inga av fartygslämningarna från olyckan har kunnat lokaliseras. Däremot har flera områden med fynd från flottan återfunnits. Sydväst om Visby hamn finns kanonrör, ammunition, tegel och föremål som förmodas höra till det danska viceamiralsskeppet Hannibal. Vid den södra hamnpiren i Visby har ammunition, mynt och annat som förefaller komma från de år 1566 förlista fartygen påträffats. Utanför Krusmyntagården vid Brissund finns ytterligare ett rikt fyndområde med föremål av lybsk härkomst, eventuellt tillhörande det lybska skeppet Josva. Status Inventeringar på havsbotten efter de förlista flottorna har pågått av och till sedan 1960-talet, då de första fynden gjordes. Gotlands dykarklubb, Gotlands Fornsal, Gotlands marinarkeologiska förening, Riksantikvarieämbetet gotländska undersökningar och Statens sjöhistoriska museum har karterat, dokumenterat och undersökt de olika fyndområdena med hjälp av bland annat side scan sonar och metalldetektor. Sedan förlisningsplatsen vid Brissund upptäcktes 1982 har undersökningarna i hög utsträckning koncentrerats dit. Ett stort antal föremål har bärgats och förvaras numera på Gotlands fornsal. Det är troligt att ytterligare fyndkoncentrationer och delar av de förlista fartygen finns inom området. Inga bottenundersökningar har hittills gjorts på det djupare vattnet utanför pallkanten. Motiv I och med den oväntade stormen en sommarnatt år 1566 förvandlades Viby redd till ett förlisningsområde för den förenade dansk-lybska flottan. Resterna av densamma vittnar om en dramatisk händelse som hugfästs i såväl lokal muntlig tradition som historieskrivning. Lämningarna efter tilldragelsen exemplifierar de dansk-lybska banden till Gotland och öns speciella politiska historia. Därutöver utgör de fysiska spå68 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Visby redd Nr Objekt Kategori 1. Kulturlager från fartygslämningar. 30 Long Lat Djup Kommentar RAÄ 175:1, dansk-lübska flottans förlisningsplats ren av fullt utrustade örlogsfartyg från 1500-talets mitt ett sällsynt viktigt material för forskningen om dåtida örlog. Referenser Fordal, R. 1990. Sjökatastrofen vid Visby 1566. Marinarkeologisk tidskrift nr 1. SjöMIS www.i.lst. 69 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Mellersta Kalmarsund KRIGSSKÅDEPLATS Kalmar län Kläckeberga socken Kulturhistorisk beskrivning Under 1500- och 1600-talet utkämpades flera sjöslag mellan svenska, danska och holländska flottor utanför Öland och i södra Östersjön. Den svenska flottan använde Kalmarsund som reträttplats, uppsamlingsplats och utgångspunkt vid många av dessa operationer. Kalmar och Björkenäs utgjorde särskilt viktiga stödjepunkter. I mitten av 1500-talet lät Erik XIV anlägga ett skeppsvarv på Björkenäs. Tack vare det strategiska läget och tillräckliga vattendjupet kom varvet snabbt att utvecklas till ett av landets mest betydelsefulla. Vid varvet byggdes flera av dåtidens förnämsta fartyg, däribland Sankte Erik och Mars, även kallad Makalös. Efter att ha härjats av danskar i början av 1600-talet avklingade verksamheten vid kronovarvet. Flottan fortsatte dock att använda platsen som ankringsplats och flottstation för de större fartygen. Inom området finns två mindre fartygslämningar, som enligt traditionen ska ha sänkts av danskar i början av 1600-talet, samt lämningen efter vad som anses vara ett bestyckat danskt 1600-talsfartyg. Därtill finns lämningarna efter två svenska örlogsfartyg, Elefanten och Nyckeln. Amiralsskeppet Elefanten var år 1554 på väg mot Björkenäs, för att reparera skadorna efter en grundstötning, när hon sprang läck och sjönk. I syfte att försöka spela upp det dyrbara fartyget anlades kraftiga stenkistor runt omkring. Under stenmassorna på botten döljs eventuellt resterna av ytterligare fartyg, som enligt vissa källor ska ha använts som fundament för anläggningarna. Regalskeppet Nyckeln, som i juli 1679 löpte ut från Björkenäs, gick på grund på vägen mot Kalmar och blev upphunnen av den förföljande danska flottan. Efter intensiva strider exploderade Nyckeln och sjönk. Status Ett större antal föremål har bärgats från såväl Nyckeln, ”Dansken” och Elefanten. Delar av Elefantens akterskepp bärgades på 1930-talet, i samband med Sveriges första undervattensarkeologiska undersökning. Ingen av fartygslämningarna är dock tillfredsställande undersökt. Lämningarna efter kronovarvsverksamheten är varken inventerade eller undersökta. Förmodligen finns såväl kulturlager som rester av dykdalber och andra förtöjningsanläggningar på botten. Motiv Lämningarna i farvattnen utanför Björkenäs vittnar om de dramatiska sjöslag som utspelade sig i Södra Östersjön under 1500- och 1600-talet. De representerar flottans närvaro utmed kustavsnittet, och kontextuellt avgränsas de till epoken mellan den inhemska flottans uppbyggnad och anläggandet av örlogsstaden Karlskrona. 70 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Mellersta Kalmarsund Nr Objekt Kategori Long Lat Djup 1. Elefanten 30 16°22´90 56°42´90 3-6 2. Anläggningar 30 16°22´90 56°42´90 3-6 3. Nyckeln 20 16°41´25 56°41´25 6-9 4. ”Dansken” 30 16°23´2 56°42´3 4 5. Fartygslämning 40 6. Fartygslämning 40 71 Kommentar för bärgande av Elefanten N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Området kan karakteriseras som ett förlisningsområde med prägel av örlogssjöfart. Såväl de historiska som upplevelsemässiga värdena får anses vara höga och lättillgängliga. Naturvärden Kalmar läns skärgård är en av de minst exploaterade och mest orörda skärgårdarna i landet. Få regioner i Sverige har en kust som både geografiskt och geologiskt skiftar så i ursprung och karaktär. I norr ligger urbergsskärgården, i söder moränskärgården och däremellan finns öar uppbyggda av sandsten. Moränskärgården i södra delen av länet är flack, medan topografin i norra urbergsskärgården är betydligt större. Varje kusttyp har sina förutsättningar och ger upphov till en mängd olika habitat. Det innebär att sammansättningen av växt- och djurarter varierar utmed länets kust. I mellersta Kalmarsund, mellan Skäggenäshalvön i norr och grundområdena mellan Kalmar och Färjestaden i söder, bildas en avgränsad vattenbassäng. Vattnet inom bassängen är relativt väl omblandat men utbytet med omgivande vatten är begränsat. I vikarna längs kusten och i de djupare delarna av sundet finns ackumulationsbottnar som fungerar som uppväxtområden för fisk. Ett omfattande system av moränryggar som huvudsakligen ligger under vattenytan mellan Kalmar och Färjestaden är av riksintresse för naturvården. Norr respektive söder om det kulturhistoriskt skyddsvärda avsnittet av mellersta Kalmarsund ligger Horsö-Värnäs och Svinö naturreservat. HorsöVärsnäs, som även är föreslaget som Natura 2000-område, har en vacker och omväxlande natur med flera fridlysta ekar, åldrig barrskog, hagmarker och öppna strandängar. Svinö är en till största delen skogsbevuxen moränö som utsatts för svallning. Längs öns stränder finns havsstrandängar med en variationsrik flora. Referenser Albe, G. & Halldín, G. 1963. Svenskt skeppsbyggeri. Malmö. Lybeck, O (red). Svenska flottans historia. Malmö. 