Effekten av fysisk aktivitet hos personer med psykisk

Effekten av fysisk aktivitet hos personer
med psykisk ohälsa
Angela Svedman
FoU-trainee
Uppsats nr 30
Mars 2014
Förord
Detta arbete är resultatet av en litteraturstudie som genomförts av
Angela Svedman legitimerad sjukgymnast, som arbetar vid
Rehabiliteringsenheten, Stadsområdesförvaltning Innerstaden. Arbetet är
genomfört under Angelas tid som FoU-trainee på FoU Malmö.
Att vara trainee innebär att man arbetar på FoU Malmö en dag i
veckan under ett halvår. Personal inom vård och omsorg får ledigt från
sitt ordinarie arbete för att kunna fördjupa sig inom något område som
är viktigt för den egna arbetsplatsen. Ämnet kan vara en fråga eller ett
problem som diskuterats på arbetsplatsen, eller något som den anställde
själv funderat på. Fördjupningen sker genom att den anställde får tillfälle
att söka litteratur som rör det valda ämnet. Litteratursökningen
genomförs med hjälp av en handledare på FoU Malmö.
Aktiviteten FoU-trainee syftar till att öka de anställdas intressen och
möjligheter att följa utvecklingen av den forskning som bedrivs inom
vård och omsorg. Målet är att stödja Malmö stads långsiktiga arbete med
kvalitets- och kompetensutveckling inom detta område.
Varje trainee redovisar sin studie i en uppsats eller på annat sätt.
Uppsatserna publiceras i en serie enklare publikationer. De publicerade
uppsatserna har olika ambitionsnivåer. Syftet med publiceringen är att ge
personalen på den egna arbetsplatsen och andra intresserade möjlighet
att ta del av litteraturstudien.
Angela har sökt kunskap om effekten av fysisk aktivitet för personer
med psykisk ohälsa, såsom stress, depression, ångest, ADHD och
schizofreni. Hon har sett att fysisk aktivitet har positiv effekt för
personer med psykisk ohälsa och att den bidrar till bättre livskvalitet för
dessa personer. Hennes studie visar också att basal kroppskännedom är
den vanligast förekommande behandlingen av dessa personer som
sjukgymnaster inom psykiatrin använder.
Angela har med stor entusiasm och engagemang genomfört
litteraturstudien. Jag önskar henne lycka till i hennes fortsatta arbete och
hoppas att hon får möjlighet att förmedla sin nyvunna kunskap till övrig
vårdpersonal och att använda den vid behandling av personer med
psykisk ohälsa inom vård och omsorg i Malmö stad.
Gittan Ekvall
Koordinator
FoU Malmö
1
Innehållsförteckning
Förkortningar ........................................................................................................ 3
Inledning .............................................................................................................. 4
Syfte och frågeställning ......................................................................................... 5
Metod .................................................................................................................... 6
Disposition ................................................................................................................................7
Bakgrund .............................................................................................................. 8
Sjukgymnast - psykisk och fysisk hälsa ................................................................................8
Kropp och själ .........................................................................................................................9
Sjukgymnast - koppling mellan kropp och själ.........................................................................9
Sjukgymnast - utbildning och arbetssätt ........................................................................... 10
Sjukgymnast är ett yrke för livet! .......................................................................................... 10
Så här arbetar sjukgymnasten .............................................................................................. 11
Fysioterapiprocessen .............................................................................................................. 11
Bedömning av sjukgymnast ................................................................................................... 11
Differentialbedömning........................................................................................................... 12
Sjukgymnaster är experter på fysisk aktivitet ................................................................... 12
Basal kroppskännedom (BK) ............................................................................................... 13
Avspänning .......................................................................................................................... 13
Fysisk aktivitet och hälsa ..................................................................................................... 13
Definition av fysisk aktivitet ................................................................................................ 14
Resultat ............................................................................................................... 15
Forskning, fysisk aktivitet och psykisk ohälsa .................................................................. 15
Effekten av fysisk aktivitet och träning hos personer med stress ................................ 18
Effekten av fysisk aktivitet hos personer med depression och bipolär sjukdom ...... 20
Effekten av fysisk aktivitet hos personer med ångest .................................................... 22
Effekten av fysisk aktivitet hos personer med ADHD .................................................. 23
Effekten av fysisk aktivitet hos personer med schizofreni ............................................ 24
Vanligaste behandlingarna utövade av sjukgymnaster i Sverige ................................... 26
Bedömningsmetoder och bedömningsinstrument .......................................................... 27
Diskussion .......................................................................................................... 29
Referenser ........................................................................................................... 32
Bilagor ................................................................................................................ 37
2
Förkortningar
ACSM – American College of Sports Medicine
AD/HD, ADHD – Attention Deficit Hyperactivity Disorder
ADL – Aktiviteter i det Dagliga Livet
APA – American Psychiatric Association
BAS – Body Awareness Scale
BAT – Body Attitude Test
BDI - Beck Depression Inventory
BK – Basal Kroppskännedom
CAN, CAN-S – Camberwell Assessment of Need, Camberwells
behovsskattning
COPM – Canadian Occupational Performance Measure
DSMIV-TR Diagnostic and Statistical Manual of mental disorders, APA
FAR – Fysisk Aktivitet på Recept
FBG – Funktionellt Balanstest för Geriatriska patienter
FIM – Functional Independence Measure
FoU – Forskning och Utveckling
FYSS – Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling
GAD – Generaliserat ångestsyndrom
GMFM - Gross Motor Function Measure
HAD/HADS – Hospital Anxiety and depression Scale
ICF – International Classification of Functioning, Disability and Health
/Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa
KP – Kontraktur Profylax
LSR – Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund
LSS – Lagen om Stöd och Service
MADRS – Montgomery Åsberg Depression Rating Scale
NE – National Encyclopedia
PDI – Pain Disability Index
PTSD – Posttraumatisk stress syndrom
SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering
SOS – Socialstyrelsen
TUG – Timed Up and Go – Standardiserat gångtest
WHO – World Health Organisation
WISC – Wechsler Intelligence Scale for Children
3
Inledning
Det är vanligt idag att känna någon som har drabbats av psykisk ohälsa!
För de flesta av oss är den tillfällig och övergående. För vissa är psykisk
ohälsa ett livslångt förlopp som en berg- och dalbana, som en
nedåtgående spiral, en förvirrande ångestladdad värld. Många är
ensamma, tysta och lever i skräck. De rör sig ofta på ett ovanligt sätt på
grund av oro och spänningar i kroppen. De har oftast dålig ekonomi och
har sällan jobb. Detta gör att de blir isolerade och har svårt att
överhuvudtaget delta i vårt tuffa samhälle med så många krav. Är detta
ok? Vem bryr sig? Är det någon annans problem? Hur mycket kostar
detta i personligt lidande? Vad innebär det ekonomiskt för samhället,
kommuner, landsting och sjukvård?
Jag brinner för dessa människor och deras rätt att ha ett någorlunda
vettigt välbefinnande och livskvalitet. Jag kan inte blunda för detta och
jag tycker att vi sjukgymnaster har mycket att erbjuda dessa utsatta
personer med psykisk ohälsa. Därför vill jag fördjupa mig i
sjukgymnasternas roll och ansvar hos patienter med psykisk ohälsa/
psykiska funktionsnedsättningar som bor i ordinärt boende. Hur kan vi
bidra till ökad livskvalitet hos dessa patienter? Hur kan sjukgymnaster
bidra till att minska deras lidande?
Jag upplever att denna patientgrupp har ökat mycket bland våra
patienter inom den kommunala vård- och omsorgverksamheten i hela
Malmö stad. När jag började delta i Södra Innerstadens
boendestödsgrupp under 2011 fanns där endast några patienter som
beviljats bistånd i form av boendestöd. Då fanns det endast en patient
som hade behov av en sjukgymnast på grund av sin ångest. I slutet av
2012 fanns det cirka 60 patienter som beviljats boendestöd. De flesta av
dessa patienter har jag aldrig träffat eller hört talas om. Ibland när
verksamhetens boendestödsgrupp pratar om patientens problematik så
får jag en chans att fråga om jag kan få träffa patienten eftersom jag tror
att jag kan erbjuda något för den individen. Sjukgymnaster träffar nästan
aldrig dessa patienter först, utan det är andra som bedömer om patienten
behöver hjälp av en sjukgymnast. Kanske vet de inte riktigt vad vi gör
och kan erbjuda?
Som ensam sjukgymnast i respektive stadsområde är det idag svårt
att bemöta dessa patienter och att börja med träning av något slag när
man oftast inte har resurser att uppehålla träning i hemmet. Det är
svårast när patienter bor i eget hem och det finns inga självklara att
samarbeta med. Det kan kännas fel, en etisk fråga, att påbörja
sjukgymnastik som basal kroppskännedom, andningsgymnastik,
balansträning, progressiv avslappning, med mera om vi inte har möjlighet
4
att besöka patienten tillräckligt ofta och länge, utan eventuellt måste
avsluta behandlingsmetoden när den börjar fungera för patienten.
Jag upplever att patienterna ofta behöver sjukgymnastik i någon
form men att sjukgymnaster sällan blir kontaktade av andra yrkesgrupper
inom vården. Vi, då menar jag sjukgymnaster inom Malmö stad och
övriga yrkesgrupper inom vården, har inte någon självklar bild av vad
sjukgymnaster kan och får erbjuda dessa patienter. Vi har i nuläget ingen
given eller tydlig roll hos dessa patienter.
Personligen tror jag att det beror på att vi sjukgymnaster inom
Malmö stad har för lite erfarenhet av att jobba med denna patientgrupp.
Därför har vi inte riktigt grepp om vad vi får erbjuda och när vi ska
erbjuda sjukgymnastik. Vi har varit dåliga på att profilera oss.
Därför vill jag försöka klargöra både för oss själva och för de vi
samarbetar med vilken roll och ansvar som sjukgymnaster inom
kommunen kan ha. Vi behöver förtydliga våra roller och samarbetet och
hur det ska kunna fungera så att våra patienter kan få den vård och
omsorg de behöver.
Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att studera hur sjukgymnaster kan bidra till
ökad hälsa och livskvalitet hos patienter med psykisk ohälsa som bor i
ordinärt boende. För att få kunskap om detta vill jag undersöka inte bara
vilken effekt sjukgymnastik har för dessa patienter, men också vilka
metoder sjukgymnaster kan använda för att bedöma individens behov.
Frågeställningar som jag söker svar på är:
Vilka effekter har sjukgymnastik med fokus på fysisk aktivitet, för
dessa patienter?
Vilka instrument och metoder kan användas för att bedöma behovet
av fysisk aktivitet hos personer med psykisk ohälsa?
5
Metod
Metoden att inhämta kunskap via litteratur har gjort att jag både läst och
hämtat information ur böcker från biblioteket i Malmö och Höllviken
samt från min egen samling som handlar om sjukgymnastik, psykisk
hälsa, ohälsa och dylikt.
