Uppdragsbeskrivning

Uppdragsbeskrivning
Social resursförvaltnings samlade öppenvård för personer med
narkotikamissbruk.
Bakgrund
Historia
Den öppna narkomanvården byggdes upp från mitten av sjuttiotalet i form av ett projekt
med medel från Socialstyrelsen. Till en början med verksamhet i centrala Göteborg men i
början på 80 talet hade verksamheten vuxit och fyra lokala enheter bildats. Dessa fanns i
Centrum, Hisingen, Nordost, Väster och var organiserade tillsammans med
fältverksamheten för ungdomar.
Uppsökande arbete var grunden i arbetet och klienter slussades vidare till de
heldagsverksamheter (utbildningsgrupper) som fanns på enheterna eller till annan
behandling. Verksamheterna utvecklades samordnat och förändrades till att bli
samtalsmottagningar som i egen regi kunde tillhandahålla kvalificerad psykosocial
behandling.
Då stadsdelsnämnderna bildades 1990 startade en process som gjorde att enheterna
efterhand utvecklades utan den övergripande samordning som tidigare funnits.
Bildandet av social resursnämnd
Som grund för bildandet av nämnden las ett yrkande av majoriteten våren 2006. Motivet
för bildandet av den nya organisationen var bland annat att:
”Ökade insatser mot alkohol och narkotika kräver en förändring av den kommunala
organisationen. Därför bör en ny nämnd skapas i syfte att samordna den öppna
kommunala missbruksvården samt även annan verksamhet inom området vilket också
leder till en effektivare samverkan med Sahlgrenska sjukhusets nya beroendeklinik.”
Järntorgsmottagningen har etablerats utifrån detta uppdrag och styrs av ett
samverkansavtal med sjukvården och kriminalvården.
Av Sociala resursnämndens uppdrag framgår att nämnden skall erbjuda göteborgarna
service, främst inom det sociala området, som ett stöd till stadsdelsnämnderna i deras
befolkningsansvar.
Kommunens ansvar för missbruksvården
I socialtjänstlagen anges att :
9 § Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han eller
hon behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera
hjälpen och vården och noga bevaka att planen fullföljs.
Detta ansvar åvilar stadsdelsnämnderna i Göteborg. En nämnd kan bevilja bistånd för
olika insatser. De vanligaste då det gäller missbruk är stöd, vård och behandling.
Insatserna kan sedan utföras av nämnden själv, annan nämnd eller annan verksamhet
offentlig eller privat.
En kommun kan också tillhandahålla så kallade serviceinsatser (rådgivningsverksamheter
eller andra öppna verksamheter) som invånarna kan få tillgång till utan föregående
biståndsbedömning.
Varför nytt uppdrag - Hur uppdragsbeskrivningen har tagits fram
I februari 2008 beslutade verksamhetschefen för verksamhetsområde stöd till familjer och
individer att ett nytt uppdrag för den samlade öppna narkomanvården skulle formuleras.
Det uttrycktes på följande sätt:
”Vår öppna specialiserade narkomanvård står inför nya utmaningar. Vår nya politiska
nämnd har tydligt uppdragit åt förvaltningen att se över befintliga uppdrag och utveckla
verksamheten. Vi måste bli bättre annars har bildandet av vår nya förvaltning inte gett
förväntat resultat. Detta är en tuff utmaning som vi måste anta och som ger oss
möjligheter att värdera det vi gör, ta med oss det som fungerar och bygga nytt.
Vi behöver nu ta oss an uppdraget för den specialiserade narkomanvården. Det finns
idag ingen samlad uppdragshandling utan verksamheten har växt fram utifrån politiska
beslut som fattats på 80-talet och framåt. Missbruksbilden har förändrats och så har
även metoderna inom missbruksarbetet.
Visionen är att skapa en efterfrågad verksamhet av såväl brukare som stadsdelar med
hög kompetens inom beroendeområdet och som erbjuder verksamma
behandlingsmetoder. Verksamheten har en tydlig roll i en väl sammanhållen vårdkedja.
Verksamheten följer upp sina resultat och utvärderar regelbundet sina arbetsmetoder.”
Hur arbetet med uppdragshandlingen skulle gå till presenterades för all personal inom
den öppna narkomanvården. Tvärgrupper bildades för att ta fram medarbetarnas
kunskaper och erfarenheter både gällande verksamheternas läge idag och
förbättringsmöjligheter. Den 10:e juni presenterade arbetsgrupperna vad man kommit
fram till.
