Etik- att göra det rätta Metaetik
Kan man alls säga att det finns det rätt eller fel i moraliska frågor. Detta
är något man funderar över och diskuterar inom metaetiken. En person
kan mena att det inte finns några allmängiltiga lagar för vad som är
moraliskt rätt eller fel. Det är bara mänskliga konventioner kanske han
anser. Ingen kan säga att något är rätt medan något annat är fel. Detta sätt
att argumentera håller inte den som tror att det i världen finns en metaetik
med om. Dennna person menar att det visst finns allmängiltiga regler för
vad som är rätt och fel även om det inte alltid är så lätt att se. Metaetiken
handlar just om vad som kan anses vara allmängiltig sanning.
Inom metaetiken skiljer man mellan tre olika riktningar:
Värdenihilism
värderelativism
värdeobjektivism
Om två personer betraktar samma tavla och den ene tycker tavlan är vacker
medan den andre tycker att den är ful. Vem ska man då säga ha rätt? Det går ju inte eftersom det är en
subjektiv fråga Så resonerar man också inom värdenihilismen. En person kan anse att man aldrig, under
inga omständigheter får döda någon. Medan en annan person menar att det nog i vissa lägen kan vara
rätt att döda en annan människa. Vem kan säga vem som har rätt eller fel av dessa båda personer?
Värderelativismen menar att sanning är något relativt. Det som är sanning i Sverige idag behöver inte
också ha varit sant i Indien för hundra år sedan. Ett exempel som man ofta lyfter fram inom
värderelativismen är kvinnlig omskärelse. Hur ska man svara på frågan om det under alla tider på alla
platser får anses vara fel med kvinnlig omskärelse? Fins det inte handlingar som man alltid måste
fördöma oavsett geografisk plats eller historisk tidpunkt? En som funderat kring liknande frågor är
antropologen Gillis Herliz.
Ytterligare ett exempel mot värderelativism är slavar. Är det inte rätt att i alla tider, oavsett hur
situationen sett ut genom historien, hävda att det fel med slaveri? Men å andra sidan har vi inte rätt att
döma den person för hårt som inte förmår att se detta i det rådande samhället.
En person som argumenterar att det finns bara en sanning men det som är rätt för mig behöver inte vara
rätt för dig kallas för värderelativist. För Stalin var det rätt att utrota oliktänkande, men för mig är det
fel.
Värdeobjektivismen menar att det i moraliska frågor finns objektiva sanningar. Om det inte är såhär:
Varför skall man då överhuvudtaget resonera och diskutera om etik? Om det inte finns någon sanning
spelar det ju ingen roll hur man handlar.
Ett argument mot värdeobjektivismen som brukar lyftas fram är: Hur kan en värdeobjektivist veta vad
som är sant? Kan man veta det? Finns det något man absolut kan säga är sanning? Varifrån kommer i så
fall dessa kriterier? Finns det inte en risk att värdeobjektivism kan leda till förtryck eller fascism om
man hävdar att det bara finns en absolut sanning? En filosof som var värdeobjektivist var Platon. Han
menade att moral var en fråga om kunskap. "Den som vet det rätta gör också det rätta".
Källa: Jan Eriksson om metaetik.
