1
Ignatius brev till romarna
Förord
”Mitt begär är korsfäst, och inom mig brinner ingen kärlek till det materiella. Levande vatten
talar i mig och säger till mig inifrån: ’Kom till Fadern!’”
Dessa underbara ord skrev Ignatius, som var församlingsledare (episkopos, från vilket vårt
”biskop” kommer) i Syrien i generationen efter apostlarna. Runt 110 e. Kr. arresterades han
av romarna och skickades iväg mot Rom för att där kastas till vilddjuren på Colosseum. På
vägen dit skrev han sju brev till olika församlingar, för att styrka och uppmuntra syskonen
under dessa förföljelsetider.
Det djärva språket i dessa brev vittnar om en blixtrande personlighet. I detta korta brev, som
han skickade i förväg till församlingen i Rom, har jag ibland haft svårt att förstå hans
formuleringar – men även någon mening skulle ha blivit missförstådd, lyser hans tanke fram
med all önskvärd klarhet. Ignatius beskriver hur han känner inför de väntande vilddjuren på
arenan – och han ber enträget de kristna att inte försöka få honom benådad…
26 april 2000,
Tony Larsson
[email protected]
Ignatius brev till romarna
Från Ignatius Gudsbäraren till den församling som fått barmhärtighet genom den upphöjde
Fadern och hans ende Son Jesu Kristi storhet – ni är älskade och upplysta om viljan hos Den
som vill allt som finns, i tro på och kärlek till Jesus Kristus, vår Gud.1
Ni står också främst i romarnas land: värdiga Gud, värdiga utmärkelse, värdiga saligprisning,
värdiga beröm, värdiga framgång, värdiga renhet – ni står främst i kärlek, håller Kristi lag och
är uppkallade efter Fadern.
Jag hälsar er i Jesu Kristi namn, Faderns Son! Till kropp och själ är ni förenade i alla hans
bud, oskiljaktigt fyllda av Guds nåd och med alla främmande färger bortsilade. Gläd er
storligen över Jesus Kristus, vår Gud, med fläckfri glädje!2
Efter att ha bett till Gud fick jag se era ansikten (som är värdiga Gud!), vilket jag hade bett
mycket om att få göra. Fängslad för Jesu Kristi skull hoppas jag att nämligen få hälsa på er,
om viljan finns att jag anses värdig att komma till målet. Början är ju lyckad, om jag av nåd
når fram till att obehindrat ta emot min andel.
Jag är nämligen rädd för er kärlek – må den inte förorätta mig! Det ni vill göra är ju lätt för
er, men det är svårt för mig att nå fram till Gud, om ni inte skonar mig.
I
Vad jag vill är ju inte att ni ska vara människor till lags, utan behaga Gud, precis som ni
också försöker göra. Jag kommer nämligen aldrig någonsin att få ett sådant tillfälle att nå Gud
igen – och inte ni heller: om ni tiger, har ni ert namn skrivet på en bättre gärning. För om ni
tiger för min skull, är jag Guds ord – men om ni älskar min kropp, kommer jag åter att vara en
röst.3
II
Eller ”i vår Gud Jesu Kristi tro och kärlek”.
Vanligen inledde grekerna sina brev med uppmaningen: ”Gläd er!” Ignatius har spunnit vidare på denna sed.
3
När Abel blev dödad för sin rättfärdighets skull, sade Gud till Kain: ”Hör, din brors blod ropar till mig från
marken!” (1 Mos 4:10) Hebréerbrevet säger vidare om Abel: ”Och genom tron talar han, fastän han är död.”
1
2
2
Låt mig få göra detta – det är inte mer än att offras åt Gud. Ett altare står ju redan förberett,
så att ni som genom kärleken har blivit en kör kan sjunga för Fadern genom Jesus Kristus,
eftersom Gud har ansett Syriens församlingsledare värdig att befinnas efterskickad till öst från
väst. Det är bra att kunna gå från världen till Gud, för att stiga upp till honom.
