1. Globala utmaningar och Agenda 2030

EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Strasbourg den 22.11.2016
COM(2016) 740 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET,
RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT
REGIONKOMMITTÉN
Förslag till
ett nytt europeiskt samförstånd om utveckling
Vår värld, vår värdighet, vår framtid
{SWD(2016) 387 final}
{SWD(2016) 388 final}
{SWD(2016) 389 final}
SV
SV
Innehållsförteckning
INLEDNING ............................................................................................................................... 3
NYTT EUROPEISKT SAMFÖRSTÅND OM UTVECKLING ”VÅR VÄRLD, VÅR
VÄRDIGHET, VÅR FRAMTID” ............................................................................................... 5
1. GLOBALA UTMANINGAR OCH AGENDA 2030 ...................................................................................... 5
1.1. Globala utmaningar och utvecklingstendenser ............................................................................. 5
1.2 Agenda 2030 och hållbar utveckling ............................................................................................. 6
2. EU:S SVAR ........................................................................................................................................... 7
2.1 Ett starkare och effektivare EU i en föränderlig värld................................................................... 7
2.2. Principer och värderingar som styr EU:s utvecklingsinsatser ...................................................... 9
3. VÅRA GEMENSAMMA PRIORITERINGAR – EN HANDLINGSRAM......................................................... 10
3.1. Människor – mänsklig utveckling och värdighet ....................................................................... 11
3.2. Vår planet – att skydda miljön, förvalta naturresurserna och vidta åtgärder mot
klimatförändringarna ......................................................................................................................... 13
3.3. Välstånd – inkluderande och hållbar tillväxt och sysselsättning ................................................ 15
3.4. Fred – fredliga och inkluderande samhällen, demokratiska, effektiva och ansvarsskyldiga
institutioner, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter för alla ................................................... 17
4. PARTNERSKAP– EU SOM DRIVKRAFT FÖR GENOMFÖRANDET AV AGENDA 2030 ............................ 21
4.1. Ett förbättrat samarbete .............................................................................................................. 21
4.2. Främja starkare, mer inkluderande fleraktörspartnerskap .......................................................... 23
4.3. Anpassning av utvecklingspartnerskapen till ländernas kapacitet och behov ............................ 24
5. FÖRSTÄRKTA STRATEGIER FÖR ATT FÖRBÄTTRA VERKAN AV EU:S ÅTGÄRDER .............................. 25
5.1. Mobilisering och effektivt utnyttjande av alla genomförandemedel .......................................... 25
5.2. En samstämmig politik till förmån för utveckling...................................................................... 27
5.3. Utvecklingseffektivitet ............................................................................................................... 28
6. UPPFÖLJNING AV VÅRA ÅTAGANDEN ............................................................................................... 29
2
INLEDNING
I september 2015 antog Förenta nationerna Agenda 2030 för hållbar utveckling (Agenda 2030)1 som
är ett nytt och ambitiöst ramverk för att uppnå en hållbar utveckling och utrota fattigdomen. Stommen
i Agenda 2030 är en uppsättning mål för hållbar utveckling och ett antal därmed sammanhängande
delmål.
Efterson unionen spelade en aktiv roll i förhandlingarna om agendan bör den också ha en ledande roll
när det gäller genomförandet av denna. Ett antal initiativ har således utarbetats för detta ändamål.
Kommissionens meddelande Nästa steg för en hållbar europeisk framtid – EU-åtgärder för
hållbarhet2 visar hur viktiga målen för hållbar utveckling är för Europa och förklarar hur EU bidrar till
att uppnå dessa mål, bland annat genom EU:s yttre åtgärder. I den globala strategin för EU:s utrikesoch säkerhetspolitik3, som presenterar en vision för EU:s engagemang i världen, framhålls det hur
viktiga målen för hållbar utveckling är när det gäller EU:s yttre åtgärder. Agenda 2030 måste
dessutom införlivas i unionens politik för utvecklingssamarbete, framför allt genom en översyn av EUinstitutionernas och medlemsstaternas gemensamma vision som anges i det europeiska samförståndet
om utveckling4, vilket undertecknades 2005 och var inriktat på att uppfylla
millennieutvecklingsmålen.
När det gäller politiken för utvecklingssamarbete är både unionen och dess medlemsstater skyldiga att
uppfylla de åtaganden och beakta de mål som de har godkänt inom ramen för Förenta nationerna5. I
enlighet med det förfarande som följdes 20056 lämnar kommissionen genom detta meddelande ett
förslag till ett nytt samförstånd om utveckling. Förslaget har till syfte att uppdatera
utvecklingsstrategin för att anpassa den till dagens globala utmaningar samt att bidra till
genomförandet av Agenda 2030 i partnerskap med utvecklingsländerna, med hänsyn tagen till den nya
ram som tillhandahålls genom Lissabonfördraget. Det återspeglar analysen av svaren från det
offentliga internetsamråd7 som ägde rum i augusti 2016, andra diskussioner i syfte att rådfråga och
informera samt ytterligare förberedande utvärderingsarbete8.
1
Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling. Resolution antagen av generalförsamlingen den 25
september 2015 (UNGA A/RES/70/1).
2
Nästa steg för en hållbar europeisk framtid – EU-åtgärder för hållbarhet. Meddelande från kommissionen till
Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén (COM (2016)
739).
3
Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa – En global strategi för Europeiska unionens
utrikes- och säkerhetspolitik, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, juni 2016.
4
Europeiskt samförstånd om utveckling. Gemensam förklaring från rådet och företrädarna för medlemsstaternas
regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens
utvecklingspolitik: ”Europeiskt samförstånd”, undertecknad den 20 december 2005 och offentliggjord den 24
februari 2006 (2006/C 46/01, EUT C 46, 24.2.2006, s.1).
5
Artikel 208.2 i den konsoliderade versionen av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat
EUF-fördraget).
6
Förslag till gemensam förklaring av rådet, Europaparlamentet och kommissionen – Europeiska unionens
utvecklingspolitik – Dokument om europeiskt samförstånd. Meddelande från kommissionen till rådet,
Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén (KOM(2005)
311/F1).
7
Synopsis Report summarising the main results of the consultation on the new European Consensus on
Development (sammanfattande rapport om de viktigaste resultaten från samrådet om det nya europeiska
samförståndet om utveckling, arbetsdokument från kommissionens avdelningar) (SWD (2016) 389).
8
Assessing the 2006 European Consensus on Development and accompanying the initiative "Proposal for a new
European
Consensus
on
Development"
(
arbetsdokument från kommissionens avdelningar om utvärdering av 2006 års europeiskt samförstånd om
3
Med tanke på att det rör sig om ett mycket brett politiskt mål kan målet att bidra till genomförandet av
Agenda 2030 i utvecklingsländerna bäst uppnås genom att man ökar samordningen mellan EU:s och
medlemsstaternas politik för utvecklingssamarbete. Syftet med det föreslagna nya samförståndet om
utveckling, som är anpassat till den nya agendan och anger en delad vision och gemensamma
långsiktiga riktlinjer, är att utgöra en ram för den gemensamma strategi för politiken för
utvecklingssamarbete som ska tillämpas av EU och dess medlemsstater.
Kommissionen uppmanar rådet och parlamentet att anta det nya samförståndet om utveckling i form
av en gemensam förklaring från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i
rådet, Europaparlamentet och kommissionen.
utveckling vilket åtföljer initiativet ”Förslag till ett nytt europeiskt samförstånd om utveckling) (SWD (2016)
387).
4
NYTT EUROPEISKT SAMFÖRSTÅND OM UTVECKLING
”VÅR VÄRLD, VÅR VÄRDIGHET, VÅR FRAMTID”
1. GLOBALA UTMANINGAR OCH AGENDA 2030
1.1. Globala utmaningar och utvecklingstendenser
1. Världen har förändrats avsevärt sedan det senaste europeiska samförståndet om
utveckling9 från 2005, både vad gäller möjligheter och risker. Samhälleliga och ekonomiska frågor
har blivit alltmer sammanlänkade, vilket ger nya möjligheter till gemensamma framsteg, även om det
ofta också försvårar enkla lösningar på problem. Det har skett betydande globala demografiska
förändringar i kombination med ekonomiska, sociala och miljömässiga förändringar. Världens
befolkning växer med cirka 80 miljoner människor per år och år 2050 kommer 70 % av världens
befolkning att bo i städer. Även om den totala tillväxttakten har mattats av så förväntas världens
befolkning öka med 2,4 miljarder människor mellan 2015 och 2050, varav 1,3 miljarder i Afrika. Det
kommer att bli svårt att tillgodose unga människors behov av utbildning och arbete.
2. Det har skett förändringar vad gäller fattigdom och ojämlikheter både nivåmässigt och
geografiskt och skillnaderna mellan utvecklingsländerna har blivit allt större.
Millennieutvecklingsmålen har spelat en avgörande roll när det gäller de aldrig tidigare skådade
framstegen på utvecklingsområdet. Sedan 2005 har över en halv miljard människor tagit sig ur extrem
fattigdom och hunger, framför allt i östra Asien. Mindre än 10 % av världens befolkning lever i dag i
extrem fattigdom. Men det finns fortfarande problem kvar att lösa. År 2030 kommer majoriteten av
världens fattiga att finnas huvudsakligen i instabila och konfliktdrabbade stater och i Afrika söder om
Sahara. Det kommer dock fortfarande att finnas kvar områden med fattigdom i vissa
medelinkomstländer. För att man ska kunna nå fattiga människor i så olika situationer krävs det också
att man använder sig av specialanpassade strategier. Det faktum att det finns ojämlikheter inom länder
utgör ett allt större problem när det gäller tillväxt och stabilitet. Över 70 % av världens befolkning bor
i länder där ojämlikheterna har ökat under de senaste två årtiondena. Verklig jämställdhet mellan
könen är fortfarande blott en avlägsen målsättning.
3. Resiliens och hållbarhet är nödvändiga förutsättningar för att kunna skapa varaktiga
lösningar på komplexa globala utmaningar. Fattigdomen ökar sårbarheten och en hög nivå av
sårbarhet förvärrar de kroniska effekterna av fattigdom. Extrem och kronisk instabilitet liksom
strukturella och återkommande kriser ger upphov till humanitära nödsituationer och hindrar hela
samhällen från att utvecklas. Långvariga kriser och konflikter ställer stora krav på nationella och
internationella resurser samt på förmågan att respektera de mänskliga rättigheterna. Antalet flyktingar
och fördrivna personer uppgår till 65 miljoner, vilket är den högsta nivån sedan andra världskriget. De
framsteg
som
gjorts
på
utvecklingsområdet
hotas
dock
av
de
globala hot mot folkhälsan som håller på att växa fram. Tillväxten i ekonomin har börjat återhämta sig
efter finanskrisen, men har inte nått upp till samma nivåer som före krisen. Brister när det gäller
samhällsstyrning, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, bland annat korruption,
9
Europeiskt samförstånd om utveckling. Gemensam förklaring från rådet och företrädarna för medlemsstaternas
regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens
utvecklingspolitik: (”Europeiskt samförstånd”, undertecknad den 20 december 2005 och offentliggjord den 24
februari 2006 (2006/C 46/01, EUT C 46, 24.2.2006, s.1).
5
säkerhetsutmaningar och minskade möjligheter för allmänheten och det civila samhället till
deltagande, skapar stora problem när det gäller utvecklingsinsatsernas effektivitet.
4. Globala kollektiva nyttigheter är utsatta för tryck. Världen står fortfarande inför olösta
miljöproblem, i synnerhet klimatförändringarna, som hotar utvecklingsvinster och drabbar fattiga
oproportionellt. Tillgången till hållbara energitjänster till rimliga priser, särskilt i Afrika söder om
Sahara, är begränsad och utgör en stor stötesten när det gäller den ekonomiska tillväxten och
industrialiseringen på denna kontinent. Förnybara energikällor står för omkring 25 % av den globala
energiproduktionen, men växer om man ser till andel och investeringar. Den växande
världsbefolkningens behov måste tillgodoses genom ett hållbart jordbruk och hållbara
livsmedelssystem, inbegripet ett hållbart fiske, som skyddar miljön. Ett stort problem när det gäller
anpassning till konsekvenserna av klimatförändringarna är att efterfrågan på vatten och vattenstressen
kommer att öka kraftigt under de kommande årtiondena. Haven är under allt större tryck. Tillgången
till knappa naturresurser är i farozonen på grund av utarmning av naturresurser och ohållbar
förvaltning, vilket gör att det behövs stöd till en omställning till en mer cirkulär ekonomi som grundar
sig på resurseffektivitet.
5. Utvecklingsscenen har breddats och täcker idag många fler och många nya aktörer och
innovativa lösningar. Den privata sektorn är en viktig partner när det gäller att främja mer hållbara
utvecklingsmodeller. Genom att kombinera offentliga och privata medel för att generera fler
investeringar är det möjligt att intensifiera engagemanget även i krävande miljöer. Det krävs en
omläggning av globala resurser och investeringar för att man ska kunna uppnå en hållbar utveckling.
Informations- och kommunikationsteknik samt resilienta och effektiva infrastrukturnät ger stora
möjligheter till framsteg inom alla sektorer.
