Somateria mollissima
Ejder
NE
NA
LC
DD
Fåglar
NT
VU
EN
CR
RE
Sårbar (VU)
A2abce+3ce+4c
Klass: Aves (fåglar), Ordning: Anseriformes (andfåglar), Familj: Anatidae (änder, gäss och svanar), Släkte:
Somateria, Art: Somateria mollissima - ejder (Linnaeus, 1758) Synonymer: Anas mollissima Linnaeus, 1758
Kännetecken
Vår största dykand med en vikt varierande mellan 1,5-2,5 kg. Den karaktäriseras av en ganska kort hals, ett stort
huvud och en kraftig, lång kilformad näbb. Ejderhanen i praktdräkt (guding) är övervägande vit med svarta
kroppssidor och buk. Huvudet är vitt med en svart hjässa och grön nacke. Ejderhanar i eklipsdräkt (juni-sept.) och
yngre hanar har en blandning av vita, svarta och bruna fjädrar i oregelbunden fördelning över kroppen (kan uppfattas
som "smutsiga"). Honor (åda) och ungfåglar är enhetligt bruna med mörk tvärvattring. Hanen spelar flitigt under
våren med ett dovt, mjukt rop "a-oooh-å" (betoning mittstavelsen), hörbart på långa avstånd. Honan har ett
skockande läte "gak-ak-ak-ak-ak-....."
Utbredning och status
I Europa häckar ejdern i Östersjön, Kattegatt, Skagerack, längs norra delarna av Nordsjöns kuster, i västra Skottland,
på norra Irland, på Island, längs Norges kust, på öar i Norra Ishavet och längs delar av ryska ishavskusten. Utanför
Europa förekommer ejdern i östra Sibirien, längs Nordamerikas arktiska kuster samt på Grönland. Ejdern är extremt
kustbunden och i Sverige häckar den längs alla våra kuster och i samtliga skärgårdsområden, dock med en mer
fläckvis förekomst längs Norrlandskusten och i sydöstra Skåne. Den tätaste populationen återfanns till för några år
sedan i Stockholms skärgård med cirka 50 % av det svenska beståndet. Ejdern ökade i antal längs våra kuster fram
till mitten av 1990-talet. Därefter har trenden vänt nedåt och under den senaste tioårsperioden har minskningen i
Östersjöområdet uppgått till runt 50 procent, varvid trenden är påtagligt lika i både finländska och svenska
ostkustskärgårdar. Längs norra delen av svenska västkusten har en halvering skett under den senaste tioårsperioden
och även i den södra delen har en tydlig tillbakagång noterats. I Danmark och Tyskland är utvecklingen för den
häckande populationen inte lika negativ. Populationens struktur har samtidigt förändrats genom en kraftigt minskad
andel honor (både adulta och unga). Strukturförändringen i populationen och det dåliga häckningsutfallet signalerar
att den kommer att minska ytterligare under kommande år. Den svenska populationen är nyligen (2012) beräknad till
150000 par, men den konstaterade snabba förändringen gör att denna siffra kan vara en överskattning.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Ekologi
Merparten av de svenska ejdrarna övervintrar i de relativt grunda områdena i de danska farvattnen - framför allt
runt öarna och längs Jyllands östra kust. I något mindre antal återfinns de i södra Östersjön, på svenska västkusten
och i Vadehavet. Dessutom övervintrar åtminstone en viss andel av norrlandskustens ejdrar längs norska
Atlantkusten efter att ha flyttat över den skandinaviska fjällkedjan. Tidig vår, framförallt under en koncentrerad
period i början av april, flyttar ejdrarna till sina häckningsområden. Parningar sker från slutet av februari till början av
maj. Så fort paren kommer till sina häckningsplatser söker honan en boplats, företrädesvis på öar, allt från små skär
och kala kobbar till medelstora skogklädda öar. Stora öar, liksom halvöar och strandängar, med förekomst av fyrfota
rovdjur undviks. Under senare år har även ett skifte i boplatsvalet kunna registreras genom att mindre skogklädda
öar och kala öar övergivits som häckningsplats. Ejderhonan har stor boplatstrohet, dvs. häckar i allmänhet på samma
ö år efter år. Boet byggs av allehanda tillgängligt material som t.ex. gräs och tång och ligger på marken i en skreva,
under en buske, i högt gräs, höga örter eller på tångbankar. Balen fodras rikligt med kroppsdun med vilket honan
