Kapitel 23 Äldre och läkemedel

Kapitel 23
Äldre och läkemedel
Bakgrund
Den vanligaste behandlingsformen för äldre (65+) är läkemedel. År 2012 var den totala
kostnaden för läkemedel i öppenvård i Halland 2,90 miljoner kronor/1 000 invånare. För
personer 65 år eller äldre var motsvarande siffra 5,84 miljoner kronor/1 000 invånare och
personer äldre än 80 år för 6,80 miljoner kronor/1 000 invånare.
Läkemedelsanvändningen hos äldre har ökat kontinuerligt under 90- och 00-talet. Detta är
särskilt påtagligt för äldre i särskilda boendeformer som idag är ordinerade i medeltal 8-10
olika läkemedel, men också för multisjuka äldre i ordinärt boende. Den omfattande läkemedelsanvändningen innebär en påtaglig risk för biverkningar och läkemedelsinteraktioner. Ett flertal studier har också visat att det förekommer irrationell och potentiellt olämplig
behandling med vissa läkemedel, bland annat antipsykotiska läkemedel, läkemedel med
betydande antikolinerga effekter långverkande lugnande medel och sömnmedel. Hit hör
även NSAID, diuretika, ACE-hämmare och opioider. En tydlig och allvarlig konsekvens av
den omfattande läkemedelsanvändningen hos äldre är det faktum att en betydande andel,
uppemot 30 %, av akuta inläggningar av äldre på sjukhus idag, beror på biverkningar.
Äldrefarmakologi
Åldrandet medför förändringar som påverkar kroppens sätt att omsätta och reagera på
läkemedel. Detta innebär inte sällan att äldre får såväl förlängd som förstärkt effekt av
läkemedel vilket kräver justering av doser eller doseringsintervall och/eller byte till lämpligare läkemedel.
Farmakokinetiska förändringar
Den åldersberoende nedgången av njurfunktionen är den viktigaste farmakokinetiska
variabeln som ändras med stigande ålder. Njurarnas filtrationshastiget (GFR) avtar med
cirka 1 mL/min/år från ungefär 40 års ålder. Detta innebär att äldre på 75-80 år har en
nästan halverad njurfunktion enbart p.g.a. det normala åldrandet. Olika sjukdomar
som t.ex. diabetes och hypertoni kan leda till ännu sämre njurfunktion. Den minskade
njurkapaciteten har betydelse framförallt för läkemedel som helt, eller till stor del, utsöndras i aktiv form (modersubstans och/eller aktiva metaboliter) via njuren (se tabell 23.1).
Främst läkemedel med liten terapeutisk bredd kan då ge allvarliga biverkningar. Exempel
på sådana läkemedel är digoxin och litium. Detta kan ofta motverkas genom att reducera
mängden tillfört läkemedel, antingen genom att förlänga dosintervallet eller genom att
minska den enskilda dosen.
23
Levermetabolismen är för många läkemedel i genomsnitt något lägre hos äldre, men detta
betyder inte alltid något för effekt eller biverkan. Diazepam är dock ett exempel på ett
läkemedel vars metabolism kan minska med åldern, vilket kan resultera i förlängda halveringstider och ackumulering.
När vi åldras förlorar vi kroppsvätska vilket gör att andelen fettvävnad ökar. Detta medför
framförallt att fettlösliga läkemedel som till exempel centralt verkande läkemedel som
opioider, neuroleptika, antidepressiva och bensodiazepiner, får ökad distributionsvolym
och därmed förlängd halveringstid. Hos riktigt gamla minskar dock andelen fettvävnad
igen, vilket också kan påverka läkemedelseffekten.
Låga albuminnivåer i blodet kan öka den fria fraktionen och därmed effekten av läkemedel
med hög plasmaproteinbindningsgrad.
Äldre och läkemedel 365
Tabell 23.1 - Exempel på läkemedel/läkemedelsgrupper som eventuellt måste dosjusteras, bytas ut eller sättas ut vid nedsatt njurfunktion.
