Kapitel 23 Äldre och läkemedel Bakgrund Den vanligaste behandlingsformen för äldre (65+) är läkemedel. År 2012 var den totala kostnaden för läkemedel i öppenvård i Halland 2,90 miljoner kronor/1 000 invånare. För personer 65 år eller äldre var motsvarande siffra 5,84 miljoner kronor/1 000 invånare och personer äldre än 80 år för 6,80 miljoner kronor/1 000 invånare. Läkemedelsanvändningen hos äldre har ökat kontinuerligt under 90- och 00-talet. Detta är särskilt påtagligt för äldre i särskilda boendeformer som idag är ordinerade i medeltal 8-10 olika läkemedel, men också för multisjuka äldre i ordinärt boende. Den omfattande läkemedelsanvändningen innebär en påtaglig risk för biverkningar och läkemedelsinteraktioner. Ett flertal studier har också visat att det förekommer irrationell och potentiellt olämplig behandling med vissa läkemedel, bland annat antipsykotiska läkemedel, läkemedel med betydande antikolinerga effekter långverkande lugnande medel och sömnmedel. Hit hör även NSAID, diuretika, ACE-hämmare och opioider. En tydlig och allvarlig konsekvens av den omfattande läkemedelsanvändningen hos äldre är det faktum att en betydande andel, uppemot 30 %, av akuta inläggningar av äldre på sjukhus idag, beror på biverkningar. Äldrefarmakologi Åldrandet medför förändringar som påverkar kroppens sätt att omsätta och reagera på läkemedel. Detta innebär inte sällan att äldre får såväl förlängd som förstärkt effekt av läkemedel vilket kräver justering av doser eller doseringsintervall och/eller byte till lämpligare läkemedel. Farmakokinetiska förändringar Den åldersberoende nedgången av njurfunktionen är den viktigaste farmakokinetiska variabeln som ändras med stigande ålder. Njurarnas filtrationshastiget (GFR) avtar med cirka 1 mL/min/år från ungefär 40 års ålder. Detta innebär att äldre på 75-80 år har en nästan halverad njurfunktion enbart p.g.a. det normala åldrandet. Olika sjukdomar som t.ex. diabetes och hypertoni kan leda till ännu sämre njurfunktion. Den minskade njurkapaciteten har betydelse framförallt för läkemedel som helt, eller till stor del, utsöndras i aktiv form (modersubstans och/eller aktiva metaboliter) via njuren (se tabell 23.1). Främst läkemedel med liten terapeutisk bredd kan då ge allvarliga biverkningar. Exempel på sådana läkemedel är digoxin och litium. Detta kan ofta motverkas genom att reducera mängden tillfört läkemedel, antingen genom att förlänga dosintervallet eller genom att minska den enskilda dosen. 23 Levermetabolismen är för många läkemedel i genomsnitt något lägre hos äldre, men detta betyder inte alltid något för effekt eller biverkan. Diazepam är dock ett exempel på ett läkemedel vars metabolism kan minska med åldern, vilket kan resultera i förlängda halveringstider och ackumulering. När vi åldras förlorar vi kroppsvätska vilket gör att andelen fettvävnad ökar. Detta medför framförallt att fettlösliga läkemedel som till exempel centralt verkande läkemedel som opioider, neuroleptika, antidepressiva och bensodiazepiner, får ökad distributionsvolym och därmed förlängd halveringstid. Hos riktigt gamla minskar dock andelen fettvävnad igen, vilket också kan påverka läkemedelseffekten. Låga albuminnivåer i blodet kan öka den fria fraktionen och därmed effekten av läkemedel med hög plasmaproteinbindningsgrad. Äldre och läkemedel 365 Tabell 23.1 - Exempel på läkemedel/läkemedelsgrupper som eventuellt måste dosjusteras, bytas ut eller sättas ut vid nedsatt njurfunktion. Substans / grupp Handelsnamn (ex) Substans / grupp Handelsnamn (ex) ACE-hämmare allopurinol amilorid aminoglykosider angiotensin IIhämmare ASA atenolol cefalosporiner citalopram digoxin gabapentin Enalapril Allopurinol Normorix Nebcina Losartan Treo Atenolol Cefadroxil Citalopram Digoxin Gabapentin H2-blockerare Kinoloner Litium Memantin flertalet perorala antidiabetika