Sören Lindén, Stockholms ornitologiska förening 36 arter kustfåglar Häckar vid vatten i skärgårdsmiljö Svanar Änder Skrakar Gäss Skarvar Vadare Måsar Tärnor Rallfåglar Grisslor Doppingar Stockholms skärgård, tiotusentals öar, holmar och skär. 1 700 km2 varav ca 530 km2 land. Stockholms skärgård sträcker sig 150 km från Landsort i söder till Björkö och Arholma i norr och har en maximal bredd på ca 80 km. Området indelas i innerskärgård, mellanskärgård med öar som Möja, Runmarö, Ornö och Utö med övervägande hällmarkstallskog och en ytterskärgård med björkar och kala klippor. Tidigare kunskap om kustfåglarnas utbredning • Före 1940-talet finns få uppgifter • Edward Wibeck, linjetaxering 1937 • Kustfågelinventering 1974-75 • Kustfågelinventering 2001-2004 Övrigt • Skärgårdsstiftelsen – Levande skärgård • Artstudier Skräntärna, storskarv, sillgrissla, tordmule, havsörn och berguv • Edward Wibeck, linjetaxering 1937 • Edward Wibeck, linjetaxering 1937 • Edward Wibeck, linjetaxering 1937 ”Näst ejdern är svärtan den allmännaste andfågeln i skärgården” ”Ännu en dykandsart, berganden, förekommer sparsamt som häckfågel i Stockholms skärgård” • Edward Wibeck, linjetaxering 1937 • Kustfågelinventering 1974-75 • Kustfågelinventering 1974-75 ”Inventeringens slutsats är att Stockholms skärgård hyser ungefär hälften av landets svärtor…” ” I det stora hela får berganden betraktas som en sparsam häckfågel i Stockholms läns skärgård” Kustfågelinventeringen i Stockholms län 2001-2004 Hur många par? Ökat-minskat? Hur mycket? Var? Storskarv Vitkindad gå gås+++ Kanadagå Kanadagås Grå Gråhäger Gravand Sillgrissla Grå Grågås Tordmule Snatterand Knipa Havstrut Knö Knölsvan Stö Större strandpipare Grå Gråtrut Kustlabb Ejder +++ Strandskata Drillsnä Drillsnäppa Kricka Storskrake Grä Gräsand Skrattmå Skrattmås Tofsvipa Skedand Rödbena Skä Skäggdopping Fiskmå Fiskmås Små Småskrake Vigg Silltrut Tobisgrissla Roskarl Sothö Sothöna Skrä Skräntä ntärna Svä Svärta Bergand 7 10 12 15 17 27 34 43 45 46 46 59 71 72 74 75 78 84 89 --- Storskarv 2 101 par Storskarven har i sen tid invandrat som häckfågel i skärgården och uppvisar en ökning som överträffar alla andra kustfåglars. Det skulle dröja till 1994 innan den första kolonin i undersökningsområdet etablerades i södra skärgården och då på Grän med 39 bon. +++ +++ +++ +++ +++ +++ +++ 73 67 46 27 24 16 11 +% -% Vitkindad gås 867 par Från att ha varit en ytterst sällsynt fågel under första kustfågelinventeringen med förekomst noterad i bara ett par rutor har arten erövrat stora delar av innerskärgården. Den har ännu sina främsta förekomster i ursprungsområdet i Ekoparken (Fjäderholmarna) i inloppet till Stockholm, där den började häcka i slutet av 1970-talet. Grågås 1320 par Grågåsens utbredning har sin tyngdpunkt i ytterskärgården och i den därvid liggande delen av mellanskärgården. Beståndet uppvisar en kraftig ökning och en utvidgning av häckningsområdet har skett in mot fastlandet. Beståndet är idag åtta gånger större än vid inventeringen 1975. Gråhäger 431 par Gråhägern inventerades inte vid den förra inventeringen och var då inte ens känd som tillhörande skärgårdens häckande arter. Fram till idag har dock kolonier etablerats på flera platser även i denna miljö och arten är numera ett tämligen vanligt inslag i delar av skärgården. Sillgrissla 494 par Sillgrisslan häckar i kolonier på några få öar längst ut i havsbandet. Den är en sentida invandrare i Stockholms skärgård som etablerade sig första gången på 1960-talet. Beståndet har femdubblats sedan förra inventeringen. Ejder 96 803 par Beståndsutveckling +11 % Ejdern är skärgårdens i särklass vanligaste häckfågel och förekommer främst i ytterskärgården. Särskilt stor har förändringen varit i ytterskärgården, +43 %, medan ökningen i innerskärgården bara varit marginell. I mellanskärgården har utvecklingen istället varit den motsatta, d.v.s. en minskning med 16 %. Fiskmås 9 264 par Beståndsutveckling -46 % Fiskmåsen är den talrikaste måsfågeln i skärgården. Den finns väl spridd, från de innersta vikarna till de yttersta skären. Utvecklingen har varit negativ i hela skärgården, men störst i den södra regionen där drygt hälften av paren försvunnit i alla tre zonerna. Silltrut 1 349 par Beståndsutveckling -72 % I Stockholms skärgård är tillbakagången över 70%. Det finns indikationer som tyder på att de bästa häckningsplatserna är de som ligger inom räckhåll för centrala Stockholm. Sothöna 867 par Beståndsutveckling -78 % Med en minskning på nära 80 % är sothönan en av de riktigt stora förlorarna. …medan minskningen i mellanskärgården varit som störst i den norra regionen – nästan 90 %. Svärta 895 par Beståndsutveckling -89 % Förr var svärtan vanligare än ejdern i många mellanskärgårdsområden. Idag finns endast en liten spillra av det forna beståndet och arten är bara någorlunda vanlig i norra ytterskärgården och måste betraktas som starkt hotad i vår skärgård. Orsaker till beståndsförändringarna? Mink? Siktdjup? Störningar? Övergödning? Thiaminbrist? Överfiske? Miljögifter? Vad händer under ytan? Framtida inventeringar Förhoppningsvis tar det inte 30 år till nästa inventering. Ejderbild