Uppgift i religionskunskap: Hinduism/buddism
Inledning
Både hinduismen och buddhismen växte fram på den indiska halvön.
Hinduismen är buddhismens moderreligion. Från början ansågs buddhismen bara vara en
inriktning av hinduismen men den erkändes senare som en egen religion.
Det finns lika många skillnader som likheter mellan hinduism och buddism.
Inriktningar
Buddhismen har splittrats till två stora delar, sydbuddhismen och nordbuddhismen.
Nordbuddhismen kallas för mahayana (den stora farkosten). I den kan alla nå nirvana. Mahayana
anses vara närmast Buddhas ursprungliga tankar.
Sydbuddhismen kallas för hinayana (lilla vagnen) eller theravada. Enligt hinayana kan bara
munkar och nunnor nå nirvana.
Det finns även mindre inriktningar som t.ex. Zen-buddhism och tibetansk buddhism samt
varjayana. Vajrayanaskolan Gelupa är den tradition som Dalai Lama ingår i.
Till skillnad från buddhismen så har inte hinduismen några uttalade indelningar men den skiljer
sig beroende på vart man befinner sig.
Grundare
Hinduismen har ingen grundare, den växte fram för mer än 3000 år sedan, och har förändrats allt
eftersom. Omkring 1500 f. Kr trängde arierna, ett ljushyat folk, in i landet norrifrån, och
förtryckte de inhemska draviderna. Ariernas och dravidernas religiösa föreställningar växte
samman till det som senare blev hinduismen. Hinduismen kan te sig mycket olika på olika
platser i landet, och olika familjer kan ha olika seder.
Buddhismen sägs ha uppstått för 2500 år sedan när prinsen Siddharta Gautama bestämde sig för
att få tillvaron förklarad. Han hade tidigare levt ett njutningens liv, instängd i ett palats.
När han mötte verkligheten och såg allt lidande försökte han hitta meningen med livet. Först
lyssnade han på de hinduistiska lärda och plågade sin kropp under flera år, men han nådde inte
insikt. Till slut bestämde han sig för att koncentrera sig på det mentala, och inte fästa sig vid
kroppen. Han satte sig under det heliga bodhi-trädet Gaya, i närheten av en biflod till Ganges.
Han bestämde sig för att inte resa sig förrän han fått den slutliga insikten. Efter ett dygns
meditation fick han den, han såg tillvaron förklarad. Han blev Buddha, Den Upplyste, och ses
som buddhismens store ”profet”.
Världens skapelse
Hinduismens skapelseberättelse:
Från början fanns ett ägg. Ägget kläcktes och där fanns Brahman - världssjälen som brukar
liknas med ett hav. Brahma skapade kvinnan av ett stycke ur sin egen kropp och blev kär i henne.
De förenades och genom deras kärleksmöte blev människorna till.
Buddha förnekade att det finns en skapare och allsmäktig gud, något konkret svar ger ej heller de
heliga skrifterna. Buddha påstod att universums utveckling är som ett hjul och inte går i en rak
linje. Hjulet är en central symbol inom buddhismen men är även betydande inom andra indiska
religioner som hinduism och jainism.
Urkunder
Vedaböckerna är hinduismens äldsta skrifter. De kommer från gudarna för forntida heliga män.
Det finns flera olika böcker som uppenbarade sig mellan ca 1500 till 400 f.Kr.
Rigveda är den första boken. Den innehåller böner, formler och beskrivningar. Upanishaderna är
en annan bok, som brukas läsas av lärda hinduer. I boken står det fakta om hinduismen.
Mahabharata är världens största diktverk med mer en 100 000 verser och Ramayana är ett annat
stort diktverk.
Det var inte Buddha som efter lämnade sig någon skrift utan den skrevs ca 900år senare hans tid.
Skriften kallas Pali-kanon , eller Tripitaka, eller Tipitaka. Det finns flera ord för skriften. Från
allra första början var det Buddhas första predikan, den kallas Benares-predikan. Grunden i
predikan var ”De fyra ädla sanningarna”:
Livet är bara otillfredsställelse, ett enda lidande (dukkha).
Det är viljan att leva som är den egentliga orsaken till återfödelse.
Lidandet kan upphävas genom att kväva livstörsten. Den som finner insikten blir också fri från
sinnenas lockelser.
Vägen till att upphäva lidandet är den åttafaldiga vägen, som leder till ro, visdom och nirvana.
