Vem har rätt till Afrikas resurser?
Afrikas ekonomier växer. Tillväxten är rekord­
snabb och ekonomer pratar om en ny ekono­
misk boom, liknande den i Kina. Ändå minskar
inte fattigdomen särskilt mycket.
Den snabba tillväxten i Afrikas ekonomier
är till stor del beroende av att exportera
naturresurser. I flera länder finns dyra mineraler som guld och platina. På
många platser är markerna bördiga och bra för att odla snabbväxande
grödor. Och dessutom finns det massor av kol och olja runtom i Afrika.
Allt det här utvinns nu i snabb takt och säljs bland annat till Europa.
Men exporten av naturresurser är allt annat än hållbar. Och vinsterna
hamnar sällan eller aldrig hos människor som lever i fattigdom i Afrika,
utan hos stora bolag med sina säten i Europa och andra delar av världen.
Sverige har ambitiösa mål för att minska användningen av fossila
bränslen. Samtidigt har vi stöttat nya investeringar i kolkraftverk i bland
annat Sydafrika. Genom AP-fonderna investeras dessutom 36 miljarder
av våra gemensamma pensionspengar i 115 av världens 189 största kol­
dioxidbovar. Och i gruvbolag som kränker de mänskliga rättigheterna.
EU är beroende av råvaror
EU behöver massor av råvaror till sina indu­
strier. Vi importerar platinum, koltan, guld,
koppar, tenn och många andra mineraler för
att till exempel göra nya telefoner, nya bilar
och nya datorer. Mer än 70 procent av alla
råvaror som används i Europa importeras från
andra delar av världen, bland annat från Afrika.
EU:s ledare har bestämt att de vill bekämpa fattigdomen i världen
och att EU:s handel inte får förstöra det arbetet. Ändå har EU förhandlat
om nya handelsavtal med afrikanska länder med målet att råvarorna ska
kunna köpas så billigt som möjligt.
De stora rikedomar som finns i Afrika skulle kunna användas för att
utveckla lokala industrier, skolor och jordbruk – och ge trygghet till många
fattiga människor. I stället bidrar EU:s handelspolitik till att råvarorna och
vinsterna försvinner från Afrika.
FOTO: AGNES NYGREN
Afrikas ekonomiska boom
Kol – en smutsig affär
Kol är en av de viktigaste naturresurserna i södra Afrika just nu. Det an­
vänds för elektricitet, värme och bränsle. Och eftersom världen behöver
mer och mer energi så är kol en eftertraktad resurs.
Men utvinningen av kol är väldigt smutsig. Den är en viktig orsak till
klimatförändringarna och är den enskilt största källan till koldioxidutsläpp
i världen. Runt gruvorna där kol bryts förgiftas dessutom marken, vattnet
och luften. Det gör att människor blir sjuka, djur och växter dör och eko­
system förstörs.
I Sydafrika kommer 90 procent av all energi från kolkraft. När landet
ville bygga ett av världens största kolkraftverk i området Highveld så
röstade Sverige för att Sydafrika skulle få ett lån för att kunna göra det
från Världsbanken. Sverige har alltså varit med och bidragit till ännu mer
kolkraft i Sydafrika, trots att det både är dåligt för klimatet och för de
människor som bor i området runt kolkraftverken.
Så giftigt att forskarnas mätinstrument inte fungerade
I Highveld i Mpumalangaprovinsen i Sydafrika finns tolv av landets största
kolkraftverk. Här utvinns förutom kol även stål, krom, kvicksilver, vandin
och manganese. Runt gruvorna och kolkraftverken är grundvattnet föro­
renat och det saknas både vatten och tillgång till billig energi. Många av
de människor som bor i området lider av astma, hudeksem och kliande
ögon på grund av gifterna.
När EU har försökt mäta föroreningarna i området har de inte lyckats.
Halterna av de giftiga ämnena krom och barium var så höga att forskarnas
mätinstrument inte fungerade.