Jag har samlat in material och information från sjukgymnastkollegor
inom Malmö stad (sjukgymnasters nätverksgrupp inom psykiatrin) som
jobbar med patienter med psykisk ohälsa framförallt i hemmet, från
sjukgymnaster på Drottninggatan och även haft kontakt med
sjukgymnaster i andra kommuner via telefon och e-post.
Jag har sökt efter litteratur och forskning på internet via sökmotorerna:
http://google.scholar.se/
http://google.scholar.com/
http://lsr.se/
http://fou.com
http://libris.kb.se
http://komin.malmo.se/arbetsfalt-verksamheter/vard-omsorg/utbildning--kompentens.se/Socialtjänstbiblioteket
Här följer engelska och svenska sökord jag använt mig av 17/1- 18/10
2013:
ADHD, 344 000 träffar
Mätmetoder/skalor, 1520 träffar
Anxiety, 147 000 träffar
Mental illness, 2 060 000 träffar
Basal kroppskännedom, 239 träffar Physical fitness, 1 510 000 träffar
Depression, 1 270 000 000 träffar
Psykisk ohälsa, 14 500 träffar
Fysiotherapy, 50 träffar
Quality of life, 3 560 000 träffar
Fysisk aktivitet, 51 200 träffar
Samsjuklighet psykisk ohälsa, 589
Livskvalitet, 2480 träffar
Sjukgymnastik, 3330 träffar
Mental health, 2 210 000 träffar
Stress/oro, 551 träffar
Mental illness and physical fitness, Taktil stimulation, 2950 träffar
80 000 träffar
Ångest, 18 400 träffar
Som listan ovan visar gav vissa av sökorden många träffar, och därför
kombinerades de för att begränsa antal träffar som var av stor betydelse
för min uppsats. Jag har fått många värdefulla tips på användbar
litteratur och forskning av min handledare.
6
Disposition
Följande redovisning av studien inleds med avsnittet bakgrund där
sjukgymnasters arbete och kunskapsfält beskrivs med stöd av olika
källor. I den därpå följande resultatdelen finns inledningsvis ett avsnitt
om vad den forskning som jag tagit del av, visat på vad fysisk aktivitet
och träning generellt betyder för hälsan. Därefter följer några avsnitt som
motsvarande handlar om vad forskning visar på effekten av fysisk
aktivitet och träning för personer med olika typer av psykisk ohälsa
såsom depression och bipolär sjukdom, ångest, ADHD och schizofreni.
Sedan följer två avsnitt om sjukgymnasters behandlingsmetoder
respektive verktyg för bedömning av behandlingsinsatser. Avslutningsvis
ett avsnitt där slutsatser redovisas. Allra sist finns en referenslista samt
bilagor.
7
Bakgrund
Psykisk ohälsa leder till stora samhällskostnader och omfattande
personliga lidanden. År 2005 beräknades tillståndet depression kosta
cirka tio procent av den totala sjukvårdskostnaden i Sverige (Naylor,
Thorin & Jonsdottir 2005). Enligt lagstiftningen ska personer med
psykisk funktionsnedsättning ges möjlighet att delta i samhällets
gemenskap och leva som andra. Juristen Anders Printz, uppger att det är
kommunens tydliga ansvar att erbjuda dessa personer de insatser de
behöver samt utveckla insatserna. Han anser att personer med psykisk
ohälsa ska få det stöd de har rätt till. Anders Printz är nationell
samordnare för statens insatser inom psykisk ohälsa (Bjerkelius 2012).
Kommunens vanligaste insats för dessa personer är boendestöd
(Bjerkelius 2012). Personer 18 år och äldre som har psykisk ohälsa i
Malmö som fick insatser i form av boendestöd, har ökat med nära 9% de
senaste två åren. I november 2012 respektive maj 2013, hade 345
personer respektive 370 personer boendestödsinsats. Det som är mest
oroande är att stödet för de mellan 18-65 år ökat med 11%, medan
stödet minskat med 13% för de över 65 år (Lövgren 2013).
För att få en tydlig bild av personer med psykiska
funktionsnedsättningar och deras behov, har Malmö stads Vård och
Omsorg (VoO) tillsammans med Individ och familj (IoF), startat ett
projekt. Det består av en inventering av personer med psykisk
funktionsnedsättning och deras behov. Resultatet ska ligga till grund för
att planera, utveckla och utforma relevanta insatser i Malmö stads Vård
och omsorgs team. Teamet ska samarbeta utifrån en helhets och
långsiktig filosofi där individen har ett stort inflytande över sitt liv.
Resultatet ska leda till en behovsanpassad verksamhet för en bättre hälsa
och en ökad möjlighet för personer att genom ökad självständighet delta
i samhällets gemenskap på samma villkor som andra. Detta är viktigt för
alla som träffar och arbetar med dessa personer.
Boendestödsteamet kring dessa personer ser väldigt olika ut inom
Malmö idag, fast alla Malmöbor ska ha rätt till lika bra vård och insatser
från kommunen. Jag tror att de flesta sjukgymnaster inom Malmö stad
upplever att vår unika kunskap om samspelet mellan kropp och själ samt
expertis och kompetens inom den fysiska aktivitetens påverkan hos
personer med psykisk ohälsa efterfrågas alltför sällan.
Sjukgymnast - psykisk och fysisk hälsa
Det är viktigt att beskriva sjukgymnasters kompetens, deras utbildning
och arbetssätt och att relatera det till personer med psykisk ohälsa för att
kunna förstå och diskutera vilken roll och ansvar sjukgymnaster i
8
kommunal rehabilitering kan ha även för personer med psykisk ohälsa.
Uppgifter i följande avsnitt om sjukgymnasters arbete har där ingen
annan referens anges hämtats genom www.lsr.se vilket gjorts vid två
olika tillfällen dvs. 2013-09-27 respektive 2013-10-18.
Kropp och själ
De flesta vet att kroppen och psyket (själen) hänger ihop. När vi förlorar
någon nära eller på annat sätt hamnar i kris reagerar vi med olika
psykiska och kroppsliga symtom. Symtomen kan variera och bestå av
huvudvärk, yrsel, magsmärtor, sömnbesvär, ångest, oro, depression,
darrighet, muskelspänningar, med mera. Det är ett sätt för kroppen att
uttrycka känslomässiga svårigheter och lidanden. Med hjälp av kroppen,
upplevs och uttrycks våra känslor som en ”inre” rörelse. Vi kan inte
uppleva våra egna känslor utan denna ”inre” rörelse och det ska vi vara
glada över. För med hjälp av dessa kroppsliga skyddsmekanismer kan vi
tillfälligt stänga av den känslomässiga rörelsen vilket kan vara både
nödvändigt och funktionellt för att kunna kontrollera våra starka känslor.
Om vi stänger av den känslomässiga rörelsen för ofta eller för länge, dvs.
då vi håller tillbaka våra känslor för länge, leder det oftast till olika
kroppliga besvär samt kan påverka kroppshållningen, rörelser och
andningen. Vissa människor med psykisk ohälsa upplever och uppfattar
inte kroppen som en del av identiteten utan mer som en apparat eller
fiende. Detta kan bero på att kroppen har ständigt varit ett bekymmer.
Ett avståndstagande till den egna kroppen kan bli ett sätt att distansera
sig från tidigare kränkningar (www.lsr.se hämtad 2013-10-18).
Sjukgymnast - koppling mellan kropp och själ
Sjukgymnastens viktigaste uppgift är att visa sambandet mellan rörelse
och hälsa samt hur rörelse kan användas som medel för att leva ett aktivt
liv med god livskvalitet. Sjukgymnaster har en vetenskapligt underbyggd
kompetens att hjälpa människor att stärka sin egen hälsa, förebygga
sjukdomar och skador samt rehabilitera dessa för att bättre kunna möta
livets krav. Sjukgymnaster har en unik kunskap om hur fysisk aktivitet
leder till rörlighet och hälsa utifrån individens förmåga. Varje människas
individuella förutsättning står i centrum när sjukgymnaster gör
professionella bedömningar. De ska bemöta varje individ med respekt
och med en helhetssyn för att se hela personen, människans fysiska och
psykiska hälsa och inte bara sina fysiska kroppsdelar. Kroppen och
psyket är lika med helhet. Sjukgymnaster inom LSRs sektion för Mental
hälsa har gedigen kunskap om hur kropp och psyke samspelar och kan
bedöma både besvärens svårighetsgrad och erbjuda eller rekommendera
9
lämplig behandling. Sjukgymnaster vänder sig till människor oavsett ålder
och funktionshinder. Sjukgymnaster finns i hela hälso- och sjukvården.
Sjukgymnast - utbildning och arbetssätt
Sjukgymnast är ett yrke för livet!
I Sverige är yrkestiteln sjukgymnast skyddad och får endast användas av
den som har legitimation utfärdad av Socialstyrelsen. Sedan den 1 januari
2014 ersätts yrkestiteln sjukgymnast med fysioterapeut. Den som är
nyutbildad ansöker om att bli legitimerad fysioterapeut, och den som
redan är legitimerad sjukgymnast kan ansöka om den nya titeln, vilken då
ersätter den gamla (Socialstyrelsen 2013). Hälso- och sjukvårdslagen och
yrkesverksamhetslagen styr sjukgymnastens arbete (www.lsr.se hämtad
2013-10-18). Som profession baseras sjukgymnastik på specifik kunskap,
akademisk utbildning och självständigt yrkesansvar till gagn för enskilda
och det allmännas bästa (Broberg & Tyni-Lenné 2009).
Sjukgymnastens grundutbildning är en treårig universitetsutbildning.
Det finns idag runt 15 000 yrkesverksamma sjukgymnaster i Sverige. De
flesta sjukgymnaster vidareutbildar sig efter sin grundutbildning, därtill
finns det över 500 som har specialistkompetens och 300 som har
medicine doktorsgrad. Det finns flera olika specialistområden inom
sjukgymnastik, exempelvis inom psykiatri och psykisk ohälsa,
rörelsesystemet, nervsystemet, andning, cirkulation, barn och ungdomar
samt äldre.
LSR:s förbundsstyrelse antog i slutet av år 2009 en definition av
sjukgymnastik som Broberg och Tyni-Lenné tagit fram. I definitionen
står det att sjukgymnastik är ett kunskaps- och professionsområde och
att dessa är integrerade i varandra. Kunskapsområdet sjukgymnastik,
fysioterapivetenskap, kännetecknas av synen på mäniskan som fysisk,
psykisk, social och existentiell helhet i ett hälsoperspektiv. Förståelsen
för att läkande krafter och resurser för förändring finns inom människan
och att dessa kan aktiveras med rörelse i en terapeutisk interaktion, står i
centrum för sjukgymnastens kunskap. Rörelse ses som grund för hela
människans funktion och som ett medel att nå sina mål i relation till
omgivningen. När människans hälsa begränsas eller det finns risk för att
begränsas av sjukdom, skada, ålder och miljöfaktorer, arbetar
sjukgymnasten med rörelse som huvudsakligt medel för att främja hälsa
och minska ohälsa (Broberg & Tyni-Lenné 2009).
10
Så här arbetar sjukgymnasten
Följande punktlista är en sammanfattning av hur sjukgymnaster arbetar:
 Sjukgymnasters arbete är baserat på vetenskaplig grund.