Substans / grupp
Handelsnamn (ex)
Substans / grupp Handelsnamn (ex)
ACE-hämmare
allopurinol
amilorid
aminoglykosider
angiotensin IIhämmare
ASA
atenolol
cefalosporiner
citalopram
digoxin
gabapentin
Enalapril
Allopurinol
Normorix
Nebcina
Losartan
Treo
Atenolol
Cefadroxil
Citalopram
Digoxin
Gabapentin
H2-blockerare
Kinoloner
Litium
Memantin
flertalet perorala
antidiabetika
flertalet opioider
Pregabalin
Risperidon
Sotalol
Spironolakton
Ranitidin
Ciprofloxacin
Lithionit
Ebixa
Metformin
Morfin
Lyrica
Risperdal
Sotalol
Spironolakton
(Se FASS för mer information om respektive preparat/grupp)
Farmakodynamiska förändringar
Många organ och organsystem i kroppen är känsligare hos en äldre person. Hjärnan
till exempel visar en ökad känslighet för många centralt verkande läkemedel, bland annat
sömnmedel, lugnande medel och opioider. Vidare kan nedsatt kapacitet i hjärnans kolinerga system – särskilt påtagligt vid Alzheimers demens, men också i viss mån vid normalt
åldrande – leda till ökad känslighet för medel med antikolinerga effekter. Detta kan ge
upphov till kognitiva störningar och konfusion. Perifert kan antikolinerga läkemedel bland
annat ge muntorrhet, förstoppning och urinretention. Förteckning över de läkemedel som
Socialstyrelsen bedömt ha betydande antikolinerga effekter finns i tabell 23.4.
Baroreflexen, som reglerar blodtrycket till exempel vid kroppslägesförändringar, fungerar
sämre hos äldre, vilket kan medföra blodtrycksfall vid uppresning (ortostatisk hypotension).
En försämrad baroreflex ökar risken för läkemedelsorsakat blodtrycksfall. Det gäller i första
hand hjärt-kärlläkemedel men också psykofarmaka såsom neuroleptika och många antidepressiva, samt medel mot Parkinsons sjukdom.
Skyddsmekanismerna i magslemhinnan fungerar sämre hos äldre. Detta medför att äldre
är mer känsliga för t.ex. NSAID och ASA, vilka då lättare ger magsår och magblödningar.
Läkemedelsbiverkningar hos äldre
23
Läkemedelsbiverkningar är vanligare hos äldre än hos yngre. Antalet biverkningsrapporter ökar
brant med stigande ålder. Den omfattande läkemedelsanvändningen är en av de viktigaste
orsakerna till läkemedelsrelaterade problem såsom biverkningar, interaktioner och utebliven
effekt.
För alternativ till nedanstående behandlingar se avsnittet ”Lathund – läkemedel och äldre”
längre fram i kapitlet.
Läkemedel som oftast är orsak till biverkningar hos äldre
1. Hjärt-kärlläkemedel
2. Analgetika / antiinflammatoriska läkemedel
3. Psykofarmaka
366 Äldre och läkemedel
1. Hjärt-kärlläkemedel
Diuretika
Diuretikaanvändning är en vanlig orsak till biverkningar. Vanligast är att elektrolyt- och
vätskebalansen rubbas. Diuretika kan även orsaka lågt blodtryck och uttorkning. Äldre
dricker ofta otillräckligt vilket kan vara en bidragande orsak till uttorkning.
Digoxin
En studie av äldre med digoxinbehandling visade att 20 % felaktigt fått diagnosen hjärtsvikt
på grund av symtom som svullna ben och andfåddhet.
Diuretika kan inducera lågt P-kalium. Hypokalemi ökar effekten av digoxin, varför det kan
vara motiverat att monitorera P-kalium hos patienter som behandlas med diuretika i kombination med digoxin. Digoxin utsöndras via njuren i aktiv form och har dessutom en liten
terapeutisk bredd vilket innebär risk för intoxikation om inte dosen anpassas till njurfunktionen. Vanliga biverkningar av digoxin är aptitlöshet, illamående och trötthet men allvarligare är risken för konfusion och hjärtrytmrubbningar.
