Om bön

Om Bön
Två bibelstudier och en predikan om bön
Ebeneser i Söråker, Allhelgonahelgen 2016
Bed, så skall ni få, sök, så skall ni finna, bulta så skall dörren öppnas för er
(Matteusevangeliet 7:7)
Inledning.
Den här bibelhelgen kommer att handla om bön, och vi kommer att läsa om
hur bönen är det centrala i den kristna församlingen.
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!1
Del 1. Förbli I Kristus
Inledning.
Emellanåt brukar folk säga att det är viktigt att varje lokal församling har en
vision för sitt arbete, och med vision brukar man då mena att Gud skall ha gett
någon dröm eller tanke om exakt hur man skall arbeta på just den och den
platsen. Sådant har ett visst värde, men ibland får det för stort värde i jämförelse
med den allmänna mönsterbild för församlingen som Skriften målar upp och
som gäller för alla folk i alla tider. Jag ska erkänna att jag är ganska dålig på att
vara visionär och ha storslagna planer, utan jag vill hellre försöka söka mig
tillbaka till våra rötter -- Nya testamentets beskrivning av församlingen. Som en
inledning på de här bibelstudierna vill jag läsa en bibelvers som faktiskt är
väldigt visionär, för den handlar om vad Jesus har tänkt för sin församling, och
där kommer vi att se att bönen har en avgörande betydelse.
Bibeltext.
Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. (Joh
15:7)
Utläggning.
Jag har fyra punkter i min utläggning utifrån den här bibelversen.
1. En församling som förblir i Kristus
1.1.Jesus vill att vi som hans församling skall leva nära honom. Bibelversen vi
läst är hämtad ur en liknelse om en vinstock med grenar där Jesus säger:
Jag är vinstocken, ni är grenarna (Joh 15:5). En gren som sitter på ett träd är
helt beroende av trädet för sin överlevnad, en avbruten gren däremot
förtorkar och dör.
1.2.När vi kommer till Kristus, omvänder oss och låter döpa oss till Kristus
säger Bibeln att vi blir "inympade" i Kristus. Vi blir för evigt en del av
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!2
honom. Detta kallar Bibeln för att vara i Kristus. Det blir som en gren på
ett träd.
1.3.Nu säger Jesus att vi skall förbli i honom. Vad betyder det? Förbli i den
grekiska texten betyder att stanna kvar på en viss plats, att vistas, att inte
avvika, att fortsätta att vara närvarande, förvaras, med hänvisning till tid
att fortsätta att vara, etc. Poängen är att vi i både tid och rum stannar i
Kristus, att allt vi är och gör är präglat av att vi sitter i Kristus, och att vi
liksom en gren som stannar kvar i ett träd också växer till och bär frukt.
Paulus skriver: Ni har lärt känna herren Kristus Jesus, lev då i honom, med rot och
grund i honom, allt fastare i den tro som ni har undervisats i, och låt er tacksamhet
överflöda. (Kolosserbrevet 2:6-7 B2000) och samma vers i en annan
översättning: Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom och låt er
rotas och uppbyggas i honom och befästas i tron i enlighet med den undervisning ni fått,
och överflöda i tacksägelse. (Kolosserbrevet 2:6-7 SFB) Att förbli i Kristus
handlar om att du och jag som individer och vi tillsammans som
församling skall:
1.3.1.Förbli i den tro på Kristus som vi en gång tagit emot
1.3.2.Växa i den tro som vi en gång har tagit emot, och då växa i både
nåd och kunskap om Jesus: Väx till i nåd och kunskap om vår Herre och
Frälsare Jesus Kristus (2 Petr 3:18).
1.4.Detta är Jesu vision för oss som enskilda och som församling: att vi skall
förbli i honom, att stanna kvar i tron på Kristus men också att växa i tron,
som Paulus skriver: Honom predikar vi genom att förmana varje människa och
undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som
fullkomlig i Kristus. (Kolosserbrevet 1:28 SFB).
2. En församling som förblir i Kristi ord
2.1.Nu skall vi inte endast förbli i Kristus som person utan vi skall också
förbli i hans Ord. Egentligen är detta inte två olika saker utan två sidor av
samma mynt, eftersom Kristus är Ordet (Joh 1:1), och allt vad Kristus har
sagt också är en del av hans person. Verkligt lärjungaskap som ger frihet i
Kristus beror helt på vårt förhållande till Ordet: Jesus sade till de judar som
hade satt tro till honom: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och
ni skall förstå sanningen och sanningen skall göra er fria." (Joh 8:31-32)
2.2.Men vad betyder det att vi skall förbli i hans Ord? Jo, ingen kan komma
till tro och bli frälst till Kristus utan att de på något sätt har hört Guds
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!3
Ord om Jesus Kristus predikas på något sätt antingen i tal eller skrift
(Rom 10:14-17) för det är Ordet som föder tron i en människas hjärta. På
samma sätt kan ingen förbli i tron på Kristus och inte heller växa i tron på
Kristus om de inte lever i Ordet.
