D I S S O C I A T I O N

D I S S O C I AT I O N
Linköpings Hälsouniversitet
Barnmisshandel och sexuella övergrepp II, 10 poäng
Monica Ahlberg
2004.11.10
1
INNEHÅLL
Bakgrund .................................................... sid 4
Syfte .......................................................... sid 4
Minnet ....................................................... sid 4
Vad är dissociation ......................................... sid 6
Vilken funktion har dissociation ......................... sid 9
Vad kan man göra när någon dissocierar ............. sid 11
Olika behandlingsmodeller ............................ sid 12
Sammanfattning .......................................... sid 15
Intervjuer.................................................. sid 16
Litteraturlista ............................................. sid 24
Bilagor ..................................................... sid 25
2
• Bakgrund
HOPP - Riksorganisationen mot sexuella övergrepp bildades 1998 och jag har sedan år 2000
arbetat i organisationen med stödgrupper för anhöriga till barn som varit utsatta för sexuella
övergrepp. I HOPP Stockholm har jag varit med och startat verksamheten som från början
endast riktade sig till män som varit utsatta i sin barndom. Det var många som hörde av sig
och ville att vi skulle starta verksamhet för kvinnor. Från år 2003 började vi arbeta med
kvinnor i enskilda samtal och i stödgrupper. Jag har varit med och genomfört fem
stödgrupper för kvinnor utsatta för övergrepp i sin barndom.
I mitt arbete med anhöriga till barn som varit utsatta för övergrepp och kvinnor som varit
utsatta i sin barndom har jag mött personer som dissocierat och bland anhöriga har jag hört
flera berätta om hur deras barn dissocierar.
I en stödgrupp började en flicka 19 år att dissociera och vi ledare och övriga i gruppen hade
ingen erfarenhet av dissociation. Det uppstod en hel del stress, panik och osäkerhet hur man
skulle klara av situationen.
•
Syfte
Jag vill med min litteraturstudie ge kunskap, information och trygghet när/om man möter
personer som dissocierar. När man arbetar med människor som varit utsatta för sexuella
övergrepp i samtal och stödgrupper ska man vara medveten om att dissociation kan
förekomma.
Utifrån det perspektivet vill jag fördjupa mina kunskaper om dissociation för att kunna vara trygg i
mitt sätt att möta denna problematik och sprida kunskap till våra HOPP -avdelningar ute i landet.
• Minnet
Dissociation har med minnet att göra och jag beskriver kortfattat hur minnet fungerar och vilka
olika minnessystem som finns, vilken funktion de har för att man bättre ska förstå varför och hur
dissociation kan uppstå.
Olle Sundh, leg. psykolog och leg. psykoterapeut referat från ett föredrag.
Dissociation förknippas ofta med minnesstörning, särskilt amnesi (men även andra former
såsom flash-backs, hyperamnesi, etc. Dissociationens mer specifika påverkan på minnets
3
olika delfunktioner kan analyseras utifrån George Kleins teori (1970), enligt vilken minnet
omfattar fyra huvudkomponenter:
1.
2.
3.
4.
registrering
Lagring/retention
Kodning/kategorisering i ”scheman” (skapa mening/sammanhang).
Hämtning/rekonstruktion
Olika författare har diskuterat sambandet mellan dissociation och dessa fyra minneskomponenter. Horowitz (1992), t.ex. menar att traumatiska upplevelser (1)registreras och (2)
lagras, men är (3) svåra att integrera med rådande meningsstrukturer och självscheman.
Medvetenhet
Man kan skilja på medvetenhetstillstånd (ett kontinuum från vakenhet till sömn) och formen i
vilken medvetenhetens innehåll upplevs (såsom faktum, minne, fantasi, tanke, etc.) och där
graden av upplevd verklighet är en viktig dimension (Rapaport, 1952) Båda dessa
interrelaterade aspekter av medvetenhet är i sin tur kopplade till minne.
(Enligt G. Klein ger medvetenhetstillståndet minnet ett kontext medan upplevelseformen påverkar
minnets registrering, lagring, organisering och återhämtning.)
För dissocierande patienter rapporteras ofta medvetenhetstillstånd i form av frånvarotillstånd, drömeller translika tillstånd etc. Vidare beskrivs förvirrade upplevelseformer med oklarhet över vad som är
fantiserat material och vad som är verkliga upplevelser.
Olika minnessystem
Sexuella övergrepp mot flickor och pojkar, Christina Warfvinge.
Vårt minne fungerar inte som en videobandspelare utan innehåller många felkällor.
Varje specifikt minne är en blandning av vad som registrerades just då och den kunskap som
personen har förvärvat fram till den händelse som skall kommas ihåg.
Minnet är också beroende av personens tolkning av informationens mening och betydelse,
hennes strategier för framplockning samt det sammanhang som hon befinner sig i när hon
skall minnas.
Vi har ett
1. korttidsminne
2. långtidsminne
Det senare minnet är mest intressant för området sexuella övergrepp.
a) Procedurala minnet
Det flesta motoriska program bygger på sådana minnen, t.ex. att krypa, gå, hoppa, cykla eller
köra bil. Dessa funktioner tar ofta lång tid att lära sig, men när de väl är inlärda blir de
automatiserade. Vi kan gå och prata samtidigt, vi behöver inte tänka på hur vi skall bära oss åt
att gå. Minnen av den här typen är svåra att glömma bort.
4
b) Semantiska minnet
Det semanstiska minnet är ett kunskapsminne typ att Nyköping ligger i Sörmland.
Den här typen av kunskap är lättare att glömma och vi vet inte alltid när, var och hur vi har
förvärvat det. Förutsättningen för denna typ av minne är att vi har ett språk.
c) Episodiska minnet
Det här minnet använder vi när vi tänker på tidigare upplevelser eller händelser som vi har
varit med om. Detta minne är följaktligen mycket personligt.
Det självbiografiska minnet börjar vanligtvis runt 1½-2 år då han/hon är medveten om sig
själv som en person runt vilket barnet kan organisera sina erfarenheter.
I denna ålder börjar barn få ett litet ordförråd, som gör det lättare för dem att förmedla sina
erfarenheter. Det är betydligt mer komplicerat att plocka fram episodiska minnen är
procedurala minnen. Kommer du ihåg vad du gjorde den 31 juli i år? Om du skulle råka göra
det beror det säkert på att just den dagen är förknippad med ett personligt minne. fyllde år
eller gjorde något speciellt den här dagen etc.
Kanske har du varit med om att besöka gamla hemtrakter, som du inte vistats i på många år.
Då har du förmodligen upptäckt att några få ledtrådar plötsligt kunde få dig att minnas
händelser och personer, som du trodde att du totalt hade glömt bort.
Vissa minnen ligger lagrade som sinnesintryck, såsom syn, hörsel, lukt och smak.
Du har alltså upptäckt att ditt episodiska minne har behövt ledtrådar för att bli tillgängligt för
dig.
• Vad är dissociation
Det finns olika definitioner på begreppet dissociation. Forskare kan ha lite olika uppfattning och
beskrivningar av vad dissociation är. Olika definitioner, tolkningar och upplevelser har hämtats
från forskare, psykologer, terapeuter, privatpersoner m.fl. för att ge en så bred bild som möjligt av
dissociation.
(Bengt Söderberg, Vasa BUP har i tidskriften Mellanrummet
”Dissociation definieras som ett sammanbrott av sådana vanligtvis integrerade funktioner som
medvetande, minne, perception av själv eller omgivning eller sensoriskt/motoriskt beteende.
Det inre sammanhanget splittras upp för att automatisera beteendet i psykiskt överväldigande
situationer, för att avskilja alltför smärtsamma minnen och affekter efter ett trauma eller för
att avskilja sig från ett själv som hotas av upplösning”.
5
Traumatiska minnen Sven-åke Christiansson
Minnesförluster med psykiska orsaker kan inordnas under begreppet dissociation. Individen
införlivar då inte nya upplevelser och erfarenheter. I lindrigare form kan detta gälla t.ex.
dagdrömmar, man försvinner för ett ögonblick ut i en annan värld som inte har någon som helst
koppling till den nuvarande situationen.
