Vad är smärta?
Smärta är en skyddsmekanism. Det är kroppens sätt att säga till oss att vi är skadade
eller på väg att bli det, till exempel när vi bränner oss. Det har vi vetat länge, men det
är endast under de senaste 10-15 åren som man inom läkarvetenskapen har ägnat
smärta en allt större uppmärksamhet. Under de senaste tio åren har man dessutom
diskuterat det som kallas neuropatisk smärta, vilket uppstår efter en skada på en eller
flera nerver.
Smärta är en individuell upplevelse och kan inte alltid mätas exakt. Patientens
upplevelse av smärta måste alltid kommuniceras verbalt eftersom objektiva
mätinstrument för smärta saknas. Den smärta som patienten beskriver blir därför också
färgad av humör, kondition och också av tidigare erfarenheter av smärta. Dessutom
finns det många orsaker som ger upphov till smärta och det finns också olika
behandlingsalternativ som kan vara effektiva. För att hitta rätt behandling försöker man
därför alltid ta reda på vilken typ av smärta det handlar om.
Neuropatisk smärta
Vävnadssmärta, eller så kallad nociceptiv smärta, är den vanligaste typ av smärta
patienten känner när någon vävnad i kroppen skadas eller är på väg att skadas.
Långvarig vävnadssmärta kan orsakas av till exempel inflammatoriska sjukdomar,
diabetes, ledgångsreumatism eller olika cancersjukdomar.
Neuropatisk smärta uppstår efter skada som primärt drabbar nervsystemet. Smärtan är
så kallad projicerad till sin natur, vilket innebär att den förläggs till det område som
den skadade nerven eller nervcellerna försörjt. Exempel på sjukdomar och skador som
drabbar det perifera nervsystemet och som kan ge upphov till neuropatisk smärta är
herpes zoster (bältros), traumatiska nervskador eller skador efter diskbråck.
Neuropatisk smärta kan även orsakas av skador i det centrala nervsystemet, till följd av
bland annat av ryggmärgsskador eller neurologiska sjukdomar, till exempel multipel
skleros (MS) eller slaganfall. Mer än 90 000 av Sveriges befolkning beräknas lida av
neuropatisk smärta.
Postherpetisk neuralgi
Den medicinska beteckningen för bältros är herpes zoster. Sjukdomen orsakas av
samma virus som vattkoppor. Äldre människor löper större risk att drabbas av
postherpetisk neuralgi efter bältros. De har haft vattkoppor i sin barndom och drabbas
av bältros som en senkommen följdsjukdom. Viruset finns kvar i nervcellskroppen och
kan ”väckas till liv” och ge bältros när immunförsvaret av någon anledning är nedsatt.
Viruset orsakar skador på känselnerverna och ärrbildning på nerverna kan förekomma,
vilket orsakar smärtor. Patienterna brukar beskriva smärtan som brännande eller
svidande, som djupt molande värk eller som elektriska stötar. Den akuta smärtan
brukar gå över på ett par veckor, men ibland kan tillståndet övergå till ett kroniskt
smärttillstånd. Då kallas den postherpetisk neuralgi.
Ungefär 0,4 procent av befolkningen drabbas årligen av bältros. Av dessa får mellan 9
och 14 procent postherpetisk neuralgi, det vill säga att de har smärtor inom området
som drabbades av bältros som fortsätter 3-6 månader efter det att sista blåsan läkt ut.
PR-04-LYR-005
Diabetesneuropati
Diabetsneuropati är den medicinska beteckningen för ett tillstånd där patienter med
diabetes utvecklar en skada på små nerver, framförallt i händer och fötter. Studier har
visat att närmare hälften av alla diabetespatienter utvecklar sådana nervskador efter 1525 år. Oftast rör det sig om en tilltagande känselnedsättning, men hos en del patienter
drabbas även små nerver som leder smärta vilket då kan ge kroniska smärtor som
symptom. Detta kallas smärtsam diabetesneuropati. Smärtan förvärras ofta med åren.
Patienter med smärtsam diabetsneuropati känner oftast en brännande smärta i fötter
och ben; en plötslig, djup och molande värk eller smärta som kan liknas vid elektriska
stötar eller nålstick. Vilken typ av smärta patienten känner beror på vilka nerver som är
skadade.
Varför nerverna skadas hos diabetespatienter vet man inte säkert. Man tror att de
förhöjda blodsockervärden som patienter med diabetes har kan påverka nervcellens
membran och leda till en skada. Genom en kontinuerlig kontroll och justering av
blodsockerhalten, förbättras chanserna att bibehålla njur- och sensoriska
nervfunktioner.
PR-04-LYR-005