2.3.Ordet har många olika funktioner i våra liv, varav följande är några:
2.3.1.Föder tro (Rom 10:17)
2.3.2.Renar oss (Joh 15:3)
2.3.3.Bygger upp oss och helgar oss (Apg 20:32)
2.3.4.Lär oss sanningen (Joh 8:31)
2.3.5.Beskyddar oss i frestelsens stund (Matt 4:1-11)
2.3.6.Vägleder oss på vår livsväg (Ps 119:105)
2.4.Som pastor och föreståndare är det min främsta uppgift att predika
Ordet (1 Tim 4:13, 2 Tim 4:1-2) och vägleda människor att lära sig mer
ur Bibeln, för det har både en uppbyggande, helgande och frälsande
effekt. Men också en form av vaccinerande effekt -- massor av problem
som vi kristna möter och ställs inför som enskilda och som församlingar
skulle aldrig uppstå eller åtminstone lösa sig mycket enklare om vi hade
koll på vad Bibeln säger.
3. En bedjande församling
3.1.När Jesus nu har talat om att förbli i honom och hans ord så svänger han
plötsligt och börjar tala om bön. Man kan tycka att det inte har med
saken att göra, men det är i själva verket den naturliga och oundvikliga
följden av att vi förblir i Kristus. Någon av de gamla
väckelsepredikanterna från 1800-talet har sagt något i stil med följande:
Om Gud är nära en församling, måste den be. Om församlingen inte ber är detta det
främsta tecknet på Guds frånvaro i den församlingen. Nu står inte detta i Bibeln,
men jag tror ändå det fångar något av Bibelns budskap.
3.2.Vet ni vad som främst kännetecknade Jesu liv under hans tid på jorden?
Det var inte allt han gjorde eller predikade om, utan hans böneliv. Allt det
andra bars upp av hans böneliv, hur han gick undan ibland kortare
stunder, ibland hela nätter och flera dagar och veckor för att få vara
ensam med Gud. Därför kan vi läsa: En gång var Jesus på en plats och bad. När
han hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be,
liksom Johannes lärde sina lärjungar." (Lukasevangeliet 11:1 SFB)
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!4
3.3.Vet ni vad som kännetecknade den första kristna församlingen? Bön. Läs
Apostlargärningarna och du skall se att den handlar om hur Gud handlar
med människor som lever i bön. Samma sak ser vi i breven.
3.4.Det är någon som har sagt: Man kan se hur populär en kyrka är på hur många
som kommer på söndag förmiddag. Man kan ser hur populär pastorn i den kyrkan är
på hur många som kommer på söndags kvällmöte. Man kan ser hur populär Jesus är på
hur många som kommer på den kyrkans bönemöten. Sug på den karamellen!
3.5.Detta är också en del av Jesu vision för oss, att våra församlingar är
bedjande församlingar. Och jag vill uppmana oss alla: börja gå bönens
väg! Kom på bönemötena och ta dig tid ensam med Gud. Ha bönen som
en livsstil, och börja nu. Vill du ha praktiska tips om hur du skall hinna
eller hur du skall be, kom och prata med mig efteråt. Kom ihåg, du kan
alltid viska bönen som lärjungarna bad: Herre, lär mig att be. Tycker du bön
är svårt eller krångligt, börja där.
4. En församling som får bönesvar
4.1.Jesus ger oss här villkor för bönesvar, och inte på bara vissa böner, utan
alla böner. Om...så be om vad ni vill, och ni skall få det. Innan vi tittar på de
villkoren så skall jag bara skyndsamt säga att vi också måste förstå att våra
böner också måste vara i harmoni med Guds vilja: Och detta är den tillit vi
har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss. Och när vi vet
att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom
om. (Johannes första brev 5:14-15 SFB) Men beder vi om sådant som är
gott och rätt och i enlighet med hans vilja så skall vi få det om vi uppfyller
de villkor som Jesus talar om.
4.2.Villkoren för bönesvar är just det vi talat om innan:
4.2.1.Om ni förblir i mig
4.2.2.Om mina ord förblir i er
4.2.3.Om ni ber
4.3.Vi har redan sett att det är viktigt med bön, men varför att det så viktigt
med bönesvar? Jag kan se två verkligt stora anledningar till att Gud valt
att främst göra saker som svar på bön:
4.3.1.Gud får äran -- direkt efter vår predikotext säger Jesus vidare: Min
fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar (Joh 15:7).
Bönesvaren blir som en rik frukt som förhärligar Gud när både
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!5
troende och icke troende ser att det finns en Gud som hör bön och
som svara på bön! Ett bra exempel på det är när aposteln Petrus får
vara med om att kvinnan Dorkas blir uppväckt från döden (Apg
9:36-42). Petrus bad ensam i rummet där den döda låg, och när hon
fick liv igen står det: Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på
Herren. Vi måste inse att en bedjande församling som får bönesvar
kommer att få framgång när det gäller att vinna andra för Herren!
4.3.2.Vi lär oss att vara beroende av Jesus i allt -- lite innan vår
predikotext säger Jesus: Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik
frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. (Joh 15:5). Utan honom har vi inte
en chans. Och det är genom bönesvar som han räddar oss och leder
oss, se t.ex. 2 Kor 1:8-11.
