DEN MODERNA TIDEN
-
hg maning skickades till Berlin för att där med sina föreläsningar bidra till
att utrota “hegelianismens draksådd”.
Det är i själva verket inte svårt att förstå de konservativa kretsarnas
förskräckelse inför en del av de vänsterhegelianska yttringarna. David
Friedrich Strauss hade i sin bok Das Leben Jesu (“Jesu liv” 1835) beteck
nat Bibelns berättelser om Jesu liv som legender. Ludwig Feuerbach gick 1
Das Wesen des Christentums (“Kristendomens väsen” 1841) till ett än hår
dare angrepp mot kristendomens grundsatser. Hans filosofi utmynnade i
en ateism och materialism, som tycktes kunna utgöra ett hot också mot
samhällsordningen. När bland andra Karl Marx och Friedrich Engels drog
slutsatserna av Feuerbachs förkunnelse föreföll Hegelätarnas värsta farhå
gor ha besannats. Hegelianismen var i sanning en draksådd.
Ludwig Feuerbach (1804—1872) hade börjat sin bana som strikt hegelian
och hört till mästarens personliga lärjungar. Från 1840-talet och framåt
publicerade han dock en rad verk där den Hegelska filosofin utsattes för en
radikal kritik och på avgörande punkter vändes till sin motsats. Kärnan 1
denna kritik gällde förhållandet till kristendomen. Hegel och i hans efter
följd högerhegelianerna hade hävdat den grundläggande överensstämmel
sen mellan religion och filosofi. Båda har enligt dem samma innehåll, av
religionen uttryckt i bilder och berättelser, av filosofin i rationella begrepp.
Feuerbach förkastade nu denna harmoni, förnekande att kristendomen
innehåller någon rationell kärna. Religionen framstod i stället för honom
som ett uttryck för människans alienation. Det är inte Gud som skapat
människorna utan människorna som skapat Gud. Den misär och det främ
lingskap de upplever i samhället får dem att göra sig bilden av en himmel
där allt är lycka och glädje. Ju fattigare människorna är, desto rikare är
deras Gud och omvänt.
Teologins hemlighet finns, som Feuerbach uttrycker saken, hos antro
pologin, religionen är en mänsklig uppfinning. 1 den Hegelska filosofin
reproduceras emellertid religionens idealistiska föreställningssätt. För
Hegel är Idén det mest verkliga, människorna i deras konkreta och sinnliga
tillvaro är bara en produkt av Idén. Därmed vänder han enligt Feuerbach
upp och ned på det sanna förhållandet. Vad som egentligen existerar är de
sinnhigt-konkreta människorna, vilka är kropp lika mycket som själ. Det
är dessa människor som har idéerna i sina huvuden. Idéerna är mäniskans
produkt, inte människan idéernas. Och människornas essens finns hos
476
15
FILOSOFIN MELLAN SJÄLVHÄVDELSE OCH LEGITIMATIONSKRIS
©
FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR
TYSK FILOSOFI FRÅN HEGEL TILL NIETZSCHE
kroppen, i den sinnliga och konkreta tillvaron. Den idealistiska filosofin
som utgår från satsen “Jag tänker” börjar i fel ända. 1 verkligheten finns
det kroppsliga och det sinnliga där före filosofin och är dess förutsättning.
Filosofin kan inte, som Hegel trott, grunda sig själv, utan måste föregås av
det konkreta, individuella livet.
Ju rikare Gud är, desto fattigare är människorna. Det var Feuerbachs
tro. Därmed trodde han även att kristendomen och den idealistiska metafysiken står i vägen för människornas lycka. När människorna slutar tro
på Gud kan de i stället börja tro på sig själva och ta itu med den konkreta
misär för vilken gudstron är ett uttryck. 1 stället för tron på Gud och kär
leken till Gud träder hos Feuerbach tron på människosläktet och männi
skokärlekens evangehium. Kristendomen ersätts av en humanism, som tar
fasta inte bara på människans ande utan lika mycket på hennes kropp och
konkreta livsbetingelser.