täcker över äggen vid kortvariga avbrott i ruvningen. Honan värper 4-5 ägg, som regel i april, och ruvningstiden är
25-28 dygn. Äggen kläcks synkront och efter cirka 24 timmar lämnar ungarna boet. Honan leder och skyddar
ungarna, som själva söker föda. I områden med täta ejderpopulationer slås ofta kullarna ihop och kan då omfatta upp
till 100-talet ungar tillsammans med ett antal honor. Ungarna blir flygga vid en ålder av cirka 70 dygn. De flesta
ejderhanarna lämnar häckningsplatsen snart efter det att honorna börjat ruva och samlas i ytterskärgårdarna. Vissa
av dessa ansamlingar kan vara mycket stora, upp till 35000 individer. En del hanar stannar kvar och genomför under
sommaren ruggningen av fjäderdräkten utanför de yttersta skärgårdarna, medan en del i juni månad flyttar till
ruggningsområden runt de danska öarna. Flyttningen till övervintringsområdena sker i sept.-nov. med en sträcktopp i
oktober. Ejderns föda består huvudsakligen av musslor, framförallt blåmusslor, vilka hämtas på upp till 20 m djup.
Även kräftdjur, taggdjur och enstaka fiskar ingår i födan. Små ungar lever av kräftdjur, små mollusker och insekter.
Hot
Ejderns tidigare populationstillväxt, som varade fram till 1990-talets mitt, kan till stor del tillskrivas de ökade
näringshalterna längs våra kuster, som i sin tur medförde stark ökning av biomassan av blåmusslor. Den omfattande
beståndsminskning som startade vid mitten av 1990-talet är troligen orsakad av flera samverkande faktorer. Det
finns både i Finland och Sverige starka belägg för att predation från den växande populationen av havsörn och från
mink leder till ökat mortalitet hos ruvande honor och försämrat häckningsresultat genom bopredation. Predationen
leder bl.a. till en skev könskvot (underskott av honor) med negativa effekter för föryngringen. En försämrad kondition
hos ejderhonorna till följd av minskad tillgång på och/eller försämrad kvalitet hos blåmusslorna (ev. orsakad av
förhöjd vattentemperatur under vintern) har förts fram som en hypotes till artens tillbakagång. Det är i dagsläget
oklart hur stor andel av de könsmogna honorna som inte går till häckning årligen, men detta kan vara en faktor att
beakta för att förstå utvecklingen. Även andra storskaliga förändringar i de marina ekosystemen i såväl häckningssom övervintringsområdena kan tänkas bidra till de negativa förhållandena. En i Stockholms skärgård studerad faktor
är att ejdern, tillsammans med flera andra fågelarter knutna till kusten, lider brist på vitamin B1 (tiamin). Denna brist
är känd för att medföra neurotoxisk överdödlighet och reproduktionsstörningar. Under 2000-talet har i många
områden konstaterats ytterst få ungkullar av ejder och i Stockholms skärgård har i vissa områden en dödlighet på 9099 % observerats under dagarna närmast efter kläckning.
Åtgärder
För att öka kunskapen om ejdern i Östersjön krävs ett övergripande samarbete mellan forskare från flera
forskningsdiscipliner. Detta gäller främst samspelet mellan klimat, växtplankton, filtrerande musslor och
musselätande fåglar. Dessutom effekter av sjukdomar, tiaminbrist och gifter på fåglarnas överlevnad och
reproduktion. Det är viktigt att resurser finns för tillförlitliga inventeringar för att följa populationens utveckling.
Inventeringar när ejdrarna är samlade under vinterhalvåret ger mått på den totala populationens storlek, medan
långsiktiga uppföljningar av det häckande beståndets numerär och olika häckningsparametrar i lokala studier ger
viktiga ledtrådar till vilka faktorer som ligger bakom minskningen. Bland enskilda åtgärder som redan initierats är
rekommendationen att jakten begränsas till hanarna. Likaså är de mest betydelsefulla musselområdena av stort
skyddsvärde för hela populationen.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
Övrigt
Utländska namn - NO: Aerfugl, DK: Ederfugl, FI: Haahka, GB: Eider. Ejder är förtecknad i Bernkonventionen bilaga
III (skyddade djurarter) och AEWA (African-Euroasian Waterbird Agreement).
