Idéer och berättelser till ”Frälsarkransen”

Idéer och
berättelser
till
Martin Lönnebos
”Frälsarkransen”
Frälsarkransen
Varför en frälsarkrans?
Med en form och rutin för bönelivet, kan man hela livet vila i det. Därför är det fantastiskt att
kunna få ge barnen ett konkret hjälpmedel med innehåll, som de sedan kan bära med sig.
Kanske blir detta materialet också något som kan hjälpa dig som ledare med ditt eget
andaktsliv. Gör en spännande upptäckt tillsammans med barnen!
Frälsarkransen är en idé – ett radband med tillhörande böcker utarbetade av Martin
Lönnebo. Hans idé och grundtanke är att Frälsarkransen med tillhörande material ska passa i
olika sammanhang och vara en ingång i den kristna tron och bönelivet för olika personer på
olika sätt. Därför har just detta kompletterande material utarbetats som ett sätt att kunna ge
förslag som skulle kunna fungera i ELM-sammanhang.
Flera av föreslagna tankar, bibelverser och idéer är tagna ur tillhörande böcker.
Grundmaterial: (Verbum – tel. 08-743 65 10)
• Frälsarkransen – armband med glaspärlor. Köpes från Verbum (ca 55 kr)
• Frälsarkransen (övning i … - Martin Lönnebo, Verbum)
• Spegeln och Dopängeln (M. L. Verbum)
Se också på: www.fralsarkransen.se
Tanken med just denna komplettering till Frälsarkransmaterialet
Det är ett inspirations- och vägledningsmaterial och föreslår alltså inte helhets- och
detaljlösningar. Man använder det som passar en själv och ens barngrupp.
1. Berättelse och Bibelundervisningsförslag
Målet är att det ska ske en undervisning till varje pärla som ska vara tydlig och på barnens
nivå. Barnen ska efter samlingen om pärlan, veta något om den kristna tron – och pärlans
plats i denna. Den kunskapen ligger sedan som grund och den Helige Ande arbetar genom det
som förmedlats, när barnet sedan använder Frälsarkransen. Målet är att kransen får bli ett
redskap ända från barnens naturliga Gudstillit genom (trots och) mognad in i en vuxen tro.
Undervisningen ges genom berättelser (Från bibeln eller bilagd) med komplettering av
bibelord på lämpligt sätt.
Skattjakt och andra spännande saker runt pärlorna är kul! Använd din fantasi!
2. Sångförslag
Sångförslagen är ofta av de stillsammare slaget, för att passa också under andakt och bön.
Vill man bara välja ut några få sånger, passar Jag får va hos dig, Jesus min bror, Gud som
haver, I Guds hand och Jesus för världen vid många olika pärltillfällen. (se källhänvisning
nedan)
3. Versförslag
Vi vill åter poängtera att de föreslagna verserna till de olika pärlorna är valda utifrån att
barnen ska kunna bära dem med sig och växa i versernas innehåll hela livet. Verserna
återupprepning är en viktig del i ”böneträningen”. Många är valda från Guds Ord – de ord
som är och ger liv.
2
I praktiken
Det är viktigt att det inte blir för mycket att säga och lära sig runt varje pärla. Väl vald
undervisning och noga vald vers ger både enkelhet och djup. Varje ledare (ledarteam) måste
alltså välja ut och begränsa sig. Att undervisa om varje pärla kan man göra ingående, men den
praktiska bönerutinen måste sedan få bli väldigt enkel och ”nära”. Man ska inte använda sig
flera verser på samma pärla. Det kan man i det vidare brukandet göra själv. (Några av
verserna kanske man hellre vill byta ut till en passande sångvers.)
Verserna behöver upprepas tillsammans många, många gånger, för att kunna bli en del av
barnets böneliv. Att undervisa om pärlorna, en eller två terminer följs sedan av att man
använder sig av kransen under flera år i barngruppens andakter och böneliv. Man kan till en
början gå igenom pärlorna gemensamt med unison ”versläsning”, men sedan också allt mer
lämna tysta stunder där barnet får välja pärla själv och vara inför Guds ansikte.
Det finns en stor frihet i hur man använder Frälsarkransen. Varje pärla har många bottnar. Vi
har tagit en tydlig dogmatisk = (grundligt undervisande) infallsvinkel med bibeltexter och
berättelser som vi tror är lämpliga för barn. Man behöver få ett innehåll till pärlan, innan den
kan bli en bra, fungerande hjälp i ens böneliv med den levande Herren… Sökaren behöver
börja gå på ”Sanningens väg” – inte vilken väg som helst.
Förslag på planering, bearbetning, uppföljning och användning under en
treårsperiod:
Vi tänker oss en barnsamling där man dels har en undervisnings-/andaktsdel och dels en
avslutningsdel med kort gemensam bön. Alla barn har tillgång till (egen) Frälsarkrans.
Ålder: Berättelserna är skrivna med inriktning mot mellanstadiet, men kan anpassas nedåt
(och uppåt). Lämplig ålder för det här materialet är alltså 7-13 år. (För yngre barn se sid. 23 i
Spegeln) Frälsarkransen passar, som sådan, både barn och unga, omvända och sökare och kan
(kanske med hjälp av det här materialet) med fördel användas i olika sammanhang, typ
konfirmations- och ungdomsgrupper, samtals- och bönegrupper osv.
Hur mycket man går in för materialet, beror mest på hur det går hem hos barnen. Finner ni att
barnen tycker om det och använder sin krans (i vardagen), så är det all idé att fortsätta…
länge… Alla bör ha var sin krans att hålla i handen under andakten/bönesamlingen. (Om kris
– utgå från bild eller gemensam stor krans – ingen ska vara utan)
År/Termin 1:
Ge en helhetsbeskrivning för barnen – mål och syfte. Gör armbandet med gummiband eller
kransen med ståltråd så att varje barn får var sitt. Gör man inte dubbla (– att barnet har ett
hemma och en uppsättning finns på barnverksamheten) är det bättre att ha alla på
barnverksamheten och att de sedan får ta med dem hem när perioden är över. Använd sedan
bibelförslag/berättelse för att ge undervisning i den kristna tron, med en pärla i taget som
utgångspunkt (minst 11 gånger). Använd grundberättelse, bibelord, sång, utvald vers och den
enskilda pärlan, en vid varje tillfälle, i undervisning/andakt och som ”avslutningsbön”.
År/Termin 2:
I undervisning/andakt: Läs en tillhörande berättelse (se de olika förslagen nedan) till en
speciell pärla, och uppmärksamma en pärla vid varje tillfälle. Repetera det pärlan står för.
Sång. Samtal. Egna tankar. Använd några olika pärlor vid avslutningsbönen. Viktigt att bara
ha valt en vers till varje pärla och att det alltid är samma. (Börja och sluta alltid med
Gudspärlan – som har två verser)
3
Förslag 1: Övriga berättelser, som finns föreslagna vid varje pärla, finns tillgängliga och
ledaren väljer en av dem, läser den och barnen får gissa vilken av pärlorna den passar till.
Förslag 2: Ett barn får välja en pärla. Ledaren läser en berättelse som tillhör den pärlan.
Vill man ha annat mtrl på undervisningen (andakterna), kan man ändå läsa (alla eller
någon/några av) pärlornas verser – med tystnadens pärlor som paus, vid den avslutande
gemensamma bönen.
År/termin 3:
Ett barn och ledaren gör tillsammans en andakt runt vald pärla. Barnet kan välja pärla, bön o
sång, dela tankar, tända ljus… Gå igenom alla pärlornas verser som avslutningsbön. Vid detta
laget är verserna inlärda och kan, när barnet minst anar det, komma upp i tankarna till tröst
och hjälp.
Andra tips!
•
•
•
Gör gärna ett föräldrabrev (eller kalla till samling) där innebörden och vitsen med
Frälsarkransen berättas. Då kan man också ge tips på hur man kan använda den
hemma.
Beställ en stor krans (Verbum) eller sy en ”kuddkrans” av tyg, som sedan barnen kan
vila eller sitta på i andaktsrummet. (Gjort av rep och kuddar i tyg i rätt färger och
former.)
Varför inte ge en (extra fin) krans till barnet när hon är stor och slutar i barngruppen?
Lycka till – och glöm inte att be för och med barnen!
Oktober 06 Bodil Månsson (0431-290 56) och Kristina Runeson (046-13 57 08)
© Berättelserna - Barntidningen Droppen
M. Lönnebo har gett samtycke till idé
4
Pärlorna
med grundberättelse och förslag på bibelvers,
bön, vers, berättelse och annat runt varje pärla.
Gudspärlan (stor guldpärla)
– Den treenige skaparguden bryr sig om oss människor.
Man börjar och slutar alltid med denna pärla.
Att läsa: Berättelse: ”Stor och ändå nära”
Bibelanknytning: Mose möter Gud i den brinnande busken (2Mos 3:1-10)
Fler bibelord för fördjupning: Jes 6:1-7, Jes 40:12-18, 26-31, Joh 1
Undervisningstips: l Guds storhet, helighet och som samtidigt är nära. Vem
Gud är. Egenskaper – god, helig, barmhärtig, evig, Ande, Skapare, kärlek,
allsmäktig, vis, outgrundlig, nådefull, personlig…
l Vårt liv på jorden är som ett liv i en skokartong med fönster i. Gud finns hos
oss men också utanför oss. Vi är begränsade men inte Gud. Han har kommit till
oss och kallar oss att ofta söka honom. Bildligt talat får vi ställa oss vid fönstret.
l Barnen ger förslag på saker som finns fast de inte syns. l Se kap. 2 i mtrl ”På
upptäcktsfärd 1” (www.bv-forlag.se)
Konkretionstips: l Skokartong med fönster i. Gud är som solen – han ger liv
men har också en förintande kraft (på det onda). l Elden, ljuset (bränner
brännbart, upplyser, ger värme) l Fr. kransen – Guds livboj (se berättelse till
Jagpärlan) l Barn till en kung – prinsar och prinsessor – göra kronor.