4.4.Detta med att få leva i bön och uppleva bönesvar är också en del av Jesu
vision för sin församling. Och låt oss inte bara be, låt oss be uthålligt tills
Guds svarar.
Avslutning.
Sammanfattningsvis så kan man säga att den bibelvers vi tittat på idag visar vårt
totala beroende av Herren Jesus. Ju äldre jag blir desto mer inser jag verkligen
att så är fallet. Allt beror på Kristus och hans kraft. Därför måste jag förbli i
honom, i hans ord, och leva i bön. Och han har lovat att svara.
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!6
Del 2. Genombrottsbön
Hur våra böner kan besvaras
...för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn (Joh 15:16)
Bibeltext
Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära
frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.
Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.
(Johannesevangeliet 15:16-17 SFB98)
Inledning
Denna del handlar också om bön, men kanske inte om bön i allmänhet, som vi
talade om i del 1 och som Bibeln också mycket om, utan om hur vi kan få
uppleva specifika bönesvar som följer på specifika böner som vi sänder upp till
Gud vid specifika tillfällen.
Predikan
1. Bakgrunden i Johannes evangelium kapitel 15. Johannes 15:1-17 är i
mångt och mycket en beskrivning av relationen mellan Jesus och hans
lärjungar:
1.1. Jesus är vinträdet, och lärjungarna är grenarna. För att lärjungarna skall
kunna bära frukt, måste de sitta kvar på trädet så att livet kan flöda ut i
grenarna.
1.2. Och om de sitter kvar kommer de att bli ansade för att kunna bära mer
frukt i form av goda gärningar och lydnad för Guds vilja.
1.3. Vidare så kopplar Jesus ett löfte om att lärjungarnas böner skall bli
besvarade, om de förblir i honom och hans ord förblir i dem.
1.4. Sedan säger Jesus att det är kärleken mellan Fadern och Sonen och
kärleken mellan Jesus och hans lärjungar som är det avgörande, och att
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!7
kärleken består i att lärjungarna håller Guds bud, och han framställer
också sig själv som föredömet för denna kärlek: ni skall älska varandra så som
jag har älskat er.
1.5. Och när lärjungarna älskar varandra kallas de för Jesu vänner. Och
sedan kommer han till den predikotext vi precis har läst.
2. Utväljandet: Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er. Jesus
poängterar här att det är Gud som ytterst styrt att lärjungarna blivit Jesu
efterföljare.
2.1.Han skiljer sig här från dåtidens rabbiner, som tog emot de efterföljare
som valde att följa rabbinen ifråga, men Jesus bröt mot denna regel
genom att själv välja vilka lärjungar som skulle följa honom. Det är ju det
vi ser när han går runt och kallar lärjungarna: Följ mig. Och då står det:
Då lämnade dom allt och följde honom.
2.2. Detta innebär inte att våra personliga beslut saknar värde, för Bibeln
uppmanar oss också till personlig och aktiv omvändelse och efterföljelse,
men när det gäller att bära frukt i Guds rike och bli till välsignelse i
världen är det uteslutande ett beslut av Gud som ligger bakom
alltsammans: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har
välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, liksom han innan
världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria
inför honom. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp
som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har
skänkt oss i den Älskade skall prisas. (Efesierbrevet 1:3-6 SFB98) Och syftet är
att det enbart är Gud som skall få äran: Min Fader förhärligas, när ni bär rik
frukt och blir mina lärjungar. (Joh 15:8).
3. Fruktbärandet: Bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt,
sådan frukt som består. Att Gud genom Jesus Kristus utväljer oss har
alltså ett bestämt syfte, nämligen att vi skall gå ut och bära frukt, sådan frukt
som består.
3.1. Bestämt om er. Det grekiska ordet är tithemi och betyder att sätta, ordna,
bestämma, lägga undan, etc. Ordet används bland annat i Matt 5:15 där
det står att man inte skall sätta ljuset under skäppan utan på ljushållaren
så att det lyser för alla i huset. Här återupprepas tanken från ovan att det
är Gud som utvalt och bestämt om sina lärjungar vad de skall göra och
vilken frukt de skall bära.
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!8
3.2. Vi ska gå ut. Det grekiska ordet här är hypade och betyder närmast att ge
sig av, gå, och används till exempel när Jesus talar om att man skall lämna
sin gåva vid altaret och ge sig av och försona sig med sin broder innan man
bär fram gåvan (Matt 5:24). Detta innebär att det finns en rörelse i
kallelsen att bli en Jesu lärjunge. Gud kallar oss genom Jesus Kristus, och
sedan sänder han ut oss.
3.3. Vi ska bära frukt. Frambringa frukt, det grekiska ordet är phero och betyder
bära, frambringa, bära en börda. Frukt syftar just på verklig eller
symbolisk frukt, och är en biblisk bild för ett rättfärdigt liv i förhållande till
Gud och goda gärningar i relation till omgivningen.
