Predikan av Olof Roos, 091129, Ås kyrka, 1:a advent, Ett
tacksamheten i första rummet. Tack för nattens vila, tack för livet.
nådens år
Och sedan bönen för dagens uppgifter.
Det var på det sättet vi, tre gäster från Ås, vaknade när vi var på
Matt 21:1-9
besök i Kilolo för några veckor sedan. Till morgonsång och bön.
När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget,
skickade Jesus i väg två lärjungar [2] och sade till dem: "Gå bort till byn
Vi har läst det klassiska adventsevangeliet om hur Jesus rider in i
där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid
Jerusalem och om hur folket ropar Hosianna och breder ut sina
sig. Ta dem och led hit dem. [3] Om någon säger något, skall ni svara:
mantlar. Det blir ett kungligt mottagande och det är fest, glädje
Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem." [4] Detta
och förväntan.
hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: [5] Säg till
Det är Guds advent, Guds ankomst och det är storslaget.
dottern Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en
Jag lever med den här berättelsen samtidigt som jag lever med
åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. [6] Lärjungarna gick bort och gjorde så
min morgonupplevelse från Tanzania.
som Jesus hade sagt åt dem. [7] De hämtade åsnan och fölet och lade sina
En storslagen berättelse möter en vardaglig berättelse.
mantlar på dem, och han satt upp. [8] Många i folkmassan bredde ut sina
mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen.
Vi behöver festen, som den här, med kör och trumpeter, men vi
[9] Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade:
behöver också se att Gud kommer till oss i det alldeles vanliga.
"Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
Åsnan i evangelietexten ger oss en aning om vad
Hosianna i höjden!"
Finns det något heligt med vardagen? Vad påminner oss om livets
storhet och om Guds nåd den här dagen? I förra veckans
Klockan var strax efter fem på morgonen när tuppen började gala
evangelium talade Jesus om att han möter oss i varje behövande
i byn Kilolo i Tanzania där vi har vår vänförsamling. Det var
medmänniska vi möter. En enkel morgonbön i de Tanzaniska
kolsvart och inga lampor fanns att tända. Då började kvinnorna
bergen gav mig perspektiv. Det vardagliga blev storslaget. Det var
sjunga sin vackra morgonsång, stilla och i olika stämmor. Sedan
min första adventsupplevelse i Tanzania. En upplevelse av
bad dom sin morgonbön till Gud, innerligt och alltid med
Guds ankomst och närvaro i det anspråkslösa.
Usiopgope. Var inte rädd – Kassörens och Jesus ord blev den
I den gudstjänst som vi firade för tre veckor sedan i kilolo kyrka
andra adventsupplevelsen av Jesu ankomst in i mitt liv. Var
skulle jag predika. Eftersom jag kan lite swahili så bestämde vi att
inte rädd!
jag skulle predika delvis på swahili. Före gudstjänsten stod vi i
Vår nya biskop, Tuuliki Koivunen Bylund har valt ett valspråk i
prästens arbetsrum och kassören i församlingen tyckte nog att jag
denna anda:
såg lite orolig och stressad ut.
Kärleken fördriver rädslan.
”Var inte rädd” sa han på swahili. Usiogope. Var inte rädd.
Kärleken fördriver rädslan.
Kassören berättade om att de här Jesusorden betydde mycket för
honom i hans liv.
När gudstjänsten i Kilolo började klockan 10 lokal tid satt det 15
Jag tror att många av oss är rädda.
personer i kyrkan. Det kändes lite snopet att det inte var fler
En av de saker vi är rädda för är Guds ankomst. Vi är rädda för
eftersom vi hade förväntningar på att det skulle vara många
att Gud ska ställa krav och göra anspråk på våra liv. Det är
människor. 30 minuter senare var vi ca 250 personer. Många hade
besvärligt och hämmande att leva som troende, att följa Jesus. För
gått långt från byarna runtikring och de hade nog ingen annan
vi lever i en individualistisk och självbespeglande kultur. Att
klocka än solen. Gudstjänsten i denna lutherska kyrka liknar till
överlämna sin dag i Guds händer, som de här kvinnorna så tydligt
stora delar den gudstjänst som vi firar här. Lovsången var till
gjorde, upplevs som undergivet och passivt! Vi vill vara offensiva
exempel psalm nummer 18 i psalmboken, fast på swahili då
och självständiga.
förstås. Så vi kände oss riktigt hemtama. Ända tills kören hade
Om vi tänker så här så är nog problemet att vi ställer Guds
sjungit en stund och två kvinnor plötsligt kommer fram i gången
aktivitet mot vår egen aktivitet. Det blir ett antingen eller.
och börjar dansa och glädjetjut började ljuda i kyrkan. Det var lite
Men tänk om det är så att det är genom att ta emot Guds
osvenskt.
ankomst varje morgon som vi kan få kraft att leva aktivt i den
Glädjen i sången och musiken är något vi delar med våra
värld vi är kallade att leva i.
Tanzaniska vänner. Deras sätt att uttrycka glädjen över tron,
Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket.
sången och musiken påminner mig om Hosiannaropen i
Jerusalem. Hosiannaropet var ett befrielserop. Från början ett rop
på hjälp men det blev alltmer ett rop i tacksamhet och glädje över
den befrielse som Gud ger.
Besöket i vår vänförsamling uppmuntrar mig att mer frimodigt
tacka för det jag fått. Att tacka för Guds närvaro i mitt liv och den
befrielse som Gud ger oss genom att Jesus Kristus.
Det blev den tredje adventsupplevelsen i Tanzania: Deras
frimodighet att uttrycka glädjen och tacksamhet inför
varandra och inför Gud.
Amen