Sånger:
Yngre: Herren är Gud (Nya Barnpsalmboken nr192) Säg vem har skapat
stjärnorna? (Glad sång, BV-förlag) Jag har en Far (Skratt, Corneskog)
Gud vet vad jag heter (Nya barnpsalmboken nr 132) Gud bor i hela världen
(Glädjegung)
Äldre: Gud bor i ett ljus (Sv Ps 605, nr 21 Nya barnspalmboken, Libris)
Gud är inte liten (Glädjegung Libris), Helig, helig (Sv Ps 685)
Berättelser att läsa:
Se er omkring!(se bilaga 1) Fia och våren (dr 98 – nr 15 =Barntidningen
droppen årgång 98 – nummer 15) Racersnabbt (dr 02 – nr 16) Gud kan allt (dr
03 – sommar) Förlovningsringen (dr 05 – nr 27) Snökristaller och stjärnor (dr 06
– nr 5) Gud känner dig, Vem står i centrum?, Begränsad eller obegränsad (Ta
emot det eviga livet)
5
Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj två – en i början och en i slutet
Du är gränslös.
Du är nära.
Du är ljus
och jag är din.
Evigheternas konung,
den oförgänglige, osynlige
ende Guden,
honom vare ära och pris
i evigheters evighet, amen
(1 Tim 1:17)
Fader Vår eller Vår Fader
Välsignelsen
Gud är stor
Gud är god
6
Berättelse till Gudspärlan
Stor och ändå nära
Peter är på väg till sin kompis, samma väg som han gått hundratals gånger innan. Skolan är slut, han
har precis varit hemma och käkat och är nu alltså på väg till Oskar. Han hoppar över gungbrädorna i
lekparken, sicksackar mellan träden i Söderbyparken och stannar sedan till vid stora vägen som går
rakt genom staden. Vägen måste han passera strax innan han är framme vid Oskars hus. Det ska bli
kul att vara med Oskar en stund – hans bästa kompis. De ska åka rollerblades innan det blir mörkt,
och sen vill de förstås spela det nya bilracerspelet på datorn.
Vid stora vägen får han vänta en stund. Många lastbilar och vanliga bilar passerar i hög fart. Pappa
gillar säkert inte att han tar den här genvägen. Men det han inte vet om behöver han ju inte bekymra
sig för, tycker Peter. Medan han står där stoppar han händerna i fickorna. Då känner han kransen som
ligger där – den med de olika pärlorna de gjort i juniorgruppen. Den är kvarglömd i fickan sen sist. Han
fingrar på alla pärlorna och fastnar på den största. Den känner han igen. Han vet den är guldig, störst
och vackrast och betyder Gud. Han som är stor och bor i himlen. Peter ser mot himlen – där Gud bor,
fastän han inte syns. Gud är stor, mycket större än nån kan förstå. Peter känner sig väldigt liten där
han står och tänker på den store Guden som bor i himlen. Bilarna dånar förbi. Peter skriker rakt ut i
luften:
– Hör du mig Gud?
Peter hör inte sig själv för allt oljud från vägen. Hör verkligen Gud honom?
Till slut blir där en lucka i trafiken och Peter springer över.
Väl hos Oskar, flyger tiden iväg. Klockan blir alldeles för mycket, innan Peter inser att han skulle ha
varit hemma för länge sedan. Det är beckmörkt ute – och dimmigt. Nu finns inte alls mycket trafik på
stora vägen och han kommer fort över. Väl inne i Söderbyparken hör han hur tyst allt är runt omkring
honom. Det känns kusligt. Kusligare för varje steg. Han hör sin egen andedräkt och sina egna
hjärtslag. Han börjar inbilla sig saker – hemska saker. Stegen blir allt raskare och hjärtat slår fortare.
Han stoppar händerna i fickorna. Där är den igen – kransen med den stora guldiga pärlan. Han skulle
aldrig, aldrig få för sig att skrika på Gud nu. Nu när det är tyst och Gud kanske skulle höra honom
bättre. Bara tanken på att skrika gör honom vettskrämd. Men inuti skriker han:
– Hjälp! Hjälp! Hjälp!
Han går så fort han kan utan att springa – stel som en pinne i kroppen. Träden vajar sakta och
dimman sveper mellan stammarna. Han hör bara sina egna hjärtljud och träden som susar. Plötsligt
tycker han att träden inte låter så hotfulla. De låter mer lugnande och smekande. Susen går liksom in i
Peter och förvandlar honom. Han får ett lugn inom sig som inte går att förklara. Kanske är det för att
han känt sig så väldigt rädd innan, som det märks så stor skillnad. Det känns för Peter som om Gud
kom helt nära – genom trädens sus. Att Gud är alldeles nära och också inuti honom.
Han håller hårt om guldpärlan – hela vägen hem. Detta ska han aldrig glömma – det kändes märkligt.
Kanske han kan berätta det för någon – pappa eller juniorledaren. Fråga om de varit med om samma
sak som han just varit?
Han plockar upp kransen ur fickan och går in till pappa. Pappa vet inget om att de gjort Frälsarkransar
eller vad de betyder. Än så länge har de i juniorerna inte pratat om så många pärlor, så Peter vet inte
heller så mycket. Men han vet tillräckligt för att pappa ska bli intresserad i alla fall. Och tala om Gud,
det vill pappa gärna. Han är bra på det viset, tycker Peter. Nån gång ska han prata med pappa om alla
svåra frågor om Gud. Hur kan Gud vara stor och liten på samma gång? Hur kan Gud vara nära när
han är så stor? Hur kan Gud vara både snäll och farlig på samma gång? Varför kan man inte se Gud?
– det hade ju varit mycket lättare då… Hur kan Gud höra alla? Har han verkligen all makt? Ja, det
finns ju tusen frågor…
När Peter lägger Frälsarkransen under kudden, nuddar han vid den stora guldiga pärlan igen.
– Fader Vår som är i himmelen, helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike… viskar han för sig själv.
Sedan kommer han inte ihåg vad som kommer sen i bönen – den där långa, svåra. Men det lär han
sig säkert nästa gång i juniorerna.
Bodil Månsson
7
Tystnadspärlorna (6 beige (olackerade) – avlånga)
– Alldeles tyst får jag vara hos Gud, som är mig helt nära.
Att läsa: Berättelse ”I tystnaden”
Bibelanknytning: Elia i grottan (1Kung 19:1-12)
Fler bibelord för fördjupning: Ps 37:7, Jes 30:15, Klag 3:26
Undervisningstips: l Sitt stilla och tyst en stund, bli vän med tystnaden.
Samtala om vad ni började tänka på. Gud vill vara nära i allt vi gör, men vill inte
att vi fastnar i allt runt omkring, utan möter honom och tar emot hans kraft.
l Alla barnen lägger sig ner som stenar. De lyssnar på en dikt om Guds närhet
och omsorg.
Konkretionstips: l En sten – bli värmd av solen. l Ett oroligt hav – behöver
bli stilla. (blått tyg).
Sånger:
Yngre: Jag får va´ hos dig (Nya barnpsalmboken 185, Sjung mitt hjärta sjung,
Dagen)
Äldre: Jag är hos dig min Gud (Sv Ps 607) Genom stillhet – och förtröstan, Var
stilla och vet att jag är Gud (bibelkörer)
Berättelser att läsa: En som hjälper (dr 00 – nr 3) I ljuset (dr 00 – nr 22) Tyst
(dr 01 – nr 24)
Vers/bön/bibelord till pärlan:
I Guds tystnad får jag vara
8
Berättelse till Tystnadspärlan
I tystnaden
Vissa dagar blir allt fel! Mikael var både arg och besviken när han gick hem från skolan. Arg för att det
var många som hade skrattat åt honom.
Det hade börjat på lunchrasten när de satt och åt tillsammans, och han hade spillt ut sin mjölk. På
lektionen efter lunch hade de ett läxförhör. Trots att Mikael trodde att han kunde läxan, svarade han fel
ett par gånger, och han hörde flera stycken i klassen som fnissade till. Han hade sett Robin i ögonvrån
och såg att även han hade svårt att hålla sig för skratt. Så dum han kände sig! På sista rasten hade de
sparkat boll på gräsplanen och turats om att slå sparkar på Robin. Han hade missat nästan alla sina
skott och de tre andra hade skrattat åt honom och haft några spydiga kommentarer. Det var inget kul
alls. Helst ville han bara gå och gömma sig.
Hemma var det alldeles tyst. Både mamma och pappa arbetade länge idag och hans storasyster
Malin slutade inte skolan än på ett tag. Mikael var hungrig, eftersom det varit soppa till middag, så han
plockade fram smörgås och åt och sedan satte han sig framför datorn. Han hörde aldrig när mamma
kom hem. Däremot hörde han hennes ilska röst när hon frågade vem som hade druckit mjölk och ätit
leverpastej utan att duka av efter sig. Typiskt att han skulle glömma det just idag!
På lördagen sov han länge och sedan var han ute och hjälpte pappa att klippa gräset. När de var
färdiga lekte han i sin koja i trädgården.
På kvällen undrade pappa var nyckeln till skjulet var. Han skulle låsa efter att ha satt in gräsklipparen.
Det var Mikael som hade öppnat och nu kunde han inte hitta nyckeln. De letade säkert i en halvtimme
innan Mikael kom på att han hade lagt nyckeln i kojan, för att han inte skulle tappa den. Pappa var rätt
irriterad på honom.
På kvällen när Mikael skulle somna hade han svårt för att komma till ro. Jämt misslyckades han. Var
det inte i skolan, så var det hemma. Var det inte att sparka boll så var det att slarva bort saker. Varför
just han? Varför var han så klantig och klumpig så att många blev irriterade på honom?
På söndagen väckte mamma honom. De skulle på gudstjänst. Mikael funderade hela vägen dit på
varför han inte kunde skärpa sig och bli så duktig som alla andra tycktes vara. Varför kunde han inte
ha mer koll på saker och ting?
Under predikan satt han mest och tänkte på annat och det var först i sången som de sjöng efter
predikan som han vaknade till:
”Jag är hos dig när problemen tar all din tid, när ditt liv verkar meningslöst, då är jag där…”
Mikael kände sig träffad rakt i hjärtat. Jesus fanns hos honom när det verkade som allra mest hopplöst
och meningslöst. Precis så var det ju – att problemen tog all hans tid.