6. I den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik (EUGS)10
efterlyses en trovärdig, handlingskraftig och samordnad union. Samförståndet om utveckling
utgör en viktig del av EU:s engagemang i världen och av dess åtgärder för att möta de globala
utmaningarna.
1.2 Agenda 2030 och hållbar utveckling
7. Agenda 2030 för hållbar utveckling (Agenda 2030), antagen i september 2015 av Förenta
nationernas generalförsamling11, är det internationella samfundets samlade svar på dessa
utmaningar och trender. Utvecklingen från millennieutvecklingsmålen till målen för hållbar
utveckling återspeglar en förändrad strategi på området global utveckling som grundar sig på
gemensamma mål, självständighet, gemensamma intressen och delat ansvar för alla länder på alla
utvecklingsnivåer. Målen för hållbar utveckling återspeglar en vision som bygger på de universella
mänskliga rättigheterna och står i full överensstämmelse med EU:s värderingar och gör det möjligt att
dela med sig av EU:s erfarenheter av hållbar utveckling.
8. Agenda 2030 är universell och tillämplig för alla länder. Alla länder står gemensamt inför
dessa utmaningar och vi måste använda alla medel som står till vårt förfogande för att hantera dem.
Agendan måste genomföras i sin helhet och inte selektivt. Genomförandet måste grunda sig på en
Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa – En global strategi för Europeiska unionens
utrikes- och säkerhetspolitik, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, juni 2016. Se
rådets slutsatser av den 17 oktober 2016 om EU:s globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken (13202/16).
11
Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, resolution antagen av generalförsamlingen den 25
september 2015 (UNGA A/RES/70/1).
10
6
regelbaserad världsordning som har multilateralism som sin huvudprincip och Förenta nationerna som
kärna.
9. Med utgångspunkt i målen för hållbar utveckling anger Agenda 2030 en samlad vision av
vad som behöver göras för att utrota fattigdomen och främja en hållbar utveckling. Den
balanserar de tre olika dimensionerna av en hållbar utveckling, bland annat de viktiga frågorna
samhällsstyrning och fredliga och inkluderande samhällen, samt slår fast att dess mål och delmål är
starkt sammankopplade.
10. Genom Addis Abeba-handlingsplanen12, som utgör en integrerad del av Agenda 2030, införs
ett nytt paradigm för genomförande genom finansiella och icke-finansiella medel – med inhemska
åtgärder och en sund politik som grund. Tillsammans anger Agenda 2030 och Addis Abebahandlingsplanen vad som behöver göras, genom ett globalt partnerskap som omfattar politiska och
finansiella medel, för att uppnå målen för hållbar utveckling. Agenda 2030 kompletteras dessutom av
Sendairamverket för katastrofriskreducering13 och Parisavtalet om klimatförändringar som utgör en
bindande ram med universella åtaganden.
11. EU och dess medlemsstater måste vidta åtgärder för att svara på dagens globala
utmaningar och möjligheter i ljuset av Agenda 2030 som de varit med om att utforma. Detta
samförstånd om utveckling är en viktig del av EU:s samlade svar. De europeiska institutionerna
kommer att samarbeta för att föra arbetet med denna strategi vidare, dock med hänsyn tagen till vars
och ens särskilda institutionella roll och behörighetsområde. De åtgärder som EU och dess
medlemsstater vidtar inom området för utvecklingssamarbete förstärker varandra ömsesidigt och de
måste samordnas så att de kompletterar varandra och är effektiva14. Med hänsyn till kravet att unionen
och medlemsstaterna ska uppfylla de åtaganden och beakta de mål som de har godkänt inom ramen för
Förenta nationerna15 har det nya europeiska samförståndet om utveckling till syfte att utgöra ramen för
den gemensam strategi för utvecklingssamarbete som ska tillämpas av EU och dess medlemsstater.
Det gäller därför för Europeiska unionen och dess medlemsstater.
2. EU:S SVAR
2.1 Ett starkare och effektivare EU i en föränderlig värld
12. EU och dess medlemsstater är fast beslutna att genomföra agendan i syfte att uppnå en
hållbar utveckling i dess tre dimensioner – den ekonomiska, sociala och miljömässiga – på ett
balanserat och integrerat sätt. Många av EU:s politikområden bidrar på ett samstämmigt sätt till
detta mål, vilket omfattar många olika aktörer. Genom att bidra till uppfyllandet av Agenda 2030
kommer EU att främja ett starkare, mer hållbart och mer inkluderande Europa med ett ökat välstånd i
enlighet med vad som anges i kommissionens meddelande Nästa steg för en hållbar europeisk framtid
12
Addis Ababa Action Agenda of Third International Conference on Financing for Development (Addis Abebahandlingsplanen från den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering). Resolution antagen av
Förenta nationernas generalförsamling den 27 juli 2015 (UNGA A/RES/69/313).
13
Sendai Framework for Disaster Risk Reduction 2015–2030 (Sendairamverket för katastrofriskreducering
2015–2030). Resolution antagen av Förenta nationernas generalförsamling den 23 juni 2015 (UNGA
A/RES/69/283).
14
Artikel 210.1 i EUF-fördraget.
15
Artikel 208.2 i EUF-fördraget.
7
– EU-åtgärder för hållbarhet16. Agendan kommer att genomföras i nära samordning med Parisavtalet
om klimatförändringar17 och andra internationella åtaganden eftersom det finns starka kopplingar till
dessa.
13. EU:s yttre åtgärder är viktiga för att man ska lyckas genomföra Agenda 2030 på global
nivå. EU har dessutom förändrats under de senaste åren. Den nya institutionella struktur och de nya
politiska instrument som Lissabonfördraget medförde gör att EU i dag är bättre rustat för att möta
globala utmaningar och tillvarata möjligheter. Den globala strategin för EU:s utrikes- och
säkerhetspolitik presenterar en vision för unionens engagemang i världen, inbegripet dess viktigaste
intressen och prioriteringar, vilken ska genomföras genom en rad olika strategier, bland annat
utvecklingspolitiken. I den globala strategin framhålls det att Agenda 2030 spelar en viktig roll och att
den har möjlighet att åstadkomma en nödvändig omorientering som stöder EU:s värderingar och
målen för EU:s yttre åtgärder.
14. Utvecklingspolitiken syftar till att uppfylla målen för EU:s yttre åtgärder. Till dessa mål hör
det mål som anges i artikel 21.2 d i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget),
nämligen att främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna,
med det primära syftet att utrota fattigdom, i enlighet med vad som fastställs i artikel 208 i fördraget
om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget). I överensstämmelse med de mål
som anges i artikel 21.2 i EU-fördraget ska utvecklingspolitiken även bidra till att bland annat stödja
demokrati, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna; bevara freden och förebygga konflikter;
förbättra miljön och en hållbar förvaltning av jordens naturresurser samt främja ett internationellt
system som bygger på fördjupat multilateralt samarbete och ett gott globalt styre. Därför kommer
samförståndet även att bidra till att uppfylla kravet om att skapa samstämmighet mellan de olika
områden som omfattas av EU:s yttre åtgärder och mellan dessa och EU:s övriga politik18.
15. Utvecklingspolitiken är en viktig del av EU:s politik för att hantera de globala
utmaningarna och det ömsesidiga beroendet och bygga en bättre värld.
För att
utvecklingspolitiken ska ge bättre resultat kommer den även fortsättningsvis att samordnas med EU:s
övriga politikområden, bland annat humanitärt bistånd, handel, regional integration, den reviderade
europeiska grannskapspolitiken19, hälsa, miljö, energi, jordbruk, fiske, migration, vetenskap, teknik
och innovation. Utvecklingssamarbetet är inriktat på att ta itu med många av de underliggande
orsakerna till osäkerhet, konflikter, komplexa kriser och tillströmningen av flyktingar, fördrivna
personer och irreguljära migranter. En hållbar utveckling och fattigdomsutrotning är avgörande
förutsättningar för att man ska lyckas hantera de globala utmaningarna på lång sikt.
16. Detta samförstånd kommer att bidra till uppnåendet av prioriteringarna för EU:s yttre
åtgärder, vilka närmare anges i den globala strategin för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik,
bland annat genom att stödja resiliens på alla nivåer och främja ett delat välstånd. Målen för
hållbar utveckling kommer att vara en övergripande dimension i allt arbete för att genomföra den
Nästa steg för en hållbar europeisk framtid – EU-åtgärder för hållbarhet. Meddelande från kommissionen till
Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén (COM (2016)
739).
17
Adoption of the Paris Agreement (Antagande av Parisavtalet) av den 12 december 2015 (FCCC/CP/2015/L.9
Rev.1).
18
Artikel 21.3 i den konsoliderade versionen av EU-fördraget.
19
Översyn av den europeiska grannskapspolitiken. Gemensamt meddelande till Europaparlamentet, rådet,
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 18 november 2015 (JOIN(2015)
50).
16
8
globala strategin20. Ytterligare åtgärder på området resiliens i detta sammanhang kommer att inriktas
på staters och samhällens förmåga till reform och, i förlängningen, till att stå emot och återhämta sig
från interna och externa kriser. I linje med målen för hållbar utveckling kommer samförståndet även
att återspegla att resiliens är ett brett begrepp som omfattar alla människor och samhället i dess
helhet21 och som ställer krav på en förstärkt kapacitet för att man ska kunna hantera sårbarhet för
risker som härrör bland annat från sociala och ekonomiska förhållanden, miljön, klimatförändringarna,
katastrofer och konflikter. Samförståndet angriper därmed de viktigaste orsakerna till instabilitet,
vilket är något som främst drabbar de mest sårbara befolkningsgrupperna.
17. EU har goda förutsättningar att axla sin roll. Unionen har en stor styrka tack vare sin politiska
och sociala solidaritet och det faktum att den är en viktig ekonomisk partner och handelsparter för
många av världens länder. Den har en stark internationell närvaro genom sitt omfattande diplomatiska
nätverk, även i stater som varit konfliktdrabbade eller som är instabila. Den är en global källa när det
gäller strategier och bästa praxis för hållbar utveckling inom många olika områden. Unionen har lång
erfarenhet av utvecklingssamarbete och av en rad olika instrument och kanaler. Den är också en
ledande aktör när det gäller att skydda globala kollektiva nyttigheter.
18. Ett samlat agerande från EU:s sida är en avgörande faktor för att man ska kunna uppnå
dessa gemensamma mål och bidra så mycket som möjligt till Agenda 2030. EU och dess
medlemsstater förbinder sig därför att förbättra sitt samarbete. I den globala strategin för
Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik konstateras det att det behövs en ökad
samstämmighet mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna, liksom mellan de interna och externa
dimensionerna av EU:s politik. Ett samstämmigt och konsekvent engagemang kommer att leda till att
ökad trovärdighet, legitimitet, mervärde och inflytande samt fler positiva effekter i världen. EU och
dess medlemsstater måste vara förenade i mångfalden och använda sig av en rad olika erfarenheter och
strategier, med hänsyn tagen till deras respektive komparativa fördelar.
2.2. Principer och värderingar som styr EU:s utvecklingsinsatser
19. Detta samförstånd styrs av de principer för EU:s yttre åtgärder som anges i artikel 21.1 i
EU-fördraget och som EU strävar efter att föra fram i resten av världen: nämligen demokrati,
rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet,
respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta
nationernas stadga och i folkrätten. Dessa universella värden utgör kärnan i Agenda 2030.
20. EU och dess medlemsstater kommer att använda sig av en rättighetsbaserad strategi för
utvecklingssamarbete22. Denna strategi kommer att omfatta alla mänskliga rättigheter och främja
inkludering, delaktighet, icke-diskriminering, jämställdhet och jämlikhet, öppenhet och ansvarighet.
Strategin kommer att fortsätta att spela en central roll när det gäller att se till att ingen blir åsidosatt
inom ramen för Agenda 2030, avsett bostadsort, etnicitet, kön, ålder, funktionshinder, religion eller
tro, sexuell läggning, migrationsstatus eller annan status. Strategin är fullt förenlig med det primära
20
Se rådets slutsatser av den 17 oktober 2016 om EU:s globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken
(13202/16).
21
Statlig och samhällelig motståndskraft i öster och söder (avsnitt 3.2) i Delade visioner, gemensamma
åtgärder: Ett starkare Europa – En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik,
Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, juni 2016.
22
Rådets slutsatser om en rättighetsbaserad strategi för utvecklingssamarbete, som omfattar alla mänskliga
rättigheter. Möte i Europeiska unionens råd (utrikes frågor/utveckling) den 19 maj 2014.
9
syftet för EU:s utvecklingspolitik, nämligen att minska och på lång sikt utrota fattigdomen. Detta
omfattar att bekämpa den diskriminering på flera grunder som drabbar sårbara grupper.
21. Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av EU:s viktigaste värden och har slagits fast i
dess rättsliga och politiska ram. Det är en avgörande förutsättning för att man ska kunna uppnå
målen för en hållbar utveckling och är en övergripande fråga som rör hela Agenda 2030. EU och dess
medlemsstater kommer att främja kvinnors rättigheter, jämställdhet mellan kvinnor och män, kvinnors
och flickors egenmakt och skydd av kvinnor och flickor och göra dessa frågor till en prioritering inom
alla åtgärdsområden.
