Kognitiva Störningar

Kognitiva Störningar
Kognitiva störningar är ett centralt kännetecken
på schizofreni. Ofta har störningarna funnits innan
personen blivit sjuk, men förvärrats vid första
psykosgenombrottet. De finns ibland också hos
friska personer. Man måste alltså inte vara sjuk om
man har kognitiva störningar.
Kognitiva störningar är en stark prognosfaktor.
De säger mer om personens framtida liv än positiva
och negativa symtom, alltså mer än röster,
vanföreställningar och oförmåga att sätta igång
aktivitet, uppleva glädje, känna apati m.m.
Kognitiva störningar drabbar framför allt social
kontakt, det dagliga livet och förmåga till sysselsättning.
Störningarna vid schizofreni försvårar på
många områden. Det gäller tillexempel minne
(främst det mellanlånga minnet på någon minut),
inlärning, uppmärksamhet och stör verbal
förståelse. Man får också svårt att styra sina
handlingar samt att under en längre tid ha
uppmärksamheten kvar på det som händer i
omgivningen. Detta gör att problemlösningsförmågan försämras. Hos de flesta med schizofrenidiagnos är den tydligt sänkt jämfört med
andra personer.
De kognitiva störningarna skiftar påtagligt från
person till person. Ingen av de enskilda störningar
som presenteras nedan omfattar mer än cirka halva
gruppen. Se listan som en bas för undersökning,
inte som en beskrivning av just din klient. Listan
nedan tar upp vanligt förekommande kognitiva störningar. En fullständig lista blir betydligt mer
omfattande.
Några kognitiva störningar som är vanliga vid schizofreni:
Svårt att fokusera uppmärksamheten och hålla den
kvar. I bruset från omvärld, egen kropp och
tankar är det svårt att skilja ut vad som just nu är
viktigt.
Svårt att habituera. Fysiologiska reaktioner avtar
inte så snabbt som hos andra. Det tar tid att
vänja sig vid vanliga intryck, t ex spänning vid
social kontakt.
Närminnesbrister. Inprägling tar tid. Detta tycks
vara den mest centrala svårigheten!
Bristande verbal förståelse och verbalt minne.
Svårt att återkalla relevanta minnen. ”Glömmer att
komma ihåg.”
Svårighet vid abstrakt tänkande. Man skapar inte
"sammanfattningar" av erfarenheter. Det gör att
situationer känns nya, även om man varit med
om liknande saker tidigare.
Svårighet att planera samtal och klara ordnat
tänkande.
Långsam avläsning av mimik och kroppsspråk..
Fastnar lätt i detaljer. När man inte kan fokusera
till det väsentliga hugger man tag i något klart
synligt. Är detta emotionellt laddat fastnar man
lätt.
Bristande kognitiv flexibilitet.
Svårt att skjuta upp tillfredställelse. Svårt att vänta.
Störd uppfattning av tid och därmed om
orsak/verkan
Svårt att planera handlingar över tid (gäller även
ekonomi).
Svårt att förstå andras situation och inre liv.
Försämrad feedback från kroppen påverkar
kroppshållning och kroppsspråk. Störningar i
feedbackregleringen av många system; kroppstemperatur, hjärtverksamhet, ögon.
Försämrad feedback från egen kognitiv och emotionell aktivitet (vad tänker jag, vad känner jag?).
Förlust av automatiskt agerande vid daglig verksamhet. (t ex tandborstning, ringa i telefon).
Man måste alltför ofta tänka medvetet på
rutinhandlingar.
Perceptuella störningar finns hos många. Färger
lyser, föremål flyttar sig, kroppen ändras,
avstånd och storlek ändras vid synintryck.
Vad kan vi göra?
Allt som minskar stress är till stor fördel för
personer med kognitiva störningar. I första hand
bör de få tillgång till nära personlig stödkontakt,
ångestminskande och ångestbearbetande åtgärder,
stöd till dagligt liv och resursgruppsstöd.
Därutöver finns fyra sätt att minska problem
med kognitiva störningar:
ß Medicinering. Nya neuroleptika verkar vara
bättre än de traditionella.
ß Träning som bygger upp nya banor och
därmed förhoppningsvis reparerar skadorna.
Mycket forskning pågår.
ß Hjälp att gå runt om, göra på annat sätt. Till
exempel arbeta med hjälp av problemlösning
och rollspel.
ß Förändringar i omgivningen som underlättar
för klienten.
Gör det lättare att leva med kognitiva störningar!
