Doften av Kristus

Doften av Kristus
Av: Johannes Djerf
Inte bara för mig utan för de flesta människor så är det inte alltid enkelt
att imorgon minnas allt vad som hände idag, söndagen för två veckor
sedan eller söndagen för ett år sedan. Men vissa händelser kommer vi
ihåg lite speciellt genom våra sinnen. Vi kan komma ihåg en händelse
t.ex. utifrån hur något kändes eller hur någonting hördes just då, kanske
genom en speciell låt som spelades. Eller så kommer vi ihåg något genom
hur något smakade, som när jag äter Pringles chips, vars smak får mig att
minnas de bekymmerslösa fredagskvällarna framför tv:n med Simpsons
som en gång i livet fanns. Eller doften av nybakade bullar som ofta tar
mig tillbaka till dagarna då man kom hem ifrån skolan och mamma hade
bakat, vilket jag förknippar med värme, kärlek och trygghet. När jag
kliver in i kyrkan efter det varit dagledigträff så möts jag alltid av en varm
doft av gammal svett blandad med kaffe, en doft som inte är helt
underbar men som ändå påminner en om att kyrkan precis varit full av
härliga människor, vilket jag älskar. Sedan så finns det ju dofter, som en
vitlöksfylld andedräkt eller gammal sur grädde som förknippas med
mindre roliga händelser. Men det är ju så att ju fler sinnen som aktiveras
ju mer man kommer ihåg. Vilket alltid är en utmaning för mig som pastor
som inte vill något annat än att du också ska bära med dig predikan
resten av den här dagen och helst hela nästa vecka och mer än gärna
resten av ditt liv, även om jag vet att just det är väldigt svårt. Men jag
försöker så gott jag kan tillsammans med Guds Ande som alltid är den
som skapar det där extra, vilket är fantastiskt gött att ha med då man
står här. Men som sagt vi människor, vi använder oss dagligen av våra
olika sinnen för att inhämta information, för att orientera oss och tolka
verkligheten. Att minnas men inte minst vad vi tänker om något just nu
och hur vi handlar. Vad dina ögon, din hörsel eller dina känslor uppfattar i
detta nu gör oftast att du också agerar därefter.
Jag har en god vän på våra gemensamma bönesamlingar i Hillerstorp som
har för vana att varje morgon äta en skiva rå lök för att inte bli förkyld,
säger han. Vilket kan få en att backa lite när man pratar med honom, men
det finns trots det en doft som är starkare än löken som kommer vara den
doften jag kommer minnas honom med och som idag gör att jag vill vara
nära honom och även handla så som han handlar i sin tro. Och den doften
tänkte jag att vi skulle tala lite om idag. Doften som är starkare än allt
annat och som drar människor nära Gud i ord och i handling.
Det är en doft som vi möter när vi stiger in i ett hem i Betania, en liten
stad ca 2,5 km. utanför Jerusalem på oljebergets östra sida. 6 dagar före
påsk precis innan Jesus rider in i Jerusalem, i alla fall så som Johannes
berättar om händelsen. Jag kommer citera de olika evangelierna lite idag,
då de har många olika perspektiv som berikar berättelsen, och jag hoppas
inte det ska bli för rörigt. Men vi börjar med att läsa Johannes berättelse
ifrån joh.12:1-8. Vid det här tillfället, i det här hemmet som enligt andra
evangelier tillhör en viss Simon som är spetälsk, vilket i sig är väldigt
spännande, så finns Lasarus som för bara någon dag sedan luktade död
men som nu luktar liv, i mötet med Jesus ord. Lasarus låg till bords med
Jesus och hans lärjungar som var med honom. Lasarus var befriad ifrån
döden och dessutom så var Sabbaten snart slut, så man hade all
anledning till att känna tacksamhet till Gud och ville avsluta dagen med
att fira med en riktig fest. Men den här kvällen så var det inte doften av
varken nybakade bullar eller någon välluktande mat som skulle fylla huset
utan en helt annan slags doft. Då Lasarus ena syster, Maria som vi läste
väljer att ta en flaska dyrbar äkta nardusolja till att smörja Jesu fötter
med, med sitt eget hår. Nardusoljan kom ifrån just en nardusplantas
pressade rotstock och var en mycket uppskattad lyxartikel. Och eftersom
det var äkta nardus så hade flaskan säkert kostat minst en årslön som låg
ungefär på 300 denarer som Judas tyckte att de istället skulle sålt den för.
Men Maria väljer att smörja denna olja över Jesus. Markus och Matteus
skriver att det var över huvudet medans Johannes skriver fötterna, så
man kan ana att var hela Jesu kropp, som nu fick sprida denna ljuvliga
doft. Det var en väldoft, ungefär som ett nyöppnat kaffepaket (låter
någon lukta). Men det var inte bara doften av olja utan då doften ifrån
flaskan antog doften av Jesu kropp så blev det en kristusdoft som fick fylla
hela huset.