Digoxin interagerar också med många läkemedel.
Betablockerare
Betablockerare, främst icke-selektiva, har rapporterats ge upphov dels till konfusionella
reaktioner, dels till depressioner. Observera att substansen i ögondroppar för glaukombehandling kan absorberas tillräckligt mycket för att kunna ge pulmonella och kardiella
biverkningar (utlösa eller försämra astma, arytmier, ge lägre maxpuls) samt ge depression,
konfusion och sömnrubbningar.
2. Analgetika / antiinflammatoriska läkemedel
NSAID och acetylsalicylsyra
Generellt bör NSAID ges återhållsamt till äldre. Ett av skälen är att NSAID, genom att
kontrahera blodkärlen i njurarna, kan påverka njurfunktionen. Detta kan leda till toxiska
nivåer av läkemedel som till stor del utsöndras i aktiv form via njurarna (se tabell 23.1).
Genom minskad förmåga att utsöndra vätska kan denna påverkan på njurarna också
utlösa en latent hjärtsvikt eller förvärra en redan etablerad hjärtsvikt. I svåra fall kan NSAID
även utlösa njursvikt.
NSAID kan även orsaka blodtrycksförhöjning och motverka effekten av exempelvis furosemid, ACE-hämmare och betablockerare.
Vid behandling med NSAID och acetylsalicylsyra (ASA) är sår och blödningar i magsäck
och tolvfingertarm vanliga hos äldre.
23
NSAID kontraherar även blodkärlen till hjärnan och kan orsaka kognitiva störningar, konfusion, yrsel och fallolyckor.
Opioider
Observera risken för CNS-biverkningar såsom yrsel, sedering, kognitiva störningar och konfusion hos äldre. Beakta också risken för förstoppning.
Äldre och läkemedel 367
Tramadol
Tramadolpreparat ska förskrivas mycket restriktivt till äldre, eftersom läkemedlet medför risk
för CNS-biverkningar såsom yrsel, sedering, kognitiva störningar och konfusion, men även
illamående och kräkningar.
Tramadol kan inducera och öka risken för krampanfall vid samtidig behandling med vissa
psykofarmaka, exempelvis SSRI-preparat, TCA samt de flesta neuroleptika.
Det finns även en risk för serotonergt syndrom vid samtidig behandling med SSRI, framför
allt hos äldre med nedsatt njurfunktion.
Vid utsättning, observera risken för utsättningssymtom. Se FAS-UT.
3. Psykofarmaka
Bensodiazepiner
Bensodiazepiner innebär en ökad risk för biverkningar i form av trötthet, kognitiva störningar, yrsel och fallolyckor. Långverkande bensodiazepiner (diazepam, flunitrazepam och
nitrazepam) ökar risken ytterligare.
Propavan
Har längre verkningstid hos äldre, som inte sällan leder till dagtrötthet. Propavan kan även
ge restless legs och därmed t.ex. nattvandrande.
Antidepressiva medel
Den äldre typen av antidepressiva läkemedel, så kallade tricykliska (TCA), är kraftigt
antikolinerga och kan ge dels centrala biverkningar som försämrat minne och konfusion,
dels perifera biverkningar såsom muntorrhet, förstoppning och urinretention. TCA har även
sederande effekter och ökar risken för ortostatism.
Såväl TCA som SSRI kan orsaka yrsel och fallolyckor. SSRI-preparat ökar också risken för
gastrointestinal blödning framförallt vid samtidig behandling med NSAID-preparat och/eller
lågdos ASA.
Observera sänkt maxdos för citalopram och escitalopram till äldre, 20 mg respektive 10
mg, på grund av risk för förlängd QT-tid.
Antipsykotiska läkemedel
23
Ett flertal studier talar för att äldre på särskilt boende ofta behandlas med antipsykotiska
läkemedel på andra indikationer än de som är godkända, det vill säga psykoser och svår
aggressivitet. Oro och beteendestörningar var indikationer som inte sällan förekom, indikationer där effekten är ytterst tveksam och till och med kan förvärra tillståndet.
