DOC - Europa EU

advertisement
MEMO/11/783
Bryssel den 14 november 2011
Frågor och svar om livsmedelstillsatser
Vad är livsmedelstillsatser?
Tillsatser är ett slags ämnen som av olika skäl används vid beredningen av
livsmedel – till exempel för att förbättra hållbarheten eller ge färg eller sötma. I EUlagstiftningen definieras en livsmedelstillsats som ett ämne som i sig normalt inte
konsumeras som ett livsmedel eller används som karakteristisk ingrediens i
livsmedel, oavsett om det har något näringsvärde eller inte. Tillsatsen tillförs
livsmedlet i tekniskt syfte vid framställning, bearbetning, beredning, behandling,
förpackning, transport eller lagring, och den och dess eventuella biprodukter blir
direkt eller indirekt en beståndsdel i livsmedlet.
Till vad används tillsatser?
Tillsatser används i många syften. I EU-lagstiftningen fastställs 26 ”tekniska” syften
för livsmedelstillsatser, bland annat följande:
– Färgämnen – ämnen som återställer färgen hos ett livsmedel eller ger det
mer färg.
– Konserveringsmedel – ämnen som förlänger hållbarheten hos livsmedel
genom att skydda dem mot mikroorganismer.
– Antioxidationsmedel – ämnen som förlänger hållbarheten hos livsmedel
genom att skydda dem mot oxidering (t.ex. härskning av fett och
färgförändringar).
– Mjölbehandlingsmedel – ämnen som tillförs mjöl eller deg i syfte att
förbättra bakegenskaperna.
Är livsmedelstillsatser säkra?
Alla livsmedelstillsatser som i dag är godkända har utvärderats av vetenskapliga
kommittén för livsmedel och/eller Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet
(Efsa). Bara tillsatser som konstaterats vara ofarliga med tanke på den
planerade användningen finns med på EU:s lista.
De flesta utvärderingar gjordes på 1980- eller 1990-talet, i vissa fall till och med på
1970-talet. Därför kommer Efsa att göra en ny utvärdering av alla godkända
livsmedelstillsatser. Detta arbete ska vara slutfört 2020. Efter att ha tagit del av
Efsas råd kan kommissionen eventuellt föreslå att de nuvarande
användningsvillkoren ses över, och vid behov stryka vissa tillsatser i listan.
De nya utvärderingarna har hittills lett till att användningen av tre livsmedelsfärger
har ändrats, eftersom Efsa sänkt det acceptabla dagliga intaget för dem på grund av
att människor sannolikt utsätts för alltför höga halter av dessa färger. De högsta
tillåtna halterna för dessa färgämnen i livsmedel kommer därför att sänkas i början
av 2012. Det gäller kinolingult (E 104), para-orange (E 110) och nykockin (E 124).
Hur utvärderas livsmedelstillsatsers säkerhet?
Livsmedelstillsatsers säkerhet bedöms av Efsa. Utvärderingen sker på basis av
dokumentation som sökanden – vanligen producenten eller någon som vill börja
använda tillsatsen – tillhandahåller. Dokumentationen måste innehålla uppgifter om
tillsatsens kemiska beteckning, tillverkningsprocessen, analysmetoder, reaktion och
nedbrytning i livsmedel, behovet, den föreslagna användningen samt toxikologiska
uppgifter.
De toxikologiska uppgifterna måste omfatta metabolism, subkronisk och kronisk
toxicitet, carcinogenicitet, genotoxicitet samt reproduktions- eller utvecklingstoxicitet.
Vid behov ska även information om andra studier ingå.
Utifrån dessa uppgifter fastställer Efsa hur stort intag av ämnet som kan anses vara
säkert – gränsvärdet kallas acceptabelt dagligt intag (ADI). Efsa uppskattar också
om den föreslagna användningen i olika livsmedel kan leda till att detta värde
överskrids.
Om ADI-värdet inte överskrids anses livsmedelstillsatsen vara säker.
Kan man få i sig farligt höga mängder livsmedelstillsatser?
När den möjliga exponeringen för en livsmedelstillsats bedöms tar Efsa hänsyn till
den högsta halt som enligt ansökan ska tillsättas i olika livsmedel. Dessutom utgår
Efsa från att dessa livsmedel konsumeras i stora mängder dagligen. Endast om den
mängd man uppskattas få i sig via olika livsmedel ligger under det acceptabla
dagliga intaget kommer Efsa att konstatera att ämnet är säkert. Om ADI-värdet
överskrids kan kommissionen besluta att begränsa användningen av tillsatsen eller
att inte tillåta den överhuvudtaget.
