vey-material: de kan vara beroende
av matmetoderna.
I kapitel 6 visar forfattaren med
hjalp av dagboksinstrumentet att
tackningsprocenterna varierar kannbart med årstider och forekomst av
helgdagar: sarskilt under de två sista veckorna sker snart sagt en fordubbling av konsumtionen. Lemmens påpekar också aU tidsfaktorn
orsakar två slags variationer: forutom aU den individuella variationen
i drickandet (sarskilt dryckesfrekvensens slumpmassighet) orsakar
en slumpmassig varians ger valet av
kartlaggningstidpunkt på tidsaxeln
systematiska skillnader, som bl.a.
forsvårar en jamforeise mellan olika
survey-resultat.
Temat i kapitel 7 ar huruvida det
faktum aU alkoholkonsumtion ar ett
omtåligt område och frågorna kan
uppfaUas som hotande påverkar resultaten. Återigen har Lemmens en
empirisk forskningsrnetod: han jamfor det drickande respondenten
uppger med uppgifter från makenl
makan. Resultaten ar inte sarskilt
oroande med tanke på surveyundersokningars validitet: det fanns
inga markbara skilInader mellan de
intervjuade kvinnornas och deras
mans rapporter. Hos de intervjuade
mannen gav veckobedomningarna
litet hogre konsumtionsmangd an
makarnas uppgifter, men QF-index
åter något lagre. Allmant sett motsvarade makarnas och de intervjuades uppfaUningar val varandra. Diskordans mellan makarnas uppfattningar kunde forklaras med forekomst av alkoholproblem och en relativt hog konsumtionsnivå. Kanske
på grund av makenlmakans mojlighet aU folja med, okade andelen alkohol som konsumerats utanfor
hemmet diskordansen, medan ett
rutinpraglat vardagsliv rninskade
den. Vidare framgick aU också dessa resultat berodde på matmetoderna.
Min egen uppfaUning ar aU Doksum-metodens bidrag till alkoholforskningen ar ganska anspråkslost.
Foljande exempel kan kanske belysa
deUa. Det ar allmant bekant att man
grovt kan beskriva alkoholkonsumtionens fordelning i en normalpopu-
lation med en lognormal kurva. En
foljd av detta ar att fordelningarna
av de konsumtionsmangder, uttryckta på den logaritrniska skalan,
som Lemmens behandlar, också de
grovt se U, ar normalt fordelade.
Normalfordelningen får till foljd aU
alla konsumtionsfordelningar kan
transformeras till varandra med en
linear transformation. Om normalhypotesen ens i grova drag galler ar
det naturligt att forvanta sig att man
inte med Doksums icke-parametriska, grafiska metod kan avvisa hypotesen att fordelningarna har samma
form. Icke desto mindre kan en mera specifik och sålunda starkare test
av normalantagandet leda till att
man overger hypotesen. Sålunda
blir en tolkning av Lemmens ickeparametriska resultat bara att man
inte med hjalp av dem kan overge
antagandet om fordelningens lognormalitet.
Man bor också beakta att ickeparametriska jarnforelser inte berattar desto mera om monster for hur
inviders konsumtion forandras an
vanliga parametriska jamforelser av
konsumtionsfordelningarnas form.
Lemmens tycks på vissa punkter vara litet ambivalent nar han talar om
forandringsmekanismer och bygger
sina påståenden på fordelningar
som harstammar från olika tidpunkter, olika urval. Å andra sidan visar
Lemmens i sammanfattningskapitlet att han ar medveten om detta,
nar han sager att regelmassigheten i
fordelningens form inte nodvandigtvis avspeglar forandringar på
individnivå. Modeller for hur konsumtionen forandras på individnivå
kan man givetvis på ett hållbart satt
endast undersoka med longitudinellt material, inte med forandring-.
ar i fordelningsformen. Regelmassigheten hos och forandringarna i
fordelningens form har inga entydiga motsvarigheter på individnivå,
utan ar ofta kompatibia med flera
alternativa modeller for hur indivders konsumtion forandras.