Ni har aldrig missunnat någon, ni har undervisat andra. Men jag vill att ni också ska ge
dessa fasta instruktioner när ni vinner lärjungar.
Be bara om kraft åt mig, både inifrån och utifrån, att jag inte bara ska tala, utan också vilja:
att jag inte bara ska kalla mig kristen, utan också befinnas vara det. För om jag befinns vara
kristen kan jag också kalla mig det och då vara trogen, när jag inte visar mig för världen.
Inget som syns är bra. Ty vår Gud Jesus Kristus, som är i Fadern, syns mer.4 Det är inte
övertalning som gör jobbet, utan storheten tillhör kristendomen när den hatas av världen.
III
Det är jag som skriver till alla församlingarna och ger påbud åt alla, eftersom jag frivilligt
dör för Gud – om ni inte förvägrar mig det. Jag uppmanar er att inte visa välvilja mot mig vid
fel tidpunkt! Låt mig få bli föda åt vilddjuren – genom dem är det möjligt att nå Gud. Jag är
Guds vete, och jag mals genom vilddjurens tänder, för att jag ska befinnas vara rent bröd åt
Kristus. Locka hellre vilddjuren, så att de blir min grav och inte lämnar någonting kvar av min
kropp, så att jag inte blir en börda för någon när jag har insomnat. Då kommer jag sannerligen
att vara en Jesu Kristi lärjunge, när världen inte ens ser min kropp! Be till Kristus för mig, att
jag genom dessa verktyg befinns vara ett offer åt Gud.
Jag befaller er inte som Petrus eller Paulus. De är apostlar – jag är fördömd. De är fria – men
jag är tills nu slav. Men om jag lider, kommer jag att bli Jesu Kristi frigivne, och jag kommer
att uppstå fri med honom. Och nu lär jag mig fängslad att inte ha begär till någonting.
IV
Från Syrien till Rom kämpar jag mot vilddjur – över land och hav, natt och dag, bunden vid
tio leoparder: en truppavdelning. Och när man gör gott mot dem, blir de värre! Emellertid lär
jag mig desto mer genom deras oförrätter, men av detta blir jag inte rättfärdiggjord 5.
Måtte de vilddjur som är beredda för mig göra mig nytta! Jag ber att de ska finna mig snabbt.
Jag ska också locka dem att sluka mig snabbt, så att de inte blir rädda och låter bli att röra
någon. Och om de inte vill göra det frivilligt, ska jag tvinga dem!
Ha överseende med mig, syskon – jag vet vad som hjälper mig. Nu börjar jag bli en lärjunge!
Jag hoppas att ingen, synlig eller osynlig, ska avundas mig att jag når Jesus Kristus. Eld och
kors och vilddjurskamp – mina ben får skingras, mina lemmar får huggas i småbitar, hela min
kropp får malas, alla djävulens onda straff får komma över mig – bara jag når Jesus Kristus!
V
Världens ändar kommer inte att hjälpa mig, inte heller denna tidsålders riken. Hellre dör
jag, så att jag kommer till Jesus Kristus, än härskar över jordens ändar. Jag söker honom, han
som dog för mig. Jag vill ha honom, han som uppstod för vår skull. Men födseln ligger på
mig.6
Ha överseende med mig, syskon. Hindra mig inte från att leva – önska inte min död. Skänk
inte åt världen den som vill tillhöra Gud, bedra honom heller inte med det materiella. Låt mig
få ta emot det rena ljuset! När jag väl kommit dit, kommer jag att vara en människa. Tillåt
VI
(Heb 11:4) Det grekiska ordet martyr betyder helt enkelt vittne – de kristna som dödades för sin tro vittnade med
sitt blod om att Jesus är sanningen. En senare kyrkofader, Tertullianus på 200-talet, sade till och med:
”Martyrernas blod är kyrkans utsäde.”
4
Här är det inte lätt att förstå vad Ignatius menade…
5
Eller: ”…men det är inte därför jag blir rättfärdiggjord”.
6
Detta betyder troligen att han snart måste gå igenom födslovåndor innan han kommer till det nya livet hos Jesus
i himlen.