 Sjukgymnaster sätter mål tillsammans med patienten utifrån behov
och önskemål.
 Sjukgymnaster arbetar hälsofrämjande och förebyggande med fysisk
aktivitet och hjälper människor att hitta sina egna resurser.
 Sjukgymnaster utformar individuellt anpassad träning för personer
med funktionshinder till följd av långvariga sjukdomar, skador
och/eller hög ålder med målet att kunna leva ett aktivt, självständigt
liv med bästa möjliga livskvalitet.
 Sjukgymnaster ser hela människan oavsett diagnos och samverkar
med andra yrken inom hälso- och sjukvård.
 Sjukgymnaster är aktivt engagerade i arbetet med nationella riktlinjer
och kvalitetsarbete inom hälso- och sjukvård.
Fysioterapiprocessen
Fysioterapiprocessen används som arbets- och beslutsprocess av
sjukgymnaster i allt patientrelaterat arbete. Enligt Broberg och TyniLenné (2009) innefattar fysioterapiprocessen etiskt och kritiskt
resonerande som underlag för utförande av undersökning och
fastställande av fysioterapi- eller funktionsdiagnos och prognos, liksom
målsättning, planering och genomförande av åtgärd samt utvärdering av
resultat av detta. Processens alla faser genomförs i nära samspel med
patienten samt dokumenteras fortlöpande i patientjournalen.
Dokumentationen är sekretessbelagd och används för att säkerställa att
patienten får en god och säker vård samt för kommunikation,
uppföljning, utvärdering och kvalitetsutveckling. Det är ett sätt att visa
hur åtgärden bidragit till patientens uppsatta mål och utveckling mot
målen.
Bedömning av sjukgymnast
Sjukgymnastisk bedömning är en viktig del i fysioterapiprocessen. Varje
människas individuella förutsättning står i centrum när sjukgymnaster
gör professionella bedömningar. För det använder sjukgymnasterna sig
av vetenskapligt beprövade bedömningsmetoder. Bedömningsmetoder
och bedömningsinstrument är validerade och reliabilitetstestade.
Bedömningsmetoderna är med andra ord testade både vad det gäller
tillförlitligheten mellan olika bedömare, men också att de är en
bedömning av det man har för avsikt att utreda.
11
Differentialbedömning
Sjukgymnasterna kan göra differentialbedömning, det vill säga bedöma
även om det finns andra än kroppsliga orsak till besvären. En
differentialbedömning är viktig för att patienten ska få den rätta
behandlingen. Under behandlingstiden gör sjukgymnasten och patienten
en fortlöpande bedömning av hur behandlingen framskrider. Det är
vanligt att både målsättning och behandlingsfokus förändras många
gånger allt eftersom patienten mår bättre och får andra perspektiv på sina
svårigheter och resurser. Patienternas egen upplevelse av hur de mår och
hur de själv ser på sina resurser och svårigheter är centralt för
sjukgymnastens arbete.
Resursorienterad
kroppundersökning
används
ofta
av
sjukgymnaster. Sjukgymnaster analyserar patientens hållning, andning,
och spänning i olika muskelgrupper. Detta sker via observation och
genom att känna på kroppen i vila, i passiv och i aktiv rörelse. Detta sker
med analys av patientens statiska och dynamiska kroppsrörelser.
Sjukgymnasterna kan kartlägga patientens sätt att använda sin kropp för
att hantera olika fysiska och psykiska svårigheter.
Sjukgymnaster som jobbar med psykisk hälsa arbetar ofta med flera
olika metoder. De flesta har en gemensam utgångspunkt genom att
fokusera på kroppen, kroppslig aktivitet och patientens upplevelse av
den egna kroppen. Mental närvaro, att befinna sig i nuet, mindfullness
och förmågan att tolerera kroppsliga upplevelser och känslor ingår i
arbetet som en naturlig del i de olika metoderna.
Sjukgymnaster är experter på fysisk aktivitet
Sjukgymnasternas gemensamma grund och utgångspunkt är deras
gedigna kunskap om kroppens anatomi, fysiologi, neurologi och rörelse.
Många sjukgymnaster har därtill någon form av vidareutbildning inom
psykiatri, psykologi och även psykoterapi.
Fysisk aktivitet är nödvändigt för en god psykisk och fysisk hälsa.
Människan är skapt för att röra på sig. De flesta känner välbehag och
rörelseglädje när de utövar någon fysisk aktivitet. Lusten för att röra på
sig tappas oftast bort i samband med sjukdom, kriser och ohälsa. Ibland
orkar vi inte övervinna det motstånd en ökad aktivitet innebär även då
det är positivt för oss, eftersom alla förändringar innebär en viss stress.
Många gånger får vi svårt att sova, söker förtvivlat efter vila och lugn
men känner oss samtidigt rastlösa och oroliga. Vi upplever en obalans
mellan vila och aktivitet. På sikt är det viktigt att återupprätta balansen
för att kunna må bra.
När sjukgymnasterna använder fysisk aktivitet som behandling
anpassas rörelseaktiviteten utifrån patientenens förutsättningar, behov
12
och önskemål. Ett viktigt mål är att aktivitet som patienten gör ska
kännas bra, både när den fysiska aktiviteten utförs och efteråt. Detta för
att det ska bli lättare för patienten att själv överkomma motståndet.
Ibland måste patienten börja med någon annan form av behandling eller
aktivitet för att öka positiva känslor för kroppen och kroppslig aktivitet,
till exempel basal kroppskännedom eller avspänning. Det är också viktigt
att även se till att patienten kan vila i sig själv och få en inre harmoni. En
hälsosam livsstil innebär en god balans mellan aktivitet, utmaningar och
vila. Patientens sociala kontakt med andra människor, genom fysisk
aktivitet, är ofta en viktig del av återhämtningen och en mer hälsosam
livsstil.
Basal kroppskännedom (BK)
Basal kroppskännedom (BK) utförs som behandling genom enkla
rörelseövningar. Rörelser anpassas efter människans anatomiska
förutsättningar och rörelsemönster och syftar till att locka fram det mest
optimala, grundläggande och funktionella sättet att använda kroppen. Ett
annat syfte med BK är att stärka förmågan till medveten närvaro och att
vara här och nu. Den utövas i stillhet och tillsammans med strukturerade
rörelseövningar. Det är alltid upplevelserna och skeendena som är
ankaret för närvarokontakten i BK. Även reflektionstid får utrymme
förutom rörelseövningar, vilket ger möjlighet till att medvetandegöra
upplevelser från övandet och att öva sig i att sätta ord på dessa. BK kan
genomföras som individuell behandling men passar även mycket bra att
utföras i grupp.
Avspänning
Idag finns det flera olika former av avspänningsmetoder. Till skillnad
från andra utövare gör sjukgymnasten först en noggrann undersökning
av om, var och på vilket sätt som patienten är spänd. Upplevelser av
spänning stämmer inte alltid överens med hur det faktiskt är med
kroppen. Många gånger är det avsaknaden av normal flexibilitet i
spänningsmönstret som orsakar en psykisk eller fysisk obalans. Därför
arbetar sjukgymnaster oftast med att uppnå en flexibel och funktionell
spänningsbalans i kroppen.
Fysisk aktivitet och hälsa
Vad är hälsa? Enligt World Health Organisation är upplevd hälsa mer än
frånvaro av sjukdom. Det är snarare ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och
socialt välmående (Malmö stad 2013).
13
Definition av fysisk aktivitet
Sökning för definition av fysisk aktivitet ur National Encyklopedin gav
flera olika resultat. En sammanfattning av National Encyklopedins
definitioner ger att fysisk motion och träning har att göra med kroppen
och dess funktioner där aktivitet syftar till att främst förbättra hälsa,
välbefinnande, fysisk kapacitet och öka den fysiska prestationsförmågan
(National Encyklopedin 2013).
Socialstyrelsen definierar fysisk träning som följer:
/…/del av fysisk aktivitet som är planerad, strukturerad och återkommande med
syfte att förbättra eller bibehålla en viss fysisk funktion (Socialstyrelsen 2010).
Begreppet fysisk aktivitet definieras som alla typer av fysiska rörelser
producerade av skelettmuskler som resulterar i ökad energiförbrukning
och ökad energiomsättning. Fysisk aktivitet inkluderar en stor variation
av aktiviteter som trädgårdsarbete, friluftsliv, motion, träning med mera
(Statens Folkhälsoinstitut, 2006).
Min tolkning av fysisk aktivitet som sjukgymnast, inkluderar ett
vidare perspektiv, en helhetssyn på begreppet. Jag skulle välja en
kombination av alla tre beskrivningar av begreppet fysisk aktivitet ovan,
då jag anser att fysisk aktivitet ska positivt påverka den mentala hälsan så
väl som den fysiska hälsan.
14
Resultat
Forskning, fysisk aktivitet och psykisk ohälsa
Forskning om hur fysisk aktivitet och träning påverkar kroppen pågår
hela tiden och ger både ny kunskap och fördjupad kunskap.
Forskningsfynd om hur fysisk aktivitet och träning påverkar kropp och
själ samlas och pusselbit läggs till pusselbit och kunskapen fördjupas
över tid. Kroppen med alla sina delar och funktioner påverkas av fysisk
träning och aktivitet (Steen 2013).
Det är inget nytt att fysisk aktivitet påverkar vår fysiska hälsa
positivt. Enligt Börjesson & Jonsdottir (2004) gör fysisk aktivitet oss
allmänt starkare, ger oss förbättrad kondition och ökar vår förmåga att
hantera olika påfrestningar i vardagen. Otränade individer är helt enkelt
sämre förberedda på att klara av såväl psykisk som fysisk stress. Idag
löper vi ökad risk för diabetes, övervikt, högt blodtryck och höga
blodfetter på grund av fysisk inaktivitet. Detta gör att risken för tidig död
i hjärtinfarkt och slaganfall också ökar.
Det är däremot inte lika känt eller forskat i att även fysisk aktivitet
påverkar vår psykiska hälsa positivt. Där finns ett lika starkt samband
mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa som det starka sambandet
mellan fysisk aktivitet och fysisk hälsa (Richardson m.fl. 2005).
Några fördelar av fysisk aktivitet som är mindre känt är att fysisk
aktivitet kan ha positiv inverkan på de psykologiska faktorerna som
självuppfattning, förbättrad självförtroende och sinnesstämning, vilket
gör att man kan känna ökad energi och mindre trötthet. Fysisk aktivitet
kan påverka många riskfaktorer för sjukdomar i positiv riktning. Äldre
vuxna som är fysiskt aktiva har en bättre kognitiv förmåga än äldre
vuxna som är inaktiva. Det kan ha en reducerande effekt på depression
och ångest (Apitzsch 2004).
Personer med stor psykisk ohälsa har större risk att dö i förtid än
befolkningen i övrigt. I snitt dör de mellan 10-15 år i förtid. Detta kan
bero på att de bland annat har upp till 60 % högre risk, än befolkningen i
allmänhet, att ha andra dödliga sjukdomar samtidigt som t.ex. hypertoni,
diabetes, andningssjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar. En person
med depression har enligt Richardson m fl. (2005) dubbelt så stor risk att
samtidigt drabbas av diabetes.
