Sensorisk Integration

Sensorisk integration –
en grund för meningsfull aktivitet för personer med
omfattande utvecklingsstörning?
Sara Hansson
FoU-trainee
Uppsats nr 12
December 2009
Förord
Detta arbete är resultatet av en litteraturstudie som genomförts av Sara
Hansson, arbetsterapeut i daglig verksamhet enligt LSS, Sociala
resursförvaltningen. Arbetet är genomfört under Saras tid som FoUtrainee på FoU Malmö.
Att vara trainee innebär att man arbetar på FoU Malmö en dag i veckan
under ett halvår. Personal inom vård och omsorg får ledigt från sitt
ordinarie arbete för att kunna fördjupa sig inom något område som är
viktigt för den egna arbetsplatsen. Ämnet kan vara en fråga eller ett
problem som diskuterats på arbetsplatsen, eller något som den anställde
själv funderat på. Fördjupningen sker genom att den anställde får tillfälle
att söka litteratur som rör det valda ämnet. Litteratursökningen
genomförs med hjälp av en handledare på FoU Malmö, samt med en
introduktion på Stadsbiblioteket om hur man kan söka information via
Internet.
Aktiviteten FoU-trainee syftar till att öka de anställdas intressen och
möjligheter att följa utvecklingen av den forskning som bedrivs inom
vård och omsorg. Målet är att stödja Malmö stads långsiktiga arbete med
kvalitets- och kompetensutveckling inom detta område.
Varje trainee redovisar sin studie i en uppsats. Uppsatserna publiceras i
en serie enklare publikationer. De publicerade uppsatserna har olika
ambitionsnivåer. Syftet med publiceringen är att ge personalen på den
egna arbetsplatsen och andra intresserade möjlighet att ta del av
litteraturstudien.
Sara har med stort engagemang för ämnet sökt information om sensorisk
integration. Forskningsområdets karaktär har tvingat henne att förhålla
sig kritiskt till det hon läst och sin tidigare kunskap om arbetssättet. Det
kräver stort mod att reflektera över och delvis ompröva sina kunskaper.
Sara är en modig människa!
Petra Björne
Koordinator
FoU Malmö
1
Innehållsförteckning
Inledning .................................................................................................................3
Bakgrund.................................................................................................................4
Sensorisk Integration – Jean Ayres ....................................................................................4
Sensorisk Integration - Teori ..............................................................................................4
Sinnen.....................................................................................................................................6
Person med omfattande utvecklingsstörning....................................................................7
Daglig verksamhet för personer med omfattande utvecklingsstörning ........................8
Syfte ....................................................................................................................... 10
Metod .................................................................................................................... 10
Resultat ................................................................................................................. 12
Sensorisk Integration – Dysfunktion ...............................................................................12
Sensorisk Integration – Kritik...........................................................................................13
Mina tankar om kritiken ....................................................................................................15
Sensorisk Integration – Aktiviteter...................................................................................16
Sensorisk Integration – Just right challenge....................................................................21
Sensorisk Integration – Personer med omfattande utvecklingsstörning.....................22
Diskussion/Slutsats.............................................................................................. 23
Metoddiskussion.................................................................................................................23
Resultatdiskussion ..............................................................................................................24
Referenslista.......................................................................................................... 27
2
Inledning
Jag är arbetsterapeut och arbetar på en daglig verksamhet för vuxna
personer med omfattande utvecklingsstörning.
Som arbetsterapeut arbetar jag med meningsfulla aktiviteter för att
hjälpa personer att må bra och leva så självständigt som möjligt.
Aktiviteterna jag arbetar med baseras framför allt på stimulering av
sinnena, och successivt har min nyfikenhet ökat för att djupare förstå om
och hur sinnena samspelar för att personen ska utvecklas och må bra.
Både genom min utbildning och mitt arbete har jag på olika sätt kommit
i kontakt med teorin sensorisk integration som jag tycker verkar spännande. Nu vill jag ta reda på om sättet att arbeta med aktiviteter enligt
sensorisk integrationsteori fungerar i arbetet med personer som har en
omfattande utvecklingsstörning. Och om det visar sig vara möjligt, hur
man praktiskt kan arbeta med aktiviteter utifrån sensorisk integration.
Jag vill tacka alla som ligger bakom att jag fick den här chansen att
vara trainee. Det har varit ett väldigt givande halvår, med många nya
funderingar och tankar. Tack till Petra Björne, min fantastiska handledare! Tack till alla på FoU! Tack till mina underbara kollegor som haft
tålamod med mig! Tack till Lotta, Lone och Micke som hjälpt mig ur
förvirringen och in i inspirationen, om och om igen!
Sara Hansson, leg. arbetsterapeut
3
Bakgrund
Sensorisk Integration – Jean Ayres
Anna Jean Ayres (1920-1988) var arbetsterapeut,
fil dr i psykologi och forskare. Hon arbetade
främst med barn som hade inlärningssvårigheter,
beteendeproblematik samt svårigheter med sin
motorik. Ayres skapade en teori, sensorisk
integration, utifrån den tidens kunskap och
förståelse av hur hjärnan samordnar intryck från
de olika sinnena. Hon ville förklara förhållandet
mellan brister i sensorisk tolkning från kropp och
omgivning, med problematik vid
Bilden är hämtad från Wikipedia
http://en.wikipedia.org/wiki/Anna_Jean_Ayres
inlärning och motorisk utveckling
(Bundy m.fl., 2002). Ayres drev en klinik
nära Los Angeles där hon både arbetade och utbildade terapeuter inom
sensorisk integration. Hon var även forskare på Brain Research Institute
vid University of California, Los Angeles.
Sensorisk Integration - Teori
Jag har valt att till stor del använda förkortningen SI när jag skriver om
sensorisk integration i uppsatsen. Teorin byggdes upp av Ayres på 70talet. Det är en utvecklingsteori som har en neurobiologisk syn på
inlärning. Hon hämtade tankar från dåtidens neuromuskulära och
neurologiska utvecklingsteorier samt psykologiska utvecklingsteorier, till
exempel från Piaget (Ayres, 1979).
SI handlar om förmågan att ta in och hantera sinnesintryck som
sedan tolkas utifrån olika faktorer såsom känslor, tidigare erfarenheter,
motivation, omgivningen, etc. Ayres jämförde behovet av sensorisk
stimulans till nervsystemet med mat till kroppen. Tre övergripande
grundprinciper som Ayres baserade sin teori på är:
4

Inlärning är beroende av förmågan att ta in och hantera
sinnesintryck från rörelser och omgivningen, och använda dem
för att planera och organisera beteende.

Personer som har nedsatt förmåga att hantera sinnesintryck kan
också ha svårigheter att anpassa sina handlingar till rådande omständigheter. Detta kan i sin tur hindra inlärning och beteende.