10 000 liter vatten per sekund
Energibolaget Eskom använder runt 10 000 liter vatten per sekund för
att driva kolkraftverken och gruvorna i landet. Samtidigt saknar över en
miljon hushåll tillgång till vatten. Privatpersoner i Sydafrika betalar mellan
tre och sju gånger mer för sin el än vad industrier betalar.
Miljö och hälsa hotas idag i Sydafrika av gruv- och energibolagens
bristande ansvarstagande.
– Visst, vi har elektricitet och några har jobb. Men jorden är så föro­
renad att vi inte längre kan bruka den. Vattnet går inte att dricka, säger
Nonhlanhla Mngomezulu som engagerat sig för en bättre miljö med stöd
av Afrikagruppernas partnerorganisationer groundWork och IANRA.
– Företagen predikar om hur vi bör plantera träd för att förbättra miljön,
men när du frågar om deras utsläpp blir det tyst, säger hon.
Gruvboom även i Sverige
FOTO: AGNES NYGREN
Även i Sverige är flera nya gruvor på väg att öppna. Sverige har en mine­
ralstrategi med ambitionen att locka hit nya företag och investerare som
öppnar gruvor. På det sättet hoppas politikerna att det ska skapas nya
jobb och att människor ska vilja bo kvar på landsbygden.
Men alla är inte nöjda med Sveriges mineralstrategi. Den har bland
annat skapat konflikter mellan samerna och de gruvbolag som planerar
utvinning i områden där de lever. Samerna vill inte att den mark de har
rätt att använda till rennäringen ska förstöras av nya gruvor.
I ivern att få investerare till Sverige så har vi en av världens lägsta
gruvskatter. Staten tar ut en ”Mineralavgift” på två promille av det pris
som mineralerna säljs för. Av den lilla mineralavgiften får markägaren tre
fjärdedelar och staten en fjärdedel.
Många som bor i områden där nya gruvor ska startas är oroliga för vad
som ska hända med miljön när mineralerna är slut och gruvan stängs.
Gifter från gruvan kommer fortsätta att sippra ut och att återställa marken
är i princip omöjligt.
Det har varit flera konflikter kring nya gruvor de senaste åren. De mest
uppmärksammade har varit i Kallak och på Gotland. Men även i Gränna
och i Rönnbäcken. I vissa fall är det samma företag som driver gruvor i
Sverige som i Afrika.
Achiuangane Barca är en av de
som har förlorat sin mark. Hon är
60 år och har sex barn och många
barnbarn. Hennes mark var 1,5
hektar stor och där odlade hon, tillsammans med sina barn, bananer,
mango, mandioka och kryddor.
Green Resources uppskattade
värdet av Achiuangane Barcas mark
till 12 500 MT (ungefär 3 000 kronor),
vilket de lovade att betala henne,
men hon fick knappt hälften av det.
Nu har hon ingen annan mark och
vet inte hur hon ska försörja sig. Hon
och hennes barn livnär sig på förra
årets skörd. Den skörd som de väntade på nu har företagen förstört när
de tog bort alla grödor från marken.
Achiuangane önskar att hon kan
få bo i ett område där hon kan odla
och bygga upp en ny tillvaro.
De senaste åren har det satsats mycket på storskaligt industriellt jordbruk
i Afrika. Bördig mark har köpts upp eller leasas av företag som odlar djur­
foder, förnyelsebar energi eller olika grödor som exporteras.
Företagen som köper marken kommer från hela världen och ofta be­
talar de väldigt dåligt eller förhandlar med lokala ledare över lokalbefolk­
ningens huvuden. Det här sättet att beslagta mark kallas landgrabbing.
De människor som bodde på och brukade marken förlorar sin försörjning
och sin mat. Ofta har de ingenstans att ta vägen.