3.4. Sådan frukt som består. Det grekiska ordet är meno och betyder närmast
stanna kvar, fortsätta, bo, vara närvarande, etc, poängen här är att den
goda frukt lärjungarna skall bära är sådan frukt som inte försvinner utan
som stannar kvar. När Gud gör något blir effekterna bestående, och när
Jesu lärjungar skall bära frukt skall frukten ha den karaktären att den inte
upphör eller direkt försvinner. Det är inget bländverk eller
illusionsmakeri, utan något beständigt. Det är därför som andlig frukt
nästan alltid syftar på bestående förändringar av människornas karaktär
och livsstil och gärningar, inte i första hand känslosvall och andligt rus.
4. HUVUDPUNKTEN: För att Fadern må ge er vad ni än ber om i
mitt namn. Här beskrivs något som jag vill kalla för genombrottsbön eller böner
som leder till ett omedelbart bönesvar.
4.1. För att. Hela sammanhanget, och särskilt då vers 16, pekar här fram
emot ett tillstånd då Fadern må ge er vad ni än ber om i Jesu namn. Om allt det
gäller som sagt innan: att bli utvald, att gå ut och att bära frukt, så tjänar
det som ett uppfyllt villkor för att eller så att Fadern skall svara på
lärjungarnas böner. Ett liknande villkor beskrivs i 15:7: Om ni förblir i mig
och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni skall få det. Charles Finney
brukade beskriva detta "tillstånd" som att församlingen genom sina böner
hamnade i en ställning inför Gud som gjorde det "lämpligt" för Gud att
välsigna dem med vad de nu bad om. Bild: ofta när man skall få nån form
av leverans hem till sig, så sker det på tider då man egentligen inte kan
vara hemma, men för att ta emot leveransen MÅSTE man hålla sig
hemma. Det är på samma sätt med villkoren för bönesvar, för det är som
något som försätter oss i ett läge då vi kan ta emot det som skall levereras.
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!9
4.2. För att Fadern må ge er. Verbet ge står i en form som först och främst
indikerar att det är mer eller mindre sannolikt att handlingen kommer att
utföras, dvs i det här fallet att Fadern skall ge beror på om rätt villkor är
uppfyllda. Vad Jesus vill säga är att här finns en potential för bönesvar, om
lärjungarna 1) bär bestående frukt inför Fadern, och 2) ber om
ingripanden från himlen.
4.3. Men: det är också så att verbformerna här indikerar att både
lärjungarna och Faderns respons är punkthändelser, dvs specifika svar på
specifika böner som uppsänds vid specifika tillfällen, och det är här vi kommer in
på tanken om genombrottsbön1. För Bibeln uppmanar oss att leva i ständig
bön till vår Fader i himlen (t.ex. Jesu liknelse om Änkan och domaren i
Luk 18:1-8, se även "be ständigt" i 1 Tess 5:17), men Guds Ord
undervisar oss också om att det finns avgörande böner i speciella
situationer som (nästan) direkt besvaras.
4.4. Några bibliska exempel på sådana genombrottsböner:
4.4.1. Abrahams förböner för Sodom ledde till ett omedelbart bönesvar,
även om det kanske inte riktigt blev som Abraham hade tänkt sig (1
Mos 18:16-33)
4.4.2. Jabes bön: Jabes ropade till Israels Gud och sade: "O, att du ville välsigna
mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O, att du ville göra så
att jag slipper olycka och smärta!" Och Gud lät det ske som han bad om. (Första
Krönikeboken 4:10 SFB98) Jabes var tydligen en person som trodde
på Israels Gud, och säkerligen hade han bett förut, men här återges en
särskild bön som Jabes bad och som blev besvarad. En
genombrottsbön!
4.4.3. Profeten Elias kamp mot Baalsprofeterna och Baalsdyrkan på
berget Karmel ledde fram till en avgörande bön i den kritiska
ögonblicket: Då tiden var inne att frambära matoffret, trädde profeten Elia fram
och sade: " HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det bli känt i dag att
det är du som är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning
jag har gjort allt detta. Svara mig, HERRE, svara mig, så att detta folk förstår att
det är du HERRE som är Gud, och omvänd du deras hjärtan." Då föll
HERRENS eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden och torkade
1
Själva ordet "genombrottsbön" är inte bibliskt, utan är enbart en beteckning jag använder för att de speciella
böner vid speciella tillfällen som mer eller mindre omedelbart leder fram till ett konkret bönesvar skall kunna
skiljas från mer allmän bön som inte ger något omedelbart och synligt resultat.
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!10
upp vattnet som fanns i diket. När allt folket såg detta, föll de ner på sina ansikten
och sade: "Det är HERREN som är Gud! Det är HERREN som är
Gud!" (Första Kungaboken 18:36-39 SFB98) Elias var en man som
kände Herren, sin Gud, och som bar den frukt som hör till ett rätt
andligt liv, och det som leder till ett genombrott i hans kamp mot
avguden är en genombrottsbön i rätt tid!
4.4.4. När Jesus själv uppväcker Lasarus ber han en avgörande bön i det
avgörande ögonblicket: De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen
och sade: "Fader, jag prisar dig för att du hör mig. Själv vet jag att du alltid hör
mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna
bön." När han hade sagt det ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!" Då kom
den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en
duk. Jesus sade till dem: "Befria honom och låt honom gå." (Johannesevangeliet
11:41-44 SFB98) En genombrottsbön!