I svårare form åstadkommer dissociationen en förändring av den personliga identiteten och man
minns inte vad som hänt under denna period. Ursprunget till dessa märkliga reaktioner är ytterst
traumatiska upplevelser, oftast från barndomen.
Sexuella övergrepp mot flickor och pojkar Enligt Putnam, 1993
Dissociation definieras som en psykofysiologisk process som ändrar tankar, känslor och
handlingar, så att viss information för en period inte integreras med annan information, vilket
annars är fallet.
Sexuella övergrepp mot flickor och pojkar, Doris Nilsson och Carl Göran Svedin
Tecken på dissociation är minnesluckor, transtillstånd, (förändrat medvetandetillstånd),
identitetsförvirring, depersonalisering och derealisation (verkligheten tycks för en stund förändras)
samt förlust av tid eller tidsperspektiv (upplevd tid försvinner ur medvetandet). En peson som
dissocierar integrerar inte den inkommande informationen, han/hon tappar i kapacitet att integrera
kunskap, känsla och minne. Dissociation kan ses som ett kontinuum, dvs. man kan dissociera litet
eller mycket.
Enligt DSM-II-R innebär dissociation en störning eller förändring av normalt integrerade
funktioner såsom identitet , minne eller medvetande.
Ulla Karilampi, Dissociation och dissociativa störningar,
Minnet är alltid drabbat vid en dissociativ episod. Minnet fungerar som ett ”klister” som binder
ihop olika funktioner eller tillstånd genom att skapa en känsla av kontinuitet över tid och rum. Vid
en dissociativ episod sker ett avbrott i denna kontinuitet och vi rycks ut ur vår normala referensram,
varmed det också blir ett avbrott i vår normala associationskedja. Plötsligt får vi en upplevelse av
att vara främmande för oss själva (störning av identitet), (störning av minnet), (störning av
medvetandet), (störning av perception).
6
Leg psykoterapeut, leg psykolog Olle Sund, utifrån föredrag
”Dissociation har både liknelser och skillnader i jämförelse med andra försvar, såsom
bortträngning, splitting och förnekande. T.ex. syftar både dissociation och splitting till att
avvärja ångest genom att aktivt särhålla och upprätta distans mellan mentala innehåll, vilket i
sin tur har negativ inverkan på självet/identiteten. Till skillnad från bortträngning är i
ingendera fallet syftet att separera medvetet från omedvetet. Splitting kan ses en mer
begränsad process där särhållandet gäller polariserade aspekter av själv- och
objektrepresentationer (t.ex. ”goda” och ”onda”), medan dissociation är ett bredare begrepp
inkluderande mer komplexa uppdelningar. Minne är en väsentlig faktor vad gäller att
vidmakthålla en identitet.”
Childhood Antecedents of Multiple Personality, Richard p. Kluft
Dissociation kan definieras som en komplex psykosocial process, med psykodynamiska
triggers, vilka skapar en förändring i personens medvetande. Under denna process blir tankar,
känslor, och erfarenheter inte integrerade in i personens medvetande eller minne, på ett
normalt sätt. Två karakteristiska kännetecken har hittats i de flesta huvudsakliga dissociativa
reaktionerna. Det första är en störning i individens känsla av själv-identitet. Detta kan ta sig
olika uttryck, som t.ex. förlust av allt själv-refererande minne i psykogen amnesi, eller
existens av åtskilliga alternerande identiteter, vilket är fallet med multipel
personlighetsstörning.
Avancerad förhörs- och intervjumetodik, S.-Å. Christianson, Elisabeth Engelberg, Ulf Holmberg.
Att dissociera innebär att individen utvecklar ett mer genomgripande sätt att koppla bort sin
förmåga att uppfatta och känna in vad som sker i omgivningen och med sig själv, dvs att koppla
bort den medvetet upplevda outhärdliga händelsen, eller att åtminstone förhindra de allra mest
övermäktiga inslagen i det inträffade. Dissociativa reaktioner utvecklas i huvudsak då det rör sig
om återkommande negativa eller skadliga händelseinslag i tillvaron, t.ex. upprepade sexuella
övergrepp. Trots att detta skeende ändå registreras, innebär ett dissociativt beteende att minnen av
traumat separeras ut och lagras vid sidan av vad man normalt betecknar som ett medvetande.
Anna Nilsson, Personligt om dissociation, Tidningen Våga Se
Att dissociera betyder ”att sönderdela” i motsats till att associera, ”förbinda, sammanlänka”. Om
man studerar fenomenet glömska kan dissociation fungera på följande sätt. När en till synes
vardaglig händelse påminner om en traumatisk händelse i förfluten tid kan reaktionen bli att
händelsen i nutid delas upp genom de olika sinnesorganen och förläggs som minnesfragment till
7
olika delar i hjärnan utan kontakt med varandra. Detta sker med automatik. Händelsen försvinner
på detta sätt. Den har aldrig ägt rum. Den tycks ha gått förlorad i glömskans labyrinter. Men det
finns sätt att återfå delarna och sammanlänka dem.
• Vilken funktion har dissociation
Dissociativa reaktioner utvecklas i huvudsak av återkommande negativa och ytterst
traumatiska händelser, t.ex. sexuella övergrepp, misshandel och andra trauman. Den som
utsätts för traumatiska upplevelser måste hitta ett sätt att hantera det och för att överleva.
Vilken funktion dissociation har finns olika förklaringar.
Psykoanalytisk diagnostik Nancy McWilliams
Dissociativa försvar liknar alla andra försvar i den bemärkelsen att de börjar som en
outvecklad persons bästa möjliga anpassning till en specifik miljö, sedan blir de automatiska
reaktioner och med tiden under andra betingelser helt inadekvata.
Dissociativa försvar är formade av specifika uppväxtvillkor, det vill säga dissociationen är
adaptiv och i viss mån bejakad av familjen.
Visa vuxna människor med dissociativa personligheter har helt enkelt bara fortsatt dissociera
alltsedan den första ursprungliga traumatiska händelsen. Något som kan utlösa latenta
dissociativa försvar hos en vuxen är situationer och händelser som omedvetet påminner om
barndomstraumat. Den vanligaste orsaken till dissociativ personlighet är övergrepp under
barndomen, oftast av sexuell karaktär men inte begränsad till det.
Människor som använder sig av dissociation som sitt huvudsakliga försvar är mästare på
självhypnos. Att kunna förflytta sig till ett annat medvetandetillstånd när man är plågad är inte
alla förunnat, man måste ha talang för det. Dissociativa människor har överväldigats av sina
affekter och inte fått någon som helst hjälp att bearbeta dem. Skräck och fasa tycks vara de
känslor som i första hand framkallar dissociativa reaktioner i traumatiska situationer. Ju fler
och ju mer motsägelsefulla affekter som aktiverats desto svårare blir det att assimilera en
erfarenhet utan hjälp av dissociation. Kroppserfarenheter som kan utlösa dissociation är dels
outhärdlig smärta och dels förvirrande sexuell upphetsning. Människor som dissocierar
försätts spontant i hypnotiska transtillstånd
8
Traumatiska minnen Sven åke Christiansson
Till en början kan den dissociativa reaktionen vara sund, eftersom den utgör ett slags skydd
mot överväldigade känslomässiga intryck. Men den blir onormal och patologisk när den går
utanför det ursprungliga, traumatiska sammanhanget.
Sexuella övergrepp flickor och pojkar Redaktörer Carl Göran Svedin och Lena Banck
Dissociation är ett effektivt sätt att skärma av minnet av ett trauma, så att det inte ska störa.
Dissocierade minnen fortsätter dock att störa som fragmenterade känslor och beteenden –
återupplevelser utan att man förstår orsaken. Dissociation är en försvarshållning/-reaktion som
skyddar från stark psykologisk smärta. Människor som lärt sig att hantera trauman med hjälp
av dissociation fortsätter ofta att göra så även i mindre stressande situationer.