Genom meningsfulla aktiviteter med förstärkta sinnesintryck
som leder till en anpassad reaktion ökar den sensoriska
integrationen och därmed ökar inlärning och beteenden
förbättras (Bundy m.fl., 2002).
För att kunna ta in och hantera intryck från både vår egen kropp och
omgivningen måste SI fungera väl. Våra sinnen tar ständigt in ett flöde
av intryck till hjärnan, och när dessa sinnesintryck fungerar väl tillsammans och är samordnade kan hjärnan skapa perception, beteende och
inlärning (Ekfeldt & Wollenberg, 2006). Genom erfarenheter av olika
aktiviteter och olika sinnesintryck utvecklas vi. Fokus inom SI ligger på
samordningen av de olika sinnena, inte på funktionen i de enskilda
sinnesorganen.
Detta innebär att fokus ligger på förmågan att samordna sin syn,
balans, hörsel, etc. för att kunna ge en anpassad reaktion (Boseaus &
Mossberg, 1997). Anpassad reaktion kan förklaras som en handling eller
en reaktion som är korrekt avvägt efter mottaget sinnesintryck. Närmare
bestämt det som sker när hanteringen av mottaget sinnesintryck fungerar
som den ska. Ayres (1979) beskriver en anpassad reaktion som det som
händer när vi klarar av en uppgift. Samtidigt som vi lär oss något nytt
utvecklas och organiseras hjärnan så att vi kan hantera vår egen kropp
och omgivningen på ett mer ändamålsenligt sätt. Ett exempel på detta är
att se en maracas och vilja ha den. Då måste personen sträcka sig efter
den och att gripa tag i den. Detta är en anpassad reaktion som personen
lär sig genom sensoriska erfarenheter. Att fäkta på måfå efter den är inte
en anpassad reaktion.
Ayres byggde upp teorin utifrån den kunskap som fanns inom neurovetenskapen den tid då hon var aktiv. Forskning kring hur hjärnan
utvecklas, fungerar och är uppbyggd pågår hela tiden. Jag är inte tillräckligt kvalificerad inom detta område till att ta ställning om de antaganden
som Ayres byggde sin teori på stämmer. Detta i synnerhet eftersom det
har hänt, och fortfarande händer, så mycket inom området sedan Ayres
var aktiv. Därför är det svårt för mig att skriva om och ta ställning till
varför och hur utveckling sker i hjärnan hos barn och vuxna, samt hur
och om detta påverkar SI. Det har framkommit kritik mot teorin och
effekten av behandling enligt SI. Längre fram i uppsatsen kommer jag att
ta upp den kritik som jag stött på.
Vissa antaganden/teorier som Ayres skrev har bekräftats genom
nyare forskning, bl.a. att hjärnan har en plasticitet d.v.s. att den förändras
genom stimulans. Detta sker hos både barn och vuxna även om den
vuxna hjärnan inte är lika föränderlig som barnets. Det har också bekräftats att människan har en inre drivkraft till att vara sensomotoriskt
aktiv, vilket Ayres antog. Nyare forskning håller även med Ayres
angående att anpassade reaktioner påverkar hjärnans organisation och
5
gör att den utvecklas. Alltså, genom att lära sig något nytt, att klara av en
utmaning, förändras och utvecklas hjärnan (Andersson, 2004, Bundy
m.fl., 2002, Roley m.fl., 2001).
Sinnen
De sinnen som vi har och använder både medvetet och omedvetet är:
 Syn
 Hörsel
 Smak
 Känsel
 Lukt
 Vestibulär (balansen)
 Proprioception (muskler och leder etc.)
Genom att uppleva, experimentera och undersöka med sinnena växer vi
med både kropp och själ. Vi lär oss också att interagera med
omgivningen, att styra och påverka den (Ayres, 1979). Intryck från
muskler och leder gör att vi kan uppleva vår kropp och våra rörelser. Ett
barn som utvecklas på ett typiskt sätt leker fram massvis med
upplevelser, aktivitet och ”träning” för sina sinnen. Barnet kan
exempelvis klättra upp och ner på soffan i vardagsrummet, vända sig om
på golvet och sträcka sig efter den häftiga röda bollen, eller ställa sig på
tå vid fönsterbräden för att känna på blommans mjuka blad. Denna
aktivering är viktig för oss under hela livet, både som barn och vuxna.
Om en person inte har samma möjlighet exempelvis på grund av en
utvecklingsstörning eller annan funktionsnedsättning behövs stöd
utifrån. Detta är lika viktigt för utvecklandet av kroppsuppfattningen,
självbilden och självkänslan som för de fysiska funktionerna.
Sinnena kompletterar varandra och arbetar alltid tillsammans för att
personen ska få en så komplett bild av sig själv och omgivningen som
möjligt. Genom att t.ex. ta in intryck med de vestibulära och proprioceptoriska sinnena kan personen lära sig att hantera sina ögonrörelser
och på så sätt följa föremål med blicken (Ayres, 1979). För att lättare
kunna behålla koncentrationsförmågan och därmed underlätta inlärning
är det viktigt med en bra sittställning. Bra sittställning gör att vi
får/behåller en högre vakenhet, och till hjälp för detta har vi synen, det
taktila sinnet och det proprioceptoriska sinnet. När det gäller vår
hållning, kroppsuppfattning och självkänsla har även det vestibulära
sinnet betydelse, likaså för den omedvetna kontrollen av våra muskler
som håller oss uppe där även proprioceptionen spelar en avgörande roll.
Detta är bra exempelvis när vi ska gunga. När vi gungar stimuleras även
det taktila sinnet.
6
Brist på taktila intryck kan göra personen känslomässigt otrygg vilket
försvårar relationen med omgivningen (Boseaus & Mossberg, 1997).
Det är viktigt att känna sig trygg i omgivningen, och kunna förhålla
sig till både den materiella och mänskliga omgivningen. Då behöver vi
även ha en rumsuppfattning. Intryck från det vestibulära sinnet
samordnas tillsammans med det proprioceptoriska och synen för att vi
ska kunna veta var vi befinner oss i rummet. Det vestibulära sinnet
hjälper också till att bygga upp en gravitationssäkerhet, känsla av att vara
fast förankrad på jorden, vilket enligt litteraturen är en förutsättning för
våra relationer till andra människor (Ayres, 1979, Bundy m.fl., 2002,
Roley m.fl., 2001).
Gravitationssäkerhet påverkas även av ekot i ett rum. Ekot påverkar
oss på många olika sätt och ofta på ett omedvetet plan. Det brukar
krävas exempelvis att vi är i ett rum med mycket efterklang, som i en
kyrka för vi ska bli att medvetna om det (Björne, muntlig kommunikation, 2009). Personer med grav synnedsättning kan använda ekot
som ett stöd för att kunna orientera sig och känna trygghet i sin
omgivning. Genom förstärkning såsom att klappa eller skapa ljud med
munnen ökar ekot i ett rum och därmed också responsen.
Person med omfattande utvecklingsstörning
Hur är en vuxen person med omfattande utvecklingsstörning? Vilken
mental ålder och intelligenskvot (IQ) har personen? Om en person anses
vara på exempelvis en tre månaders nivå, vad innebär det? Vad är det
som är på tre månader? Varför är dessa frågor så viktiga, och vad säger
egentligen svaret? Hjärnan är oerhört komplex, med många olika
strukturer som påverkar varandra på olika sätt. Är verkligen alla delar
och funktioner av hjärnan, personens agerande, personens intresse och
förmågor på en tre månaders nivå?
Detta är många frågor, och det är mycket svårt att svara på dem.
Men det är viktiga frågor att ställa till sig själv och varandra, för att
medvetet ta ställning vad som egentligen är viktigt i mötet med andra
personer, oavsett funktionsnedsättning.
Hjärnan är föränderlig, den utvecklas genom hela livet. Detta sker
naturligtvis även hos en person som har en utvecklingsstörning. Genom
hela livet lär vi oss nya saker oavsett om vi har en utvecklingsstörning
eller inte. Det är viktigt att komma ihåg att vuxna med en omfattande
utvecklingsstörning inte är spädbarn, utan personer som har år av
erfarenheter bakom sig (Furenhed, 2000). En vuxen med omfattande
utvecklingsstörning är en människa vars hjärna som fungerar och
utvecklas på ett annorlunda sätt, medan ett spädbarn är en människa vars
hjärna som fungerar och utvecklas på ett typiskt sätt (Björne, muntlig
kommunikation, 2009). Personer med omfattande utvecklingsstörning
7
skiljer sig mycket från varandra, precis som alla människor. Allt från
kommunikation och fysiska förutsättningar, till känsloliv och vad man
tycker om och inte tycker om.
Furenhed, filosofie doktor och verksam vid Linköpings universitet,
skriver: ”Gravt utvecklingsstörda är i särskilt hög grad beroende av andra
människors omsorg för sin överlevnad och sitt välbefinnande. Men detta
betyder inte att de helt saknar autonomi eller frihet. De reagerar inte bara
mekaniskt när det händer dem något utan de kan förhålla sig på olika
sätt. De har önskningar och intressen och kan närma sig människor de
tycker om och ta avstånd från andra som de ogillar” (Furenhed, 2000).
Vikten av att se varje person för vem han eller hon är kan inte nog
poängteras, att lära känna personen utifrån just honom/henne och inte
utifrån en diagnos eller funktionsnedsättning.
Denna uppsats riktar sig främst till anhöriga och personal för
personer med omfattande utvecklingsstörning. Trots detta är det
individuella behovet av stöd, bemötande och aktivitet viktigast och inte
vilken specifik ”utvecklingsnivå” personen är på eller vilken diagnos
personen har. Detta holistiska sätt att tänka stämmer överens med sättet
att klassificera i ICF. ICF är ett internationellt klassificeringssystem
framtaget av Världshälsoorganisationen (WHO) som använder sig av ett
stort antal områden, även kallade domäner, där varje person bedöms
efter just sin egen förmåga i varje enskild område. ICF kan användas för
att beskriva och förklara vad en person med olika typer av sjukdomar
eller störningar gör eller kan göra. Detta kan bli ett rätt så omfattande
arbete men vinsten är en individuell bedömning och högre sannolikhet
för en mer heltäckande bild av personen. Områdena beskriver allt från
strukturer i hjärt- och kärlsystem, i magsäcken, i de olika extremiteterna,
till hur personen kan kommunicera/uttrycka sig, personlig vård, förmåga
att kunna ändra och bibehålla en kroppsställning, förmåga att fatta
beslut, lösa problem och även områden som att göra hushållsarbete och
förvärva kunskap och arbete (Socialstyrelsen, 2001). Se Socialstyrelsen
hemsida eller boken Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och
hälsa – ICF från 2001 för mer information.
Daglig verksamhet för personer med omfattande
utvecklingsstörning
Daglig verksamhet är en av de tio insatserna i lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade (LSS). Insatsen riktar sig till
personer i yrkesverksam ålder som inte arbetar eller utbildar sig
(Socialstyrelsen, 2008). Utifrån personens intresse, förmåga och behov
anpassas aktiviteterna på daglig verksamhet så att utveckling och
självständighet främjas. Om just detta skriver man på Malmö stads
hemsida. Där står det även att verksamheten ska ge personlig utveckling
8
och ökad självständighet, och att ” meningsfull sysselsättning är viktigt
för alla” (Malmö stads hemsida).
Inom daglig verksamhet arbetar vi främst med målinriktade
aktiviteter, vilket görs på ett holistiskt sätt med personen i fokus.
Holistiskt innebär att arbeta med hela människan, att se personen för allt
den är och inte bara en viss funktion eller ett visst behov av stöd. Vi tar
reda på vilket stöd och vilka aktiviteter vi kan erbjuda baserat på
personens individuella förmåga och intresse. Att veta vad man gör som
personal, vad man erbjuder för sinnestimulering, samt hur och varför är
grundläggande för att skapa en meningsfull sysselsättning för personer
med omfattande utvecklingsstörning. Lika viktigt är mötet med personen
man arbetar med, att ta sig tid för att ta reda på vad han/hon tycker är
intressant, vad som motiverar personen samt vilka förmågor och behov
som finns.
Möjlighet att leva som andra är titeln på ett aktuellt slutbetänkande
gällande förändringar av LSS-lagen (SOU, 2008:77). I den skriver man att
”syftet med daglig verksamhet är den ska bidra till personlig utveckling
och att främja delaktighet i samhället” (SOU, 2008:77, s. 637). Detta
skriver man även i Socialstyrelsens kartläggning av daglig verksamhet
enlig LSS (2008). Socialstyrelsen skriver även om vikten att komma ihåg
att det inom daglig verksamhet finns många som inte kommer att vara
aktuella för en övergång till lönearbete. Oavsett vem den dagliga
verksamheten riktar sig mot måste den ha samma krav på sig. Dessa krav
är att verksamheten ska fungera och förändras på ett positivt sätt för att
vara utvecklande för varje person. På en daglig verksamhet för vuxna
med omfattande utvecklingsstörning är det viktigt med kommunikation
och samspel utifrån personens förmåga. Aktiviteterna sker i ett för personerna anpassat tempo, och är baserade på sinnesupplevelser (Gustafsson, muntlig kommunikation, 2009).
Ordet aktivitet är ett vitt begrepp, det är lätt att glömma bort att allt
vi gör är aktivitet. Aktiviteter i alla dess former kan skapa möjlighet för
samspel, att tillsammans uppleva med sinnena och även väcka nyfikenhet
för det som hänt och det som kommer att hända.
Känslan av att ”jag kan” och att ”det här var roligt” spelar avgörande
roll för personens utveckling och välmående. Aktiviteterna kan vara både
stora och små, långa och korta, schemalagda aktiviteter såsom drama,
musik eller gymnastik, och spontana som att ta av sig sin sko, läsa boken
som blev hämtad från bokhyllan, lukta på en rosmarinbuske eller att
tillsammans skratta åt fiberoptiken som kittlar skönt på kinden.
Meningsfull sysselsättning är högst individuellt och kan inte generaliseras. Det är viktigt att komma ihåg att ”varje deltagare måste utifrån sin
individuella förmåga, sina behov och sina intressen erbjudas en
stimulerande och utvecklande arbetsdag” (Socialstyrelsen, 2008, s.35).
9
Syfte
Mitt syfte med uppsatsen är:
 Ta reda på om det går att arbeta utifrån sensorisk integration
med vuxna personer som har en omfattande utvecklingsstörning
på Daglig verksamhet.
 Om det går, hur arbetar man då?
Metod
Metoden för denna uppsats är en litteraturstudie. Den har utförts genom
att systematiskt söka och sammanställa vetenskaplig litteratur. Jag
började med att lista sökord som jag skulle fokusera på och använda i
min sökning. Eftersom det mesta av litteraturen om SI är på engelska
använde jag även engelska sökord. Sökorden kombinerade jag med
varandra och jag använde olika sökmotorer på internet för att få fram så
mycket relevant material som möjligt. De olika sökmotorerna och
internetsidorna jag använde mig av var:











10
http://scholar.google.se/
http://libris.kb.se/
Lunds Universitets bibliotek (http://www.lub.lu.se/)
Malmö Stadsbibliotek (http://malmo.stadsbibliotek.org/)
Malmö Högskolas bibliotek (http://www.mah.se/Bibliotek/)
Pubmed (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed)
FUB´s hemsida (Föreningen för barn, ungdomar och vuxna med
utvecklingsstörning) (http://www.fub.se/)
HI´s hemsida (Hjälpmedels Institutet) (http://www.hi.se)
AJOT´s hemsida (American journal of Occupational therapy)
(http://www.aota.org/Pubs/AJOT_1.aspx)
FSA´s hemsida (Föreningen för Sveriges arbetsterapeuter)
(http://www.fsa.akademikerhuset.se )
X-erxes (C-uppsats databas för examensarbete inom arbetsterapeututbildningen)
(http://portal.arb.lu.se/portal/utbildning/c_uppsatser)
Majoriteten av sökningarna gjorde jag 6:e och 13:e maj 2009. Sökorden
som jag använde, i olika kombinationer var:













Sensorisk integration (även Sensory integration)
Utvecklingsstörning
Grav utvecklingsstörning
Omfattande utvecklingsstörning
Tidig utvecklingsnivå
Sinnesstimulering
Sinnen
Vestibulär stimulering (även Vestibulära sinnet)
Kinestetiska sinnet (även Kinesthetic)
Proprioception
Multisensory stimulation
Mental retardation (även Mentally retarded)
Learning disability
Jag märkte tidigt att majoriteten av litteraturen inom SI handlar om
autism och/eller barn. Det var svårt att hitta relevant litteratur trots att
jag vid många sökningar fick åtskilliga träffar. Vanliga resultat på mina
sökningar rörde autism, alternativ kommunikation, särskolan, psykosocial ohälsa, demens, psykiatri, synnedsättning, begåvningsstöd, neurobiologi, sjukgymnastik, dans, spädbarn, etc. På Förbundet för Sveriges
arbetsterapeuters (FSA) hemsida och Hjälpmedelsinstitutets (HI)
hemsida hittade jag dock inget alls av intresse, då jag använde mig av
sökorden: sensorisk integration, sensorisk, grav utvecklingsstörning,
sinnen och stimulering. Många vetenskapliga artiklar och böcker valdes
bort för att de var för gamla, d.v.s. 70- och 80-tal, för att vara relevanta
för min uppsats. Ett antal artiklar valdes bort därför att de var skrivna på
ett främmande språk som jag inte behärskar.
Eftersom det visade sig vara svårt att hitta relevant litteratur som
fokuserade på SI för vuxna personer med omfattande
utvecklingsstörning fick jag utöka mitt sökområde och arbeta med
artiklar och böcker ur vilka jag ändå trodde att jag kunde få information
av intresse. När jag sökte på specifika artiklar kunde jag via
sökmotorerna även hitta fler relevanta artiklar kopplade till artikeln jag
sökte på, vilket också utökade mitt sökresultat. För att få struktur på mitt
arbete valde jag att göra litteraturgenomgången i olika steg. Först läste jag
boken eller artikeln och markerade det jag tyckte var intressant. Sedan
sammanfattade jag de markerade delarna i ett dokument, vilket jag sedan
kunde återgå till under tiden jag skrev uppsatsen.
11
Resultat
Sensorisk Integration – Dysfunktion
För att kunna ta emot och hantera sensoriska intryck på ett meningsfullt
sätt krävs att de olika sinnena kan samspela. När SI är bristande kan inte
sinnesintrycken tolkas och integreras på ett välfungerande sätt. Enligt SI
teori finns det brister, även kallat en dysfunktion, i samordningen av de
olika sinnena när ”hjärnan inte har förmågan att korrekt organisera
inkommande stimuli i frånvaro av klar neurologisk skada i centrala
nervsystemet (CNS) eller i perifera sensoriska nervbanor” (Andersson,
2004).
SI var från början tänkt till att förklara milda till måttliga svårigheter
för inlärning och beteende, särskilt motoriska och sensoriska svårigheter
som inte kan förklaras av en skada eller sjukdom som påverkar CNS.
Bundy m.fl. (2002) menar därmed att SI inte kan användas för att
förklara liknande svårigheter som är kopplade till exempel vid cerebral
pares, Downs syndrom eller stroke. Trots detta skriver Boseaus &
Mossberg (1997) att vi genom SI kan få hjälp att förstå de svårigheter
som personer med en omfattande funktionsnedsättningar kan ha. Orban
(muntlig kommunikation, 2007) menade dessutom att vuxna med
cerebral pares, autism eller utvecklingsstörning utöver sin funktionsnedsättning kan ha någon form av SI störning.
Ett grundantagande i teorin är att när en person har bristande SI
uppstår det brister i förmågan att planera, och att utföra tankemässiga
och motoriska handlingar (Orban, muntlig kommunikation, 2007).
Brister, dysfunktioner, i SI kan inte iakttas genom fysiska
undersökningar såsom exempelvis magnetröntgen (Bundy m.fl., 2002).
Detta betyder att det inte går att mäta. Man kan varken mäta en
fungerande eller en bristande SI. Bundy m.fl. (2002) menar att om det
observeras brister i ett beteende som inte kan förklaras av någon kognitiv
eller neurologisk nedsättning, kan det antas att bristerna är ett resultat av
nedsatt SI. Det man däremot kan se och konkret mäta är förändringen i
beteendet som sker när man sätter in SI behandling. Något sker, ett
beteende förändras, en förmåga förbättras. Men vad, var, hur och varför
kan man inte riktigt förklara. Förespråkare för SI menar att om en
person exempelvis har problem med motorisk planering, kan detta
kopplats till nedsatt förmåga i integrationen av taktila, proprioceptoriska
samt vestibulära intryck. Detta innebär enligt sensorisk integrationsteori,
att personens förmåga att integrera och samordna sinnena ökar genom
att uppleva dessa typer av sensoriska intryck i meningsfulla aktiviteter,
eftersom det påverkar personens koordination och förmåga att planera
rörelser på ett positivt sätt (Bundy m.fl., 2002).
12
Sensorisk Integration – Kritik
Sedan 80-talet har forskare försökt validera och säkerställa behandling
som baseras på SI. De har visat blandade resultat och de senaste åren har
det kommit en del negativa rapporter, d.v.s. rapporter som menar att SI
inte fungerar bättre eller ger mer positivt resultat än annan behandling
(Bundy m.fl., 2002).
Även om min uppsats handlar om vuxna personer med omfattande
utvecklingsstörning, har jag sett att det kan vara intressant att titta på
artiklar som handlar om barn och/eller annan funktionsnedsättning än
den jag riktar mig mot. Ett exempel på detta är artikeln som Miller m.fl.
skrev 2007. I den mäter de effekten av arbetsterapeuters arbete med SI
som behandling med barn som har sensory modulation disorder (SMD). SMD
är ett vidare begrepp av SI dysfunktion och har ännu inte fått fäste i
Sverige. Det innebär en försämring i att reglera nivån, intensiteten och
responsen av sensoriska intryck. I författarnas studie deltog barn som
bedömdes ha ADHD. Sammanlagt deltog 24 barn som delades in i tre
grupper. En grupp fick SI behandling av en arbetsterapeut utbildad inom
SI och en annan grupp fick aktivering såsom pyssel, måla eller läsa med
personal utan utbildning i arbetsterapi eller SI men med kunskap inom
psykologi, inlärning och erfarenhet av små barn. Sista gruppen stod i kö
för behandling och fick därför under studiens tid ingen behandling alls.
Studien pågick i 10 veckor.
Efteråt mätte man med hjälp av olika mätinstrument förändringar i
olika områden som exempelvis uppmärksamhet och social förmåga.
Barnen som fick behandling av arbetsterapeut utbildad inom SI visade
mest förändring/förbättring i vissa delar av de olika områdena som blev
mättes. Resultatet av artikeln visar att behandling av en arbetsterapeut
med utbildning i SI teori och metod kan vara effektiv för att förbättra
svårigheter för barn med SMD. Det finns tveksamheter om dessa tre
grupper kan bedömas som jämställda och ställas mot varandra för
jämförelse, bl.a. eftersom personalen har olika utbildningar. Som
personal påverkas man både medvetet och omedvetet av sin utbildning
och kompetens, oavsett metod som man arbetar efter. Dessutom
påverkar personalens personlighet och deras individuella sätt att bemöta
och arbeta med barnen, vilket kan göra att olika personal hade fått olika
resultat oavsett metod. När det sedan gäller den tredje gruppen som
enligt författarna inte får någon behandling uppstår även där
tveksamheter om den gruppen kan användas som referensgrupp. Den
gruppen lever inte isolerade i väntan på behandling utan fortsätter sitt liv
med skola, familj, etc. Detta innebär att den gruppen, trots att de inte har
behandling, ändå utsätts för sinnesintryck och erfarenheter, vilket
utvecklar och förändrar personen.
Förutom att beskriva och analysera sin egen studie framförs det i
artikeln även kritik mot artiklar som påvisat negativ effekt av SI
13
behandling. Författarna menar att dessa artiklar har metodologiska
brister och/eller är för gamla för att anses aktuella. Man kritiserar även
artiklar för att de använt för få deltagare i studien för att påvisa effekt.
Författarna menar även att de mätinstrument som använts vid de studier
som uppvisar negativa effekter inte varit tillräckliga känsliga för att mäta
effekterna på ett korrekt sätt.
Andersson (2004) har i sin studie gått igenom att 33 artiklar rörande
effektiviteten av SI. Dessa är publicerade mellan år 1982 och 2001, varav
