RECENSION | Erik Hallstensson
Mångfasetterad antologi för
filosofiska pedagoger
// Nyutkommen antologi vill fånga filosofiundervisningens frågor //
Filosofi som undervisningsämne ställer särskilda krav på undervisarna. Erik Hallstensson har läst och begrundat.
M
ånga klassiska filosofer har varit lärare eller skåda sina egna påståenden. Sokrates är alltså pedagogisk
har sagt något om pedagogik. Jean-Jacques genom hela sin filosofiska verksamhet, någon som leder en
Rousseau såg sin filosofi som en pedagogik annan. Den sokratiska pedagogiken är en central angelägenför människor som skulle växa upp i det het för många av bokens skribenter. Göran Torrkulla jämför
goda naturtillståndet, oförstörda av det fal- det sokratiska förundransbegreppet och koncentrationen på
ska samhället. Immanuel Kant, som brukar framhållas som frågans, snarare än svarets, roll med Descartes, Augustinus
den förste moderne yrkesfilosofen, var en uppskattad förelä- och Oscar Wilde. Hos Camilla Kronqvist kontrasteras den
sare och skrev om pedagogiken som en given del av filosofin. antika kärleken till visdom med den moderna läroplanens
De amerikanska pragmatikerna med John Dewey i spetsen konsekventa entydighet kring en filosofisk avslutad kunskap.
såg pedagogikens filosofiska grundvalar som en huvudupp- Platon, Sokrates biograf och (kanske) nedtecknare undrar
gift, och pedagogiken hänvisar fortfarande till Dewey som om filosofin inte måste vara medfödd eftersom den inte
en filosofisk auktoritet. Ludwig Wittgenstein verkar å andra verkar ha något klart ursprung. Olli Lagerspetz jämför den
sidan inte ha gjort varken sig själv eller sina elever lyckliga platonska tanken med nutida teorier av bland andra Noam
när han skulle leva bland det enkla folket som byskollärare i Chomsky och Jerry Fodor om att språk och tankestruktur är
Österrike. Idag har nästan alla yrkesfilosofer också kurser att något från födseln existerande i människor. Aristoteles känundervisa och därmed ett pedagogiskt yrke.
nedom om människotyper genom dramat inspirerar Carita
Jämfört med den
Lagerspetz till en
kontakt filosofin har
diskussion om mehaft med pedagotoder för att lära ut
giken och lärandet
filosofiskt tänkande
sysslar få filosofer
genom dramapedaidag med filosofi om
gogik.
Det verkar efter en läsning av de här
pedagogik. I den ny Det verkar efter en
bidragen som om det sokratiska lever
ligen utkomna anläsning av de här bitologin med Birgit
dragen som om det
vidare som det typiska fallet eller den givna
Schaffar som redaksokratiska lever vitör samlas skribenter
dare som det typiska
utgångspunkten för pedagogik.
av vilka de flesta har
fallet eller den givna
olika anknytningar
utgångspunkten för
till filosofiämnet vid
pedagogik, och det
Åbo Akademi. Med
är kanske inte förvåtanke på att ämnesnande. Om tänkanlärare i filosofi och livskunskap gör sina ämnesstudier i Åbo det betraktas som en dialog har ju Sokrates dialogiska förär det bara att konstatera att tankarna om pedagogiken och lossningskonst få företrädare och efterföljare, även om Rita
intresset för den är i mycket gott skick. Boken och bokens Nordström-Lytz tar upp Martin Buber, den moderne filosof
skribenter har mer att erbjuda de lärarstudenter som vill stu- som starkast påverkats av det sokratiska, i sin frågeställning
dera filosofi i Åbo än vad som kan väntas av ett till beman- om lärarens närvaro och frånvaro. Det personligt betydelningen litet ämne.
sefulla, och kärleksfulla, mötet som vill ske i den sokratiska
andan är en gemensam tanke för åtminstone Kronqvist,
Sokrates filosofiska verksamhet finns nedskriven i dialog- Nordström-Lytz och Carita Lagerspetz. Filosofi som tankeform. Syftet med de sokratiska samtalen mellan de attiska konst snarare än inlärning av stoff kräver något annat än anmedborgarna är att ta samtalspartnern till en punkt där de dra ämnnen, och om det ska handla om att tänka och tänka
egna antagandena och tankarna måste ifrågasättas. Den uppriktigt kan filosofin inte vara något opersonligt. Läraren
typiskt sokratiska frågan uppmanar den svarande att skär- måste finnas på samma plan som eleverna och utöva samma
30 IKAROS 1.13
personliga tankekonst. Alla skribenter visar övertygande att ge alla elever en grundkunskap, formulerat som en samhälämnet, och indirekt hela gymnasieskolan, behöver filosofi lelig skyldighet. Att denna grundkunskap i filosofins fall svårsom tankeverksamhet kring uppriktiga frågor, och att detta ligen kan anpassas till provfrågor och läroplansmål är helt
också måste vara en angelägenhet för pedagoger. Men i det klart, och påpekas av skribenterna. Det är naturligtvis svårt
sokratiska som det här framställs blir det ibland otydligt vad att sätta betyg på en förmåga att tänka kritiskt och reflektera
som skiljer ett pedagogiskt möte – eller en pedagisk situation kring det egna tänkandet, för att ta ett enkelt exempel. Hur
– från andra möten och andra mänskliga sätt att vara per- mycket av detta som verkligen står i motsats till att skolan
sonligt närvarande på. Jag tror, enbart grundat på att jag gått som institution behöver förklara vad alla elever borde lära
i skolan, att för många gymnasieelever är skillnaden mellan sig blir inte klart enbart utgående från en oro för kunskapens
elever och lärare något som bestämmer vad det är att gå i instrumentalisering.
