Ett nygammalt
perspektiv på
alkoholforskning
22
Alkohol & Narkotika Nr 1/2015
Mitt drickande – andras huvudvärk?
Skador orsakade av andras drickande har under
senare år seglat upp som ett hett forsknings­­
område. ”Harm to others” har blivit ett populärt­
begrepp som används om denna forskning.­
Men vad är egentligen nytt? De finländska
alkoholforskarna Christoffer Tigerstedt och
Katariina Warpenius reder här ut begreppet.
Text Christoffer Tigerstedt & Katariina Warpenius
V
ad är det som är nytt i att
fästa blicken på alkoholens
skadeverkningar på andra
än den som dricker? Alkoholens fördärvliga effekter
på hustru, familj och dess omgivning
hörde ju till nykterhetsrörelsens
standardrepertoar för 100 år sedan
och det är ju mest det som dagens diskussion om familjevåld och rattfylleri
handlar om – att andra blir lidande.
Ändå har alkoholens skador på andra
– harm to others – på kort tid seglat
upp som ett nytt perspektiv inom alkoholforskningen och vunnit gehör i
samhällsdebatten.
Nytt är åtminstone själva uttrycket, det behändiga engelska uttrycket ”alcohol’s harm to others”. Det
slog igenom 2010 då Anne-Marie Lasletts och hennes kollegor publicerade
studien The range and magnitude of
alcohol’s harm to others. Intresset för
temat har spridit sig raskt och somliga talar redan om ett särskilt forskningsområde kallat Alcohol’s Harm to
Others Research, ”AHTO research”.
Före det hade flera besläktade
termer varit i svang: sociala skador
av andras drickande, negativa verkningar av andras drickande, andrahandseffekter, externaliteter, tredje­
partsskador, passivt drickande osv.
Alkohol & Narkotika Nr 1/2015
För närvarande verkar harm to others
tjäna som en övergripande term, som
tillför både forskning och politik något nytt.
Forskningen om alkoholrelaterade
skador, som drabbar andra än den
som dricker, har koncentrerat sig
på skador ex post facto, det vill säga
skador som redan är ett faktum. I
frågeundersökningar kan man svara
att man blivit förolämpad, antastad
eller slagen av en berusad person.
Det är alltså fråga om händelser som
redan inträffat. Resultaten av denna
forskning är i sig viktiga. De visar till
exempel att det framför allt är yngre
kvinnor och stadsbor som drabbas av
andras drickande, och att ett ymnigare eget drickande går hand i hand
med att man blir lidande av andras
drickande. Vidare ger resultaten vid
handen att det finns överraskande
många människor som lyckas handskas med sin drickande partner utan
att det ställer till med något större
omak.
Skadeforskningen borde emellertid inte bara handla om skador som
ett slutgiltigt faktum, utan också om
hur skadorna uppstår i dagligt socialt
umgänge. Robin Room satte därför
fingret på en öm punkt när han i en
23
Ω
artikel från år 2000 påpekade att
”drickandets sociala skador på ett
grundläggande sätt är interaktiva”.
Denna enkla fras kan betraktas som
en grundsats i det nyvaknade intresset för alkoholens skador på andra.
Att skadorna är interaktiva till sin
natur innebär för det första att blickfånget utvidgas så att det omfattar
inte bara en slutlig skada utan också
den sociala växelverkan vari skadan
uppstått och utvecklats, från den
stund då skadan (på andra) är i vardande till att den blir av allvarligare
art. Skadeforskningen måste därför
bli bättre på att kartlägga de sociala
sammanhang som drickandet ingår
i. Vilka är det som dricker (eller inte
dricker), var försiggår drickandet,
hurdana är dryckessituationerna?
Genom att besvara dessa frågor kan
man öka kunskapen om hur alkoholrelaterade skador blir till och hur de
kan förebyggas.