Konventionella antipsykotiska läkemedel är alla förknippade med risker för biverkningar
hos äldre, såväl kognitiva störningar som extrapyramidala symtom – det vill säga motoriska störningar såsom parkinsonism, akatisi, och tardiv dyskinesi.
Så kallade högdosneuroleptika (tabell 23.2) anses vara särskilt olämpliga för äldre då de
har mer uttalade sederande och antikolinerga effekter och därför är förenade med en ökad
risk för kognitiva störningar och förvirring. Högdosneuroleptika liksom risperidon kan även
framkalla ortostatism. Alla neuroleptika skall användas mycket restriktivt med tanke på
ovan nämnda biverkningar men också på grund av en ökad risk för allvarliga biverkningar
såsom stroke och ökad dödlighet.
368 Äldre och läkemedel
Tabell 23.2 - Högdosneuroleptika
Substans
Handelsnamn (ex)
levomepromazin
Nozinan
klorprotixen
Truxal
melperon
Buronil
Substans
quetiapin
klozapin*
alimemazin
Handelsnamn (ex)
Seroquel
Leponex
Theralen
* atypisk (saknar eller har lägre grad av bl.a. extrapyramidala symtom)
Några vanliga läkemedelsbiverkningar hos äldre
Yrsel
Yrsel kan orsakas av många läkemedel, bl.a. hjärt-kärlläkemedel, antipsykotiska läkemedel, sömnmedel, bensodiazepiner, antikolinerga medel, antidepressiva läkemedel, medel
vid Parkinsonism och ögondroppar med betablockerande effekt.
Vid hypertonibehandling: sätt patientens nuvarande symtom och livskvalitet i relation till ev.
prognostiska vinster.
Muntorrhet
Den vanligaste orsaken till muntorrhet är läkemedelsbiverkan. Dessutom avtar salivsekretionen med åldern. Muntorrhet kan ge besvär i form av tal- och sväljsvårigheter,
smakförlust, sår och sveda i munnen, skavande tandproteser, ökad kariesrisk och dålig
andedräkt. Att inte känna smaken på maten och att det kanske gör ont eller är svårt att
svälja kan leda till att patienten inte vill äta.
Muntorrhet är en biverkan som inte är övergående. Patienten kan dock utveckla tolerans
för den subjektivt upplevda känslan och känner kanske inte av muntorrheten efter en tids
behandling. Det är dock viktigt att skydda tänderna. Fluortabletter, till exempel Xerodent,
och andra preparat som ersätter eller stimulerar den egna salivproduktionen hjälper. Tänk
på beredningsformen eftersom en person med demens kan ha svårt att hantera exempelvis sugtabletter. I dessa fall kan en spray eller gel vara ett alternativ – se även kapitel 13 Munhåla/Tandvård. Muntorra patienter bör undvika söta drycker och syrliga karameller för
att kompensera sina problem.
Muntorrhet är den i FASS tredje vanligaste biverkan och cirka 200 läkemedel kan ge just
muntorrhet. I tabell 23.3 finns en förteckning över några av dessa läkemedel. Observera
att även läkemedel med betydande antikolinerga effekter (tabell 23.4) orsakar muntorrhet.
Tabell 23.3 - Exempel på läkemedel som kan orsaka muntorrhet.
Substans
Handelsnamn (ex) Substans
furosemid
Lasix Retard
venlafaxin
Norgesic
haloperidol
orfenadrin +
zuklopentixol
paracetamol
morfin
Dolcontin
litium
oxikodon
Oxikodon
propiomazin
perfenazin
Trilafon
fluoxetin
kodeinkombinationer Citodon
citalopram
buprenorfin
Norspan
escitalopram
tramadol
Nobligan
paroxetin
fentanyl
Fentanyl
sertralin
selegilin
Eldepryl
fluvoxamin
Handelsnamn (ex)
Venlafaxin
Haldol
Cisordinol
Lithionit
Propavan
Fluoxetin
Citalopram
Cipralex
Paroxetin
Sertralin
Fevarin
23
Äldre och läkemedel 369
Förskrivare av läkemedel som kan orsaka muntorrhet bör informera sin patient om risken
och om dess konsekvenser.
