Guds ljus leder hem

Guds ljus leder hem
Av: Johannes Djerf
Mitt minne är inte som det en gång var nu när man är 30 fyllda, men jag
tror inte att jag har berättat här framifrån någongång om när jag och
några vänner kom vilse ute på mossen, har jag det, så får du ursäkta mig,
för berättelsen passar väldigt bra till just den här söndagen.
Det var en fin vinterdag. Kaffet var nerpackat då jag och några vänner
bestämt oss för att åka längdskidor ute på spåret vid Kittlakull, vid stora
mossen. Jag har under hela mitt liv bara åkt utför med skidor, så det var
väldigt staplande och ramlande, men efter ett tag så fick jag någon så när
koll på det och kunde hänga på de andra. Det var till och med riktigt roligt
och när spåret plötsligt tog slut med anledningen att vi skulle vända igen
så trotsade vi det utpekade spåret och gjorde ett eget spår som tog oss
ännu längre ut på myren och in i skogen igen för att få en mycket längre
tur, vilket vi också fick. Och även om vi inte såg någon vandringsled
pågrund av den täckande snön så var vi säkra på var vi var någonstans.
Men när mörkret började falla så var det inte lika säkert. Vi trodde att vi
snart var vid parkeringen, då vi började följa ett skoterspår. Men efter ett
tag så började vi inse att detta skoterspår inte leder till någon parkering
utan ut på mossen igen, och vi insåg att vi var helt vilse. Och eftersom
mörkret nu hade lagt sig så var det helt omöjligt att veta var vi var
någonstans och hur vi skulle ta oss hem. Vi försökte lokalisera oss via
mobilens gps, men vi såg inga vägar, inga riktmärken på kartan utan bara
en enda prick i ingenstans. Men någonstans där framme kunde vi skymta
att ett ljus lyste upp himlen. Vi antog att det måste vara gatulysen ifrån
en väg och utan att veta var vi gick så började vi följa det ljuset. Ett ljus
som såg ut att vara ganska nära oss, men inte fören 4 timmar senare med
alltför varma kläder via djup snö och olika hinder som åar och träd att ta
sig över så kom vi fram till ljusets källa, som visade sig vara de gatulysen
som finns vid infarten till Storå industriområde där Leba bl.a. ligger. Ett
äventyr som kommer vara ett minne för livet tror jag men också en bra
bild som på flera sätt kan jämföras med berättelsen om de visa männen,
som brukar lyftas upp just den här söndagen. Vi läser Matt.2:1–12.
I Persien, nuvarande Iran, befann sig troligen dessa män som det står
skrivet om då de fick se ett stort ljussken, likt en stor stjärna synas på
Himlen.
Troligen två planeter som just då sammanföll i varandras banor eller en
Nova, skapade denna starkt lysande stjärna, men det är ingen som
egentligen vet.
Det står inte så jättemycket om vilka det var som såg denna stjärna
förutom att det var visa män ifrån östern, eller stjärntydare som det står i
vissa översättningar, ifrån det latinska ordet mager, eller det grekiska
ordet Magoi, som i sin etniska betydelse innebär att de var ifrån en
folkstam som bildade en ansedd prästroll som sysselsatte sig med hemlig
naturkunskap, astrologi och medicin. Där det sedan länge fanns en
allmänt utbredd förväntan om att en stor världshärskare skulle komma
och skapa ordning och frid i kaoset. Judarna hade levt i fångenskap i
Österlandet i Babylon, flera av dem hade aldrig återvänt hem och Israels
hopp hade blivit känt ibland hedningarna, och det var nu Hans stjärna
som de nu såg. På den tiden så trodde man att nya stjärnor och andra
himlafenomen symboliserade stora förändringar, i synnerhet betydande
människors födelse. Många judar trodde själva att en stjärna skulle tyda
på Messias födelse utifrån Bileams profetia i 4 Mos 24:17 där det står ”Jag
ser honom, men inte nu, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna
träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel.” Dessa män hade inga
bevis överhuvudtaget på att det var just denna stjärna som de nu såg
men i tron på att stjärnan var Hans stjärna så började de gå. På samma
sätt som jag och de andra visa männen och kvinnorna på mossen valde
att tro på att ljuset som syns där framme är ett ljus som kommer leda oss
hem. Det kunde vara precis vad som helst, men vi valde ändå att gå
oavsett var ljuset skulle ta oss och oavsett vad som kunde hända på
vägen. Vilket jag tycker att vi kan ta till oss i vår vandring med Jesus.
För visst är det oftast så att om vi ska gå, om vi ska ta ett steg i tro så
behöver vi veta att stegen vi går är befogade. Vi vill helst ha så många
argument och skäl som det bara går, till att den här vägen som jag har
framför mig är rätt. Vi vill inte bara ha ett bibelord på det utan helst ett
övernaturligt och uppenbart tecken som till slut blir minst 10 tecken som
ska bekräfta att jag är på rätt väg, och inte minst så väntar vi på att de
rätta känslorna ska ha infunnit sig. Jag tror inte det är fel att undersöka
en sak mer eller att be om ytterligare ett tecken eller att ibland vänta in
känslorna för något, men det var inget av detta som gjorde att vi hittade
hem igen ute på mossen och det verkar som att det inte först och främst
handlade om några känslor eller inte ens någon vishet som gjorde att
stjärntydarna valde att gå utan det var tron, övertygelsen på att ljuset
innebar en stor förändring som de ville göra allt för att upptäcka.