Daremot gor den noggranna jamforelsen av olika konsumtionsmått,
diskussionen om dagboksinstrumentets anvandning vid surveyundersokningar och kartlaggningen
-
303-
av olika felkallor for konsumtionsmatningars validitet och kvalitet att
Lemmens arbete ar ett viktigt och
unikt empiriskt arbete. I artiklarna
tillampas också en rad moderna statistiska tekniker for att faststalla empiriska problem och aven om vissa
detaljer kan bli oklara behålls genomgående en bra balans mellan
problemstallning, statistisk analys
och diskussion. Boken rekommenderas for alIa som anvander surveymaterial och planerar konsumtionsundersokningar. Det vore idealt om
en del av de stora penningsummor
som laggs ner på intervju- och enkatundersokningar reserverades for
en kartlaggning av forskningsresultatens tillforlitlighet, såsom man
gjort i Nederlanderna.
Timo Alanko
LITTERATUR
Doksum, K.A. & Sievers, G.: Plotting with confidence: graphical comparisons
of
two
populations.
Biometrika 63 (1976): 53-68.
ProfessionelI hjalp
åt drinkare
Lehto, Juhani: Juoppojen professionaalinen auttaminen. Tutkimus liiiiktirien, sosiaalityontekijoiden ja poliisien juoppauteen kohdistamasta
tyostii ja siihen kohdistuvien professionaalisuusodotusten vaikutuksesta. Tutkimuksia 1/1991,
Helsinki: Sosiaali- ja terveyshallitus, 1991.
(Professional help for drunkards. A study of the
work of physicians, social workers and police
officers with drunkenness and of the effects of
expectations of professionalism in this work.l
Juhani Lehtos avhandIing "om professionell hjalp åt drinkare" undersoker hur halsovårdslakare, socialarbetare inom socialvården och på
A-klinikerna, och ordningspolisen i
sitt arbete hamnar i kontakt med
" drinkare" .
Vad "dryckenskap" ar definierar
Lehto inte sarskilt exakt, men han
tycks ayse ungefar detsamma som
Jellinek med sitt allrnanna begrepp
alkoholism; "any use of alcoholic
beverages that causes any damage
to the individual or society or both"
(Jellinek 1960, 35). Det ar aIltså ett
opreciserat empiriskt allmanbegrepp,
som ar anvandbart nar man skaIl
identifiera det fenomen eller den
samling fenomen man undersoker,
men som inte påstår något om dess
djupare vasen. Ordet "dryckenskap" sager Lehto att han anvander
for aU det teoretiskt ar neutralare an
andra mojliga alternativ (jfr Makela
1987).
Professionalitet ar det centrala tema som boken kretsar kring - eller
egentligen (som underrubriken anger) professionalitetsforvantningarna: hur professionalitetsforvantningarna forrnar hjruparbetet, hur
de anstaIlda reagerar på dessa forvantningar och vad som blir foljden
av detta. Med professionalitet menar Lehto framfor aIlt att yrkesverksamheten grundar sig på vetenskapliga resultat. Han viIl klart sarskilja
det från något som ar enbart yrkesskicklighet.
Det viktigaste originalmaterialet i
Lehtos arbete utgors av temaintervjuer med 21 lakare, 21 socialarbetare och 18 poliser. Vid tolkningen av
sitt material tar Lehto stod av storre
survey- undersokningar, såsom 1984
års dryckesvaneundersokning och
de berakningar av missbruksarenden inom oppenvården som gjordes
av social- och halsovårdsmyndigheterna år 1987.
Lehtos avhandling ar synnerligen
rik. Mestadels ar framstallningssattet klart och tydligt, utan onodigt
krångel. .Andå ar det inte latt att få
något grepp om boken som helhet.
Intressanta resonemang och analyser blir ofta liksom hangande i luften nar man hoppar tiIl nasta amne.