Gud
Det finns gudar inom både buddhismen och hinduismen, men inom buddhismen har de ingen
egentlig betydelse. Buddha menade att människans väg till nirvana får man finna själv, utan hjälp
av övernaturliga makter. Det finns dock 33 gudar varav den största är Indra.
Hinduismen är en polyteistisk religion:
Brahma är, enligt hinduistisk tro, skaparens herre. Han gav liv åt jordens växter,
djur och människor. Han är idag nästan bortglömd och dyrkas knappt av någon.
Vishnu betraktas som den främsta av gudarna, många säger att han är den enda guden. Han är
kraften och energin i allt som lever och finns till. Utan honom finns intet, han är världsalltet.
Shiva är självplågarnas föredöme. När han dansar skapar han, men han kan också förstöra för att
ge plats åt nya skapelser. Han symboliserar det goda och onda som finns inom varje människa.
Hinduerna tror att gudarna kan uppenbara sig på jorden i mänsklig gestalt. En sådan gud och
människa kallas avatar. Den mest kända och älskade avatarn är Krishna, som är Vishnu i en
människokropp.
Det vimlar av gudar i den hinduistiska religionen, man har uppskattat upp till 330 miljoner olika
gudar och demoner, men många anser att de olika gudarna bara är olika sidor av en och samma
gudomlighet.
Vem är hindu/buddhist?
Man blir eller räknas som buddhist om man söker tillflykt till:
Buddha: Buddhismens ”profet”.
Dharma: Betyder läran, särskilt läran om Buddha och hans följeslagare
Sangha: Den buddhistiska församlingen. Den består av fyra grupper: människor, lekmän,
lekkvinnor, munkar och nunnor.
Dessa tre tillflykter kallas också buddhismens tre juveler.
Hinduismen brukar kallas för den svårfångade religionen eftersom man bara kan bli hindu
genom att födas till det.
Traditioner/högtider
Buddhisterna firar bara tre högtider, Buddhas födelse, upplysning och hans död.
Det sägs att det firas en hinduisk högtid varje dag, en bidragande faktor till det är att det finns så
många olika inriktningar på hinduismen.
De viktigaste hinduistiska högtiderna:
Holifesten: Firas till minne av Krishna.
Divalifesten: En ljushögtid och nyårshelg. Den firas till rikedomens gudinnan Lakshmi.
Dasera: Firas till gudinnan Durgas ära. Firandet pågår i tio dagar.
Själen/karma
I en hindu finns det en själ som kallas för atman, den är identisk med världssjälen, brahman . När
vi dör bestämmer det nyss avslutade livets handlingar vilket liv själen får när den återföds
därnäst. Karma är resultatet av en människas handlingar. Om man lever ett fromt liv samlar man
ljus karma medan onda handlingar skapar mörk karma som gör att man återföds till ett sämre liv.
Enligt buddhistisk tro finns ingen själ.
Buddhismen tror på en återfödelse men kroppen har ingen själ som går vidare utan det är de
olika andliga och psykiska delarna som frigörs när någon dör och sätts ihop till en ny människa i
olika kombinationer. Kombinationerna sker inte av en slump, utan enligt ”Karmas lag”. Desto
bättre liv du har levt desto bättre liv får du i nästa reinkarnation.
Döden/reinkarnation
Båda religionerna tror på reinkarnation, att man föds på nytt i en annan kropp. Enligt hinduerna
är människosjälen inuti en ko medan den väntar på en kropp. Det är en av anledningarna till att
den är så helig.
Båda religionerna tror också att det finns en väg ut ur detta kretslopp, kallat samsara, men där
skiljer sig deras vägar en aning.
Hur man ska leva sitt liv
Hinduer och buddister strävar efter att uppnå brahman respektive nirvana. De liknar varandra på
många sätt.
Hinduerna har olika vägar som kan ta dem dit:
Hängivenhetens väg: Vanlig bland dagens hinduer. Föremålet för dyrkan är vanligtvis Krishna.
Man upprepar gudens namn och sjunger lovsånger till dess ära.
De goda gärningarnas väg: Betyder att man är kärleksfull mot sina medmänniskor. Man ska
inte ljuga, stjäla eller skada någon. Hänsyn till djuren ska också visas, de flesta hinduer är
vegetarianer.
Kunskapens eller vishetens väg: En intellektuell och krävande metod. Man studerar de heliga
skrifterna, och kan genom tankearbete nå den slutliga insikten som leder till befrielse och
förening med Gud. En andlig lärare kallas guru.
Försakelsens väg: Väljer man när man medvetet väljer ett liv i yttersta enkelhet och fattigdom.