nio visar positiva effekter av SI behandling och tio inte visar synbara
effekter. Författaren kunde utifrån sitt resultat inte dra någon slutsats
ifall SI behandling är effektiv. Även i flera andra artiklar framkommer det
brister i hitta ett entydigt resultat som visar att behandling enligt SI ger
positiva effekter (Parham m.fl., 2007, Schaaf & Miller, 2005, Leong &
Carter, 2008, Sjöholm-Lif, 2006). Man kritiserar generellt också
tillvägagångssättet av bedömningar. Det framgår att det är väldigt svårt
att isolera effekterna av behandlingar baserade på SI.
Vid behandling enligt SI bildas starka band mellan personen och
terapeuten vilket i sig kan förändra ett beteende eftersom personen blir
bekräftad och har roligt i en trygg miljö. Dessutom pågår den naturliga
utvecklingen hos personen under den tid behandlingen pågår. Utöver
detta kan närståendes attityd till personen förändras under behandlingen
i positiv riktning. Det är många faktorer som påverkar en behandling och
det är svårt att uteslutande säga vad som ger vad. Terapeuter kan uppleva
en osäkerhet och känna sig kluvna när de i sitt arbete observerar
förändring och förbättring efter SI behandling men inte har stöd i en
tydlig forskning (Parham m.fl., 2007).
Detsamma skriver Larsson och Lindroth (1996) efter intervju med
fem arbetsterapeuter som arbetar med SI. Arbetsterapeuterna konstaterade att behandlingen gett resultat vilket bekräftades av barnet, familjen
och skolan. Resultatet visade att vardagen fungerade bättre och att
barnets självförtroende ökade, men ingen av arbetsterapeuterna utvärderade behandlingen genom objektiva mått vilket gör det svårt att säga vad
som gett vad. Några av de intervjuade arbetsterapeuterna nämnde dessutom att de arbetar i team med kollegor som har olika kompetenser och
yrkesroller. De arbetar alla tillsammans med barnet, vilket gör det svårt
att peka ut hur effektiv den specifika SI behandlingen är. Samtliga av de
intervjuade var trots det övertygade att SI var en bra metod att arbeta
efter, med märkbara resultat såsom att barnet klarar av att samspela med
omgivningen på ett bättre sätt.
Larsson och Lindroth (1996) skriver även om kritik mot SI
behandling som de stött på under sitt arbete, bl.a. Hoehn & Baumeister
(1994) som kritiserar betydelsen av och nyttan med SI. Författarna
nämner dessutom Humphries m.fl. (1993) som kritiserar effektiviteten av
14
SI. I den artikeln jämför man olika behandlingsmetoder men kan inte se
att SI är mer effektiv. Återigen är det svårt att påvisa ett faktiskt resultat.
I en ny artikelgranskning från Habilitering och hjälpmedel inom
Region Skåne (2009) skriver man att i den litteratur författarna granskat
finns ett visst stöd för att SI ger mätbara effekter gällande sensoriskperceptuell-motorisk funktion för barn med cerebral pares (Lauruschkus
m.fl., 2009). Tyvärr är det svårt att avläsa hur många artiklar som är
granskade just inom SI eftersom deras granskning avser många olika
behandlingsmetoder som används för barn med cp-skada. Därför kan jag
inte dra några slutsatser angående effekten av SI utifrån deras
granskning.
Mina tankar om kritiken
Det är bra att det bedrivs forskning inom området och att både positiva
och negativa studier publiceras. Ur litteraturen framgår tydligt svårigheter
i att avgränsa vad som är det specifika resultatet av just behandlingen
utifrån SI. Även de artiklar som visar på positiv effekt av SI behandling
kan inte avgränsa att det just är den behandlingen som påverkat. Svårigheter att rent fysiologiskt mäta vad som är SI och dysfunktion är också
uppenbara. Det är tydligt att mer forskning krävs, för att försöka isolera
effekterna av SI behandling, samt att få mer vetenskapliga bevis på om
och hur det faktiskt fungerar. Ett annat bekymmer som finns är att
teorin som SI bygger på är gammal, och den verkar inte stämma överens
med aktuell neurovetenskaplig forskning.
Teorierna och behandlingsmodellerna utifrån SI är tveksamma eftersom det faktiskt inte går att bevisa att det fungerar, eller rättare sagt att
förändringarna sker p.g.a. specifik behandling utifrån SI. Jag har inte
kompetens att avgöra om att den kritik som framkommit mot SI
stämmer. Om det är så krävs det ännu mer forskning och studier som
utförs på korrekt sätt för att det ska kunna avgöra om och hur mycket SI
är effektiv som teori och behandlingsmodell. Detta är oerhört svårt att
genomföra av många anledningar. Dels är behandlingen lika unik som
varje enskild person är, vilket gör det svårt att dra generella slutsatser,
dels krävs det korrekta mätinstrument och dels krävs det stora studier
med många deltagare och även en jämförelsegrupp som inte får någon
behandling alls under en längre tid för att mäta effekten. Jag har svårt att
föreställa mig att någon är intresserad av att vara med eller låta någon
anhörig vara med i den kontrollgruppen.
Jag kan inte påstå att SI som teori och behandlingsmodell fungerar
bättre eller är mer effektivt än någon annan behandlingsmodell utifrån
den litteratur jag läst. Det jag däremot har läst och förstått är att
aktiviteterna ger personerna glädje och trygghet. Aktiviteterna har inte i
någon litteratur varit till skada för personerna, och personer i de olika
15
studierna har förändrat eller förbättrat sina förmågor när de deltagit i
olika typer av sinnesbaserade aktiviteter, trots brister i att isolera vad som
bidragit till vad.
Faktum kvarstår att det inte går att isolera vad som bidragit till vad
när det har skett en förändring i beteendet/förmågan eller om SI behandling är mer effektiv än någon annan behandlingsmodell, men det
som kan sägas är att det inte varit negativt för någon person.
Aktiviteterna har säkerligen varit en del i det positiva resultatet hos den
enskilda personen, även om det hittills inte gått att säkerställa hur och i
vilken omfattning. Utifrån egen erfarenhet har jag också märkt att
personerna jag har arbetat och arbetar med upplever de aktiviteter som
erbjuder stimulans för deras olika sinnen som positiva. Därför väljer jag,
trots kritik mot teorin och behandlingen, att fortsätta använda och arbeta
med aktiviteterna. Jag anser att aktiviteterna som erbjuds utifrån SI,
aktiviteter som bygger på att aktivt erbjuda stimulering för de olika
sinnena, kan användas för vuxna personer med omfattande
utvecklingsstörning för att ge stimulerande och spännande aktiviteter.
Sensorisk Integration – Aktiviteter
Här följer nu förslag på aktiviteter där man motiverar till aktivitet genom
olika sinnesintryck, med fokus på taktila, vestibulära och
proprioceptoriska intryck. Ayres menade att de taktila, proprioceptiva
och vestibulära sinnesintrycken är viktiga för utvecklingen av många
perceptuella och motoriska färdigheter (SSIA, 2009). Hon menade att
dessa sinnen är viktiga och grundläggande för personens utveckling både
när det gäller fysiska funktioner men även i uppfattningen av sig själv, sin
kroppsuppfattning, sin självkänsla och i sin relation till omgivningen.
Därför har jag valt att fokusera på dessa tre sinnen. För att göra det mer
överskådligt delar jag in dem i rubriker utifrån det främsta sinnet som
stimuleras, men som jag tidigare skrivit om fungerar människan som en
helhet och därför är det naturligtvis inte bara det sinnet ensamt som
stimuleras. För att ta till sig och hantera sensoriska intryck på ett
meningsfullt sätt, krävs ett fungerande samspel mellan olika sinnena.
Det är viktigt att inte utsätta personer med omfattande utvecklingsstörning för många olika intryck samtidigt eftersom det kan vara svårt att
hantera. En person som har svårt att sortera olika intryck kan vid
upplevd stress välja ett stereotypiskt beteende som är avskärmande och
lugnande. Svårigheter att hantera olika sinnessintryck behöver inte gälla
olika typer av intryck utan kan även gälla ett och samma sinnesintryck.
Det kan exempelvis vara lätt att uppfatta tal i en tyst miljö men i en
omgivning med radio, musik eller annat sorl i bakgrunden kan det vara
mycket svårt att uppfatta och hantera talet. Andra sinnen kan dessutom
bli mer känsliga om ett är hårt belastat, exempelvis kan en person bli mer
16
taktil överkänslig om det är mycket surrande ljud runt omkring
(Ashburner, 2008).
Motivationen är bland de viktigaste faktorerna för att lyckas med en
utmaning samt att ha roligt och kunna trivas i en trygg miljö. Detta innebär att det första du bör göra är att hitta personens fokus och intresse är
för att ha en lyckad aktivitet tillsammans. Det är också viktigt att vara
vaksam på känslighet för de olika sinnesintrycken. Aktiviteten ska vara
lustfylld och det måste ske på personens egna villkor.
Ge personen tid och möjlighet att själv undersöka föremål som ni ska
använda, och rummet ni ska vara i. Ta det stegvis och introducera
aktiviteten på ett roligt sätt. Att ges möjlighet att till att använda och
uppleva aktivt med sina sinnen skapar möjlighet att utveckla sina
motoriska färdigheter, sin koordination, syn och hörsel, men även
självkänslan, självförtroendet och upplevelsen av sig själv och
omgivningen.
Aktiviteter med fokus på proprioceptoriska sinnesintryck:

Bära tungt såsom böcker, picknickkorg eller väskor. Kanske
personen kan hänga i armarna en liten stund, eller på något annat
sätt uppleva sin egen tyngd? Detta hjälper personen att förbättra
sin kroppsuppfattning.

Putta och dra. Antingen kan man jobba med en vägg eller annat
passivt föremål där man använder sin egen vikt, eller så kan man
jobba med att aktivt förflytta, dra eller putta olika föremål.

Vibrationer av olika slag. Vibrationer är en form av djupt tryck
och som är en väldigt intensiv sensation. Om en person vill ha
föremålet som vibrerar i sin mun eller örat kan detta bero på en
önskan av extra stark sensation eftersom dessa områden är extra
känsliga. De flesta personer som söker vibration gör det i en liten
stund och sen lägger de ner den för en annan aktivitet, och visar
att de fått nog. Detta ska accepteras och personen bör aldrig
uppmuntras till att fortsätta (Bundy m.fl, 2002).

Ledkompressioner. Håll en hand på personens underarm och en
på överarmen. Med ett långsamt och stadigt grepp tryck leden
mot varandra och sen dra tillbaka. Samma med knän och
skuldrorna.
17

Genom att vara i ett bollbad stimuleras huden, det taktila och
vestibulära sinnet. Proprioceptionen stimuleras när man rör sig
och genom att bollarna stöttar kroppen, kan detta verka avslappande och underlätta många rörelser. Det blir också en tydlig och
snabb effekt av en handling. Bollarna hjälper kroppsuppfattningen att vara omfamnad av bollarna, att uppleva sin kropp i
längd, bredd, fram – och baksida, från huvud till tår.

Genom att använda kroppens leder, sträcka och böja fingrar,
handleder, armbågar, knän, anklar och tår stimuleras proprioception. Det händer även när personen använder sin kropp på andra
sätt som t.ex. går, står, sitter, river sönder papper, eller fångar
bollar. Genom att fånga bollar i olika storlekar och med olika
tyngd, ges personen möjlighet att utveckla sin förmåga att uppfatta och hantera olika föremål. Likadant kan man använda sin
kropp för att hälla i och ur saker, såsom sand, bönor eller vatten
(Boseaus & Mossberg, 1997, Sandell, 1998, Smith m.fl., 2005,
Roley m.fl, 2001, Stenqvist m.fl, 1993, Stock Kranowitz, 1998).
Aktiviteter med fokus på taktila sinnesintryck:
18

Uppmuntra personen att gnugga olika texturer mot sin hud, eller
hålla dem i sin hand.

Vattenlek, vattenfärg, fingerfärg. Om personen tycker om det, låt
honom/henne göra så mycket som han/hon vill. Men om
personen inte är så glad i aktiviteten, uppmuntra till att stoppa ett
finger eller två i färgen, men tvinga aldrig. Man kan även blanda i
sand eller annat material för att få fram en annorlunda känsla.
Likaså kan man byta ut vattnet eller fingerfärgen mot raklödder,
jordnötskräm eller chokladpudding. Andra alternativ är torkade
bönor, ris, cornflakes eller lera.