”Var inte rädd fastän andra kan glömma dig, fast du känner dig värdelös, jag tror på dig”
Jesus brydde sig om honom, trots att han kände sig alldeles värdelös, trots att allting blev så fel och
att han gjorde så mycket som var klantigt.
Efter middagen gick Mikael upp på sitt rum och la sig på sängen. Han sjöng tyst sången för sig själv.
Plötsligt fick han syn på ”Frälsarkransen” som han hade hängt på anslagstavlan vid sängen. Hans
blick fastnade på en av de avlånga pärlorna och kom ihåg vad Mats i kyrkan sagt om dem:
Gud finns i tystnaden. Inte alltid på det sätt som vi tror. Det kan vara genom ett litet bibelord, en annan
människa eller genom en sång. Gud vet vad vi behöver, innan vi har berättat det för honom.
Mikael blev alldeles varm i hjärtat. Tänk att Gud hade gett honom tröst och nytt mod genom sången
de sjöng idag. Trots att han inte hade bett till Gud om tröst, hade Gud gett honom det. Gud visste
bättre än han själv vad han behövde.
Han kände att han fick vara hos Gud. Nära. Tacksam. Och alldeles tyst.
Gunilla Karlsson
9
Jagpärlan (1 vit pärlemorpärla – likadan som hemlighetspärlorna)
– Gud har skapat mig och ser mig som oändligt värdefull.
Att läsa: Berättelse ”Livbojen”
Bibelanknytning: Ps 139, Uppletad av Gud (Luk 15:(1-)8-10)
Fler bibelord för fördjupning: Sak 2:8, Ps 8, Jes 43:1, Jes 64:8
Undervisningstips: l Vi är skapade till Guds avbilder – älskade och unika
l Se fler tips i kap 10 i ”På upptäcktsfärd 1”
Konkretionstips: l Skriv alla barnens namn på ”mynt” (eller lamm). Ledaren
gömmer ett av dem. Alla mynt dras ur skål och lämnas över till rätt person.
Myntet till den saknade (den som inte får något mynt) letas upp i rummet.
Glädjen blir stor! Jubel! Gud älskar och letar. lLivboj – frälsarkrans (se
berättelsen)
Sånger:
Yngre: Jag är värdefull (bilaga 2) Herren är min herde (Nya barnpsalmboken nr
134)
Äldre: Du vet väl om att du är värdefull (Nya Barnpsalmboken nr 151)
Att lyssna till: Det gungar så fint (Sv Ps 606)
Berättelser att läsa: ”Jag är värdefull” (bilderbok – Lugado – Libris) En
fantastisk skapelse (dr 02 – nr 30) När stjärnhimlen predikade (dr 03 – nr 8) Jag
vill va söt! (dr 05 – nr 34) Gud har skapat dig (Ta emot det eviga livet)
Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj en!
Känn ingen oro,
känn ingen ängslan.
Den som har Gud,
kan ingenting sakna.
Vart jag mig i världen vänder,
står min lycka i Guds händer.
10
Berättelse till Jagpärlan
Livbojen
Felicia kände sig frustrerad efter shoppingturen inne i stan. Mamma och hon hade gått omkring hela
dagen och ändå hade de kommit hem med ett par stövlar som Felicia tyckte var ”sådär”. Det var som
om Felicia aldrig lyckades köpa någonting som var helt rätt. När hon var med de andra tjejerna i
skolan kände hon alltid att hon var lite fel. Och stackars mamma som ödslade en hel lördag och en
massa pengar på att hitta stövlar, och så blev det ändå fel. Felicia smälte helt enkelt inte in bland de
andra.
– Vad är det? Känns det inte bra med de nya stövlarna?
Mamma lät orolig. Hon hade ju verkligen bemödat sig med att hitta fina stövlar till Felicia. Felicia
skämdes. De stövlar de hade köpt till slut hade varit dyra, men de var ändå inte riktigt rätt. Tänk bara
om de hade kunnat hitta sådana stövlar som de andra hade.
– Jo, stövlarna är ganska okej, sa Felicia. Jag undrar bara varför jag aldrig lyckas hitta likadana saker
som de andra. Jag blir alltid lite udda, hur jag än försöker.
Mamma såg ledsen ut.
– Jag vet att de var dyra, sa Felicia.
– Det är inte det, sa mamma. Det är så sorgligt att du inte är glad över den du är. Du är ju en så
superfin tjej.
Felicia blev glad, men kunde inte riktigt visa det, så hon såg sur ut i stället.
– Kolla vad jag har köpt, sa mamma och tog fram pärlor.
– Pärlor, sa Felicia.
– Det ska bli en Frälsarkrans, sa mamma.
– Frälsarkrans? sa Felicia. Vilket namn. Förresten känner jag mig lite för stor för att trä pärlor på ett
snöre.
Hon ångrade sig när hon såg hur trött mamma såg ut. Hon hade faktiskt inte behövt låta så sur.
– Okej, sa mamma. Du behöver inte trä pärlor, men lyssna bara på vad en enda av de här pärlorna
symboliserar.
– Symboliserar? sa Felicia.
– Ja, vad som liksom menas med den.
– Okej, sa Felicia.
– Den här, sa mamma och höll upp en pärla, lyssna noga nu…
– Okej, sa Felicia igen.
– Den här pärlan symboliserar att du är fantastisk. Gud skapade dig precis som du är. Han har tänkt ut
dig på ett helt underbart sätt och det finns en mening med ditt liv.
– Okej, sa Felicia, men varför gjorde han mig så udda? Jag vill ju bara smälta in.
– Jag vet att man kan känna sig udda i din ålder, sa mamma. Nu när jag är vuxen vet jag att nästan
ingen kände sig helt normal i din ålder. Och alla som man trodde var så säkra, de var också osäkra.
Det blir bättre när man blir äldre, man kan välja vilka man är med på ett annat sätt, och man vet mer
vem man är.
– Men det dröjer länge innan jag blir stor, sa Felicia.
– Jag vet att det känns så, sa mamma, men det går fortare än man kan tro.
– Okej, sa Felicia och tog upp pärlan. Det här är alltså värdefulla jag.
– Det är underbara, skapade, unika du, sa mamma.
– Men varför heter det Frälsarkrans? frågade Felicia.
– Alla pärlor ihop heter Frälsarkrans, sa mamma. Jag vet faktiskt inte helt och hållet varför. Men du vet
sådana där livbojar, röda och vita, som finns på badplatser. De kallades förr i tiden för frälsarkransar.
– Så pärlorna är en livboj! sa Felicia.
– Så kan man se det, sa mamma.
– Vi trär det! sa Felicia. Men de andra pärlorna får du berätta om en annan dag.
Felicia tittade på sin nu färdiga Frälsarkrans. Min livboj, tänkte hon. Det kändes bra att ha den som en
påminnelse. Särskilt den vackert skimrande pärlan som sa att hon var skapad och tänkt av Gud. Och
stövlarna som de hade köpt idag var faktiskt ganska snygga. Alla kan ju faktiskt inte ha likadana,
tänkte Felicia. Jag, till exempel, vill nog egentligen hellre ha underbara, unika stövlar.
Åsa Hofverberg
11
Doppärlan (1 vit pärla) – Gud har tagit mig som sitt barn i
dopet. Jag lämnar över mig till honom.
Att läsa: Berättelse ”En oöppnad present”
Bibelanknytning: Noa – dopets båt: (1 Mos 6-9 Hebr 11:7 1Petr
3:18-21)
Fler bibelord för fördjupning: Tit. 3:4-7
Undervisningstips: l Arken – dopets båt. l Dop. Guds nåd som tas emot i
dopet (utan att vi kan göra något alls) en gåva. l Överlåtelse – Gud bär mig.
Konkretionstips: l Vattenstämpel, Dopklänning – klä sig i kåpa (symbol –
växa i dopet) (vitt tyg) l Ge någon en present/peng utan motprestation.
Sånger:
Yngre: Jesus lilla lamm jag är (På väg), När jag var liten, bara så här (På väg)
Äldre: I Guds hand (Glädjebarn ELMus förlag) Du omsluter mig på alla sidor
(Nya barnpsalmboken 180) Jag är iklädd manteln av rättfärdighet
Att lyssna till: Det gungar så fint (Sv Ps 606) Som när ett barn (Nya
barnpsalmb. nr. 137)
Berättelser att läsa: Jag är din (dr 99 – sommar) Träkorset som glimmade (dr
00 – sommar) Ett barn i Guds famn (dr 02 – nr 18) Eldsvådan (dr 03 – nr 22)
Den osynliga vattenstämpeln (dr 05 – sommar)
Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj en!
Kom in i mitt hjärta Jesus!
Jag är din och du är min
Jag är döpt i Jesu namn!
Berättelse till Doppärlan
En oöppnad present
Niklas sköt jättehårt, trots att Viktor var ett barn. De flesta vuxna brukade inte göra det. Men Niklas
ville ge Viktor bästa tänkbara målvaktsträning. Han sköt så att Viktor verkligen skulle få sträcka ut och
slänga sig för att nå bollen.
Niklas var Viktors morbror och hans gudfar. Egentligen heter det nog fadder, men Niklas och Viktor sa
alltid gudfar. De tyckte att det kändes rätt.
Niklas bodde och pluggade i Uppsala. Men varje höst åkte han de sextio milen ner till Viktor för att fira
hans dopdag. Han tog sitt uppdrag som gudfar på allvar. Han hade alltid med sig paket – så det
12
firades ordentligt. I början hade Viktor mest fått AIK–presenter: AIK–haklappar och halsdukar. Men när
Viktor hade blivit större hade mamma försiktigt sagt till Niklas att Solnalaget AIK inte riktigt gick hem
på västkusten och att Viktor höll på IFK Göteborg. Därför hade Niklas förra året lagt av med AIK–
presenterna och kommit med något slags armband i stället. Viktor blev förvånad. Vad skulle han med
ett armband till? Inte så praktiskt när man stod i mål direkt. Armbandet låg fortfarande kvar i
presentasken.
– Nä, nu sticker vi in, sa Niklas efter flera timmars fotbollsspelande.
– Redan, sa Viktor lite retsamt. Är du trött?
Han visste att Niklas inte tyckte om att medge att han var trött.