Naturvård
Konventioner: Bernkonventionens bilaga III, AEWA, Typisk art i 1110 Sandbankar (Atlantisk marin region
(MATL) och Baltisk marin region (MBAL))
Fridlysning: Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men
kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Rödlistning i andra länder
Global rödlistning: NT (2015)
Litteratur
Balk, L., Hägerroth, P.-Å., Åkerman, G., Hanson, M., Tjärnlund, U., Hansson, T., Hallgrimsson, G., Zebyhr, Y, &
Sundberg, H. 2009. Tiaminbrist och överdödlighet i neurotoxiska symtom hos ejder i Stockholms skärgård. Inst. f.
tillämpad miljövetenskap, Stockholms universitet.
Christensen T. K. & Bregnballe T. 2010. Status of the Danish breeding population of Eiders Somateria mollissima
2010. Dansk Ornitologisk Forenings Tidsskrift 105: 195-205.
Coulson J. C. 2010. A long-term study of the population dynamics of Common Eiders Somateria mollissima: why do
several parameters fluctuate markedly? Bird Study 57: 1-18.
Desholm, M., T.K. Christensen, G. Scheiffarth, M. Hario, Andersson, Å. et al (2002): Status of the Baltic/Wadden Sea
population of the Common Eider Somateria m. mollissima. Wildfowl 53: 167-203.
Ekroos, J., Fox A.D., Christensen, T.K. et al. 2012. Declines amongst breeding Eider Somateria mollissima numbers in
the Baltic/Wadden Sea flyway. Ornis Fennica 89 (2): 81-90.
Hario, M., Mazerolle, M. J. & Saurola, P. 2009. Survival of female common eiders Somateria m. mollissima in a
declining population of the northern Baltic Sea. Oecologia 159: 747-756.
Hario M. & Rintala J. 2009. Age of first breeding in the Common Eider Somateria m. mollissima population in the
northern Baltic Sea. Ornis Fennica 86: 81-88.
Jaatinen, K., Öst, M. & lehikoinen, A. 2011. Adult predation risk drives shifts in parental care strategies: a long-term
study. Journal of Animal Ecology 80: 49-56.
Larsson, R. 2008. Ejderns Somateria mollisima boplatstrohet i en koloni på Utklippan i Östersjön. Ornis Svecica 18:
123-126.
Laursen K., Kristensen P. S. & Clausen P. 2010. Assessment of Blue Mussel Mytilus edulis Fisheries and Waterbird
Shellfish-predator Management in the Danish Wadden Sea. Ambio 39: 476-485.
Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustavsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L.,
Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M. 2012. Fåglarna i Sverige - antal och förekomst. SOF, Halmstad.
Ronka M., Saari L., Hario M. et al. 2011. Breeding success and breeding population trends of waterfowl: implications
for monitoring. Wildlife Biology 17: 225-239.
Skov, H., Stefan Heinänen, S., Žydelis, R. et al. 2011. Waterbird Populations and Pressures in the Baltic Sea.
TemaNord 550 : 1-201
Stien J., Yoccoz N. G,& Ims R. A. 2010. Nest predation in declining populations of common eiders Somateria
mollissima: an experimental evaluation of the role of hooded crows Corvus cornix. Wildlife Biology 16: 123-134.
Waldeck P., Hagen, J. I., Hanssen, S.A. et al. 2011. Brood parasitism, female condition and clutch reduction in the
common eider Somateria mollisima. Journal of Avian Biology 42: 231-238.
Waldeck P.,Hanssen S. A. & Andersson M. 2011. Indeterminate laying and flexible clutch size in a capital breeder, the
common eider. Oecologia 165: 707-712.
Öst, M., Lehikoinen, A., Jaatinen, K. & Kilpi, M. 2011. Causes and consequences of fine-scale breeding dispersal in a
female-philopatric species. Oeceologia 166: 327-336.
ArtDatabanken - artfaktablad
3
Författare
Förf. Åke Andersson & Martin Tjernberg 2010. Rev. Åke Andersson 2012.
ArtDatabanken - artfaktablad
4