Ljuset som många gånger representerar Gud själv och hans närvaro i
Bibeln. Gud är ljus och inget mörker finns i honom skriver Johannes och
redan ifrån skapelsens början har mörkret fått ge vika för ljuset. Långt
innan solen, stjärnorna och galaxerna skapades så fanns detta ljus,
förutsättningen för allt liv. Och ljuset som de visa männen ser på Himlen
återspeglar skaparens ljus, hans närvaro som nu kommit till världen. Flera
profetior i gamla testamentet beskriver denna kungs dagar som en tid då
Guds ljus skall stråla över både judar och hedningar. Profeten Jesaja
skriver: ”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem
som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram”. ”Jag skall sätta dig
till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens
yttersta gräns”. ”Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet, jag skall hålla
dig i handen. Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för
folket, till ett ljus för hednafolken, för att du skall öppna blinda ögon och
föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker”,
Jes.9:2, 49:6 & 42:6. Detta är en av anledningarna tror jag att Matteus
väljer att berätta om de visa männen. Han skriver först och främst till
Judar för att de skall förstå att Jesus är den som profeterna talar om och
genom att ljuset strålar fram i mörkret och leder några hedningar från
Persien till att vara bland de första som får möta Jesus, så vill han visa att
Jesus är detta ljus, som är till frälsning intill jordens yttersta gräns.
Jesus förkunnar själv i Joh.8:12 att ”Jag är världens ljus”. Och en
parentes som jag själv inte har tänkt på innan men som jag tycker är
otroligt spännande är att när Jesus säger detta så firade man
lövhyddohögtiden. Den högtid som skulle vara en påminnelse om
Israeliternas 40 åriga vandring i öknen. Där hyddan fick bli en påminnelse
om Guds beskydd. Och i Templet där Jesus undervisar vid offerkistan,
som det står i v.20 i joh.8. så fanns det ett ljus som alltid brann som en
bild på eldpelaren som hade lett folket på natten genom öknen. Och på
kvinnornas förgård så tändes två stora ljusstakar som man firade och
dansade runt ända till gryningen, då ljuset ifrån dem kunde ses över hela
Jerusalem. Jag vet inte om det finns någon tanke bakom men man får
ändå känslan av att det inte är någon slump att Jesus i denna miljö säger,
”Jag är världens ljus”. Jag är den som alltid skall lysa upp din värld, alltid
lysa upp ditt mörker och leda dig, även om festen är slut. Jesus reflekterar
faderns ljus som håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag. som
beskyddar mig i sin boning och som för mig upp på klippan som Kung
David skriver i ps.27. Och detta i evighet! På samma sätt som ljuset, Guds
närvaro var det första i skapelsen och förutsättningen för allt liv i världen
så är Jesus sänd för att upprätta skapelsen, dig och mig för att vi ska få
del av Guds närvaro här och nu och i evighet. Han är A och O.
När Hans stjärna gick upp för de visa männen så firades troligen också
lövhyddohögtiden ibland Israels folk! Och i slutet av Uppenbarelseboken
säger Jesus om sig själv, jag är den strålande morgonstjärnan!
Frälsningens ljus för hela mänskligheten. Ett befriande ljus som har
kommit för att upptäckas. Och utan att veta vart det bär någonstans, utan
att veta var Jesus vill leda oss så tror jag att vi behöver låta hans ljus ta
oss ut på okända marker, dit han vill, för det leder till närvaron av honom
själv.
Som småbarnsförälder så får man äntligen se de riktigt bra filmerna utan
att få någon stämpel av att vara för barnslig och en av min och min dotter
Hilmas favoritfilmer heter Nasse. Den handlar om en liten björn som
älskar att gå runt på stigarna där han bor. Han verkar inte veta vart
stigen tar honom men han vet att den leder honom någonstans. Han
njuter av att vara ute och gå, han äter på sina hallon och oftast så ligger
det saker på stigen som han inte vet vad det är, men som han med stor
förtjusning vill upptäcka. Vi kan se på ett litet klipp (filmklipp). Denna
björn har en fantastiskt vilande attityd som jag tror att de visa männen
hade och som jag önskar att även jag har när det gäller min tro. Att
kunna gå på vägen, ta ytterligare ett steg närmare Guds ljus utan att
behöva veta vad steget gör med mig.
Att följa Guds ljus innebär att det också kommer att ske en förändring.