Bengt Söderberg artikel i Tidskriften Mellanrummet
Det debatteras om man ska se dissociation som ett försvar eller ett symtom. Oavsett vilket
understryker Frances S Waters att dissociation är en överlevnadsmekanism vid trauma.
Intervjuer
Dissociation har en helande och rehabiliterande funktion. En traumatisk händelse har inträffat
och för att lösa och hantera den traumatiska situationen, behöver den förlösas ur kroppen på
något sätt och där är dissociationen en hjälp, som i sin förlängning har en helande och
rehabiliterade funktion.
Från början har jag en känsla av att det var för att skydda mig själv, när det blev jobbigt eller
jag hamnade i situationer som jag inte kunde hantera. När mycket jobbiga känslor eller
minnen kom upp, då stängde jag av och gick in i en dissociation för det var något slags skydd.
Från början hade min kropp det som en livräddningsfunktion. När det har varit för jobbigt så
har kroppen stängt av. Det verkar som att den mekanismen har jag fortfarande när det blir
obehagligt, för jobbigt eller när jag får minnen tillbaka så försvinner jag.
För att överleva, jag ser helt klart idag att det hade en överlevnadsfunktion.
9
• Vad kan man göra när någon dissocierar
Intervju med socionom, leg psykoterapeut, EMDR-terapeut Paula Heljestrand
Jag tror jag att det är väldigt vanligt att dom som har tendenser att dissociera försöker ha
kontroll så att hon/han inte skall dissociera tillsammans med människor som dom inte känner
sig trygga med. Efter endag i skolan eller arbetet spänner man sig för att inte dissociera,
(speciellt om man är medveten om att man dissocierar). När man kommer hem så kanske man
inte längre har kontrollen och börjar bli trött och då släpper det. Jag vet att många säger att det
är jobbigt på kvällarna för då har man en tendens att dissociera ännu mera. En del vågar inte
somna för man vet inte vad som händer.
Dessutom tror jag att barn ibland i skolan kan dissociera utan att man tänker på det och de vet
inte själva om det och ingen annan heller.
Om man känner sig trygg och blir påmind om någonting, något som triggar, får flach-backs så
finns risken att man kan dissociera, ibland bara för en kort stund.
Om det händer att en person i din närhet dissocierar. Är det bästa att försöka kolla vad den
uppfattar t.ex. hur rummet ser ut, minst fem saker ska den kunna berätta om, så man ser att
hon/han har koll på rummet. Om man har möjlighet och har en bra relation med personen att
den känner sig trygg med dej, kan man ta i hand gärna med båda händerna, så hon/han känner
att det finns någon i rummet - det kan göra så man får tillbaka personen till verkligheten, göra
en tydlig förändring i situationen, t.ex. stå upp, sätta på musik, ändra ljuset, be någon annan
komma in. Om man har pratat om en trygg plats, kan man be den gå till den ”trygga platsen”
En person som dissocierar kan prata med en annan röst, man kan märka att hon/han plötsligt
pratar om väldigt konstiga saker, då kan man fråga vad dom själva tänker om det, och hur
gamla dom är. Om hon då är 11, 12 år när hon i verkligheten är 20 år, då vet man att hon
dissocierar. Ibland att man kan ”ropa tillbaka” personen, genom att säga det du minns nu är
gamla minnen, kom tillbaka till mej, vi satt och pratade och jag heter…, vi känner varann,
kom tillbaka. Det som du tror händer nu är inte på riktigt, det är bara minnen.
Om man inte lyckas ”få tillbaka personen” ska man att absolut inte lämna personen, utan se
vad som händer, för en del kan göra sig väldigt illa under dissociationen.
Om detta ändå inte fungerar låt dissociationen ha sin gång och vänta tills den går över, var
närvarande, finnas till hands om något händer, skydda från destruktivt beteende.
10
• Olika behandlingsmodeller
EMDR behandling
EMDR är en förkortning av "Eye Movement Desensitization and Reprocessing ". Det är en
psykoterapeutisk metod som kan hjälpa dig att minska besvären efter upplevelser från det
förgångna som stör ditt dagliga liv. Vanligtvis handlar dessa tidigare upplevelser om trauman
av olika slag som t.ex. överfall, övergrepp, olyckshändelser eller naturkatastrofer. Även om
traumat kanske ägde rum för många månader sedan eller t.o.m. många år sedan, kan du ändå
komma att känna av effekterna av detta i ditt dagliga liv genom s.k. posttraumatiska symptom
som t. ex. invaderande minnen, överväldigande känslor, mardrömmar, ångest, känslomässig
avstängning, låg självkänsla och andra svårigheter att orka med att leva ett bra liv. EMDR har
också använts för att hjälpa människor att hantera ångest och panikkänslor, svår sorg,
reaktioner på fysiska sjukdomar och många andra tillstånd där starka känslor är förknippade
med livsupplevelser. Till dags dato har EMDR-metodens effektivitet för andra typer av
problem än posttraumatisk stress ännu inte belagts forskningsmässigt. www.emdr.se
Hur arbetar man med dissociation utifrån EMDR
Intervju med socionom, leg psykoterapeut, EMDR-terapeut Paula Heljestrand
Man arbetar egentligen med dissociation på samma sätt som arbetar med trauma.
Det som är viktigt när man arbetar med dissociation är att man använder EMDR som
förstärkning. Den som har varit utsatt för övergrepp behöver bli starkare, finna sin trygga
plats. Man stärker personen genom att klara av att vara i verkligheten, jobbar med
stabilisering och det gör man med EMDR.
Ibland är svårt att undvika att patienter dissocierar under terapin, eller t.o.m. kommer till
terapin dissocierade, och jag har märker att även under en dissociation så kan jag använda
EMDR.
När patienten upplever smärta av traumatiska upplevelser, kan man hålla dem i händerna
vilket jag ofta gör, jag använder båda händerna för bilateral stimulering, man aktiverar både
höger och vänster hjärnhalva. Då kan man tillsammans med patienten få kroppssmärtorna att
försvinna. Jag har märkt att håller man patientens händer gör att hon/han känner sig lättare till
mods, tryggare och kan var kvar i verkligheten.
Ibland under en dissociation kan de ramla ner i åldrarna och för att få dom tillbaka till
verkligheten frågar jag ”hur gammal är du”. Om någon t.ex. är tio år, så arbetar jag med som
den åldern och för att sen få patienten tillbaka säger jag nu är du 11 år och förstärker det med
11
EMDR, nu är du 12 och förstärker det, nu är du 13 osv. fram till den rätta åldern och då är
man tillbaka i verkligheten.
Efter dissociationen är det viktigt att berätta vad som hänt och förstärka med EMDR så att
patienten klarar att höra och stå ut med det, för de minnen som hon/han dissocierar är oftast
väldigt jobbiga. Men att man faktiskt kan hantera upplevelserna, och förstå att det faktiskt
bara är minnen. Fortsätter med förstärkningar, ”det är bara minnen och det händer inte nu”.
Alla pratar inte under dissociering och man får inte alltid kontakt, och ibland kan en
dissociation vara ganska länge. Man kan försöka få personen att komma tillbaka till
verkligheten, genom olika sätt men ibland är det nästan omöjligt.
I början av en behandling kommer man inte ihåg något av dissociationerna, men så
småningom märker man att hon/han kommer ihåg mer och mer. Antagligen är det så att man
bättre kan härda ut minnena, komma ihåg vissa sekvenser. Efter en längre behandling
behöver man inte dissociera alls för att stå ut med sina gamla minnen.
Jag har stor nytta av vad anhöriga berättar, om vad som hänt under en dissociation.
Det är viktigt att jag får veta om det händer något speciellt om patienten t.ex. skadat sig själv
eller gjort eller sagt någonting väldigt konstigt. I terapin kan jag använda och berätta vad
anhöriga hört och sett och vi kan bearbeta det tillsammans med EMDR.
Det kan vid senare tillfällen komma kroppsminnen eller andra minnen, som började som en
omedveten dissociation eller kroppsminne som man får en förklaring på.