4.4.5. Apostlarnas bön i förföljelsetid i Apg 4: Sedan de hade blivit frigivna,
gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt
till dem. När de hörde det, ropade de endräktigt till Gud och bad: "Herre, du som
har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem ... Och nu, Herre, se hur de
hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker
ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu
namn." När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de
uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.
(Apostlagärningarna 4:23-24, 29-31 SFB98) Det finns ingenting som
tyder på att apostlarna inte hade bett tillsammans förut, tvärtom så vet
vi det av de föregående kapitlen. Men här möts man till bön i en
alldeles särskild situation, under hot om förföljelse. Och eftersom man
uppfyllde villkoren för bönhörelse så uppfyller Fadern deras böner
omedelbart vid just detta speciella tillfälle. En genombrottsbön!
4.4.6. Församlingens förböner när Petrus sitter i fängelset leder till ett
omedelbart genombrott och Petrus blir fri innan de ens slutat att be
(Apg 12:1-19)
4.5. Några exempel från historien när det gäller genombrottsbön:
4.5.1. R A Torrey skriver i en av sina böcker om hur en predikant efter att
ha tillbringat en hel natt i bön predikade med sådan kraft att omkring
fem hundra personer ansåg sig blivit omvända vid nämnda tillfälle.
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!11
4.5.2. Undertecknad bad en längre tid om ett nytt jobb, men vid ett
specifikt tillfälle under särskilt stor nöd och vånda, och fick omedelbart
bönesvar: medan jag var ute och bad på knä under en stor gran ringde
telefonen inne i huset med positivt besked på andra sidan luren
4.5.3. En välkänd pastors dotter kom på avvägar och var borta från
Herren i 2,5 år, men efter ett särskilt bönemöte i pastorns församling
där hela församlingen hade ropat till Gud för hennes själ vaknade hon
på natten och insåg att hon var på väg att gå förlorad men att hon
fortfarande var älskad av Gud. Hon kom tillbaka och har varit med
sedan dess.
4.6. Vad ni än ber om. I 15:7 sägs att vi får be om vad ni vill, och ni skall få det och
här sägs att Fadern skall ge oss vad vi än ber om. Jag tror att Jesus säger
samma sak två gånger, men poängen är densamma: om vi uppfyller
villkoren han framfört, då kan vi be genombrottsböner om vad som helst,
och då skall vi få det! Lägg märke till att Bibeln mer sysslar med vilka
villkor som behöver uppfyllas för bönhörelse än vilka bönesvar som är möjliga och det
beror helt enkelt på att allt är möjligt för Gud och inga bönesvar är för svåra för
honom. Därför kan vi be om vad som helst!
4.7. Vad ni än ber honom om i mitt namn. Det är också viktigt att vi vet vem
som är garanten för dessa bönesvar: det är Jesus Kristus. Vers 16 börjar
med att det är Jesus som utväljer oss och bestämmer oss till att bära
bestående frukt, och då skall Fadern höra våra böner vad vi än ber om i
Jesu namn.
5. Och det befaller jag er att ni skall älska varandra. Här är vi tillbaka
i frukten igen, för den främsta av Andens frukten (Gal 5) är kärlek. Att förbli i
Kristus och hans ord är att bära bestående frukt, för kärleken upphör aldrig
(1 Kor 13) och en grupp lärjungar som lever i kärlek till varandra hamnar i
det läget att det blir lämpligt för Gud att välsigna dem och låta deras böner
bli genombrottsböner.
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!12
Del 3. Tro På Gud För
Bönesvar
Fyra steg på vägen mot svar på bön
Tro på Gud! (Markus 11:22)
Bibeltext
När de dagen därefter var på väg från Betania, blev han hungrig. På långt håll såg han ett
fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det.
Men när han kom fram till trädet, fann han ingenting annat än blad. Var det då inte fikonens
tid? Jesus sade till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig." Detta hörde hans
lärjungar.
De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde
och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde
duvor, och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen. Han undervisade dem och
sade: "Är det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort
det till ett rövarnäste." När översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, försökte de finna ett
sätt att röja honom ur vägen. Ty de var rädda för honom, eftersom alla människor var
överväldigade av hans undervisning. Så snart det blev kväll lämnade han staden.
När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten.
Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du
förbannade har torkat." Jesus svarade dem: "Tro på Gud! Amen säger jag er: Om någon säger
till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han
säger skall ske, då skall det ske. Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har
fått det, så skall det vara ert. Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon.
Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser." (Mark 11:12-25)
Inledning
Under de här åren har jag predikat en hel del om bön och bönesvar. Bland
annat har jag sagt i många sammanhang att bönemötena är de viktigaste
mötena, därför att det är där som striden avgörs. Och det står jag fortfarande
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!13
för. Jag hade en dröm i början av tiden i en församling jag tjänade — att hela
kyrkan var fylld av bedjare och att jag därför fick sätta mig längst ner i hörnet —
har ännu inte gått i uppfyllelse på den platsen, men jag ber att det skall ske.