Det nya uppdraget för den samlade öppenvården är formulerat utifrån tre huvudsakliga
källor.
1. Styrdokument
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
Social resursnämnds budget 2009
Alkohol- och drogpolitisk strategi för Göteborgs stad (2001)
Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård (Socialstyrelsen
2007)
Bedömningsinstrument inom missbrukarvården (Socialstyrelsen 2008)
Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten (IMS, Socialstyrelsen 2008)
Missbruks- och beroendevårdens öppenvård - ÖKART (Socialstyrelsen
2008)
2. Medarbetarnas kunskap och erfarenheter som de kommit till uttryck i det material
som presenterades på halvdagen i juni.
3. Samverkansmöten med fyra regionalt utsedda enhetschefer från stadsdelarnas
vuxengrupper. Avsikten är att fånga upp de behov som man ser i stadsdelarna.
Styrdokument Göteborg
”Alkohol- och drogpolitisk strategi för Göteborgs stad” antogs 2001 som ett
styrdokument med övergripande mål som ligger fast över tid. Visionen är ett
narkotikafritt Göteborg.
När det gäller vård och behandling uttrycks att det är av stor vikt att kommunen kan
erbjuda en specialiserad missbruksvård. Det krävs oftast en speciell kompetens för att nå
denna målgrupp och uppsökande arbete är en viktig del. Man betonar samverkan med
sjukvården och med de frivilliga organisationerna.
För att insatsernas kvalitet och effektivitet skall kunna garanteras måste dessa
regelbundet följas upp och utvärderas och vid behov kunna förändras. Verksamheterna
skall också kunna möta förändringar i form av nya droger och drogmönster genom
flexibla behandlings- och uppsökande insatser. Göteborg Stad skall därför erbjuda:
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
ƒ
Lättillgänglig behandling och vård
Individuellt anpassade insatser
Högkvalitativ specialiserad missbrukarvård
Nära samarbete med hälso- och sjukvården i frågor kring alkohol och narkotika
och forskning inom dessa områden
Kompetensutveckling för personal
”Social resursnämnds budget för 2009” anger som gemensamt mål att förvaltningen
skall utveckla formerna för dialog och samverkan med stadsdelarna och andra
samverkanspartners för att uppnå en effektivare och mer efterfrågad verksamhet.
I missbruksvård och ungdomsvård skall vårdinsatserna baseras på en evidensbaserad
praktik och resultaten skall följas upp.
Nationella styrdokument
”Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård” (socialstyrelsen 2007) är
framtagen för att göra vården tydligare och mer enhetlig samt att ge huvudmännen ett
underlag för att rationellt använda missbruks- och beroendevårdens resurser. Riktlinjerna
gäller både socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Eftersom det finns stora skillnader i
traditioner, kompetenser och synsätt är det särskilt angeläget att etablera en gemensam
grund anser man.
Riktlinjerna utgår från ett faktaunderlag som ett stort antal experter har tagit fram. I
riktlinjerna finns avsnitt som senare har vidareutvecklats och resulterat i särskilda
publikationer
som
”Bedömningsinstrument
inom
missbrukarvården”
och
”Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten”. Man beskriver också i en bilaga det arbete
som gjorts för att utveckla kvalitetsindikatorer för hela missbruks- och beroendevården.
”Evidensbaserad praktik i socialt arbete” framhåller att: ”Det är inte all kunskap som
ger evidens och det är inte bara vetenskaplig kunskap som är betydelsefull”.
En evidensbaserad praktik integrerar tre kunskapskällor:
1. Den för tillfället bästa vetenskapliga kunskapen
2. Brukarens erfarenheter och önskemål
3. Den professionelles erfarenheter och förmågor
Det sätt som informationen från dessa källor vägs samman beror på det nationella och
lokala sammanhanget.
Vetenskaplig kunskap (evidens) om effektiva insatser visar vad som i genomsnitt är
gynnsamt. Det betyder inte att den är bra för alla! Den vetenskapliga kunskapen om
sociala insatsers effekter är begränsad och förmodligen kommer socialt arbete aldrig att
kunna baseras helt på en heltäckande kunskap om vad som fungerar och vad som inte
fungerar.
Den största kunskapen när det gäller en individs problem har individen själv.