flertalet opioider Pregabalin Risperidon Sotalol Spironolakton Ranitidin Ciprofloxacin Lithionit Ebixa Metformin Morfin Lyrica Risperdal Sotalol Spironolakton (Se FASS för mer information om respektive preparat/grupp) Farmakodynamiska förändringar Många organ och organsystem i kroppen är känsligare hos en äldre person. Hjärnan till exempel visar en ökad känslighet för många centralt verkande läkemedel, bland annat sömnmedel, lugnande medel och opioider. Vidare kan nedsatt kapacitet i hjärnans kolinerga system – särskilt påtagligt vid Alzheimers demens, men också i viss mån vid normalt åldrande – leda till ökad känslighet för medel med antikolinerga effekter. Detta kan ge upphov till kognitiva störningar och konfusion. Perifert kan antikolinerga läkemedel bland annat ge muntorrhet, förstoppning och urinretention. Förteckning över de läkemedel som Socialstyrelsen bedömt ha betydande antikolinerga effekter finns i tabell 23.4. Baroreflexen, som reglerar blodtrycket till exempel vid kroppslägesförändringar, fungerar sämre hos äldre, vilket kan medföra blodtrycksfall vid uppresning (ortostatisk hypotension). En försämrad baroreflex ökar risken för läkemedelsorsakat blodtrycksfall. Det gäller i första hand hjärt-kärlläkemedel men också psykofarmaka såsom neuroleptika och många antidepressiva, samt medel mot Parkinsons sjukdom. Skyddsmekanismerna i magslemhinnan fungerar sämre hos äldre. Detta medför att äldre är mer känsliga för t.ex. NSAID och ASA, vilka då lättare ger magsår och magblödningar. Läkemedelsbiverkningar hos äldre 23 Läkemedelsbiverkningar är vanligare hos äldre än hos yngre. Antalet biverkningsrapporter ökar brant med stigande ålder. Den omfattande läkemedelsanvändningen är en av de viktigaste orsakerna till läkemedelsrelaterade problem såsom biverkningar, interaktioner och utebliven effekt. För alternativ till nedanstående behandlingar se avsnittet ”Lathund – läkemedel och äldre” längre fram i kapitlet. Läkemedel som oftast är orsak till biverkningar hos äldre 1. Hjärt-kärlläkemedel 2. Analgetika / antiinflammatoriska läkemedel 3. Psykofarmaka 366 Äldre och läkemedel 1. Hjärt-kärlläkemedel Diuretika Diuretikaanvändning är en vanlig orsak till biverkningar. Vanligast är att elektrolyt- och vätskebalansen rubbas. Diuretika kan även orsaka lågt blodtryck och uttorkning. Äldre dricker ofta otillräckligt vilket kan vara en bidragande orsak till uttorkning. Digoxin En studie av äldre med digoxinbehandling visade att 20 % felaktigt fått diagnosen hjärtsvikt på grund av symtom som svullna ben och andfåddhet. Diuretika kan inducera lågt P-kalium. Hypokalemi ökar effekten av digoxin, varför det kan vara motiverat att monitorera P-kalium hos patienter som behandlas med diuretika i kombination med digoxin. Digoxin utsöndras via njuren i aktiv form och har dessutom en liten terapeutisk bredd vilket innebär risk för intoxikation om inte dosen anpassas till njurfunktionen. Vanliga biverkningar av digoxin är aptitlöshet, illamående och trötthet men allvarligare är risken för konfusion och hjärtrytmrubbningar. Digoxin interagerar också med många läkemedel. Betablockerare Betablockerare, främst icke-selektiva, har rapporterats ge upphov dels till konfusionella reaktioner, dels till depressioner. Observera att substansen i ögondroppar för glaukombehandling kan absorberas tillräckligt mycket för att kunna ge pulmonella och kardiella biverkningar (utlösa eller försämra astma, arytmier, ge lägre maxpuls) samt ge depression, konfusion och sömnrubbningar. 