Enligt Richardson m fl. (2005) har individer som lider av allvarliga
psykiska sjukdomar högre risk att drabbas av kroniska sjukdomar
associerat med inaktiva livstilar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar.
Det finns bevis på att livstilsmodifikationer kan ha stora effekter på
resultat och utfall av kroniska sjukdomar. Enligt forskarna finns det
evidens för att patienter som lider av depression påverkas av fysisk
15
aktivitet i samma utsträckning som när de får psykoterapi. Fysisk
aktivitet kan även reducera sekundära symtom som lågt självförtroende
och social isolering.
Livskvaliteten hos personer med svår psykisk ohälsa kan också
påverkas positivt av fysisk aktivitet. Dels kan det förbättra ens fysiska
hälsa och dels kan det reducera ens psykiska ohälsa och sociala
svårigheter. Flera forskningsstudier visar att livsstilsmodifikationer som
inkluderar fysisk aktivitet och diet har en signifikant positiv påverkan på
kroniska sjukdomar enligt Richardson m.fl. (2005) kan de reducera risken
att få diabetes eller kardiovaskulär sjukdomar med 60 % samt ha dubbelt
så stor positivt effekt som medicinering.
Idag är de många positiva effekterna av fysisk aktivitet och även de
negativa effekterna av fysisk inaktivitet väldokumenterade. Trots det
motionerar de flesta vuxna i befolkningen för lite för att uppnå någon
positiv eller betydande hälsoeffekt. Att övergå från inaktiv livsstil till
aktiv livsstil är oftast beroende på människans grad av motivation och
varför de vill ha en ändring. Trots att medvetenheten om hälsoriskerna
vid fysisk inaktivitet har visat sig stor väljer många att vara inaktiva på
grund av tidsbrist, lättja och att de prioriterar andra saker (Apitzsch
2004).
Personer med nedsatt psykisk hälsa har vanligtvis lägre aktivitetsnivå
än den allmänna befolkningen. I en studie som inkluderade 140 personer
med schizofreni, hade inga deltagit i någon form av ansträngande fysisk
aktivitet under de senaste veckorna och endast 15% av kvinnorna och
19% av männen hade deltagit i minst en måttlig form av fysisk aktivitet. I
en studie med 234 personer med allvarlig psykisk ohälsa visade det sig att
endast 12% av dem hade deltagit i en ansträngande fysisk aktivitet inom
de senaste två veckorna, jämfört med cirka 35% i den vanliga
befolkningen. I en studie med 89 personer med bipolär sjukdom hade
endast 39 % deltagit i någon form av aktivitet några gånger under en fyra
veckors tid, vilket kan jämförs med 70% i den vanliga befolkningen när
ålder och kön jämförs (Richardson m fl. 2005).
Forskarna uppger att fysisk aktivitet brukar tas emot positivt av
människor som lider av psykisk ohälsa och oftast uppskattas högst bland
alla behandlingstyper, enligt Richardson m fl. (2005). Enligt forskarna
kan organiserad gruppaktivitet vara mest effektivt för personer med
psykisk ohälsa. Promenader har visat sig särskilt lämpligt. Gång i grupp
eller på egen hand är en motionsform som passar de flesta då den är lätt,
säker och billig. Den är oftast den mest populära träningsformen bland
personer med kroniska sjukdomar. Strukturerade motionsformer kan
vara lockande då de kan erbjuda lagom och säkra aktivitetsnivåer och i
kontrollerat utrymme. Man får direkt feedback och en större bekräftelse
än om fysisk aktivitet är en del av din vardag. Det kan dock vara bäst att
fokusera på medelintensiva aktiviteter uppdelat under vardagen, dvs.
16
lagom mycket fysisk aktivitet integrerat i vardagens händelser och
rutiner. Detta för att det ska bli en mer naturlig och hållbar del av
personernas vardag. Motion och fysisk aktivitet ska bli en naturlig del av
vardagen, en del av en persons livsstil, en livsstilsintervention
(Richardson m.fl. 2005).
American College of Sports Medicine (ACSM) rekommenderar att
fysisk aktivitet bör utföras minst 3 gånger á 20 till 60 minuters pass per
vecka för att uppnå samt uppehålla ett hälsosamt kardiovaskulärt
tillstånd, samt för att reducera kroppsfetter. Alternativa
rekommendationer är att väva in 30 minuter motion i vardagens
aktiviteter på en lagom intensitetsnivå. Livstilsinterventioner kan
däremot bjuda på flexibilitet, är billigare och kan lättare integreras i
vardagen. Detta kan vara speciellt lockande och passande för personer
med psykisk ohälsa (Richardson m.fl. 2005).
I jämförelse med muntligt presenterade träningsprogram är
individuellt anpassade träningsprogram oftast mer effektiva, framför allt
fysisk aktivitet på recept eller motiverande texter. Träningsprogram som
uppmanar till fysisk aktivitet som en del av vardagen brukar utföras
under en längre period än andra. Det är viktigt för individen att sätta mål
och se framgång, dvs. få feedback. Därför är det lika viktigt att ledarna är
positiva, inspirerande, och fyllda med kunskap, som det är att ha ett
lämpligt träningsprogram på recept. Fysisk aktivitet spelar en viktig roll i
att hjälpa individer att förbättra sin fysiska och psykisk hälsa. Integrering
av fysiskt aktivitetsprogram inom psykisk vård kan markant förbättra det
fysiska och psykiska utfallet för personer med allvarlig psykisk ohälsa
(Richardson m.fl. 2005).
Enligt Apitzsch (2004) har läkarna, med sin vana att skriva remiss
för läkemedel, en låg förskrivningsgrad för att skriva remiss för FaR dvs.
fysisk aktivitet på recept. Detta förklarades med läkares allmänna
tidsbrist, som inte ger tillräckligt med tid för att prata med patienter
Författarna, Appelkvist & Johannsson (2013) visar liksom övriga
studier jag har läst, att regelbunden fysisk aktivitet förbättrar sömnen,
hantering av stress och viktkontroll samt minskar nedstämdheten.
Forskarna lyfter fram att träningen bör vara måttlig och vara cirka 30
minuter om dagen. De anser att vi som jobbar inom vården bör använda
två metoder mer, dels FAR (fysisk aktivitet på recept) och dels FYSS
(Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling), för att
främja fysisk aktivitet. Detta för att bidra till förbättrad livskvalitet,
psykisk och fysisk hälsa, sjukdomskunskap samt ökat välbefinnande hos
patienter som lider av depression, schizofreni och bipolär sjukdom.
17
Effekten av fysisk aktivitet och träning hos personer med stress
National Encyklopedin definierar stress, inom psykologisk, medicinsk
och allmänbiologisk vetenskap som de anpassningar i kroppens
funktioner som utlöses av fysiska eller psykiska påfrestningar, stressorer
(stressfaktorer). Stressorer är påfrestningar som framkallar de kroppsliga
och psykiska reaktioner som sammanfattas i benämningen stress.
Enligt Blomberg (2004) speglar oftast kroppens hållning och
kroppsspråk, andning och sätt att röra sig, våra känslor och reaktioner till
stress. Stress kan beskrivas som en känsla av uppgivenhet, yrsel, att
benen inte längre bär, att man tappar fotfästet, osv. Stress kan återspeglas
via våra kroppsspråk med en ökad styvhet i benmuskulatur eller ökat
muskelförsvar oftast lokaliserat högst upp i bröstkorgen. Blomberg
(2004) anser att ryggen kan karakteriserats som vår största mimiska
muskel.
Många patienter vänder sig till sjukgymnaster för hjälp med sina
kroppsliga stressrelaterade symtom. Påfrestningar och stress framkallar
muskulära, autonoma och endokrina reaktioner hos människor.
Graderna mellan dessa yttringar varierar. Det är vanligt att få muskulära
reaktioner som också är de som är lättaste att påverka viljemässigt.
Blomberg (2004) anser att dessa reaktioner kan och bör uppfattas som
varningssignaler. Både muskulatur och autonoma reaktioner kan
påverkas genom att skapa ett inre lugn. För att skapa detta finns det flera
olika mentala och muskulära avslappningsmetoder. Den psykiska energin
ökar när stressrelaterade muskelspänningar och blockeringar släpper.
Avspänning innebär en aktiv process, som syftar till att uppnå bättre
muskulär balans i kroppen (Mattson 1998 ur Blomberg 2004).
Progressiv avslappning, Basal kroppskännedom, Feldenkrais
pedagogik, mental träning och österländska meditativa rörelse- och
meditationstekniker representerar några metoder som har använts för att
minska muskelspänningar och autonoma reaktioner på stress. Träning i
ökad kroppskännedom och avspänning kan underlätta och hjälpa
individen att hantera sin stress. Grundande övningar som inkluderar
andningsövningar är särskilt viktiga vid avspänningsträning. Andningen
störs av våra känslor och stressreaktioner och leder ofta till ytlig andning
och stel bröstkorg som hämmar rörlighet. Det är därför det är viktigt att
sträcka i olika riktningar från kroppens mittpunkt samt gäspa då och då
för att frigöra andningen. Avspänningsövningar kan utövas i liggande,
sittande och stående som till exempel. vid basal kroppskännedom där
man använder andningsövningar tillsammans med ljud (Blomberg 2004).
När vi känner oss stressade, är det vanligt att vårt behov av att ha
kontroll ökar. För att hantera denna stress handlar det nästan alltid om
att lära sig sätta gränser. Att släppa taget om vårt kontrollbehov kan
väcka ångest hos starkt kontrollerade personer. Basal kroppskännedom i
liggande kan rekommenderas för starkt kontrollerade personer som vill
18
bli av med stress utan att uppleva ångest. Då Basal Kroppskännedom i
liggande börjar och slutar med registrering av kroppens kontaktpunkter,
underlättas avslappningen samtidigt som den ger en känsla av kontroll
vilket motverkar ångest (Blomberg 2004).
Blomberg (2004) rekommenderar att kursen i Basal
kroppskännedom ska omfatta 5-6 tillfällen om vardera 90 minuter en
gång per vecka. Deltagarna får skriftliga övningsinstruktioner för
självträning med stöd för utveckling av autonomi och för att motverka
beroende av terapeuten. Vikten av regelbunden träning i Basal
Kroppskännedom uppmanas och slutmålet är att kunna tillämpa den
nyvunna avspänningen och kroppsbalans i påfrestande och
stressframkallande situationer. Blomberg (2004) anser att genom att en
ökad förmåga till självhävdelse och gränssättning grundas i kroppen och
kopplas till lugnare andning och avspändhet, blir denna förmåga djupare
integrerad och mer bestående. Hon menar att utgångspunkten för beslut
och handling nu finns hos individen själv och inte som tidigare i de yttre
kraven. Därmed har vägen mot ökad självständighet och autonomi
underlättats hos individen.