Informationen härifrån är avgörande för att rätt beslut skall kunna fattas. Alltså är det
nödvändigt att involvera brukaren i både utredning och beslutsfattande.
Den professionelle skall omvandla brukarens problem till en fråga som det går att
besvara, skall inhämta information, skall värdera denna och slutligen integrera de tre
kunskapskällorna.
Den evidensbaserade praktikens mål är att minska risken att oavsiktligt skada och öka
möjligheten att göra gott. Kontinuerlig och dokumenterad lokal uppföljning av hur den
egna verksamheten fungerar i olika centrala avseenden, alltså empirisk information om
verksamheten och dess resultat är nödvändig. Dokumentation och uppföljning av det
direkta arbetet med brukare, såväl process som resultat är centrala uppgifter.
Tvärgrupperna och stadsdelarnas synpunkter
Medarbetarnas arbete samt synpunkterna från stadsdelarna är värderade och integrerade i
följande uppdragshandling.
Uppdraget
Syfte
Verksamhetens övergripande syfte är att ge personer med missbruksproblem (narkotika
och blandmissbruk) hjälp att sluta missbruka. Stöd skall kunna ges anhöriga och
närstående till personer med dessa problem.
Man skall också ge information och konsultativa insatser till andra professionella för att
stärka dem i deras arbete med målgruppen.
Målgrupp:
Personer över 20år med missbruksproblem (narkotika eller blandmissbruk).
(Åldersgränsen avser att tydliggöra målgruppen i förhållande till Mini-Maria. Den skall
inte uppfattas som absolut. Finns särskilda skäl kan även yngre tas emot.)
Geografiskt upptagningsområde
Mottagningarnas primära upptagningsområde är de stadsdelar (den region) där
mottagningen är belägen. Detta ger större möjlighet till samarbete med handläggare och
övriga lokala aktörer. Det skall dock vara möjligt för en klient att söka på valfri
mottagning och också möjligt att i samråd med klienten hänvisa till annan mottagning
med speciell kompetens.
Verksamhetens värdegrund
Missbruk och beroende är multifaktoriella fenomen. Många faktorer, ofta i samverkan,
har betydelse vid utvecklingen av missbruk och beroende. Behandlingen skall präglas av
en öppen och kritisk hållning till förenklade synsätt och endimensionella
förklaringsmodeller, men också accepterande av den enskildes unika bakgrund och
förutsättningar.
Verksamheten skall ha en helhetssyn på klientens situation, på familj och övrigt nätverk,
privat och professionellt.
Verksamhetens innehåll
Mottagningarna skall erbjuda rådgivning, psykosocialt stöd och psykosocial behandling
(individ-, par- och familjesamtal). Behandlingen skall ha ett uttalat fokus på den
enskildes missbruk. Det skall finnas ett brett utbud av insatser som gör att en person efter
bedömning, kan få rätt insats utifrån individuella behov.
Varje mottagning skall erbjuda detta basutbud. Ibland kan det innebära att resurser får
flyttas från en mottagning till en annan. Vilka metoder som skall ingå i basutbudet är en
ledningsfråga och kan komma att förändras då vi vet att missbruksmönster ändras och
därmed behoven. De nationella riktlinjerna kommer också att kompletteras och
omarbetas i takt med att forskning och erfarenheter på området utvecklas.
Utöver detta basutbud skall speciella metoder/insatser erbjudas på någon eller några
mottagningar. Dessa skall då vara tillgängliga och kunna erbjudas personer som söker på
någon annan mottagning. Exempel på detta är:
ƒ
ƒ
Heldagsversamhet (Kajskjulet)
Specialkompetens kring problem som
drogmissbruket, till exempel spelberoende.
kan
förekomma
samtidigt
med
Mottagningen skall vara lättillgänglig och nybesök skall kunna erbjudas inom 14 dagar.
Personer skall kunna söka själva eller bli hänvisade. En anhörig, en socialsekreterare eller
annan befattningshavare skall kunna aktualisera en klient och därmed beställa tid för
besök.
Verksamheten skall arbeta uppsökande riktat till personer som behöver hjälpen men inte
söker sig till en samtalsmottagning för ett första samtal. Det kan till exempel gälla
personer på häkte, anstalter, i förvaltningens boendeverksamhet eller
sjukvårdsinrättningar. Man skall också bedriva uppsökande arbete av mer
informativ/kontaktskapande karaktär mot exempelvis kriminalvården. Denna verksamhet
får organiseras som ett gemensamt ansvar för mottagningarna.