– Absolut inte, sa Niklas. Vi kör några straffar.
Det blev tio straffar. Niklas satte sju, resten räddade Viktor.
– Nu går vi in, sa Niklas.
De samlade ihop sina kläder och slog följe på stigen som gick från fotbollsplanen in i radhusområdet.
– Har du fått någon kläm på Frälsarkransen? frågade Niklas.
Viktor blev alldeles tyst. Frälsarkransen? Var det något kyrkligt tro? Niklas pluggade ju till präst.
– Kommer du inte ihåg Frälsarkransen? sa Niklas retsamt, jag visste väl att jag skulle fortsätta att ge
dig AIK–saker.
– Det är ingen idé med AIK, sa Viktor bestämt. Jag skulle aldrig sätta på mig en AIK–tröja.
– Jag vet, sa Niklas, det var därför jag köpte en frälsarkrans. Den kan du verkligen ha nytta av.
– Aha, armbandet, sa Viktor.
– Precis, sa Niklas och skrattade. Jag berättade visst inte vad det var för någonting.
Viktor kände sig inte särskilt intresserad. Han ville hellre prata om fotboll, men det kändes oartigt att
säga det.
När de kom hem fick han leta för att hitta presentasken. Han skämdes för att Frälsarkransen
fortfarande låg kvar i lådan. Niklas log lite.
– Du är visst inte mycket för frälsarkransar.
Viktor rodnade.
– Äh, det är väl inte så konstigt när man inte vet vad det är, sa Niklas. Jag ska berätta.
Viktor tänkte att det skulle säkert bli en lång predikan.
Men det var som om Niklas såg att han tänkte det, för han visade bara en enda pärla – den stora vita
bredvid en liten vit.
– Det här är doppärlan, sa han. Jag är ju din gudfar så jag börjar med den. Den påminner dig om
dopet helt enkelt.
– Men vad är det egentligen för vits med dopet? frågade Viktor. Jag kommer ju inte ihåg någonting.
– Vitsen är inte att du kommer ihåg det, sa Niklas. Vitsen är att Gud tänkte på dig långt innan du
kunde tänka på Gud. Vitsen är att du inte behöver göra någonting speciellt för att förtjäna Gud. Du
behöver bara vara.
Viktors familj gick i kyrkan varje söndag. Det var tråkigt för det var nästan inga andra barn där. Ibland
följde han med för mammas och pappas skull, men ofta stannade han hemma i stället. Han hade lite
dåligt samvete för det. På sista tiden hade han inte ens velat be ”Gud som haver”. Han tänkte att Gud
inte ville lyssna på hans böner när han inte ens orkade gå till kyrkan. Så det där som Niklas sa om att
Gud hade tänkt på honom först och att han fick vara ett Guds barn utan göra en massa, kändes
väldigt bra. Han kände sig lättad.
När han hade lagt sig den kvällen tittade han på Frälsarkransen som låg på sängbordet nu. Han tog
upp den och tog tag om doppärlan. Det kändes bra att hålla den och tänka på att han var ett Guds
barn ändå. Trots allt han inte hade gjort för Gud på sistone. Det kändes som om han hade öppnat en
present som han hade fått för väldigt länge sedan. Det var inte bara presentasken med
Frälsarkransen som han inte hade brytt sig om att öppna. Det var som om hela dopet var ett oöppnat
paket och att han först nu hade börjat glänta lite på locket. Det kändes bra och tryggt. Och i morgon
skulle Niklas och han spela en massa fotboll och sedan skulle Niklas berätta om en pärla till. Viktor
skulle själv få välja vilken.
– Jag tar nog den största, den i guld, viskade han för sig själv.
Sedan bad han aftonbön för första gången på ganska länge.
Åsa Hofverberg
13
Ökenpärlan (1 ljusbrun pärla) – Jag får leva med Gud i
vardagen. Kampen att leva rätt i förlåtelsens kraft.
Att läsa: Berättelse ”Vardag med Jesus”
Bibelanknytning: Petrus förnekar Jesus (Mark 14:66-72, 16:7,
Joh 21:7, 15-17)
Fler bibelord för fördjupning: Ps 23, Matt 4:1-11, Luk 6:46-49, 1Joh 1:7
Undervisningstips: l Att leva i Guds hand. Vi står, faller, men är kvar i
handen. Det beror inte på oss, utan på Gud. Gud förlåter, upprättar, bär och
leder.
Konkretionstips: l Syndalappar som bränns. l Syndastenar läggs vid korset.
l Bra på olika saker – hjälpa varandra i livet. Alla säga något de är bra på.
l Låtsas att man är i en sandstorm. (beiget tyg) Lyssna på (vind)musik.
Fantisera. Utgå från i samtal.
Sånger:
Yngre: Jesu lilla lamm jag är, Jag är trygg, för Jesus bär mig, Förlåt (OASpärm)
Äldre: Min hjälp kommer från Herren (Nya barnpsalmboken nr 133) Låt mina
fötter få gå (Lova Vidare L3) Förlåt (OAS-pärm)
Berättelser att läsa: Förlåt Elise (dr 99 – nr 11) Vem vill vara dum? (dr 01 – nr
16)
Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj en!
Rena mig så blir jag ren,
hela mig så blir jag hel.
Alla mina ord och tankar,
Jesus, låt dem glädja dig
Visa mig Herre din väg,
jag vill vandra i din sanning
(Ps 86:11)
Du vill ju ha sanning
i mitt innersta,
lär mig då vishet
i mitt hjärtas djup (Ps 51:8)
14
Berättelse till Ökenpärlan
Vardag med Jesus
Han hoppar upp på järnröret och ”graindar” vid deras skateboardramp. Han glider hela vägen och
hoppar sedan galant ner på asfalten igen. Albin älskar att åka skateboard. Det går inte en dag utan att
han tränar. Ibland tränar han ensam utanför huset hemma, eller som idag – efter skolan, tillsammans
med kompisarna utanför bibblan. Albin graindar en gång till och Jocke och Noa blir ganska impade.
De börjar genast att öva sig på samma trick.
Under tiden tränar Albin på att göra ”180” och ”kick-flipp”. Efter en stund sätter grabbarna sig ner i
gräset. De är helt slut. Jocke berättar om en ny grej som man kan göra med skateboarden. Han har
sett nåt häftigt på tv. De andra lyssnar uppmärksamt.
En bit ner på vägen kommer en man gående. Han vinglar fram och tillbaka på gatan. Pojkarna ser
honom, men bryr sig inte så mycket om honom. Men så kommer han närmare och de kan inte låta bli
att lyssna på honom. Han pratar hela tiden.
– Livet är meningslöst, fattar ni inte det grabbar? säger han. Det helt meningslöst…Livet är
meningslöst…
Pojkarna tittar på varandra och skakar på huvudet.
– Han är nog inte riktigt nykter, viskar Noa till de andra.
De fortsätter att åka en stund till och Albin hinner göra en riktig vurpa innan de drar hemåt. När Albin
går för sig själv med skateboarden under armen, funderar han på vad mannen sa. ”Allt är
meningslöst.” Var livet meningslöst?
Han tycker att det är meningsfullt att åka skateboard och träffa kompisar, men annars är det ganska
trist med skolan och läxorna och allt man måste göra hemma – städa upp och sånt.
När Albin kommer hem berättar han om mannen vid bibblan för mamma.
– Tycker du att allt är meningslöst då? undrar mamma.
– Det är kul att åka skateboard, men annars är det inte så roligt precis, svarar Albin.
De pratar inte mer om ämnet, för Albin måste öva på sin klarinettläxa och mamma ska laga middag.
Men lite senare, då Albin kollar på sporten och sitter och degar i soffan kommer mamma med något i
handen.
– Vad är det du har där? Har du köpt ett nytt halsband? undrar Albin lite trött.
– Det är Frälsarkransen som jag brukar använda när jag ber, berättar mamma. Den hjälper mig att
komma ihåg en massa bra saker.
– Jaha…
Albin ser frågande på mamma.
– Jo, när du funderade över det där med vardagen och om livet är meningslöst, så tänkte jag på en
pärla i min krans som heter ökenpärlan. Den vill påminna mej om att jag får leva med Jesus i
vardagen. Både i det lätta och svåra. När jag gjort fel får jag be Jesus om förlåtelse. Och han vill också
vara med mej i allt det jag gör, både i det som är nytt och det som kan kännas vanligt och nästan lite
trist, som i en öken… fattar du?
Det gör Albin, men det känns som att det inte är så lätt att få ihop det där med hans egen vardag. Han
berättar om sina tankar.
– Jesus har gett dej ditt liv och han vill var med just dig, precis här och nu. Om du tänker på det i
vardagen så blir allt mycket meningsfullare.
– Det verkar jobbigt, suckar Albin.
– Kanske inte! skrattar mamma. Hör här: När du vaknar tackar du Gud för att du får en ny dag. När du
borstar tänderna tackar du Gud för att du får gå i skolan. När du sitter på bussen ber du att du skall få
vara ett ”Jesusljus” – en hjälp för någon. När du går omkring i skolan, kan du tänka på att det är precis
där som Gud vill ha dej nu och när du äter lunch kan du tacka för att du slipper ha torra mackor med
dej till skolan som pappa har till jobbet…
Albin börjar fatta vart mamma vill komma.
– Det verkar mycket bättre att tänka så där, funderar Albin. Men mannen vid bibblan, han har nog
ingen Frälsarkrans.
Albin blir allvarlig och fortsätter:
– Hoppas att någon talar om för honom att livet inte är meningslöst!
– Det kanske du eller jag kan göra nästa gång vi stöter på honom, säger mamma.
– Då kanske det inte ens är meningslöst med att spela klarinett? Kanske Gud vill att jag skall göra det.
Albin suckar tungt. Det är ju inte hans favoritsyssla precis.
– Ja, det tror jag absolut, säger mamma retligt. Det kanske inte ens är meningslöst att diska, fast det
är rätt tråkigt?
Mamma reser sig, blinkar mot Albin och försvinner ut i köket.
Rosa Westmark
15
Bekymmerslöshetspärlan (1 blå pärla) – Jag får
komma och lämna över alla bekymmer till Gud – min gode Far.