Feuerbachs förkunnelse väckte inom det vänsterhegehianska lägret en
oerhörd entusiasm. Friedrich Engels har vittnat om det: “Hänförelsen var
allmän: alla var vi med ens feuerbachianer.” Denna förkunnelse utgör också
tillsammans med den Hegelska filosofin en av de viktigaste förutsättning
arna för det tankesystem som Karl Marx tillsammans med Engels skapade
och som i hög grad skulle komma att bidra till att förändra världen.
Marx och marxismen
Karl Marx (1818—1883) föddes i Trier i Rhenlandet och var son till en judisk,
ehuru till kristendomen konverterad ämbetsman. När han vid slutet av
1830-talet började bedriva universitetsstudier i Berlin träffade han på en
intellektuell miljö som fortfarande var genomsyrad av hegelianismen.
Marx kom att sälla sig till det vänsterhegelianska lägret, där han fick vän
ner och bundsförvanter. Den universitetskarriär han från början siktat till
blev dock en omöjlighet sedan reaktionen mot vänsterhegehianernas ställ
ning satt in. 1 stället kom Marx att livet igenom försörja sig som publicist
och fri skriftställare, snart av de politiska omständigheterna tvingad till
landsflykt, först i Paris och Bryssel, sedan under större delen av sitt senare
liv i London. För sitt uppehälle fick han hjälp av Friedrich Engels (1820—
1895), SOfl till en förmögen industriidkare och Marx’ livslånge vapenbroder,
ekonomiske understödjare och hitteräre medarbetare.
FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR
477
DEN MODERNA TIDEN
-
FILOSOFIN MELLAN SJÄLVHÄVDELSE OCH LEGITIMATIONSKRIS
1 Marx’ tidiga skrifter från 1840-talet kan man se hans teori utgå från
hegelianismen och formas under uppgörelser dels med mästaren själv, dels
med de skilda vänsterhegelianska författarna. Mycket snart kom Marx’
huvudintresse därvid att dras bort från religionskritiken till kritiken av
den politiska, sociala och ekonomiska verkligheten. En tidig text, Inledning
till kritiken av den Hegelska rättsfilosofin från 1844, visar detta. Där kon
stateras det att kritiken av religionen i Tyskland redan i det väsentliga är
avslutad. Det heter också att staten och samhället producerar religionen, “ett
förvrängt världsmedvetande, eftersom de representerar en förvrängd värld”.
Religionen är ett uttryck för statens och samhällets elände samtidigt som
den är en protest mot detta elände: “Den är det mänskliga väsendetsfantas
tiska förverkligande, eftersom det mänskliga väsendet inte äger någon sann
verklighet. Kampen mot religionen är alltså omedelbart kampen mot denna
värld, vars andliga aroma den är.” Religionen är uttrycket för att människan
är alienerad, att hon förlorat sitt eget väsen. Men denna förlust beror på att
hon lever i en förvrängd värld, en förvrängd stat, ett förvrängt samhälle.
Kampen mot religionen kan därför bara bli en praktisk kamp mot
denna förvrängda värld, en politisk kamp. Den kampen skall genomföras
av de arbetande klasserna, av proletariatet. Det är proletariatet som skall
genomföra revolutionen, den hittillsvarande världsordningens upplösning,
privategendomens avskaffande. Därvid kommer den också att genomföra
den uppgift som den tyska filosofin från Kant till Hegel ställt sig det fulla
återvinnandet av människan, främlingskapets upphävande. “Liksom filo
sofin i proletariatet finner sitt materiella vapen, så finner proletariatet i filo
sofin sitt andliga vapen.” 1 proletariatets revolution förverkligas filosofin
och övergår från teori till handling.
Det som fanns i sitt frö i tidiga formuleringar som de anförda utveck
las i Marx’ senare skrifter. Den centrala alienationstanken varieras sålunda
på ständigt nya sätt. 1 de s.k. “Parismanuskripten” från 1844 genomförs
uppfattningen att människans natur finns i hennes arbete, hennes produk
tivitet. När därför under kapitalismen arbetaren berövas sitt arbete kon
trollen över produktionsprocessen, arbetsredskapen, arbetets frukter och
reduceras till en kugge i kapitalistens maskineri berövas han också sin
natur, sin mänsklighet.