2. Analgetika / antiinflammatoriska läkemedel NSAID och acetylsalicylsyra Generellt bör NSAID ges återhållsamt till äldre. Ett av skälen är att NSAID, genom att kontrahera blodkärlen i njurarna, kan påverka njurfunktionen. Detta kan leda till toxiska nivåer av läkemedel som till stor del utsöndras i aktiv form via njurarna (se tabell 23.1). Genom minskad förmåga att utsöndra vätska kan denna påverkan på njurarna också utlösa en latent hjärtsvikt eller förvärra en redan etablerad hjärtsvikt. I svåra fall kan NSAID även utlösa njursvikt. NSAID kan även orsaka blodtrycksförhöjning och motverka effekten av exempelvis furosemid, ACE-hämmare och betablockerare. Vid behandling med NSAID och acetylsalicylsyra (ASA) är sår och blödningar i magsäck och tolvfingertarm vanliga hos äldre. 23 NSAID kontraherar även blodkärlen till hjärnan och kan orsaka kognitiva störningar, konfusion, yrsel och fallolyckor. Opioider Observera risken för CNS-biverkningar såsom yrsel, sedering, kognitiva störningar och konfusion hos äldre. Beakta också risken för förstoppning. Äldre och läkemedel 367 Tramadol Tramadolpreparat ska förskrivas mycket restriktivt till äldre, eftersom läkemedlet medför risk för CNS-biverkningar såsom yrsel, sedering, kognitiva störningar och konfusion, men även illamående och kräkningar. Tramadol kan inducera och öka risken för krampanfall vid samtidig behandling med vissa psykofarmaka, exempelvis SSRI-preparat, TCA samt de flesta neuroleptika. Det finns även en risk för serotonergt syndrom vid samtidig behandling med SSRI, framför allt hos äldre med nedsatt njurfunktion. Vid utsättning, observera risken för utsättningssymtom. Se FAS-UT. 3. Psykofarmaka Bensodiazepiner Bensodiazepiner innebär en ökad risk för biverkningar i form av trötthet, kognitiva störningar, yrsel och fallolyckor. Långverkande bensodiazepiner (diazepam, flunitrazepam och nitrazepam) ökar risken ytterligare. Propavan Har längre verkningstid hos äldre, som inte sällan leder till dagtrötthet. Propavan kan även ge restless legs och därmed t.ex. nattvandrande. Antidepressiva medel Den äldre typen av antidepressiva läkemedel, så kallade tricykliska (TCA), är kraftigt antikolinerga och kan ge dels centrala biverkningar som försämrat minne och konfusion, dels perifera biverkningar såsom muntorrhet, förstoppning och urinretention. TCA har även sederande effekter och ökar risken för ortostatism. Såväl TCA som SSRI kan orsaka yrsel och fallolyckor. SSRI-preparat ökar också risken för gastrointestinal blödning framförallt vid samtidig behandling med NSAID-preparat och/eller lågdos ASA. Observera sänkt maxdos för citalopram och escitalopram till äldre, 20 mg respektive 10 mg, på grund av risk för förlängd QT-tid. Antipsykotiska läkemedel 23 Ett flertal studier talar för att äldre på särskilt boende ofta behandlas med antipsykotiska läkemedel på andra indikationer än de som är godkända, det vill säga psykoser och svår aggressivitet. Oro och beteendestörningar var indikationer som inte sällan förekom, indikationer där effekten är ytterst tveksam och till och med kan förvärra tillståndet. Konventionella antipsykotiska läkemedel är alla förknippade med risker för biverkningar hos äldre, såväl kognitiva störningar som extrapyramidala symtom – det vill säga motoriska störningar såsom parkinsonism, akatisi, och tardiv dyskinesi. Så kallade högdosneuroleptika (tabell 23.2) anses vara särskilt olämpliga för äldre då de har mer uttalade sederande och antikolinerga effekter och därför är förenade med en ökad risk för kognitiva störningar och förvirring. Högdosneuroleptika liksom risperidon kan även framkalla ortostatism. Alla neuroleptika skall användas mycket restriktivt med tanke på ovan nämnda biverkningar men också på grund av en ökad risk för allvarliga biverkningar såsom stroke och ökad dödlighet. 