Minnet kommer tillbaka i olika steg och då är det jätteviktigt även för patienten att få veta, att
hon beter sig konstigt eller tycker själv att hon/han beter sig konstigt under dissociationen. Så
småningom inser man att det inte är konstigt längre, det kan till och med bli väldigt förståeligt
varför jag gjorde som jag gjorde. Det är jätteviktigt att få veta vad som händer under
dissociationerna för att få ihop sin verklighet och alla olika delpersonligheter.
Det som hänt har hänt och jag har överlevt, då behöver jag inte dissociera lägre, jag har klarat
av det, jag har klarat av att minnas, det var smärtsamt och jobbigt men jag klarade av det.
Dissociationen har ingen funktion längre för man har införlivat minnena med sin verklighet
och man står ut med den.
Får man hjälp av EMDR att bearbeta kroppsminnena och bearbeta minnen överhuvudtaget
när dom kommer, då finns de bara som ett ”minne”, som inte längre förstör vardagen eller
patientens liv.
12
Kognitiv psykoterapi
Kognitiv psykoterapi utgår ifrån att människan präglas och påverkas av sina samlade
erfarenheter. Viktiga aspekter är vår livshistoria, specifika livshändelser, sociala och
kulturella faktorer. De erfarenheter vi bär med oss bildar livsregler, som styr hur vi uppfattar
oss själva, vår omvärld och framtiden.
Dessa livsregler kan ibland vara mindre väl fungerande för individen och kan då leda till olika
former av psykiska lidanden.
Arbetet i terapin fokuserar på våra känslor, tankar och beteenden. Terapin syftar till att få
kunskap, insikt och att finna strategier, som är mer ändamålsenliga för individen.
Kognitiv psykoterapi kan sammanfattas med orden ”tankens kraft och beteendets styrka”.
Kognitiv psykoterapi är en välbeprövad terapiform som lämpar sig för ångest,
depressionstillstånd, tvångssyndrom, olika typer av fobier, utmattningsdepressioner /
utbrändhets tillstånd. www.kpt.se
Hur arbetar man med dissociation utifrån KPT
Intervju med leg. psykolog och leg psykoterapeut Anne Rotthaus
Mål i behandling av dissociativa störningar är att patienten integrerar olika jagtillstånd som
också kallas för personlighetsdelar eller delpersonligheter. Svårigheten i terapin är att det för
det mesta bara är vissa delpersonligheter som kommer till terapin. Patienten hamnar inte i mer
isolerade jagtillstånd, dvs. delpersonligheter som "för" sitt eget liv, när han eller hon kommer
till behandlingen och därför kommer terapeuten i första hand i kontakt med patientens mer
välfungerande delpersonligheter.
I en kognitiv psykoterapi ber man därför patienten att beskriva situationer som varit
besvärliga, upprörande, ångestväckande osv. Sedan analyserar man dessa konkreta situationer
utifrån vad som hände innan, vilka automatiska tankar/bilder/fantasier och känslor patienten
fick och vad han/hon gjorde. Handlar det exempelvis om att patienten tappade kontrollen och
blev överväldigad av ilska, ångest eller flash-backs av gamla trauman får man information om
hur just den delpersonligheten triggas i gång, tänker, känner och agerar. Under terapins gång
får patienten allt mer insikt i vilka delpersonligheter respektive jagtillstånd som kan väckas i
olika situationer, när det finns risk att de kommer fram och hur de tänker och känner. Denna
process leder så småningom till en integration. Har patienten svårt att ge konkreta exempel
kan man med hjälp av upplevelsetekniker trigga igång olika jagtillstånd i terapirummet.
Fördelen är att terapeuten är med när dramat spelas upp och kan gå in och talar med patienten
när han befinner sig i ett mer ångestladdat eller kanske aggressivt jagtillstånd.
13
Här kommer en beskrivning av ett dissociativt tillstånd där ungdomen skurit sig i handleden
som jag fått idag via mejl, en situation som vi kommer att analysera nästa gång vi träffas:
ja, men mamma å sven-erik kanske inte har sagt något...?? men iaf, i söndags
när ja kom tillbaka till skolan så träffa ja ju kompisarna..=) men då
började ju dom tjata om att dom hade gett sin pappa de å de å deras pappor
blev så å så glada....!! så då kändes det som om alla hade en pappa å så,
utan ja...=( så att senare på kvällen när ja va själv på rummet så låg jag i
sängen en stund sen så blev allt typ "svart" för helt plötsligt skriker min
gamla rumskompis bara: " va fan håller du på med..??" å då hade ja suttit å
skärt mig i handleden m rakblad....!!! å nu mår jag skit efter allt
det....!!
• Sammanfattning
I uppsatsen har jag försökt att ge en bild om vad dissociation är, hur det fungerar och vilken
funktion den har. Gjort intervjuer för att ge en bild av hur det är för den som dissocierar och
vad det får för konsekvenser i det vardagliga livet.
Från den litteratur jag läst tagit med många olika definitioner och förklaringar på dissociation.
När man läser flera olika förklaringar så får man en mer heltäckande syn på vad det innebär
att dissociera och vad det handlar om.
Är dissociation ett försvar eller är det ett symtom. Jag tror att när en person börjar dissociera
utifrån traumatiska händelser/upplevelser i sin barndom t.ex. sexuella övergrepp, då tror jag
att det är ett försvar; för den maktlöshet man hamnar i och som man inte kan förklara eller
hantera då fungerar dissociationen som försvar.
Min tanke med uppsatsen är att kunna informera och ge kunskap om dissociation till dem i
vår organisation och våra övriga medlemsorganisationer som arbetar med personer utsatta för
sexuella övergrepp. Förr eller senare kommer man att möta den här problematiken och har
man kunskap om vad det är och hur man kan hjälpa den som dissocierar behöver inte panikoch stresskänslor bli så stora.
Genom intervjuerna vill jag ge förståelse och kunskap om hur det är att dissociera och vad en
anhörig kan göra för att hjälpa den som dissocierar.
14
• Intervjuer
Karin 23 år
När blev du medveten om att du dissocierade?
För tre år sen, fick jag reda på att det var dissociation jag höll på med. Jag kände tidigare inte
till benämningen och kunde då förstå att jag hade dissocierat väldigt långt tillbaka i tiden.
Men jag visste inte att det kallades dissociation.
Vad trodde du att det handlade om?
Det var ju skönt att få en benämning, innan så var jag mer orolig, det var någonting som var
fel, jag kände mig konstig. Jag var mer rädd när jag dissocierade, jag visste inte riktigt vad det
handlade om. Det kändes bättre sen fick en benämning på mina minnesluckor.
Var du medveten om att du dissocierade?
Det som jag upplevde var att jag tappade tid, att jag kunde befinna mig på ett ställe och så
kunde jag helt plötsligt vara någon annanstans och jag visste inte hur jag kommit dit.
Jag kunde märka att det gått en tid och förstod att jag då inte visste vad som hänt, vad jag
gjort eller sagt.
Hur lång tid kunde det ha gått?
Svårt att säga det är ju inte så att man tittar på klockan direkt, det kunde vara från korta
stunder till en hel eftermiddag. Det hade gått flera timmar utan att jag vetat om det.
Vet du vad som händer under en dissociation?
Nej det vet jag inte, från början visste jag inte alls, det var helt svart, en total minneslucka.
Ju mer jag har lärt mig om dissociation har jag har en känsla av att veta vad som händer, det
är svårt att förklara, känner att jag finns någonstans där bakom och observerar lite utifrån vad
som händer, fast ändå inte riktigt helt klart.
När du upplevt dom här tidsluckorna hur har det känts vad har du tänkt?
Det är jätteläskigt för man vet inte vad man gjort under tiden, man har inte haft någon koll på
vad man har sagt eller gjort. Är jag ensam hemma det är obehagligt, men om jag har varit ute
med folk eller har varit i skolan, är det jobbigare för då vet man inte vad man sagt eller gjort.
Är det någon som märkt att du dissocierat?
Det har väl inte hänt så ofta när jag har varit med människor vad jag vet. När jag har frågat
efteråt kan dom säga ”du var ju lite konstigt”, dom förstod inte riktigt, dom tyckte jag
uppträdde lite annorlunda.