Sj alva huvudtemat eskorteras
man igenom på ett rimligt satt, men
resultaten ar, tycker jag, inte sarskilt
overraskande. En snav professionalism ar inte tillracklig om man vill
bena ut dryckenskapens karnproblem. Ingen yrkeskår har en sådan
vetenskaplig kunskap om dryckenskap, att aIla de vasentliga problem, som kan forknippas med
dryckenskap, och som den stoter
på, skulle kunna få sin losning. Men
vem trodde det? Bokens retorik bygger ganska långt på antagandet att
sådana orealistiska professionalitetsforvantningar ar allmant forekommande, men boken gor inte mycket
for att visa att det ar så. Nå, jag tror
att forvantningarna finns; någon
kan till och med ta kraven på allvar
och annu fler betrakta dem som
komplikationer, något man inte tror
på men inte heller vågar betvivla,
åtminstone inte hogt (i varje fall inte
innan Lehtos bok kom ut).
På oformågan att uppfylla professionalitetsforvantningarna reagerar
man enligt Lehto på tre satt. Ett ar
att begransa arbetet till de element
av dryckenskapen som motsvarar
ens yrkesmassiga sakkunskap: lakarna till de somatiska besvaren, socialbyråns socialarbetare exempelvis
tiIl administration av stodformer,
polisen tiIl uppratthållandet av lag
och ordning. I den andra klassen av
reaktioner buntar Lehto ihop två saker, som enligt min mening ar
mycket olika: aU enbart presentera
sin expertis och att helt avvisa aIla
krav på speciell sakkunskap. Om
båda dessa har han vissa intressanta
påståenden, men de ser andå ut
som olika reaktionssatt. Det kravs
ett stort mått cynism for att deklarera att all boklardhet ar vardelos och
bor forpassas till papperskorgen,
och samtidigt spela en roIl dar detta
papperskorgsspråk ar det centrala
arbetsredskapet. - Det tredje sattet
ar att forsoka få hjalp av experter
från andra områden.
Man kan forstå strategierna att
reagera på orealistiska professionalitetsforvantningar, men de får tråkiga foljder: dryckenskapens svåraste
problem tenderar att hamna utanfor
ramen for det man behandlar, de
element i arbetet som inte hor tiIl en
snav sakkunskap mystifieras (" sunt
fornuft" o.likn.) och klienterna
skickas från den ena luckan tiIl den
andra.
Boken innehåIler en 'mangd intressanta skissartade empiriska ty-
-
304-
pologiseringar. Lehto belyser från
olika håIl i vilka situationer, inom
vilka tolkningsramar och vilka sidor
av dryckenskapen som de tre yrkena moter i sina arbeten. Exempelvis
i hrusostationslakarens arbete (1)
kan patientens dryckenskap (vanligtvis val en akut berusning) forsvåra diagnostisering och vård av
den egentliga sjukdomen, (2) kan
dryckenskapen vara en livsstilsfaktor som bidrar till den egentliga
sjukdomen, (3) kan dryckenskapen
vara den viktigaste orsaken till den
egentliga sjukdomen, (4) kan dryckenskapen vara ett symptom på den
egentliga sjukdomen och slutligen
(5) kan man anse att dryckenskapen
ar den egentliga sjukdom som lakaren forsoker bota. Nar Lehto också
typologiserar de situationer, dar de
tre yrkeskårernas representanter
moter alkoholproblem, respektive
de satt, på vilka de pratar om dryckenskap, och den arbetsorientering,
inom vilken de antingen ingriper
mot drickandet eller inte gor det, ar
det klart att man inte kan tranga sarskilt djupt. Som inventering ar arbetet dock hedervart och torde innehåIla många ideer som vore varda
att utveckla.
Lehtos forslag till losning av professionalitetsforvantningarnas
dilemma sammanhanger med hans
diskussion om de moraliska och
"dramaturgiska" elementens andel i
bernotandet av alkoholproblem.