Esofagusskador
Med åldern minskar inte bara salivsekretionen utan även sväljförmågan och man har sett
en högre frekvens av skador i matstrupsslemhinnan hos just äldre. Sjukdomar som kan
försämra sväljförmågan är bland annat Parkinsons sjukdom och stroke. Detta ökar risken
för att tabletter och kapslar skall fastna i svalget och leda till smärtsam och obehaglig
vävnadsskada. Några läkemedel som kan orsaka frätskador är:
ƒ kalium (Kaleorid)
ƒ järn (Duroferon)
ƒ bisfosfonater (t.ex. Alenat, Risedronat)
ƒ pivmecillinam (Selexid)
I de fall något av ovanstående läkemedel ordinerats, är det därför viktigt att välja rätt beredningsform och att dessa medel tas med rikligt med vätska och i upprätt ställning.
Förstoppning
Förstoppning hos äldre är ofta förekommande. Vanligaste orsaken är att äldre i regel rör
sig för lite, dricker för lite och ofta är utsatta för biverkningar av läkemedel, exempelvis:
ƒ opioider
ƒ läkemedel med betydande antikolinerga effekter (tabell 23.4)
ƒ järn (kan även ge upphov till diarré)
ƒ vissa kalciumantagonister, t.ex. verapamil och diltiazem
Sjukdomar som kan medföra nedsatt peristaltik är exempelvis Parkinsons sjukdom, MS,
stroke, diabetes och hypotyreos.
I första hand bör förstoppning behandlas förebyggande. Med motion, rätt kost och tillräckligt med dryck kan laxantia till stor del undvikas. Pajalagröt eller molinogröt (se recept
nedan) är alternativ till laxermedel som, med goda resultat, prövats på sjukhem för att just
minska användningen av dessa läkemedel.
Pajalagröt
23
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
½ dL linfrö
½ dL russin
½ dL katrinplommon
½ dL torkade aprikoser
½ tsk salt
7 dL vatten
1 dL havrekli
2 dL fiberhavregryn
Molinogröt (1 portion)
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
2,5 dL vatten
5 g katrinplommon
10 g russin
14 g linfrö
30 g grahamsmjöl
370 Äldre och läkemedel
Lägg allt utom havrekli och fiberhavregryn i
blöt i vattnet över natten. Tillsätt kli och gryn
och låt blandningen koka i 3-5 minuter under
konstant omrörning. Färdig gröt kan förvaras
i kylskåp i upp till en vecka och värmas i
portioner i mikrovågsugn.
Blötlägg frukt och linfrö över natten. Koka
upp den blötlagda blandningen och rör ner
grahamsmjölet. Låt sedan koka i 10 minuter.
Koka gärna större sats, gröten blir bara
godare av att värmas upp. Håller i upp till en
vecka i kylskåp.
Man kan även prova rapsolja, en matsked (15 ml) till maten.
Varning för motorikstimulerande medel! Indikationen är tillfällig förstoppning. Högst en
veckas behandling eftersom regelbunden och långvarigt bruk kan leda till kraftig försämring av den normala tarmfunktionen och till beroende av laxermedel och rubbningar i
elektrolytbalansen.
Undantag: patienter med opioidbehandling kan behöva långvarig behandling med motorikstimulerande laxantia.
Konfusion
Många läkemedel kan ge upphov till konfusion. Äldre, och speciellt personer med demens
eller annan sjukdom/skada i hjärnan, är känsligare. I princip alla läkemedel med antikolinerg effekt kan orsaka konfusion, men fler läkemedel (via andra mekanismer) kan också
ge upphov till konfusion (tabell 23.5). I tabell 23.4 listas läkemedel som enligt Socialstyrelsens indikatorer har betydande antikolinerga effekter och bör undvikas vid behandling av
äldre om inte särskilda skäl finns.