Att läsa: Berättelse ”En dag i taget”
Bibelanknytning: Liljornas och fåglarnas bekymmerslöshet (Luk
12:22-32)
Fler bibelord för fördjupning: Joh 2:1-12, Fil 4:6-7, 1 Petr 5:7
Undervisningstips: l Betona att Jesus bär dig, har omsorg och hjälper.
l Föreställ dig friheten genom att tänka efter hur det känns första dagen på
sommarlovet.
Konkretionstips: l Lägg stenar (eller en kruka med skrivna lappar) som
förknippas med oro, planer och funderingar vid ett kors eller framför en
Jesusbild.
Sånger:
Yngre: Jag får va´ hos dig (Nya Barnpsalmboken 185, Sjung mitt hjärta sjung,
Dagen)
Äldre: I Guds hand (Glädjebarn ELMus förlag) Alla har brått (Sv Ps 255)
Allting i min hand, Du omsluter mig (Lova vidare A2, D17) Kasta dina bördor
på Herren ?, Blott en dag (Sv Ps 249)
Berättelser att läsa: Den nya telefonen (dr 98 – nr 18) Oroliga tankar (dr 99 –
nr 13)
Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj en!
Känn ingen oro,
känn ingen ängslan.
Berättelse till
Bekymmerslöshetspärlan
En dag i taget
Kasta din börda på Herren
han skall uppehålla dig. (Ps 55:23)
Psalm 249
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag som barn väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda vila och behag.
Ahnfelt/Sandell
Det var meningen att Felicia och Samuel skulle vara hemma hos morfar ikväll och att Felicia äntligen
skulle få lära sig att spela schack. Morfar lärde Samuel i somras, när Samuel var med på mormors och
morfars husvagnssemester, och Felicia har varit så avundsjuk.
16
Mormor var inte hemma – hon hade rest bort för att passa Viggo, Samuels och Felicias kusin, hela
veckan. Det skulle ha varit bara morfar och Samuel och Felicia, och de skulle ha haft en riktig
myskväll.
Morfar hade precis blandat dressingen till pastasalladen när telefonen ringde.
– Nej, sa han, Inger är tyvärr inte hemma. Vad kan jag hälsa henne?
– Oj, sa han. Men hur mår han nu då?
– Jaha, sa han, men ska jag be Inger att komma hem från Umeå? Är det så illa?
– Nähä, sa han, men ni tycker att det är bra om jag kommer?
Felicia och Samuel lyssnade hela tiden, fastän man egentligen ska låtsas som ingenting när någon
pratar i telefon.
Det är mormors pappa, gammelmorfar Sven, som har blivit dålig. Hemtjänstpersonalen hade hittat
honom på golvet i hans lägenhet när de kom med middagen, och nu är han på lasarettet.
Så plötsligt sitter morfar och Samuel och Felicia i morfars bil, istället för runt det låga bordet framför
öppna spisen.
Morfar kör ganska fort och säger nästan ingenting utom ”har ni bältena på nu?”.
När han har hittat en parkeringsplats och hämtat en parkeringsbiljett läser de på en jättestor skylt som
är en karta. Morfar säger att han vet ungefär vart de ska.
– Vad var det du stoppade i din ficka, morfar? frågar Samuel när de står i hissen.
– Vadå? säger morfar och kör ner händerna i fickorna. Jaså. Frälsarkransen. Jo, jag brukar ha den i
bilen. Ibland tar jag med den när jag tänker att jag behöver den. Man kan hålla i pärlorna och titta på
dem när det blir för mycket i huvudet, och då tänker man lite bättre, tycker jag.
– Jamen en sådan har vi på väggen på scouterna, fast stor, säger Felicia.
Gammelmorfar Sven ser pytteliten ut i sin sjukhussäng. Han andas darrigt, tycker Felicia, och det är
svårt att höra vad han säger. Morfar går ut i korridoren och pratar med några sköterskor.
– DET ÄR SAMUEL OCH FELICIA, säger Samuel med väldigt hög röst. INGERS BARNBARN. VI
HAR KOMMIT MED MORF… LASSE! HUR MÅR DU, GAMMELMORFAR?
Gammelmorfar drar efter andan, lika darrigt igen.
– Blåddeda, säger han.
Åtminstone är det vad Felicia hör.
– VAD SA DU? frågar hon och lutar sig fram.
– Blåddeda, säger gammelmorfar igen.
Som tur är kommer morfar tillbaka just då, och han förstår direkt vad gammelmorfar Sven vill.
– Blott en dag! säger han. Den sjöng vi på Esters begravning förra året.
Samuel har sjungit den i gosskören, utantill såklart. Felicia upptäcker att hon också kan nästan hela
sången, fastän hon inte vet vad alla orden betyder. Morfar sjunger i början, men sedan ser Felicia att
han går och hämtar lite papper vid handfatet och snyter sig istället. På sista versen kommer inte
Felicia ihåg texten alls, så Samuel sjunger ensam en stund. Men allra sista raden kan hon: ”tills jag
nått det goda land”.
Morfar hämtar sin Frälsarkrans i jackfickan när de har sjungit klart.
– Det här är Bekymmerslöshetspärlan, säger han. Jag brukar hålla i den och försöka komma ihåg att
vad jag än gör, så är det i alla fall i Guds händer allting vilar. Nu är du dålig, pappa Sven, och Inger är i
Umeå, och jag funderar på hur hon ska kunna komma hem till dig, hon som måste passa Viggo… Men
du har besök av Felicia och Samuel istället!
– Dagg, säger gammelmorfar Sven med sin konstiga svaga röst.
Det måste vara ”tack” han menar, tänker Felicia.
– Ja, och så fick du påminna mig om att vi inte behöver vara oroliga. Inte för det som har hänt idag,
och inte för det som ska hända imorgon heller.
Morfar snurrar på Bekymmerslöshetspärlan.
– Ska vi be ’Gud som haver’? frågar Samuel.
Och så gör de det. Felicia ser att gammelmorfars läppar rör sig fastän det inte kommer något ljud,
bara darriga andetag.
– ‘Vart jag mig i världen vänder’, säger de.
Och Felicia tänker att schack, det kan man ju alltid spela någon annan gång. Att man är tio och inte
har lärt sig än, det är inget att oroa sig för.
Anna Braw
17
Kärlekspärlan (1 röd pärla)
– Guds son dog i kärlek för att rädda mig
Att läsa: Berättelse ”Röd som blod”
Bibelanknytning: Barabbas går fri (Matt 27:20-26)
Fler bibelord för fördjupning: Jes 43:25 o 53, Luk 23:32-49, Rom 5:1-8, 6:23,
Tit 3:4-8
Undervisningstips: l Domstol: Vi döms – Jesus tar straffet. l Korset –
kärlekssymbol. Nattvarden – ta del av den kärleken.
Konkretionstips: l Utsträckt hand, som tar emot. l Vi får biljetter (till himlen
av Gud). l Bygga kors av grenar. l Hjärtan
Sånger:
Yngre: På Golgata stod det ett kors (Glad sång, BV-förlag) Måne och sol v.2
(Sv Ps 21)
Äldre: Jesus för världen (Sv Ps 45) v 1-2
Berättelser att läsa: Biljetten (dr 98 – nr 11) Berlinmuren (dr 00 – nr 15) Det
bästa som finns (dr 01 – nr 22) Någon annan tog mitt straff (dr 03– 11) Så stark
kärlek (dr 05 – nr 10)
Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj en!
Herre så som du mig älskar,
ingen annan älska kan.
Ty så älskade Gud världen
att han utgav sin enfödde Son,
för att den som tror på honom
inte skall gå förlorad
utan ha evigt liv. (Joh 3:16)
Berättelse till Kärlekspärlan
Röd som blod
Sebastian skulle hälsa på mormor. Han hade finbyxor på sig och en ljusblå skjorta. Det kändes lite
obekvämt, men så var det nu. För när man skulle hälsa på mormor gick det inte att ha de vanliga
jeansen. Mamma var alltid väldigt bestämd när det gällde finkläder.
Mormor bodde ensam i sin lilla lägenhet i stan. Det var ett gammaldags hus med en stor tung port in i
trapphuset och jättehögt upp till taket i lägenheterna. Både huset och mormor var från en gammal tid
18
och Sebastian kände sig alltid lite konstig när han besökte mormor. Han passade inte riktigt in i
mormors lägenhet, tyckte han. Nästan bara gamla saker. Tavlorna och lamporna och soffan liknade
inte alls de som fanns hemma hos honom. Man vågade inte hoppa i soffan eller springa och sladda på
mattorna.
Men mormor blev förstås glad när de kom. När hon hade hälsat på mamma och pappa böjde hon sig
ned och sträckte fram handen och hälsade på Sebastian.
– Får man en liten kram, kanske?
Sebastian nickade lite blygt.
När de hade ätit middag tänkte Sebastian att han skulle gå på upptäcktsfärd. På bordet bredvid soffan
låg några tidningar och mormors glasögon. Hon brukade lösa korsord. Men vad var det där? Ett
armband med en massa färgade kulor. Konstigt, för kulorna var olika stora. En stor guldig, några röda
som var lite mindre, en blå, en svart och flera vita som var mycket mindre än de stora vita. Sebastian
tog upp armbandet och började räkna pärlorna. 18 var det.
– Jag ser att du har hittat min Frälsarkrans, sa mormor bakom honom. Tycker du den ser konstig ut?
– Ja, den ser lite ut som… att det är ett barns.
– Jag ska förklara varför den har så olika pärlor, sa mormor.
De satt tillsammans i soffan och mormor berättade. Sebastian förstod inte allt men han tyckte inte det
var långtråkigt, trots att det tog en ganska lång stund. Tvärtom var det spännande, särskilt med
hemlighetspärlorna. Och det kändes fint på något sätt att han och mormor, båda två, trodde på Gud
och Jesus. Trots att hon var från en gammal tid, så var hon i varje fall likadan som honom och mamma
och pappa på den saken. Den viktiga saken.
– Vilken pärla tycker du är finast? frågade mormor.
Sebastian tänkte en stund innan han svarade.
– Jag vet inte, kanske guldpärlan eller den blåa. Vilken tycker du, mormor?
Mormor var också tvungen att fundera lite.