Förekomsten av livsmedelstillsatser bör därför anses vara ofarlig även för
konsumenter som konsumerar stora mängder livsmedel som innehåller den högsta
tillåtna halten av tillsatserna.
Vad krävs för att en livsmedelstillsats ska godkännas?
Följande villkor måste uppfyllas för att en livsmedelstillsats ska godkännas:
– Det finns inga vetenskapliga bevis för att den skulle utgöra en hälsorisk för
konsumenten när den används i den mängd som föreslås.
– Det finns ett rimligt tekniskt behov som inte kan tillgodoses på annat sätt.
– Användningen av tillsatsen är inte vilseledande och innebär fördelar för
konsumenten.
– Också andra relevanta faktorer kan beaktas vid godkännande av
livsmedelstillsatser, t.ex. etiska hänsyn, traditioner och miljön.
2
Vilka är fördelarna för konsumenterna?
Enligt EU-lagstiftningen måste livsmedelstillsatserna innebära en fördel för
konsumenterna. Den måste därför ha ett eller fler av följande syften:
– Att bevara livsmedlets näringsvärde.
– Att tillföra nödvändiga ingredienser eller beståndsdelar till livsmedel för
konsumentgrupper med särskilda kostbehov.
– Att öka hållbarheten eller stabiliteten hos ett livsmedel eller förbättra dess
organoleptiska egenskaper, under förutsättning att konsumenten inte
vilseleds.
– Att fungera som hjälpmedel vid framställning, bearbetning, beredning,
behandling, förpackning, transport eller lagring av livsmedel eller
livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer, under
förutsättning att tillsatsen inte används för att kompensera för bristfälliga
råvaror eller ohygieniska metoder.
Varför tillåts livsmedelsfärger som kan vilseleda konsumenterna?
Användningen av färgämnen i livsmedel kan godkännas om syftet är något av
följande:
– Att återställa det ursprungliga utseendet hos livsmedel vars färg påverkats
genom bearbetning, lagring, förpackning och distribution.
– Att göra ett livsmedel mer tilltalande.
– Att ge färg åt i sig färglösa livsmedel.
Livsmedelsfärger får bara användas på villkor att konsumenten inte vilseleds.
Färgämnena får till exempel inte ge intryck att livsmedlet innehåller vissa
ingredienser som inte finns i det.
Kan vilka ämnen som helst användas som tillsatser i livsmedel?
Endast sådana ämnen som uttryckligen anges i EU-lagstiftningen får tillsättas
livsmedel och bara på vissa villkor.
Tillsatser vars toxikologiska risk är minimal får användas i så gott som alla
bearbetade livsmedel. Detta gäller till exempel kalciumkarbonat (E 170), mjölksyra
(E 270), citronsyra (E 330), pektiner (E 440), fettsyror (E 570) och kväve (E 941).
Men när det gäller andra tillsatser är användningen mer begränsad, till exempel
följande:
– Natamycin (E 235) får bara användas som konserveringsmedel för
ytbehandling av ost och torkad korv.
– Isoaskorbinsyra (E 315) får endast användas som antioxidationsmedel i vissa
kött- och fiskprodukter.
– Natriumferrocyanid (E 535) får endas användas som klumpförebyggande
medel i salt och saltersättningar.
Får tillsatser användas i alla livsmedel?
I vissa livsmedel är användningen av tillsatser mycket begränsad. I obearbetade
livsmedel som mjölk, färska frukter och grönsaker, färskt kött och vatten tillåts endast
några få tillsatser.
Ju mer ett livsmedel bearbetas, desto fler tillsatser tillåts och används. Sötsaker,
snacks, smaksatta drycker och desserter hör till kategorin högförädlade livsmedel
som får innehålla många tillsatsämnen.
3
Finns det en förteckning över tillåtna livsmedelstillsatser?
En förteckning över alla tillsatser som får användas i livsmedel finns i bilaga II till
förordning (EG) nr 1333/2008 om livsmedelstillsatser. I den anges även
användningsvillkoren. Endast de tillsatser som finns på förteckningen är tillåtna på
vissa villkor. Förteckningen över tillsatserna är uppdelad efter de kategorier av
livsmedel i vilka de får användas.
Kommissionen har även en databas över livsmedelstillsatser på internet
(https://webgate.ec.europa.eu/sanco_foods/?sector=FAD).