Tabell 23.4 - Läkemedel med betydande antikolinerga effekter
Substans
Handelsnamn (ex)
Substans
Handelsnamn (ex)
glykopyrron
Robinul
levomepromazin
Nozinan
atropin
Atropin
proklorperazin
Proklorperazin APL
hyoscyamin
Egazil
klorprotixen
Truxal
butylskopolamin
Buscopan
klozapin
Leponex
skopolamin
Scopoderm
hydroxizin
Atarax
disopyramid
Durbis
klomipramin
Anafranil
oxybutynin
Kentera
amitriptylin
Saroten
biperiden
Akineton
nortriptylin
Sensaval
tolterodin
Tolterodin
maprotilin
Ludiomil
solifenacin
Vesicare
difenhydramin
Desentol
darifenacin
Emselex
dimenhydrinat
Calma
fesoterodin
Toviaz
trihexyfenidyl
Pargitan
morfin +
Morfin-skopolamin
alimemazin
Theralen
spasmolytika
prometazin
Lergigan
ketobemidon +
Ketogan (supp)
propantelin
Propantelin APL
spasmolytika
metylskopolamin Metylskopolamin APL
oxikodon +
Oxikodon-hyoscin APL
hyoscin
23
Tabell 23.5 - Exempel på icke-antikolinerga läkemedel/läkemedelsgrupper som kan
leda till konfusion
Substans / grupp
Handelsnamn (ex) Substans / grupp
Handelsnamn (ex)
fenytoin
Fenantoin
L-dopa
Madopark
bensodiazepiner
Stesolid
NSAID
Diklofenak
betablockerare
Propranolol
opioider
Morfin
karbamazepin
Tegretol
dopaminerga
Pramipexol
parkinsonmedel
digoxin
Digoxin
glukokortikoider
fenobarbital
Prednisolon
Fenemal
H2-antagonister
Ranitidin
Äldre och läkemedel
371
Lathund – läkemedel och äldre
Lathunden listar läkemedel man bör undvika respektive särskilt beakta vid förskrivning till
äldre, vad som är orsaken samt alternativ att överväga. Lathunden kan även skrivas ut i
fickformat från Intranätet under ämnesområde ”Läkemedel”, välj ”Behandlingsrekommendationer”.
Preparat som bör undvikas/förskrivas restriktivt till äldre
Preparat
Kommentar
Förslag till ev. alternativ
Långverkande bensodiazepiner
Lugnande
Diazepam (Stesolid)
Risk för dagtrötthet, kognitiva
störningar, muskelsvaghet,
balansstörningar och fall.
Sömnpreparat
SSRI vid panikångest, tvångssyndrom eller samtidig depression.
Om bensodiazepin aktuellt är
Oxascand lämpligt val p.g.a. halveringstid (i dos <30 mg/dygn).
Zopiklon vid behov.
Nitrazepam (Mogadon)
Flunitrazepam (Fluscand)
Läkemedel med antikolinerg effekt
Medel mot inkontinens
Detrusitol, Vesicare,
Ditropan, Toviaz, Emselex
Risk för kognitiv påverkan,
akut konfusion, urinretention,
obstipation, muntorrhet.
Tricykliska antidepressiva
Pröva utsättning – utvärdera.
Överväg byte till SSRI.
Anafranil/Klomipramin,
Saroten, Sensaval
Övriga antikolinerga medel
Vid klåda ev. Cetirizin, Loratadin,
Tavegyl. Vid oro ev. Oxascand.
Atarax, Theralen, Lergigan
Antipsykotika
Risperdal, Haldol, Seroquel,
Nozinan, Fluanxol
23
Rek endast vid psykotiska
tillstånd.
Vid indikation, lägsta möjliga dos.
Risk för extrapyramidala
symtom, sedation, kognitiva
störningar, ortostatism. Ökad
mortalitet/cerebrovaskulära
händelser vid demens.
Regelbundet ställningstagande till
dosminskning/utsättning.
Kort behandlingstid bör planeras.