Har du märkt någon gång efteråt att du undrat ”vad kom det här ifrån”?
Det som har hänt med mej under dissociationen det är att jag skurit mej, det känns jätte
märkligt. När jag kommit ur dissociationen och ser vad man har gjort, men man vet inte
varför känns konstigt. Jag har skrivit vissa saker som ofta kan vara ganska förvirrande, när
man läser efteråt vet man inte riktigt vad man har menat.
15
Vilket syfte har dissociationen i ditt liv?
Från början har jag en känsla av att det var lite grann för att skydda mig själv, när det blev
jobbigt eller jag hamnade i situationer som jag inte kunde hantera. När mycket jobbiga
känslor eller minnen kom upp, då stängde jag av och gick in i en dissociation för det var något
slags skydd.
Kan du bestämma att nu ska jag dissociera?
Det kan jag, fast nu var det länge sen så nu kanske jag inte kan det längre har inte provat. (så
säger Karin idag efter flera års behandling).
Ibland kunde jag känna vad jobbigt det är och man gjorde inget åt att en dissociation var på
väg.
I vissa sammanhang när jag var ute bland människor, och kände att det var jobbigt, kunde jag
ändå hålla tillbaka dissociationen. Jag har lärt mig att styra dissociationen, men det har inte
alltid varit så, det var inte så när jag började dissociera. Det kom helt plötsligt, det bara hände,
allt bara försvann, bröts och det blev en minneslucka.
Vilken hjälp har du fått när det gäller att hantera dissociation?
Jag har fått en bra hjälp. När jag väl fått veta att jag dissocierar så tycker jag att jag fått bra
hjälp.
Det som varit till hjälp är att terapeuten har varit med när jag dissocierat och efteråt berättat
vad jag gjort, och sagt och hon har kunnat använda sig av det. Mina anhöriga har också
kunnat berätta för terapeuten vad som hänt under dissociationerna. Jag har ingen aning om
vad som händer när jag dissocierar.
Hur känns det när du får höra vad som hänt under dissociationen?
Från början har det varit väldigt konstigt, varför har jag sagt så, varför har jag gjort så här,
men det har ofta fått en ganska naturlig förklaring efter ett tag. Ibland har man kunnat gå
tillbaka till en dissociation och upptäcka, det var inte så konstigt det där som jag sa, det har en
naturlig förklaring i minnen som kommit tillbaka.
Ibland har det varit jättejobbigt, det här känner jag inte alls igen, varför har jag sagt så här.
Andra gånger har det varit tvärtom att jag har dissocierat och det i sej har varit en förklaring
till någonting som har varit jobbigt tidigare. Så det har varit både ock. På det hela taget har det
oftast varit till hjälp i slutändan
Vad har du fått för hjälp av psykiatrin?
Från början när jag hade kontakt med psykiatrin, tog det ganska lång tid innan de förstod vad
det handlade om. Jag hade minnesluckor, de gjorde EEG och kollade så att jag inte hade
epilepsi, då man tydligen kan få minnesluckor vid epilepsi. Man talade om typ minipsykoser.
Oj oj jag måste vara jätteknäpp om jag har psykoser.
Vad är viktigt att säga?
Psykiatrin skulle behöva lära sig mer om dissociation, det är ofta jag har mött personal inom
psykiatrin som inte vet vad dissociation är, dom kallar det för en massa andra konstiga saker.
Jag har inte fått någon riktig förståelse och många har inte ens erkänt att dom inte kan något
utan sitter bara och hummar, och förstår i alla fall ingenting när en dissociation uppstår, vet
inte vad dom ska göra. Dom borde faktiskt skaffa sig kunskap.
16
Anna 31 år
När blev du medveten om att du dissocierade?
Jag har nog haft dissociationer i väldigt många år, fast jag har inte vetat att det finns ett namn
för det. Det var för ungefär två år sen som jag hörde talas om det, men det var för 1 år sedan
som jag förstod att det var det jag gjorde, jag bara försvann och tyckte det var jättekonstigt
och främmande.
Vad trodde du att det handlade om?
Jag har trott att jag var schizofren eller någonting, för att jag inte minns vad jag gjort och det
var väldigt obehagligt, jag har varit jätterädd och det kan jag känna fortfarande.
Var du medveten om att du dissocierade?
Ja under någon EMDR-behandling och när jag har pratat om det efteråt tillsammans med min
terapeut så minns delar av dissociationen.
Ibland kan jag komma ihåg vissa fragment men jag vet oftast inte om det är en dröm eller om
det har hänt.
Hur lång tid kan dissociationen vara?
Om ingen eller ingenting stör mej och jag är ensam då försvinner jag under en längre tid. Nu
när min omgivning börjar bli uppmärksam på att jag dissocierar, som jag helst inte vill göra,
så börjar dom ta på mig och prata med mej, för att jag ska komma tillbaka och då försvinner
jag under en kortare tid. Dissociationen kan vara från kortare stunder och upp till flera
timmar.
Vet du vad som händer under dissociationen
Jag minns inte mina dissociationer, för mej blir det ett tidsbortfall, upp till flera timmar, det är
väldigt obehagligt och inte veta vad man gjort. Jag är ganska skrämd av det fortfarande
eftersom att jag kan ringa till folk eller SMS:a och som jag inte vet att jag har gjort.
Är det någon som märkt att du dissocierat?
De har sagt att jag försvinner när dom pratar med mej, så får dom inget svar
Vilket syfte har dissociationen för dig?
Från början hade min kropp det som en livräddningsfunktion. När det har varit för jobbigt så
har kroppen stängt av. Det verkar som att den mekanismen har jag fortfarande när det blir
obehagligt, för jobbigt eller när jag får minnen tillbaka så försvinner jag.
Kan du bestämma att nu ska jag dissociera?
Det är ingenting jag kan styra själv, det skulle vara skönt att kunna det. Jag märker inte att
håller jag på försvinna, jo någon gång när jag är trött kan jag känna nu börjar det bli lite
dizzy-feeling man är på något sätt mellan två världar. Men oftast är det att jag bara upptäcker
efteråt att tid har försvunnit.
Vilken hjälp har du fått när det gäller att hantera dissociation?
Ända till nu, har jag inte fått någon hjälp alls och när jag har legat inne på psykiatrisk
avdelning har de varit väldigt främmande för dissociation och inte förstått alls vad det handlat
om. Jag har själv inte vetat om att jag dissocierat så jag har inte fått någon hjälp med det.
Nu har jag träffat en terapeut och hon vet vad dissociation är och förklarat det för mej, det
känns jättebra och det känns inte lika otäckt längre.
17
Hur känns det när du får höra vad som hänt under dissociationer
I kontakt med min nya terapeut så hon har berättat efteråt vad som hänt när jag har dissocierat
i samband med mina EMDR-behandlingar. Jag har vid de tillfällena gått tillbaka i tiden och
återupplevt jobbiga situationer. Det är obehagligt men jag vill veta, man vill ju ha kontroll,
veta vad som händer och vad jag säger och gör, det känns bra tycker jag.
Vad har du fått för hjälp av psykiatrin
Jag har ganska nyligen mött en läkare som talar om att jag måste ta ansvar för det som hänt.
Jag har berättat att jag inte minns, men kan du förklara vad det är som jag har gjort. Visst vill
jag ta ansvar för det jag gör, men det är bara det att jag inte minns vad som hänt. Ingen har
förstått vad det handlat om och inte haft någon förståelse. Psykiatrin skulle behöva kunskap
och visa intresse för att ta reda på mer om dissociation.
Vad är viktigt att framföra?
Det skulle vara obligatoriskt för alla som jobbar inom psykiatrin att få information och
kunskap om dissociation, deras kunskap är verkligen bristfällig.
Mats 31 år
När blev du medveten om att du dissocierade?
Det är alldeles nyligen, när jag talade med en terapeut, tidigare har jag inte förstått att jag har
dissocierat. Nu när jag vet det kan jag uppleva minnen av att jag dissocierade när jag var 5 år.