1942. SjöMIS www.h.lst.s www.kalmar.se www.naturvardsverket.se 72 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Ubåtsmassakern KRIGSSKÅDEPLATS Kalmar/Blekinge län Södra Östersjön Kulturhistorisk beskrivning I september 1915 lyckades en engelsk ubåt, E-19, ta sig igenom den minspärr som var utlagd i Öresund för att skydda trafiken i Östersjön. E-19:s uppdrag var att störa de tyska malmtransporterna. Efter några misslyckade attacker lyckades man till slut, utan att avfyra en enda torped, förstöra fem tyska ångare på en och samma dag. Samtliga var på väg från Luleå till Tyskland med last av järnmalm, och sänktes på svenskt vatten. Om morgonen den 11 oktober siktade E-19 lastfartyget Walter Leonhardt, byggd 1902. Efter att ha stoppat ångaren och kontrollerat skeppspappren, förklarade det engelska befälet att man hade för avsikt att sänka fartyget. Besättningen gick i livbåtarna, varefter bottenventilerna öppnades. En sprängladdning placerades även i ett av lastrummen och Walter Leonhardt sjönk hastigt med aktern först. Samma kväll sänkte E-19 ytterligare tre tyska ångare, Director Reppenhagen, byggd 1893, Gutrune, byggd 1906 och Nicomedia, byggd 1901. Dessutom jagades ångfartyget Germania upp på grund, men kom senare att bärgas. I samtliga fall ombesörjde E-19 räddandet av besättningen, vanligen genom att svenska fartyg stoppades och beordrades att ta ombord de skeppsbrutna. Status Fartygslämningarna lokaliserades av sportdykare i början av 1980-talet, och sedan dess har ett antal föremål från fartygens utrustning bärgats. Även om ett fortlöpande sönderfall har konstaterats, är de fortfarande ovanligt intakta, och utmärker sig särskilt genom välbevarade interiörer. Detta, i kombination med de goda siktförhållandena på platsen, har gjort att de fotograferats och filmats för såväl svenska som utländska reportage. Ingen av fartygslämningarna har undersökts eller dokumenterats mer ingående. Motiv Ubåtsmassakern, som tilldragelsen kommit att kallas, illustrerar de handelskrig som utkämpats på haven under bland annat första världskriget. Trots det att ingen människa kom till skada vid sänkningarna, får förlisningsområdet ändå betraktas som en krigsskådeplats. Fartygslämningarna efter de fyra sänkta ångfartygen utgör mycket uppskattade dykmål. Deras kontext är väl avgränsad och deras historiska sammanhang tydligt. Utöver detta speglar fartygslämningarna den svenska handels- och neutralitetspolitiken under första världskriget. Slutligen erbjuder lämningarna möjlighet att studera hur möblemang, utrustning och miljöer kunde se ut ombord på ett tyskt lastångfartyg för nästan 100 år sedan. 73 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Ubåtsmassakern Nr Objekt 1. Walter Leonhardt 2. Director Reppenhagen 3. Gutrune 4. Nicomedia Kategori Long Lat 74 Djup Kommentar N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Naturvärden Svenska vatten i södra Östersjön har ett rikt djurliv med bland annat fasta knubbsälspopulationer. Havsområdet är också av internationell betydelse för flera arter av övervintrande dykänder. Det aktuella området ligger i öppen havsmiljö, mittemellan Torhamns skärgård och Ölands södra grund. Dessa har bägge lyfts fram av HELCOM som internationellt viktiga skyddsområden. Referenser Bjurfors, E. 2001. E-19 ubåtsmassakern. DYK nr 7 Tamme, M. 1986. E19:s offer. DYK nr 3 Tamme, M. 1986. E19. DYK nr 4 Wetterholm, C. G. 1994. Vrak i svenska vatten. Stockholm. www.h.lst.s www.k.lst.se www.naturvardsverket.se 75 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Djupasund FÖRSVARSSTRATEGISK PLATS Blekinge län Sturkö socken Kulturhistorisk beskrivning 1680 utfärdade kung Karl XI grundläggningsprivilegier för staden Karlskrona. Örlogsstaden anlades med tanke på det strategiska läget, mitt i Östersjöväldet, med långa isfria perioder och med ett naturligt skydd i form av de omkringliggande öarna. Sju inlopp fanns, men dessa spärrades successivt av tills endast en passage återstod för de större fartygen. Inseglingen skyddades av flera fort och bastioner. Efter en längre tids maktbalans inleddes år 1772, i och med Gustav III:s stadskupp, återigen en mer aggressiv krigspolitik. Flottan i Karlskrona rustades upp och krig bröt ut med Ryssland. För att förhindra eventuella ryska anfall beslöt man år 1785 att spärra av även de trängre infarterna mot flottbasen. Djupasund mellan Tjurkö och Sturkö försänktes genom att ett flera av flottans utrangerade skepp bogserades ut, stenfylldes och sänktes. Ytterligare försänkningar skedde år 1810. Enligt skriftliga källor vet vi att det 20-tal fartyg som kom att ingå i spärranläggningen var av skiftande storlek och typ. Briggar, jakter, fregatter, linjeskepp, ostindiefarare och lastdragare omnämns. Flera av fartygen var byggda vid Karlskrona örlogsvarv av landets främsta skeppsbyggmästare. Status Platsen utgör ett populärt dykmål och kallas för ”vrakkyrkogården”. Den har inte karterats eller undersökts närmare ur antikvariskt perspektiv. Det faktiska antalet fartygslämningar är inte helt bekräftat. Motiv Karlskronas fasta sjöförsvar utgör en i sin sort unikt välbevarad kulturmiljö, som är direkt förbunden till världsarvet Karlskrona. Trots detta har lämningarna under vatten inte karterats i sin helhet eller uppmärksammats nämnvärt av forskningen. Försänkningarna i Djupasund utgör en del av det omfattande och komplexa system av spärrar, befästningar och försvarsanläggningar som omger Karlskrona. Djupasund kan sägas representera ett avsnitt av stadens yttre försvarslinje. Fartygslämningarna respresenterar också den mångfald av fartygstyper som användes i flottans tjänst, och konkretiserar sambandet mellan det fasta sjöförsvaret, örlogsstaden och örlogsflottan. För dykare har platsen ett stort upplevelsevärde. Naturvärden Blekinges sydöstra skärgård utgör en representativ miljö i Östersjön. Torhamns skärgård är föreslaget av HELCOM som ett internationellt viktigt marint 76 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Djupasund Nr Objekt Kategori 1. Spärranläggning 30 bestående av ett tjugotal fartygslämningar, däribland: Konung Fredrik, Tumlaren, Södermanland, Pollux,Vasa, Gripen Long Lat Djup 15° 38’20 56° 06’10 12 Kommentar skyddsområde. Greenpeace har listat området som ett av tio inom landet som anses särskilt prioriterade vid inrättande av marina naturskyddsområden. Området utgör Sveriges sydligaste skärgård och är en viktig länk i salthaltsgradienten längs landets kust. Vattenkvalitén är mycket god. Inom skärgården finns såväl skyddade grundområden som exponerade djupområden, 77 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård vilket ger en varierad marina miljö med höga biologiska värden. Variationen i bottenbeskaffenhet och artrikedomen inom det marina växt- och djurlivet är stor. De grunda, vegetationsklädda bottnarna har en nyckelroll för kustens biologiska mångfald. Grundområdena är bland annat viktiga som uppväxtområde och reproduktionsområde för sill/strömming. Torhamns skärgård är ett värdefullt referensområde för forskningen om marina miljöer i Östersjön och har värdefulla mätserier. Hela skärgårdsområdet är av stor betydelse för häckande, rastande och övervintrande fågelarter. De är utpektat som ett av norra Europas 39 viktigaste fågelområden. Inom området finns också artrika hagmarker, buskrika utmarker, vidsträckta betade havsstrandängar samt en slåtterhävdad havsstrandäng av stort biologiskt värde. Inom området finns idag flera större och mindre naturreservat (Hästholmen-Ytterön, Torhamns udde, Svenö, Järkö med mera). Dessa reservat omfattar till övervägande del vattenområden, men syftar främst till att trygga tillgången för friluftslivet och bevara ornitologiska värden, ålderdomliga jordbruks- och beteslandskap samt karakteristiska skärgårdsmiljöer. Inom samma skärgårdsområde finns även flera Natura 2000-områden med liknande bevarandemotiv. Planer för ett större, sammanhängande reservat omfattande Sturkö och Torhamn har funnits länge. Arbetet med instiftande av ett sådant reservat, som till avgörande del motiveras av höga marina värden och där vattenarealerna får ett starkare skydd, fortskrider. Referenser Berglund, L. & Simonsen, H. 2003. Skydda livet i havet. Inrätta fler marina skyddsområden. Greenpeace. Stencil. Clason, B. & Odehammar, G. 1972. Inventering av vrak belägna i och kring örlogshamnen i Karlskrona. Stencil. Erdman, N. 1919. Carl Tersmedens memoarer. Stockholm. SjöMIS www.k.lst.se www.naturvardsverket.se 78 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Listerby skärgård MARITIM BYGD Blekinge län Listerby/Förkärla socken Kulturhistorisk beskrivning Listerbys kust och skärgård har haft en fast befolkning sedan förhistorisk tid. Talrika lämningar i form av fossila åkrar, röjda ytor, stensättningar och rösen ger intryck av en relativt tätbefolkad och välmående bygd. Bruket av skärgårdslandskapet har varierat över tid. På Torkö finns bebyggelselämningar efter ett kloster. Ensamma gravar återfinns på några av öarna. Mudderrännor vittnar om en period med reguljär ångbåtstrafik. Skyttevärn och lastageplatser