Enligt Börjesson & Jonsdottir (2004) bör fysisk aktivitet vara en
profylax och terapi vid stressrelaterade tillstånd. Fysisk aktivitet gör oss
allmänt starkare, ger oss förbättrad kondition och ökar vår förmåga att
hantera olika påfrestningar i vardagen. Otränade individer är helt enkelt
sämre förberedda att klara av såväl psykisk som fysisk stress. Fysisk
aktivitet och träning kan ses som något av ett universalmedel att minska
fysiska och psykiska stressrelaterade sjukdomssymtom. Fysisk aktivitet
ger träningen av vår förmåga att hantera stress. Fysisk aktivitet kan
förebygga och behandla stressrelaterade sjukdomar, såväl de fysiska som
de psykiska följderna av långvarig stress. Ett viktigt mål som dock är
svårt att uppnå hade varit att minska våra olika stressorer/stressfaktorer.
Det är troligvis lättare att öka stresståligheten genom ökad fysisk
aktivitet. Bägge angreppssätten för att minska dagens stressrelaterade
ohälsa hade varit idealt (Börjesson & Jonsdottir 2004). Enligt författarna
är det därför glädjande att fysisk aktivitet har börjat uppmärksammas
alltmer när det gäller behandling och prevention av stress och
stressrelaterade sjukdomar. De anser att fysisk aktivitet och träning kan
spela en stor roll i detta sammanhang. Att fysisk aktivitet har en viktig
roll såväl i det förebyggande arbetet som i behandlingsstrategier mot
stress borde vara en självklarhet. Särskilt som det rör sig om fysisk
aktivitet med måttlig intensitet, till exempel en 30 minuters promenad
om dagen kan räcka.
Fysisk inaktivitet ökar risken för livsstilssjukdomar, gör oss svagare, ger sämre
koordination och kondition och sämre förmåga att hantera påfrestningar i
vardagen. Fysisk inaktivitet uppmärksammas alltmer vid behandling och
prevention av stress och stressrelaterade sjukdomar. Otränade individer tycks vara
19
sämre rustade att tåla såväl psykisk som fysisk stress. Att minska antalet stressorer
i vår vardag är ett viktigt mål, som kan vara svårt att uppnå. Det är troligen minst
lika viktigt att öka vår förmåga att hantera stress genom att bli mer fysiskt aktiva
(Börjesson & Jonsdottir 2004).
Författarna Naylor, Thorlin och Jonsdottir (2005) anser att aktivering av
stressfysiologiska system ”tränas” i samband med fysisk träning. De
menar att tränade individer får i samband med psykosocialt stresspåslag
mindre uttalad aktivering av stress fysiologisk, vilket gör att de bli mer
stresståliga. Naylor, Thorlin och Jonsdottir (2005) anser att
konditionsträning motverkar negativa effekter av långvarig stress på
hjärnan och har positiv effekt vid depression. De anser att fysisk aktivitet
kan spela en viktig roll även i behandling av demens genom att träning
kan stimulera till nybildning av stamceller i hjärnan. Att fysisk aktivitet
kan påverka nybildning av celler i hjärnan är ett spännande faktum vilket
öppnar möjligheten för motion som viktig del i prevention och
behandling av sjukdomar såsom depression, utmattningssyndrom och
minnesstörningar. Stress påverkar hjärnans funktion negativt med
konsekvenser som minnesförlust och depression. Naylor, Thorlin och
Jonsdottir (2005) anser att målsättningen ska vara att införliva fysisk
aktivitet som en naturlig del av prevention och behandling av
stressrelaterade sjukdomar.
Effekten av fysisk aktivitet hos personer med depression och
bipolär sjukdom
Psykisk ohälsa leder till stora samhällskostnader. År 2005 beräknades
tillståndet depression kosta cirka tio procent av den totala
sjukvårdskostnaden i Sverige (Naylor, Thorlin och Jonsdottir 2005).
En person med depression har dubbelt så stor risk att drabbas av
diabetes. Evidens finns som visar att patienter som lider av depression
påverkas av fysisk aktivitet i samma utsträckning som när de får
psykoterapi. Fysisk aktivitet kan även reducera sekundära symtom som
lågt självförtroende och social isolering. Fysisk aktivitet har störst effekt
för personer med måttlig till extrem depression jämfört de som drabbas
av mild till måttlig depression (Richardson m.fl. 2005).
Bengt Kjellman (2005) som skrivit artikeln Indikationer finns för att
fysisk aktivitet har terapeutisk effekt vid depression anser att motion är ett
värdefullt komplement till gängse antidepressiv behandling. Han anser
att träning har positiv effekt vid behandling av depression i kombination
med annan behandling som psykoterapi och/eller medicinering.
Kjellman rekommenderar att den fysiska aktiviteten bör vara intensiv
med träning 2-3 gånger per vecka under minst 9 veckor. Typen av
aktivitet spelar mindre roll. Han anser att det är svårt att motivera
20
patienter vid behandling av depressionstillstånd med fysisk aktivitet och
att få patienterna att klara av att komma igenom de första passen som
ofta tar emot (Kjellman 2005).
Evidensstyrkan ökar när det gäller fysisk aktivitet och träning som
behandling vid depression enligt Torbjörn Josefsson (2013). Fysisk
träning och motion visar sig ha mycket positiv och stor betydande effekt
på depressionssymtomen enligt en ny metaanalys som Torbjörn
Josefsson genomfört tillsammans med forskarkollegor vid Göteborgs
universitet. Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften
Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports. Josefsson som är
doktorand i psykologi vid högskolan i Halmstad, tycker att
metaanalysens resultat skulle kunna få stora effekter för behandling mot
depression. Effektstorleken av fysisk träning på depressionssymtomen
låg mellan 0,77 och upp till 0,97 vilket är en signifikant stor effektstorlek.
Josefsson konstaterar att i två nyligen publicerade metaanalyser låg
effektstorleken av antidepressiv medicin däremot på 0,31 respektive 0,32.
Han menar att den nya metaanalysen ökar evidensstyrkan när det gäller
fysisk aktivitet och träning som behandling vid depression (Josefsson
2013).
Bipolär sjukdom består av episoder av depression och manisk period
som återkommer regelbundet. Episoderna består av humörsvängningar,
skiftningar mellan depression respektive manisk period. Fysisk aktivitet
kan påverka humörsvängningar som kan uppstå i samband med psykisk
sjukdom. Det kan reducera intensiteten av humörsvängningar och göra
det lättare för individen att klara av dem (Appelkvist & Johansson 2013).
En studie av Wright m.fl.(2011) varnar för träning i ett maniskt tillstånd.
De menar att för mycket träning i ett maniskt tillstånd kan orsaka kaos
hos individen och en negativ spiral kan utvecklas av för mycket träning
och öka de psykiska besvären.
Två metoder som enligt Appelkvist & Johansson (2013) bör
användas mer inom vården för att främja fysisk aktivitet är FAR (fysisk
aktivitet på recept) och FYSS (fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och
sjukdomsbehandling). Detta för att bidra till förbättrad livskvalitet,
psykisk och fysisk hälsa, sjukdomskunskap samt ökat välbefinnande hos
patienter som lider av depression, schizofreni och bipolär sjukdom.
Fysisk aktivitet kan i positiv riktning påverka många riskfaktorer för
sjukdomar. Det kan ha en reducerande effekt på depression och ångest.
(Apitzsch 2004).
Hospital Anxiety and Depression Scale (HAD) (Bilaga 1 engelsk
version och bilaga 2 svensk version) innehåller frågor som relaterar till
ångest och depression och uppskattar nivåer av ångest och depression,
från ingen besvärande ångest och depression, till förekomst av eventuell
ångeststörning eller risk för depressionstillstånd som kan kräva
läkarbehandling.
21
Effekten av fysisk aktivitet hos personer med ångest
I vardagen har ordet ångest blivit ett begrepp som kan betyda lite vad
som helst som man upplever är obehagligt. Några ord som används i
vardagen som kan passa in under begreppet har blivit förtvivlan, oro,
frustration, livsleda eller dåligt samvete (Klefbom 2009).
Författarna Sweet & Albertsson (2011) anser att ångest är kroppsliga
spänningssymtom eller olustkänslor inför en förväntad fara eller olycka,
där det upplevda hotet kan komma utifrån eller inifrån enligt DSMIVTR (American Psychiatric Association, Diagnostic and statistical manual
of mental disorders 4).
Ett ångestsyndrom beräknas kunna drabba cirka en person av fyra
under livets gång. Detta innebär mycket lidande för den individ som
drabbas. Det har blivit ett stort folkhälsoproblem som är kostsamt för
samhället (Sweet & Albertsson 2011). Ångestsyndrom kan enligt SBU
delas upp i 6 syndrom; paniksyndrom, tvångssyndrom, posttraumatiskt
stressyndrom (PTSD), generaliserat ångestsyndrom (GAD), social fobi
och specifik fobi enligt SBU (2007) ur Sweet & Albertsson (2011).
Den psykiska ångesten kan variera i styrkegrad allt ifrån ängslan eller oro, till
skräck eller fullskalig panik. De kroppliga aspekterna av ångest är spänning, ett
”inre tryck” eller röstlöshet, och det kan vara just dessa kroppliga sensationer som
skapar obehag (Klefbom 2009).
Ångest kommer i flera olika former och uttrycks på många olika sätt.
Symptom av psykisk ångest åtföljs av speciella kroppliga reaktioner.
Kropp och själ påverkar varandra. Våra tankar, känslor och kroppar är så
tätt sammanvävda vilket innebär att det finns en del kroppliga sjudomar
som har ångest som symtom (Klefbom 2009). Hjärtklappning, yrsel,
illamående, muskelspänningar, andnöd är några exempel av de kroppliga
tecknen av ångest under en längre tid. Koncentrationssvårigheter,
humörsvängningar och sömnproblem är också vanligt förkommande.
Ångest kan beskrivas som ängslan och oro till stark rädsla och panik. Det
kan leda till stora inskränkningar i en individs vardag eller till andra
funktionsnedsättningar (Sweet & Albertsson 2011).
Det handlar i grund och botten om någon sorts oro eller rädsla. Den
kan debutera under korta perioder eller vara ständigt närvarande. Alla
former av ångest är ej negativa. Kortvarig ångest kan vara motiverande,
en drivkraft för att vi ska genomföra någon förändring (Klefbom 2009).
Ångest kan leda till att man undviker sociala kontakter, ångestväckande
situationer, knappt kan lämna hemmet och begränsar sitt liv. Ångest är
väldigt bra på att hålla sig själv i liv och ständigt växa sig starkare. Vidare
skriver Jenny Klefbom att grunden i all ångestbehandling är att låta
ångesten leda till handling, i motsats till handlingsförlamning och
begränsningar (Klefbom 2009).
22
Enligt författarna Sweet och Albertsson (2011) finns det stark
vetenskaplig evidens för att träning och fysisk aktivitet har en betydande
positiv påverkan på ångestnivåer och ångestproblematik. Författarna
uppger att gruppaktivitet troligtvis ökar följsamheten, leder till
regelbundna träningsvanor och minimerar bortfall, men detta är mycket
beroende på hur människor fogar sig till träningen. Individer med
ångesttillstånd som social fobi och agorafobi kan uppleva ångest om
träningen är förlagd i stora utrymmen eller inomhus. Då kan det enligt
Sweet & Albertsson (2011) vara nödvändigt att långsamt tillvänja
individen till både den fysiska aktiviteten och miljön den ska utföras i.