Min syster har berättat att hon inte fick kontakt med mej, jag var helt borta, i annan värld. Jag
kan förstå att jag har dissocierat från 5 årsålder till ungefär 13 år. Jag dissocierade ofta när jag
skulle gå på toaletten, jag var utsatt för övergrepp på toaletten, det var så sammankopplat.
Vad trodde du det handlade om?
När jag dissocierade så upplevde jag inte att jag varit borta, jag förstod inte det, var bara totalt
borta. Jag hade ingen tidsuppfattning, så jag tänkte inte på att jag tappade tid, och tid
existerade inte för mej. Idag kan jag förstå med den kunskap och erfarenhet jag har att det
handlade om dissociation.
Var du medveten om att du dissocierade?
Jag fattade inte vad det var, jag förstod ingenting. Minns bara att jag fick stryk, och så var allt
borta.
Hur lång tid kan en dissociation vara?
Av de minnen som jag fått tillbaka idag och vad min syster har berättat förstår jag att det
kunde vara upp till flera timmar.
Vet du vad som händer under en dissociation
Det är helt svart, jag vet ingenting, kommer inte ihåg någonting.
Är det någon som märkt att du dissocierat?
Min syster förstod att något var annorlunda men visste inte var det var. Mina fosterföräldrar
sa inget om det som hände, dom skickade alltid in mej på mitt rum.
18
Vilket syfte har dissociationen haft i ditt liv?
För att överleva, jag ser det helt klart idag det var en överlevnadsstrategi. Jag kan bli väldigt
fascinerad av dissociation. Jag kan känna igen det, hur jag glider iväg och förstår hur det var,
men jag välja idag och stanna kvar.
Kan du bestämma nu ska jag dissociera?
Det sitter djupt i kroppen men jag har lärt mig att undvika dissociation. Jag får kämpa och
intala mig och min kropp att jag inte behöver dissociera idag. Jag måste jobba väldigt mycket
med mej själv för att stanna kvar i nuet, om jag släpper taget så skulle jag börja dissociera
igen.
Har du fått någon hjälp att hantera dissociationerna
Först nu när jag börjat med EMDR och förstått att jag dissocierade när jag var liten. Jag har
fått tillbaka minnen men det är fortfarande många minneslucker.
Det är de minnen som kommer tillbaka från det jag dissocierade mellan 4-12 års ålder. Det
händer något i kroppen och sen kommer bilderna. Det kommer som en film, först kommer
fyra filmrutor sen kommer det tre filmrutor, det är som att sakta bygga film.
Genom EMDR kan jag bearbeta bilderna och minnena genom EMDR.
Hade du någon aning om att minnesbilderna fanns
Jag förstod att var någonting, när jag började bearbeta mina traumatiska upplevelser, jag hade
inga minnesbilder fram till jag var 7 år, min första minnesbild var att jag satt i en bil på väg
till dom som skulle bli mina sista fosterförälder. Det har varit tre olika flash-backs som nu
efter många år har rullats upp. Jag har varit medveten om dem och de har hängt med mig i
flera år, men jag har inte riktigt kunna förklara och förstå dem
Vad var det som gjorde att minnena kom tillbaka?
Dom har varit på väg en längre tid, men jag har inte varit tillräckligt lyhörd, jag har inte
förstått reaktionerna. Men det har funnits i mitt undermedvetande hela tiden.
För två år sen hade jag otroliga kroppssmärtor som jag sökte läkare för, hittade ingenting,
trodde det kunde vara reumatism, (de tog prover och gjorde olika undersökningar men man
kunde inte hitta något). Jag förstod inte signalerna och till slut blev det panikångest, jag fick
panikattacker som gjorde mig handlingsförlamad. När jag började ta tag i panikattackerna så
har jag sett och förstått att kroppen under en längre gett mej signaler som jag inte lyssnat till.
Nu när jag har börjat bearbetat mina minnesbilder och tidiga trauman har jag inte lika ofta
panikångest.
Vad har du fått för hjälp inom psykiatrin
Inte ett jävla dugg! När jag var 21 år blev jag inlagd på en psykavdelning. Det fanns en kvinna
där som hade kunskap om sexuella övergrepp och hon kunde förklara för mig att minnena
som kom var från min barndom och kom som flash-backs. Hon slutade sin tjänst och då
fanns det ingen kvar där som kunde fånga upp det som hände i mig. Jag fick ingen behandling
utan man ville att jag skulle gå i öppenvården två gånger i veckan, det fungerade inte för mig
så jag slutade. Jag har gått andra vägar, lite terapi här och lite där. Men tyvärr ingen hjälp av
psykiatrin.
Något viktigt som du vill säga?
Viktigt är att psykvården måste lära sig mera, de kan inget om dissociation och sexuella
övergrepp och konsekvenserna av det; det behövs utbildning. Det är jätteviktigt med kunskap!
19
Lennart 57 år, anhörig
Vad har du för kunskap om dissociation?
I mitt fall hade jag ingen kunskap alls om vad det var utan när det uppstod hade jag förmånen
att ha nära samarbete med barnets terapeut som berättade och beskrev vad som kan hända
under en dissociation. Hennes trygghet i att vara terapeut gav mej trygghet. Visst är det
främmande när en människa inte är sig själv längre och man vet inte hur man ska förhålla sig.
En viss stress och osäkerhet i situationen inträder ju, som det blir vid alla akuta
sjukdomstillstånd.
Finns det symtom som du kan känna igen, när en dissociation är på väg?
Det lär man sig över tiden, i inledningsskedet vid första dissociationstillfället så visste jag
inte vad det var, sen lär man sig väldigt snabbt vad dissociation är och när den kan utlösas.
Olika triggningar gör att ett dissociativt tillstånd kan inträda, men inträder på olika sätt och
vid olika situationer och det man lär sig men tiden vad det är som triggar igång dissociationen.
Traumatiska händelser i förfluten tid framkallar dissociation men vad som är den utlösande
faktorn kan man inte alltid förstå.
Vad tror du dissociationen har för funktion?
Definitivt en helande och rehabiliterande funktion. Det här tillståndet som uppstår i
människokroppen både rent fysiskt i hjärnan och övrigt i kroppen måste ha uppstått av
någonting. Det är för att lösa och hantera den traumatiska situationen, den behöver förlösas ur
kroppen på något sätt och där är dissociationen en hjälp, som i sin förlängning är en helande
och rehabiliterade funktion. För att få bästa effekt utav en dissociation behöver den behandlas
terapeutiskt, för att snabbare slippa framtida dissociativa tillstånd. Dissociation är att
lägga/lyfta de traumatiska upplevelserna ur kroppen, ur medvetandet och kunna lägga det
bakom sig, efter att man har behandlat och diskuterat det som hände.
Hur hanterar du som anhörig när en person dissocierar?
Jag tror inte att det finns några manualer eller annat som man kan skriva ner däremot finns det
några honnörsord eller rättesnören som man skulle kunna följa:
- att veta en dissociation kan inträffa som en följd av en traumatisk sekvens tidigare i
livet
- att inte bli panikslagen av det som händer
- om man vet att en dissociativ situation kan uppstå hos en person så behöver man vara
lite påläst, veta vad det handlar om, känna till vad den dissocierade personen upplever
- att använda sitt sunda förnuft för att hantera situationen som uppstår. Att man vet att
personen som dissocierar inte vet vad som händer eller är närvarande och inte mår
dåligt under dissociationen. Det är omgivningen som mår dåligt utav att se den som
dissocierar man tror att den som dissocierar mår dåligt men man lär sig snart efter ett
antal dissociationer att personen inte mår dåligt under själva processen.
Vad händer när dissociationen är över?
Som anhörig så tycker jag inte att man skall göra speciellt mycket, man kan möjligen
anteckna vad som har hänt under dissociationen, så att man kan överföra den kunskapen till
terapeuten. Jag tycker inte att man som lekman skall ge sig in i att vara psykolog, terapeut
eller psykiater (och försöka bearbeta och behandla den här situationen), utan bara iaktta och
notera det som händer och låta terapeuten få veta , för att kunna använda det i behandlande
syfte. Jag tror inte att man själv kan göra så mycket mer än bara vara närvarande och försöka
att mildra dissociationen, göra det bekvämt för personen, se till att personen inte skadar sig
20
själv osv. Men i övrigt bör man inte varken före under eller efter dissociationen göra något
som lekman och anhörig.