Vidare har jag talat om vilka villkor som gäller för bönesvar — vi tror ju att
anledningen till att vi ber är att Gud älskar oss och vill ge oss allt vad vi behöver
— och följande kan tjäna som några exempel på vilka villkor som finns för
bönesvar:
• Om vi förblir i Jesus och i Hans ord och bär bestående frukt i våra liv, så skall
vi kunna be om vad som helst och vi skall få det (Joh 15:7,16).
• Det vi ber om skall vara i enlighet med Guds vilja (1 Joh 5:15). Ibland när vi
ber om saker som vi tycker att vi behöver eller som vi vill göra, kan det hända
att Gud efter ett tag säger ”nej” eller ”vänta”. Att räkna med det är inte otro,
utan det är lydnad.
• Det får inte finnas medveten synd i våra liv (Joh 9:31)
• Vi ska be med rätt motiv (Jakob 4:3) och ingen annanstans framgår det så klart
som i Herrens bön: helgat vare DITT namn, låt DITT rike komma, låt DIN vilja
ske…
• Vi ska be kontinuerligt och uthålligt (Matt 7:7-8, 1 Tess 5:17)
• Vi ska be i det fördolda till Gud och inte för att synas inför människor (Matt
6:6)
• Vi ser även antydan om ett annat villkor i slutet av vår text, nämligen att vi är
villiga att förlåta dem som syndat mot oss liksom vår himmelska Fader förlåter
oss våra synder (Mark 11:25).
• Osv…
Min önskan är att du skall ”smittas” av bönens ande och bli en Jesu lärjunge
som känner de gamla vägarna till de andliga skatterna och framgång för Guds
rike: bönen och Ordet.
Idag vill jag peka på ytterligare ett villkor för bönesvar, kanske det viktigaste av
alla villkor: att vi tror på Gud! Nu har man ibland missbrukat detta och gjort
tron till en prestationstro som har mer med magi att göra istället för vad det
egentligen handlar om: ett barns förtröstan till sin far. Att tro på Gud är något vi
uppmanas att göra, något vi bestämmer oss för, men det är också en gåva från
vår himmelske Fader (Ef 3:16-17 B2000, 1 Kor 12:9). Men det faktum att
människor förvränger Bibeln emellanåt ger oss inte rätten att inte läsa och tro på
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!14
allt som står där, även så detta: Bibeln säger faktiskt att utan tro kan ingen av oss
ha en relation med Gud överhuvudtaget (Hebr 11:6), och utan tro kan ingen få
uppleva bönesvar.
Låt oss titta en stund på den text vi läst.
Predikan
1. Bara den som tror på bönens betydelse kan få tro för bönesvar
och uppleva bönesvar. Berättelsen om fikonträdet avbryts i texten på ett
konstigt sätt av att Jesus rensar templet och undervisar folket och säger: ”Mitt
hus skall kallas ett bönens hus för alla folk!”2 Men jag tror inte det är en slump, för
berättelsen börjar med att Jesus ”profeterar” om att fikonträdet som inte bar
frukt skall vissna, och berättelsen slutar med att fikonträdet verkligen vissnar
ner totalt. Och då säger Jesus till sina lärjungar: Tro på Gud! Men i mitten av
berättelsen talar Jesus om bönens avgörande betydelse för alla människor
(grek ethnos). Allt detta hänger naturligtvis ihop, för det är bara den som likt
Jesus tror på bönens betydelse som i förväg kan få tala ut ett bönesvar eller
en profetia som sedan inträffar till punkt och pricka. Den som ber får tro,
och den som tror kommer att be.
2. Sann undervisning om bön kommer att väcka motstånd. Vi ser
här att de religiösa ledarna reagerade mycket negativt på Jesu undervisning
om bönen. De ville hålla den religiösa kommersen vid liv och var inte
intresserade av att templet återfick sin ursprungliga roll i alla folks relation
med Gud nämligen att vara en plats för bön för alla folk. Därför blev de 1)
rädda för Jesu undervisning eftersom den påverkade folket så att deras
inflytande minskade, och 2) de försökte också hitta ett sätt att röja honom ur
vägen. Om det är något djävulen är rädd för så är det ett Guds folk som
lever i bön. Verksamhet har djävulen inget emot, men ett Guds folk som ber
och upplever bönesvar väcker rädsla hos fienden, och i förlängningen hos
dem som är hans tjänare. I Jesu fall gick det så långt att de försökte röja
honom ur vägen, vilket de också trodde sig lyckas med när de korsfäste
honom men Gud vände även detta till seger. Dock: sann undervisning om
bön kommer alltid att väcka motstånd, ett motstånd som Gud kan vända till
seger för sitt rike.
2
I templet citerar Jesus ur profeten Jesaja 56:7. Detta visar också att den som ber och håller Skriften högt skall få
se Guds ingripanden som svar på bön.
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!15
3. Bara den som har ett ödmjukt hjärta får se bönerna gå i
uppfyllelse.