De skriver att sjukgymnaster med kompetens inom psykisk ohälsa kan ha
en nyckelroll i att guida individen till att identifiera och normalisera
kroppsreaktioner som kan uppstå i sådana ångestframkallande
situationer. Deras studie visade att minskningen av ångest fick bäst
resultat vid en 16 veckors behandlingstid med bestående effekter ett år
senare. De konkluderar att alla personer med ångest bör hänvisas till
fysisk aktivitet som behandling eftersom det finns så stark vetenskaplig
evidens på ångestminskningen vid fysisk aktivitet.
Sweet och Albertsson (2011) påpekar att få studier tar upp risker
med träning i form av ökad risk för patologisk träning, exempelvis vid
anorexi. Därtill finns även risker för fysisk skada som direkt resultat av
träningen. Avslutningsvis anser de att eftersom att riskerna vid träning
jämfört med medicinering är relativt små, bör fysisk träning som
ångestbehandling finnas som första instans. Här kan sjukgymnast
behövas för att bedöma dosering och passande form av träning.
Effekten av fysisk aktivitet hos personer med ADHD
ADHD är en förkortning för Attention Deficit Hyperactivity Disorder.
Det är en neuropsykiatrisk sjukdom som finns hos barn och vuxna och
innebär svårigheter med uppmärksamhet, impulsivitet och överaktivitet
(Lindmark, Olsén & Hansson, 2012).
Viklund & Sundelin (2009) har skrivit uppsatsen Fysisk aktivitet och
koncentrationsförmåga. Enligt de har riksidrottsförbundet angivit ett antal
punkter baserad på forskningsresultat som visar positiv påverkan av
fysisk aktivitet:
 Förbättrad psykisk hälsa (allmänt välbefinnande).
 Bättre stresstolerans (och minskning av nedstämdhet).
 Bättre självuppfattning och självförtroende.
 Ökad inlärningsförmåga.
 Stimulerar barns sociala och mentala utveckling.
 Bättre koncentrationsförmåga.
23
Björn Kadesjö är läkare och forskar kring barn med beteendeproblem
och utvecklingsavvikelser. Han förklarar begreppet koncentrationsförmåga som följande:
Individens koncentrationsförmåga är god om det är den mest användbara
informationen som samlats in på ett effektivt sätt. Allt viktigt finns med medan
sådant som är onödigt eller störande har uteslutits (Kadesjö 2007 s.15 ur Viklund
& Sandelin 2009 s.3).
Lindmark m.fl. (2012) har dragit slutsatsen att det finns många
alternativa behandlingar för personer med ADHD som i kombination
med centralstimulantia fungerar bra genom att minska symtomen och
därmed underlätta vardagen. Några alternativa behandlingsformer som
massage, fysisk aktivitet och kostupplägg kan underlätta dessa personers
vardag utan negativa biverkningar som kan uppstå av en medicinisk
behandling. De anser att spamiljö kan vara en gynnsam miljö vid
alternativa behandlingar av ADHD på grund av att alla behandlingar kan
ske under samma tak (Lindmark, Olsén & Hansson 2012).
Effekten av fysisk aktivitet hos personer med schizofreni
Rosberg anser att sjukgymnastens analys av patienternas kroppsupplevelser och kroppsuppfattning speglar deras sätt att skapa mening i
sin tillvaro (Rosberg 2000). Upplevelsen av kroppen och kroppsuppfattning hos personer med långvariga psykiska funktionsnedsättningar är oftast rubbade. Personer med schizofreni känner sig inte
längre hemmastadda i sina kroppar. Detta kan betyda att personen
känner sig dåligt integrerad eller får en känsla av att kroppen håller på att
falla sönder och att den upplevs som främmande, svag, sjuk eller
ruttnande. Vissa kroppsdelar eller inre organ kan ibland uppfattas ha en
avvikande storlek, form eller funktion och kroppens gränser kan kännas
upplösta (Kolb 1975 ur Gyllensten 2005).
Störningar i ”jag” identiteten och upplösningen av kroppsgränserna
kan ses som uttryck för störningar i body image, det engelska ordet för
kroppsuppfattning. Det är via kroppen som vi möter världen och
upplevelser som ger världen mening, menar den franske filsofen
Merleau-Ponty. Han menar att människor utvecklas, skapar sin verklighet
och identitet via kroppen (Kolb 1975 ur Gyllensten 2005).
Personer med schizofreni kan också uppleva minskad motorisk
funktion, påträngande organfunktioner, kraftlöshet, livslöshet och
ömtålighet som utmärker deras kroppsuppfattning.
De vanligaste symtomen vid minskad motorisk aktivitet är
reducerade medrörelser vid gång. Patienter med svåra symtom har oftast
en kroppsuppfattning som präglas av låg vitalitet och kraftlöshet (Reiko
et al 2002 ur Gyllensten 2005). Dessa personer har oftast mycket lägre
24
fysisk aktivitets- och träningsnivå. Detta kan leda till fysiska
begränsningar, som kan vara en avgörande faktor för att kunna ha en
självständig och lyckad intergering i samhället och arbetslivet. Inaktivitet
kan också leda till övervikt, försämring av livskvalitet, nedsatt
psykologiskt välbefinnande, minskad kondition samt förkortad livslängd
(Allison et al. 2003; Faulkner et al. 2003 ur Gyllensten 2005). Oftast går
dessa personer med framåtböjda huvuden, med ökad grad av
muskelspänning, få medrörelser och är dåligt förankrade till sitt underlag
(Winberg 1994 ur Gyllensten 2005).
En studie om den fysiska aktivitetens betydelse för 38 personer med
diagnosen schizofreni, visade att dagar som innehöll fysisk aktivitet
minskade psykotiska och depressiva symtom samt påverkade
patienternas motoriska symtom och sociala kompetens positivt
(Chamove 1988 ur Gyllensten 2005). Fysisk träning kan också öka
motivationen att delta i övrig rehabilitering (Pelham et al. 1993 ur
Gyllensten). Roxendal (1985) ansåg att betydelsen av den fysiska
aktiviteten bör vara meningsfull för patienten, vilket leder till ökad
självkänsla hos denne.
Fysisk träning är inte bara effektivt mot negativa symtom, utan även
för positiva symtom hos personer med långvariga psykiska
funktionshinder. Fysisk aktivitet kan fungera som copingstrategi vid
hörselhallucinationer (Falloon & Talbot 1981 ur Gyllensten 2005). Fysisk
träning förbättrade psykiska symtom, antisocialt beteende, fysisk
träningsnivå (fitness), kognitiv och social funktion samt tilltron till den
egna förmågan (Mc Cormick & Funderburk 2000 ur Gyllensten 2005).
För personer som drabbats av långvariga psykiska funktionshinder
kan beröring vara problematiskt. Beröring kan ge svårigheter i
vardagslivet och i relationer. Svårigheter att uppfatta kroppens gränser,
dvs. var kroppen slutar och omgivningen börjar, kan leda till att beröring
upplevs som ångestframkallande (Anzieu 2000 ur Gyllensten 2005).
Beröring har använts i behandling av personer med schizofreni, i avsikt
att stärka upplevelsen av kroppens gränser. Beröringsbehandling kan leda
till ett positivt utfall i form av att ökningen av ångest, som brukar följa
med beröring, uteblev (Andres et al.1993 ur Gyllensten 2005).
Behandlingen med fysisk aktivitet eller basal kroppskännedom (BK)
kan innebära förbättring med avseende på kroppsuppfattning, symtom,
fysisk träningsnivå, kontroll, kognitiv och social funktion samt ökad
tilltro till den egna förmågan (Gyllensten 2005).
25
Vanligaste behandlingarna utövade av sjukgymnaster i Sverige
Johannesson och Wiik (2010) ville ta reda på vilka behandlingsmetoder
som används inom psykiatrisk sjukgymnastik. Med en enkät undersökte
de vilka behandlingsmetoder som var mest förekommande generellt
respektive hur de fördelade sig per diagnosgrupp. Enkäten riktades till
sjukgymnaster som alla var medlemmar inom LSR (sektionen för
psykiatri/psykosomatik). De hade arbetat i snitt 8 år inom den
vuxenpsykiatriska vården i Sverige och inom alla vårdinstanser, offentlig
såväl som den privatpraktiserande delen av vården. Av 93 tillfrågade
sjukgymnaster svarade 80 (86%) på enkäten. Studien visade att Basal
kroppskännedom var den behandlingsmetod som tillämpades mest.
Detta gällde både generellt och vid respektive diagnosgrupp förutom
behandling av patienter med beroendeproblematik. I det sistnämnda
fallet tillämpade sjukgymnaster ofta istället metoden fysisk aktivitet.
Basal kroppskännedom, fysisk aktivitet, massage och progressiv
avslappning var de behandlingsformer som tillämpades främst.
Johannesson och Wiik (2010) visar att sjukgymnasterna även har använt
en bred variation av andra metoder i mötet med patienter med psykisk
ohälsa. Det var vanligast förekommande att sjukgymnaster (91%)
träffade patienter med ångestsyndrom inom vuxenpsykiatrin. Studien
visade även att näst vanligast (86%) var att de träffade patienter med
affektiva sjukdomar och stressrelaterade diagnoser. Därefter följde i
nämnd ordning träff med individer med personlighetsstörningar (79%),
ätstörningar (69%), psykossjukdomar (54%) och minst vanligast
individer med beroende problematik (42,5%) .
De tre mest förekommande behandlingsmetoderna som användes
för respektive diagnosgrupp var följande:
Ätstörningar = Basal kroppskännedom (64%), massage (36%),
progressiv avslappning (21%).
Ångestsyndrom = Basal kroppskännedom (84%), fysisk aktivitet
(65%), progressiv avslappning (42%).
Affektiva sjukdomar = Basal kroppskännedom (79%), fysisk
aktivitet (64%), massage (39%).
Personlighetsstörningar = Basal kroppskännedom (71%), fysisk
aktivitet (49%), massage (27,5%).
Psykossjukdomar = Basal kroppskännedom (50%), fysisk aktivitet
(44%), massage (21%).
Stressrelaterade diagnoser = Basal kroppskännedom (84%), fysisk
aktivitet (61%), massage (49%)
Beroendeproblematik
=
Fysisk
aktivitet (31%),
Basal
koppskännedom (31%), progressiv avslappning (16%).
26
Förutom dessa utvalda behandlingsmetoder, som svarsalternativen
inkluderade, har även ett flertal andra metoder använts dock i mindre
utsträckning.
Johannesson och Wiiks studieresultat visar att sjukgymnaster
använder en bred variation av behandlingsmetoder i mötet med patienter
med psykisk ohälsa och funktionsnedsättning. Detta kan bero på att
sjukgymnaster möter patienter med överlappande diagnoser, med
komplexa symtom och varierande funktionshinder. Detta kan även bero
på att sjukgymnaster behandlar varje patient individuellt efter deras
funktionstillstånd istället för endast utifrån deras diagnos. Detta faktum
innebär att varje patient får en individuellt anpassad behandling
(Johannesson och Wiik 2010).