Lehto lånar den Foucault- inspirerade kritiken av makten, som tranger
sig på overaIlt, men forstår aU om
allt ar maktutovande forlorar begreppet sin analytiska formåga. Det
racker inte att avsloja att hjalparbete
har moraliska, kontrollerande och
vardebemangda element. Det leder
inte sarskilt långt att man påvis ar att
tin arbetet hor ett framtradande i en
yrkesroIl med "dramaturgi" och
iscensattning, såsom lakarrock och
en viss rumsdisponering . Det ar
oundvikligt aU arbete forknippas
med moral och rollframtradande.
Men man kan dock forhåIla sig till
dessa på olika satt. Lehto foreslår att
man ar så oppen som mojligt. Också
moraldiskursen kan vara en verksamhet i enlighet med Habermas'
kommunikativa ideal: stravan till
samforstånd, en viixelverkan, och
inte enbart en strategisk verksamhet
dår den professionella hjalparen forsoker få till stånd en viss onskad
forandring hos klienten. Man behover inte heller fOrdoma det att man
upptrader i yrkesroller: om såviil
den som skall bli hjalpt som hjiilparen år medvetna om rollerna år de
nyttiga. Lehto har många intressanta exempel på de "iscensattningar" i
vilka lakare, socialarbetare och poliser framtrader i sina roller. Det år
inte fråga om "enbart iscensattningar" eller" enbart roller" utan om någonting med vars hjalp man får till
stånd något "verkligt".
Lehtos granskning av hjiilparbetets moraliska dimension år viilkommen, men på många satt år det bara
en borjan. Håbermas åtskiljande av
verksamhet som samforstånd och
verksamhet som strategi ar i praktiken inte så tydlig och anvandbar
som man kunde onska. Jag vet inte
vad som skulle bli fOljden av att den
professionella hjalparen alItid skulle
meddela sin klient exempelvis att
han betraktar dennes problem utgående ifrån att sjalvbehårskning år
idealet. Dessutom tror jag att det
finns en sådan oppenhet. For att
verkligen undersoka probiernen
borde man analysera de situationer
dår kommunikationen forsiggår, det
racker inte med intervjuer med de
professionella hjiilparna. I samband
med detta tema blir Lehto fOr ovrigt
enligt min mening litet mastrande i
forhållande till sina intervjupersoner: han fordorner en anstalld vid
A-kliniken fOr att denne tror sig
kunna bedoma om hans· klienters
foriindringsplaner ar orealistiska.
Jag år saker på aU somliga av dem
kan det, och Lehtos exempel overtygar inte om aU den ifrågavarande
anstiillda har for stor tilltro till sin
formåga i detta avseende. Detta var
fOr ovrigt det enda stalle dår jag
upplevde att Lehto inte gjorde rattvisa åt det uttalande han citerade. I
detta avseende avviker Lehto i sitt
arbete till sin fordel från många andra forskare, med Besserwisser-attityder då de anviinder intervjuuttalanden.
Lehtos lOsning på professionalitetsfOrvantningarnas dilemma år
alltså en battre professionalitet och
eU synliggorande av arbetets moraliska och dramaturgiska aspekter.
Om man vill komma vidare från
detta måste man snart borja diskutera sjiilva de moraliska frågor som år
-
305-
narvarande i olika situationer. Man
blir exempelvis tvungen att ta stiillning till Stanton Peeles uppfattning
att man behover riktiga Varderingar
for att minska alkoholproblemen:
"Sorne of the values that we need
more ... are values toward health,
moderation, and self-control; achievement, work and constructive activity; larger purposes and goals in life; social consciousness, concern for
the community, respect for other
people, and mutuality in human relationships; intellectual and selfawareness; and acceptance of personal responsibility for our actions."
Jukka-Pekka TakaIa
LITTERATUR
Jellinek, E.M.: The disease concept of alcoholism. Hillhouse Press,
New Haven 1960
Makela, Klaus: Alcoholics and other drunks. British "Journal of Addiction 82 (1987): 1063-64
Peele, Stanton: A moral vision of
addiction: How people's values deterrnine whether they become and
remain addicts. The Journal of Drug
Issues 17 (1987):2, 187-215.