från första världskriget kompletterar det mångfacetterade kulturlandskapet. Under vattnet finns ytterligare lämningar efter bygdens historia. Mellan öarna sträcker sig ett komplext system av pålanläggningar, vars funktion är något oviss. Flera av de pålanläggningar som löper tvärs fjärdar och sund har daterats till vikingatid och tolkats som farledspärrar. Andra pålstråk löper parallellt med stränderna och har tolkats som fasta fisken från historisk tid. Utöver dessa lämningar finns pålgrupperingar som påminner om dykdalber. Två oidentifierade fartyg har också påträffats inom området. Ingen av fartygslämningarna är identifierad, men den ena, ”Slädövraket”, förefaller vara flera hundra år gammal. ”Jarramas” ska ha förlist i början av 1900-talet. Status ”Slädövraket” undersöktes översiktligt av flottan 1941. Vid dessa undersökningar bärgades delar av lämningen. Spärranläggningarna påträffades 19691974 i samband med inventeringar utförda av Blekinge museum. Vattenområdet är inte inventerat i sin helhet, varför det är troligt att ytterligare lämningar finns inom området. I en utredning från SOU (Statens offentliga utredningar) från 1994 pekades Listerö skärgård ut som en särskilt bevarandevärd miljö. Som motiv angavs att skärgården uppvisar ett ålderdomligt jordbruks- och beteslandskap med lång kontinuitet. Fisket, som varit en viktig binäring, har också satt sin prägel på landskapet. Motiv Listerby skärgård bär karaktären av ett jordbruksområde med maritim prägel. Fornlämningsbilden är sammansatt och många årsringar märks i den välbevarade kulturmiljön. Bland undervattenslämningarna är det i synnerhet pålningarna som är anmärkningsvärda, och som ger området dess särprägel. Farledsspärrarna, som spärrat både Hjorthammarsviken och en äldre, inre farled, vittnar om kontroll och skydd av vad som förefaller ha varit en rik bygd. Lämningarna efter fasta fisken ger en inblick i hur jordbruksekonomin kompletterades med 79 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Listerby skärgård Nr Objekt Kategori Long Lat 1. Spärranläggning RAÄ Förkärla 74:1 2. Spärranläggning RAÄ Förkärla 81:1 3. Spärranläggning RAÄ Listerby 115:1 4. Spärranläggning RAÄ Listerby 117:1 5. Spärranläggning RAÄ Listerby 118:1 6. Spärranläggning RAÄ Listerby 119:1 7. Spärranläggning RAÄ Listerby 120:1 8. Fast fiske RAÄ Listerby 112:1 9. Fast fiske RAÄ Listerby 112:2 10. Fast fiske RAÄ Listerby 112:3 11. ”Jarramas” 12. ”Slädövraket” 80 Djup Kommentar N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård fiske. Fartygslämningarna liksom lastageplatsen anknyter till de senaste seklens aktörer. Naturvärden Blekinges skärgård utgör Sveriges sydligaste skärgård och är en viktig länk i salthaltsgradienten längs landets kust. Vattenkvalitén är mycket god. Inom Listerby skärgård finns framför allt skyddade grundområden. De grunda, vegetationsklädda bottnarna har en nyckelroll för kustens biologiska mångfald. Grundområdena är bland annat viktiga som uppväxtområde och reproduktionsområde för sill/strömming. Inom Listerby skärgård finns idag flera till varandra angränsande naturreservat (Almö, Kvalmsö, Listerby skärgård och Tromtö naturreservat). Dessa reservat omfattar även stora vattenarealer. Syftet med reservatsbildningarna är att bevara en skärgård med stora rekreativa och biologiska värden för friluftslivet och naturvården. De biologiska värdena består bland annat av äldre odlingsmarker och naturskogar. Här finns även en av landets sydligaste spontant uppkomna granskogar, vilket innebär möjligheter att studera konkurrensen mellan självföryngrande svensk gran och lövskog. De små skären längst i söder är fågelskyddsområde med ett mycket rikt fågelliv. Tromtö-Almö utgör Natura 2000-område på grund av områdets biologiska värden och dess betydelse för fågellivet. Referenser Miljömålen i Blekinge län. Remissupplaga oktober 2002. Länsstyrelsen Blekinge län. Levande skärgårdar. Betänkande om förutsättningar för en levande skärgård. SOU. 1994:93 Jordbruksdepartementet. SjöMIS www.k.lst.se www.naturvardsverket.se 81 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Falsterbohalvön FÖRLISNINGSOMRÅDE Skåne län Skanör/Falsterbo socken Kulturhistorisk beskrivning Det sydvästskånska näset med städerna Skanör och Falsterbo som utposter har sedan gammalt utgjort en fruktad passage för trafiken genom Öresund. Namnet Skanör sägs talande nog komma av ”skadans ö”. Stränderna är långgrunda och sandvandringen medför att undervattensrev ständigt omformas och förflyttas, till fara för den förbipasserande sjöfarten. De bägge städerna Skanör och Falsterbo dateras till medeltiden, och fungerade under denna tid som betydelsefulla handelsplatser. Särskilt inkomstbringande var sillmarknaden, som kontrollerades av hansan och den danska staten. Nord- respektive sydsidan av näset fungerade som hamnredder, om än med begränsat skydd för de uppankrade fartygen. För att underlätta för sjöfarande restes på 1200-talet en vippfyr på Falsterbonäsets sydspets. Fyrplatsen anses vara bland de äldsta i Norden. Detta till trots förliste ett stort antal fartyg då de besökt eller rundat näset. Enbart från de senaste århundradena finns uppgifter om flera hundra sjöolyckor inom området. Särskilt förrädisk förefaller Måkläppen med dess grunda utlöpare i syd att ha varit. I sjökortet finns flera vraksymboler, som inte har verifierats såsom fartygslämningar, markerade. Delar av okända fartygslämningar spolas också regelbundet upp på stränderna vid hårt väder. Sandvandringen har dessutom medfört att flera fartygslämningar numera påträffas under strändernas sanddyner. Status 1971 företog Statens sjöhistoriska museum en inventering, och besiktigade en del av fartygslämningarna. Under 1990-talet företog Fotevikens museum, i samarbete med den ideella föreningen SVEG, en mer omfattande inventering av området. I samband med detta lokaliserades många tidigare okända fartygslämningar, varav några undersöktes mer ingående. Någon heltäckande inventering är dock inte gjord. Kunskapsläget försvåras också av att fartygslämningarna påverkas av sandvandring och strömmar, och periodvis kan vara övertäckta av sand. Den monotona bottentopografin komplicerar lägesbestämningen och medför svårigheter att skilja olika närbelägna lämningar åt. Samtliga lämningar är oidentifierade. Endast ett fåtal är daterade, men merparten torde vara fasta fornlämningar. Motiv Farvattnen kring Falsterbohalvön utgör ett övertygande exempel på ett förlisningsområde. De svårnavigerade vattnen i kombination med en intensiv tra82 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård fik har efterlämnat ett stort antal fartygslämningar. Dessa ger ett historiskt djup åt området och dess betydelse som handelsplats och passage, från medeltiden och framåt. Området har både ett stort upplevelsevärde och preparatsvärde. Naturvärden Södra Öresund, vilket omfattar bassängen söder om Limhamnströskeln, har ett vattendjup på mellan 12-18 m. Hydrografiskt sett tillhör denna del av Öresund egentligen Östersjön där Limhamnströskeln begränsar tillförseln av saltare Kattegattvatten norrifrån. Salthalten är normalt 8-10 promille. Skiktning av vattenmassorna, som i centrala Öresund, förekommer normalt inte. Bottensedimenten består huvudsakligen av sand men även morän och berggrund förekommer. Falsterbohalvöns kust är uppbyggd kring moränkärnor kring vilka marina sandavlagringar har avsatts. Längst i söder ligger Måkläppen som tidigare varit en ö men som nu vuxit ihop med fastlandet. Denna halvbågeformade revel sträcker sig långt ut i havet och förändrar ständigt form. Den mellersta delen av kuststräckan, Flommen, består av ett för landet unikt lagunlandskap omgivet av strandängar. Längs den sandiga stranden finns ett bälte av dyner och söder om Skanörs hamnpir sker kontinuerlig upplagring av sand som flyttat stranden mer än 50 meter ut i havet under de senaste 100 åren. Längre norrut avbryts kusten vid Skanörs revlar av Bakdjupets grunda vik för att fortsätta i en båge runt den norra delen av Falterbohalvön som kallas Knösen. Stora områden utmed kusten är, bland annat