368 Äldre och läkemedel Tabell 23.2 - Högdosneuroleptika Substans Handelsnamn (ex) levomepromazin Nozinan klorprotixen Truxal melperon Buronil Substans quetiapin klozapin* alimemazin Handelsnamn (ex) Seroquel Leponex Theralen * atypisk (saknar eller har lägre grad av bl.a. extrapyramidala symtom) Några vanliga läkemedelsbiverkningar hos äldre Yrsel Yrsel kan orsakas av många läkemedel, bl.a. hjärt-kärlläkemedel, antipsykotiska läkemedel, sömnmedel, bensodiazepiner, antikolinerga medel, antidepressiva läkemedel, medel vid Parkinsonism och ögondroppar med betablockerande effekt. Vid hypertonibehandling: sätt patientens nuvarande symtom och livskvalitet i relation till ev. prognostiska vinster. Muntorrhet Den vanligaste orsaken till muntorrhet är läkemedelsbiverkan. Dessutom avtar salivsekretionen med åldern. Muntorrhet kan ge besvär i form av tal- och sväljsvårigheter, smakförlust, sår och sveda i munnen, skavande tandproteser, ökad kariesrisk och dålig andedräkt. Att inte känna smaken på maten och att det kanske gör ont eller är svårt att svälja kan leda till att patienten inte vill äta. Muntorrhet är en biverkan som inte är övergående. Patienten kan dock utveckla tolerans för den subjektivt upplevda känslan och känner kanske inte av muntorrheten efter en tids behandling. Det är dock viktigt att skydda tänderna. Fluortabletter, till exempel Xerodent, och andra preparat som ersätter eller stimulerar den egna salivproduktionen hjälper. Tänk på beredningsformen eftersom en person med demens kan ha svårt att hantera exempelvis sugtabletter. I dessa fall kan en spray eller gel vara ett alternativ – se även kapitel 13 Munhåla/Tandvård. Muntorra patienter bör undvika söta drycker och syrliga karameller för att kompensera sina problem. Muntorrhet är den i FASS tredje vanligaste biverkan och cirka 200 läkemedel kan ge just muntorrhet. I tabell 23.3 finns en förteckning över några av dessa läkemedel. Observera att även läkemedel med betydande antikolinerga effekter (tabell 23.4) orsakar muntorrhet. Tabell 23.3 - Exempel på läkemedel som kan orsaka muntorrhet. Substans Handelsnamn (ex) Substans furosemid Lasix Retard venlafaxin Norgesic haloperidol orfenadrin + zuklopentixol paracetamol morfin Dolcontin litium oxikodon Oxikodon propiomazin perfenazin Trilafon fluoxetin kodeinkombinationer Citodon citalopram buprenorfin Norspan escitalopram tramadol Nobligan paroxetin fentanyl Fentanyl sertralin selegilin Eldepryl fluvoxamin Handelsnamn (ex) Venlafaxin Haldol Cisordinol Lithionit Propavan Fluoxetin Citalopram Cipralex Paroxetin Sertralin Fevarin 23 Äldre och läkemedel 369 Förskrivare av läkemedel som kan orsaka muntorrhet bör informera sin patient om risken och om dess konsekvenser. Esofagusskador Med åldern minskar inte bara salivsekretionen utan även sväljförmågan och man har sett en högre frekvens av skador i matstrupsslemhinnan hos just äldre. Sjukdomar som kan försämra sväljförmågan är bland annat Parkinsons sjukdom och stroke. Detta ökar risken för att tabletter och kapslar skall fastna i svalget och leda till smärtsam och obehaglig vävnadsskada. Några läkemedel som kan orsaka frätskador är: kalium (Kaleorid) järn (Duroferon) bisfosfonater (t.ex. Alenat, Risedronat) pivmecillinam (Selexid) I de fall något av ovanstående läkemedel ordinerats, är det därför viktigt att välja rätt beredningsform och att dessa medel tas med rikligt med vätska och i upprätt ställning. Förstoppning Förstoppning hos äldre är ofta förekommande. Vanligaste orsaken är att äldre i regel rör sig för lite, dricker för lite och ofta är utsatta för biverkningar av läkemedel, exempelvis: opioider läkemedel med betydande antikolinerga effekter (tabell 23.4) järn (kan även ge upphov till diarré) vissa kalciumantagonister, t.ex. verapamil och diltiazem Sjukdomar som kan medföra nedsatt peristaltik är exempelvis Parkinsons sjukdom, MS, stroke, diabetes och hypotyreos. I första hand bör förstoppning behandlas förebyggande. Med motion, rätt kost och tillräckligt med dryck kan laxantia till stor del undvikas. Pajalagröt eller molinogröt (se recept nedan) är alternativ till laxermedel som, med goda resultat, prövats