Paulus beskriver den här doften i 2 kor.2:14–17. Paulus använder här en
bild ifrån armén som församlingen i Korint troligen väl kände till.
För när armén återvände efter en seger så tågade man genom de olika
städerna tillbaka till rom då en grupp människor runt omkring med bl.a.
krigsfångar som man tagit i striden svänger sitt rökelsekar och ärar
fältherren, generalen som hade segrat. De spred en god, ljuvlig doft i hela
staden som berättade om seger och om frihet. En doft som på samma sätt
sprider sig överallt genom oss, säger han. Bibel 2000 använder just ordet
kristusdoft. Alltså vi doftar Jesus och allt det goda som han representerar.
Vi doftar seger där vi går fram. Fienden är besegrad genom Jesus, vår
general.
Vår Herre har gått i spetsen och vunnit kriget! Alltså det Paulus säger är
att när människor hör oss, ser oss, är nära oss så kan de få känna samma
segervisshet och den trygghet som följer av ett segerbudskap, som det
gjorde på gatorna i korint. Och jag tycker att Marias handling då hon
väljer att ösa den dyrbara oljan över Jesu kropp får vara ett fantastiskt
exempel för oss och en väg att följa för att denna doft ska få fylla även
oss.
För det första så var Maria närvarande. Lukas skriver att hon satte sig vid
Herrens fötter och lyssnade. Hennes syster Marta som också står
omnämnd passade upp och var upptagen med allt som skulle ställas i
ordning inför festen och lärjungen Johannes som ligger vid bordet noterar
hennes tystnad. Det verkar som att han ser någon som längtar efter att
som Maria sätta sig ner och lyssna på honom som hennes hjärta bekände
som messias. Som hon var övertygad om var Guds son, som vi läser i
kapitel 11 i Johannes. Hon längtade, men hon kunde inte släppa
kontrollen över allt det andra som behövdes göras. Men bara ett är
nödvändigt säger Jesus till Marta i lukas och Maria har valt den goda
delen, att vara närvarande hos honom.
Jag älskar min fru, men när vi ibland får tid över för att se på en film
tillsammans så ska hon alltid göra någonting annat samtidigt. Antingen
sticka, läsa korsord eller spela spel på telefonen. Kvinnor är duktiga på att
göra flera saker samtidigt men jag vet inte om det alltid är en fördel. Hon
sitter där och hon säger att hon tittar på filmen men jag känner ändå att
hon inte är helt närvarande, inte minst då man efter en stund behöver
förklara vilka personerna är och vad som hänt i filmen. Vilket gör nästan
hela filmen onödig tycker jag. Och jag tror att det är det Jesus menar när
han talar om det enda nödvändiga som Maria valt. Han vill att vi är där
hos honom, Han vill att vi sätter oss ner och kopplar bort allt annat för det
är då vi verkligen kan ta till oss hans ord och upptäcka vad filmen, livet
verkligen handlar om tillsammans med honom. Han söker inte bara en
övertygelse utan en överlåtenhet.
Alltså du kan vara övertygad om att Jesus är Herre på fältet, så som
Marta var övertygad om att Jesus var den som de väntat på. Men det är
inte bara övertygelsen som får oss att dofta hans ljuvliga doft. Vi har
många gånger fått för oss det, att ju mer argument, ju mer jag kan prata
för mig, ju mer kunskap jag har ju fler kommer känna doften och följa
med, men jag tror inte det är så.
För är du övertygad om något så är det du som har tagit kontroll över
dina känslor och tankar och bestämt dig för att jag tror på detta. Ungefär
så som jag är övertygad om att Linköping hockey är de bästa eller att jag
har den bästa musiksmaken. Vilket jag gång på gång försöker få andra att
också tycka, men jag kan säga att det inte går så bra, utan de flesta av er
är nog ganska så trötta på allt detta tjöt och tycker att det luktar mest illa
och vänder er bara mer och mer bort ifrån det. En doft som på samma
sätt sprider sig när du försöker övertyga någon om att tro. Men är du
överlåten så har du överlåtit kontrollen till Jesus. Du är närvarande hos
honom, överlåtit kontrollen till honom och lämnat ditt eget. Förstår ni
skillnaden? Jag tycker Paulus ordformuleringar beskriver det väldigt bra
då han skriver att ”vi tackar Gud, som alltid för oss fram i hans segertåg.
