Islams tideräkning och högtider Det
islamska året
följer månens olika faser. Därför har ett islamskt år 354 eller 355 dagar. Det innebär att det islamiska året är ungefär 11 dygn kortare än vårt eget år. Den
islamska tideräkningen
utgår från den dag då profeten Muhammed utvandrade från staden Mekka till Medina i Arabien. I vår tideräkning skedde detta år 622 e.Kr. Muslimernas
nyårsdag
infaller den första dagen i månaden muharram. Muslimerna kallar detta för ”hidjra”, som betyder ”utvandring”. Denna dag brukar muslimerna fira genom att berätta om olika händelser i Muhammeds liv och önska varandra ett gott nytt år. Nyåret är viktigt för muslimerna, då festar man ordentligt och äter mycket god mat. Muhammeds födelsedag
firas på olika sätt. Muhammed föddes i Mekka den 12:e dagen i månaden rabi al­awwal, omkring 52 år före den islamiska tideräkningens början (den 20 augusti år 570 e.Kr enligt vår tideräkning). På många platser firar man denna dag med gatufester där man på olika sätt försöker beskriva Muhammeds liv. Muhammeds himmelsfärd
är en glad högtid som firas av alla muslimer. Muhammeds himmelsfärd finns beskriven i Koranen. Det inträffade den 27:e dagen i månaden rajab. Enligt legenden var det ängeln Gabriel som tog Muhammed på en nattlig färd från Mekka till Jerusalem. Där träffade Muhammed de övriga profeterna, som Mose och Abraham. Därefter gjorde Muhammed sin färd till himlen där han av Allah fick besked om att människorna skulle be fem gånger per dag. Muslimerna firar denna högtid just natten till den 27 rajab. Då är alla moskéer upplysta och man läser berättelser om hur Muhammed gjorde sin färd till himlen. Ramadan
är den nionde månaden i islamska kalendern. Ordet ramadan betyder ”den stora hettan”. Det var under denna månad som Muhammed fick ta emot Koranen, islams heliga bok. Under ramadan får muslimerna inte äta eller dricka under den tid när solen är uppe. När fastemånaden är slut inträffar
fastebrytandets fest
. Denna fest brukar vara i fyra dagar. Under dessa dagar ger man varandra presenter och äter massor av god mat. Många besöker moskén på morgonen och på kvällen. Under den här perioden brukar man också gå till begravningsplatser och lägga palmkvistar eller liknande på gravarna. (källa:
http://www.so­rummet.se/kategorier/religion/islam/islams­grunder Islamiska högtider och helgdagar Fredagsbönen Fredag ­ Yawm al­Jum'a (samlingsdagen) på arabiska ­ är dagen för den obligatoriska samlingsbönen och har följdaktligen en speciell religiös och social betydelse för muslimen. Trots att det är bättre att be alla de dagliga obligatoriska bönerna kollektivt, är det inte nödvändigt. Å andra sidan är det obligatoriskt för varje vuxen manlig muslim att iaktta fredagens samlingsbön. För kvinnor är det valfritt. När man gör sig i ordning för Jum'abönen, bör man ta sig en dusch eller ett bad på morgonen, sätta på sig rena kläder och avstå från att äta mat som ger dålig andedräkt, såsom lök eller vitlök. Fredagsbönen utföres alltid i moskéer, när detta är möjligt. I länder, där det finns mycket få moskéer, är emellertid alla platser folk kan samlas på lämpliga för ändamålet. Det är en plikt för muslimer som bor i ett samhälle att ordna något permanent arrangemang för Jum'abönen. Fredagsbönen skall utföras snarast efter att solen passerat sin högsta punkt. Fredagsbönen motsvarar då middagsbönen på vardagarna. Jum'a­bönen leds, som alla andra samlingsböner, av en imam (ledare), som väljs ur gruppen. Bönen föregås av en predikan (khutba) av imamen, som leder bönen. Predikan är en del av dyrkandet och under den ska ingen prata eller göra någonting, förutom att koncentrera sig helt på talaren. Predikan består av två delar med en kort paus emellan. Aktuella frågor, muslimers problem (lokala eller universella), kommentarer eller förklaringar av delar ur Koranen eller religiösa bruk, är passande ämnen för en predikan. Fredagspredikningarna har varit och ska fortsätta att vara ett medel att undervisa muslimerna i deras skyldigheter och förpliktelser, att hålla dem å jour med aktuella frågor och att stärka de religiösa banden mellan de troende. En predikan ska börja och sluta med lovprisning av Gud, välsignelser över Profeten Muhammad (saw) , och en bön för alla muslimer. Efter predikan utför man en