I denna databas kan såväl konsumenter som näringsidkare hitta information om vilka
tillsatser som är tillåtna i ett visst livsmedel.
Hur går det till när en livsmedelstillsats godkänns?
Förfarandet för godkännande av livsmedelstillsatser fastställs i förordning (EG)
nr 1331/2008.
För att få godkännande för en tillsats måste den berörda parten lämna in en ansökan
till EU-kommissionen. Om det gäller en ny tillsats ber kommissionen Efsa bedöma
ämnets säkerhet. Efter det att Efsa har yttrat sig (vilket måste ske senast nio
månader efter begäran) diskuterar kommissionen tillsammans med experter på
livsmedelstillsatser från samtliga EU-länder om tillsatsen kan godkännas.
Säkerhetsbedömningen, det tekniska behovet, riskerna för missbruk och fördelarna
för konsumenterna väger alla in.
Vid behov utarbetar kommissionen ett förslag till eventuellt godkännande av
tillsatsen. Förslaget behandlas sedan av ständiga kommittén för livsmedelskedjan
och djurhälsa. Om kommittén röstar för förslaget överlämnas det till rådet och
Europaparlamentet för godkännande. De kan dock besluta att inte godkänna
förslaget om de anser att användningsvillkoren i EU-lagstiftningen inte uppfylls.
Vilken information får konsumenterna om livsmedelstillsatser?
Alla tillsatser i livsmedel ska märkas i enlighet med bestämmelserna i direktiv
2000/13/EG. Livsmedelstillsatser räknas som livsmedelsingredienser och bör
därför anges i ingrediensförteckningen. Först anges vilken funktionsgrupp
tillsatsen tillhör, därefter namnet och E-numret. Till exempel: ”färgämne – kurkumin”
eller ”färgämne E 100”.
E-numret kan användas för att förenkla märkningen av ämnen med komplicerade
kemiska namn.
4
Kan man laga mat utan tillsatser?
Man kan naturligtvis laga mat utan att använda några tillsatser. När man lagar mat
hemma använder man vanligen inte tillsatser. Men hemma konsumeras maten oftast
genast. Dessutom påverkas matens utseende mindre när den tillreds hemma än om
den framställs industriellt.
Men tillsatser behövs inte i alla industriframställda livsmedel. Som exempel kan
nämnas vissa slags bröd, vissa färdigmåltider och en del frukostflingor. Huruvida
man använder tillsatser eller inte beror på tillverkningsprocessen, de ingredienser
som används, det slutliga utseendet, hur lång hållbarhet som krävs, behovet av att
skydda livsmedlet mot utveckling av skadliga bakterier, förpackningstypen m.m.
Det bör även påpekas att vissa livsmedel innehåller ingredienser som förekommer
naturligt men som också är godkända som livsmedelstillsatser. I äpplen finns till
exempel riboflaviner (E 101), karotener (E 160a), antocyaner (E 163), ättiksyra
(E 260), askorbinsyra (E 300), citronsyra (E 330), vinsyra (E 334), bärnstenssyra
(E 363), glutaminsyra (E 620) och L-cystein (E 920).
På vilka villkor godkändes steviolglykosider?
Steviolglykosider är sötningsmedel som utvinns ur bladen på växten Stevia
rebaudiana Bertoni, som kommer från Paraguay.
Efter det att en ansökan hade lämnats in till EU-kommissionen fick Efsa i uppdrag att
bedöma ämnets säkerhet. Efsa drog i ett yttrande i mars 2010 slutsatsen att
sötningsmedlet varken är cancerframkallande, genotoxiskt eller visar tecken på
reproduktions- eller utvecklingstoxicitet. Det acceptabla dagliga intaget (ADI)
fastställdes till 4 mg/kg kroppsvikt och dag. Försiktiga bedömningar av exponeringen
för steviolglykosider både hos vuxna och barn antydde dock att det acceptabla
dagliga intaget torde överskridas vid de föreslagna maximihalterna.
För att se till det är säkert för konsumenterna att exponeras för ämnet var man därför
tvungen att se över de användningsområden och halter som ansökan gällde. Man
har därför diskuterat vidare både med Efsa och de sökande för att kunna föreslå en
halt som är ofarlig och som ändå gör att produkterna fungerar som sötningsmedel.
Stevia får nu användas i lämpliga halter i 31 kategorier av livsmedel, bland annat
läsk, desserter, sötsaker och bordssötningsmedel.
5
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Svenska

105 Cards Anton Piter

Create flashcards