3
mig att imitera min Guds lidande. Om någon har honom i sig, ska han betänka vad jag vill och
lida med mig, i vetskap om det som trycker mig.
Härskaren över denna värld vill röva bort mig och förstöra mitt gudstillvända sinne. Alltså
får ingen av er som är närvarande hjälpa honom! Bli hellre mina, alltså Guds. Det ska inte
vara så att ni talar om Jesus Kristus men har begär till världen.
Det får inte finnas någon missunnsamhet inom er. Inte ens om jag vädjar till er när jag är där
får ni låta er övertygas av mig – bli hellre övertygade av vad jag skriver till er.7 Levande
skriver jag till er och älskar döden. Mitt begär är korsfäst, och inom mig brinner ingen kärlek
till det materiella. Levande vatten talar i mig och säger till mig inifrån: ”Kom till Fadern!”
Jag njuter inte någon förgänglig föda, inte heller detta livs njutningar. Jag vill ha Guds bröd,
som är Jesu Kristi kött, han som är av Davids säd. Och som dryck vill jag ha hans blod, som
är oförgänglig kärlek.
VII
Jag vill inte längre leva på mänskligt vis. Så kommer det att bli, om ni önskar. Önska, så
att också ni blir önskade!8 Med några få bokstäver ber jag er: Tro mig! Jesus Kristus kommer
att klargöra för er att jag talar sanning: den mun som aldrig ljuger, i vilken Fadern har talat
sanning.9 Be för mig, att jag når fram. Jag har inte skrivit till er efter köttet, utan efter Guds
plan.10 Om jag lider, är det för att ni har önskat det. Om jag inte består provet, är det för att ni
har hatat mig.
VIII
Kom ihåg församlingen i Syrien i er bön. I mitt ställe behöver de Gud som herde 11. Det är
bara Jesus Kristus och er kärlek som leder församlingen12. Jag skäms för att kallas en av dem,
för jag är inte värdig – jag som är den siste av dem, och ett missfoster13. Men jag har fått
nåden att vara någon, om jag når Gud.
Min ande hälsar er, likaså kärleken hos de församlingar som välkomnat mig – i Jesu Kristi
namn och inte som en förbipasserande, för också de som inte låg utefter vägen (den fysiska)14
har kommit före mig, från stad till stad.
IX
Jag skriver detta till er från Smyrna, med hjälp av efesier som är värdiga Gud. Här finns,
förutom jag, bland andra också Krokus, det namn jag längtat efter. Vad gäller de som kommit
före mig från Syrien till Rom, till Guds ära, tror jag att de kommer att känna igen er. Gör det
tydligt för dem att ni står nära mig. Allihopa är nämligen värdiga både Gud och er – det är
tillbörligt för er att vederkvicka dem på alla sätt. Jag har skrivit detta till er den tjugofjärde
augusti.
Var starka tills slutet, i Jesu Kristi uthållighet!15
X
Alltså, om modet sviker honom när han är på arenan och han ber dem hjälpa honom fly, ska de inte lyssna på
honom, utan göra som han skriver i brevet.
8
Alltså: om de går med på att inte försöka rädda honom, kommer de att vara välbehagliga inför Gud.
9
Man får väl anta att Ignatius talar om Kristi mun.
10
Ignatius är övertygad om att det är Guds vilja att han blir martyr i Rom – se not 3.
11
Vårt ord ”pastor” kommer över latinet från ”herde”.
12
Eller ”vakar över församlingen” – ordet som används är verbformen av episkopos, ”församlingsledare”.
13
Eller ”ofullgånget foster” – detta självnedvärderande uttryck används också av Paulus, som har gjort ett stort
intryck på Ignatius.
14
Ignatius är tvungen att infoga ”den fysiska”, eftersom kristendomen kallades ”Vägen” allt sedan
Apostlagärningarnas tid (se exempelvis Apg 9:2, 24:14).
15
Grekerna hade för sed att avsluta sina brev med uppmaningen: ”Var starka!”
7