– Jag tänker inte så mycket på färgerna utan mer på vad de betyder, sa hon efter en stund.
Guldpärlan betyder ju Gud och han är så stor, att allt det som de andra pärlorna betyder liksom finns i
honom. Men… Mormor dröjde lite.
– Men vad då?
– Titta på den här röda pärlan, den första kärlekspärlan. Den brukar jag hålla längst när jag ber och
tänker på vad pärlorna betyder. Den här pärlan är röd som kärlekens färg. Gud älskar oss och vi får
älska honom tillbaka. Vet du något annat som också är rött?
– Rosor, en del bilar, blod och… julsaker – kulor och tomtekläder! sa Sebastian och log när han tänkte
på julen.
– En sak av det du sa finns med i den här pärlan. Och det är blodet.
– Blodet? sa Sebastian förvånat.
Men på samma gång kom han ihåg att det hörde med när man talade om Gud och Jesus.
– Ja, Jesus dog på korset för att rädda oss. Hans blod rann ut från händerna och fötterna.
– Ja, det har jag också hört om i Bibeln, sa Sebastian. Spikarna.
– Blodets färg påminner mig om det pris som det kostade Jesus att hjälpa oss människor. Därför kan
jag nog säga att den här pärlan är den värdefullaste för mig.
När mormor sa det, tog hon Frälsarkransen i båda händerna och höll den mot sitt hjärta för att visa
Sebastian hur hon menade. Hon förklarade att Jesus är vår frälsare och att det ordet, frälsare, som
betyder ”den som befriar”, har gett namn åt hela pärlkransen.
– Frälsarkransen och frälsarpärlan! utbrast Sebastian.
Mormor nickade.
– Jag tyckte det var ett konstigt ord förut, fortsatte Sebastian sen. Jag visste inte vad det var. Det är ett
sånt gammalt ord – som du.
– Det är gammalt på sätt och vis, skrattade mormor. Men nytt också. Det är viktigt för alla, vare sig
man är gammal eller ung – som du.
Sen blev Sebastian överraskad, för mormor frågade honom om han ville få hennes Frälsarkrans. Hon
kunde skaffa en ny, sa hon. Sebastian nickade. Och från hans hand gled kransen genast ned i fickan.
Fint, tänkte han. Nu hade han också en Frälsarkrans med en röd kärlekspärla – en frälsarpärla.
Tomas Nilsson
19
Offerpärlan (1 röd pärla – lika som kärlekspärlan)
– Jag får berätta om och ge Guds kärlek vidare till andra.
Att läsa: Berättelse ”Mod och vilja”
Bibelanknytning: Sackeus förändring (Luk 19:1-10) (el Kvinnan
vid Sykars brunn vittnar (Joh 4:6-30) el Synderskans visade stora
kärlek (Luk 7:36-50))
Fler bibelord för fördjupning: Matt 18:21-35, Luk 10:27-37, Joh 21:15-17
1Kor 13
Undervisningstips: l När man möter Jesus och blir förlåten, blir också livet
annorlunda. Jesus förändrar mig inuti. Jag får ta emot hans kärlek och ge den
vidare. l Leva som om min nästa är Jesus – allt jag gör för dem gör jag för
Jesus. l Jag får bära hans budskap och vara hans redskap. För Gud är inget
omöjligt. l Tänka på, be för och göra saker för andra.
Konkretionstips: l Utsträckt hand, som ger. l Livsträdet (vi grenar i Jesus
som bär frukt) l Vi får berätta om var biljetter till himlen finns. l Skriv upp
exempel på vad man kan göra… l Bönelappar/tända ljus för person. l Göra
kärlekskort till någon jag älskar (eller vill försonas med).
Sånger:
Yngre: Vi är tillsammans med varann (Sjung mitt hj. sjung)
Äldre: Jesus för världen (Sv Ps 45) v 3 Låt mina fötter få gå (Glädjegung, LV)
Berättelser att läsa: Att växa i tro (dr 98 – nr 17) Spegla Jesus (dr 98 – nr 30)
”Och förlåt oss…” (dr 98 – nr 31) Gubbkaravanen (dr 03 – jul) Spara och slösa
(dr 05 – nr4)
Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj en!
Jag ber för…
Alla mina ord och tankar,
Jesus, låt dem glädja dig (Sv Ps 273)
Vi älskar därför att
han först har älskat oss. (1Joh 4:19)
20
Berättelse till Offerpärlan
Mod och vilja
– Är det någon som har sett mitt armband? ropar mamma från sovrummet.
Ingen svarar, så hon går ut i köket där pappa och Oliver sitter, och frågar igen.
– Menar du Frälsarkransen? frågar pappa.
– Ja, just det.
– Jag vet inte var den är, säger Oliver tankspritt.
Han sitter och tittar i sin favoritkatalog. Om ett och ett halvt år fyller han 15 och då kanske han ska ha
en moped.
– Jag får väl fråga Rebecca då, säger mamma.
Hon ropar uppför trappan men får inget svar. Rebecca sitter på sitt rum, med hörlurar på och lyssnar
på musik – musiken från filmen Narnia. Hon har inte heller sett Frälsarkransen, får mamma veta.
– Den brukar väl ligga på ditt nattduksbord. Har du letat där? frågar pappa.
– Ja då, och på golvet också. Jag måste hitta den för jag ska berätta om en pärla i bibelgruppen, nu i
kväll. Vi gör ju frälsarkransar där och lägger till en pärla varje gång vi träffas.
– Ryggsäcken, handväskan, jobbet? säger pappa med frågande röst.
– Du, den är nog på jobbet! utbrister mamma. Just det, jag skulle visa Charlotte vad vi håller på med i
bibelgruppen. Den ligger på mitt skrivbord, tror jag.
– Ja, ja, då får du väl klara dig utan då. Du kan ju låna en av de andras och visa med hjälp av den.
– Skulle inte du kunna köra och hämta den medan jag gör mig i ordning? Det är ju ändå bäst om vi
alla har var sin frälsarkrans, frågar mamma.
Pappa ser på mamma att hon verkligen är angelägen om att få tag i sin egen frälsarkrans. Men så
tänker han på allt jobb han har framför sig i kväll; rätta matteprov och planera morgondagens
lektioner. Han föreslår att hon ska fråga Oliver om inte han kan cykla i väg i stället. Oliver behöver ju
motion, lägger han till.
Men när mamma frågar Oliver visar det sig att han inte heller har lust. Han säger att han är lite trött
just nu. Nej, han behöver inte ut och röra sig i friska luften. Han har haft gympa idag, förklarar han och
huvudet sjunker ned i mopedkatalogen igen. Mamma känner sig lite besviken. Trist att varken min
man eller Oliver kan ställa upp för mig, tänker hon. Jag får väl låna en av de andras då, fast det är
tråkigt att en blir utan.
– Jag kan cykla och hämta den, säger någon bakom henne.
Mamma vänder sig om. Rösten tillhör Rebecca. Mamma blir glad och fundersam på samma gång.
Rebbecca är tio år och har aldrig varit på mammas jobb när ingen annan är där.
Nu är det kväll, mörkt ute, och alla har gått hem från förskolan där mamma jobbar.
– Nej, jag vet inte om det är så bra, säger mamma tankfullt. Det är släckt och mörkt på jobbet. Du
skulle nog tycka att det var lite hemskt att gå in där ensam. Vet du var man tänder lamporna?
– Nej, men jag får väl hitta dem. Det kanske är lite läskigt men jag vill hjälpa dig.
Rebecca ger sig i väg. Mamma har förklarat precis hur hon ska göra. Det blåser och fuktiga höstlöv
virvlar runt på cykelbanan. Ljusen från villaområdet försvinner bakom henne när hon cyklar in i
skogsdungen där förskolan ligger. Mamma hade rätt. Det känns lite kusligt. Rebecca får plötsligt stor
lust att vända tillbaka hem igen. Hon bromsar in och ser sig om efter en plats att svänga runt på. Där
framme på parkeringen… Men jag skulle ju vilja göra detta för mamma, tänker hon. Rebecca ber tyst
till Gud om hjälp att våga. Sen fortsätter hon. När hon sätter nyckeln i låset ser hon sig omkring. Ingen
som smyger i skuggorna. Hon går in, hittar knappen och tänder lamporna i korridoren. Hon skyndar
sig fram till mammas rum, låser upp, tänder och springer fram till skrivbordet. Nej, ingen Frälsarkrans!
Ska jag leta? Jag vill helst sticka hem så fort som möjligt, tänker hon. Men hon lyfter på ett par papper
och där ligger den!
Vägen hem går fort. Väl hemma känns det skönt att få en stor kram av mamma. Hon är precis färdig
att ge sig i väg.
– Tack, min lilla hjälte, säger hon med värme i rösten.
– Vilken pärla ska du prata om idag?
– En av de båda röda, du vet. Offerpärlan. Att den som tror på Jesus vill hjälpa andra fast det kan vara
svårt. Och jag kom just på att jag kan berätta om dig, att du hämtade Frälsarkransen åt mig. Får jag
det?
– Ja, det kan du väl, säger Rebecca. Men jag måste erkänna en sak, mamma. Jag var rädd som du
sa. Och jag glömde nog släcka i ditt rum. Jag…
– Men lilla Rebecca, det gör absolut ingenting.
Tomas Nilsson
21
Hemlighetspärlorna (3 vita pärlemorpärlor)
– Gud vet om allt jag längtar efter och alla hemligheter jag bär på.
Att läsa: Berättelse ”Hemlisar”
Bibelanknytning: Blödarsjuka kvinnan (Luk 8:43-48)
Fler bibelord för fördjupning: Ps 19:13, Jes 65:24, Gal 6:2
Undervisningstips: l Jesus vet om allt, mina hemligheter också. Jag får
komma till honom. Han kan hjälpa. Människor jag älskar, människor jag hatar –
Jesus vet. Drömmar och önskningar – lämna dem till Gud.
l Exemplifiera pärlorna. Låt de tre pärlorna stå för: 1. pärlan jag fick från min
bästa vän (den värmer) 2. pärlan jag snodde i affären (den bränner) 3. den
borttappade pärlan jag hittade.(den gläds jag över) Beskriv de olika känslorna
runt dem. Vi bär på olika hemligheter, pärlorna bär på olika känslor.