Arbeta med lådor. Samla lådor i olika storlekar, låt personen
ställa dem på hög eller på längden. Lådorna kan ha olika tyngd,
storlek. Dessutom kan det vara väldigt roligt att välta en hög med
lådor!

Rulla upp personen i en filt. Att vara ihoprullad ger ett djupt
tryck och kan upplevas som skönt. Det kan också vara tryggt att
få ett djupt tyck eller strykning på ryggen och övriga kroppen.
Tänk på att stryka medhårs eftersom detta upplevs behagligare.

Gömma sig. Med hjälp av handdukar, lakan, filtar, eller bygg ett
fort under bordet.

Taktil Stimulering (TS). TS är en lätt beröring av huden som
utförs på ett strukturerat och medvetet sätt. Det ger många
positiva reaktioner såsom ökad blodcirkulation, lugnande puls,
förbättrad mag- och tarmfunktion, minskad smärta samt ökat
välbefinnande.
Aktiviteter med fokus på vestibulära sinnesintryck:

Studsa. Detta kan man göra på många olika sätt. Man kan
exempelvis stå, sitta eller ligga på studsmatta, sitta eller ligga på
stor terapiboll etc.

Gunga. Här finns också många olika varianter. Om personen
upplevs som osäker när det gäller att gunga så gunga sakta och låt
personen ha fötterna på marken. Förhållandet med gravitationen
är avgörande för känslan av trygghet, att känna sig fast förankrad
på jorden.
Mjuk, linjär rörelse är lugnande, gungstol är ett exempel på en
rytmisk lugnande gungning. Valet av typ av rörelse, exempelvis
linjär eller roterande, samt hastighet av gungningen är avgörande
för resultatet av upplevelsen. Det finns många olika typer av
gungor, hammockar, hängmattor etc. men man kan även
använda en filt som två personal kan hålla i på varsin sin sida.
Detta är en bra aktivitet om personen har svårt att behålla
hållningen eller har låg muskeltonus.

Snurra, eller olika typer av aktiviteter där man ibland har huvudet
närmast marken i förhållande till resten av kroppen, som t.ex. när
man lägger sig på mage på en stor terapiboll och rullar framåt.
Liksom att gunga är detta är en bra aktivitet om personen har
svårt att hålla upp sin hållning eller som har låg muskeltonus. Det
kan också stärka en person som brukar hålla sitt huvud på ett
annorlunda sätt.

Om personen är gående så kan man testa att gå på ostadigt
underlag som sand eller gräs. Det kräver att personen anpassar
sin kropp när den går, men tänk på att vara där nära till hands,
för det kan upplevas obehagligt och ovant.
19

Bada och/eller dyka. Man kan också åka kana om det verkar
spännande. Det kan underlätta och ge trygghet om man är två
som åker tillsammans.

Dansa. Man kan dansa både ståendes, liggandes och sittandes i
rullstol eller arbetsstol.

Rida, eller sitta på en rulle tillsammans med en personal eller
självständigt beroende på förmåga. Då sitter man likadant som
man skulle sitta på en häst, och man kan försiktigt rulla från sida
till sida. Det kan vara till hjälp att ha spegel framför er för att
lättare kunna läsa av ansiktsuttryck, men tänk på att det kan öka
känslan av snurrighet (Boseaus & Mossberg, 1997, Smith m.fl.,
2005, Roley m.fl, 2001, Stock Kranowitz, 1998).
Genom att röra på sig och använda sin kropp fysiskt ökar vakenheten.
Om en person upplever rörelser som obehagliga så kan det underlätta att
t.ex. gunga sakta i något som är omhuldande och tätt intill kroppen. Det
är viktigt att förbereda för vad som ska hända, annars kan lägesförändring upplevas som obehagligt. Öka aldrig intensitet eller hastighet utan
att personen själv önskar det!
Enligt Lauruschkus m.fl. (2009) registrerar balanssinnet information
om huvudets och kroppens läge i rummet, om riktningen av rörelser
samt deras hastighet när personen rör sig. Författarna menar även att
förmågan att hantera och uppleva tyngdkraften påverkas eftersom
balanssinnet också påverkas av jordens dragningskraft vilket anses vara
bra för vår balans och muskeltonus.
Lugnande/uppiggande aktiviteter och miljöer:
Vestibulära, taktila och proprioceptoriska intryck påverkar vakenhetsgraden. För att ytterligare reglera vakenheten finns olika knep, både för
att verka lugnande och uppiggande:
Exempel på lugnande omgivning:
 Belysning – dämpad, undvik lysrör använd naturligt ljus
 Låg musik i vilsam takt och med lugn puls
 Små trånga utrymmen, kojor
 Förväntade, förutsedda rutiner
Exempel på lugnande aktiviteter:
 Långsam rytmisk gungning eller vaggning
 Fast, jämnt tryck – bli omfamnad, inlindad
20





