Xestia quieta
Spensligt hedfly
NE
NA
LC
Fjärilar, Nattflyn
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Sårbar (VU)
B1b(iii,v)c(iv)+2b(iii,v)c(iv)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Lepidoptera (fjärilar), Familj: Noctuidae (nattflyn), Släkte: Xestia,
Art: Xestia quieta - spensligt hedfly (Hübner, 1813) Synonymer:
Kännetecken
Vingspann 24–29 mm. Framvingen är tecknad med vingfjäll som är gråvita med ockragul anstrykning omväxlande
med svartaktiga vingfjäll. Den yttre tvärlinjen är ljusare och kantat in mot mittfältet med svarta vingfjäll, den inre
tvärlinjen också med svarta och mot vingbasen ett ljusare vingfjäll. Tappfläck och njurfläck är ljusa och med ett svart
band som löper i mittfältet genom dessa fläckar. Längre bak i mittfältet går ytterligare ett tvärställt mörkt band.
Våglinjen är svagt markerad och vid framvingekanten markerad av en mörk fläck. Vingfransar är omväxlande gråvita
och mörkgrå och kantlinjen kantad av små mörka fläckar. Bakvinge har en mörk något diffus diskpunkt och utåt en
mörk båglinje och mot vingkanten ett bredare mörkare band. Pannan har vitaktiga fjäll liksom halskragen. Kroppen är
i övrigt mörkt gråaktig. En viss variation förekommer i vingteckningen. Bilder på fjärilen finns i Nordström &
Wahlgren (1935–41), Gullander (1971), Skou (1991) och Fibiger (1993). Spensligt hedfly skulle möjligen kunna
förväxlas med fjällhedfly, Xestia lyngei (Rebel, 1923). Fjällhedfly har genomsnittligt något större vingspann och är
mer grå med svagare teckning. Vingfransarna är enfärgat svartgå och bakvingens diskpunkt mer distinkt. Fjällhedfly
förekommer till skillnad mot spensligt hedfly från 900 m till åtminstone 1500 m ö h på karga blockrika fjällhedar och
grusplatåer.
Utbredning och status
I Sverige är spensligt hedfly endast anträffad på några få platser i Torne lappmark i närheten av Torneträsk. Arten är
funnen nedanför och norr om Nissuntjårro och på väg in i Lapporten, norr om Salkastak i Bessesvaggi, efter
vandringsleden från Björkliden till Låkktatjåkka, och vid Riksgränsen. I prickkatalogen över nattflynas utbredning
(Nordström 1969) anges också Abisko, men detta avser förmodligen Nissuntjårro. I Riksmuseets samlingar finns
också material av arten från Lule lappmark, Kvickjokk, insamlat på 1800-talet. Uppgiften från Vadsåive i Treriksrösområdet har inte kunnat beläggas. Arten finns inte heller upptagen i den artlista som presenterats därifrån (Elmquist
et al. 1994). Förmodligen finns ett visst mörkertal då fjällvärldens fjärilsfauna till större delen är outforskad. I Norge
förekommer den lokalt i Finnmark och i nordligaste Finland i flera förekomstområden i Enare och Enontekis
lappmark. Arten har en holarktisk utbredning som sträcker sig genom Sibirien och Nordamerika.
Ekologi
Arten förekommer i Sverige på torra småkuperade och svagt sluttande fjällhedar med grusplatåer med
vittringsmaterial från c:a 700 till 900 m ö h. Fjärilarna uppehåller sig gärna just på och omkring grusplatåerna, ofta
sittande och kan då lätt skrämmas upp. De är dagaktiva och flygtiden sträcker sig från mitten av juni till slutet av juli,
vanligen med en topp i början av juli. Larven lever på kråkbär Empetrum och troligen andra dvärgris. Utvecklingen är
tvåårig. Fjärilen uppträder med varannanårsflygning och tycks endast vara påträffad under jämna år. Den påträffas
endast undantagsvis på blommor.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Hot
Artens begränsade förekomstområden och låga antal reproduktiva individer gör arten mycket känslig för
förändringar. På sikt kan den globala uppvärmningen och klimat-förändringarna vara en förändring som blir negativ.
De genomgripande konsekvenserna för djur, växter och vegetation som förväntas och som redan börjat märkas. För
fjärilar anses till synes små förändringar kunna få stor betydelse som ändrat nederbördsmönster, snödjup,
avsmältningsförlopp och minskat antal soltimmar. Det faktum att trädgränsen avancerar uppåt sluttningarna
eller/och att träddungar etableras ovanför trädgränsen är förändringar av mer långsiktig karaktär. Resultatet
förväntas bli att miljön kring grusplatåerna som ligger som ”öar” på fjällheden förändras och försämras för arten.
Däremot är troligen renbetet av mindre betydelse eftersom fjärilarna förekommer på mindre attraktiva betesmarker.
Åtgärder
Det behövs ökad kunskap om artens ekologi och utbredning och studier och uppföljning av vegetationsförändringar i
artens förekomstområden. Intensifiering av arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser måste prioriteras
nationellt och internationellt.
Litteratur
Elmquist, H., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. Fjärilsfaunan i Sveriges nordligaste fjällmassiv, Pältsan och
Duoibal – unik och hotad? Ent. Tidskr. 115(1-2):1–10.
Fibiger, M. 1993. Noctuidae Europaeae. Vol 2. Noctuinae II. (s. 137–138). Entomological Press. Sorö.
Gullander, B. 1971. Nordens nattflyn, (s. 42). Norstedt och Söner.Stockholm.
Kullman, L. 2006. Botaniska signaler om en ny varmare fjällvärld. Fauna & flora. 101(4): 10–21.
Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935–41. Svenska fjärilar (s. 195–196). Nordisk familjeboks Förlags AB. Stockholm.
Nordström, F., Kaaber, S., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning.
(s. 94). Lund. CWK. Gleerup.
Skou, P. 1991. Norden ugler. (s. 442–444). Danmarks Dyreliv. Bind 5. Apollo Books.
Författare
Göran Palmqvist 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
