Division Engelbrecht 1941
Den mest uppmärksammade transporten genom Sverige under hela andra världskriget
dirigerades via nordvästra stambanan och Arvika. Klockan 0300 den 22 juni 1941 inleddes
Operation Barbarossa, det tyska anfallet mot Sovjetunionen. De tyska förbanden i Finland
gick till attack i större skala först den 29 juni.
I samband med stridernas inledning ställdes flera krav från tysk sida riktade till den svenska
regeringen. Det första kravet var genomtransport av tyska trupper (omkring l division) på
svenska järnvägar och med svenska transportmedel från trakten av Oslo till Finland. Detta
beviljades den 24 juni.
Redan kvällen innan var man från svensk sida i stort sett klara med planeringen. Omkring
15 000 man inkallades för att bevaka transporterna. Order utsändes också vid middagstid om
bevakning och utspisning av den tyska truppen. Det gällde sträckan CharlottenbergHaparanda och enheten som skulle transporteras var den tyska 163: e infanteridivisionen som
uppenbarligen i god tid stått beredd i Oslo.
Trafiken var välorganiserad och upp till åtta ångloksdragna tåg per dygn anlände till
Charlottenberg. De svenska elloken i södra Sverige klarade högre tågvikter än ångloken i
Norge och i övre Norrland, vilket medförde att tågseten kunde kopplas ihop två och två på
sträckan Charlottenberg-Helgum.
Erwin Engelbrecht.
I det första tåget som kom till Arvika efter midnatt den 26 juni åkte divisionschefen Erwin
Engelbrecht själv tillsammans med 420 soldater. Förbi Arvika passerade tågen från nästa dag
sedan ungefär 02.00, 06.00, 11.00 och 19.00.
I varje tåg ingick 1 BCo, 1-4 C- eller CG-vagnar för personaltransport och det antal öppna
och slutna godsvagnar som behövdes för material. Persontransportvagnarna kom från både
Statens Järnvägar och norska NSB. SJ stod för 68 BCo, 46 C samt 86 CG/CGr-vagnar.
Mest intressant lokalt är den SJ Co12-vagn som användes av den svenska militära
kontrollpersonalen som uppgick till 32 man. Den vagnen pendlade sträckan HaparandaArvika och följde aldrig med närmare norska gränsen än så.1
1
Ekeving på Internet
Transporten omfattade 105 tåg före hopkopplingen i Charlottenberg under drygt två veckor
fram till 12 juli. Då hade 15 449 tyska soldater och officerare passerat genom Sverige.2
Det ska påpekas att 163 divisionens på nästa sida redovisade manskapsstyrka 1941 är
Bengt Henningssons, efter hans fars officiella samtida skriftliga bokföring vid tullen i
Charlottenberg. Den siffran tror jag därför att den är den rätta, för var kan det ha varit av den
största vikt att lämna rätt uppgifter från tysk sida om inte vid passerandet av gränskontrollen.
Därför kan vi sannolikt glömma alla avvikande siffror i andra källor. Observera att siffrorna
per tåg är de norska tågen som i Charlottenberg parades ihop två och två.
Enligt föreskrift fick inte de tyska soldaterna lämna vagnarna utom på vissa stationer där
det skedde utspisning och för Värmlands del var det i första hand Kil och i mindre omfattning
Charlottenberg. Av den anledningen så fick troligen arvikaborna bara se de tyska soldaterna
när de lutade sig ut genom vagnsfönstren.
Vad var det då för typ av soldater som under de här sommarveckorna gjorde korta uppehåll
vid stadens järnvägsstation och vinkade ut genom kupéfönstren.
Det som är helt klart är att det inte var Hitlers elitgarde som passerade. Tvärtom så var det
mestadels helt vanliga tyska medborgare med kort militär utbildning som under några år
tvingades att på ett tragiskt vis bli en del av nordens historia.
Ur Bengt Henningssons bok Granne med kriget.
2
Källor rörande transiteringen, spridda stycken.
Forslund Björn. Beredskapsdagbok 1939 - 45. Boden 1985.
Henningsson Bengt. Granne med kriget. Uppsala 1991.
Sandelin Kenneth. I skuggan av tysktågen. 60 poängs - uppsats i historia. Högskolan Karlstad.
Karlsson Rune. Så stoppades tysktågen. Avhandling i SUAV-projektet. Uddevalla 1974.
När invasionen av Norge påbörjades den 9 april 1940 så fanns divisionen med bland
tättrupperna. Den led också stora förluster när den tunga kryssaren Blücher sänktes i
Oslofjorden och vid luftlandsättningen på Fornebu flygplats.
Inför invasionen av Sovjetunionen så bedömdes divisionen vara stridsvan och framförallt
ha vana av vinterförhållanden, därmed avdelades den till norra frontavsnittet i Finland. Efter
hårda strider på Nordkalotten med ansenliga förluster så låg divisionen sommaren 1943
förlagd i södra och mellersta Finland och fungerade troligtvis som strategisk reserv.
Fortsättningsvis under kriget drabbades divisionen hårt av strider och det bistra klimatet.
Många av soldaterna i divisionen frös eller svalt ihjäl, mängder av dem dog i de rena
krigshandlingarna eller hamnade i ryska fångläger med oviss framtid. Divisionen deltog i de
avslutande hårda striderna på Nordkalotten hösten 1944. Under senhösten retirerade de illa
tilltygade in i Norge. Efter återsamling och transport till Oslo skickades enheten över till
Tyskland och deltog i slutstriderna. Ytterst få av de soldater som passerade Arvika 1941
överlevde kriget och många av de få hade svåra skador. Å andra sidan hade de som överlevde
och de som inte gjorde det orsakat stor skada under nära fem års tid.3
www.arvikahistoria.se
3
Källor rörande de tyska krigshändelserna, spridda stycken.
Furtenbach Börje. Aktuellt och historiskt 1956 : 4. Stockholm 1956.
Tamelander M och Zetterling N. Den nionde april. Falun 2000.
Mitcham Samuel W Jr. German order of battle 1. Mechanicsburg USA 2007.
Gyllenhaal L - Gebhardt J F. Slaget om Nordkalotten. Lund 2001.
Ziemke Earl F. The german northern theatre of operations.