1 de s.k. Grundrisse, manuskript från 1850-talet som utgör förarbeten
till Das Kapital, drevs analysen några steg vidare. Människornas arbete
—
—
—
478
© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR
15
TYSK FILOSOFI FRÅN HEGEL TILL NIETZSCHE
objektiveras i marknadsekonomin i form av pengar, i form av ekonomiskt
värde, i form av varor för försäljning och i form av de ekonomiska “lagar”
som behärskar verksamheten. Allt detta är mänskliga produkter, men pro
dukterna tar kommandot över människorna. Människan skapar pengarna,
men måste sedan lyda penningens kommando. Liknande kan sägas om
hennes förhållande till maskinerna och till vetenskapen. Människan blir
sina egna skapelsers slav. 1 Das Kapital (“Kapitalet”), Marx’ magnum opus
vars första del gavs ut 1867, kom liknande tankar till uttryck i teorin om
“varufetischismen”. Under kapitalismen produceras varor inte på grund av
sitt bruksvärde utan på grund av sitt bytesvärde. Deras konkreta, naturliga
egenskaper blir oviktiga. Det viktiga blir att de kan bytas mot pengar. Den
abstrakta egenskapen, bytesvärdet på marknaden, blir avgörande, varorna
blir fetischer som dyrkas på grund av sin inneboende kraft. Den kapitalis
tiska ekonomin ter si~ för Marx som ett abstraktionernas regemente. Eko
nomin blir den nya mystiken, den nya religionen.
En främmande makt tar under kapitalismen kommandot över män
niskorna. Men alienationen tjänar ett syfte, den är historiskt nödvändig.
Liksom för Hegel är historien för Marx en tragedi, men en tragedi med
ett lyckligt slut. Splittringen, antagonismen, motsättningarna, lidandena
behövs för att driva historien framåt.
All hittillsvarande historia har enligt Marx handlat om klasskamp. De
ekonomiska förhållandena, produktionsförhållandena är därvid grundläg
gande. Marx’ bekanta historiska materialism är en teori om ekonomin som
historiens drivkraft. Själv sammanfattade Marx grundidéerna sålunda:
“1 sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nö d
vändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, produktionsförhållanden,
som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras materiella produk
tivkrafter. Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets
ekonomiska struktur, den reella bas på vilken en politisk och juridisk över
byggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det sam
hälleliga medvetandet. Det materiella livets produktionssätt är bestäm
mande för den sociala, politiska och andliga livsprocessen överhuvudtaget.
Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan
tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.”
Med denna historiematerialism ansåg sig Marx ha ställt Hegel “på fö t
terna”. Den historiska förklaringen borde inte utgå från anden eller självFÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUE
479
DEN MODERNATIDEN
-
FILOSOFIN MELLAN SJÄLVHÄVDELSE OCH LEGITIMATIONSKRIS
medvetandet utan från de materiella förhållanden som Marx utan närmare
argumentering identifierade med de ekonomiska. Idéerna, ideologierna,
kulturen och religionen är bara en överbyggnad på den ekonomiska bas,
som är bestämmande. Hos produktionsförhållandena finns också roten till
klassuppdelningen och därmed till den klasskamp, som Marx tillmätte en
så stor betydelse.
1’
‘II
i.
44
1
Karl Marx vid sitt skrivbord. Teckning av N. Zhukov.
480
© FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATIJR ~
15
TYSK FILOSOFI FRÅN HEGEL TILL NIETZSCHE
De klasser som under olika epoker ekonomiskt stått mot varandra slavar
och slavägare under antiken, livegna och feodalherrar under feodalismen,
arbetare och borgare under kapitalismen har enligt Marx bekämpat var
andra och därigenom drivit historien framåt. Kapitalismen, klassamhällets
sista uppenbarelseform, har kännetecknats av förtryck, misär och främ
lingskap. Men den har också byggt upp väldiga produktiva resurser. Dess
allt mer finförgrenade arbetsfördelning har utarmat människan genom en
långt driven specialisering. Men den har också förfinat och mångfaldigat
våra behov, den har skapat nya mänskliga färdigheter. Därmed har den
skapat förutsättningar för en mångsidig, universellt utvecklad människa.