Jämställdhet mellan kvinnor och män
Kvinnor och flickor saknar fortfarande rättigheter, resurser och möjligheter att göra sig hörda. De har sämre chanser till
utbildning och betalt arbete än män. Sociala normer och diskriminerande lagstiftning kan göra att flickor och kvinnor har
liten kontroll över beslut som påverkar deras liv. Klyftan mellan könen blir ännu större om bristande jämställdhet
sammanfaller med andra former av utestängning såsom funktionshinder, ålder, etnicitet, sexuell läggning eller geografiskt
avstånd. Jämställdhet mellan kvinnor och män har en positiv inverkan på demokrati, de mänskliga rättigheterna, hälsa,
utbildning, tillväxt och konfliktlösning, och jämställdhetsåtgärder måste därför integreras i alla relevanta politikområden.
EU spelar en ledande roll globalt sett när det gäller att främja jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt i de
yttre förbindelserna, särskilt genom sin breda och resultatinriktade handlingsplan för jämställdhet 2016–202023. Som ett led
i Agenda 2030 kommer EU och dess medlemsstater att omsätta denna politiska strategi för jämställdhet i konkreta åtgärder
som syftar till att ge kvinnor och flickor egenmakt, vilket även omfattar åtgärder för att bekämpa diskriminering och våld mot
kvinnor och flickor. Det rör sig om åtgärder för att främja deras ekonomiska och sociala rättigheter och egenmakt, stärka
deras röst, skydda deras fysiska och psykiska integritet och förändra den institutionella kulturen inom EU och dess
medlemsstater så att de lever upp till sina åtaganden.
3. VÅRA GEMENSAMMA PRIORITERINGAR – EN HANDLINGSRAM
22. Agenda 2030 är oerhört sammanlänkad. För att man ska kunna genomföra agendan krävs det
att det finns breda nationella strategier för hållbar utveckling som på ett balanserat sätt integrerar de
ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna av en hållbar utveckling. Åtgärder som är
inriktade på en särskild prioritering inverkar även på andra områden och vissa utmaningar, till exempel
hållbarhet och ojämlikheter, genomsyrar alla delar av agendan. EU och dess medlemsstater är
medvetna om att dessa kopplingar måste beaktas vid planeringen och genomförandet av
utvecklingssamarbetet och de kommer därför att ägna särskild uppmärksamhet åt integrerade åtgärder
som kan skapa sidovinster och uppfylla flera olika mål på ett samstämmigt sätt Ökad vikt kommer
härvid att läggas vid viktiga drivkrafter som kan åstadkomma övergripande förändringar såsom till
exempel jämställdhet mellan kvinnor och män, ungdomar, investeringar, hållbar energi, migration och
rörlighet.
23. De utvecklingsåtgärder som vidtas av EU och dess medlemsstater i detta sammanhang
kommer att struktureras kring de prioriteringar som ligger till grund för Agenda 2030,
nämligen människor, vår planet, välstånd, fred och partnerskap.
23
Rådets slutsatser av den 26 oktober 2015 om handlingsplanen för jämställdhet 2016–2020 (13201/15).
10
3.1. Människor – mänsklig utveckling och värdighet
24. Att utrota fattigdomen i alla dess dimensioner, bekämpa diskriminering och ojämlikheter
och se till att ingen blir åsidosatt kommer även fortsättningsvis att utgöra kärnan i EU:s politik
för utvecklingssamarbete och Agenda 2030 kommer att innebära en betydande stimulans för dessa
mål. Genom att det görs framsteg på dessa områden skapas det en fastare grund för en hållbar
utveckling.
25. Målen för hållbar utveckling lyfter fram de områden där det krävs fortsatta framsteg för
att säkra mänsklig utveckling och värdighet. EU och dess medlemsstater kommer att verka för ett
slut på svält, och för allmän hälso- och sjukvård, allmän tillgång till utbildning av god kvalitet,
tillräckligt och hållbart socialt skydd och anständigt arbete för alla i en hälsosam miljö. De kommer
att ge stöd till sina partner så att dessa kan uppfylla sin skyldighet att förstärka de nationella
strategierna och styrelseformerna för en hållbar tillgång till grundläggande tjänster. De kommer att
lägga stark tonvikt på skyddet av de mest utsatta.
26. EU och dess medlemsstater kommer att verka för att alla ska få tillräcklig tillgång till
ekonomiskt överkomlig, säker och näringsrik mat. De kommer att göra större ansträngningar för att
utrota hunger, säkra en tryggad livsmedelsförsörjning och näringsrik kost samt för att öka de mest
sårbara gruppernas resiliens, särskilt i länder som drabbas av återkommande kriser. De kommer att
fortsätta att vidta åtgärder mot alla former av malnutrition och mot undernäring, tillväxthämning och
utmärgling hos barn.
27. EU och dess medlemsstater kommer att stödja de fattigaste samhällena när det gäller att
förbättra tillträdet för alla till mark, mat, vatten och ren energi till ett överkomligt pris utan
negativ inverkan på miljön. Säkert dricksvatten och sanitet är en grundläggande tjänst och en
förutsättning för hälsa, tillväxt och produktivitet. Det är också en tjänst som är speciellt sårbar för
miljöförstöring, bland annat klimatförändringar. EU och dess medlemsstater kommer att stödja en
hållbar och integrerad vattenförvaltning genom en mer strategisk syn på regional utveckling och
integration. De kommer att främja en hållbar stadsutveckling för att förbättra tjänster, tillgänglighet
och livskvalitet för snabbt växande stadsbefolkningar samt skapa starkare band mellan stad och
landsbygd.
28. Bättre hälsa är en grundläggande förutsättning för mänsklig värdighet och globalt välstånd.
EU och dess medlemsstater kommer att fortsätta sina insatser för att förstärka hälso- och
sjukvårdssystemen, förebygga och bekämpa smittsamma sjukdomar, till exempel hiv/aids, tuberkulos,
malaria och hepatit, bidra till mediciner och vaccin för alla till överkomliga priser och för att ta itu
med globala hälsorisker såsom antimikrobiell resistens. De kommer att minska barna- och
mödradödligheten och malnutritionen, främja psykisk hälsa och ta itu med det ökande problemet med
icke-smittsamma sjukdomar i partnerländerna.
29. Att alla ges tillgång till utbildning av god kvalitet är en förutsättning för en varaktig
utveckling. EU och dess medlemsstater kommer att stödja ett inkluderande livslångt lärande och en
likvärdig utbildning av god kvalitet på alla nivåer – förskola, primär-, sekundär- och tertiärutbildning,
teknisk utbildning och yrkesutbildning samt vuxenutbildning, varvid särskild uppmärksamhet kommer
att fästas vid flickors och kvinnors utbildningsmöjligheter. De kommer att förstärka sina insatser för
att se till att alla får de kunskaper, färdigheter, utvecklingsmöjligheter och rättigheter de behöver för
att kunna leva ett värdigt liv, delta fullt ut i samhällslivet som ansvarstagande och produktiva vuxna
och bidra till det sociala och ekonomiska välståndet i sina samhällen och till främjandet av och
tillgången till kultur.
11
Ungdomar
Ungdomars behov och ambitioner kräver särskild uppmärksamhet. Åldersgruppen 15–24 år förväntas öka med 7 % och
uppgå till närmare 1,3 miljarder år 2030, varav många koncentrerade till utvecklingsländerna – särskilt i regioner såsom
Afrika och södra Asien – där medianåldern är lägre än i övriga världen. Att skapa tillräckligt med arbetstillfällen av god
kvalitet för unga människor kommer även fortsättningsvis att vara en stor utmaning. Unga människor är särskilt sårbara i
samband med våldsamma konflikter, organiserad brottslighet och människohandel. Det behövs riktade åtgärder och lämpliga
investeringar för att främja unga människors rättigheter och underlätta deras deltagande i det sociala, samhälleliga och
ekonomiska livet och säkerställa att de kan bidra fullt ut till en inkluderande tillväxt och hållbar utveckling. För att man ska
kunna uppnå en hållbar utveckling och inkludering krävs det dessutom att unga människor deltar i de demokratiska
processerna och påtar sig ledande roller.
Afrika söder om Sahara utgör en särskild utmaning och det behövs ungefär 18 miljoner nya arbetstillfällen per år fram till
2035 i detta område för att ge sysselsättning till alla nykomlingar på arbetsmarknaden. EU och dess medlemsstater kommer
att lägga ökat fokus på att möta unga människors behov och förbättra deras framtidsutsikter, varvid särskilt vikt
kommer att läggas vid en bättre kvalitet på sysselsättningen och ökat entreprenörskap med stöd av ändamålsenlig utbildning,
yrkesutbildning, kompetensutveckling och tillgång till digital teknik och digitala tjänster. EU kommer även att verka för att
stärka ungdomars egenmakt och deltagande i den lokala ekonomin och det lokala samhället, beslutsprocesser och skötseln av
allmänna angelägenheter. Syftet med detta är även att utnyttja den demografiska fördel som de unga ger och den digitala
innovationskapaciteten samt att ge unga människor möjlighet till ökad rörlighet och möjlighet att dra nytta av den tekniska
utvecklingen.
30. Den ekonomiska tillväxten blir mer varaktig och till större nytta för de fattigaste om den är
inkluderande. EU och dess medlemsstater kommer att verka för att minska skillnader vad gäller
resultat och möjligheter. På så sätt kommer de att hjälpa de fattigaste befolkningsgrupperna direkt
och dessutom främja en mer inkluderande och hållbar tillväxt som tar hänsyn till kommande
generationers behov. I sitt arbete med att motverka de ökande ekonomiska och sociala klyftorna
kommer EU och dess medlemsstater att stödja nationella utvecklingsstrategier som maximerar de
positiva sociala resultaten och verkningarna och som tar vederbörlig hänsyn till en bättre fördelning av
de vinster som tillväxten ger, skapande av välstånd och anständigt arbete samt förbättrad tillgång till
produktionsfaktorer såsom mark och finansiering. De kommer att samarbeta med partnerländerna för
att främja en politik med progressiv beskattning och omfördelning av offentliga utgifter som syftar till
att ge alla tillgång till grundläggande tjänster av god kvalitet, särskilt utbildning, hälso- och sjukvård
och sanitet av god kvalitet. De kommer även att stödja effektiva, hållbara och rättvisa system för
socialt skydd i syfte att garantera en grundläggande inkomst, förhindra att extrem fattigdom
återuppstår och bygga resiliens. De kommer att bedöma bestämningsfaktorer och utvecklingstendenser
vad gäller ekonomiska och sociala klyftor och förbättra sina verktyg och strategier så att de bättre kan
bekämpa ojämlikheter, bland annat genom att integrera minskning av ojämlikheter i sina åtgärder. De
kommer att verka för att personer med funktionshinder ska få ökade möjligheter och kunna delta på
lika villkor.
31. EU och dess medlemsstater kommer att arbeta intensivt med att se till att kvinnors och
flickors rättigheter skyddas och förverkligas. De kommer att verka för att skyldigheterna enligt
konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor fullgörs. De stöder helhjärtat
främjande, skydd och fullgörande av alla mänskliga rättigheter och ett fullständigt och effektivt
genomförande av handlingsplanen från Peking och handlingsplanen från Kairo, den internationella
konferensen om befolkning och utveckling och resultaten från konferenserna för översyn av dessa och
står fast vid sitt engagemang för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i detta sammanhang.
32. EU och dess medlemsstater kommer att skärpa sina insatser för att utrota fattigdomen i
mycket fattiga, instabila och konfliktdrabbade stater där det inom en överskådlig framtid inte
12
kommer att finnas tillräckligt med inhemska resurser för att förse alla med grundläggande sociala
tjänster. Det bör även i fortsättningen läggas stor vikt vid mänsklig utveckling.
33. EU och dess medlemsstater kommer att stärka resiliensen, särskilt hos sårbara
befolkningsgrupper, mot miljömässiga och ekonomiska chocker, naturkatastrofer och
katastrofer orsakade av människan samt globala hälsohot. De kommer systematiskt att i sina
åtgärder integrera målet att individer, samhällen och länder bör få bättre förmåga när det gäller att ha
beredskap för, motstå, anpassa sig till och snabbt återhämta sig från påfrestningar och chocker, dock
utan att detta inverkar på de långsiktiga utvecklingsmöjligheterna24. Detta förutsätter ett närmare
samarbete och kompletterande åtgärder mellan aktörerna på områdena utveckling och humanitärt
bistånd, med utgångspunkt i en gemensam analys av risker och sårbarheter. Vid långvariga kriser
kommer EU och dess medlemsstater att skydda de mer långsiktiga sociala strukturerna, tillhandahålla
humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd på ett samordnat sätt och integrera långvarigt fördrivna i
den bredare utvecklingsplaneringen, vilket inbegriper tillgång till utbildning och anständigt arbete.
34. EU och dess medlemsstater kommer att verka för en stärkt resiliens hos
personer som är långvarigt tvångsfördrivna och för deras integration i mottagarländernas
ekonomiska och sociala liv, varvid de konstaterar att de fördrivnas egen kompetens är en flyttbar
tillgång som är en viktig förutsättning för deras resiliens och för att de ska kunna återuppbygga sina
liv. EU och dess medlemsstater kommer att tillämpa en rättighetsbaserad strategi och ägna särskild
uppmärksamhet åt underåriga med eller utan medföljande vuxen och andra mycket sårbara grupper.