För det andra: skadornas interaktiva karaktär gör oss mera uppmärksamma på att alkoholrelaterade
skador sprider sig till de mest skilda
delar av den samhälleliga organismen. Annorlunda uttryckt: ett otal
människor och institutioner befinner
sig i det skadebringande drickandets
inflytelsesfär. Dels är det fråga om
problemdrickarens familjemedlemmar, vänner, bekanta och helt främmande personer, som på olika sätt
och i olika utsträckning blir lidande.
Dels handlar det om samhälleliga institutioner och aktörer, som dagligen
berörs av ett vådligt alkoholbruk, allt
från restaurangpersonal, taxichaufförer, anhörigvårdare och sjukvårdare
till socialarbetare, polis och säkerhetspersonal.
Dessa olika sidor av alkoholskadornas sociala, interaktiva karaktär
omfattas av den lösa men i forskningssammanhang tankeväckande
devisen ”alkoholens skador på
andra”. Men det är inte bara fors24
kare som dragits till devisen. I den
alkoholpolitiska debatten har frågan
väckt minst lika starka passioner.
Den nya diskussionen om alkoholens skador på andra har definitivt att
göra med att alkoholpolitiska frågor
i gemen har fått större uppmärksamhet i Europa och globalt under
2000-talet. Folkhälsotänkandet har
spridit sig över jordklotet och alkoholens andel i den totala sjukdomsbördan har erkänts och börjat tas på
allvar. Diskussionen om alkoholens
nyttiga hälsoeffekter har tonats ned
väsentligt jämfört med läget för
15–20 år sedan. Å andra sidan har
den internationella alkoholindustrin
utvidgat sina marknader till bland
annat asiatiska och afrikanska länder,
som länge varit främmande för västerländska drycker och dryckesvanor.
I den intressekonflikt som uppstått
har den alkoholpolitiska hälsolobbyn
blickat avundsjukt framför allt på
tobakspolitikens framgångshistoria.
Där har ju ett av huvudargumenten
varit att rökning stör och skadar
människor i rökarens omgivning.
Idag då det verkar ha blivit mera legitimt att hänvisa till att alkoholbruk
tillfogar skada på andra än den som
dricker, är det viktigt att minnas hur
annorlunda läget var bara för en kort
tid sedan. Ännu under 1990-talet ansågs det allmänt vara problematiskt
att dra paralleller mellan det som
kom att kallas passiv rökning och
alkoholbrukarens skadliga inverkan
på sin omgivning. Medan relationen
mellan rökare och dem som utsattes
för rök uppfattades som direkt och
obestridlig, bedömdes sambandet
mellan drickande och dess följder för
omvärlden vara betydligt vagare och
komplexare. Tanken var att rökandet
i sig var till men för utomstående,
medan drickandet måste vara kopplat
till annan graverande verksamhet för
att vålla andra skada.
Motsättningen mellan tobakspo-
litik och alkoholpolitik upplevs inte
som lika stark längre. Det är främst
frivilligorganisationerna på socialoch hälsoområdet som bidragit till
att politisera alkoholfrågan genom
att rikta blickarna mot hur olika och
omfattande skador alkoholen medför i sin omgivning. I Europa är det
speciellt Eurocare som varit aktiv.
Förhoppningen har varit att gå i tobakspolitikens fotspår. Då EU:s första
alkoholstrategi bereddes för tio år
sedan, ville folkhälsolobbyn införa en
lämplig slogan i strategin. Bland förslagen fanns ”passivt drickande” och
”alkoholens skador på omgivningen”
(environmental alcohol damage).
Båda motades i grind och EU:s alkoholstrategi, som antogs 2006, saknar
ett samlande uttryck för alkoholens
effekter på utomstående. Icke desto
mindre har ”passivt drickande” fått
ett visst fotfäste i flera frivilligorganisationers vokabulär.
Att den internationella politiska
diskussionen om ämnet fortsatte
framgår av WHO:s globala alkoholstrategi. Strategin, som godkändes
2010, talar i flera sammanhang om
”dem som påverkas av andras skadliga drickande”. (Uttrycket harm to
others används en gång i dokumentet.)