på grund av det rika fågellivet och förekomster av knubb- och gråsäl, skyddade som naturreservat och som fågelskyddsområde. Reservaten på Falsterbohalvön är Skanörs Ljung, Skanör Höll, Måkläppen och Flommen. Dessa utgörs alla till övervägande del av vattenområden, men är inte primärt skyddade på grund av sina undervattensmiljöers betydelse. Inom Flommens reservat finns grunda vikar och laguner som mer eller mindre avsnörts från havet. Tillsammans med de omgivande strandängarna och revlarna utgör de säregna livsmiljöer för fauna och flora. Reservatet hyser ett stort antal intressanta växter och en artrik häckfågelfauna. Måkläppen, med sina ständigt föränderliga sandrevlar, har stor betydelse som häckningslokal för många kustfåglar och är också en viktig uppehålls- och yngelplats för knubb- och gråsäl. Inom naturreservatet Skanör Höll bevaras en karakteristisk rest av kustbeteslandskapet. Havsbottnarna utgörs i södra delen av mjukbottnar och i norra delarna av rena sandbottnar. Fågellivet är rikt och området är av riksintresse för både naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård. Reservatet Skanörs Ljung är främst uppmärksammat på grund av sin speciella flora och sina fågelsträck. Hela Falsterbohalvön omfattas också av ett av landets få marina reservat, Falsterbohalvöns havsområdes naturreservat. Reservatet sträcker sig från stränderna ut till ett djup av 15 meter, det vill säga i princip hela kust- och vattenområdet utanför Vellinge kommun. Ändamålet med reservaten är att låta området fritt få utvecklas efter havsströmmarnas uppbyggande och ned83 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Falsterbohalvön brytande krafter på sandavlagringarna. Djur och växter ska fritt få kolonisera området och därefter likaledes ostört få utvecklas där. Inga Natura 2000-områden har föreslagits kring Falsterbohalvön. Referenser Rosborn, S. 2000. Vraken kring Falsterbonäset. Marinerat. Westerdahl, C. 1996. Falsterbonäset ur maritim synvinkel. Marinarkeologisk tidskrift nr 1. SjöMIS www.foteviken.se www.m.lst.se www.naturvardsverket.se 84 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Nr Objekt Kategori Long Lat Djup 1. ”Dansken” 40 2. ”Draggenvraket” 30 3. ”Fredlundska vraket” 30 12°56’5 55°25’5 4. ”Hedbergska vraket 2” 30 12°49’9 55°23’0 5. ”Hedbergska vraket” 30 6. ”Hovbacks-vraket” 20 12°50’51 55°25’61 0,5-0,8 7. ”Knösenvraket” 20 12°51’80 55°27’7 1,5 8. ”Kämpinge-pråmen” 20 12°55’62 55°22’88 2 9. ”Lunds vrak” 20 12°50’22 55°23’04 2,9 10. ”Måkläppen 1” 30 3-4 11. ”Måkläppen 2” 30 3-4 12. ”Måkläppen 3” 30 0,5 13. ”Måkläppen 4” 30 2-3 14. ”Postvraket” 20 12°56’50 55°23’01 3-4 15. ”Ryssen” 20 12°49’8 55°26’3 6 16. ”Skanör-Falsterbo 3” 30 17. ”Skanörskoggen” 20 12°50’27 18. ”Stenvraket” 20 19. ”Tegelvraket” 20. Kommentar 4 6 0,5-3 0 2-3 Eventuellt samma som nr. 17 55°25’75 2-3,7 Eventuellt samma som nr. 16 12°56’49 55°23’09 2m 20 12°50’52 55°26’60 1,8 Fartygslämning 20 12°54’79 55°24’58 1 21. Fartygslämning 30 22. Fartygslämning 40 23. Fartygslämning 40 24. Fartygslämning 20 12°49’6 55°25’1 25. Fartygslämning 20 12°49’8 55°26’4 26. Fartygslämning 20 12°50’49 55°26’13 1,3 85 6 1 RAÄ Skanör m. Falsterbo 23:1 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Foteviken FÖRSVARSSTRATEGISK PLATS Skåne län Stora Hammar socken Kulturhistorisk beskrivning I det västra inloppet till Foteviken finns en spärranläggning i form av en 350 meter lång och 7-8 meter bred stensträng med pålning i ändarna. Ungefär mitt på spärren finns en öppning, drygt 7 meter bred. I anslutning till anläggningen har man påträffat fem fartygslämningar. Dessa har förmodligen använts för att transportera stenen i samband med spärrens andra byggnadsfas, och sänkts som fundament efter att de tjänat ut. Tre av fartygslämningarna är daterade, och spärrens andra byggnadsfas kan därmed förläggas till tiden mellan 1040 och 1190. Fartygslämningarnas längd varierar mellan 10 och dryga 20 meter, och det förefaller som om det rör sig om olika båttyper. Det är fortfarande ovisst varför och i vilket historiskt sammanhang spärren i Foteviken anlades. Det har spekulerats i huruvida den anlagts för skydd av en marknadsplats eller en ledungshamn. Dess andra byggnadsfas har också satts i samband med det slag år 1134 då den danske kungen Niels drabbade samman med sin släkting och rival Erik Emune. Alla spår av marknadsplatser eller annat som kan förklara anläggningen lyser dock fortfarande med sin frånvaro. Status Spärren har sedan länge varit känd bland lokalbefolkningen, och observerades från flyg redan på 1950-talet. Lokalt har den varit känd som »bron« eller tagits för en gammal översvämmad vägbank till Malmö. På 1980-talet lät Skibshistorisk laboratorium och Malmö sjöhistoriska museum kartera spärranläggningen. I samband med detta kunde dess ålder fastslås och fartygslämningarna påträffades. En av fartygslämningarna, »Foteviken 1«, bärgades. Det kan inte uteslutas att ytterligare fartygslämningar döljer sig under stenmassorna. Motiv Foteviksspärren är ensam i sitt slag vad gäller vikingatida/tidigmedeltida spärranläggningar i Sverige. Den motsvaras närmast av skulelevsspärren utanför Roskilde i Danmark, och utgör ett komparativt material till densamma. Inte minst utgör fartygsfynden en sällsynt viktig källa till kunskap om båtar och fartyg i det dåtidens samhälle. Särskilt fantasieggande är också att spärren vittnar om en historisk händelse eller plats som av allt att döma tillmätts stor betydelse av sin samtid, men som idag är okänd för oss. Därtill är spärranläggningen allmänt känd i trakten, och utgör en levande och integrerad del av Fotevikens historia och samtid. 86 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Foteviken Nr Objekt 1. Spärranläggning innehållande fartygslämningarna: ”Foteviken 2” ”Foteviken 3” ”Foteviken 4” ”Foteviken 5” Kategori Long Lat Djup Kommentar RAÄ Stora Hammar 23:1 Naturvärden Södra Öresund, vilket omfattar bassängen söder om Limhamnströskeln, har ett vattendjup på mellan 12-18 m. Hydrografiskt sett tillhör denna del av Öresund egentligen Östersjön där Limhamnströskeln begränsar tillförseln av saltare Kattegattvatten norrifrån. Skiktning av vattenmassorna, som i centrala Öresund, förekommer normalt inte. Bottensedimenten består huvudsakligen av sand men även morän och berggrund förekommer. Landskapet mellan Malmö och Höllviken utgörs av ett öppet, vidsträckt och betat strandängsområde med en flora och fauna som saknar motstycke i landet. De grunda havsområdena är mycket produktiva och utgör barnkammare för flera fiskarter och skafferi för det stora antal rastande, övervintrande och häckande fågelarterna. 87 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Strandängarna höjer sig bara någon meter över havet i de inre delarna och stora delar översvämmas regelbundet vid högvatten och starka pålandsvindar. Jordlagret består av sand som överlagrats av så kallad marsktorv, som bildas på strandängarna. Strandängarna består av en mosaik av periodvis vattenfyllda sänkor med torrare gräsmarker emellan. Vegetationen är saltpåverkad med salttåliga arter. Utanför kusten ligger flera mindre, låga holmar som har stor betydelse för fågellivet. I den södra delen ligger Foteviken som skyddas mot västliga vindar av Hammars näs. Vegetationen vid Foteviken är betespräglad. Där betet upphört eller avspärrats, tar en hög vass- och sävvegetation över. Denna kväver den artrika strandängsfloran och de goda förutsättningarna för fågelfaunan försämras betydligt. I den inre delen av Foteviken saknas hävd på stora delar och vass dominerar. Vissa partier som tidigare varit uppodlade eller vall har också en mer trivial flora. Fågellivet är mycket rikt i området, som är av internationell betydelse både som häcknings- övervintrings- och sträcklokal. Detta gäller både strandängarna, öarna och de grunda havsområdena men även fälten innanför kusten. Vid Foteviken finns två naturreservat, Lilla Hammars näs och Eskiltorps ängar. Bägge reservaten instiftades på 1950-talet. Lilla Hammars näs och Näsholmarna samt dess vattenområde är ett av Skånes mest värdefulla