Suseåns vattenråd den 5 maj 2010, kl 13-16
Plats: Konferenslokal på Granngården, Gjutaregatan 12 i Halmstad.
Närvarande: Ingvor Johansson (ordf), Roland Alexandersson, Mattias Bengtsson, Ingela Danielsson, Sven-Olov
Johansson, Ingrid Lönn, Per-Ola Svensson, Agneta Åkerberg, och Lotta Abrahamsson (sekr)
Anmält förhinder: Lennart Bengtsson, Morgan Boman, Lennart Larsson Sören Ljungek, Per-Lennart Persson,
Suzanne Åkerlund och Lars-Åke Östergren.
Ingvor Johansson hälsade oss välkomna och ett särskilt tack riktades till Jonas Svensson och
Hans Bjuringer från Länsstyrelsen i Hallands län för att de ville komma. Under
presentationsrundan välkomnades också Falkenbergs kommuns nya representant Ingela
Danielsson.
Dagens möte hade en punkt på dagordningen och var våtmarker och möjlig finansiering.
Hans Bjuringer arbetar med våtmarker på Länsstyrelsen i Hallands län och handlägger
bidragsansökningar till våtmarksanläggningar. Han berättade om de våtmarker som hittills har
anlagts inom Suseåns avrinningsområde, 48 st. Majoriteten av dem har anlagts i slättbygden
och flest har kommit till genom stöd från Landsbygdsutvecklingsmedel mellan 2001-2006.
Många av de ”bästa lägena” eller om man så vill de självklara/ direkt uppenbara bästa
lokaliseringarna för våtmark har redan anlagts och det är inte så stor konkurrens om
finansieringen som tidigare. Dessutom är det värt att notera att möjligheterna till finansiering
genom olika stödalternativ och till hög kostnadstäckning aldrig varit större enligt Hans. Som
exempel ges inom miljöinvesteringsstödet (våtmarkspengar) 100 % till de projekt som ger
mest miljönytta. En nyhet är att man kan söka för delar inom projekten som gynnar
rekreation, friluftsliv eller dylikt.
Länsstyrelsen har genom kartanalyser identifierat många av de tänkbara platser som kan vara
lämpliga för våtmarksanläggningar och arbetar med viss uppsökande verksamhet för ett ökat
intresse hos markägarna. ”Bra lägen” för våtmarker kan vara gamla kulverterade bäckar,
lägen där nu rätade åar bäckar tidigare slingrat och områden som är möjliga att dämma. Hans
Bjuringer trycker på att våtmarker och små dammar inte löser översvämningsproblematiken
och är heller inte enda lösningen på övergödningsproblematiken i havet. Våtmarkerna har
däremot lokal effekt och har också visat sig snabbt bidra till en ökad mångfald av arter i och
intill de anlagda våtmarkerna.
Hans berättade om vikten att inom projektet också se till att framtida skötsel och underhåll tas
med.
Jonas Svensson berättade om Suseåns klassning och varför.
Suseåns avrinningsområde har goda underlag i skogsbygden tackvare kontinuerlig
miljöövervakning och kalkeffektuppföljningen som sker årligen. Provtagningspunkterna i
skogsbygden och platser för provfiske och bottenfaunaundersökningar finns alla registrerade
och resultat kan hämtas via Vattenkartan och VISS på Vattenmyndighetens hemsida.
I slättbygden är inte provtagningen lika utspridd utan mynningsstationen vid Uddaveka får
representera avrinningsområdet nedre delar.
Jonas berättade också om markavvattningar och dikesrensningars inverkan på vattnet, både
kvaliteten och djur- och växtlivet. Han menar att det i Sverige verkar råda en övertro på att
dikesrensningar kan lösa översvämningsproblematiken och pekar på forskningsexempel som
visar på motsatt effekt. Ett tips är en rapport från SLU (2010-03-19); Miljökonsekvenser av
markavvattning och dikesrensning. Jonas pratade också om att det behövs utbildning i ”rätt”
dikning och behovet av ökad kunskap om dikningens effekter.
Ingvor avslutade mötet med att tacka föreläsarna och att tala om att vi ses igen till hösten,
inget datum bestämdes.
Anteckningar av Lotta Abrahamsson 100510
