Torpedo nobiliana
Darrocka
NE
NA
LC
Fiskar
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Ej tillämplig (NA)
Klass: Chondrichthyes (broskfiskar), Ordning: Torpediniformes (darrockeartade rockor), Familj: Torpedinidae
(darrockor), Släkte: Torpedo, Art: Torpedo nobiliana - darrocka Bonaparte, 1835 Synonymer: Sort elrokke,
svart el-rokke, Schwarzer Zitterrochen, Electric Ray
Kännetecken
Sveriges enda elektriska fisk är darrockan - en mindre vanlig fisk i Västerhavet, som man ska undvika att trampa
på eller hålla i handen. Gör man ändå det är identifieringen avklarad med 50 volts noggrannhet.
Totallängd 180 cm. Kroppsskivan är rundad mot sidorna men rak längs framkanten. Nosen är mycket kort, ögonen
och de stora spruthålen sitter nära noskanten. Huden är helt slät på både över- och undersidan. Svansen är kortare än
kroppen. De två ryggfenorna är väl åtskilda, den främre betydligt större än den bakre. Övre och undre
stjärtfenloberna är likartat utvecklade med en gemensam, nästan rak bakkant. Färgen varierar men är vanligtvis
jämnt mörkbrun på översidan och fenorna, medan undersidan är vitaktig med mörkbrun kant. Ibland förekommer
mörkare och ljusare fläckar på översidan.
Marmorerad darrocka Torpedo marmorata, som också påträffats i Kattegatt på den danska sidan, känns igen på
färgteckningen; ett tätt, brokigt eller marmorerat mönster av ljusa teckningar på mörk botten. Den skiljer sig också
från darrocka genom att spruthålen kantas av korta hudflikar och knölar, medan spruthålen hos darrocka har släta
kanter.
Utbredning och status
I Sverige har darrocka bara påträffats vid ett tillfälle, 1954 nära Hållö vid Bohuskusten. I Europa förekommer arten
längs Atlantkusten söderut från Brittiska öarna och södra Norge samt längs Medelhavskusten. Den finns dessutom
längs hela den afrikanska västkusten och längs Nordamerikas östkust.
Ekologi
Darrocka är en marin art som uppehåller sig nära kusten på mellan 10 och 150 meters djup, undantagsvis ned till 350
m. Liksom andra arter i släktet lever den framför allt av fiskar, och den använder sitt elektriska organ för att bedöva
sina byten. En vanlig taktik är att rockan ligger nedgrävd i sanden så att bara ögonen sticker upp. Förutom med hjälp
av synen kan den även lokalisera annalkande bytesdjur med hjälp av sidolinjesystemet. När en bytesfisk är tillräckligt
nära hoppar rockan upp genom ett slag med den kraftiga svansen och den breda stjärtfenan, varefter den slår ut
bytesfisken med en elektrisk stöt vid närkontakt. Den kan också smyga sig på långsamma byten nära bottnen, men
även då används den breda stjärtfenan vid den avslutande attacken. Darrocka är en relativt god simmare och rör sig
ofta i de fria vattenmassorna; det finns undersökningar som visar att darrocka främst simmar omkring på natten och
då angriper de bytesdjur den stöter på. Arten är vivipar. Varje hona kan få upp till 60 ungar, och dräktighetstiden kan
uppgå till ett år.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Övrigt
Namngivning: Torpedo nobiliana Bonaparte, 1835. Iconografia della fauna italica per le quattro classi degli animali
vertebrati. Tomo III. Pesci. Roma, pl. 154.
Etymologi: nobiliana = efter professor Leopoldo Nobili (1784-1835), fysiker verksam vid Regio Museo di Fisica e
Storia Naturale i Florens, Italien (numera Museo Zoologico e di Storia Naturale della Specola), med hänvisning till hans
forskning om elektricitet.
Uttal: [Torpédo nobiliána]
Namn på andra språk Engelska: Electric Ray.
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011.
ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Sven O. Kullander & Bo Delling 2011.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