Socialismen kommer att skörda där kapitalismen sått. Den socialistiska
revolution som det är proletariatets uppgift att genomföra skall avskaffa
privategendomen och därmed alienationen. Den skall införa det klasslösa
samhället, den skall göra slut på allt förtryck och den skall ge alla del av de
produktiva resurser som den ekonomiska utvecklingen skapat. Den “kapi
talistiska produktionen frambringar med en naturlags nödvändighet sin
egen negation. Det är negationens negation.” Resultatet av omvälvningen
blir “samverkan och gemensam besittning av jorden och av de produk
tionsmedel, som arbetet självt har frambragt”.
Marx kom med tiden att betrakta sig själv som nationalekonom mera
än som filosof. Det var i den ekonomiska forskningen och i den politiska
revolutionära praktiken snarare än hos filosofin han väntade sig finna lös
ningen på problemen. “Filosoferna har bara tolkat världen på olika sätt;
vad det gäller är att förändra den”, hade han slagit fast redan i sina “Teser
om Feuerbach” från 1845. Likväl hade utgångspunkten för Marx funnits i
filosofin och den hade fortsatt att ge ramarna för hans åskådning. 1 Marx’
historieuppfattning finner man Hegels på en gång negerad och bevarad.
Behovet av en filosofisk avrundning av det Marxska systemet kvarstod för
övrigt även sedan Marx avslutat sina stora ekonomiska arbeten. Friedrich
Engels kom under sina senare år att energiskt sysselsätta sig med en sådan
avrundning, innefattande bland annat den berömda “naturdialektiken”
där romantikens och Hegels naturfilosofi uppstod i ny form, nu förenad
med materialistiska tankegångar.
När Schelling 1841 från sin kateder i Berlin dundrade mot hegelianis
men satt Engels bland åhörarna. Bland dem fanns också Michail Baku
nin, den blivande anarkisthövdingen, som i Hegels dialektik kom att se en
—
—
FÖRFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR
481
15
DEN MODERNATIDEN
—
“revolutionens algebra” och Jacob Burckhardt, den blivande store kulturhistorikern, som skulle förklara att all historiefilosofi är ett oting. Bland
det talrika åhörarna befann sig också en ung dansk, som rest till Berlin
framför allt för att komma bort från Köpenhamn~ där han lämnat bakom
sig en bruten förlovning som orsakat en plågsam skandal. Han hette Sören
Kierkegaard och är den ende skandinav som satt outplånliga spår i den
europeiska filosofins historia. Eftersom hans filosofi stod i ett så tätt sam
band med den tyska till väsentlig del kan den sägas ha utgjort en sorts
tvekamp med hegelianismen kan det vara motiverat att behandla honom
i detta sammanhang.
—
—
—
—
—
Kierkegaard och “hiin enkelte”
Sören Kierkegaard (1813—1855) bodde under hela sitt liv i Köpenhamn, en
stad som under i800-talets förra hälft upplevde sin kanske främsta kultu
rella guldålder. Denna blomstring inom musik, teater, litteratur och veten
skap tillhör bakgrunden till Kierkegaards gärning. Fadern var en välbär
gad köpman och Kierkegaard kunde leva hela sitt liv utan annat yrke än det
inte alltför inbringande författarskapet. Detta gav honom ett oberoende
och ett utanförskap som var en av förutsättningarna för hans verk. Kierke
gaard hade råd, också i rent ekonomisk mening, att stöta sig med alla. När
han skickade tillbaka förlovningsringen till sin älskade Regine Olsen och
definitivt valde ungkarlsståndet var också detta ett sätt att ställa sig utanför
de alldagliga borgerliga sammanhangen. Känslan av att bära på en nedärvd
skuld, på en släktförbannelse spelade in. Men det svårmodiga lynnet var
också en klenod, nära sammanhängande med kreativitet och produktivi
tet. Kierkegaard kunde säga: “Tag ifrån mig allt, bara inte mitt tungsinne!”.