bön som består av två rakaat (två rörelsesektioner). Bönen läses högt, i motsats till andra böner under dagtid. Eftersom fredagen för muslimerna är dagen för kollektiv dyrkan, kan den påminna om sabbaten eller söndagen i judendomen och kristendomen. Likheten är dock snarare skenbar än verklig. Grunden för iakttagandet av sabbaten i dessa religioner, har uppkommit ur föreställningen att Gud, Skapare, "vilade" på den sjunde dagen, efter sex dagars "arbete" med att fullborda himlarna och jorden. Därför ska också människan vila, av aktning och vördnad för Skaparens "Vila" (se Exodus 20:8­1 1). Denna föreställning strider fundamentalt mot Islams läror. Gud den Allsmäktige blir inte trött och fordrar ingen vila från sitt "arbete". Det finns ingen sabbat i den meningen i Islam. Muslimerna kan sköta sina vanliga affärer före och efter fredagsbönen. Gud säger i Koranen: "TROENDE! När böneutroparen kallar till fredagsbönen, lämna då handel och köpenskap och skynda er dit där Guds namn åkallas; detta är för er det bästa ­ om ni kunde veta [det]!. Och när bönen är slut skall var och en gå tillbaka till sitt för att söka det som Gud i Sin godhet [beviljar hononm]. Och bevara alltid Gud i minnet, för att det skall gå er väl i händer. (Koranen 62:9­10) Eid al­Fitr och Eid al­Adha Eid betyder "en återkommande lycka eller festglädje". Fastebrottshelgen, Eid al­Fitr, firas den 1:a Shawwal, efter fastemånaden Ramadan och Offerhelgen, Eid al­Adha firas den 10 Dhu­I­Hijjah efter pilgrimsfärden till Mecka, Haj. När profeten Muhammad() kom till Medina, fann han att folket i staden firade många högtider. Han avskaffade dessa hedniska sedvänjor och sade till muslimerna att Gud endast hade föreskrvit två högtider för dem ­ ovannämnda två Eid. Dessa två högtider är dagar av tacksägelse och glädje för varje muslim, såväl som för det muslimska samhället i stort. På Eid­al Fitr firar man att fastemånaden Ramadan är slut och på Eld al­Adha avslutandet av Haj samt Profeten Ibrahims beprövning när han ombads att offra sin son Ismail, varav ordet Offerhelgen kommer. Både fastan och pilgrimsfärden är handlingar av dyrkan som företas endast för Guds skull. Trots att högtiderna ger anledning till fröjd och glädje, ger de sannerligen inte anledning till lättsinne, frosseri eller överdriven nöjeslystnad. Den äkta glädje vi känner vid högtidema är den andkiga glädjen över att ha fullbordat det Gud befallt oss, nämligen att vara disciplinerade och fromma samt at ägna oss åt gemensam dyrkan. De två högtidsdagarna börjar med bön. Sedan ägnar man resten av dagen åt att ge allmosor, besöka vänner och släktingar och utbyta hälsningar och gåvor. Högtidernas anda är fridens och förlåtelsens. Vid dessa tillfällen skall man glömma bort allt agg han hyser mot sina medmänniskor om man inte redan har gjort det. Vid helgerna börjar man på nytt i sina relationer med andra i en broderlig anda. Tiden för högtidsbönen är mellan soluppgång och middag och den utförs liksom fredagsbönen alltid kollektivt. Om kvinnor föredrar att be i hemmet, kan de dock göra det. Innan man kommer till bönen skall man ta sig ett bad och ta på sig rena kläder. Högtidsbönen består av två rakat med sex till sexton extra takber (uppläsning av Allahu akbar ­ Gud är Större), som följs av en predikan (khutba) i två delar, liknande fredagspredikan. I predikan på Eid al­Fitr ska församlingens andlige ledare, imam, dra församlingens uppmärksamhet till skyldigheten att betala Zakat al Fitr, den obligatoriska skatten (År 1998 40 kr per person). I predikan på Eid al­Adha ska han understryka plikten att offra. Offret av ett lamm eller ett får (för ett hushåll) eller en ko (för sju hushåll) ska göras på högtidsdagen eller på de två efterföljande dagarna, dvs den 10:de, 11;e eller 12:de Dhu­aI­Hijjah. En tredjedel av köttet tas omhand av hushållet medan återstoden distribueras olagat bland de fattiga och sänds som gåva till släkt och vänners. I Sverige är det olagligt att slakta hemma eller slakta som religiös rit, så festen kan inte utföras på traditionellt sätt. Man kan vallfärda och utföra vallfärdsrituallerna när som helst under året, men då är det fråga om Umra ("lilla vallfärden"), och inte den regelrätta Hajj. (Källa: http://www.islamguiden.com/hogtider.shtml#.Vp52yGA_S7I)