Vilket inte är det lättaste eftersom vi vill hålla kvar vissa saker, inte vill att
Guds närvaro ska påverka vissa områden i mitt liv för jag vet att det
kanske inte är efter Guds vilja.”Inget skapat är dolt för honom, utan allt
ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå
till svar, står det i hebr.4:13 ”Han uppenbarar det som är djupt och
fördolt, han som är ljuset vet vad som finns i mörkret” Dan.2:22. Med
andra ord, Guds ljus visar sanningen om oss själva vilket gör att stigen
inte alltid känns så bekväm att fortsätta vandra på i alla lägen. Och därför
så behöver vi vilan som finns i nasse attityden. Att gå utan att veta. Att
trots vad ljuset uppenbarar i mitt bagage av det som jag helst vill gömma
för Gud, av sår, falskhet, själviskhet och mörker ändå ta steget. Att ha en
inställning av att ”jag vill upptäcka Guds närvaro även i det som ser mörkt
ut”. Jag vill i Guds vila fortsätta gå.
Det sanna ljuset vill ge ljus åt alla människor åt allt på människans väg för
det leder oss rätt. Det märkte vi på mossen. Att även om vägen var fylld
av hinder och ibland tog stopp, även om vägen kändes oerhört tung då vi
pulsade fram med skidorna med snö ända upp till midjan, även om det
tog längre tid än vad vi någonsin kunde ana, så ledde ljuset oss hem.
I det lilla filmklippet om Nasse så kände sig Nasse lite vilse för en kort
stund. Han vet inte vart hans hus är någonstans, men han vänder sig inte
om och han oroar sig inte så mycket för det utan säger bara” eh, det gör
inget, det dyker säkert upp någongång, det gör det alltid”. Och jag tror att
det är i den vilan som Gud vill att vi ska vara i tron. Att även om jag
skulle förlora tryggheten som jag har byggt upp i min tro och mitt liv så
behöver jag inte hela tiden leta mig tillbaka till det som bara är bekant för
mig, för vårt hem det kommer alltid dyka upp någongång på vägen. Det
är som vi sa förra söndagen. Tron på Jesus handlar inte om hur du
kommer fram. Det handlar inte så mycket om detaljer om hur du går eller
springer. Att komma nära Jesus handlar inte så mycket om hur vägen ser
ut utan det handlar om en riktning mot Jesus, och hans ljus leder oss i
den riktningen.
Och därför så finns det egentligen bara en sak som är viktig, och det är
att vi inte tappar bort det ljuset. Vad vi kan förstå i början av dagens text,
det är att de visa männen faktiskt kom vilse. När de plötsligt står inför
Kung Herodes. Känd som en god administratör och hade bland annat låtit
uppföra uppbyggnaden av templet i Jerusalem. Men han var totalt
maktfullkomlig och gick så långt att han lät mörda sin fru och flera av
hans barn, för att han var rädd att relationen till dem skulle göra att han
förlorade makten. Så att komma och leta efter judarnas nyfödde konung
hos en sådan man på en sådan plats, var inte det visaste de kunde göra.
Men de hade en bild av en konung. De hade en bild av var en kung skulle
födas, och därför så lät dem den bilden leda dem före stjärnans ljus som
vad vi kan förstå inte lyste över dem längre. På samma sätt som det var
vid syndafallet i världens begynnelse. Då man valde bort Guds närvaro så
blev det mörkt i världen. Ljuset, Guds närvaro fanns, men det nådde dem
inte. Och för oss som också skapar oss en bild av vem Gud är, så behöver
vi alltid låta ljuset leda oss trots att det inte går ihop med våra egna
föreställningar. ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig”. En
karta som fungerar på liknande sätt som den karta som Nasse hittade. Ej
Ihop vikt.
Och som en liten hjälp så har vi en enkel bibelläsningsplan i församlingen
som du gärna får använda dig utav (visa). Jag tycker den är väldigt bra
och väldigt enkel att använda sig utav. Den är inte övermäktig på något
sätt som många bibeläsningsplaner lätt kan bli utan har oftast ett ganska
så kort bibelstycke varje dag att läsa och som kan bli en väldigt
spännande vandring under hela veckan. Det finns en nytryckt upplaga för
2013 som du, vem du än är, gärna får ta med dig hem idag. Det
uppmuntrar jag dig till.
Guds ord, Guds närvaro som blev kött och bodde bland oss, hans
härlighet som är full av nåd och sanning har kommit för att lysa upp ditt
liv. Jag tror att vi kan möta, vi kan upptäcka Guds närvaro på de mest
otänkbara platserna, men framförallt genom det nedskriva ordet som vi
har framför oss. Det fick vägleda de visa männen tillbaka på vägen igen
genom teologerna som fanns ibland folket som visade på vad profeten
Mika en gång sagt om Herdefursten som en dag ska födas i Betlehem. Och
när de är tillbaka på den vägen igen så står det att ”stjärnan som de hade
sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet
var. Och när de såg stjärnan så uppfylldes de av mycket stor glädje.”
Ljuset var tillbaka. Glädjen var tillbaka.
Behöver du komma tillbaka på rätt väg? Känner du att du behöver
uppfyllas av glädjen på nytt över att vandra med Gud? Längtar du efter
ljus i ditt liv? Ljus i mörkret. Gud har uppenbarat det för dig i sin son
Jesus Kristus. Låt honom leda dig. Låt Guds närvaro, låt Guds ord ta dig
framåt på en upptäcksfärd, ett äventyr med honom även om du inte vet
eller förstår vart stegen tar dig.