Kierkegaards författarskap var till hela sin hållning polemiskt. Kierke
gaard hade också lyckan att äga stimulerande fiender. Där fanns Hegel och
den hegelianska (eller “spekulativa”) filosofin, som i Danmark fått stort
inflytande. Där fanns kyrkan, prästerna och den officiella kristendomen,
mot vilka Kierkegaard spelade ut den äkta, den ursprungliga kristen
domen. Hegelianismen och kyrkan var för övrigt inte alltid två olika saker.
Det Hegelska systement hade fått en särskild betydelse just inom teologifl~ ~
där det tycktes ställa i utsikt en försoning mellan tro och vetande, religion
och filosofi.
1
D FORFATTAEEN OCH STUDENTLITTERATUR
Den Hegelska försoningstanken hörde till det som i särskild grad
bar Kierkegaard emot. Där Regel sagt “Både och” ropade Kierkegaard
“Antingen eller”. Enten Eller blev titeln på den bok Kierkegaard till
stora delar skrev under sin första Berlinvistelse och som blev begynnelsen
till hans egentliga författarskap när den publicerades 1843. Detta “Enten
Eller” med dess krav på ett radikalt avgörande, ett beslut, ett ställnings
tagande för eller emot kunde stå som motto för författarens hela livsverk.
Ändå får man inte föreställa sig Kierkegaard som någon dogmatiker eller
företrädare för from fanatism. Också han hade insupit åtskilligt av den
Hegelska dialektiken, även om han begagnade den för andra ändamål än
mästaren. Sina böcker, med början hos Enten Eller utgiven av “Victor
Eremita”, gav han mestadels ut under pseudonym. De innehåller ett expe
rimenterande med ståndpunkter, en lek med identiteter, ett konstfullt stäl
lande emot varandra av åskådningar och erfarenheter. Kierkegaards fö rfat
tarskap utnyttjade den romantiska berätta rkonstens alla tekniska grepp för
en Sokratisk fostran där läsaren tvingades tänka igenom sina ställnings
taganden. Kierkegaard var ironisk, spirituell och samtidigt dödligt allvar
lig. Han var mer oförsonlig än sina motståndare, men samtidigt mer av
tvivlare än de. Han företrädde en kristendom på randen av avgrunden.
“Sanningen är subjektiviteten”, så lyder ett av Kierkegaards lösenord.
De filosofiska systemen måste just därför att de är system se bort från exis
tensen och från den enskilde, De strävar att upphäva den konkreta, kontin
genta existensen i en högre nödvändighet och de låter individen försvinna
i helheten. De panteistiska systemen, varav det Hegelska var en variant,
hade ingen rum för “hiin enkelte”, den enskilda, faktiskt existerande män
niskan. Hon blev för dem bara en modifikation av Substansen eller ett
moment i Andens utveckling. För kristendomen däremot är den enskilde
det avgörande. Där gäller det det enskilda syndamedvetandet, den enskilda
själens frälsning. Därför är kristendomens sanning också “subjektiv”, en
sanning för det enskilda subjektet.
Regel hade velat visa på en objektiv sanning, en vetenskap, en visshet
som är den absoluta andens och där alla blott och bart subjektiva och par
tiella synpunkter infogats och överskridits. Enligt Kierkegaard finns det
inte någon sådan Arkimedes punkt, ingen som människor kan uppnå. Det
finns bara ändliga och dödliga människor med deras subjektiva och ovissa
sanningar. Och bara dessa subjektiva och ovissa sanningar har värde. En
—
—
482
TYSK FILOSOFI FRÅN HEGEL TILL NIETZSCHE
FILOSOFIN MELLAN SJÄLVHÄVDELSE OCH LEGITIMATIONSKRIS
j
C FORFATTAREN OCH STUDENTLITTERATUR
483
