Smärtbehandling

L Ä K E M E D E L S B U L L E T I N E N / F E B R U A R I 2 0 1 7
Smärtbehandling
Läkemedel inte ett förstahandsval
EN
FORTSATT
UTMANING
Läkemedel mot smärta har en given plats i behandlings­
arsenalen. Vid vissa tillstånd, t.ex. akuta situationer
eller postoperativt, är det inte kontroversiellt eller svårt
att se hur de bör användas. En stor utmaning är dock att
begränsa användningen till just de smärttillstånd och till
de patienter där vi har stöd för indikationen att använda
smärtstillande, framförallt opioider.
Vi kan inte, inom en nära framtid, förvänta oss något
revolutionerade nytt läkemedel på smärtfronten, vi måste
istället kämpa med våra förhållningssätt till opioider för
att inte försämra situationen för våra patienter.
Utmaningen är att läkemedel faktiskt inte är ett förstahandsval för den största gruppen av patienter med smärta,
nämligen långvarig (mer än 3–6 månader) godartad smärta
från rörelseapparaten.
De flesta patienter med långvarig smärta utgörs av gruppen med godartad smärta. De får även en stor del av förskrivna smärtstillande opioider. Det blir bekymmersamt
för patienter som över tid inte upplever smärtlindring då
de utvecklar tolerans mot opioider vilket nedsätter effekten. Ökad smärtkänslighet och kanske främst en nedsatt
funktion i livet är andra följder. Vårdens dilemma är att vi
i hög grad bidrar till detta genom att förskriva opioider till
patienter som far illa på detta sätt.
Smärta behöver åtgärdas och hanteras, men på fler sätt
än med läkemedel som förstahandsval. Vid användning av
mediciner behöver vi nå en samstämmighet kring följsamhet av riktlinjer för att inte bidra till en sänkt funktion hos
våra patienter gällande indikationer, preparatval, behandlingslängd och utsättning. Vid etablerad beroendeproblematik behöver vi informera, planera för att sätta ut, och
följa den planen.
Vid generaliserat smärttillstånd lägger vi till en text om
att samsjuklighet i depression och ångest är vanligt. Dessa
tillstånd kan behöva behandlas även utan hänsyn tagen
till smärtan och då kan SSRI och SNRI vara alternativ eller
tillägg till smärtbehandlingen.
Vid neuropatisk smärta byter vi ut venlafaxin mot duloxetin, som har bättre dokumentation på denna indikation
och dessutom finns numera generika tillgängligt.
Under 2017 kommer Arcoxia att förlora sitt patent, vilket
inte minst för vår region blir en vinst. Vi är ”duktiga”
förskrivare av preparatet trots att det inte finns med på
baslistan. Vi återkommer med mer kring valet mellan
”vanliga” NSAID och COX-2-hämmare.
Nyheter på Basläkemedelslistan
Basläkemedelslistan 2017 ser välbekant ut när det gäller
smärtpreparaten. Vi har flyttat lite i strukturen och försökt
ge stöd för hanteringen av läkemedlen. Det behövs dock
mer information än vad som ryms i listan för detta och vi
har därför valt att länka till en instruktion för uttrappning
av opioider i ledningssystemet.
Vi vill betona, att opioder – vid icke cancerrelaterad smärta –
skall användas under kort tid och att den som sätter in
sådana preparat också bör se till att behandlingen följs upp
noggrant. Skriv ut små förpackningar och bestäm datum
för utsättning. Exempel på instruktion för förskrivning
finns i ledningssystemet.
Expertgrupp Smärta och inflammation:
Mats Rothman
[email protected]
Inge Eriksson
[email protected]
Länkar:
Ledningssystemet – uttrappning
Förskrivning beroendeframkallande medel