Övriga olämpliga läkemedel
Propavan
Tramadol
Propavan kan även ge dagtrötthet samt extrapyramidala
symtom t.ex. restless legs
Utsättning.
Risk för illamående, yrsel,
kognitiv påverkan, obstipation.
Rek. paracetamol i fulldos.
Zopiklon vid behov.
Vid otillräcklig smärtlindring rek.
stark opioid i tillägg.
Användbara länkar:
Utsättning av läkemedel, www.fasut.nu
Olämpliga läkemedel för äldre, www.sos.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18085/2010-6-29.pdf
Interaktioner, www.janusinfo.org eller Pascal
Beräkning av njurfunktion, kalkylator finns på http://www.egfr.se/eGFRse.htm
372 Äldre och läkemedel
Läkemedel att särskilt beakta
Preparat
Kommentar
Förslag till ev. alternativ
NSAID
Bör användas restriktivt p.g.a. risk
för magblödning, vätskeretention,
hjärtsvikt samt nedsatt njurfunktion.
Mindre lämpligt vid hjärt-och
njursvikt
Rek. Paracetamol i första hand.
Möjligen Ibuprofen eller Naproxen
i lägsta möjliga dos som vid behov
eller som kort kur (1-2 veckor)
Loopdiuretika
Risk för yrsel, fall, uttorkning och
elektrolytrubbningar
Om möjligt endast som vid behov/tillägg till behandling. Följ vikt
och ödemtendens hos patient med
hjärtsvikt.
Protonpumpshämmare
Bidrar till minskat upptag av vitamin Behovet bör regelbundet omvärdeB12, järn, kalcium.
ras. Trappas ut långsamt.
Sömnläkemedel
Vid regelbunden användning
riskerar den sedativa effekten att
avta, men risk för biverkningar och
fall kvarstår
Icke farmakologisk behandling
första åtgärd.
Trappas ut vid utsättning.
Rek. Zopiklon vid behov
Antidepressiva
Ökad fallrisk
Ompröva behovet. Trappas ut
långsamt.
Peroralt kortison
Riskfaktor för osteoporos och
frakturer
Ompröva. Trappas ut. Aktuellt
med osteoporosprofylax?
Digoxin
Riskfyllt läkemedel, smal terapeutisk bredd.
Vid för hög koncentration, aptitlöshet, kräkning, trötthet, förvirring,
dimsyn, arytmi.
Använd endast vid förmaksflimmer
och svår hjärtsvikt.
Risk för intoxikation vid nedsatt
njurfunktion.
Mät S-digoxin.
Antiepileptika
Risk för negativ inverkan på kognitiv förmåga.
Interagerar med många läkemedel
Aktuell indikation? Bör omprövas
varje år och efter en längre tids
anfallsfrihet.
Mät serumkoncentration.
Opioider
Risk för sedation, hallucinationer,
konfusion och fall
Behandlingseffekt utvärderas och
indikation omprövas.
Nya rekommenderade maxdoser
Trombyl - Max 75 mg till patient över 75 år, oavsett indikation
Citalopram - Max 20 mg till äldre patient
Cipralex - Max 10 mg till äldre patient
Kontaktuppgifter apotekarstöd vid läkemedelsgenomgång
Primärvård: tfn 0300-565411, fax 0300-565049, e-post: [email protected]
Hallands sjukhus Halmstad: tfn 035-131949
Hallands sjukhus Varberg / Kungsbacka: tfn 0340-663787
23
Äldre och läkemedel 373
Läkemedelsgenomgångar
Bakgrund
Läkemedelgenomgångar är en metod för att på ett strukturerat sätt analysera och utvärdera en patients läkemedelsbehandling. Syftet är att optimera den enskilda patientens
läkemedelsbehandling för att minska risken för läkemedelsrelaterade problem och på så
sätt ge bättre förutsättningar för en ökad hälsa och livskvalitet.