Konkretionstips: l Ett kantstött föremål. Se på ärr, märken på kroppen (några
orsakade av andra, några självförvållade) l Tänka på det hemligaste – lämna det
till Gud.
Sånger:
Yngre: Jesus du var liten (nr 32 Nya Barnpsalmboken Libris)
Äldre: Alla har brått (Sv Ps 255)
Berättelser att läsa: Sidensvansen (dr 99 – nr 24) Maskeraden (dr 02 – nr 5)
Den svåra hemligheten (dr 05 – nr 7)
Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj en!
Gud, du känner alla mina innersta tankar
Förlåt mig mina hemliga brister (Ps 19:13)
22
Berättelse till Hemlighetspärlorna
Hemlisar
Anna kastar sin väska i ett hörn innanför dörren. Pappa och småsyskonen Hilda och Hampus leker på
golvet. Pappa verkar sin vana trogen vara häst och Hilda och Hampus turas om att rida och smälla
pappa i baken, eftersom han går för långsamt. Att han orkar, pappa….
– Hur har du haft det i skolan idag? undrar pappa mellan gnäggningarna.
– Bra, säger hon, tar ett äpple och skyndar sig in på sitt rum.
Anna tycker att det är skönt att få vara för sig själv en stund då hon kommer hem från skolan. Det är
ibland ganska stimmigt i klassen och det är sällan helt tyst. Anna går i 5:e klass och trivs riktigt bra i
skolan. Hon har två kompisar som heter Lina och Julia som hon trivs bra tillsammans med.
Det hon tycker är lite jobbigt, är att det alltid finns något som killarna retas för, oavsett hur man ser ut
eller vad man har på sig. Vissa är för tjocka, andra är för smala. Vissa har för rakt hår, andra har för
krulligt. Vissa bor för långt från skolan och kallas bönder, andra bor för nära skolan och kallas
pluggisar… Anna längtar efter att få vara sig själv i skolan utan risk att någon alltid skall retas för
något.
Anna kastar sig i sin goa, mjuka fåtölj och funderar på vad som egentligen hände i förmiddags…
Oscar är lika gammal som Anna och de bor i samma kvarter. De har lekt sedan de var små och ibland
cyklar de tillsammans till skolan. Oscar brukar hjälpa Anna då hon har något fel på cykeln och ibland
hjälper Anna honom med läxorna. Oscar är jättegullig, men Anna är inte kär i honom, inte så mycket i
alla fall… Nej, hon vill bara vara kompis med honom, för han är så snäll. Detta har hon sagt till Julia
och Lina. Men så idag hade Anna hört hur Lina sa till en annan tjej i klassen att ”Anna är kär i
Oscar…”. Anna blev ledsen. Varför gjorde Lina sådär? Hon visste ju att det inte var sant. Och även om
det var lite sant, så behövde hon väl inte säga det till någon annan…
På en krok bredvid fåtöljen där Anna sitter, hänger Frälsarkransen – Annas bönekrans som hon ofta
tar fram och som hjälper henne att prata med Gud.
Hon tänker på hur lätt kompisar kan göra varandra illa, men hur skönt det är att vara med Jesus som
aldrig sviker eller skvallrar. Hon håller de tre hemlighetspärlorna i sin hand. Det är hemligheter som
Anna ber för och tänker på, som bara Gud vet om. Lite olika saker kan det vara, men just idag handlar
den första skimrande pärlan om Annas farmor Greta som är så bra att ha, tycker Anna. Hon lyssnar
alltid på sådant som Anna funderar på. Ibland vill Annan inte bli vuxen, det verkar så jobbigt tycker
hon – då lyssnar farmor på det. Ibland bråkar Anna med mamma och då lyssnar farmor på det och
kan ge små råd och tankar som Anna inte tänkt på själv. När Anna håller i den första pärlan ber hon
för farmor och om att hon aldrig skall dö, för då kommer Anna att sakna henne så mycket, så mycket.
Fast hon är i himlen då…
Den andra hemlighetspärlan handlar om Oscar. Anna skulle så gärna vilja att han följde med till
”Källan” – kyrkans ungdomsgrupp, det skulle vara så kul! Anna ber för Oscar när hon håller i den
andra pärlan.
Den sista pärlan handlar om Anna. Hon vill så gärna göra snälla saker – saker som är rätt och bra,
men ibland så blir hon så arg och gör bara dumma saker som hon vet inte är bra för henne själv eller
för någon annan. Hon kan liksom inte hejda det. Anna vet att hon får komma till Jesus och be om
förlåtelse. Det gör hon då hon håller den tredje pärlan i handen. Det känns så skönt att lämna allt till
Jesus och så känns det så lätt i hjärtat efteråt!
Idag ber hon även för Lina – att de skall kunna reda ut det som blivit fel och bli goda vänner igen.
Anna hör hur telefonen ringer och precis då hon hängt upp Frälsarkransen på sin krok på väggen
skriker pappa från köket:
– Anna, det var till dej. Det är Lina.
Rosa Westmark
23
Natten och dödens pärla (1 svart pärla)
– Jag får komma till Gud när jag tvivlar, sörjer och är ledsen.
Att läsa: Berättelse ”Gnistrande svart”
Bibelanknytning: Jesus i Getsemane (Matt 26:36-46) Hans död
Fler bibelord för fördjupning: Ps 13, 22 Matt 14:29-33, Luk 8:22-25, Fil 2:58, Hebr 5:7-9
Undervisningstips: l Jesus har också varit mitt i det svåra – i det allra, allra
svåraste. Han dog och blev övergiven (– också av Gud – det är aldrig vi). Jesus
är med dig, också i det som är svårt. Han vet hur det är. l Läs Guds välsignelse
över barnen.
Konkretionstips: l Barnen sitter i ett upplyst rum, släck ljuset och gör rummet
alldeles mörkt. Alla sitter stilla och tyst en stund. Tänd ett ljus = Guds närvaro.
Sätt dit ängel = aldrig övergiven av Gud. Samtal. l En nära drunknings
upplevelse – reflektioner. l Måla med mycket svart och grått. Berätta till
bilderna. l ”Det allra värsta…” – törs man tänka på det?
Sånger:
Yngre: Med Jesus i båten (På Väg)
Gud som haver (Glädjebarn, ELMus förlag el Sv Ps 193)
Äldre: Jesus min bror (Glädjebarn, ELMus förlag) Jag är hos dig min Gud (Sv
Ps 607) Herre hör min bön (Sv Ps 681)
Berättelser att läsa: Korset i fickan (dr 98 – nr 2) Hemska bilder (dr 02 – nr 8)
Trygg mitt i stormen (dr 05 – nr 6)
Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj en!
Se till mig och svara mig,
Herre min Gud (Ps 13:4)
Ur djupen ropar jag till dig
(Ps 130:1)
24
Berättelse till Natten och dödens pärla
Gnistrande svart
Lisa hade svårt att sova, trots att hon egentligen var väldigt trött. Hon låg och funderade på vad
Kristoffer och Erik hade sagt på sista rasten. De hade sagt att det där med Gud, det var bara något
som var påhittat. Ingen vettig människa kunde väl tro på honom! Lisa hade inte sagt något alls, utan
var tvungen att erkänna för sig själv, att hon nog också tänkte så just nu. Fanns verkligen Gud?
Brydde han sig om henne? Hon märkte aldrig att han var nära henne.
Hennes blick föll på nattduksbordet där hennes Frälsarkrans låg. Det fanns många pärlor i den i
många olika färger, men bara en svart. Den såg nästan lite ensam ut. Precis som hon kände sig i
kväll. Ensam och övergiven med sina svarta tankar. Det fanns bara en nattpärla, men ändå syntes
den väldigt tydligt i kransen. Just nu kändes det som om det bara var den pärlan som fanns.
Till sist måste hon ändå ha somnat, för när pappa försökte väcka henne på morgonen var det nästan
omöjligt. Det var inte bara sömnbristen som gjorde henne tung i kroppen. De tunga tankarna från
kvällen innan ville inte släppa henne. Tyst åt hon sin frukost och tittade med ett halvt öga i tidningen.
Det hade varit så lätt att tro på Gud när hon kom hem från lägret i somras, men nu när det var höst var
det inte alls lika lätt.
När hon kom till skolan var Mattias den förste hon fick syn på. Mattias var ledare i hennes
ungdomsgrupp. Hon hejade på honom och frågade varför han var på skolan just den här dagen. Han
berättade att han skulle gå runt i ett par klasser och bjuda in alla till fredagens träffpunkt. Lisa blev lite
gladare och första lektionen gick bättre än väntat.
Den andra lektionen kom Mattias till hennes klass. Han berättade lite om ungdomsgruppen och
avslutade med att fråga om det var någon som undrade över något. Christoffer räckte upp handen,
och undrade hur Mattias kunde tro att det fanns en Gud. Honom gick det ju varken att se eller märka.
Mattias blev först lite tveksam, sen sa han:
– Tror du att vinden finns?
– Ja, det är klart att jag gör, svarade Christoffer.
– Men hur kan du göra det? Du ser ju inte vinden, eller hur? Men ändå tror alla att den finns och att
det blåser, därför att vi ser vad vinden gör i träden till exempel. Så är det för mig när det gäller Gud.
Jag ser honom inte, men jag ser vad han gör på många olika sätt.
– Vad då, till exempel? undrade Erik nyfiket.
– Ja, han ser till att min kropp fungerar. Att jag kan se, att jag kan höra. När jag skulle köra hit i morse,
var det väldigt, väldigt nära att jag körde på ett rådjur. Jag tror att det var Gud som bevarade mig, för
han ville att jag skulle komma hit och träffa er.
Mattias tackade för sig och gick därifrån. Lisa kände sig gladare, men också fundersam. Tänk om det
var så att Gud hade sett att hon var så bedrövad just nu, och skickat Mattias till skolan för att han
skulle besvara hennes frågor. Det var ju precis det som hon hade gått och funderat på. Resten av
lektionen fick hon inte gjort så mycket. Hon satt mest och tänkte på hur hon kunde märka att Gud
fanns. Om hon såg något av Guds vind.
