Biosocial teori
I DBT används den biosociala teorin som en förklaringsmodell till uppkomst. Teorin tar
hänsyn till både medfödd sårbarhet och det samspel som sker med den omgivande miljön. Det
är en transaktionell teori som säger att det inte är ”någons fel”.
Känslomässig sårbarhet
Omgivande miljö
När en person är känslomässigt sårbar och växer upp i en miljö som är invaliderande uppstår
problem. Den känslomässiga sårbarheten kan beskrivas som hög känslighet med starka
reaktioner (extrema känsloyttringar) och en långsam återgång till neutralt känsloläge. En
invaliderande miljö är den som genomgående och ihållande förmedlar till individen att dennes
reaktioner är felaktiga, olämpliga, klandervärda och obegripliga.
Konsekvensen av invalidering är att personen inte lär sig
•
sätta ord och kommunicera med sina privata reaktioner på ett begripligt sätt
•
hantera och reglera känsloreaktioner
•
lita på sin egen tolkning av reaktionerna vid en händelse
Däremot lär sig personen att söka i omgivningen efter tecken på hur hon borde tänka, känna,
reagera och bete sig.
Exempel:
Känslomässig sårbarhet
Borderline
personlighetsstörning
Omgivande miljö
Referens: Kåver, A., Nilsonne, Å. (2002): Dialektisk beteendeterapi vid emotionellt instabil
personlighetsstörning. Teori, strategi och teknik. Natur och Kultur.