3.2. Vår planet – att skydda miljön, förvalta naturresurserna och vidta åtgärder
mot klimatförändringarna
35. Miljömässig hållbarhet, bland annat ett stabilt klimat, är en förutsättning för
fattigdomsutrotning och hållbar utveckling, särskilt för de fattigaste befolkningsgrupperna.
Människors välbefinnande och resilienta samhällen förutsätter friska ekosystem och en fungerande
miljö. Miljöförstöring, inklusive klimatförändringar, kan motverka ekonomiska framsteg, äventyra
fred och stabilitet och leda till migration i stor skala. Det räcker inte med riktade åtgärder, utan
miljöhänsyn måste integreras i alla aspekter av utvecklingssamarbetet, bland annat genom
förebyggande åtgärder. För ett lyckat resultat krävs det också att den privata sektorn tar sitt ansvar och
att man tillämpar principen att förorenaren betalar. EU och dess medlemsstater kommer att främja
resurseffektivitet och hållbar konsumtion och produktion i syfte att bryta sambandet mellan ekonomisk
tillväxt och miljöförstöring och möjliggöra en övergång till en cirkulär ekonomi. De kommer också
att göra bättre bruk av vetenskap, teknik och innovation för att främja miljömässig hållbarhet, och de
kommer att verka för att parterna ska använda sig av heltäckande data och information som samlats in
via de europeiska och internationella jordobservationsprogrammen som stöd för evidensbaserade
beslut som tar hänsyn till miljösituationen.
36. EU och dess medlemsstater kommer att stödja bevarande och hållbar förvaltning av alla
naturresurser och bevarande och hållbar användning av biologisk mångfald och ekosystem, bland
annat skogar, hav, kust- och flodområden och andra ekosystem. De kommer att främja sidovinster av
en hållbar förvaltning, bland annat förbättrad klimatresiliens och klimatanpassning. De kommer att se
24
EU-strategi för resiliens: Lära av livsmedelsförsörjningskriser. Meddelande från kommissionen till
Europaparlamentet och rådet av den 3 oktober 2012 (COM(2012) 586). Rådets slutsatser om EU-strategin för
resiliens. 3241:a mötet i Europeiska unionens råd (utrikes frågor) den 28 maj 2013.
13
till att hållbarhet integreras i alla aspekter av utvecklingssamarbetet och att miljöfrågorna ges ökat
utrymme i de dialoger som förs med våra partner. De kommer att verka för en ökad redovisning av
naturkapital. De kommer att stödja bättre styrelseformer och kapacitetsuppbyggnad när det gäller en
hållbar förvaltning av naturresurser, varvid de kommer att främja berörda aktörers deltagande och
respekt för allas rättigheter, även ursprungsbefolkningars och lokala samhällens rättigheter. De
kommer att verka för skydd och återställande av marina ekosystem som ger friska och produktiva hav,
en hållbar förvaltning av havets resurser och hållbart fiske, bland annat genom en bättre förvaltning av
haven och en utveckling av den blå ekonomin.
37. Agenda 2030 ställer krav på snabba insatser av alla vad gäller globala kollektiva
nyttigheter. EU och dess medlemsstater kommer att genomföra Agenda 2030 och Parisavtalet
om klimatförändringar på ett samordnat och konsekvent sätt i syfte att till fullo utnyttja alla
synergieffekter, varvid de även kommer att grunda sig på andra internationella ramar såsom
Sendairamverket för katastrofriskreducering och den nya globala agendan för städer25.
38.
EU och dess medlemsstater kommer att integrera miljö och klimat, inklusive
begränsnings- och anpassningsåtgärder, i alla sina strategier för utvecklingssamarbete. De
kommer att stödja nationella strategier, bland annat myndighetsövergripande planering och
programplanering, som främjar resiliens, minskar klimatrisker och bidrar till utsläppsminskning, i
överensstämmelse med genomförandet av nationellt fastställda bidrag inom ramen för Parisavtalet.
Parisavtalets rättsligt bindande karaktär och kravet på att anta nationellt fastställda bidrag kan också
innebära en stimulans för den nationella utvecklingsplaneringen i samband med Agenda 2030.
39. Energi är en mycket viktig möjliggörare för utveckling och en grundläggande förutsättning
för en hållbar planet. De investeringar som behövs för att åstadkomma allmän tillgång till rena
energitjänster är så betydande att det fordras att många aktörer medverkar. EU och dess medlemsstater
kommer att öka sitt samarbete med alla berörda parter, bland annat den privata sektorn, när det gäller
styrning av energiefterfrågan, energieffektivitet, produktion av förnybar energi och utveckling och
överföring av ren teknik. De kommer även att verka för en utfasning av subventioner till fossila
bränslen, stabila och transparenta energimarknader, utbyggnaden av smarta nät och användning av
digital teknik för en hållbar energihushållning.
Hållbar energi och klimatförändringar
Frågorna om tillgång till hållbar energi till överkomliga priser och klimatförändringarna måste lösas i nära samordning med
varandra i syfte att uppnå de tre dimensionerna av hållbar utveckling. Utvecklingsländerna behöver energi för att främja en
inkluderande tillväxt och ytterligare förbättra levnadsstandarden på ett miljövänligt sätt. Investeringar i energi kan säkerställa
tillgång till rent vatten, möjlighet att laga mat på ett hygieniskt sätt, utbildning och hälso- och sjukvård samt dessutom skapa
arbetstillfällen och stödja lokala företag. EU och dess medlemsstater kommer att ta itu med energifattigdomen genom att
bidra till allmän tillgång till energitjänster som har överkomliga priser, är moderna, tillförlitliga och hållbara, med stark
tonvikt på förnybar energi. Att stödja Afrika och våra grannländer i denna energiomställning utgör en del av det stödjande
ramverket för EU:s energiunion. Detta kommer att gå hand i hand med fortsatta insatser från unionens sida i linje med dess
ledande roll på global nivå när det gäller att bekämpa klimatförändringarna och att stödja tredjeländer i kampen mot
klimatförändringar och en omställning till en utsläppssnål och klimatresilient ekonomi.
Med hänsyn till de olika förutsättningar som råder i partnerländerna kommer EU och dess medlemsstater att hantera
dessa frågor genom strategisk dialog, bästa praxis och kunskapsdelning samt utvecklingssamarbete. Man kommer att
göra strategiska investeringar i hållbar energi för att stödja en förbättring av regelverken så att det blir möjligt att utveckla en
robust energisektor och mobilisera privat finansiering. EU:s insatser måste åtföljas av viktiga drivkrafter, bland annat
politiskt ägarskap och partnerskap, en lämplig rättslig ram för energisektorn och främjande av investeringar. Denna förstärkta
25
The New Urban Agenda, Habitat III, https://habitat3.org/the-new-urban-agenda.
14
strategi kommer att leda till ett konstruktivt och konsekvent samarbete mellan EU och dess partner på områdena energi och
klimat.
3.3. Välstånd – inkluderande och hållbar tillväxt och sysselsättning
40. En av de viktigaste utmaningarna i Agenda 2030 är att åstadkomma en inkluderande och
hållbar tillväxt och skapa anständigt arbete, särskilt för kvinnor och ungdomar. EU och dess
medlemsstater kommer att främja en ekonomisk omställning som leder till att det skapas anständigt
arbete, genereras tillräckligt med intäkter till offentliga tjänster och till att hållbara värdekedjor
främjas. Detta inbegriper främjande av hållbara konsumtions- och produktionsmönster i en cirkulär
ekonomi, resurseffektivitet och en omställning till utsläppssnåla och klimatresilienta utvecklingsvägar.
En inkluderande hållbar tillväxt bygger en långsiktig resiliens i partnerländerna genom att skapa
möjligheter för sårbara befolkningsgrupper och de mest utsatta att delta i och dra nytta av välstånd och
jobbskapande. Den utgör en lösning på medellång och lång sikt för att ta itu med de underliggande
orsakerna till instabilitet, irreguljär migration och tvångsförflyttningar.
41. EU och dess medlemsstater kommer att bidra till att göra utvecklingsländerna mer
företagsvänliga.
De
kommer
att
bidra
till
bättre
förutsättningar
för
ekonomisk verksamhet genom att främja en bättre politik, ett bättre regelverk och ett bättre
företagsklimat samt nya affärsmodeller och en stärkt förvaltningskapacitet. De kommer att främja
tillgången till finansiella tjänster, även för kvinnor, fattiga, mikroföretag samt för små och medelstora
företag. De kommer även att främja initiativ från den privata sektorns sida och sociala företag som
tillhandahåller lokala tjänster. Offentliga investeringar i forsknings- och innovationskapacitet i
utvecklingsländerna kan också bidra till att generera privata investeringar och till att driva på den
ekonomiska och sociala utvecklingen.
42. EU och dess medlemsstater kommer att främja och underlätta handel och investeringar i
utvecklingsländerna i syfte att främja en hållbar utveckling. EU har gjort mycket för att öppna
sina marknader för de minst utvecklade länderna och kommer även fortsättningsvis att verka för att
handel används som en viktig drivkraft för tillväxt och fattigdomsbekämpning i utvecklingsländerna.
Genom att genomföra strategin Handel för alla kommer EU och dess medlemsstater att stödja sina
handelspartner så att dessa kan uppfylla sitt åtagande inom ramen för Addis Abeba-handlingsplanen
att integrera en hållbar utveckling på alla nivåer av handelspolitiken och att göra framsteg vad gäller
en rad olika mål för hållbar utveckling. EU och dess medlemsstater kommer att samordna sina
program för utvecklingssamarbete med de handelspolitiska verktyg som stöder genomförandet av de
bestämmelser i handelsavtal som rör handel och hållbar utveckling. De kommer att kombinera den
privata sektorns kompetens och resurser med stödjande handelsstrategier och instrument,
handelsrelaterat bistånd och ekonomisk diplomati, vilket kommer att främja en inkluderande och
hållbar ekonomisk tillväxt och hjälpa tredjeländer att införa tillväxtmodeller som tar hänsyn till
resursknapphet och åtgärder mot klimatförändringarna.
Investeringar
Agenda 2030 och Addis Abeba-handlingsplanen utgör en ram inom vilken ansvarsfulla investeringar kan bidra till en hållbar
utveckling i alla dess dimensioner. Denna ram kan bidra till att vägleda beslut rörande resurser till mänsklig kapacitet,
infrastruktur, institutioner och tjänster så att resultatet maximeras. Investeringar är ett viktigt verktyg för genomförandet av
Agenda 2030. Hållbara investeringar bidrar till att diversifiera ekonomier, koppla dem till regionala och globala värdekedjor,
främja regional integration och handel, öka det lokala ekonomiska värdeskapandet och tillgodose sociala behov.
15
Den föreslagna europeiska yttre investeringsplanen26 har till syfte att tillhandahålla ett integrerat finansiellt paket för
att finansiera investeringar i Afrika och EU:s grannskap. Planen innehåller en europeisk fond för hållbar utveckling,
tekniskt bistånd för att utveckla hållbara projekt och locka till sig investerare och en rad åtgärder för att förbättra den
ekonomiska styrningen och företagsklimatet och öka den privata sektorns engagemang. Den kommer att bygga på EU:s
erfarenheter av att kombinera offentliga bidrag med lån från tredje part för att katalysera ytterligare medel till en hållbar
utveckling. Planen innehåller en ny garantimekanism för att mobilisera ytterligare finansiering, särskilt från den privata
sektorn, genom att den är inriktad på de viktigaste faktorerna för att främja investeringar. Garantin kommer att finansieras av
EU, och där så är möjligt även av andra bidragsgivare, och kommer att användas för att absorbera stödberättigade
investerares (bland annat internationella finansinstitut och privata investerare) eventuella förluster och därmed sänka
riskprofilen för investeringar i utvecklingsländerna.
Genomförandet av planen kommer således att bidra till tillväxt och jobbskapande, skapa innovativa produkter och tjänster
och mobilisering av privata investeringar. Den kommer att bidra till uppnåendet av målen för hållbar utveckling och på så
sätt bidra till att angripa de underliggande orsakerna till migration. EU och dess medlemsstater kommer även att bidra till en
ökning av de privata och offentliga investeringarna i en koldioxidsnål och klimatresilient grön ekonomi. De kommer att verka
för en förbättrad resurseffektivitet, att sambandet mellan tillväxt och miljöförstöring bryts, främjande av en hållbar
konsumtion och produktion och en minskad sårbarhet. Investeringar kommer att göras i partnerskap med lokala företag och
aktörer och med iakttagande av markrättigheter och arbetstagarrättigheter.