När Lisa kom hem gick hon direkt upp på sitt rum och tog fram Frälsarkransen. Hon tittade en gång till
på den svarta pärlan. Den var fortfarande lika svart, men om man höll fram den lite i höstsolen, då
blänkte den faktiskt lite grand. Det kanske var så att den svarta, mörka pärlan skulle man hålla fram
mot Jesus så att han fick lysa på den, så att den blev lite mindre svart och mörk.
Gunilla Karlsson
25
Uppståndelsepärlan (1 vit pärla – likadan som doppärlan)
– Jesus vann över döden och uppstod. Därför kan jag vara glad
över det hopp som jag får leva i nu och det som kommer – det
eviga livet.
Att läsa: Berättelse ”Post- och påskpresent”
Bibelanknytning: Den tomma graven (Matt 28:1-9)
Fler bibelord för fördjupning: Joh 20, Rom 6:3-9, Upp 21:1-6, 22:1-6
Undervisningstips: l Fri! Frihet. Från rädsla på långfredagen till glädje hos
lärjungarna över Jesu uppståndelse.
Konkretionstips:. l En vuxen surras – Reflektioner – surrningen klipps upp –
reflektioner. l Gestalta ljusets seger över mörkret– livet seger över döden.
(Barnen komma på?) l (Påskliljor, ljus, glad musik, klä i lucialinne, gör
jubeldans – typ ”raketen” eller ringdans med jublande händer.
Sånger:
Yngre: På Golgata stod det ett kors (Glad sång, BV-förlag)
Äldre: Uppstått har Jesus, hurra, hurra (Sv Ps 612)
Berättelser att läsa: Vägen är öppen (dr 98 – nr 13) Jeremias påskägg (dr 99 –
nr 12)
Vers/bön/bibelord till pärlan: Välj en!
I ditt ansiktes ljus har jag frid.
Jesus Kristus – vårt hopp (1Tim 1:1)
Herren är mitt ljus och min
frälsning. (Ps 27:1)
Ty så älskade Gud världen
att han utgav sin enfödde Son,
för att den som tror på honom
inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.
(Joh 3:16)
Endast i Gud har du din ro, min själ,
ty från honom kommer mitt hopp.
(Ps 62:6)
Berättelse till Uppståndelsepärlan
Post- och påskpresent
Stina sitter i hammocken och pillar på sitt nya armband. Det kom med posten igår. Igår morse var det
en alldeles vanlig dag mitt på sommarlovet, men så kom posten, och där fanns det ett litet paket från
Fredrik och Linn. Sedan var det inte någon vanlig dag längre.
– Men Stinagumman, sa mamma och kramade Stina, att jag har glömt att det är din dopdag!
För elva år sedan var igår en söndag. Kvällen före hade Fredrik och Linn kommit med tåget från
Göteborg, där de bodde då för att de gick lärarutbildningen. På söndagsmorgonen hade mamma och
26
Fredrik tagit på Stina en vit tröja och vita strumpbyxor, och Linn hade noga strukit den jättegamla
dopklänningen. Pappa hade fotograferat alltihop – massor av bilder blev det. Det är därför som Stina
vet alltihop, fastän hon egentligen inte minns. De hade åkt till kyrkan i god tid så att de kunde ta på
Stina dopdräkten där, för annars skulle den ha blivit så skrynklig i bilbarnstolen.
Och vartenda år sedan dess brukar Fredrik och Linn skicka något till Stinas dopdag – en bok, eller en
skiva. En gång fick hon en film. De brukar också ringa på kvällen och sjunga ”Bred dina vida vingar”
och ”Må din väg gå dig till mötes” på telefon. Det gör de fastän de bor jättelångt nere i Skåne nu och
inte alls nära Stina.
De pratar med varandra ibland annars också. Pappa brukar säga till Stina att hon ska mejla till dem
när han är extra nöjd med någon bild han har tagit av henne, så att hon kan bifoga den. Men dopdag
är i alla fall något speciellt. Fredrik och Linn är Stinas faddrar. Det är också något speciellt. Och i år
kom det ett armband.
Stina tittar på papperet som följde med. Hon blundar och fingrar på pärlorna, och så tittar hon var hon
hamnar. Sedan letar hon på beskrivningen och försöker lista ut namnet på pärlan som hon håller i.
Det är en av de stora, vita pärlorna. Inte doppärlan, nähä. Det hade ju annars passat finfint…
Uppståndelsepärlan är det!
Hon tittar noga på den.
– Pappa, ropar hon, vad är uppståndelse?
Inget svar.
– Pappa! ropar hon igen. Vet du vad uppståndelse är för något eller inte?
Pappa tittar ut genom det öppna fönstret i datorrummet och ser lite yrvaken ut. Han tänker lite, och så
säger han:
– Du Stina, du vet ju att jag är ganska dålig på att förklara saker.
Det har han faktiskt rätt i. Han är mycket bättre på att fotografera!
– Men jag vet vad vi kan göra. Vi ringer till Anders, säger han.
Anders, det är prästen som döpte Stina då, för elva år sedan. Stina träffar honom ganska ofta i kyrkan
och på juniorerna. Hon har pratat med honom i telefon när han har ringt, men hon har aldrig ringt upp
själv. Det är lite pirrigt.
– Nej men är det du som ringer, Stina? säger Anders och låter glad.
– Jag skulle vilja fråga om du kan förklara vad uppståndelse är för något, för det kan inte pappa, säger
Stina jättefort.
– Hur kommer det sig att du tänker på det idag? frågar Anders.
– Jo för igår var det min dopdag och då fick jag ett armband och det finns en pärla som heter
Uppståndelsepärlan på det, säger Stina.
– Vilken bra sak att få! säger Anders.
En liten stund senare går Stina in till pappa. Hon har skrivit upp några stödord på ett gammalt kuvert
som låg vid telefonen.
– Vet du att påsk och dop hör ihop? säger hon.
Pappa tittar upp.
– Vad sa Anders? frågar han.
– Lyssna nu! säger Stina… Jesus blev levande igen på påskdagen fastän han hade dött på riktigt på
långfredagen – och blivit begravd och alltihop – för Gud är mycket starkare än döden.
– Just det, säger pappa. Och sedan dess har Jesus aldrig dött mer.
– Det var det jag skulle säga, säger Stina. Du får inte förstöra! Jesus har aldrig dött mer, och han lever
fortfarande. När du och mamma bestämde att ni ville att jag skulle döpas, så var det för att jag också
skulle få… evigt liv, sa Anders… med Jesus.
– Precis, säger pappa. Det var det vi ville.
– Och ni bad Linn och Fredrik att vara faddrar åt mig för att det skulle finnas fler än ni som påminde
mig om Jesus, fortsätter Stina. Men vet du?
– Vad? säger pappa.
– Jo, att förr i tiden så hällde inte prästen vatten på bebisen, utan han doppade hela bebisen i vatten.
Anders sa att det var som att bebisen blev tvättad, eller som att bebisen drunknade, fast när den kom
upp ur vattnet så hade den fått ett liv till … och vet du?
– Nä, säger pappa. Vadå?
– Jo, att förr i tiden brukade de döpa folk på påskvakan, mitt i natten du vet, så att de fick sitt nya liv
precis samtidigt som alla firade att Jesus hade blivit levande igen.
– Och vi som tyckte att det var så fint att det var sommar och sol på din dopdag, säger pappa.
– Jag vet, säger Stina. Du tog jättefina bilder. Så det gör inget. Jag tycker om att ha min dopdag på
sommaren. Anders sa att i himlen där man lever sitt eviga liv kan det mycket väl hända att det är
precis så här fint som idag. Det sa han. Så nu går jag och sätter mig i hammocken och kollar på några
pärlor till.
Anna Braw
27
Se er omkring! (extraberättelse Gudspärlan)
Familjen Persson var på semester och tog sig en tur med bilen.
– Titta på den! Den liknar Pippi Långstrumps häst! utbrast Mia.
På en äng som de körde förbi stod en vit häst med svarta prickar. Den såg ut precis som Pippis häst.
– Pippi måste vara superstark som kan lyfta sin egen häst, sa Martin. Hon måste vara nästan lika
stark som Gud!
– Vad tramsig du är! sa Mia. Gud går väl inte runt och lyfter hästar! Och förresten så finns väl inte
Pippi i verkligheten?
– Men vi såg ju henne i Vimmerby igår! protesterade Martin. Och har du inte sett henne på film va?
Egentligen visste Martin att flickan som de träffat på ”Astrid Lindgrens värld” igår, bara var utklädd till
Pippi Långstrump. Hon var heller inte alls så söt som Pippi var i filmen.
– Pippi är ju bara en flicka som Astrid har hittat på, sa Mia överlägset. Och sen har hon hittat på och
skrivit en hel bok om henne. Du vet ju också att film är nåt man hittar på och gör.
Martin blev störtsur på Mia. Mest för det retsamma sättet hon sa det på. Det lät som hon snackade
med ett småbarn.
– Hur kan man egentligen veta att Gud inte bara är något som människor har hittat på? frågade han
efter en stund.
Mia bara glodde på Martin.
– Det är väl annorlunda med Gud!
– Varför det? envisades Martin. Har du nånsin sett Gud kanske?
– Näe, det måste ju Mia hålla med om.
Mamma som körde hade hört allt vad barnen pratade om.
– Det finns ingen som har sett Gud, sa hon. Men vi kan på alla sätt se allt fint som han har gjort. Se er
omkring! Se på bergen och skogen och djuren. Om inte Gud hade funnits, hur hade jorden och allt
som finns på den då blivit till? Nej, Gud är inte nån som vi människor har kommit på.
– Det är nog istället så att det är han som har kommit på oss, sa Mia!
– Och det har han gjort rätt bra tycker jag! inflikade pappa. Ja, det måste vara fantastiskt att vara en
så duktig författare som Astrid Lindgren. Hon hade verkligen bra fantasi och har hittat på och skrivit
om många olika människor. Men det måste vara ännu mer fantastiskt att vara Gud. Han kan också
göra de människor han hittar på!
ur Börnebladet av Bente Graugaard Nielsen
övers o bearb B. Månsson
I bibeln står det:
Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du Gud.
(Ps 90:2)
28