Många äldre män väljer denna väg i sina sista år av livet. De kallas sadhus.
Yoga: En urgammal träningsmetod. Man övar sin kropp och sina sinnen till fulländning och
utvecklar en maximal förmåga till koncentration och djupa
andliga upplevelser.
De har också två regler som alla ska leva efter, "skada eller döda inga levande varelser" och "visa
kärlek mot hela skapelsen”.
En buddhist lever sitt liv efter den åttafaldiga vägen. De åtta olika vägarna symboliserar ett hjul.
Om man följer den ska lidandet upphöra. Den åttafaldiga vägen brukar beskrivas som åtta plikter
som människan bör uppfylla. Man kan också se den som åtta vägvisare till friheten.
De åtta vägarna är indelade i tre grupper efter vad de står för. Här är grupperna och vägarna:
Uppnå visdom genom:
Fulländad förståelse: Innebär att man ska ha kunskap om de fyra ädla sanningarna. Det gäller
att försöka förstå budas lära. Denna förståelse ska sen i sin tur leda till att man söker sig till den
åttafaldiga vägen.
Fulländat beslut: Människan ska ha rätt inställning till livet, vilket innebär att man ska vilja det
som är gott.
Leva etiskt genom:
Fulländat tal: Det man säger ska vara klokt och sant. Man skall inte springa omkring med
skvaller och lögner, som skadar andra människor.
Fulländad handling: En människans handlande ska alltid syfta till att göra det bra för andra
människor. Man skall givetvis inte stjäla, döda, eller på något annat sätt skada någon annan.
Fulländad livsföring: Man skall leva så att man inte skadar andra liv.
Ökad medvetenhet genom koncentration/meditation genom:
Fulländad strävan: Varje människa ska sträva efter att utveckla sig själv, så att hon kan göra det
som är gott och fint och därmed kan göra livet lättare för andra.
Fulländad uppmärksamhet: Man skall vara uppmärksam på sina tankar och känslor. Genom att
ha onda tankar och känslor kan man lätt komma in på fel vägar.
Fulländad koncentration: Man skall ägna sig mycket tid åt att meditera, så att man genom
meditationen kommer fram till sanningen i tillvaron.
Levnadsregler/etik och moral
Gemensamt för buddhism och hinduism är bl.a. att man inte ska döda eller skada något levande.
Buddhistisk moral utgår från idén om karma, lagen om moralisk orsak och verkan. Vissa
handlingar ger dålig karma och skapar lidande, dukkha, för en själv och andra. Andra handlingar
minskar lidandet och skapar genom kärlek och glädje goda förutsättningar för liv, hälsa och
utveckling ("god karma"). Enligt Buddha försvinner inte karma och medvetandet ens efter döden
(de fem skandhas upplösning), utan lever vidare och reinkarneras. Sålunda försvinner inte
ansvaret för ens handlingar i och med att man dör. Vi som individer är också formade till stor del
av andras beslut och handlingar, av karmiska processer.
Det finns fem regler, som alla buddhister bör följa. Detta kan jämföras i kristendomen med de tio
budorden. De är utformade som löften, som helst bör uttalas högt varje dag:
Jag lovar att inte döda.
Jag lovar att inte stjäla.
Jag lovar att inte missbruka sexualiteten.
Jag lovar att inte ljuga.
Jag lovar att avhålla mig från alkohol, eftersom den orsakar skada och gör mig omdömeslös.
Analys och mina egna reflexioner
Om jag fick välja en religion att utöva av dessa två - buddhismen och hinduismen, så skulle jag
välja buddhism. Det är en praktisk livsfilosofi vars mål är att utveckla människan så hon kan leva
ett sant lyckligt liv. Dess syfte är att hjälpa individen att ta fram den inneboende styrka som gör
det möjligt för henne att möta och övervinna svårigheter och att utveckla modet och visdomen att
skapa det liv hon känner är det bästa för henne.
Buddismen baserar sig på att alla människor har lika värde och att alla kan nå upplysning, ett
dynamiskt tillstånd som kännetecknas av visdom, medkänsla, kreativitet och mod.
Buddismens uppkomst och existens grundar sig på den intensiva önskan att varje människa ska
kunna förverkliga sin fulla potential och leva ett rikt och lyckligt liv.
Hinduismen bygger enligt mig inte på samma princip att alla är lika värda i och med
kast-systemet. Dessutom har jag svårt att uppskatta en religion vars utövare jag aldrig kan bli.