Den 1:e september 2012 infördes en ny föreskrift (SOSFS 2012:9) som innebär att läkemedelsgenomgångar skall erbjudas alla som är 75 år eller äldre och som har minst 5
läkemedel vid besök i öppen vård, inskrivning i sluten vård, påbörjad hemsjukvård samt
inflyttning på särskilt boende för äldre eller annan boendeform som omfattas av 18§ HSL
(1982:763). De två senare grupperna skall erbjudas läkemedelsgenomgång minst en gång
per år.
Halland har sedan 2005, i samverkan med de halländska kommunerna, arbetat med läkemedelsgenomgångar till äldre på särskilda boenden enligt en modell som kallas Modell
Halland. Under 2012 introducerades en vidareutvecklad version av modellen.
Metod
Regiongemensam rutin för läkemedelsgenomgångar
En regiongemensam rutin för läkemedelsgenomgångar fastställdes i februari 2013 och
innefattar både läkemedelsgenomgångar för patienter som besöker närsjukvården och
patienter som blir inlagda på Hallands sjukhus. För mer information om rutinen se Region
Hallands intranät. För äldre på särskilda boenden tillämpas modell Halland.
Särskilda boenden
Alla äldre på särskilda boenden skall få minst en läkemedelsgenomgång per år. På läkemedelsgenomgången deltar förutom läkaren även sjuksköterska och undersköterska som
kan bidra med information och observationer kring patienten och på så sätt ge läkaren ett
bättre underlag för att fatta beslut om behandling. För att höja kunskapen om läkemedel
och äldre hos personal inom äldreomsorgen erbjuds undersköterskor och sjuksköterskor i
kommunerna kontinuerligt utbildningar i ämnet. Såväl Region Halland som Hallands kommuner anser att man genom att utbilda och samverka med den personal som jobbar
närmast de äldre borgar för en god läkemedelsanvändning på sikt.
23
Tjänst läkemedelsgenomgång
För läkare inom primärvården i Halland finns apotekare tillgängliga alla vardagar för att
bistå i arbetet med läkemedelsgenomgångar både på vårdcentraler och i särskilda boenden. Tjänsten kallas ”Tjänst läkemedelsgenomgång” och är kostnadsfri. Apotekaren kan
göra en grundlig genomgång av patientens läkemedelsbehandling utifrån läkemedelslista
och journaldata, hitta potentiella läkemedelsrelaterade problem och ge förslag på åtgärder.
Hit kan man även vända sig om man har läkemedelsrelaterade frågor. Efter önskemål kan
apotekaren komma till vårdcentralen för ett läkemedelssamtal med patienten eller delta på
läkemedelsgenomgången ute på det särskilda boendet.
Tel 0300-565411, Fax 0300-565049, E-post: [email protected]
Mer information om Modell Halland och Tjänst läkemedelsgenomgång finns på
www.regionhalland.se/modellhalland.
374
Äldre och läkemedel
Utsättning av läkemedel
Det finns flera skäl till att utsättning av läkemedel är svårare än insättning. Exempel på
några sådana är bristande tid, bristande läkarkontinuitet och oklarheter om vem som är
ansvarig för uppföljning och omprövning, särskilt om patienten byter vårdform. Det krävs
även kunskap, erfarenhet, trygghet och mod.
FAS-UT är en handbok för utvärdering och avslutande av läkemedelsbehandling. Här
hittar man bland annat tydliga uttrappningsscheman som kan utgöra ett stöd vid seponering. Den redogör även för olika fenomen och effekter som kan uppstå i samband med
avslutandet av en läkemedelsbehandling, vad som är skillnaden mellan reboundfenomen
/utsättningssymtom och ett återinsjuknande i grundsjukdomen. Kunskaper om detta leder till
ökade chanser för lyckade utsättningsförsök av till exempel sömnmedel, protonpumpshämmare och SSRI.
FAS-UT kan beställas från läkemedelskommittén [email protected].
Mer information och referenser finns att få från Läkemedelskommitténs kansli.
Utarbetad av Terapigrupp GERIATRIK
Terapigruppens sammansättning och kontaktuppgifter återfinns i kapitel 25.
23
Äldre och läkemedel
375