skolan. Det är också något som är svårt att göra mer personligt just därför. Ett exempel kunde vara den elev som ser sig Tomas Nyman är den ende skribent som närmar sig en av
själv som ansvarig för att den inte hänger med i det sökande dagens pedagogiks närmaste grannar, psykologin. Nyman
utbytet av frågeställningar som den sokratiska filosofiundervisningen verkar handla
om. Det är inte säkert att det personliga i
ett sådant fall är av godo, eller i alla fall helt
av godo, eftersom det personliga, den egna
förmågan, upplevs som själva problemet.
Det lönar sig att läsa Olli Lagerspetz text
Alla skribenter som tar upp skillnaden
om paradoxen i att anta filosofisk förmåga
som något hos alla förekommande lite på
mellan inlärning och verksamhet lutar
tvären mot de andra. Om det finns någon skillnad mellan personligt engagerat
åt att föredra verksamheten.
tänkande och personligt engagerade tänkande lärare så syns den skillnaden inte
så tydligt i de nämnda bidragen. Filosofi
är helt klart det ämne där behovet av den
sokratiske läraren, och möjligheterna till
den, är som störst, i alla fall som gymnasieskolan nu ser ut. Kan pedagogiken innefatta sätt att nå frågar sig vad konflikter mellan ens egna förhållningssätt
fram till den elev som är svår att möta i kraft av att vara just kan betyda för pedagogiken och tar hjälp av psykologiska bepedagogik? Kan den säga något om att ta vid där mötet och grepp. Recensenten kan bara söka fram ännu ett gemensamt
utbytet börjar hacka?
tema som skulle kunna kallas rapporten från fältet. Lars
Birgit Schaffar kommer i sitt eget bidrag nära frågan om vad Hertzberg berättar om över 30 år som undervisare i introrelationen mellan lärare och elever kan betyda i sin genom- duktionskurser på universitet. John Deweys pedagogik dyker
lysning av radikal pedagogik. Den tyska kritiska pedagogiken upp på ett hörn när Hertzberg hämtar hem sektionsläsning
tenderar, som den tyska kritiska teorin, att komma till vägs från amerikanska seminarier. Bertel Wahlström reflekterar
ände där skillnaden i kunskaper och auktoritet mellan lärare över hur svårt det kan vara att lära ut en wittgensteinsk prinoch elever alltid leder till indoktrinering och knäsättande. cip till gymnasieelever, och Hannu Juuso och Tuukka TomSchaffar ordinerar ett offensivt umgänge med lärarens egna peri frågar sig hur framtidens filosofiundervisning kunde
ställningstaganden där eleverna återigen ställs på samma se ut. Avslutningen, en kort essä om varför filosofi är så irplan som läraren och utforskar olika frågor tillsammans. riterande, från en skoluppsats, illustrerar ett slags praktiskt
tänkande i linje med de flesta skribenters idéer om filosofiSkillnaden mellan att lära ut filosofi och att lära sig filoso- undervisning.
fera verkar omfattas av alla bokens bidragsgivare. Kontras- Boken är given läsning för framför allt filosofilärare och
terna framkallas på olika sätt: Yrsa Neumans och Hugo lärarstudenter. Det kan inte finns många av motsvarande
Strandbergs kritik exemplifierar stofftänkandet med en omfång och kvalitet på svenska som dessutom går att läsa i
språkfilosofisk syn på hela ämnet som en framåtskridande undervisningen.
tillslätad jätteteori, Lena Sågfors skiljer på filosofi som fackämne och som konstämne och Kristian Klockars berättar
hur lärobokstexter har som mål att få läsaren att pröva en
Filosofins didaktik – filosofiska betraktelser om att lära sig tänka,
fråga snarare än att lära ut svar. Alla skribenter som tar upp
Birgit Schaffar (red.), Thales 2012.
skillnaden mellan inlärning och verksamhet lutar åt att föredra verksamheten, att lära sig att tänka genom att göra det. I
detta finns i sig en pedagogik som skribenterna försöker artikulera, men det finns också en glömska av vad som är eller
var tanken med läroplanens fastslagna mängd kunskap. Mot
den anda av instrumentalisering och avslutade frågor som
Erik Hallstensson är redaktör
filosofistoffet beskrivs inom kan ställas en annan, folkskoleför magasinet Ikaros
andan kunde den kanske kallas. Tanken med en klart beskriven kunskap som ska läras ut till alla var eller är eller kan vara
en demokratitanke om att grundskolan först och främst ska
1.13 IKAROS 31