3.1. Det var lärjungarna och inte Jesus som påpekade att hans profetia gått i
uppfyllelse. En sann profet eller sann bedjare är en person som inte är
mån att peka på att de själva fick rätt. Jesus gjorde inga ansatser här att
peka på att vad han sagt faktiskt hade hänt. Det lämnade han åt andra
att avgöra. Frestelsen är stor för oss att börja skryta om hur Gud har
välsignat oss, men vi får följa Skriftens ord att de övriga får pröva vad
profeten eller bedjaren har sagt (1 Kor 14:29). Det är likadant när Jesus
fått bönesvar (Joh 11:41-42) utanför Lasarus grav och Lasarus blivit
uppväckt, står det längre fram att alla [andra] som hade varit med honom när
han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda, vittnade om detta
(Joh 12:17). Det innebär naturligtvis inte att vi inte får vittna om vad Gud
har gjort i våra liv som svar på bön, men när Gud har gjort något ser
andra det ändå. Risken för oss när vi är lösmynta är att fokus flyttas från
Gud till oss.
3.2. När Jesus skall bekräfta att det han profeterat gått i uppfyllelse pekar han
bort från sig själv och säger istället: Tro på Gud! Ingen annan än Jesus
hade väl mer rätt att peka på sig själv, men i sitt förnedringstillstånd (Fil
2:9) hade han avstått från allt och allt han gjorde gjordes i förtröstan på
Gud Fadern. När så den profetia som Jesus uttalat i tro går i uppfyllelse
är Jesus mycket snabb med att berätta vems kraft det är som ligger
bakom: Guds kraft. Den ödmjukheten är en förebild för oss. Det är inte
den som är stor i orden kring sin egen tjänst som får uppleva bönesvar,
utan den som är villig att ödmjuka sig och ge Gud all ära.
4. HUVUDPUNKTEN: Fyra steg till bönesvar — textens nyckelvers
(Mark 11:24)
4.1. Nyckelversen i hela det här avsnittet är 11:24 där Jesus benar ut för oss
hur vi skall be i tro för att få bönesvar. För att rätt kunna förstå den här
nyckelversen är det viktigt att ha lite koll på vilka former som används i
verben:
4.1.1. "Ber och begär" står i presens indikativ = kontinuerlig och säker
handling. ”Tro” står i aktivum presens imperativ = uppmaning till aktiv
och kontinuerlig handling. ”Fått det" står i aktivum presens indikativ =
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!16
aktiv kontinuerlig och säker handling. ”Vara ert” står i futurum indikativ
= framtida säker händelse.
4.2. Slutsatser vi kan dra av detta är som följer:
4.2.1. Det första är att Jesus efterlyser en kontinuerlig längtan hos oss, som
leder till en kontinuerlig bön. Både längtan och bönen skall vara något
”tydligt” och ”säkert”, där man påstår och hävdar någonting, typ: det
regnar idag. Det är inte samma sak att längta efter en glass som att
längta efter att Guds rike skall ha framgång i ens egen familj, att
någon som är svårt sjuk skall bli helad, eller att församlingen man
tillhör skall hitta rätt väg under Andens ledning. När vi verkligen
längtar dag och natt efter något så driver detta oss till att be dag och
natt till Gud. Detta är avgörande, och det är vad Jesus illustrerar i
liknelsen om änkan och domaren: Jesus berättade för dem en liknelse för att
visa att de alltid borde be utan att tröttna…Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina
utvalda, som ropar till honom dag och natt? (Luk 18:1,7) Sann bön och sann
längtan är något som är ständigt pågående och är något fast och
tydligt.
4.2.2. Den andra är att vi, när vi ber och begär, uppmanas av Jesus att
aktivt tro kontinuerligt på bönesvar.
4.2.2.1. Vår förväntan på Gud skall alltid vara att han skall svara på
bön och ge oss vad vårt hjärta begär. Jakob skriver att vi skall be i
tro utan att tvivla (Jak 1:6) och att den som tvivlar inte skall tänka sig
att hon skall få något av Herren, splittrad (B2000: tvehågsen) som hon är
och ostadig på alla sina vägar. Här ser vi att den aktiva och
kontinuerliga tro vi skall ha när vi ber är resultatet av att vi inte är
splittrade och ostadiga i vår överlåtelse till Gud. Ordet splittrad
betyder ordagrant att ha en dubbel själ. Att ha en aktiv och
kontinuerlig tro för bönesvar handlar främst om att ha överlåtit
hela sitt liv åt Gud och inte vara splittrad i sitt inre.
4.2.2.2. Gud använder också vår tro för att visa vad han tänker göra.
Så länge tron är vag och osäker har vi inte bett färdigt, men när
tron blir kontinuerlig — och Gud inte har visat att han vill något
annat i den givna situationen, för det kan han göra — kan vi veta
att bönesvaret är nära, ja bokstavligen har vi enligt Jesus redan fått
det (jfr 1 Joh 5:15). Detta är innebörden av tron, enligt
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!17
Hebreerbrevet: vi får en visshet om det som vi inte (ännu) kan se (Hebr
11:1). Och detta gäller både för vår frälsning och för bönesvar. Vi
lever i tro utan att se. Genom tron förstår vi andliga verkligheter som
inte syns i den fysiska världen.