naturområden. Området utgörs av ett flackt betat marskartat strandängsområde. Vattenområdet utanför holmarna är grunt och torrläges vid lågvatten, och har på så sätt utvecklat en idealisk häcknings- och rastmiljö för flera fågelarter. Området uppvisar även den artrikaste häckfågelfaunan. Eskilstorps ängar har strandängar av riksintresse, som bland annat har ett dokumenterat botaniskt, ornitologiskt, geografiskt och markhistoriskt naturvårdsvärde. Eskiltorps ängar är även naturminnesmärkt. Vattenområdet söder om Lernacken, vilket omfattar de långgrunda stränderna söderut mot Foteviken och Falsterbohalvön, är ett Ramsar-område (Convention on Wetlands). Dessa biologiskt mycket produktiva bottnar utgör en förutsättning för det extremt rika fågelliv som gjort denna del av Sverige internationellt välkänd. Länsstyrelsen har 1992 bildat ett marint naturreservat för vattenområdet inom Vellinge kommun ned till 15 meters djup. Inga Natura 2000-områden har föreslagits kring Foteviken. Referenser Adams, J. & Rönnby, J. 1994. Östersjöns sjunkna skepp. Stockholm. Crumlin-Pedersen, O. 1994 Foteviken – en tidigmiddelalderlig naturhavn, slagmark og markedsplads i Skåne. Sjöhistorisk årsbok 1994-1995. Stockholm Crumlin-Pedersen, O. 1982 Fotevik-beretning – de marinarkaeologiska undersögelser 1981 og 1982. Rapport från Nationalmuseets Skibshistorisk Laboratorium, Köpenhamn. www.m.lst.se www.naturvardsverket.se 88 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Pilhaken SJUNKET/ÖVERSVÄMMAT LANDSKAP Skåne län Landskrona socken Kulturhistorisk beskrivning På ön Ven i Öresund liksom i Landskronas omgivningar finns ett stort antal boplatser från äldre och yngre stenålder. Däremellan, i vad som idag är Öresund, finns ytterligare boplatser och aktivitetsytor från en tid då den nuvarande havsbotten utgjorde fast land. Under tidigmesolitikum fanns en landbrygga mellan nuvarande Sverige och Danmark i södra Öresund. Det område som benämns Pilhaken låg då på det östra fastlandet, alldeles invid en smal havsvik och utmed Saxåns dåvarande utlopp. På gränsen mellan sött och salt vatten och i skydd av öarna Ven och den dåvarande holmen Staffans bank, var läget för kustboplatser mycket strategiskt. Det är osäkert hur många boplatser som har funnits vid Pilhaken, men fyra fyndplatser, som alla tolkats som utkastlager eller boplatser, indikerar att det rör sig om flera stycken. Boplatserna förefaller kunna dateras till tidigmesolitikum eller övergången mellan boreal och atlantisk tid, det vill säga vid tiden för de stora klimatförändringar som skulle komma att medföra att Öresund bildades. Fyndmaterialet, som utgörs av torv, träbitar och brända grenar, hasselnötsskal, djurben och bearbetad flinta i form av bland annat skrapor, knivar, spån och sticklar, ger intryck av att boplatserna varit lika ansenliga och välplanerade som kustboplatser senare under stenåldern. Status Redan på 1930-talet, i samband med undersökningar av Öresunds bottenfauna, påträffades bearbetad flinta från botten vid Pilhaken. Med anledning av detta har området flera gånger avsökts med bottenskrapor, trålgarn och andra metoder. Vid inventeringar i slutet av 1970- och början av 1980-talet kunde tre fyndområden ringas in. 1992, i samband med utredningar inför Öresundsbron, kunde ytterligare en boplats lokaliseras. Delar av boplatsen undersöktes 1995. Området är inte inventerat i sin helhet och det är troligt att ytterligare boplatser eller lämningar från äldre stenålder finns på botten. Motiv De omständigheter som gjort att spåren efter ett mesolitiskt landskap återfinns på havsbotten får anses vara unika. Boplatserna omkring Pilhaken konkretiserar de effekter den senaste istiden har haft på landskapet och illustrerar hur människan har anpassat sig till föränderliga landskap och klimat. Det faktum att boplatserna ligger i vattnet innebär också att material, som mycket sällan kan studeras på stenåldersboplatser, finns bevarat. Ytterligare en vetenskaplig potential med de numera översvämmade boplatserna är att de, i egenskap av kustboplatser, möjliggör jämförelser av ekonomiska och kulturella skillnader mellan kust- och inlandsboplatser under tidigmesolitisk tid. 89 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Pilhaken Nr Objekt 1. Kategori Long Lat Djup Kommentar Boplats 6-20 RAÄ Landskrona 51:1 2. Boplats 6-20 3. Boplats 6-20 4. Boplats 7-8 Naturvärden Centrala Öresund utgör en länk mellan Västerhavet och Östersjön. Det grundare vattnet vid Limhamnströskeln utgör en naturlig barriär mellan Östersjöns sötare och lättare vatten och det saltare och tyngre Kattegattvattnet. De olika vattenmassorna är normalt åtskilda från varandra genom en densitetsskiktning, (haloklin) språngskikt. Centrala Öresund är ett unikt havsområde genom att det bildar övergången från Västerhavets mycket salta vatten till Östersjöns svagt salta. Salthaltsgradienten bidrar till en rik biologisk mångfald och ett unikt marinbiologiskt system. Ur föroreningssynpunkt är 90 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård dock Öresund ett av Sveriges mest belastade kustområden. Detta har medfört att det marina systemet på flera områden är kraftigt påverkat, och ekosystemen är särskilt känsliga. Även bottentopografin i centrala Öresund är mycket varierande, med djuphålor och grundbankar. Sedimenten består huvudsakligen av silt i de djupare områdena. På grundare områden blir inslaget av sand mer märkbart och i de kustnära grundområdena består bottnen i huvudsak av sand med inslag av grus och sten. Grundbanken vid Pilhaken angränsar till två områden, som pekats ut som värdefulla i länsstyrelsens naturvårdsprogram. I väster och norr ligger ett område med djuphålor med med ett djup på mellan 30-50 meter. Detta är det djupaste området i Öresund. Här finns, jämfört med övriga delar av Öresund, ett rikt djur- och växtliv med en mycket artrik bottenfauna. Djurlivet motsvarar i grova drag faunan i norra Kattegatt. Även floran är speciell med flera bältesbildande brun- och rödalger. Området utgör en utpost för nordligare skaldjursarter, och djuphålorna utgör uppehållsplats för bland torsk om hösten. I söder gränsar Pilhakens grundbank till den skyddsvärda Lundåkrabukten, som har ett djup på mellan 0 till 6 meter. Bottnen består i de norra delarna av sand- och grovmo med en mindre inblandning av lerhaltigt material. Artrikedomen är måttlig i området, men däremot är individrikedomen stor. Ur produktionssynpunkt och som uppväxtområde tillhör bukten landets absolut viktigaste vattenområden. Grundområdena har också betydelse som födosöksplats för fiskar. Genom sin höga biologiska produktion har dessa områden också stor betydelse som födoplats för bl a olika fågelarter, både häckande och rastande arter. Den småfisk och de kräftdjur som produceras i området vandrar under vintern ut på djupare vatten och utnyttjas då som föda av flatfisk och torsk. Strax norr om Ven ligger dessutom ett av landets få marina naturreservat, Knähaken-Disken. Knähaken är ett hårdbottenområde på mellan 25-30 meters djup. Faunan och floran har dokumenterats såväl tidigt under detta sekel som under 1990-talet. Området hyser en rik förekomst av saltkrävande arter, som inte återfinns längre söderut i Öresund eller Östersjön. Disken är en ständigt växande sandbank som är av stor betydelse för flatfiskarnas reproduktion och uppväxt. De närmast belägna naturreservaten, Gråen och Ven, omfattar endast i ringa utsträckning vattenområden. Dessa områden är även föreslagna som Natura 2000-områden. Referenser Larsson, L., Ljungkvist, J. & Theander, C. 1996. Submarine settlement on the bottom of the Öresund strait, southern Scandinavia. NewsWARP nr 19. Rausing, G. & Larsson, L. 1977. Pilhaken. Ale nr 2. FMIS www.m.lst.se www.naturvardsverket.se 91 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Nya Älvsborgs fästning MARITIM BYGD Västra Götalands län Västra Frölunda/Lundby socken Kulturhistorisk beskrivning Byggandet av fästningen Nya Älvsborg påbörjades i mitten av 1600-talet. Läget på Kyrkogårdsholmen vid Göta älvs mynning var strategiskt för försvaret av de