Personen som dissocierar kan ha vad jag kallar fantomsmärtor kvarstående för man har
genomlevt en situation som har skett tidigare i livet och kroppen minns både mentalt och
fysiskt, så har man t.ex. blivit utsatt för sexuellt övergrepp och det har gjort ont och man har
haft andningssvårigheter, det känns som det har varit i verkligheten och det upplevs i nuet
efter dissociationen det kan kvarstå smärtor i kroppen
Vilken hjälp behöver den som dissocierar?
Att få bearbeta det trauma som är grunden till det dissociativa beteendet, det finns traumatiska
händelser som gör att man får dissociationer. Detta måste bearbetas på något sätt ju bättre
man bearbetar det här, ju snabbare tror jag att man kan lämna det och gå vidare, det är ju ofta
gamla minnen som kommer upp och som behöver bearbetas.
Vad behöver man som anhörig för hjälp?
Det är klart att det är väldigt jobbigt för den som står utanför och ser den som dissocierar,
därför är information och kunskap om själva skeendet och möjligen några rådgivande ord om
hur jag kan hantera en dissociation.
Har man någon i sin närhet som varit utsatt för någon form av trauma behöver man bli
informerad om att en dissociativ situation kan uppstå.
Det är väl kunskap, hur jag ska förhålla mig, att inte bli panikslagen och stressad.
Vad ger du för råd till anhörig dem som möter dissociation?
- att man inte blir panikslagen
- att man är så pass påläst och medveten om att det här kan inträffa och att man vet hur
man ska förhålla sig, vad som än händer
- att man använder sitt sunda förnuft om det inträffar
- antingen får man bestämma sig för att dissociationen har sin gång och göra det bästa
utifrån sin kunskap eller också ska man försöka undvika dissociationen genom att
hålla personen kvar i nuet
Hur ser psykiatrins hjälp ut för den som dissocierar?
Det som jag har upplevt här är noll, man har ingen kunskap om dissociation. Man sätter andra
diagnoser på symtomet t.ex. psykoser, borderline och felbehandlar. Man ger
psykoshämmande medicin som inte har någon som helst inverkan på dissociation.
De måste få kunskap om dissociation och behandla den därefter men i psykiatrin som jag mött
har det funnits väldigt lite kunskap.
Något viktigt som du vill tillägga?
Egentligen inte, men några lugnand slutord att man ska veta att den som dissocierar inte mår
dåligt under dissociationen men det är jobbigt för den som står bredvid.
Gustav 35 år, anhörig
Var har du för kunskap om dissociation
Jag har faktiskt inte mött det så många gånger, hon har varit väldigt duktig på att hålla sig i
verkligheten när jag är med. Men hon har försvunnit bort i sin egen värld, suttit och tittat rakt
ut i luften, inte varit närvarande och vet inte vad som händer. Har inte så mycket kunskap om
dissociation.
21
Finns det symtom som du kan känna igen, när en dissociation är på väg?
Nej det kan jag inte?
Vad har dissociationen för funktion?
Jag vet faktiskt inte, det är någonting som man återupplever och kroppens reaktion blir att
man stänger av, jag har ingen aning.
Hur hanterar du som anhörig när en person dissocierar?
Det är skitjobbigt, det är jättejobbigt. Jag kan inte vara till hands jämt, skulle behöva det för
att hindra henne om det skulle gå riktigt långt, hon har ju överdoserat tabletter väldigt många
gånger. Ja det är oerhört obehagligt eftersom jag inte vet vad man ska göra. När hon var på
sjukhuset så gjorde hon illa sig själv och jag är rädd för att det ska hända hemma.
Det som hänt under åren tror man att man vetat vad det handlat om som då vi var yngre och
var på fest och efteråt kom hon inte till ro utan låg i flera timmar och var tillbaka i det som
hände förr, fick försöka hjälpa henne. Jag tror att det var en dissociation. Jag visste inte då vad
det var för någonting.
Vilken hjälp behöver den som dissocierar?
När hon mår som allra sämst så skulle hon behöva vara under uppsikt dygnet runt. Hon skulle
behöva vara på en psykavdelning där man har koll att hon inte gör sig illa.
Vad behöver du som anhörig för hjälp?
Jag skulle behöva den säkerheten att hon fick komma in då på en avdelning utan större
problem, att hon hade en plats där och blev inskriven när hon inte klarar av att vara hemma,
det är frustrerande för mig att ingen vill lyssna på vad jag berättar och jag ser att hon behöver
hjälp av psykiatrin, det är jättejobbigt.
Vad ger du för råd till anhörig dem som möter dissociation?
Man måste vara tuff och ställa krav! Det behöver man vara när man har kontakt med läkare på
psykakuten, det är så frustrerande att dom inte lyssnar, ibland måste jag be att få prata med
någon överordnad, t.ex. överläkaren.
Hur ser psykiatrins hjälp ut för den som dissocierar?
Den är väldigt dålig, de skulle behöva utbildning. Jag skulle vilja tala om för läkarna inom
psykiatrin att de måste börja lyssna på anhöriga, för jag tror att vi har mycket kunskap att
förmedla, det skulle hjälpa dem att ställa diagnos och ge bättre behandling.
Det är många som inte har lyssnat.
Något viktigt du skulle vilja tillägga?
Inte för tillfället.
22
Litteraturlista
Carl Göran Svedin, Lena Banck, Sexuella övergrepp mot flickor och pojkar
Studentlitteratur (2002)
Sven-Åke Christianson, Elisabeth Engelberg, Ulf Holmberg, Avancerad förhörs- och
intervjumetodik, Natur och Kultur (1998)
Sven-Åke Christianson, Traumatiska minnen, Natur och kultur (1994)
Nancy McWilliams, Psykoanalytisk diagnostik AB Wahlström & Widstrand (2000)
Richard p. Kluft, M.D., Ph.D., Childhood Antecedents of Multiple Personality,
American Psychiatric Press, Inc. (1985)
Doris Nilsson, Vårdprogram för barn och ungdomar med Posttraumatiskt stressyndrom
och/eller dissociativa tillstånd,
Bengt Söderberg, Dissociation hos traumatiserade barn och ungdomar - bedömning och
behandling, Tidskriften Mellanrummet nr 5, (2001)
Anna Nilsson, Personligt om dissociation, Tidningen Våga Se, nr 2 (2000)
Hemsidor
Ulla Karilampi, Dissociation och dissociativa störningar,
www.geocities.com/ukarilampi/dissociation
EMDR www.emdr.se
KPT
www.kpt.se
Föreläsning
Olle Sundh, Föreläsning om Dissociation och Multipel Personlighet
Intervjuer
Intervju med socionom, leg psykoterapeut, EMDR-terapeut Paula Heljestrand
Intervju med leg. psykolog och leg psykoterapeut Anne Rotthaus
Intervjuer med Karin, Anna och Mats som dissocierar eller har dissocierat
Intervjuer med Lennart och Gustav anhöriga till dissocierade personer
Bilagor
Bilaga 1. Dissociative Experiences Scale –II (Des-II)
(Eve Bernstein Carlsson & Frank W. Putnam, 1993)
Bilaga 2. Diagnoskriterier enligt DSM-IV
Uppställningen nedan följer den svenska fickhandboken för DSM-IV.37
23
Bilaga 1
Dissociative Experiences Scale –II (Des-II)
(Eve Bernstein Carlsson & Frank W. Putnam, 1993)
Frågeformuläret består av 28 frågor rörande förekomst av vissa vardagliga erfarenheter som är
vanliga hos dissocierande personer. Testpersonen ringar in en procentsiffra melan 0 – 100 för att
ange hur frekventa dessa upplevelser är (jämna 10-tal med 0% för aldrig och 100% för alltid)
1. Att köra eller åka bil, buss eller tunnelbana och plötsligt inse att man inte kommer
ihåg vad som hänt under hela eller en del av resan.
