Bugula simplex
Vänster: Hel koloni av Bugula simplex. Mitten: Närbild på B. simplex där man tydligt ser de
enskilda zooiderna. Höger: Elektronmikroskopisk bild som visar avicularierna-den speciella formen
av reducerade zooider som är typisk för vissa arter inom släktet Bugula.
© Hans De Blauwe
Svenskt vardagsnamn
Saknas
… och på andra språk
Engelska: Fan bugula
Vetenskapligt namn
Bugula simplex
Organismgrupp
Fylum mossdjur (Bryozoa)
Storlek och utseende
I likhet med de flesta arter av mossdjur bildar B. simplex kolonier.
Kolonierna är ca 3 cm höga, buskiga och gulorange. De består av små
individer (zooider) utrustade med varsin tentakelkrans, en s.k. lofofor,
som används för att filtrera ut födopartiklar ur det omgivande vattnet.
En karakteristisk form av reducerad zooid, som finns hos de flesta arter
inom släktet Bugula, är de s.k. avicularierna vars form påminner om ett
fågelhuvud (se högerbilden ovan). Avicularierna hindrar andra
organismer från att börja växa på kolonin.
En koloni av B. simplex startar med en enda zooid som kommit till
genom sexuell förökning. Denna zooid förökar sig sedan asexuellt
genom avknoppning, och bildar dotterceller vilka i sin tur fortsätter att
knoppa av sig. Förutom den sexuella tillkomsten av ursprungszooiden
växer alltså kolonin till helt på asexuell väg.
Kan förväxlas med
Geografiskt ursprung
Artens ursprung är okänt. Dess utbredning i Nordostatlanten tycks vara
begränsad till hamnar, vilket tolkas som att den är introducerad i denna
del av världen.
Första observation
i svenska vatten
Arten har inte observerats i svenska farvatten
Förekomst i svenska
havs- och kustområden
Arten har inte observerats i svenska farvatten
Övrig förekomst
utanför ursprungligt
utbredningsområde
Bugula simplex beskrevs första gången 1886 efter att fynd hade gjorts i
Adriatiska havet. I början av 2000-talet gjordes de första
observationerna vid den europeiska Atlantkusten, i Belgien och
Nederländerna.
B. simplex finns också runt Azorerna, i Nordvästatlanten och sedan
slutet av 1990-talet även i Australien och Nya Zeeland.
Troligt införselsätt
Troligen introduceras arten genom att den växer på båtskrov eller via
barlastvatten.
Miljö där arten
förekommer
Bugula simplex är saltvattenlevande art som lever fastsittande på hårda
substrat. Den lever ofta i hamnar, på kajer, pirar eller stenar, delvis
som epifauna, d.v.s. växande på andra organismer. På fyndplatser i
Belgien förekommer den ofta på mossdjuret Cryptosula pallasiana. Arten
äts av marina betare som sjöborrar och vissa fiskarter.
Ekologiska effekter
Okända
Andra effekter
B. simplex är en hårdbottenlevande art som utgör ett problem då den
växer på båtskrov och andra mänskliga konstruktioner.
Övrigt
Larver av Bugula simplex är värddjur för en bakterie besläktad med den
bakterie som lever i symbios med larver av en annan Bugula-art, Bugula
neritina. Bakterier från B. neritina producerar substansen bryostatin
som gör larverna oaptitliga för predatorer, men som också visat sig ha
positiva effekter mot vissa cancerformer. Forskning har visat att
bakterierna på B. simplex producerar en substans som är kemiskt
mycket lik bryostatin. I dagsläget vet man dock ingenting om dess
medicinska effekter.
MER OM BILDEN
•
© Hans De Blauwe
•
KÄLLOR TILL FYNDLOKALER OCH ARTBESTÄMNING
Hans De Blauwe och Marco Faasse, 2001, Extension of the range of the bryozoans
Tricellaria inopinata and Bugula simplex in the North-East Atlantic ocean (bryozoa:
Cheilostomatida), Nederlandse Faunistische Mededelingen 14
http://www.marinespecies.org/aphia.php?p=taxdetails&id=111162
Bildlicens: Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0, http://creativecommons.org/licenses/by-ncsa/3.0/deed.en
www.vliz.be/imisdocs/publications/98618.pdf
•
•
J.S. Ryland och P.]. Hayward 1998. Cheilosromatous Bryozoa 1. Aeteoidea - Cribrilinoidea.
– Field Studies Council. Shrewsbury. [Synopsis of the British Fauna (New Series) no. 10]
Detta faktablad om Bugula simplex skapades den 1 december 2009 av Kerstin Magnusson