Flera namnkunniga forskare har
också betonat vikten av att finna ett
politiskt effektivt slagord. Norman
Giesbrecht med flera har föreslagit
”andrahandseffekter av drickande”,
en term som de riktade speciellt till
dem som genomför alkoholpolitiska
åtgärder och preventionsprogram.
Thomas Babor var ute i samma
ärende då han skrev att det behövs en
term som ur ett folkhälsoperspektiv
lyckas ta fasta på hur folk uppfattar
att alkoholens skadeverkningar fortplantar sig i samhället. Och eftersom
dryckesmiljöerna, enligt Babor, kan
jämföras med en stridszon med industri- och folkhälsorepresentanter
Alkohol & Narkotika Nr 1/2015
Mitt drickande – andras huvudvärk?
som huvudkombattanter, förordade
han den dramatiska och ursprungligen militärpolitiska termen collateral
damage (civilskador), det vill säga
skador på oskyldiga, utanförstående.
kuseringen på alkoholbrukets skador
på andra eventuellt varit ännu radikalare, kanske att jämföra lite med de
nordiska nykterhetsrörelsernas stora
politiska betydelse då det begav sig.
Till slut vill vi komma med två viktiga
påpekanden av olika art. Intresset
för att gräva djupare i alkoholens
ogynnsamma verkan på sin omgivning är inte ett och samma överallt i
världen. Alkoholens position i samhället, det vill säga dryckeskulturen,
är avgörande för hur man ser på saken. I Nordamerika och Norden, med
sina starka nykterhetstraditioner,
gestaltar sig ”skador på andra”-perspektivet säkert annorlunda jämfört
med medelhavsländernas, där alkoholkonsumtionen långt senare fått
social- och hälsopolitiska förtecken,
och där kanske just de sociala, mellanmänskliga skadorna legat allra
mest i skuggan. I flera afrikanska och
sydostasiatiska länder har den nya fo-
Den andra anmärkningen är etisk.
Särskilt sedan 1970-talet, då folkhälsotänkandet började slå rot, har man
i Norden varit mån om att inte stigmatisera och skuldbelägga problemdrickare. I stället har man föredragit
att uppfatta alkoholism antingen
som en sjukdom, som i bästa fall kan
botas, eller som ett uttryck för sociala
missförhållanden, som kan tillrättaläggas. Den som dricker har alltså
betraktats som ett offer.
”Skador på andra”-perspektivet
utpekar däremot klart och tydligt
personerna i drinkarens omgivning
som offer. Detta är problematiskt
och har att göra med att man alltför
enkelt ställer problemdrickaren mot
alla ”andra”, som om de vore varand­
ras motpoler. Sanningen är dock att
där mellanmänskliga alkoholskador
uppstår förekommer det ofta såväl
skyldiga som medskyldiga, delskyldiga och oskyldiga.
Det vore olyckligt om den nygamla upptäckten av alkoholens negativa effekter på omgivningen brukas för att rättfärdiga att man stämplar individer med alkoholproblem
och för att förstärka en kontrollpolitik som riktar sig mot enskilda individer. Lyckligt vore däremot om ”skador på andra”-perspektivet fördjupar
vår kunskap om i vilken typ av social
växelverkan – var, när och hur – alkoholrelaterade skador uppstår och
sprider sig.
Artikeln ingår i ett projekt (nr 259289), som
finansieras av det nationella forskningsrådet
i Finland (Finlands Akademi).
ANNONS
Grundkurser i MET
Från vårterminen 2015 erbjuder vi grundkurser i MET, en
manualbaserad behandling utifrån motiverande samtal/MI.
MET rekommenderas i Socialstyrelsens nya riktlinjer för
missbruks- och beroendevård.
I MET integreras MI med formulärbaserad utredning av
alkoholproblemen. Kursen är på två kursdagar.
Kontakta oss för information
Liria Ortiz & Peter Wirbing,
MI-lärare (MINT),
[email protected]
Författare till läroboken
Riskbruk och beroende
-beroendelära för socialt arbete (2013)
Alkohol & Narkotika Nr 1/2015
25