FN:s speciella sändebud för matsäkerhet säger att vi måste satsa på
småskaligt hållbart jordbruk. Det är enda sättet att förhindra svält och se
till att alla människor har tillgång till mat att äta. Ändå har det blivit precis
tvärtom i stora delar av Afrika. Istället för små lokala jordbruk så satsas
det nu på storskaligt industriellt jordbruk av grödor som exporteras.
Afrikagruppernas partnerorganisation UNAC och den internationella
organisationen GRAIN har gjort en ny studie om investeringar i mark i
Moçambique. Den visar att sedan 2006 har det skett minst 35 markaffä­
rer med utländska investerare som har tagit mer än en halv miljon hektar
i anspråk.
De här siffrorna inkluderar inte de avtal på sammanagt 666 000
hektar mark som skrevs med företagen Portucel från Portugal och Green
Resources från Norge. De här två bolagen fick tillstånd att odla snabb­
växande eukalyptus i norra Moçambique.
FOTO: MITRA MÄKI
Många av de stora markaffärerna i Moçambique äger rum i Nacala-korri­
doren, ett 14 miljoner hektar stort område i norra Moçambique. Över 4,5
miljoner lokala jordbrukarfamiljer är beroende av dessa marker för sin
försörjning och matsäkerhet. Regeringen och de utländska investerarna
påstår att utvecklingen av korridoren kommer att gynna de lokala sam­
hällena, men flera har redan blivit tvingade att flytta bort från sina marker
för att ge plats åt de utländska investerarna.
Mer än 1 000 småbönder i Nampula i norra Moçambique fördrevs från
sin mark när det brasilianska företaget AGROMOZ fick ta över området för
att odla soja i stor skala. Befolkningen godtog en kompensation som inte
motsvarade värdet av deras ägodelar, och processen var otydlig. Bönderna
har inte fått tillgång till ny mark att odla och står idag utan försörjning. Det är
bara ett exempel på den landgrabbing som förekommer i Moçambique idag.
– Myndigheter och civilsamhälle måste tvinga investerare att följa
moçambikansk lag och internationell standard om de ska bruka mark,
säger Sheila Rafi, som arbetar för Afrikagruppernas partnerorganisation
Livaningo.
FOTO: MITRA MÄKI
Jordbruk på export istället för mat
FOTO: MITRA MÄKI
Afrikagrupperna är en solidaritets­
organisation som arbetar för en mer
rättvis och jämlik värld. Vi bedriver
utvecklingssamarbete i fem länder i
södra Afrika; Angola, Moçambique,
Namibia, Sydafrika och Zimbabwe samt
stödjer Västsaharas kamp för frihet.
Vi arbetar i länder som är rika på natur­
tillgångar. Trots detta lever majoriteten
av befolkningen i fattigdom. Ingen annan
orättvisa är mer provocerande. Tillsammans
med lokala organisationer stödjer vi folklig
mobilisering och krav på en rättvis resurs­
fördelning.
Vi arbetar för rätten till mat, försörjning och goda arbets- och
levnadsvillkor. Vi motverkar plundring av Afrikas naturresurser och
arbetar för en hållbar utveckling. Vi arbetar för människors sexuella
och reproduktiva hälsa och rättigheter. Vi motverkar spridningen av hiv,
fördomar och diskriminering.
Genom att köpa ett gåvokort på www.afrikagrupperna.se/gavoshop stödjer du vårt arbete
mot en ohållbar exploatering av Afrikas resurser.
I Sverige och EU är vi aktiva i kampanjer och påverkansarbete för ansvarsfulla investeringar.
I kampanjen Schyssta Pensioner ställer vi krav på riksdagens pensionsgrupp att ta fram
riktlinjer på investeringar som inte kränker mänskliga rättigheter eller förstör klimat och miljö.
Skriv till pensionsgruppen du också: www.schysstapensioner.nu/ta-stallning
Afrikagrupperna
Tegelviksgatan 40
116 41 Stockholm
08-442 70 60
www.afrikagrupperna.se
www.facebook.com/Afrikagrupperna
Södra Afrika-insamlingen:
PlusGiro 90 03 37-7