Värme, insvepning i naturliga material som ger taktila upplevelser
och neutral värme
Tyngder på kroppen, viktväst eller viktband på anklarna
Jobba tungt genom att t.ex. bära, putta eller dra
Fast tryck runt munnen, tugga, suga (t.ex. sugrör, frusen frukt
eller napp)
Ta ett bad
Exempel på uppiggande omgivning:
 Tända lampor, blinkande ljus
 Hög snabb musik med ojämn puls
 Svala rum
Exempel på uppiggande aktiviteter:
 Lätt, plötslig oväntad beröring
 Tugga på något hårt
 Snabba och ”häftiga” rörelser, snurra, springa, hoppa, studsa
 Främmande smaker, former, människor, platser, rutiner
 Vibrationer
(Boseaus & Mossberg, 1997, Ellneby, 1994, Orban, muntlig
kommunikation, 2007, Stock Kranowitz, 1998)
Sensorisk Integration – Just right challenge
Ayres använde ofta uttrycket ”just right challenge”, vilket innebär en
lagom anpassad aktivitet med balans mellan stöd och utmaning. Alla
människor behöver bli stimulerade, samt att få en balans mellan att inte
vara understimulerad och inte utsättas för alltför höga krav. Vår
personliga ribba för den balansen kan ändras från dag till dag, från timme
till timme och från aktivitet till aktivitet. Möjligheten och förmågan att
klara av saker och olika aktiviteter förändras hela tiden, både upp och
ner. Det är viktigt att vara öppen som personal och att läsa av personen
som man arbetar med, vilken nivå man ska lägga aktivitetens utmaningar
på. Det är oerhört viktigt att utsättas för utmaningar oavsett vilken nivå
utmaningen ligger på, det kan handla om allt från att lyfta huvudet en
centimeter, till att gå i en trappa eller lösa ett matematiskt problem.
Genom att känna att han/hon klarade av en utmaning, växer personen i
fysiska förmågor och i både självkänsla och självförtroende (Ayres, 1979,
Bundy m.fl., 2002).
Därmed är det inte sagt att ”just right challenge” måste uppnås hela
tiden. Att emellanåt få en alldeles för lätt utmaning ger möjlighet till avslappning och andrum, och en för svår utmaning ger erfarenhet av att
21
klara av en motgång utan hemska konsekvenser, vilket i en trygg miljö
ger personen chans till att växa som individ (Bundy m.fl., 2002).
Som personal är det oerhört viktigt att vara lyhörd, att se var motivationen är, och sedan stimulera till aktivitet med lagom utmaning. Det
är även viktigt som personal att se till att erfarenheten och känslan av
aktiviteten är något positivt så att personen blir intresserad av att försöka
igen. Som personal måste vi inge trygghet, både fysiskt och känslomässigt. Vi är nära nog för att vara engagerade i aktiviteten och förhindra en
olycka, men tillräckligt långt borta för att gynna utmaning och självbestämmande. Att skapa en trygg omgivning handlar också om att
anpassa aktivitetens krav till personen förmåga, det som jag tidigare
nämnt som ”just right challenge” (Bundy m.fl., 2002).
Sensorisk Integration – Personer med omfattande
utvecklingsstörning
Många personer med omfattande utvecklingsstörning har svårigheter
i att uppfatta signaler från sin kropp och omgivning, med detta kan SI
hjälpa till. Till exempel är proprioception, led- och muskelsinnet, viktigt
för oss människor för att få kunskap om vår kropp. För att påverka och
styra min kropp och omgivning behöver jag veta vad som händer med
kroppen, t.ex. om mitt ben är böjt eller sträckt, och hur jag kan använda
min kropp. Detta är extra viktigt om en person exempelvis har en synnedsättning eller har suttit i rullstol stora delar av sitt liv. Det finns då
risk att exempelvis kroppsuppfattningen och självkänslan är nedsatt och
det är viktigt att få hjälp av personal och närstående för att få den
stimulans som behövs (Boseaus & Mossberg, 1997).
I arbetet med personer med omfattande utvecklingsstörning är det
viktigt att förbereda personen väl inför vad som ska ske, visa så konkret
som möjligt och ta det långsamt. Dessutom är det mycket viktigt att vara
lyhörd och observant på om personen uppvisar tecken såsom rädsla,
svettning, blekhet, självdestruktivitet eller en vilja att komma bort. Dessa
symtom är olika från person till person, likaså kan styrkan i symtomen
variera (Boseaus & Mossberg, 1997). Att ha svårigheter att hantera
oväntade sinnestimuli är inte ovanligt hos personer med omfattande utvecklingsstörning. Detsamma gäller vakenhetsgraden, som kan vara
svårkontrollerad. Med hjälp av väl uttänkta aktiviteter och förutsägbara
rutiner är det lättare att upprätthålla en mera balanserad vakenhet.
En daglig verksamhet som arbetar med vuxna personer med omfattande utvecklingsstörning utgår från sinnesstimulerande aktiviteter.
Daglig verksamhet ska erbjuda en meningsfull sysselsättning, ingen behandling. Tanken att stimulera och aktivera genom att erbjuda olika
sinnesintryck utifrån personens förmåga och behov stämmer väl överens
med de aktiviteter som erbjuds inom sensorisk integration, och jag ser
22
inga hinder att använda dessa aktiviteter på ett lustfyllt och spännande
sätt.
Diskussion/Slutsats
Metoddiskussion
Eftersom jag behövde beställa vissa böcker och artiklar från andra städer
tog det tid innan jag samlat färdigt mitt material. Likaså tog det tid att gå
igenom materialet, och under den tiden så väcktes en massa tankar. För
att inte tappa bort tankarna varvade jag min litteratursökning, litteraturgenomgång och att skriva på uppsatsen. Det blev viktigt att hitta former
för inlärning som fungerade för mig. Jag hittade den inlärningsstilen som
fungerade bäst för mig, vilket var att bolla idéer, tankar och frågor med
min handledare i kombination med att läsa, skriva och fundera på egen
hand. Under själva litteraturgenomgången märkte jag att jag behövde
både läsa, skriva ner och ibland även läsa högt för mig själv för att på
bästa sätt förstå vad som stod och vad det betydde. Den engelska
litteraturen var inte så svår som jag trodde, enstaka ord slog jag upp i
lexikon men generellt sett upplevde jag inga större språkliga hinder.
Antagligen underlättade det att jag i min utbildning till arbetsterapeut
läste en del litteratur på engelska, samt att litteraturen jag läste var
spännande och motiverande att läsa.
Jag upplevde det som svårt att avgränsa: hur länge skulle jag söka,
hur många olika sökord skulle jag använda, och när skulle det vara
tillräckligt? Detta fick bli en avvägningsfråga, jag hade säkert hittat mer
material om jag sökt en längre tid och med fler sökord. Jag tror dock att
jag lyckats samla tillräckligt av angelägen information för att kunna skriva
denna uppsats. Förutom osäkerheten när det gäller hur och vad jag skulle
söka efter fanns det andra faktorer som utmanade mitt sökande:
mängden av olika benämningar på personer med omfattande
utvecklingsstörning, att hitta tidsmässigt aktuell litteratur riktad mot
vuxna med omfattande utvecklingsstörning, samt användandet av
engelska sökord eftersom de flesta vetenskapliga artiklar är skrivna på
engelska. Det var en utmaning eftersom ord inte alltid betyder samma
sak om man översätter dem rakt av. Till exempel betyder ”learning
disability” utvecklingsstörning vilket jag fick lära mig efter hand. Jag
sökte först på ”mentally retarded” för det var det mest ordagranna
översättningen.
En ytterligare faktor som gjorde sökningen till en utmaning var det
faktum att i daglig verksamhet arbetar vi inte med behandling eller
punktinsatser utan i aktivitet, och när man i vetenskapliga artiklar gjort
analyser och bedömningar av effekten av sensorisk integration har man
23
använt sig av just behandling och/eller terapisessioner. Jag valde att ändå
gå igenom artiklarna och använda de bitar som jag ansåg vara relevanta
för uppsatsen.
Under uppsatsens gång har fått lära mig att tänka kritiskt, det är svårt
att ställa om hjärnan till att tänka kritiskt och inte bara ta in information.
Jag tycker om att lära mig nya saker, och trivs med känslan när jag upptäcker något nytt som kan fungera i mitt arbete. Det var överraskande
svårt att ställa om hjärnan till att inte bara acceptera ny fakta som
sanning utan att istället tänka ”Jaha, varför är det såhär? Vem säger det?
Kan det bevisas? Kan det vara på något annat sätt?”. Min handledare har
hjälpt mig mycket i detta, och jag tror att med denna erfarenhet kommer
jag fortsättningsvis att vara mer kritisk i mitt arbete. Jag är säker på att
det är viktigt för mig både i min profession och som person. För att vara
kritisk innebär inte att vara negativ, utan att ifrågasätta den information
eller fakta som framställs. Jag anser att det är viktigt för mig att vara
medveten, att göra medvetna val, i alla olika delar av mitt liv och därför
är jag övertygad att lärdomen att tänka kritiskt hjälper mig framåt i denna
strävan.
Resultatdiskussion
Syftet med denna uppsats var att dels ta reda på om det går att arbeta
utifrån SI som teori och modell med vuxna personer med omfattande
utvecklingsstörning på Daglig verksamhet. Jag ville också ta reda på hur
man arbetar om det visade sig att det gick. Jag anser att jag fått svar på
mina frågor, frågorna gällande syftet för uppsatsen är besvarade efter den
tid och de resurser jag fått tilldelade. Men uppsatstiden har inte varit
problemfri, många besvärliga frågor har jag varit tvungen att ställa till
mig själv, och en hel del har jag ännu inte besvarat.
Inför starten av mitt uppsatsskrivande var jag väldigt intresserad av
SI och övertygad att det var en teori som fungerade för personer med
omfattande utvecklingsstörning. Jag hade läst böcker som skrev positivt
om teorin och jag märkte själv i mitt arbete att personerna var glada,
trivdes och mådde bra av aktiviteter som stimulerade sinnena. När jag
sedan läste litteratur som kritiserade teorin, som sa att den var felaktig
och inte fungerade kändes det väldigt förvirrat för mig. Frågetecken dök
upp; Hur kan man veta att något fungerar om man inte kan mäta det?
Fungerar SI överhuvudtaget? Hur skulle man kunna ta reda på om SI