Att sjukgymnaster använder sig av så många olika behandlingsmetoder kan också grunda sig i den roll yrkeskåren har inom den
psykiatriska vården (Matssons 1998 ur Johannesson och Wiik 2010).
Under psykiatrins historia har kroppen traditionellt haft en otydlig och sekundär
plats till själslivet. Inom den naturvetenskapliga medicinen har kroppen behandlats
med medicin och själen med psykiatri och mellan denna dikotomi, mellan kropp
och själ, har sjukgymnastyrket etablerat sig (Matsson 1998 ur Johannesson och
Wiik 2010).
Att som sjukgymnast därför vara verksam i detta mellanområde och att
knyta an och behandla både kropp och själ kan därför kräva en variation
av olika mätinstrument & behandlingsmetoder (Johannesson och Wiik
2010).
Bedömningsmetoder och bedömningsinstrument
Glad och Gustafsson (2007) som genomfört en inventering av
standardiserade bedömningsinstrument inom psykiatri och habiliteringsverksamhet, pekar på att det finns och används många olika
bedömningsinstrument och bedömningsmetoder. Målet med att använda
dessa är att fastställa individens behov inom olika livsområden för
personer med varierande funktionsnedsättningar. Bedömningen av
individens behov är centralt i lagstiftningen LSS (lagen om stöd och
service) som särskilt avser individer med funktionsnedsättningar.
Utgångspunkten för åtgärder som genomförs ska vara enligt den enskilda
individens önskemål och behov. Det är viktigt att använda olika
bedömningsmetoder och bedömningsinstrument för att lyfta fram och
belysa de komplexa och omfattande behov av vård, omsorg och
stödinsatser som en individ med funktionsnedsättningar kan ha.
Metoder och instrument bör ha genomgått en vetenskaplig prövning
av reliabilitet och validitet, dvs. ett standardiserat test (Glad &
27
Gustafsson 2007). En systematisk bedömning med hjälp av
standardiserade instrument och eller metoder bör ses som komplement
till andra professionella bedömningar. Bedömning av en individs behov
vilar sällan på resultatet från ett enskilt instrument utan är ofta ett resultat
av samlad information och bedömningar (Glad & Gustafsson 2007).
Glad och Gustafssons (2007) inventering och uppföljning av
standardiserade bedömningsmetoder och bedömningsinstrument visar
att GAF, AMPS, CAN, BDI, och MADRS var de mest förekommande
inom psykiatri medan PEDI, AMPS, COPM, WISC och GMFM var de
mest förekommande inom habilitering. Deras inventering är inte
heltäckande, men ger en fingervisning av vilka bedömningsmetoder som
användes.
Genomförandet av inventeringen inom socialtjänsten är delvis en uppföljning av
den kartläggning av systematisk bedömning inom socialtjänsten som gjordes 2003.
Kartläggningen omfattade ett representativt urval av kommuner, totalt 100 st.
(SOS 2004 ur Glad & Gustafsson 2007).
Av dessa kommuner var det endast 16% som använde sig av
systematiska bedömningar i någon form. De flesta av dessa 16% använde
standardiserade bedömningar vid utredning, diagnostik och
behandlingsplanering men inte lika ofta vid utvärdering och uppföljning
av insatsen. Standardiserade bedömningsinstrument som CAN och ADL
som har rapporerats som använda vid kartläggningen 2003 användes
även vid kartläggningen 2007 (SOS 2004 ur Glad & Gustafsson 2007).
Författarna har sammanställt utvecklingen av kvalificerade
bedömningsmetoder. De har kartlagt många spännande bedömningsmetoder och tester som är på väg att genomgå validitets- och
reliabilitetsprövning i Sverige. I denna kartläggning från 2007 finns även
FIM representerad som ett pågående revideringsarbete. FIM är ett
instrument som utvecklades på 1980-talet och är spritt över hela världen
idag. (Glad & Gustafsson 2007).
28
Diskussion
Det är vanligt idag att känna någon som har drabbats av psykisk ohälsa.
Psykisk ohälsa leder till stora samhällskostnader. År 2005 beräknades
tillståndet depression kosta cirka tio % av den totala sjukvårdskostnaden
i Sverige (Naylor, Thorlin och Jonsdottir 2005). I snitt dör människor
med psykisk ohälsa mellan 10 och 15 år i förtid samt att de har upp till
60% högre risk, än befolkningen i allmänhet att även samtidigt ha andra
dödliga sjukdomar. Detta leder till personligt lidande och sämre
livskvalitet.
Jag håller med juristen Anders Printz som samordnar statens
insatser inom psykisk ohälsa på en nationell nivå. Han anser att personer
med psykisk ohälsa ska få det stöd de har rätt till samt att
utgångspunkten är att den enskilde ska få bestämma rätt mycket själv om
hur man vill utforma sitt liv. Enligt lagstiftningen ska personer med
psykisk funktionsnedsättning ges möjlighet att delta i samhällets
gemenskap och leva som andra. Kraven att möta dessa personers
speciella behov är kommunens ansvar. Kommunerna bör försöka uppnå
detta mål med att erbjuda stöd i form av boendestöd till dessa personer.
Boendestöd är det vanligaste stöd som de flesta kommuner erbjuder
personer från 18 års ålder (Bjerkelius 2012).
Jag har räknat ut att behovet av boendestödsinsatser i Malmö stad
har ökat med cirka 11% för de mellan 18 och 65 år de senaste två åren
(Lövgren 2013). Unga vuxna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är en grupp som ökar inom kommunernas boendestöd
(Bjerkelius 2012).
I Malmö ingår ofta sjukgymnast i boendestödsteamet tillsammans
med bland annat arbetsterapeut, sjuksköterska, boendestödjarna samt
biståndshandläggare. Alla i teamet har ett gemensamt ansvar för
boendestödspatienter. Teamen fungerar och ser olika ut i olika delar av
Malmö stad. Att jobba i team är en process som kräver att sjukgymnaster
förmedlar sina resurser, gör de kända och tillgängliga för att kunna
samarbeta med övriga teammedlemar. Jag anser att sjukgymnaster idag
har en liten roll i teamet, dock finns det möjlighet till utveckling. Vi bör
profilera oss och förtydliga vår roll inom kommunen. Vi måste vara
bättre på att visa vad vi kan för att förbättra samarbetet med övriga
vårdgivare och ta vår självklara roll och plats i teamet.
Jag anser att vi bör sprida kunskap till patienter, anhöriga,
biståndshandläggare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, samt läkare för att
väcka efterfrågan för fysisk aktivitet, basal kroppskännedom, avspänning,
med mera för att öka patientens livskvalitet och förbättra deras psykiska
och fysiska hälsa.
29
Sjukgymnasternas gemensamma grund och utgångspunkt är deras
gedigna kunskap om kroppens anatomi, fysiologi, neurologi och rörelse.
Sjukgymnasternas kunskap gör det möjligt att kunna se kopplingen
mellan kropp och själ samt hur dessa kan påverka varandra vid olika
hälsotillstånd. Sjukgymnaster är experter på fysisk aktivitet och förstår
hur fysisk aktivitet påverkar hela kroppen fysiskt och psykiskt. Fysisk
aktivitet kan oftast hjälpa personer med psykisk ohälsa att klara sin
dagliga livsföring och aktiviteter.
Effekten av fysisk aktivitet hos personer med psykisk ohälsa är bland
annat följande:
 Förbättrad livskvalitet.
 Förbättrad sömn.
 Förbättrad livslust.
 Bryter isolering.
 Förbättrat självförtroende, självuppfattning, kroppskännedom
och sinnesstämning.
 Ger ökad energi och mindre trötthet.
 Minskar nivåer av stress, depression, ångest.
 Minskar risken att få andra sjukdomar som hjärt- och
kärlsjukdom, diabetes med mera.
 Minskar risken för övervikt, högt blodtryck och höga blodfetter.
 Kan minska behov av mängden medicin.
Jag anser att det finns mycket evidens för att fysisk aktivitet positivt kan
påverka den mentala hälsan så väl som den fysiska. Fysisk aktivitet kan
inkludera en stor variation av aktiviteter som trädgårdsarbete, friluftsliv,
promenader, motion, träning med mera.
Fysisk aktivitet brukar tas emot positivt av personer med psykisk
ohälsa och uppskattas oftast högst bland alla behandlingstyper enligt
Richardsson m.fl. (2005). Basal kroppskännedom, fysisk aktivitet,
massage och progressiv avslappning var de behandlingsformer som
tillämpades främst av sjukgymnaster inom LSR-sektion för
psykiatri/psykosomatik (Johannesson och Wiik 2010).
Bedömning av behandlingsinsatser sker olika inom Sveriges
kommuner. Jag anser vi sjukgymnaster bör använda oss av flera och
samma standardiserade bedömningsmetoder och bedömningsinstrument
så ofta som möjligheten finns.
Slutligen anser jag att vi sjukgymnaster inom Malmö stad måste
upprätthålla, förnya och fördjupa våra kunskaper inom psykisk ohälsa. Vi
sjukgymnaster behöver mer utbildning inom psykiatri då personer med
psykisk ohälsa växer snabbt, är komplexa och kräver en högre grad av
kompetens inom psykiatri än de flesta sjukgymnaster inom Malmö stad
30
har idag. Jag anser att kommunens sjukgymnaster bör satsa mer på att
använda flera standardiserade bedömningsinstrument som HADS.
Sjukgymnaster bör integrera träning och basal kroppkännedom,
progressiv avspänning, samt satsa mer på olika former av fysisk aktivitet
och skrivande av fysisk aktivitet på recept (FAR).
Jag anser att det finns mycket evidens för att fysisk aktivitet kan
påverka positivt vid psykisk och fysisk ohälsa, vilket denna uppsats också
har visat. Den forskning som jag har studerat kring träning och fysisk
aktivitet vid psykisk ohälsa, visar en rad positiva effekter vid olika
tillstånd som stress, depression, bipolär sjukdom, ångest, ADHD och
schizofreni. Sjukgymnaster är experter på fysisk aktivitet och har gedigen
kunskap om hur det kan påverka personer psykiskt och fysiskt. Om
kommunen satsade mer på sjukgymnaster och fysisk aktivitet för
personer med depression skulle det kunna innebära stora ekonomiska
vinster för samhället.
Min förhoppning är att med min uppsats, sprida kunskap om vad vi
sjukgymnaster kan erbjuda personer med psykisk ohälsa. Det har varit en
inspirerande resa och spännande process för mig.
31
Referenser
Allison et al (2003); Faulkner et al (2003). ur Lundvik Gyllensten A.
(2005) Kroppen, kroppsupplevelser och kroppsorienterade intentioner. Kap 18 s.
299 ur Brunt D och Hansson L. red. (2005). Att leva med psykiska
funktionshinder. Studentlitteratur.