4.2.3. Det tredje är att när bönesvaret är nära och vi upplever trons
förvissning att vi redan fått vad vi ber om kan vi handla aktivt och
kontinuerligt därefter som om vi redan hade det i vår hand.
4.2.3.1. Detta framgår ganska dåligt av vår bibelöversättning, men
Svenska Reformationsbibeln är tydligare, för där står det: Allt vad ni
begär i era böner, tro att ni får det, så skall det ske er. (SRFB, rev M — 17
mars 2014). Lägg märke till att Jesus uppmanar oss att tro att ni får
det. Här talar Jesus om att mottagandet 3 av bönesvaret är en
presens-handling, kontinuerlig och nutida.
4.2.3.2. En del uttrycker detta som att ”vi tar ut i tro”, men det tycker
jag inte om för det återspeglar innehållet i texten ganska dåligt 4.
Jag säger hellre ”tar emot i tro”, där jag som Guds barn sträcker
mina händer mot Gud och tar emot vad Han ger mig, tackar och
prisar honom för bönesvaret som jag ännu inte har sett, och i den
mån jag kan också låter mina handlingar vittna om att jag räknar
med hans ingripande5. Det andra sättet att uttrycka känns mer
som om vi försöker rycka bönesvaret ur händerna på Gud, och det
är inte tro utan otro eftersom vi inte — trots vår visshet om
bönesvar — inte är villiga att vänta tills Guds tid är inne, vilket för
oss till sista steget.
4.2.3.3. (Det är dock viktigt att vi förstår att den trosvisshet som gör att
vi kan handla som om bönesvaret redan var givet fast vi inte kan se
det ännu inte är någon ytlig förhoppning framkallad av våra egna
önskningar, eller vårt högmod, utan det är en djup erfarenhet av
3
Verbet för få är grekiskans lambano, vilket betyder ta, få tag i, erhålla, ha, hålla, etc.
4
Denna reservation gäller t.ex. bönesvar. Det finns dock annat som vi inte behöver be Gud om utan kan ”ta till
oss” utan att först be om särskilt tillstånd, t.ex. frälsningen genom Jesus Kristus som Gud, genom hans blod, [har]
ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. (Rom 3:25) Naturligtvis beror frälsningen på att vi åkallar Herrens
namn, men skillnaden är att det alltid är Guds vilja att frälsa en människa som omvänder sig och sätter sin
förtröstan till Kristus, medan bönesvar när det gäller andra saker alltid beror på Guds vilja och Guds tidsplan.
5
Ett ganska illustrativt exempel är en evangelist som en gång upplevde Guds kallelse till en annan stad. Han
hade blivit viss om att Gud skulle förse honom med en bostad, så han packade allt sitt bohag och åkte ner till
staden med sin familj utan att veta vart de skulle bo. Först när de kom fram ordnade det sig med tak över
huvudet.
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!18
att något som man inte kan se ändå är sant. Handlar vi i tro på en
ytlig förhoppning riskerar vi bli besvikna och vår tro riskerar att
lida skeppsbrott, men handlar vi i tro på en förvissning som Anden
gett oss — och det är viktigt att vi lärt oss känna skillnad på dessa
två — då blir vi aldrig besvikna.)
4.2.4. Det fjärde steget är att utifrån att de tre föregående sakerna —
kontinuerlig längtan och bön, visshet om bönesvar, aktivt mottagande
i tro — så säger Jesus till sist att vi med säkerhet kommer att få se
bönesvaret i verkligheten inom en kort eller lång framtid, och vår
uppgift i detta blir då att vänta på det bönesvar som redan är givet. Detta
framgår också dåligt i vår översättning, men som redan påpekats står
verbet som översatt till ”vara ert” (SFB98) eller ”skall ske er” (SRFB) i
futurum indikativ, vilket återspeglar säker framtida händelse. I texten
så uttalar Jesus en profetia över fikonträdet i vers 14, något som
lärjungarna hörde. Men det var först nästa morgon som de såg att
trädet hade förtorkat, se vers 20. Och då kom Petrus ihåg vad som
hade hänt dagen innan. Därför är det så att bönesvaret kommer alltid
i rätt tid (Hebr 4:16), i den tid som Gud har bestämt. Vi kan uppleva
visshet som om vi nästan har det i våra händer och vi kan prisa och
tacka Gud för det, men i slutändan är det alltid Herren som
bestämmer när det väl skall visa sig i det öppna 6 (jfr Matt 6:6 SRFB).
Vår uppgift är att be och tro och sedan vänta — för det är Guds
uppgift att avgöra när bönesvaret skall komma och på vilket sätt.
6
Det är samma förhållande som råder när det gäller förbön för sjuka i Jak 5:14-15. I vers 14 används en
verbform, aorist, som indikerar punkthändelser: tillkallande av de äldste, smörjande med olja, trons förbön och
handpåläggning sker vid en specifik tidpunkt. I vers 15 däremot används konsekvent futurum när det gäller hur
trons bön skall rädda den sjuke och Herren skall resa upp denne.
WWW.BETELFORSAMLINGEN.COM
!19