2. Att lyssna på någon som talar och plötsligt inse att man inte hört delar eller allt som
sagts.
3. Att befinna sig på en plats och inte veta hur man kommit dit.
4. Att upptäcka att man är iförd kläder som man inte kommer ihåg att man tagit på sig.
5. Att hitta nya saker bland ens tillhörigheter som man inte minns att man köpt.
6. Att bli tilltalad av en främmande person, som vet ens namn och hävdar att de träffat
en tidigare.
7. Att uppleva att man står utanför sig själv eller iakttar sig själv göra något som om man
betraktade en annan människa.
8. Att inte känna igen vänner eller familjemedlemmar.
9. Att inte komma ihåg viktiga händelser i ens liv (t.ex. bröllop, examensdagar).
10. Att bli beskylld för lögn när man inte ljugit.
11. Att se sig i spegeln och inte känna igen sig själv.
12. Att uppleva att andra människor, föremål och världen omkring en är overklig.
13. Att uppleva att ens kropp inte tillhör en själv.
14. Att minnas en händelse i det förflutna så levande att det känns som den händer igen.
15. Att inte veta säkert om det man minns är något man varit med om i verkligheten eller
något man bara drömt.
16. Att uppleva en välkänd plats som främmande och obekant.
17. Att bli så absorberad av en film eller ett TV-program att man inte lägger märke till vad
som sker omkring en.
18. Att bli så involverad i en fantasi eller dagdröm att det upplevs som verklighet.
19. Att ha förmågan att inte känna smärta.
20. Att sitta och stirra framför sig, inte tänka på någonting och vara omedveten om tiden.
21. Att prata för sig själv när man är ensam.
24
22. Att bete sig så olikartat i skilda situationer att det nästan känns som om man vore två
olika personer.
23. Att i vissa situationer med överraskande lätthet och spontanitet kunna göra saker
som man normalt har svårt för (t.ex. inom sport, arbete, sociala situationer etc.)
24. Att inte komma ihåg om man faktiskt gjort något eller bara tänkt göra det (t.ex. lagt ett
brev på lådan)
25. Att upptäcka att man bevisligen gjort något man inte minns att man gjort.
26. Att hitta brev, teckningar och anteckningar bland sina tillhörigheter som man
uppenbarligen gjort själv men som man inte kan minnas.
27. Att höra röster inuti huvudet som uppmanar en att göra saker eller kommenterar
saker man gör.
28. Att betrakta omvärlden som i dimma så att människor och föremål förefaller otydliga
eller långt avstånd.
25
Diagnoser
Bilaga 2
Diagnoskriterier enligt DSM-IV
Uppställningen nedan följer den svenska fickhandboken för DSM-IV.37 Inom
klammer anges DSM-IV kod till vänster och ICD-10 kod till höger.
Dissociativ amnesi (tidigare psykogen amnesi) _300.1; F44.0_
A. Den dominerande störningen utgörs av en eller flera episoder av oförmåga att minnas viktig
personlig information, ofta av traumatisk och påfrestande natur. Oförmågan att minnas är mer
betydande än vad som kan förklaras med vanlig glömska.
B. Störningen förekommer inte uteslutande vid dissociativ identitetsstörning, dissociativ fugue,
posttraumatisk stressyndrom, akut stressyndrom eller somatiseringssyndrom och beror inte på
direkta fysiologiska effekter av någon substans (t ex missbruksdrog, medicinering) eller av någon
neurologisk sjukdom eller annan sjukdom/skada (t ex amnestiskt syndrom på grund av
skalltrauma).
C. Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i
andra viktiga avseenden.
Dissociativ fugue (Ambulatorisk automatism) _300.13; F44.1_
A. Den dominerande störningen utgörs av att personen plötsligt och oväntat reser bort från hemmet
eller arbetsplatsen och samtidigt är oförmögen att minnas sitt förflutna.
B. Personen är förvirrad över sin personliga identitet eller antar en ny identitet (helt eller delvis).
C. Störningen inträffar inte uteslutande i samband med dissociativ identitetsstörning och beror
inte på direkta fysiologiska effekter av någon annan substans (t ex missbruksdrog, medicinering)
eller någon somatisk sjukdom/skada (t ex temporallobsepilepsi).
D. Symtomen orsakar klinisk signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i
andra viktiga avseenden.
Dissociativ identitetsstörning _300.14; F44.81_
A. Två eller fler åtskilda identiteter eller personlighetstillstånd existerar sida vid sida (var och en
med sitt eget relativt bestående sätt att uppfatta, tänka kring och relatera till omgivningen och
sig själv).
B. Minst två av dessa identiteter eller personlighetstillstånd tar vid återkommande tillfällen kontrollen
över personens beteende.
C. Personen är oförmögen att minnas viktig personlig information. Oförmågan att minnas är mer
betydande än vad som kan förklaras med vanlig glömska.
D. Störningen beror inte på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t ex blackout eller
kaotiskt beteende vid alkoholberusning) eller någon somatisk sjukdom/skada (t ex komplexa
partiella epileptiska anfall). Obs: Hos barn skall inte fantasilekar eller fantiserade lekkamrater
inkluderas som symtom.
26
Depersonalisationssyndrom _300.6; F48.1_
A. Bestående eller återkommande upplevelser av att känna sig avskild från de egna tankarna eller
den egna kroppen, som om man var en utomstående betraktare av sig själv (t ex det känns som
om man befann sig i en dröm).
B. Under depersonalisationsupplevelsen förblir realitetsprövningen intakt.
C. Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i
andra viktiga avseenden.
D. Upplevelsen av depersonalisation inträffar inte uteslutande i samband med någon annan psykisk
sjukdom eller störning, t ex schizofreni, paniksyndrom, akut stressyndrom eller något annat
dissociativt syndrom, och beror inte heller på direkta fysiologiska effekter av någon substans
(t ex missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada (t ex temporallobsepilepsi).
Dissociativt syndrom UNS _300.15; F44.9_
Den här kategorin används vid störningar där den kliniska bilden domineras av dissociativa
symtom (dvs. en störning av de vanligtvis integrerade funktionerna för medvetande, minne,
identitet eller perception av omgivningen) men där kriterierna för någon specifik dissociativ
störning inte är uppfyllda. Till exempel:
(1) En klinisk bild som påminner om dissociativ identitetsstörning men som inte helt uppfyller
kriterierna, t ex
a) om det finns mer än ett personlighetstillstånd eller
b) om amnesi för viktig personlig information inte föreligger.
(2) Overklighetskänslor som inte åtföljs av depersonalisation hos vuxna.
(3) Dissociativa tillstånd som kan uppträda hos personer som utsatts för långvarig och intensiv
psykisk påverkan under tvång (t ex hjärntvätt, tankereformering eller indoktrinering under
fångenskap).
(4) Dissociativ trans: enstaka eller episodiska störningar av medvetandet, identiteten eller minnet
som är kulturellt sanktionerade inom personens kulturella gemenskap. Begreppet dissociativ
trans innefattar en begränsning av medvetandet om den närmaste omgivningen alternativt
stereotypa beteenden eller rörelser som upplevs ligga utanför den egna kontrollen. Besatthet
innebär att den vanliga identitetsupplevelsen ersätts av en ny identitetsupplevelse, som tillskrivs
en ande, kraft, gudom eller någon annan person, och som förknippas med stereotypa
"ofrivilliga" rörelser eller amnesi. Exempel på sådana fenomen från olika kulturer innefattar
amok (Indonesien), bebainan (Indonesien), latah (Malaysia), pibloktoq (Arktis), ataque de
nervios (Latinamerika) och besatthet (Indien). Det dissociativa syndromet eller transsyndromet
är inte någon normal del av det allmänt accepterade kollektiva kulturella eller religiösa
livet.
(5) Medvetslöshet, stupor eller koma som inte beror på någon somatisk sjukdom/skada.
(6) Gansersyndrom: personen ger ungefärliga svar på frågor (t ex "två plus två är fem") utan att
det finns någon koppling till dissociativ amnesi eller dissociative fugue.
27