43. EU och dess medlemsstater kommer att samarbeta med den nationella och internationella
privata sektorn, bland annat arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, i syfte att främja
ansvarsfulla, hållbara och effektiva strategier. Den privata sektorn bör bedriva en ansvarsfull och
hållbar verksamhet som bidrar till genomförandet av Agenda 2030. EU och dess medlemsstater
kommer att främja mobilisering av privata medel till utveckling inom områden som har en betydande
potential till omställning till en hållbar utveckling, bland annat ett hållbart jordbruk, ren energi,
resilient infrastruktur, hälsa, en grön och cirkulär ekonomi samt digitalisering. Genomförandet av
Agenda 2030 skulle underlättas väsentligt om många fler företag i EU som har försörjningskedjor i
utvecklingsländerna i ökad utsträckning började använda sig av ansvarsfulla metoder, i nära
partnerskap med sina offentliga och privata intressenter, och främja en rättvis och etisk handel. Man
bör se till att åtaganden om hållbar utveckling och företagens sociala ansvar rutinmässigt ingår i
affärsmodeller. EU och dess medlemsstater kommer att fortsätta att främja ansvarsfulla affärsmetoder
och en ansvarsfull förvaltning av försörjningskedjor, vilket omfattar mänskliga rättigheter och
arbetstagarrättigheter, finansiell redlighet, miljönormer och tillgänglighet. De kommer att arbeta för att
förhindra brott mot de mänskliga rättigheterna och främja FN:s vägledande principer för företag och
mänskliga rättigheter. De kommer att främja arbetsnormer som garanterar anständiga arbetsvillkor för
arbetstagare, särskilt de som fastställts av Internationella arbetsorganisationen (ILO), både i den
formella och i den informella sektorn, bland annat genom att stödja en övergång från en informell till
en formell ekonomi.
44. Hållbart jordbruk är jämte hållbart fiske och vattenbruk en viktig drivkraft för
fattigdomsutrotning och hållbar utveckling. Två tredjedelar av världens fattiga är beroende av
jordbruket för sin försörjning och ett antal utvecklingsländer är fortfarande starkt beroende av handel
med vissa råvaror. Det behövs investeringar i ett hållbart jordbruk för att diversifiera
produktionssystemen, förhindra malnutrition och öka produktiviteten och sysselsättningen, dock utan
att samtidigt skada miljön. Det krävs betydande investeringar av den privata sektorn i Afrika, framför
allt med hänsyn till att den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin och jordbruksindustrin är viktiga
Stärkta europeiska investeringar för tillväxt och sysselsättning – Andra etappen av Europeiska fonden för
strategiska investeringar och en ny europeisk yttre investeringsplan. Meddelande från kommissionen till
Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,
Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken av den 14 september 2016 (COM(2016)581).
26
16
sektorer när det gäller att skapa de arbetstillfällen som behövs på kort och medellång sikt. Dessa
investeringar måste skydda marken, bevara vattenresurserna, förhindra avskogning och bevara sunda
ekosystem. Småbrukare och fattiga är fortfarande en viktig grupp, varvid särskild vikt bör läggas vid
integration av ungdomar och kvinnors egenmakt. Ett hållbart jordbruk måste tillvarata jordbrukets
potential att minska utsläppen av växthusgaser, samtidigt som resiliensen mot effekterna av
klimatförändringarna förstärks. EU och dess medlemsstater kommer att sträva efter att utveckla
värdekedjor inom jordbruket som gynnar de fattiga och får jordbruksindustrin att skapa sysselsättning
och mervärde. Det rör sig om att förbättra de sanitära och fytosanitära förhållandena, främja hållbart
fiske och vattenbruk och stödja åtgärder för att bekämpa olagligt fiske, havsföroreningar och
klimatförändringarnas effekter. EU kommer att sträva efter att förbättra förvaltningen med avseende
på besittningsrätt till mark, hav och skogar.
45. Utvecklingsländerna anammar digital teknik snabbare än någonsin. Avsaknad av
uppkopplingsmöjligheter, främst i Afrika, och en begränsad konkurrens gör emellertid att majoriteten
av befolkningen inte har råd med den digitala tekniken.
46. EU och dess medlemsstater kommer att vidareutveckla sitt stöd till främjandet av
informations- och kommunikationsteknik i utvecklingsländerna, eftersom sådan teknik är en
viktig möjliggörare för tillväxt (”digital teknik för utveckling”). EU och dess medlemsstater
kommer att inrikta sig på att bättre integrera digitala lösningar i utvecklingsarbetet. De kommer att
främja en möjliggörande miljö för den digitala ekonomin genom att främja fri, öppen och säker
uppkoppling. De kommer att stödja digitalt entreprenörskap, innovation och jobbskapande och främja
användningen av digital teknik inom andra prioriterade områden (till exempel samhällsstyrning,
jordbruk, utbildning, hälsa och energi). De kommer också att stödja digitala kunskaper och färdigheter
i syfte att ge människor mer egenmakt, även de mest utsatta.
47. EU och dess medlemsstater kommer att stödja konstruktion, uppförande och drift av en
mer resurseffektiv stadsinfrastruktur. De kommer också att stödja utvecklingen av hållbara,
sammankopplade och säkra transportnät och annan resilient infrastruktur i syfte att främja tillväxt,
handel och investeringar.
48. EU och dess medlemsstater kommer att sträva efter att stärka städernas potential som
centrum för en hållbar och inkluderande tillväxt och innovation, med hänsyn tagen till deras
omgivande landsbygdsområden. I linje med FN:s nya globala agenda för städer kommer de att
främja tillhandahållande av grundläggande tjänster, hållbar markanvändningsplanering, rättvis
förvaltning av fastighetsmarknaderna och hållbar rörlighet i städer. De kommer att främja en
inkluderande och balanserad territoriell politik och stadspolitik. De kommer att bygga upp städernas
resiliens mot chocker och utnyttja de möjligheter som ges till en koldioxidsnål och klimatresilient
ekonomi.
3.4. Fred – fredliga och inkluderande samhällen, demokratiska, effektiva och
ansvarsskyldiga institutioner, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter
för alla
49. Inkluderande samhällen och ansvarsskyldiga demokratiska institutioner är en förutsättning
för en hållbar utveckling och stabilitet. EU och dess medlemsstater kommer att främja de
universella värdena demokrati, god samhällsstyrning, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter för
alla – inom hela spektrumet av partnerskap och instrument och i alla institutioner, bland annat genom
sitt utvecklingssamarbete. De kommer att stödja nationella insatser, anpassade till varje berört
17
samhälles specifika behov och förhållanden, för att bygga hållbara demokratiska stater som är
resilienta mot yttre och inre chocker. För att uppnå dessa mål kommer de att främja ansvarsskyldiga
och transparenta institutioner, deltagandebaserade beslutsprocesser och tillgång till information för
allmänheten. De kommer att främja en effektiv flernivåstyrning med deltagande av sårbara
befolkningsgrupper genom partnerskap mellan nationella, subnationella och lokala myndigheter. De
kommer att stödja och främja ett öppet och möjliggörande utrymme för det civila samhället,
inkluderande strategier och öppenhet i beslutsfattandet på alla nivåer. De kommer att stödja initiativ
som bekämpar korruption. De kommer att fortsätta att stödja inkluderande, öppna och trovärdiga val
och ett aktivt deltagande från medborgarnas sida under hela valcykeln. De kommer att stödja ett
demokratiskt styre som garanterar de grundläggande friheterna, inbegripet religions- och trosfrihet,
och som iakttar de universella mänskliga rättigheterna – oavsett om de är medborgerliga, politiska,
ekonomiska, sociala eller kulturella – samt främjar kulturell mångfald. Politisk dialog kommer att vara
en viktig plattform för åtgärder, både med partnerländer och därutöver.
50. EU och dess medlemsstater kommer att verka för effektiva, oberoende, öppna och
ansvarsskyldiga rättsväsenden i syfte att främja iakttagandet av rättsstatsprincipen. De kommer
att fortsätta att stödja rättsliga reformer i syfte att främja tillgång till rättslig prövning för alla, särskilt
för fattiga och sårbara befolkningsgrupper.
51. Fattigdom, konflikter, instabilitet, humanitära behov och tvångsförflyttningar är tätt
sammanlänkade och måste åtgärdas på ett samordnat och heltäckande sätt. EU och dess
medlemsstater kommer att ta itu med de olika underliggande orsakerna på alla nivåer, vilket omfattar
allt från utestängning, ojämlikheter, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bristande respekt för
rättsstatsprincipen till miljöförstöring, inbegripet klimatförändringar.
52. EU och dess medlemsstater kommer att se utvecklingssamarbetet som en del av alla de
strategier och instrument som de förfogar över för att förhindra, hantera och lösa konflikter och
kriser, tillgodose humanitära behov och skapa varaktig fred och god samhällsstyrning.
Utvecklingssamarbetets främsta mål är dock fortfarande att utrota fattigdom och man kommer således
inte att minska ansträngningarna för att nå detta mål. För detta ändamål kommer EU och dess
medlemsstater att tillämpa en övergripande strategi27 för konflikter och kriser som är inriktad på
instabilitet, människors säkerhet och i vilken det konstateras att det finns en koppling mellan hållbar
utveckling, fred och säkerhet. Strategin ska tillämpas på alla nivåer, från global till lokal nivå och på
konfliktcykelns alla faser, bland annat tidig varning, förebyggande åtgärder, krishantering och
stabilisering. EU och dess medlemsstater kommer inom ramen för sitt utvecklingssamarbete att
samarbeta med aktörer inom säkerhetssektorn, bland annat militära aktörer under särskilda
omständigheter, för att bygga upp kapaciteten när det gäller att stödja målen för hållbar utveckling,
särskilt målet att bygga fredliga och inkluderande samhällen. De kommer att främja gemensamma
lösningar på säkerhets- och utvecklingsutmaningar, bland annat genom stöd till reform av
säkerhetssektorn28 och kapacitetsuppbyggnad vad gäller säkerhet och utveckling. De kommer också att
inrikta sina insatser på att förebygga och motverka våldsam extremism genom att stärka individers och
samhällens resiliens mot att låta sig lockas av radikalisering och extremism, bland annat genom att
främja religiös tolerans och interreligiös dialog. De kommer att fortsätta att stödja principen om
skyldighet att skydda och om förebyggande av särskilt grymma brott.
27
Rådets slutsatser om EU:s övergripande strategi. Möte i Europeiska unionens råd (utrikes frågor) den 12 maj
2014.
28
En EU-omfattande strategiram för stöd till reform av säkerhetssektorn. Gemensamt meddelande till
Europaparlamentet och rådet av den 5 juli 2016 (JOIN(2016) 31).
18
53. EU och dess medlemsstater kommer att inrikta sitt utvecklingssamarbete på instabila och
konfliktdrabbade stater och stöd till de mest utsatta. Genom att främja och skydda mänskliga
rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning kommer EU och dess
medlemsstater att proaktivt bidra till att skapa stabilitet och säkerhet och främja resiliens i instabila
situationer. Det rör sig bland annat om insatser för att bekämpa brottslighet och våld i städerna. De
kommer att integrera konfliktkänslighet i sitt arbete för att maximera effekten när det gäller fred och
säkerhet. De kommer att främja fred, statsbyggnad, transparens, ansvarighet och tillgång till rättslig
prövning genom att samverka med alla berörda parter inom konfliktförebyggande, fredsbevarande och
fredsbyggande processer. De kommer att stödja övergångsrättvisa genom kontextspecifika åtgärder
som främjar sanning, rättvisa, gottgörelse och garantier för icke-upprepning. För att man ska
åstadkomma en stabilisering krävs det att man överbrygger klyftan mellan konfliktlösningen och
etableringen av långsiktiga reformprocesser och bygger upp förtroendet mellan myndigheterna och
befolkningen, bland annat genom att snabbt få igång tillhandahållandet av tjänster. I detta
sammanhang kommer EU och dess medlemsstater att på nytt använda sig av partnerskap med
kvalificerade regionala partner. För att insatser på området fred och säkerhet ska lyckas krävs det
framför allt att man samarbetar med de lokala aktörerna och att dessa äger processerna. EU och dess
medlemsstater kommer att behandla alla aspekter av förebyggande och motverkande av sexuellt och
könsrelaterat våld både under och efter konfliktsituationer och stödja kvinnors deltagande i
konfliktförebyggande, konfliktlösning samt katastrofbistånd och bistånd till återhämtning.
54. EU och dess medlemsstater kommer att genomföra sitt humanitära bistånd och
utvecklingssamarbete på ett mer enhetligt och kompletterande sätt för att därmed aktivt bidra till
att skapa resiliens och motverka kronisk sårbarhet och risk. Detta kräver förbättrade arbetsmetoder
mellan utvecklingssamfundet och det humanitära samfundet för att bättre knyta samman katastrof-,
återanpassnings- och utvecklingsbiståndet, vilket bland annat omfattar ett fördjupat
informationsutbyte, givarsamordning, gemensam analys av sårbarheter och risker, ett gemensamt
fastställande av strategiska prioriteringar, gemensam programplanering, övergångsstrategier och
användning av EU:s system för tidig varning för konflikter. EU och dess medlemsstater kommer att
sörja för ett tidigt deltagande och ett nära samarbete från de politiska aktörernas och
utvecklingsaktörernas sida redan inledningsvis för att komplettera och bygga vidare på de humanitära
aktörernas katastrofbistånd och insatser för en snabb återhämtning. I överensstämmelse med de
åtaganden som gjordes vid världstoppmötet om humanitära frågor i maj 2016 är det av yttersta vikt att
man säkerställer tillträde för humanitärt bistånd för att tillhandahålla basförnödenheter och skydda de
humanitära principerna och den humanitära rätten.