på sjukhem för att just minska användningen av dessa läkemedel. Pajalagröt 23 ½ dL linfrö ½ dL russin ½ dL katrinplommon ½ dL torkade aprikoser ½ tsk salt 7 dL vatten 1 dL havrekli 2 dL fiberhavregryn Molinogröt (1 portion) 2,5 dL vatten 5 g katrinplommon 10 g russin 14 g linfrö 30 g grahamsmjöl 370 Äldre och läkemedel Lägg allt utom havrekli och fiberhavregryn i blöt i vattnet över natten. Tillsätt kli och gryn och låt blandningen koka i 3-5 minuter under konstant omrörning. Färdig gröt kan förvaras i kylskåp i upp till en vecka och värmas i portioner i mikrovågsugn. Blötlägg frukt och linfrö över natten. Koka upp den blötlagda blandningen och rör ner grahamsmjölet. Låt sedan koka i 10 minuter. Koka gärna större sats, gröten blir bara godare av att värmas upp. Håller i upp till en vecka i kylskåp. Man kan även prova rapsolja, en matsked (15 ml) till maten. Varning för motorikstimulerande medel! Indikationen är tillfällig förstoppning. Högst en veckas behandling eftersom regelbunden och långvarigt bruk kan leda till kraftig försämring av den normala tarmfunktionen och till beroende av laxermedel och rubbningar i elektrolytbalansen. Undantag: patienter med opioidbehandling kan behöva långvarig behandling med motorikstimulerande laxantia. Konfusion Många läkemedel kan ge upphov till konfusion. Äldre, och speciellt personer med demens eller annan sjukdom/skada i hjärnan, är känsligare. I princip alla läkemedel med antikolinerg effekt kan orsaka konfusion, men fler läkemedel (via andra mekanismer) kan också ge upphov till konfusion (tabell 23.5). I tabell 23.4 listas läkemedel som enligt Socialstyrelsens indikatorer har betydande antikolinerga effekter och bör undvikas vid behandling av äldre om inte särskilda skäl finns. Tabell 23.4 - Läkemedel med betydande antikolinerga effekter Substans Handelsnamn (ex) Substans Handelsnamn (ex) glykopyrron Robinul levomepromazin Nozinan atropin Atropin proklorperazin Proklorperazin APL hyoscyamin Egazil klorprotixen Truxal butylskopolamin Buscopan klozapin Leponex skopolamin Scopoderm hydroxizin Atarax disopyramid Durbis klomipramin Anafranil oxybutynin Kentera amitriptylin Saroten biperiden Akineton nortriptylin Sensaval tolterodin Tolterodin maprotilin Ludiomil solifenacin Vesicare difenhydramin Desentol darifenacin Emselex dimenhydrinat Calma fesoterodin Toviaz trihexyfenidyl Pargitan morfin + Morfin-skopolamin alimemazin Theralen spasmolytika prometazin Lergigan ketobemidon + Ketogan (supp) propantelin Propantelin APL spasmolytika metylskopolamin Metylskopolamin APL oxikodon + Oxikodon-hyoscin APL hyoscin 23 Tabell 23.5 - Exempel på icke-antikolinerga läkemedel/läkemedelsgrupper som kan leda till konfusion Substans / grupp Handelsnamn (ex) Substans / grupp Handelsnamn (ex) fenytoin Fenantoin L-dopa Madopark bensodiazepiner Stesolid NSAID Diklofenak betablockerare Propranolol opioider Morfin karbamazepin Tegretol dopaminerga Pramipexol parkinsonmedel digoxin Digoxin glukokortikoider fenobarbital Prednisolon Fenemal H2-antagonister Ranitidin Äldre och läkemedel 371 Lathund – läkemedel och äldre Lathunden listar läkemedel man bör undvika respektive särskilt beakta vid förskrivning till äldre, vad som är orsaken samt alternativ att överväga. Lathunden kan även skrivas ut i fickformat från Intranätet under ämnesområde ”Läkemedel”, välj ”Behandlingsrekommendationer”. Preparat som bör undvikas/förskrivas restriktivt till äldre Preparat Kommentar Förslag till ev. alternativ Långverkande bensodiazepiner Lugnande Diazepam (Stesolid) Risk för dagtrötthet, kognitiva störningar, muskelsvaghet, balansstörningar och fall. Sömnpreparat SSRI vid panikångest, tvångssyndrom eller samtidig depression. Om bensodiazepin aktuellt är Oxascand lämpligt val p.g.a. halveringstid (i dos <30 mg/dygn). Zopiklon vid behov. Nitrazepam (Mogadon) Flunitrazepam (Fluscand) Läkemedel med antikolinerg effekt Medel mot inkontinens Detrusitol, Vesicare, Ditropan, Toviaz, Emselex Risk för kognitiv påverkan, akut konfusion, urinretention, obstipation, muntorrhet. Tricykliska antidepressiva Pröva utsättning – utvärdera. Överväg byte till SSRI. Anafranil/Klomipramin, Saroten, Sensaval Övriga antikolinerga medel Vid klåda ev. Cetirizin, Loratadin, Tavegyl. Vid oro ev. Oxascand. Atarax, Theralen, Lergigan Antipsykotika Risperdal, Haldol, Seroquel, Nozinan, Fluanxol 23 Rek endast vid psykotiska tillstånd. Vid indikation, lägsta möjliga dos. Risk för extrapyramidala symtom, sedation, kognitiva störningar, ortostatism. Ökad mortalitet/cerebrovaskulära händelser vid demens. Regelbundet ställningstagande till dosminskning/utsättning. Kort behandlingstid bör planeras. Övriga olämpliga läkemedel Propavan Tramadol Propavan kan även ge dagtrötthet samt extrapyramidala symtom t.ex. restless legs Utsättning. Risk för illamående, yrsel, kognitiv påverkan, obstipation. Rek. paracetamol i fulldos. Zopiklon vid behov. Vid otillräcklig smärtlindring rek. stark opioid i tillägg. Användbara länkar: Utsättning av läkemedel, www.fasut.nu Olämpliga läkemedel för äldre, www.sos.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18085/2010-6-29.pdf Interaktioner, www.janusinfo.org eller Pascal Beräkning av njurfunktion, kalkylator finns på http://www.egfr.se/eGFRse.htm 372 Äldre och läkemedel Läkemedel att särskilt beakta Preparat Kommentar Förslag till ev. alternativ NSAID Bör användas restriktivt p.g.a. risk för magblödning, vätskeretention, hjärtsvikt samt nedsatt njurfunktion. Mindre lämpligt vid hjärt-och njursvikt Rek. Paracetamol i första hand. Möjligen Ibuprofen eller Naproxen i lägsta möjliga dos som vid behov eller som kort kur (1-2 veckor) Loopdiuretika Risk för yrsel, fall, uttorkning och elektrolytrubbningar Om möjligt endast som vid behov/tillägg till behandling. Följ vikt och ödemtendens hos patient med hjärtsvikt. Protonpumpshämmare Bidrar till minskat upptag av vitamin Behovet bör regelbundet omvärdeB12, järn, kalcium. ras. Trappas ut långsamt. Sömnläkemedel Vid regelbunden användning riskerar den sedativa effekten att avta, men risk för biverkningar och fall kvarstår Icke farmakologisk behandling första åtgärd. Trappas ut vid utsättning. Rek. Zopiklon vid behov Antidepressiva Ökad fallrisk Ompröva behovet. Trappas ut långsamt. Peroralt kortison Riskfaktor för osteoporos och frakturer Ompröva. Trappas ut. Aktuellt med osteoporosprofylax? Digoxin Riskfyllt läkemedel, smal terapeutisk bredd. Vid för hög koncentration, aptitlöshet, kräkning, trötthet, förvirring, dimsyn, arytmi. Använd endast vid förmaksflimmer och svår hjärtsvikt. Risk för intoxikation vid nedsatt njurfunktion. Mät S-digoxin. Antiepileptika Risk för negativ inverkan på kognitiv förmåga. Interagerar med många läkemedel Aktuell indikation? Bör omprövas varje år och efter en längre tids anfallsfrihet. Mät serumkoncentration. Opioider Risk för sedation, hallucinationer, konfusion och fall Behandlingseffekt utvärderas och indikation omprövas. Nya rekommenderade maxdoser Trombyl - Max 75 mg till patient över 75 år, oavsett indikation Citalopram - Max 20 mg till äldre patient Cipralex - Max 10 mg till äldre patient Kontaktuppgifter apotekarstöd vid läkemedelsgenomgång Primärvård: tfn 0300-565411, fax 0300-565049, e-post: [email protected] Hallands sjukhus Halmstad: tfn 035-131949 Hallands sjukhus Varberg / Kungsbacka: tfn 0340-663787 23 Äldre och läkemedel 373 Läkemedelsgenomgångar Bakgrund Läkemedelgenomgångar är en metod för att på ett strukturerat sätt analysera och utvärdera en patients läkemedelsbehandling. Syftet är att optimera den enskilda patientens läkemedelsbehandling för att minska risken för läkemedelsrelaterade problem och på så sätt ge