fungerar? Kan jag trots allt detta använda mig SI i mitt arbete? Kan jag
använda metoder och aktiviteter utan att stå bakom teorin?
Som legitimerad arbetsterapeut ska jag arbeta evidensbaserat, vilket
gör det svårt för mig att arbeta utifrån en teori och behandlingsmodell
som inte har vetenskapliga bevis på att den fungerar. Så hur skulle jag
24
kunna arbeta aktiviteter utifrån SI om inte det finns resultat som visar att
den fungerar?
Men faktum kvarstår, personer som får SI behandling utvecklas.
Förändringen som sker när personer SI behandling går däremot inte att
förklara eller mäta. Det går bara att anta. Att anta och se att beteende
förändras och förmågor förbättras, utan att riktigt att veta vad som hänt
och vad som har förändrats. Hur jag skulle kunna förhålla mig till SI föll
mer och mer på plats under tiden. Som jag skrivit i bakgrunden (Se
Sensorisk integration – Teori) har aktuell forskning bekräftat att
människan vill vara sensomotoriskt aktiv och mår bra av detta.
Dessutom har även forskningen visat att vår hjärna förändras och
utvecklas genom aktiv stimulans. Att uppleva med sin kropp och vara
aktiv i en rolig och trygg miljö ger erfarenheter som hjälper oss att helt
enkelt må bättre. Som Boseaus och Mossberg (1997) skriver kan man
använda SI för personer med omfattande utvecklingsstörning för att
stimulera på att roligt sätt. Aktiviteter baserade på SI erbjuder stimulans
efter behov, utmaningar på rätt nivå och är roliga. Detta är viktigare för
mig i mitt arbete än möjligheten att isolera vad i den SI behandlingen det
är som gör att förmågor förbättras och att beteenden förändras.
Jag håller med den kritik som kommit fram ur litteraturen som
menar att gjorda studier har metodologiska brister, såsom för få deltagare
och/eller felaktiga eller inte tillräckligt känsliga mätinstrument, eller att
man hänvisar till gamla artiklar som inte borde anses vara aktuella. Detta
påverkar naturligtvis resultaten av studierna. Ett exempel som visar på
brister är artikeln av Miller m.fl. från 2007 (Läs i resultatdelen Sensorisk
integration – Kritik). Författarna gjorde en stor ansträngning för att göra
en vetenskapligt korrekt studie, men trots detta finns det brister i
utförandet och därmed också risk för felaktiga resultat. Detta visar hur
mångfacetterade vi är som människor, och hur svårt det är att isolera och
få fram kliniska fakta om hur och varför en teori fungerar i praktiken.
Övrig litteratur jag läst visar på liknande brister, och många påpekar
själva detta faktum.
Skillnaderna i resultaten ur den litteratur jag läst verkar påverkas av
sättet att utföra studien och sättet att tolka resultaten av studien. Det är
viktigt att fortsätta sträva mot mer kunskap kring SI. Likaså om teorin
och modellen är användbar i arbetet med personer som har omfattande
utvecklingsstörning. Eftersom mitt sätt att vilja använda aktiviteterna
som kommer ur SI teori och behandling inte är på samma sätt som de är
använda i artiklarna, finns en viss risk för missvisande resultat i min
uppsats.
För min del är jag övertygad att aktiviteter hämtade från SI fungerar
positivt för vuxna personer med omfattande utvecklingsstörning. Det ger
en meningsfull sysselsättning som stimulerar viljan att vara aktiv och
använda sina olika sinnen och förmågor för att undersöka sin själv och
25
omgivningen. Genom stimulering av sinnena motiveras viljan att vara
aktiv, stimuleras användandet och utforskandet av sin kropp samt
utforskandet av omgivningen med hjälp av sin kropp. Som ett resultat av
denna väckta nyfikenhet formas färdigheter; fysiskt, psykologiskt och
socialt, vilket ger välmående och personlig utveckling. Det är viktigt att
hitta en balans mellan aktivitet och vila, likaså är det viktigt att få en
lagom stor utmaning – att kämpa och nå ett mål är oerhört viktigt för
självkänsla, självbild och motivation för den fortsatta utvecklingen.
Trots alla bekymmer och frågetecken som dykt upp under vägen är
jag väldigt tacksam för möjligheten till att skriva denna uppsats, det har
gett mig väldigt mycket både som person och i mitt yrkesliv. Min
förhoppning är att ni som läser den också känner att ni lärt sig något,
men tro inte att ni kan ta mina skrivna ord som en absolut sanning. Så
lätt ska ni inte ha det!
Avslutningsvis vill jag bara passa på att än en gång tacka FoU
Malmö, min handledare Petra Björne och min chef Louise Lindholm.
Tack för möjligheten, för allt stöd och inspiration!
Och till alla godhjärtade människor runt omkring mig som gör ett
fantastiskt arbete varenda dag – tack för att ni finns!
Sara Hansson
Leg. Arbetsterapeut
Sociala resursförvaltningen
Lindeborg Daglig verksamhet
Orkestergatan 13
215 85 Malmö
Tel: 040-34 43 40
E-post: [email protected]
26
Referenslista
Andersson, G. (2004). Sensory Integration: En litteraturstudie. Örebro:
Habiliteringens forskningscentrum.
Ashburner, J., Zivani J., & Rodger S. (2008). Sensory processing and
classroom emotional, behavioural, and educational outcomes in children
with autism spectrum disorder. American Journal of Occupational Therapy, 62,
564-573.
Ayres, J (1979). Sinnenas samspel hos barn. Stockholm: Psykologiförlaget.
Björne, P. (2009). Muntlig kommunikation. FoU enheten, Malmö. 200909-02 och 09-30.
Boseaus, M., & Mossberg, A. (1997). Med öppna sinnen i vita lekrummet.
Umeå: Specialpedagogiska institutet.
Bundy, A.C., Lane, S.J., & Murray, E.A. (2002). Sensory Integration: Theory
and practice. Second Edition. Philadelphia: F.A. Davis Company.
Ellneby, Y. (1994). Om du inte rör mig så dör jag. Stockholm:
Utbildningsradion.
Ekfeldt, L., & Wollenberg, C. (2006). Sensorisk integrationsstörning och delaktighet i aktivitet hos barn med högfungerande autism, samt relationen mellan dessa
fenomen. Arbetsterapeututbildningen, examensarbete 10p. Medicinska
Fakulteten, Lunds Universitet.
Furenhed, R. (2000). En gåtfull verklighet - Att förstå hur gravt utvecklingsstörda
upplever sin värld. 2 uppl. Stockholm: Carlsson Bokförlag.
Gustafsson, M. (2009). Muntlig kommunikation. Lindeborg Daglig verksamhet, Malmö. 2009-09-03.
Hoehn, T.P., & Baumeister, A.A. (1994). A critique of the application of
sensory integration therapy to children with learning disabilities. Journal of
Learning Disabilities, 27, 338-350.
Humphries, T.W., Snider, L. & McDougall, B. (1993). Clinical evaluation
of the effectiveness of sensory integrative and perceptual motor therapy
27
in improving sensory integrative function in children with learning
disabilities. Occupational Therapy Journal of Research, 13, 163-182.
Larsson, U. & Lindroth, A-S. (1996). Sensory Integration (SI) utbildade arbetsterapeuters upplevelser och erfarenheter av SI. Arbetsterapeututbildningen,
examensarbete 10p. Vårdhögskolan i Boden.
Lauruschkus, K., Olofsson, C. & Traneflykt, J. (2009) Kognitiva och
perceptuella funktioner hos barn med Cerebral pares - en artikelgranskning. Region Skåne, Habilitering & Hjälpmedel FoU-enheten.
Leong, H.M., & Carter, M. (2008). Research on efficacy of sensory
integration therapy: past, present and future. Australasian Journal of Special
Education, 32, 83-99.
Malmö Stad hemsida (2009).
http://www.malmo.se/Medborgare/Omsorg-vard--stod/Stod-till-personer-med-funktionsnedsattning/Stod-enligt-LSS/Daglig-VerksamhetLSS.html 2009-11-10, kl.11.00.
Miller, L.J., Coll, J.R., & Schoen, S.A. (2007). A randomized controlled
pilot study of the effectiveness of occupational therapy for children with
sensory modulation disorder. American journal of occupational therapy, 61,
228-238.
Orban, K. (2007) Föreläsning Sensorisk integration under arbetsplatsens
planeringsdagar. Stadshuset, Malmö. 2007-04-13.
Parham, L.D., Chon, E.S., Spitzer, S., Koomar, J.A., Miller, L.J., Burke
J.P., Brett-Green, B., Mailloux, Z., May-Benson, T.A., Smith Roley, S.,
Schaaf, R.C., Schoen, S.A., & Summers, C.A. (2007). Fidelity in Sensory
Integration Intervention Research. American Journal of Occupational Therapy,
6, 216-227.
Roley, S.S., Blanche E.I., & Schaaf, R.C (2001). Understanding the Nature of
Sensory Integration with diverse population. San Antonio, USA: Therapy Skill
Builders.
Sandell, K. (1998). Bollbadets inverkan på det kinestestiska sinnet.
Specialpedagogik med inriktning mot rörelsehinder, 5p. Göteborgs
Universitet: Institutionen för specialpedagogik.
28
Schaaf, R.C., & Miller, L.J. (2005). Occupational therapy using a sensory
integrative approach for children with developmental disabilities. Mental
retardation and developmental disabilities research review, 11, 142-148.
Sjöholm-Lif, E. (2006). Sensomotorik, ur rapporten Mångsidiga insatser för barn
med autism i förskoleåldern. Reviderad 2006. Föreningen Sveriges
Habiliteringschefer.
Smith, S.A., Press, B, Koenig, K-P., & Kinnealey M. (2005). Effects of
Sensory Integration Intervention on Self-stimulation and Self-injurious
behaviour. American Journal of Occupational therapy, 59, 418-425.
Socialstyrelsen (2001). Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och
hälsa (ICF). Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2008). Daglig verksamhet enligt LSS – en kartläggning.
Stockholm: Socialstyrelsen.
SOU 2008:77. Möjlighet att leva som andra – ny lag om stöd och service till vissa
personer med funktionsnedsättning. Slutbetänkande av LSS-kommittén.
Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer.
SSIA (2009). Svenska föreningen för Sensorisk Integration enligt Jean
Ayres. http://groups.google.se/group/ssia-sverige?hl=sv. 2009-11-04,
kl.10.00.
Stenqvist, B., Öhrstig, A-B., Håkansson, E., & Nordgren, B. (1993). Hur
stimulera gravt flerhandikappade utvecklingsstörda för en meningsfull fritid och nya
utvecklande upplevelser. Stockholm Läns Landsting.
Stock Kranowitz, C. (1998). The Out-of-sync child. Recognizing and coping with
sensory integration dysfunction. New York: Perigee.
29
STADSKONTORET
FoU Malmö
205 80 Malmö
Telefon 040-34 10 00
www.malmo.se/fou