55. I överensstämmelse med Sendairamverket för katastrofriskreducering 2015–2030 och
Parisavtalet om klimatförändringar kommer EU och dess medlemsstater att öka sina
ansträngningar för att bygga resiliens och skapa anpassningsförmåga. Att hjälpa människor och
samhällen att vara bättre förberedda, minska deras utsatthet och sårbarhet och förstärka deras resiliens
när det gäller att stå emot och återhämta sig från chocker och katastrofer är en viktig förutsättning för
att man ska kunna minska negativa effekter och undvika förlust av liv och försörjningsmöjligheter. EU
och dess medlemsstater kommer att införliva riskbedömningar och gapanalyser i sina program för
utvecklingssamarbete. De kommer också att skapa beredskap inför gränsöverskridande hot mot
människors hälsa, i enlighet med det internationella hälsoreglementet, särskilt genom
kapacitetsuppbyggnad i de nationella och regionala hälso- och sjukvårdssystemen.
56. Migration är en komplex global och långvarig företeelse som kräver ett omsorgsfullt
utformat, balanserat, evidensbaserat och hållbart politiskt svar. I Agenda 2030 konstateras det
tydligt att migrationen och rörligheten bidrar positivt till en inkluderande tillväxt och en hållbar
utveckling. Detta bidrag kan vara till nytta för migranterna själva, deras familjer, deras
19
ursprungsländer och deras mottagarländer. De är viktiga drivkrafter för den globala ekonomin: de
totala remitteringarna till utvecklingsländerna under 2015 representerade ett flöde som var mer än två
gånger så stort som det totala offentliga utvecklingsbiståndet. EU och dess medlemsstater kommer att
intensifiera sina insatser för att dra nytta av de utvecklingsmöjligheter som migrationen erbjuder,
samtidigt som de också kommer att ta itu med de utmaningar migrationen medför. Det rör sig bland
annat om att främja investeringar och innovation i partnerländerna för att stimulera tillväxten och
sysselsättningsmöjligheterna, stödja sociala system och utbildningssystem och att samarbeta med
partner inom den privata sektorn och andra för att sänka kostnaderna för remitteringar.
57. En illa hanterad migration kan ge upphov till stora utmaningar och få negativa
konsekvenser för såväl ursprungs-, transit- och mottagarländerna som för migranterna själva
och de samhällen de transiterar eller där de bosätter sig. I värsta fall kan man få en situation där
migrerande befolkningsgrupper nekas mänskliga rättigheter, tillgång till hälso- och sjukvård och
utbildning och riskerar att falla offer för tvångsarbete och människohandel. En illa hanterad migration
kan dessutom leda till att man både i mottagar- och transitländerna får problem som kräver snabba
reaktioner och i vissa extrema fall även till svåra påfrestningar för mottagarlandets hälso- och
sjukvårdssystem, utbildningssystem, styrning och övergripande stabilitet och säkerhet. Hanteringen av
migration spänner således över många olika politikområden, bland annat utveckling, god
samhällsstyrning, mänskliga rättigheter, sysselsättning, hälsa, utbildning, socialt skydd och miljö,
inbegripet klimatförändringar. EU och dess medlemsstater kommer att bidra till detta mål genom en
mer samordnad, systematisk och strukturerad strategi som maximerar de synergieffekter och
hävstångseffekter som de interna och externa aspekterna av unionens politik ger och som kombinerar
omedelbart humanitärt stöd till flyktingar och internflyktingar och ett mer strukturellt stöd vad gäller
migration genom utvecklingspolitiken, vilket kommer att utgöra en viktig del av detta arbete.
Rörlighet och migration.
EU och dess medlemsstater kommer att intensifiera sina insatser för att förbättra hanteringen av migration och
tvångsförflyttningar i partnerländerna ur alla deras aspekter, bland annat genom att angripa de underliggande
orsakerna. Genom att öka sitt engagemang kommer de att bidra till möjliggörandet av en säker, laglig och ansvarsfull
migration och rörlighet för människor så att man kan dra nytta av de utvecklingsmöjligheter som migrationen erbjuder,
samtidigt som de också kommer att ta itu med de utmaningar som migrationen medför. En välfungerande hantering av
migration och påtvingad migration kräver kort- och långsiktiga sektorsövergripande insatser, strategier och rättsliga ramar
som gör att man kan garantera skydd för migranterna och samtidigt även tillgodose behoven hos både migranter och
mottagarländernas befolkningar.
20
EU och dess medlemsstater kommer att åstadkomma detta genom att befästa migration som en viktig del av EU:s
utrikespolitiska dialog, bland annat genom skräddarsydda lösningar och förstärkta partnerskap inom ramen för
partnerskapsramen29. Dessa heltäckande partnerskap omfattar alla strategier och redskap för att hantera de många olika
aspekterna av migration och tvångsförflyttningar, bland annat laglig migration, irreguljär migration, människohandel,
gränsförvaltning, remitteringar, internationellt skydd, återvändande och återintegrering på grundval av ömsesidig ansvarighet
och full respekt för våra humanitära och människorättsliga skyldigheter. Partnerskapsramsstrategin kommer även att lägga
ökad vikt vid att åtgärda drivkrafterna till irreguljär migration och tvångsförflyttningar, varvid man till fullo kommer att
stödja sig på en förstärkt kontextspecifik evidensbas. EU och dess medlemsstater kommer även att arbeta direkt med
partnerländernas myndigheter på central och lokal nivå samt även med icke-statliga aktörer, bland annat från det civila
samhället och näringslivet, och internationella organisationer. Genom dessa förstärkta insatser kommer EU och dess
medlemsstater att aktivt stödja utarbetandet av den globala pakt om migration och flyktingar som efterlyses i New Yorkdeklarationen om flyktingar och migranter av den 19 september 201630.
4. PARTNERSKAP– EU SOM DRIVKRAFT FÖR GENOMFÖRANDET AV AGENDA 2030
58. Även om det i Agenda 2030 konstateras att alla länder bär huvudansvaret för sin egen
ekonomiska och sociala utveckling klargörs det dock samtidigt att det är meningen att agendan
ska genomföras av alla länder och berörda aktörer inom ramen för ett kollaborativt
partnerskap. För att möta de globala utmaningarna och utvecklingstendenserna, och med fokus på de
prioriteringar som anges ovan, kommer EU och dess medlemsstater att förbättra tillhandahållandet av
sitt utvecklingsbistånd ytterligare, bland annat genom ett förbättrat samarbete. Det rör sig bland annat
om att öka biståndets effektivitetet och verkan genom att förbättra samordningen och
samstämmigheten. För att unionen bättre ska kunna uppnå sina mål, särskilt utrotandet av fattigdom,
måste dess utvecklingspolitik utformas så att den kan anpassas till och reagera på akuta behov,
potentiella kriser och nya politiska prioriteringar.
4.1. Ett förbättrat samarbete
59. EU och dess medlemsstater kommer i ökad utsträckning att använda sig av gemensam
programplanering av utvecklingssamarbetet på den nationella nivån, vilket innebär att de
genom att samla sina resurser och sin kapacitet kan uppnå ett bättre kollektivt resultat. Med
tanke på de växande utmaningarna behövs det mer än någonsin en gemensam vision för EU:s stöd,
som är anpassad till partnerländernas insatser, och en förstärkt strategisk och politisk dialog. Inom
ramen för sitt samarbete kommer EU och dess medlemsstater att utbyta kunskap och utarbeta
strategiska insatser på grundval av en kvalitetsanalys av varje berört lands specifika förhållanden,
bland annat vad gäller fattigdom och hållbarhet, och landets förbindelser med EU i stort – till exempel
på områdena säkerhet, handel och migration. I enlighet med Addis Abeba-handlingsplanen kommer de
i detta sammanhang att ta hänsyn till lands- och sektorsspecifika prioriteringar och strategier samt till
de finansieringsmöjligheter som står till buds. EU och dess medlemsstater kommer att verka för en
ökad samordning och ökade synergieffekter, bland annat genom gemensam programplanering även i
instabila och konfliktdrabbade länder, på grundval av en gemensam konfliktanalys.
29
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet och Europeiska
investeringsbanken av den 7 juni 2016 om en ny partnerskapsram med tredjeländer inom den europeiska
migrationsagendan (COM(2016) 385).
30
New York-deklarationen om flyktingar och migranter. Resolution antagen av Förenta nationernas
generalförsamling den 19 september 2016 (A/RES/71/1).
21
60. Genom att öka sin användning av EU-gemensamma svarsstrategier, och där så är lämpligt
av gemensamma vägledande program, kan EU se till att dess insatser ger större verkan. I detta
sammanhang bör hänsyn även tas till andra länders och internationella aktörers komparativa fördelar.
Detta kommer att bidra till att minska fragmenteringen och öka effektiviteten. Gemensamma
övervaknings- och resultatramar kommer att utgöra grunden i EU:s gemensamma svarsstrategier och
har till syfte att upprätthålla dynamiken, bidra till dialogen och förstärka den ömsesidiga
ansvarigheten. Den gemensamma programplaneringen bör vara öppen för andra relevanta givare och
internationella aktörer på nationell nivå.
61. EU och dess medlemsstater kommer att ge stöd till partnerländerna genom gemensamma
åtgärder för att genomföra samarbetet. Gemensamma åtgärder kan genomföras på nationell,
regional och internationell nivå och de gör att man får ett samstämmigt och effektivt kollektivt stöd
från EU till vissa sektorer, om specifika teman eller med sikte på gemensamma mål som anpassats till
berört lands specifika förhållanden. Detta bör bidra till en förstärkt samordnad politisk dialog med
partnerländerna med koppling till andra områden av EU:s yttre åtgärder och leda till ett bättre resultat
tack vare att EU:s expertis förs samman.
62. De gemensamma åtgärderna kommer att vara öppna för alla de av EU:s partner som
instämmer i och kan bidra till en delad vision, inbegripet partner från den privata sektorn och
det civila samhället. Detta kan även inbegripa andra likasinnade regeringar, Förenta nationerna eller
andra internationella organisationer. De gemensamma åtgärderna måste dessutom bygga på en solid
kunskapsbas och beakta alla tillgängliga stödkällor. De gemensamma åtgärderna kan genomföras med
hjälp av olika metoder och tillvarata olika aktörers komparativa fördelar. De gemensamma åtgärderna
kommer att övervakas och utvärderas gemensamt, på grundval av en gemensam resultatram.
63. Samordnade insatser från EU:s och dess medlemsstaters sida när det gäller budgetstöd
kommer att bidra till genomförandet av målen för hållbar utveckling i partnerländerna samt
förbättra den makroekonomiska förvaltningen, förvaltningen av de offentliga finanserna och
företagsklimatet. Budgetstöd kommer, där så är tillämpligt och för dem som är villiga att delta, att
användas för att stärka partnerskap, nationellt ägarskap och ömsesidig ansvarighet för
utvecklingsländerna, på grundval av gemensamma principer, mål och intressen och i
överensstämmelse med partnerländernas politiska, ekonomiska och sociala förhållanden. Budgetstöd
kommer att tillhandahållas i överensstämmelse med principerna för utvecklingseffektivitet och
kommer att åtföljas av kapacitetsuppbyggnad och överföring av kunskap och expertis. Det kommer
således att komplettera utvecklingsländernas egna insatser för att öka sina intäkter och använda sina
medel på ett effektivare sätt i syfte att främja en hållbar utveckling, främja en inkluderande tillväxt,
öka sysselsättningen, utrota fattigdomen, minska ojämlikheter och skapa fredliga samhällen.
Budgetstöd kan också bidra till att åtgärda orsakerna till instabilitet och till att främja stabilitet och
statsbyggnad i instabila situationer och övergångssituationer.
64. EU:s förvaltningsfonder gör det möjligt för EU, dess medlemsstater och andra
utvecklingspartner att genomföra effektiva samordade insatser. EU:s förvaltningsfonder gör det
möjligt för EU och dess medlemsstater att föra samman resurser och ger dem möjlighet till ett snabbt
och flexibelt beslutsfattande och genomförande och till att maximera EU:s utvecklingsbistånd vad
gäller resultat, effektivitet och synlighet i syfte att uppnå målen för hållbar utveckling. De gör att
förvaltningen blir effektiv och tillför ett högt mervärde, bland annat genom att de får de givare att delta
som är villiga att bidra ekonomiskt men som inte har kapacitet att agera lokalt.
65. Att kombinera offentliga bidrag med lån, vilket även kan mobilisera privata medel, är ett
annat viktigt instrument för genomförandet av Agenda 2030. Kombinerad finansiering är
tillämplig för alla regioner som omfattas av EU:s externa samarbete inom bland annat sektorerna
22
energi, transport och vatteninfrastruktur, stöd till små och medelstora företag, de sociala sektorerna
och miljö. Den privata sektorn måste öka sitt engagemang och med hjälp av innovativa
finansieringsinstrument bidra till att attrahera mer privat kapital till en hållbar utveckling, bland annat
klimatåtgärder. Kombinerade mekanismer är en viktig komponent i den föreslagna europeiska yttre
investeringsplanen. Ett nära partnerskap med Europeiska investeringsbanken (EIB) och andra av EU:s
och medlemsstaternas finansinstitut kommer att vara ett centralt inslag i EU:s kombinerade
finansiering. Andra internationella finansinstitut kommer också att delta.