Mottagningarna skall också ge råd och stöd till anhöriga. Familjen och närstående kan
spela en viktig roll för att en person med missbruks- eller beroendeproblem ska
upprätthålla drogfrihet. Det är viktigt att identifiera vilka personer och vilket socialt stöd i
den enskildes omgivning som kan vara ett stöd i rehabiliteringen. Det är också viktigt att
stärka dessa personers betydelse och de insatser de kan göra.
Självhjälpsgrupper kan också vara ett viktigt stöd. Mottagningarna skall om den enskilde
önskar hjälpa till med eller uppmuntra kontakt med självhjälpsgrupper eller andra
stödjande nätverk.
Bedömning och behandlingsplanering
Mottagningarna skall använda DOK som grundunderlag för behandlingsplanering och
uppföljning av den enskildes situation och behov.
Dokumentation
För personer som söker själva eller blir hänvisade finns ingen dokumentationsskyldighet.
DOK skall dock alltid användas om personen accepterar det. Minnesanteckningar får
användas för löpande anteckningar.
Vid biståndsbeslut gäller särskilda bestämmelser. Alla biståndsbedömda insatser skall
journalföras hos utföraren. Se ” handläggning och dokumentation” socialstyrelsens
publikation.
Evidens och beprövad erfarenhet
Verksamheten skall sträva efter att ge insatser inom ramen för det som kallas
evidensbaserad praktik (väga ihop informationen från de tre kunskapskällorna: Den bästa
tillgängliga vetenskapliga informationen, personalens erfarenhet och professionens
expertkunskap samt brukarens värderingar och önskemål)
För att ge underlag till lokal verksamhetsutveckling och effektstudier skall DOK
användas för såväl in och utskrivning som uppföljning. Detta material skall också
användas för att ge underlag till forskning där resultat kan generaliseras.
Samarbete med stadsdelarna
Stadsdelarna är våra viktigaste uppdragsgivare och tillika samarbetspartners. I alla
ärenden, oavsett om de är biståndsbedömda eller inte, skall vi eftersträva ett gott och nära
samarbete som bygger på förtroende och där klienten är delaktig.
Mottagningarna skall kunna göra fördjupade bedömningar av hjälpbehov (DOK) och
kunna ge ett utlåtande som stöd för val av andra insatser. Under utredningstid och efter
avslutad LVM-vård skall mottagningarna kunna ge stöd åt klienter.
För att följa upp samarbetet med stadsdelarna skall regelbundna träffar hållas både
centralt och lokalt. Stadsdelarna skall löpande hållas informerade om verksamheten, dess
innehåll och resultat.
Kompetens
Mottagningarna skall lokalt vara en specialistresurs för stadsdelarna i frågor runt
missbruk av narkotika. Detta kräver en hög kompetens inte bara i behandling utan också i
frågor som rör exempelvis nya preparat och drogmönster.
Samverkan med PREVU skall ske vid större utbildningsinsatser.
Den tvärprofessionella kompetensen som det innebär att ha en bassjuksköterska i teamet
är nödvändig för att på ett bra sätt kunna ta emot personer med samsjuklighet. En snabb
och smidig länkning till kontakt med läkare är nödvändig i många fall.
Samverkan med sjukvård och kriminalvård
Verksamheten skall präglas av en helhetssyn på missbruksproblem. Sjukvården och
kriminalvården är centrala samverkansparters utifrån detta perspektiv. Vid
Järntorgsmottagningen driver vi en integrerad verksamhet utifrån denna idé. Övriga
öppenvårdsmottagningar skall eftersträva ett nära samarbete med ovan aktörer.
Barnperspektivet
Verksamheten skall genomsyras av ett starkt barnperspektiv. Barn till missbrukande
föräldrar skall synliggöras och insatser i syfte att stödja barnen skall initieras.
Verksamhetens namn
I de nationella riktlinjerna rekommenderas socialtjänsten och hälso- och sjukvården att
konsekvent använda begreppen personer med missbruks- eller beroendeproblem.
Begrepp som missbrukare, narkoman och alkoholist menar man är moraliserande,
stigmatiserande och ger upphov till distansering och objektifiering. Verksamheten bör
följaktligen inte använda begreppet narkomanvård. Därför föreslås följande namn:
Social resursförvaltning
Behandlingsenheten
Öppenvård för vuxna