Vårdmiljö:
ß
ß
ß
ß
Öka personalens kunskap om kognitiva
störningar.
Minska intrycksmängden genom att ge tillfälle
till vila, erbjud en lugn vrå och stora ytor.
Tydlig (men ej tvingande) struktur på dagliga
rutiner och aktiviteter.
Ge tillfälle till samvaro under enkla former som
inte kräver så mycket eget initiativ.
ß
ß
ß
Varning för att bygga in överkrav och överbeskydd i vårdmiljön. Diskutera personalens
beteende öppet.
Låt klienterna delta i så många ledningsfunktioner som möjligt.
Respektera personlig integritet (men låt ingen
isolera sig).
Personalens beteende:
ß
ß
ß
ß
ß
ß
Ta hänsyn till att klienten har kognitiva
störningar. Analysera problemen: Det mesta
klienten gör görs av goda skäl (till exempel
stanna i sängen hela förmiddagen för att
minska spänningsuppbyggnad under dagen).
Ta inte bort klientens lösningsförsök innan de
ersatts med bättre.
Hög struktur även på personalens aktivitet. Gör
det lätt förutsebart hur personal agerar i återkommande situationer.
Arbeta gradvis med små delar i taget. Låt
klienten börja nära slutet av en handlingskedja.
Därefter gör klienten gradvis allt mer.
Visa tydligt vad du känner (när det är
lämpligt). Tro inte att klienten kan ”läsa
mellan raderna”. Använd inte liknelser,
ordspråk eller bildspråk.
Var pedagogisk!
Ge feedback på klientens känslor, visa och
förklara dina egna känslor när det passar.
ß
ß
ß
ß
Var konkret, undvik abstrakt motivation och
oklara mål (Säg ej ”Det är nyttigt med en
promenad”). Gör motivationen personlig: ”En
promenad tar bort lite av din oro”.
Uppmuntra ofta. Forskning visar att mycket
tydlig förstärkning underlättar för klienten att
se värdet i viss aktivitet. Tveka inte att använda
dig själv som förstärkare. Klienter gör ofta
saker för personalens skull. Det är inte fel i
början.
Ställ tydliga men rimliga krav. Öka kraven
gravdis, men var beredd på att backa vid små
tecken till stress.
Många är utbrända av stress. Först minskas
aktivitet och kraven till ett minimum för att
därefter gradvis öka på ett systematiskt sätt.
Hjälp klienten beskriva hur svår en viss
situationen är. Gör en lista med många
situationer. Låt klienten rangordna dem från
lätta till svåra. Börja arbeta med de lätta.
Arbete med klienten:
Hjälp klienten att minnas. Det sker på flera sätt:
ß Upprepa ofta, var inte rädd för att tjata lite.
ß SKRIV stolpar på ett gemensamt papper vid
alla samtal, även de små praktiska.
ß Skriv upp alla beslut.
ß Sammanfatta ofta, minst en gång per minut.
ß Be klienten sammanfatta.
ß Använd flera kanaler för att stödja minnet:
Göra, visa, berätta, skriva.
ß Ge exempel (gärna praktiska).
Stöd klientens uppmärksamhet
ß Berätta vad du ser, känner, hör. Be klienten
göra det samma.
ß Öva koncentration. Be klienten återberätta det
som händer. Läs högt.
ß Vissa klienter behöver hjälp med att tolka
händelser på ett icke hotande sätt. Trösta inte.
Använd inte distraktion. Arbeta kognitivt: ”Jo,
en möjlighet kan kanske vara att du är
avlyssnad. Skall vi hjälpas åt och se om vi kan
hitta några andra möjligheter”.
Var pedagogisk
ß Använd alla pedagogiska hjälpmedel. Gör
kunskap av det ”som alla vet”.
ß Ge information så ofta som möjligt, om dagligt
liv, problem, symtom m.m.
Motivation
ß Gör inget utan att klienten själv kan säga vad
det är för mening med det.
Öva och träna ofta. Lära genom att göra!
ß Öva sociala situationer: Välj nyckelsituationer.
Arbeta med rollspel tills överinlärning.
ß Använd problemlösning ofta.
ß Hjälp klienten att bygga dagliga rutiner som
stödjer aktivitet, mat, sömn, uppvaknande på
samma tider regelbunden fysiologisk aktivitet.
ß Hjälp klienten att skapa rutiner för regelbunden avslappning och motion (minskar
spänning och förbättrar kroppsfeedback.)