66. EU och dess medlemsstater kommer att samordna och utarbeta gemensamma ståndpunkter
i internationella forum i alla frågor som rör samförståndet. Detta kommer både att öka EU:s och
medlemsstaternas kollektiva inflytande och bidra till effektivare multilaterala diskussioner.
4.2. Främja starkare, mer inkluderande fleraktörspartnerskap
67. Starkare partnerskap utgör kärnan i EU:s strategi för genomförandet av målen för hållbar
utveckling. EU och dess medlemsstater kommer att fördjupa sitt samarbete med alla övriga relevanta
aktörer i syfte att främja genomförandet av Agenda 2030.
68. Det är de nationella regeringarna som har huvudansvaret för genomförandet av Agenda
2030. När det gäller partnerländerna kommer EU och dess medlemsstater att lägga ännu större tonvikt
vid nationellt ägarskap, partnerskap och dialog för att på detta sätt bidra till en ökad effektivitet. De
kommer att tillhandahålla stöd till en inkluderande nationell planering i utvecklingsländerna. De
kommer att främja att regeringar håller öppna dialoger med alla berörda aktörer i planerings-,
genomförande- och utvärderingsfasen. Dessa processer kommer att hjälpa de nationella regeringarna
att göra en bedömning av tillgängliga genomförandemedel, identifiera luckor och välja ut lämpliga
områden för utveckling och annat internationellt samarbete. Ett grundläggande mål kommer att vara
att bygga upp utvecklingsländernas kapacitet att genomföra Agenda 2030. Detta omfattar stöd till
mobilisering och en effektiv användning av inhemsk offentlig finansiering, eftersom detta är den
absolut viktigaste och mest stabila finansieringskällan för en hållbar utveckling. Det omfattar även
främjande av e-förvaltningssystem för att möjliggöra en effektiv skatteuppbörd och transparens när det
gäller användningen av offentliga medel. EU och dess medlemsstater kommer att stödja
kapacitetsuppbyggnad när det gäller nationellt ägda övervakningsramar, insamling, uppdelning och
analys av kvalitetsdata och en samstämmig politik för hållbar utveckling.
69. De lokala myndigheternas medverkan är dessutom en viktig förutsättning för att man ska
kunna uppnå flertalet av målen för hållbar utveckling. EU och dess medlemsstater kommer där så
är lämpligt att stödja decentraliseringsreformer för att ge lokala myndigheter ökat inflytande för att på
så sätt förbättra samhällsstyrningen och öka utvecklingseffekterna. De kommer att stödja processer
som hjälper människor i deras kontakter med de lokala myndigheterna i alla skeden av planeringen
och genomförandet av politiken.
70.
För att man ska lyckas med genomförandet krävs det även att man bygger starkare
partnerskap utanför den offentliga förvaltningen. EU och dess medlemsstater kommer att utveckla
partnerskap med den privata sektorn, det civila samhället, bland annat fackföreningar och
arbetsgivarorganisationer, multilaterala organisationer, universitet, den akademiska världen,
diasporagrupper och andra. De kommer även i fortsättningen att stödja kapacitetsuppbyggnad för
berörda aktörer.
71. EU och dess medlemsstater kommer att fördjupa sina partnerskap med det civila
samhällets organisationer. De kommer att verka för att det civila samhällets organisationer ska få det
23
handlingsutrymme och den möjliggörande miljö de behöver för att kunna utföra sin uppgift som
påverkare och genomförare. De kommer att stödja det civila samhällets organisationer i deras
engagemang för ett effektivt, transparent och resultatorienterat utvecklingssamarbete.
72. EU och dess medlemsstater konstaterar att den privata sektorn spelar en viktig roll i sin
egenskap av motor för en långsiktig hållbar utveckling och att de måste samarbeta med denna
sektor genom en strukturerad dialog och gemensamma utvecklingsmål. EU och dess
medlemsstater kommer att utveckla praktiska partnerskapsarrangemang som är kollaborativa,
transparenta och öppna för deltagande av företag och andra aktörer. De kommer att stödja hållbara och
etiska affärsmetoder och skapa incitament för investeringar från den privata sektorn i en global hållbar
utveckling.
73. EU och dess medlemsstater kommer att samarbeta med multilaterala organisationer, bland
annat FN-systemet, Internationella valutafonden (IMF), Världsbanksgruppen, G7, G20, OECD och
andra multilaterala institutioner, för att uppmuntra dem att anpassa sig till Agenda 2030 och
uppmuntra till ömsesidig hjälp med genomförandet av denna. EU och dess medlemsstater kommer att
försöka hitta synergieffekter med Förenta nationerna, både globalt och med FN:s länderteam på fältet,
bland annat för att förbättra FN:s effektivitet. De kommer att främja utvecklingsländernas deltagande i
styrningen av multilaterala organisationer.
4.3. Anpassning av utvecklingspartnerskapen till ländernas kapacitet och behov
74. För att EU:s insatser på utvecklingsområdet ska ge resultat måste de anpassas till varje
enskilt utvecklingslands kapacitet och behov. EU och dess medlemsstater kommer i allt större
utsträckning att diversifiera och specialanpassa sitt samarbete med utvecklingsländerna. Med tanke på
att utvecklingsländerna uppvisar allt större olikheter sinsemellan bör partnerskapen således inte bara
omfatta utvecklingssamarbete och ekonomiskt bistånd utan även innehålla en rad strategier och
instrument som återspeglar detta faktum.
75. EU:s ekonomiska samarbete kommer att koncentreras till på de områden där det bäst
behövs och kan göra mest nytta. EU och dess medlemsstater kommer även i fortsättningen att inrikta
sitt utvecklingssamarbete främst på de fattigaste länderna, bland annat de minst utvecklade länderna
och instabila och konfliktdrabbade stater, som har sämst möjligheter att skaffa finansiering och som
mest saknar resurser för att uppfylla målen för hållbar utveckling och som även i fortsättningen
kommer att vara starkt beroende av internationell offentlig finansiering. Man behöver identifiera och
nå ut till de människor som halkat efter i utvecklingen genom att tillhandahålla grundläggande tjänster,
förbättra tillväxtutsikterna och bygga resiliens mot chocker.
76. EU och dess medlemsstater kommer att utveckla sitt samarbete med de mer avancerade
utvecklingsländerna utöver det ekonomiska samarbetet. Dessa länder behöver färre eller inga
förmånliga former av stöd, men är avgörande för genomförandet av Agenda 2030. EU och dess
medlemsstater kommer att föra en utvecklingspolitisk dialog med dessa länder om en rad olika
politikområden genom kombinationer av politiskt, säkerhetsmässigt, ekonomiskt, vetenskapligt,
tekniskt, teknologiskt och anpassat ekonomiskt samarbete, beroende på vad som är lämpligt.
Innovativt samarbete med de mer avancerade utvecklingsländerna
De mer avancerade utvecklingsländerna är oerhört viktiga för genomförandet av Agenda 2030. Dessa länder har fortfarande
en mycket stor andel fattiga i sin befolkning och uppvisar dessutom ofta mycket stora ojämlikheter. De har stor betydelse och
24
stort inflytande inom sina regioner. Deras syd–syd-samarbete med andra utvecklingsländer ökar snabbt och utgör en stor del
av allt internationellt samarbete. Eftersom de är stora ekonomier har de allt större inverkan på de globala kollektiva
nyttigheterna och utmaningarna, bland annat klimatförändringarna.
EU och dess medlemsstater kommer att utveckla nya partnerskap med mer avancerade utvecklingsländer i syfte att
främja genomförandet av Agenda 2030, bland annat hållbar utveckling, fattigdomsutrotning och andra gemensamma
intressen. Kärnan i dessa partnerskap kommer att vara en dialog om den offentliga politiken och reformer, varvid hänsyn ska
tas till hur olika medelinkomstländerna är sinsemellan och till behovet av specialanpassade strategier. Genom dessa dialoger
kommer man att främja ömsesidiga intressen och identifiera gemensamma prioriteringar och partnerskap. Dialogerna
kommer att stödja genomförandet av målen för hållbar utveckling, vilka utgör en gemensam och integrerad samarbetsram,
och bidra till att hantera de globala kollektiva nyttigheterna och utmaningarna. Samarbetet kan bedrivas i partnerländerna, i
deras respektive regioner, i tredjeländer eller globalt.
Dessa nya partnerskap kommer att främja bästa praxis, tekniskt bistånd och kunskapsdelning. Dessutom kommer EU och
dess medlemsstater att samarbeta och föra en dialog med de medelinkomstländer som växer fram som nya givare i syfte att
utbyta bästa praxis, främja syd–syd-samarbete och trepartssamarbete och tillsammans stödja mindre utvecklade länder i
genomförandet av Agenda 2030.
77. Samförståndet kommer att ge vägledning även i samband med regionala avtal, strategier
och politik vad gäller utvecklingsländerna. De framtida ramarna för förbindelserna med
partnerländer såsom länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet kommer att främja det
konkreta genomförandet av Agenda 2030 på regional nivå. Detta kommer att vara ett viktigt inslag i
arbetet för att stödja agendan och en möjlighet att integrera samförståndets mål i vårt samarbete med
partnerländer såsom länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet.
78. Agenda 2030 tillhandahåller en förändringsinriktad politisk ram för alla länder och
kommer att vägleda EU:s åtgärder i grannländerna inom ramen för den reviderade europeiska
grannskapspolitiken (EGP). Denna politik grundar sig på en rad gemensamma prioriteringar för EU
och dess medlemsstater och deras partnerländer och den kommer att bidra till genomförandet av
Agenda 2030. Den europeiska grannskapspolitiken är inriktad på god samhällsstyrning, demokrati,
rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna; ekonomisk utveckling för stabilisering, med
särskild inriktning på ungdomar, utbildning och sysselsättning; uppkoppling, hållbar energi och
klimatförändringar; säkerhet; migration och rörlighet. Den reviderade grannskapspolitiken har även till
syfte att involvera regionala partner utanför det europeiska grannskapet i sektorsövergripande frågor
såsom migration och energi. EU och dess medlemsstater kommer att använda sig av en kombination
av instrument i sitt grannskap i överensstämmelse med övriga EU-åtgärder inom ramen för Agenda
2030.
5. FÖRSTÄRKTA STRATEGIER FÖR ATT FÖRBÄTTRA VERKAN AV EU:S ÅTGÄRDER
5.1. Mobilisering och effektivt utnyttjande av alla genomförandemedel
79. För att återspegla den ram som tillhandahålls genom Addis Abeba-handlingsplanen och
Agenda 2030 måste EU och dess medlemsstater anpassa sin strategi så att de kan mobilisera och
mer effektivt utnyttja alla de genomförandemedel som de har att tillgå.
80. EU och dess medlemsstater kommer att samarbeta med partnerländerna i syfte att främja
en sund politisk miljö för genomförandet av Agenda 2030. De kommer att stödja de statliga
förvaltningarna så att dessa kan bygga kapacitet för att utforma och genomföra en nationell
utvecklingspolitik och öka sin ansvarighet och lyhördhet gentemot medborgarna.
25
81. EU och dess medlemsstater kommer att lägga ökad vikt vid att resurser till en hållbar
utveckling i ökad utsträckning genereras internt i partnerländerna. Det rör sig om att främja
mobilisering av inhemska resurser, få den internationella handeln att fungera som en pådrivande faktor
för utveckling och att bekämpa olagliga finansiella flöden.
82. Inhemsk offentlig finansiering är avgörande för alla länders genomförande av Agenda 2030.
EU och dess medlemsstater kommer att stödja utvecklingsländernas insatser för att öka mobiliseringen
av inhemska intäkter, förbättra förvaltningen av skulder och offentliga utgifter, utveckla
skattesystemen, använda de offentliga medlen på ett effektivare sätt och fasa ut subventioner till
fossila bränslen. Det offentliga utvecklingsbiståndet spelar fortfarande en viktig roll som komplement
till ländernas insatser – särskilt de fattigaste och mest sårbara länderna – för att mobilisera inhemska
resurser. Genom att i ökad utsträckning koppla samman budgetstöd och kombinerade mekanismer kan
EU och dess medlemsstater bidra till att göra de offentliga investeringarna i partnerländerna
effektivare genom att stödja ramar för makroekonomisk och finanspolitisk stabilitet, sunda
sektorsstrategier och reformer, övergripande årliga och medelfristiga budgetramar och sunda system
för förvaltning av de offentliga finanserna, bland annat transparenta upphandlingsförfaranden.
Mobilisering och användning av inhemska resurser
Med tanke på dess centrala betydelse bör den inhemska offentliga finansieringen utgöra kärnan i alla offentliga insatser för
att uppnå en inkluderande tillväxt, fattigdomsutrotning och en hållbar utveckling. Den utgör även en del av det
samhällskontrakt som en regering har med sina medborgare. Medborgarna är mer villiga att betala skatter när de upplever att
de är delaktiga i landets utveckling i stort och kan utkräva ansvar av sin regering.