västsvenska landskapen och i synnerhet den växande staden Göteborg. Det främsta hotet var Danmark och Nya Älvsborgs fästning avvärjde framgångsrikt flera danska attacker under 1600- och 1700-talen. Aspholmarna, intill Nya Älvsborg, ingick i den försvarslinje som bildades mellan fästningen och Arendal på fastlandet. Här fanns också en kyrkogård för dödsfall inom fästningens besättning. Efter det att öarna spelat ut sin fortifikatoriska roll, kom ett sillsalteri att anläggas på Stora Aspholmen. Anläggningen var en de många protoindustrier som inrättades på västkustöarna i samband med sillfiskeperioden under 1700-talets andra hälft. Det försvarsstrategiska läget aktualiserades dock igen i slutet av 1800-talet. Försvarsverk återuppfördes och försänkningar anlades mellan fästningsön, Aspholmarna och Arendal. Husgrunder, försvarsverk, ristningar, odlingsrösen med mera utgör synliga spår av de verksamheter som präglat öarna genom historien. Under vattnet finns, förutom de ovan nämnda farledsspärrarna, rester av flera fartygslämningar, bryggor, kajer och kulturlager. Brygganläggningarna och kulturlagren hör av allt att döma samman med sillsalteriet och öarnas äldre befästningar. Fartygslämningarna kan eventuellt utgöra rester av de tre galärer som ska ha sänkts i området 1765. Status 1999 utfördes en arkeologisk utredning i syfte att förbättra kunskapsläget om fornlämningssituationen under vatten. Senare samma år beskrevs platsens maritima värden i samband med en miljökonsekvensbeskrivning. Området är dock inte inventerar i sin helhet. Lämningarnas exakta antal är osäkert, och överstiger av allt att döma det antal som här redovisas. Nya Älvsborg samt Aspholmarna utgör riksintresse. Riksintresset motiveras av öarnas uttryck för stormaktstidens befästningskonst och expansiva politik. Motiv Fästningsholmen och Aspholmarna utgör exempel på olika strategier i skärgårdslandskapet. Å ena sidan hör deras historia samman med försvaret av det västsvenska fastlandet, å andra sidan delar de sillhanteringens historia med kust- och skärgårdsbygden. Centralt i bägge fallen var närheten till den framväxande handelsstaden Göteborg. Avståndet mellan Göteborg och det pärlband av öar, som genom historien 92 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Älvsborg Nr Objekt Kategori 1. Kulturlager 30 2. Kulturlager 30 3. Kajanläggning 30 4. Brygganläggning 30 5. Brygganläggning 30 6. Farledsspärr 30 7. Farledsspärr 30 8. Farledsspärr 30 9. Farledsspärr 30 10. Fartygslämning 30 11. Fartygslämning 30 12. Fartygslämning 30 13. Anläggning 30 Long Lat Djup Kommentar Stående pålar 93 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård försvarat hamninloppet och den lukrativa handeln, har krympt till följd av de moderna hamnarnas expansion. Den historiska dimensionen är dock fortfarande tydlig i skärgårdslandskapet. Lämningarna under vatten utgör en integrerad del av kulturmiljön på land, och bidrar till att förstärka öarnas maritima prägel. Naturvärden De grunda bottnarna utanför Göteborgskusten är biologiskt högproduktiva, med stor artrikedom av både flora och fauna. Området fungerar som uppväxtområde för en stor del av Skagerraks fiskbestånd. Närmast Göteborg är havet under påverkan av Göta älv. Mynningsområdet har skärgårdskaraktär med varierande djup och talrika öar och skär. Älven medför att salthalten är mycket låg i ytvattnet inom hamnområdet. Det inströmmande vattnet närmast botten håller dock en hög salthalt. Inom mynningsområdet är förhållandena på bottnarna relativt goda, vilket till stor del beror på de ingående bottenströmmarna. Vid Aspholmarna och Älvsborg finns värdefull ålgräsvegetation, som är av vikt för det marina livet. Området utgör även ett häcknings- och födsöksområde för sjöfågel. Inga naturreservat finns i anslutning till området. Torsviken, nordväst om Aspholmarna och Älvsborg, är dock utsett till Natura 2000-område enligt fågelskyddsdirektivet. För att säkerställa förutsättningarna för att Torsviken även framgent ska kunna fylla sin funktion som uppehållsplats för övervintrande sjöfågel, för flyttfågel och för häckning, krävs att mark- och vattenområdena i och kring viken sköts på ett sådant sätt att fågellivet gynnas. Av denna anledning har ett mer extensivt område, som kan komma att inkludera eller gränsa till Aspholmarna, föreslagits som naturreservat av Naturskyddsföreningen i Göteborg. Referenser Höglund, P., Olsson, A . & Rydbom, L. 1999. Nya Älvsborgs fästning – ett riksintresse i Göteborgs hamn. Rapport 1999:28. Bohusläns museum. www.o.lst.se www.goteborg.se www.naturvardsverket.se 94 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Marstrands hamn KRIGSSKÅDEPLATS Västra Götalands län Marstrand socken Kulturhistorisk beskrivning Marstrands hamn utgörs av en skyddad naturhamn, mellan Marstrandsön och Koön. Hamnen har två utlopp, och det strömmande vattnet gör att isen sällan lägger sig. Dessa förutsättningar var väsentliga vid grundandet av Marstrands stad på 1200-talet. Läget var särskilt gynnsamt för sillfiske och handel med Västeuropa, men Marstrand var också strategiskt beläget för både DanmarkNorges och Sveriges maktambitioner på Skagerrak och Kattegatt. Enligt en skriftlig källa ska ett kastell i Marstrand ha förstörts i samband med hanseatiska attacker år 1368. Under 1600-talet ska inloppet till hamnen ha varit befäst med skansar och blockhus. Sedan Marstrand blivit svenskt år 1658 påbörjades byggandet av två enklare skansar, Karlstens fästning och Gustafsborg, till hamnens försvar. Marstrand kom att användas som vinterhamn för en stor del av den västsvenska flottan. År 1677 erövrades staden och fästningen av dansk-norska styrkor. 1719 anföll dessa ånyo. Vid detta tillfälle sänktes en stor del av den svenska eskadern som låg i Marstrands hamn. Flera av dessa fartygslämningar är markerade på historiska kartor, och några av dem har påträffats på botten. Status Arkeologiska undersökningar i hamnen har visat på förekomst av upp till fyra meter tjocka kulturlager från 1400-talet och framåt. Därutöver finns ett flertal fartygslämningar, varav några har genomgått arkeologisk undersökning. En fartygslämning har skyddstäckts. På botten i hamnen förvaras också återdeponerade fynd från undersökningarna av kulturlagret samt av fartygslämningen Fredericus. Sammantaget är det svårt att avgöra antalet bevarade fartygslämningar och omfattningen av kulturlagret i Marstrands hamn. Därtill är lämningarnas tillstånd delvis okänt. Motiv Området kan karakteriseras som ett maritimt utpräglat område, men bör i detta sammanhang i första hand ses som ett exempel på en krigsskådeplats. Inom ett koncentrerat och avgränsat område finns ett rikt källmaterial som belyser såväl stadens som hamnens historia. Då stadshamnar med medeltida anor är få på västkusten är det särskilt angeläget att värna om den forskningspotential som finns förborgad i Marstrands hamn. De fartygslämningar som sänkts år 1719 erbjuder också möjligheter till ökad förståelse för stadens militära historia, och inte minst inblick i hur de mindre fartygen i örlogsflottan var byggda, utrustade och organiserade. 