bättre förutsättningar för en ökad hälsa och livskvalitet. Den 1:e september 2012 infördes en ny föreskrift (SOSFS 2012:9) som innebär att läkemedelsgenomgångar skall erbjudas alla som är 75 år eller äldre och som har minst 5 läkemedel vid besök i öppen vård, inskrivning i sluten vård, påbörjad hemsjukvård samt inflyttning på särskilt boende för äldre eller annan boendeform som omfattas av 18§ HSL (1982:763). De två senare grupperna skall erbjudas läkemedelsgenomgång minst en gång per år. Halland har sedan 2005, i samverkan med de halländska kommunerna, arbetat med läkemedelsgenomgångar till äldre på särskilda boenden enligt en modell som kallas Modell Halland. Under 2012 introducerades en vidareutvecklad version av modellen. Metod Regiongemensam rutin för läkemedelsgenomgångar En regiongemensam rutin för läkemedelsgenomgångar fastställdes i februari 2013 och innefattar både läkemedelsgenomgångar för patienter som besöker närsjukvården och patienter som blir inlagda på Hallands sjukhus. För mer information om rutinen se Region Hallands intranät. För äldre på särskilda boenden tillämpas modell Halland. Särskilda boenden Alla äldre på särskilda boenden skall få minst en läkemedelsgenomgång per år. På läkemedelsgenomgången deltar förutom läkaren även sjuksköterska och undersköterska som kan bidra med information och observationer kring patienten och på så sätt ge läkaren ett bättre underlag för att fatta beslut om behandling. För att höja kunskapen om läkemedel och äldre hos personal inom äldreomsorgen erbjuds undersköterskor och sjuksköterskor i kommunerna kontinuerligt utbildningar i ämnet. Såväl Region Halland som Hallands kommuner anser att man genom att utbilda och samverka med den personal som jobbar närmast de äldre borgar för en god läkemedelsanvändning på sikt. 23 Tjänst läkemedelsgenomgång För läkare inom primärvården i Halland finns apotekare tillgängliga alla vardagar för att bistå i arbetet med läkemedelsgenomgångar både på vårdcentraler och i särskilda boenden. Tjänsten kallas ”Tjänst läkemedelsgenomgång” och är kostnadsfri. Apotekaren kan göra en grundlig genomgång av patientens läkemedelsbehandling utifrån läkemedelslista och journaldata, hitta potentiella läkemedelsrelaterade problem och ge förslag på åtgärder. Hit kan man även vända sig om man har läkemedelsrelaterade frågor. Efter önskemål kan apotekaren komma till vårdcentralen för ett läkemedelssamtal med patienten eller delta på läkemedelsgenomgången ute på det särskilda boendet. Tel 0300-565411, Fax 0300-565049, E-post: [email protected] Mer information om Modell Halland och Tjänst läkemedelsgenomgång finns på www.regionhalland.se/modellhalland. 374 Äldre och läkemedel Utsättning av läkemedel Det finns flera skäl till att utsättning av läkemedel är svårare än insättning. Exempel på några sådana är bristande tid, bristande läkarkontinuitet och oklarheter om vem som är ansvarig för uppföljning och omprövning, särskilt om patienten byter vårdform. Det krävs även kunskap, erfarenhet, trygghet och mod. FAS-UT är en handbok för utvärdering och avslutande av läkemedelsbehandling. Här hittar man bland annat tydliga uttrappningsscheman som kan utgöra ett stöd vid seponering. Den redogör även för olika fenomen och effekter som kan uppstå i samband med avslutandet av en läkemedelsbehandling, vad som är skillnaden mellan reboundfenomen /utsättningssymtom och ett återinsjuknande i grundsjukdomen. Kunskaper om detta leder till ökade chanser för lyckade utsättningsförsök av till exempel sömnmedel, protonpumpshämmare och SSRI. FAS-UT kan beställas från läkemedelskommittén [email protected]. Mer information och referenser finns att få från Läkemedelskommitténs kansli. Utarbetad av Terapigrupp GERIATRIK Terapigruppens sammansättning och kontaktuppgifter återfinns i kapitel 25. 23 Äldre och läkemedel 375