EU:s strategi för att öka sina intäkter och använda sina medel på ett effektivare sätt31 syftar till att stödja
utvecklingsländerna på tre områden, nämligen ökad mobilisering av inhemska resurser, en effektivare användning av
offentliga medel och skuldförvaltning. Strategin är inriktad på skatteundandragande, skatteflykt och olagliga finansiella
flöden samt på att öka effektiviteten och rättvisan när det gäller skattesystem och finansieringen av socialt skydd. Den främjar
en sund förvaltning av de offentliga utgifterna som ska omvandlas till offentliga varor och tjänster genom budgetdisciplin och
en strategisk resursallokering.
EU och dess medlemsstater stöder också arbetet inom ramen för Addis-skatteinitiativet och OECD/G20 vad gäller urholkning
av skattebasen, vinstförflyttning och utbyte av information i skattefrågor. De stöder utvecklingsländernas deltagande i
relevanta internationella diskussioner och standardiseringsprocesser, bland annat det globala forumet för transparens och
informationsutbyte på skatteområdet och G20/OECD-diskussioner. De förbinder sig att sträva efter samstämmighet mellan
sin skattepolitik och denna politiks följder för utvecklingsländerna.
83. EU har kollektivt förbundit sig att anslå 0,7 % av bruttonationalinkomsten till offentligt
utvecklingsbistånd inom tidsramen för Agenda 203032. Dessutom kommer EU kollektivt att på kort
sikt anslå 0,15 % av BNI till offentligt utvecklingsbistånd till de minst utvecklade länderna, vilket
kommer att öka till 0,20 % inom tidsramen för Agenda 2030. EU och dess medlemsstater kommer
även att fortsätta ge stöd till begränsning av klimatförändringarna och klimatanpassning i
överensstämmelse med sina åtaganden inom ramen för FN:s konvention om klimatförändringar och
Parisavtalet. EU och dess medlemsstater kommer att fortsätta att genom en politisk dialog verka för att
31
Collect More, Spend Better, arbetsdokument från kommissionens avdelningar av den 5 november 2015 (ej
tillgängligt på svenska).
32
”Ett nytt globalt partnerskap för fattigdomsutrotning och en hållbar utveckling efter 2015 − Rådets slutsatser”
(punkterna 32 och 33), Europeiska unionens råd den 26 maj 2015 (rådets dokument 9241/15).
26
tredje parter förstärker sina åtaganden vad gäller finansiering av en hållbar utveckling, bland annat
klimatfinansiering.
84. EU och dess medlemsstater kommer att bidra till initiativ som syftar till att bättre kunna
mäta utvecklingsfinansiering. Detta kommer att omfatta det offentliga utvecklingsbiståndet samt all
annan finansiering, oavsett källa, som bidrar till genomförandet av Agenda 2030 och man kommer att
använda sig av redskap såsom OECD:s förväntade förslag om mätning av det totala officiella stödet
till hållbar utveckling.
85. Utvecklingssamarbetet kommer att stödja genomförandet av de bestämmelser i
handelsavtal som rör handel och hållbar utveckling33. En förbättrad samordning av bistånds- och
samarbetsprogrammen på detta område kommer att göra det lättare för EU att tillvarata möjligheter
och stärka handelsförbindelser i syfte att få våra handelspartner att acceptera denna värdebaserade
agenda.
86. EU och dess medlemsstater kommer att främja användningen av andra
genomförandemedel, bl.a. kapacitetsuppbyggnad, vetenskap, teknik och innovation. De kommer
att fortsätta att investera i forskning och utveckling i och till förmån för utvecklingsländer, bland annat
för att förbättra de nationella innovationssystemen. De kommer att sträva efter att uppnå fler mätbara
resultat när det gäller framstegen mot målen för hållbar utveckling genom ansvarsfull forskning och
innovation, vilket bland annat omfattar öppen tillgång till forskningsresultat och uppgifter när det
gäller offentligt finansierade projekt och vetenskaplig utbildning.
5.2. En samstämmig politik till förmån för utveckling
87. Samförståndet kommer även att bidra till att uppfylla kravet om att skapa samstämmighet
mellan de olika områden som omfattas av EU:s yttre åtgärder och mellan dessa och EU:s övriga
politik34. Kravet i Agenda 2030 på en samstämmig politik innebär att en hållbar utveckling måste
integreras i EU:s alla relevanta politikområden genom att man på ett balanserat sätt integrerar de
ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna av en hållbar utveckling, tar hänsyn till de
kopplingar som finns mellan de olika målen för en hållbar utveckling och skapar samstämmighet
mellan EU:s yttre åtgärder och dess övriga politik och inom de internationella ramverken.
88. EU och dess medlemsstater bekräftar sitt åtagande att föra en samstämmig politik till
förmån för utveckling, eftersom detta utgör ett viktigt bidrag till den kollektiva insatsen för att
skapa ökad samstämmighet i politiken till förmån för en hållbar utveckling35. De kommer att
fortsätta att ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet i politik som kan påverka
utvecklingsländerna (artikel 208 i EUF-fördraget). Samförståndet kommer att vägleda arbetet för att
skapa samstämmighet till förmån för utveckling inom alla de politikområden och andra områden som
omfattas av Agenda 2030 och sträva efter att tillvarata synergieffekter där så är möjligt, särskilt vad
gäller handel, finansiering, miljö, klimatförändringar, tryggad livsmedelsförsörjning, migration och
säkerhet. Särskild vikt kommer att läggas vid att bekämpa olagliga finansiella flöden och skatteflykt
och att främja handel och investeringar.
33
Handel för alla: Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik. Meddelande av den 14 oktober 2015
från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och
Regionkommittén (COM(2015)497).
34
Artikel 21.3 i EU-fördraget.
35
En konsekvent politik för utveckling – EU-rapport 2015 – Rådets slutsatser. Europeiska unionens råd den 26
oktober 2015 (rådets dokument 13202/15).
27
89. Alla berörda parter har ett gemensamt ansvar för att den nya universella ramen för hållbar
utveckling genomförs på området utvecklingssamarbete. EU och dess medlemsstater kommer
därför att främja strategier som omfattar hela förvaltningen och säkerställa den politiska tillsynen och
samordningen på alla nivåer när det gäller genomförandet av målen för hållbar utveckling. För att
kunna ge ett bättre stöd till utformningen av politiken och beslutsfattandet kommer de att skapa en
evidensbas över verkningarna för utvecklingsländerna genom samråd, deltagande av berörda parter
samt förhandbedömningar och efterhandsutvärderingar av viktiga politiska initiativ36. De politiska
initiativen bör, i förekommande fall, ange hur de bidrar till en hållbar utveckling i
utvecklingsländerna. Detta bidrar även till att förbättra EU:s och medlemsstaternas kapacitet att
övervaka och rapportera om samstämmigheten i politiken till förmån för utveckling och verkningarna
för utvecklingsländerna. Eftersom Agenda 2030 är universell kommer EU och dess medlemsstater att
uppmuntra även andra länder till att bedöma vilken inverkan deras egen politik har på uppnåendet av
målen för hållbar utveckling, bland annat i utvecklingsländerna. EU och dess medlemsstater kommer
dessutom att stödja partnerländernas egna insatser i syfte att införa stödjande ramverk för att skapa
samstämmighet till förmån för en hållbar utveckling. De kommer att främja samstämmighet inom
internationella forum, såsom FN och G20.
5.3. Utvecklingseffektivitet
90. EU och dess medlemsstater bekräftar sitt åtagande att tillämpa de grundläggande
principerna för utvecklingseffektivitet, vilka bekräftades vid högnivåmötet i Busan 2011, och att
omsätta dessa i praktiken i sitt utvecklingssamarbete. Dessa principer är resultat, transparens och
ömsesidig ansvarighet, demokratiskt ägarskap och inkluderande utvecklingspartnerskap. Vid
högnivåmötet i Busan framhölls det att man endast kan nå ett hållbart resultat om alla
utvecklingsresurser slås samman och alla partner samarbetar på ett effektivt sätt. EU och dess
medlemsstater kommer att fortsätta detta arbete inom alla områden, bland annat genom det globala
partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete. Deras utvecklingssamarbete kommer att genomföras
i nära samarbete med andra partner och med full transparens gentemot EU:s medborgare och
utvecklingsländerna.
91. Principerna för utvecklingseffektivitet är tillämpliga på alla former av
utvecklingssamarbete. Detta inbegriper internationell offentlig finansiering, såsom offentligt
utvecklingsbistånd och syd–syd-samarbete, det civila samhällets aktörer, välgörenhetsstiftelser, lån
med eller utan förmånliga villkor samt initiativ som vidtas av den privata sektorn. EU och dess
medlemsstater förväntar sig att alla andra utvecklingspartner också integrerar dessa principer i sina
åtgärder, efter anpassning till sina specifika förhållanden.
92. EU och dess medlemsstater kommer att fortsätta att verka för transparens, som med tiden
ska omfatta alla typer av utvecklingsresurser. De kommer att utveckla verktyg för att presentera
och använda data rörande utvecklingssamarbetet på ett effektivare sätt i syfte att förbättra förfaranden
och standarder för ansvarighet. De kommer att hjälpa partnerländerna att skapa en koppling mellan
utvecklingsresurser och resultat genom att förbättra kopplingen mellan planerings- och
budgetförfarandena.
Se Bättre lagstiftning för bättre resultat – en EU-agenda. Meddelande av den 18 maj 2015 från kommissionen
till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén
(COM(2015) 215).
36
28
93. EU och dess medlemsstater kommer att främja användningen av partnerländernas system
för förvaltning av de offentliga finanserna under hela budgetcykeln, bland annat systemen för
offentlig upphandling, i syfte att få institutionerna på nationell och subnationell nivå att fungera mer
effektivt. De kommer att göra en gemensam bedömning av partnerländernas system för att
tillvägagångssättet ska bli välunderbyggt och samordnat. De har åtagit sig att avbinda sitt bistånd så
långt som möjligt och att uppmuntra alla aktörer som tillhandahåller utvecklingssamarbete, inbegripet
tillväxtekonomier, att göra detsamma. Syftet är att ytterligare precisera definitionen av avbindande av
bistånd för att på så sätt åstadkomma ömsesidighet mellan alla internationella finansiärer.
6. UPPFÖLJNING AV VÅRA ÅTAGANDEN
94. När det gäller utvecklingssamarbete stöder EU och dess medlemsstater helhjärtat ett
heltäckande, transparent och ansvarigt system för övervakning och översyn inom ramen för
Agenda 2030.
95. EU och dess medlemsstater kommer gradvis att anpassa sina rapporteringssystem inom
detta område så att de blir förenliga med de uppföljningsförfaranden och indikatorer som
används inom ramen för Agenda 2030. Som ett led i detta arbete kommer de att förbättra kvaliteten
på de data som rör deras utvecklingssamarbete och göra dessa mer tillgängliga vad gäller alla områden
som täcks av Agenda 2030. De kommer att verka för en rapportering som står i samklang med den
rapportering som gäller för andra internationella åtaganden.
96. EU och dess medlemsstater kommer att integrera Agenda 2030 och främja användningen
av indikatorer för att mäta utvecklingsresultat på landsnivå. Indikatorer för målen för en hållbar
utveckling kan framför allt främja och underlätta utvecklandet av en gemensam och resultatinriktad
EU-strategi som främjar en harmoniserad resultatrapportering på partnerlandsnivå, bland annat
resultatramar på partnerlandsnivå i de fall sådana är aktuella.
97. EU och dess medlemsstater kommer att utarbeta en gemensam sammanfattande rapport
om verkningarna av sina åtgärder till stöd för genomförandet av Agenda 2030 i
utvecklingsländerna, vilken ska utgöra ett bidrag till EU:s rapportering till FN:s politiska
högnivåforum vid de möten som hålls vart fjärde år på stats- och regeringschefsnivå. Denna rapport
kommer att använda sig av och bygga vidare på EU:s rapporter, bland annat rapporter om resultat,
offentligt utvecklingsbistånd, en samstämmig politik till förmån för utveckling och övervakning av
målen för hållbar utveckling i ett EU-sammanhang.
98. EU och dess medlemsstater kommer att förstärka utvecklingsländernas statistiska
kapacitet. Detta inbegriper en förstärkning av kapaciteten att ta fram och analysera data, vilka om
möjligt bör delas upp efter inkomst, kön, ålder och andra faktorer, och ge information om
marginaliserade, sårbara och svårnådda grupper, inkluderande styrelseformer och andra frågor, i
överensstämmelse med EU:s rättighetsbaserade strategi. Det rör sig vidare om investeringar i en
förstärkning av de statistiska institutionerna på nationell och regional nivå, och om användning av ny
teknik och nya datakällor såsom jordobservation och geospatial information.
99. Det kommer att göras en halvtidsutvärdering av genomförandet av detta samförstånd.
Denna utvärdering kommer att beskriva hur samförståndet har tillämpats och hur det har bidragit till
genomförandet av Agenda 2030. EU och dess medlemsstater kommer systematiskt att kontrollera
vilka framsteg som gjorts och anpassa sina åtgärder för att säkerställa att deras utvecklingssamarbete,
inbegripet dess kopplingar till relaterade politikområden, fortsätter att stödja genomförandet av
Agenda 2030 i utvecklingsländerna.
29