95 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Marstrands hamn Nr Objekt Kategori 1. Kulturlager 30 2. Fredericus 30 3. Halmstad 30 4. Stettin 30 5. Kalmar 30 6. Fartygslämning 30 7. Fartygslämning 30 8. Fartygslämning 30 Long Lat 96 Djup Kommentar N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård På grund av de begränsningar som hamnaktiviteterna medför är dykning i dagsläget förbjudet, olämpligt eller svårgenomfört. Naturvärden Skagerrak utgör ett varierat kustavsnitt med fjordar, grunda havsvikar, grundbottenområden, åmynningar och hårdbottnar. Mellan de större öarna och närmast utmed kusten finns skyddade miljöer, medan utbredda utskärsområdena kännetecknas av kraftig vågexponering och tidvis mycket kraftig strömsättning. Såväl flora som fauna är varierad och artrik. Kustavsnittet är även viktigt som reproduktionsområde för sälar och kustlevande fåglar. Flera naturreservat, Natura 2000-områden och djurskyddsområden finns utmed det aktuella kustavsnittet. Större vattenområden, exempelvis Stenungsundskusten, Pater Nosterskärgården och Sälö fjord är också föreslagna av länsstyrelsen som marina skyddsområden. Själva hamnbassängen i Marstrand är inte närmare uppmärksammad på grund av eventuella marina värden. Kunskaperna om närområdet är bristfälliga och det finns behov av framtida inventeringar av den marina floran och faunan. Det omgivande vattenmrådet är dock dokumenterat viktigt som reproduktionsområde för sälar och kustlevande fåglar. Enstaka grundområden med musselbankar är också kända. I anslutning till hamnbassängen i söder finns områdets närmaste naturreservat tillika Natura 2000-område. Detta omfattar hela Klåverön, vattenområdena närmast stränderna inklusive delar av det södra inloppet till Marstrands hamn och ett större vattenområde med ett antal småöar sydväst därom. Naturreservatet är främst instiftat på grund av de välbevarade skärgårdsjordbruken, odlingslandskapets fåglar och häckande sjöfåglar. Referenser Norling, K. & Sköld, M. 2002. Biologisk mångfald och fiske i Västra Götaland. Rapport 2002:27. Länsstyrelsen Västra Götaland. Olsson, A. 2000. Marstrandsprojektet. Marinarkeologisk tidskrift nr 2. SjöMIS www.o.lst.se www.naturvardsverket.se 97 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Hamnholmen HAMN/ANKRINGSPLATS Västra Götalands län Kville socken Kulturhistorisk beskrivning Mellan Hamnholmen och Skutholmen bildas en väl skyddad vik, som tidigare sannolikt varit ett sund. Själva hamnbassängen, som omges av höga berg, är cirka 90 m lång och 40 m bred vid mynningen. Naturhamnen sköts idag av Kryssarklubben, och är under sommarmånaderna en flitigt använd ankringsplats för fritidsbåtar. Hamnholmen hade under segelfartygens dagar ett strategiskt läge invid den för kustsjöfarten nord-sydgående rutten. Talrika ristningar i berget, särskilt invid hamnens östra stränder, vittnar om att platsen varit välbesökt. Ristningarna utgörs av initialer, årtal, korstecken, kompassrosor och fartygsavbildningar. Många av dem är daterade till 1500- och 1600-talet. Hamnen omnämns även i sjökort och reseskildringar från 1500-talets mitt. Strax norr om Hamnholmen, på Vedholmen, finns begravningsplatser i form av rösen samt ett offerkast. Dessa lämningar understyrker ytterligare den forna närvaron av sjöfolk och fiskare. De fartyg som legat för ankar i hamnbassängen har också efterlämnat ett omfattande kulturlager på botten. Fragment av svunna vardagssituationer i form av kritpipor, lergods, ben och flaskor har genom århundradena ackumulerats. Många av de äldre, djupare liggande föremålen är förhållandevis välbevarade. Status Kulturlagret i hamnen uppmärksammades i slutet av 1970-talet av en dykklubb. Dessa slog larm om att föremålen på botten i den populära och välbesökta ankringsplatsen skadades av fritidsbåtarnas ankare. Som underlag för vidare undersökningar utförde sjöfartsmuseet i Göteborg 1979 en utredning av Hamnholmarnas historia och kulturmiljö. 1980 genomfördes en provundersökning i syfte att fastställa kulturlagrets ålder och utbredning. Fyndmaterialet i de översta slamlagren kunde typologiskt dateras till 1500-1800-talets mitt. De omhändertagna fynden tillfördes Uddevalla museum (numera Bohusläns museum). Motiv Hamnen har under segelfartygens dagar förmodligen fungerat som rastplats och som nödhamn. Det rika fyndmaterialet på botten framhäver och förtydligar kulturmiljön på land, samtidigt som det möjliggör fördjupad kunskap om hamnens besökare och om dess användande över tid. Det skyddade och väl avgränsade läget innebär samtidigt att kulturlagret är ovanligt välbevarat. Detta, tillsammans med den tydliga kontexten, gör bottenavsnittet till en synnerligen värdefullt beståndsdel av Hamnholmens kulturmiljö. 98 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Hamnholmen Nr Objekt Kategori 1. Kulturlager 30 Long Lat Djup Kommentar 6-8 RAÄ Kville 935:1 Naturvärden Skagerrak utgör ett varierat kustavsnitt med fjordar, grunda havsvikar, grundbottenområden, åmynningar och hårdbottnar. Utskärsområdena kännetecknas av kraftig vågexponering och tidvis mycket kraftig strömsättning. Den biologiska mångfalden ökar med den ökande salthalten. Utmed den norra kusten, där salthalten är nästan oceanisk, exponeringsgraden hög och vattenomsättningen god, finns fler arter och en högre biologisk mångfald. Det djupa havsavsnittet mellan Kosterfjorden i norr och Väderöfjorden i söder utgör en unik miljö, med en mångfald av habitat och arter som saknar motsvarighet i svenska vatten. Djuprännan står i förbindelse med Norska 99 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård rännan som ansluter till kontinentalsockelns sluttningar ut mot Atlanten vid Norge. Detta medför att det råder marina förhållanden med högre salthalt än någon annanstans i Sverige. I området finner man en stor mångfald av habitat, djupa såväl som grunda hårdbottnar, mjukbottnar och skalgrusbottnar, samt både exponerade och skyddade grundområden. De djupa hårdbottnarna och korallreven är för Sverige unika livsmiljöer. Dessa habitat ger unika förutsättningar för stor biologisk mångfald av bland annat svampdjur, koralldjur, mossdjur, armfotingar och andra för Sverige ovanliga djurgrupper. De djupa hårdbottnarna i Väderöfjorden, är särskilt biologiskt intressanta miljöer. Här finns en stor mångfald av djurgrupper som koraller och svampdjur. En betydande del av Sveriges marina ryggradslösa djur återfinns endast i Väderöfjorden. Området är oerhört artrikt och mycket betydelsefullt för reproduktion och födosök för många marina arter. Hamnholmen ligger på gränsen mellan den djupa och exponerade Väderöfjorden och en grundare innanskärgård. Naturvärdena i själva ögruppen kring Hamnholmen är inte närmare inventerade. Liksom områdena närmast Väderöarkipelagen kan de karakteriseras som relativt grunda och extremt vågexponerade, varför förutsättningarna för alger bör vara goda. Grunda vikar och sund utgör också reproduktionsområden och uppväxtområden för fisk. De närmaste naturreservaten och Natura 2000-områdena ligger närmare fastlandskusten och är inte primärt skyddade på grund av undervattensmiljöerna. Naturskyddsföreningen har emellertid föreslagit att Hamnholmen och andra öar närmast öster om Kosteröfjorden ska ingå i en större nationalparksbildning. Det planerade nationalparksområdet betraktas redan som marint skyddsområde. Därutöver rymmer det flera delområden med säl- eller fågelskydd, naturreservat och särskilda föreskrifter. Själva djuprännan väster om Hamnholmen är föreslagen som den sydliga delen av ett marint reservat. Referenser Lisberg Jensen, O. 1980. Rapport ang. marinarkeologisk undersökning av hamnbassängen i Hamnholmarna i Fjällbacka skärgården. Stencil. Norling, K. & Sköld, M. 2002. Biologisk mångfald och fiske i Västra Götaland. Rapport 2002:27. Länsstyrelsen Västra Götaland. SjöMIS www.o.lst.se www.naturvardsverket.se 100 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Väderöarna FÖRLISNINGSOMRÅDE Västra Götalands län Kville socken Kulturhistorisk beskrivning Väderöarna är en ensam utskärgård, belägen sju distansminuter väster om Fjällbacka. Med tanke på det utsatta läget är namnet ingalunda omotiverat. Fyren på skäret Väderöbod tändes 1867 och var bemannad fram till 1964, då en ny helautomatisk fyr togs i bruk. Lotsverksamheten på Väderöarna upphörde i mitten av 1960-talet, efter att ha bedrivits från mitten av 1700-talet. Som mest levde ett 30-tal öbor året om på Väderöarna. Lotsarna på Väderöarna hade en farlig och svår uppgift i att bistå haverister och lotsa fartyg förbi den grundfyllda skärgården. Vid hårt väder kunde de nödställda vara många. Trots lotsarnas insatser förliste minst 80 fartyg i farvattnen kring Väderöarna. De flesta av dem strandade mot någon av skärgårdens cirka 200 holmar och skär. Hur många fartyg som därutöver försvann utan att efterlämna några vittnen är ovisst. Ett betydande antal bör också ha förlist innan fyr- och lotspersonal kom till skärgården. Flera lämningar efter sjunkna fartyg och deras laster har iakttagits på havsbottnen mellan skären. Två av