Att vara överlåten handlar om en attityd av att vara tacksam, inte alltid
bara komma med begär och behov utan vara fylld av en tacksamhet och
tillbe honom. Att inte vara fylld av stress, kamp, irritation eller frustration
över att inte människor förstår sin övertygelse, så som Marta till slut blev
irriterad på att hennes syster inte hjälpte till. Att vara överlåten handlar
om att det är han som för oss frammåt. Det är han som gör verket. Det är
han som frälser, det är han som gör undret i en annan människas liv. Och
därför så behöver vi inte bara säga åt Jesus att hänga på oss i allt det
som vi vill göra utan att faktiskt sätta oss ner när han vill sätta sig ner och
tala till oss, vara tillsammans med oss och visa oss vad han vill göra och
vem han är. Så att våra liv också predikar det ord som kommer ifrån Gud
för det är kunskapens ord som sprider väldoften skriver Paulus.
Vi vet inte men kanske hade Maria ifrån början tänkt att flaskan med
nardus olja skulle användas till hennes egna bröllop en gång som hon
säkert drömde om, men hon väljer ändå att bryta flaskan som Markus
skriver för att smörja Jesus. Den öppnades inte bara utan den bröts upp.
Och ni vet hur det är när man bryter en förpackning av något man köpt,
det går oftast inte lämna tillbaka den och få en ny. Så man kan säga att
när Maria bröt upp flaskan så bröt hon också med att själv ha kontrollen
över sitt egna liv och ger istället sin framtid, sina drömmar, sin trygghet,
sitt liv till Jesus. En otroligt stark bild tycker jag som talar om att det
handlar inte bara om att öppna förpackningen utan att bryta den.
Vi brukar tala om att öppna vårt hjärta, men vi behöver även bli brutna.
Vi behöver bryta oss loss ifrån vårt eget. Ifrån vår egen kontroll, ifrån vår
egen vilja som alltför ofta stannar upp vår tro. Vi behöver som Maria
kunna säga ”Jag avstår ifrån mina egna drömmar för att du ska kunna
sprida din doft.” Vilket kräver allt av oss, det kostar vårt liv.
Men att ge av det dyrbaraste man har kommer alltid vara värt sitt pris och
det kommer alltid vara större än allt annat. Petrus skriver så här i 1
petr.1:7. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är
förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till
lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig”. Vår överlåtelse, den
äkta tron som har tillåtits att bryta sönder det egna, den tron är långt mer
värdefullare än nardusolja, eller guld, sin egen karriär, sin egen
bekräftelse, sin egen kontroll och sina egna drömmar. För den kommer
bära evigheten i sig. Så, Vad behöver du bryta med idag? Jesus har
brutits sönder på ett kors för din och min och hela världens skull och gett
oss vapen i den eviga gemenskapen med honom, som inte är svaga utan
har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja bryta ner tankebyggnader och
allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. 2 kor.10:4. Så öppna
inte bara ditt hjärta på lite glänt utan våga som Maria bryta loss hela
förpackningen, för att Jesu doft ska sprida sig i hela dig och för hela
huset, hela församlingen, din arbetspalts, gatan där du bor och varje stig
och gata där du går fram.
Maria visar vem som är värdig. När hon tar oljan och smörjer Jesu fötter
så utför hon en slavs syssla. I ett hem som detta, så fans det förmodligen
någon annan, någon som var mindre värdig i deras ögon som skulle tjäna
dem och tvätta deras fötter innan middagen. Men Maria tar sig uppgiften
och visar att i henne själv så är hon inte värdig Jesu närvaro och utan att
lärjungarna egentligen förstod vem Jesus verkligen var så visar Maria att
hon förstod. I höga visan 1:12 så står det att nardusoljan var värdig en
konung som håller fest. För Maria var Jesus kung. Han var kungen som
kommit för att befria, inte bara Lasarus utan även henne själv. Hennes
olja visade att hennes hjärta var vänt åt rätt håll. Hennes handling av
tillbedjan var vänt åt rätt håll. På samma sätt som folkets palmkvistar och
Hosiannarop inne i Jerusalem senare skulle bekräfta. Att Jesus är värdig
vår tillbedjan. Men om man ska jämföra Maria och det jublande folket i
Jerusalem så tror jag att Maria är den som förstår vilken sorts kung som
Jesus verkligen är. ”Hon har sparat oljan till min begravningsdag, säger
Jesus.” Hon visste att han är en kung som berättar om seger och om
frihet, men hon visste att vägen dit innebar att kungen, Jesus själv skulle
bli en smärtornas man utan skönhet och majestät. En kung vars seger
skulle behöva gå lidandets och korsets väg. Doften ifrån hennes dyrbara
nardusflaska doftade Guds frälsningsplan.
Så utifrån Marias handling i Betania så kan vi fråga oss. Vad doftar jag?
Vad minns människor av mötet med dig? Vem ärar du med din doft?
Vilken doft sprider sig i dina ord, i dina handlingar. Vad doftar vi som
församling? Sätt dig ner vid hans fötter idag, lyssna på hans ord och
överlåt dig till honom. Låt han ta kontrollen, låt han föra dig fram i sitt
segertåg, så hans väldoft av seger, trygghet och frälsning får fylla vårt
hus.