Andres et al. (1993). ur Lundvik Gyllensten A. (2005). Kroppen,
kroppsupplevelser och kroppsorienterade intentioner. Kap 18 s. 302 ur Brunt D
och Hansson L. red. (2005). Att leva med psykiska funktionshinder.
Studentlitteratur.
Anzieu (2000). ur Lundvik Gyllensten A. (2005). Kroppen, kroppsupplevelser
och kroppsorienterade intentioner. Kap 18 s. 302 ur Brunt D och Hansson L.
red. (2005). Att leva med psykiska funktionshinder. Studentlitteratur.
Apitzsch E. (2004). Projektplan: Motiv för och spontana förändringar i fysisk
aktivitet. Lunds universitet, Institutionen för psykologi. Publicerad på
Internet www.idrottsforum.org 2004-03-23
http://www.idrottsforum.org/articles/apitzsch/apitzsch040323.p
df. Hämtat 2013-04-04.
Appelkvist C. & Kortzon Johansson A. (2013). Fysisk aktivitet- nya
möjligheter i livet vid ohälsa. Kandidatuppsats. University of Borås/School
of Health Sciences.
Bjerkelius H. (2012). Nu får det vara nog. Social Politik. Nr 4, 28-31.
Blomberg M. (2004). Träning i ökad kroppskännedom och avspänning hjälp för
att hantera stress. Läkartidningen. Nr 15-16, vol. 101, s 1398-1400. Hämtat
2013-04-04.
Broberg C. & Tyni-Lenné R. (2009). Sjukgymnastik som vetenskap och
profession. Antogs av LSRs förbundsstyrelse 4:e december 2009.
www.sjukgymnastforbundet.se/sjukgymnastik Hämtat 2013-03-14.
Chamove (1988). ur Lundvik Gyllensten A. (2005). Kroppen,
kroppsupplevelser och kroppsorienterade intentioner. Kap 18 s. 300 ur Brunt D
och Hansson L. red. (2005). Att leva med psykiska funktionshinder.
Studentlitteratur.
Falloon & Talbot (1998). ur Lundvik Gyllensten A. (2005). Kroppen,
kroppsupplevelser och kroppsorienterade intentioner. Kap 18 s. 300 ur Brunt D
32
och Hansson L. red. (2005). Att leva med psykiska funktionshinder.
Studentlitteratur.
Glad J. & Gustafsson C. (2007). Bedömningsmetoder – funktionshinder.
Inventering av standardiserade bedömningsinstrument inom psykiatri och
habiliteringsverksamhet. Socialstyrelsen, Institutet för utveckling av metoder
i socialt arbete. Artikel nr 2007-112-2.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments
/9037/2007-112-2_20071122_rev_1.pdf Hämtat2013-04-04
Johannesson M. & Wiik J. (2010). Behandlingsmetoder inom psykiatrisk
sjukgymnastik – en enkätstudie. C-uppsats Sjukgymnastik, Luleå tekniska
universitet, Institutionen för Hälsovetenskap, Avdelningen för
sjukgymnastik. 2010:098.
http://epubl.ltu.se/1402-1773/2010/098/LTU-CUPP-10098-SE.pdf
Hämtat 2013-04-04.
Josefsson T. (2013). Evidens: Fysisk träning effektivt vid depression. Fysioterapi
03, s.6. www.fysioterapi.se
Kadesjö B. (2007). ur Sundelin & Viklund. Så här kan man göra
Vägledningsdokument Vuxna med ADHD (kortversion). s. 3
Utarbetat av arbetsgruppen för Nationell psykiatrisamordnings
http://www.socialstyrelsen.se/psykiskhalsa/nationellpsykiatrisamordnin
g2005-2007/Documents/R9VagledningsdokumentADHDkort.pdf
Hämtat 2013-02-28.
Kjellman B. (2005). Indikationer finns för att fysisk aktivitet har terapeutisk
effekt vid depression. Läkartidningen. Nr 5, vol. 102, s.312-314.
Klefbom J. (2009). Ångest. Psykologiguiden 2013.
http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=142&angest Hämtat
2013-08-22.
Kolb (1975). ur Lundvik Gyllensten A. (2005). Kroppen, kroppsupplevelser
och kroppsorienterade intentioner. Kap 18 s. 297 ur Brunt D och Hansson L.
red. (2005). Att leva med psykiska funktionshinder. Studentlitteratur.
Legitimerade Sjukgymnasters förbund. Om LSR
www.sjukgymnastforbundet.se/Om-LSR/Sektioner/mentalhalsa/information Hämtat 2013-10-18. www.lsr.se
33
Legitimerade Sjukgymnasters förbund. Om profession.
www.sjukgymnastforbundet.se/Profession/Utveckling/Om-profession
Hämtat 2013-09-27. www.lsr.se
Lindmark A., Olsén A. & Hansson M. (2012). Alternativa behandlingsformer
vid
Attention
deficit
hyperactivity
disorder.
http://umu.divaportal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:543928 Hämtat 2013-03-14.
Lundvik Gyllensten A. (2005). Kroppen, kroppsupplevelser och
kroppsorienterade intentioner. Kap 18 s. 295-306 ur Brunt D och Hansson L.
red. (2005). Att leva med psykiska funktionshinder. Studentlitteratur.
Lövgren P. (2013). Personlig kontakt. 2013-06-19.
Malmö stad (2013). Hälsa – Vad är det? Hämtat 2013-05-27.
www.komin.se
Matsson (1998). ur Blomberg M. (2004). Träning i ökad kroppskännedom och
avspänning hjälp för att hantera stress. Läkartidningen. Nr 15-16, vol. 101
s.1398. Hämtat 2013-04-04.
Matsson (1998). ur Johansson & Wiik. (2010). Behandlingsmetoder inom
psykiatrisk sjukgymnastik – en enkätstudie. C-uppsats Sjukgymnastik, Luleå
tekniska universitet, Institutionen för Hälsovetenskap, Avdelningen för
sjukgymnastik 2010:098, s.23.
http://epubl.ltu.se/1402-1773/2010/098/LTU-CUPP-10098-SE.pdf
Hämtat 2013-04-04.
Mc Cormick & Funderburk (2000). ur Lundvik Gyllensten A. (2005).
Kroppen, kroppsupplevelser och kroppsorienterade intentioner. Kap 18 s. 300 ur
Brunt D och Hansson L. red. (2005). Att leva med psykiska funktionshinder.
Studentlitteratur.
Mattsson (1998). ur Blomberg M. (2004) Träning i ökad kroppskännedom och
avspänning hjälp för att hantera stress. Läkartidningen. Nr 15-16, vol. 101
s.1398. Hämtat 2013-04-04.
National Encyklopedin. (2013). Definition av fysisk aktivitet www.ne.se
Hämtat 2013-08-28.
National Encyklopedin. (2013). Definition av stress www.ne.se Hämtat
2013-08-28.
34
Naylor A., Thorlin T. & Jonsdottir I. (2005). Stress och depression.
Idrottsmedicin 4/05 s. 4-6. Hämtat 3012-03-14.
Pelham et al (1993) ur Lundvik Gyllensten A. (2005). Kroppen,
kroppsupplevelser och kroppsorienterade intentioner. Kap 18 s. 300 ur Brunt D
och Hansson L. red. (2005). Att leva med psykiska funktionshinder.
Studentlitteratur.
Reiko et al (2002) ur Lundvik Gyllensten A. (2005). Kroppen,
kroppsupplevelser och kroppsorienterade intentioner. Kap 18 s. 299 ur Brunt D
och Hansson L. red. (2005). Att leva med psykiska funktionshinder.
Studentlitteratur.
Richardson C., Faulkner G., McDevitt Skrinar G, Hutchinson D &
Piette J. (2005). Integrating Physical Activity Into Mental Health Services For
Persons With Serious Mental Illness. http://ps.psychiatryonline.org March,
vol. 56, no. 3 s. 324 -331
Rosberg (2000) ur Lundvik Gyllensten A. (2005). Kroppen, kroppsupplevelser
och kroppsorienterade intentioner. Kap 18 s. 295 ur Brunt D och Hansson L.
red. (2005). Att leva med psykiska funktionshinder. Studentlitteratur.
Roxendal (1985) ur Lundvik Gyllensten A. (2005). Kroppen,
kroppsupplevelser och kroppsorienterade intentioner. Kap 18 s. 301 ur Brunt D
och Hansson L. red. (2005). Att leva med psykiska funktionshinder.
Studentlitteratur.
SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2007). ur Sweet D.
& Albertsson K. (2011). Fysisk aktivitet och ångest. Forskning pågår.
Fysioterapi. Nr 5, s 39. www.fysioterapi.se Hämtat 2013-02-21
Socialstyrelsen (2004). ur Glad & Gustafsson. (2007). Bedömningsmetoder –
funktionshinder. Inventering av standardiserade bedömningsinstrument inom
psykiatri och habiliteringsverksamhet. Socialstyrelsen, Institutet för utveckling
av metoder i socialt arbete. Artikel nr 2007-112-2, s.13.
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments
/9037/2007-112-2_20071122_rev_1.pdf Hämtat2013-04-04
Socialstyrelsen (2010). Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid
demenssjukdom 2010 – stöd för styrning och ledning. www.socialstyrelsen.se
Hämtat 2013-07-02
35
Socialstyrelsen (2013). Sjukgymnast blir fysioterapeut 2014.
http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2013december/sjukgymnastblirf
ysioterapeut2014#.UvgNrrQUvIU
Statens Folkhälsoinstitut (2006). Fysisk aktivitet och folkhälsa.
http://www.fhi.se/PagesFiles/3358/R200613 Fysisk aktivitet 0701.pdf
Hämtat 2013-07-02.
Steen L. (2013). En djup källa att ösa ur. Fysioterapi 3, s 22
www.fysioterapi.se Hämtat 2013-05-27.
Sweet D. & Albertsson K. (2011). Fysisk aktivitet och ångest. Forskning
pågår. Fysioterapi. Nr 5, s 36-43. www.fysioterapi.se Hämtat 2013-02-21
Viklund S. & Sundelin D. (2009). Fysisk aktivitet och koncentrationsförmåga.
Uppsats 15 poäng/22,5 hp Stockholms Universitet.
Samhällsvetenskapliga fakulteten, Specialpedagogiska institutionen.
http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:224285
Hämtat 2013-03-14.
Winberg (1994). ur Lundvik Gyllensten A. (2005). Kroppen,
kroppsupplevelser och kroppsorienterade intentioner. Kap 18 s. 299 ur Brunt D
och Hansson L. red. (2005). Att leva med psykiska funktionshinder.
Studentlitteratur.
Wright, Armstrong, Taylor & Dean (2011) ur Appelkvist C. & Kortzon
Johansson A. (2013). Fysisk aktivitet - nya möjligheter i livet vid ohälsa.
Kandidatuppsats. University of Borås/School of Health Sciences s. 13.
36
Bilagor
Bilaga 1
37
Bilaga 2a
38
Bilaga 2b
39
STADSKONTORET
FoU Malmö
205 80 Malmö
Telefon 040-34 10 00
www.malmo.se/fou