fartygslämningarna, en ångare förlist 1929 och ett skepp förlist 1808 är identifierade. Vrakdelar eller bärgat gods från den sistnämnda auktionerades bort i Strömstad samma år, men skeppsklockan med fartygets namn blev kvar på vrakplatsen. Två av de övriga tre fartygslämningarna förefaller ha varit bestyckade, då kanoner påträffats bland vrakresterna. Utöver dessa lämningar finns ett bottenavsnitt med ostindiskt porslin, vilket indikerar ytterligare en förlisning. Förekomst av humant skelettmaterial några hundra meter norr därom utgör förmodligen resterna av sjömän som lidit skeppsbrott i området. En mina och en flygplanslämning utgör ytterligare inslag i kulturmiljön. Status De lämningar som är kända inom området är inte undersökta. Inga inventeringar har utförts, varför det är troligt att ytterligare lämningar finns. En del av de förlisningar som bevittnats eller traderats av lokalbefolkningen finns omnämnda i boken Väderöarna. Motiv Väderöarna kan karakteriseras som ett maritimt utpräglat område, men med utgångspunkt från kulturmiljön under vatten bör det i första hand ses som ett förlisningsområde. Lämningarna på botten är intimt förknippade med öarnas historia och den kulturmiljö som finns på land i form av fyrtorn, lotsbostäder med mera. Vad som i synnerhet gör sig påmint under vattnet är dock resultaten av lotsars och besättningars misslyckanden, av hårt väder och förluster i 101 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Väderöarna Nr Objekt 1. Kulturlager 2. Kulturlager 3. Flygplanslämning 4. Ekko 5. Summer 6. Fartygslämning 7. Fartygslämning 8. Fartygslämning 9. Fartygslämning 10. Fartygslämning Kategori Long Lat 11°04’39 58°31’08 102 Djup Kommentar N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård liv och egendom. Ögruppen utgör ett populärt utfärdsmål för sportdykare. Lämningarna är värdefulla för förståelsen av skärgårdens historia. Naturvärden Skagerrak utgör ett varierat kustavsnitt med fjordar, grunda havsvikar, grundbottenområden, åmynningar och hårdbottnar. Utskärsområdena kännetecknas av kraftig vågexponering och tidvis mycket kraftig strömsättning. Utmed den norra kusten, där salthalten är nästan oceanisk, exponeringsgraden hög och vattenomsättningen god, finns en högre biologisk mångfald. Det djupa havsavsnittet mellan Kosterfjorden i norr och Väderöfjorden i söder utgör en unik miljö, med en mångfald av habitat och arter som saknar motsvarighet i svenska vatten. Djuprännan står i förbindelse med Norska rännan som ansluter till kontinentalsockelns sluttningar ut mot Atlanten vid Norge. Detta medför att det råder marina förhållanden med högre salthalt än någon annanstans i Sverige. I området finnes djupa såväl som grunda hårdbottnar, mjukbottnar och skalgrusbottnar samt både exponerade och skyddade grundområden. De djupa hårdbottnarna och korallreven är för Sverige unika livsmiljöer. Dessa habitat ger också unika förutsättningar för stor biologisk mångfald av bland annat svampdjur, koralldjur, mossdjur, armfotingar och andra för Sverige ovanliga djurgrupper. Djupa hårdbottnar och rev, som i Väderöfjorden, är särskilt biologiskt intressanta miljöer. Här finns en myckenhet av djurgrupper som koraller och svampdjur. En betydande del av Sveriges marina ryggradslösa djur återfinns endast i Väderöfjorden. Området är oerhört artrikt och mycket betydelsefullt för reproduktion och födosök för många marina arter. Själva Väderöarkipelagen anses besitta höga geologiska, biologiska och landskapsestetiska värden. Områdena närmast Väderöarna är relativt grunda och extremt vågexponerade, vilket ger en för Sverige unik solbelyst oceanisk miljö, där bland annat många ovanliga algarter lever på strömspolade skalsandbottnar. De grunda vikarna och sunden utgör viktiga reproduktionsområden och uppväxtområden för fisk. Såväl flora som fauna är individrik. Skärgården har även rika bestånd av sälar och kustlevande fåglar. Knubbsälskolonierna i området hör till de största i Sverige. Stora delar av skärgården utgör fågel och sälskyddsområde. Naturskyddsföreningen har föreslagit att såväl Väderöarkipelagen som öar och kust öster därom ska ingå i en större nationalparksbildning. Inom länsstyrelsen omnämns Väderöarkipelagen och området mellan Väderöfjorden och Kosterfjorden som marint skyddsområde. Området är redan föreslaget att ingå i Natura 2000-nätverket, och är av riksintresse för naturvård och yrkesfiske. Inom området finns också flera mindre djurskyddsområden, naturreservat och områden med särskilda föreskrifter. Referenser Nordblom, K-A. 1998. Väderöarna. Bohusläns museum. Norling, K. & Sköld, M. 2002. Biologisk mångfald och fiske i Västra Götaland. Rapport 2002:27. Länsstyrelsen Västra Götaland. 103 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård von Arbin, S. Arkeolog, Bohusläns Museum, E-postkorrespondens. SjöMIS www.o.lst.se www.naturvardsverket.se 104 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Referenser Bergquist, K. 2003. Inrättande av marina reservat i Sverige – problem och möjligheter. Uppsats i miljörätt, handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Edgren, J. 2005. Marina reservat i Sverige. Uppsats i samhälle- och miljökunskap för biologer. Stockholms universitet. Naturvårdsverket. 2003. Naturvårdsverkets allmänna råd om natur- och kulturreservat enligt 7 kap. miljöbalken och förordningen (1998:1252) om områdesskydd. Naturvårdsverkets författningssamling 2003:8. Riksantikvarieämbetet. 2005. Program för kulturmiljövårdens indikatorer för miljömålsuppföljningen. Arbetsdokument. Riksantikvarieämbetet. 2005. Återrapportering av kulturreservaten. http://www.raa.se/landskap/index.asp Riksantikvarieämbetet. 2002. Kulturreservat – en handbok för inrättande och skötsel av kulturreservat enligt 7 kapitlet 9 § Miljöbalken. Version 2:1. Riksantikvarieämbetet. 2004. Kulturreservaten. Återrapportering enligt 2004 års regleringsbrev. Riksantikvarieämbetet. 2003. Kulturreservaten. Från kvalificerad markvård till regional utveckling. Återrapportering enligt 2003 års regleringsbrev. Riksantikvarieämbetet & Statens maritima museer. 2005. Svensk kulturmiljöövervakning under vatten. I tryck. Statistiska centralbyrån. 2005. Skyddad natur 31 dec 2003. Statistiska meddelanden. Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier. Regeringens proposition 2000/01:130 Internet Riksantikvarieämbetet www.raa.se/press/030702.asp, 2005-02-08 Helsingforskommissionen www.helcom.fi, 2005-02-08 Counsil of the Baltic Sea states www.cbss.st, 2005-02-08 Naturvårdsverket www.naturvardsverket.se, 2005-02-08 Greenpeace www.greenpeace.se, 2005-02-08 105 N AT U R V Å R D S V E R K E T Rapport 5566 • Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård Statistiska Centralbyrån www.scb.se, 2005-02-08 Svenska Naturskyddsföreningen www.snf.se, 2005-03-01 Riksdagen www.riksdagen.se, 2005-02-08 Arkiv Svenskt marinarkeologiskt arkiv (SMA), SjöMIS FMIS 106 Värdefulla kulturmiljöer under havsytan i svensk kust och skärgård RAPPORT 5566 NATURVÅRDSVERKET ISBN: 91-620-5566-6 ISSN: 0282-7298 – en förstudie På uppdrag av Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har Statens maritima museer gjort en sammanställning över ett urval av värdefulla kulturmiljöer under vatten. Syftet har varit att se om dessa sammanfaller med naturvårdens skyddade områden i marina miljöer. Redovisningen av de 25 utvalda kust- och havsområdena kompletteras med en beskrivning av skyddad natur i närområdet. Sammantaget konstateras att det finns ett antal värdefulla natur- och kulturmiljöer som delvis sammanfaller i svenska hav. Förutsättningarna för helhetsgrepp och samverkansvinster vad gäller skyddet av marina naturoch kulturmiljöer förefaller vara goda. Naturvårdsverket SE-106 48 Stockholm. Besöksadress: Blekholmsterrassen 36. Tel: +46 8-698 10 00, fax: +46 8-20 29 25, e-post: [email protected] Internet: www.naturvardsverket.se Beställningar Ordertel: +46 8-505 933 40, orderfax: +46 8-505 933 99, e-post: [email protected] Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma. Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln