I väntan på Livets krona
Brevet till Smyrna. Upp.2:8–11
Av: Johannes Djerf
Hur kommer det sig att just jag måste genomlida detta? Har du tänkt så
någon gång? Jag tror på Gud och jag försöker göra rätt för mig i det
mesta, men ändå så måste jag lida och stå ut med anklagelser och
förlöjligande för att jag valt att följa Jesus. Varför är det så? Tillhör
lidandet det kristna livet och i så fall, var är Gud som är alltigenom God, i
allt detta? Jag tror inte vi kommer fram till alla svar idag men jag tänkte
att vi i alla fall skulle beröra denna stora fråga och vi ska börja i staden
Smyrna.
Ca.50 km norr om staden Efesos längs Asiens västkust hittar vi denna
stad. Smyrna, som i dag kallas Izmir i det nutida Turkiet. En stad som
hade ca 200 000 invånare. Här fanns det en enorm skönhet, praktfulla
byggnader och en blomstrande handel. Bortsett ifrån invånarantalet och
västkusten, så ja, ganska likt Törestorp faktiskt. I Smyrna fanns också en
livlig kristen församling som troligen grundats under Paulus tid i Efesos.
Många goda förutsättningar alltså, för vad vi skulle kanske kalla ett
enkelt, rikt och lyckligt liv. En härlig och välmående stad med mycket
arbete, och en fin församling att gå till på söndagen. Men vardagen för de
kristna i Smyrna var allt annat än enkel. Den innehöll svårigheter och
lidande efter lidande, även om man bodde i en blomstrande kuststad.
Genom sin tro och sin verksamhet hade församlingen dragit på sig
omgivningens kritik. Här fanns det många judar som motsatte sig starkt
den kristna tron. De judiska ledarna anklagade de kristna för förräderi mot
kejsaren, och i en sådan atmosfär som fanns i Smyrna präglad av det
romerska herraväldet, så var förföljelse och lidande oundvikligt för den
som valt att följa Jesus. De kristna hade de romerska myndigheternas
ögon på sig och utsattes för hån och hot. Ja, de kunde till och med mista
sitt eget liv.
Jag tror att de många gånger brottades med sig själva om deras tro var
värt allt detta. De var nog många gånger frestade att bara ge upp, eller i
alla fall gå en medelväg, tona ner sin tro och låta judarna få det inflytande
som de ville. Precis på samma sätt som du och jag blir frestade att inte
låta vår tro få påverka oss allt för mycket.
Vi lockas av att inte låta vår tro bli vår identitet pågrund av frågorna, de
elaka skämten kanske eller förolämpningarna som kan komma som följd
ifrån sin jobbarkompis eller klasskamrat. Vi är rädda för att stöta oss med
någon annan. Vi vill att alla ska tycka om oss och våra åsikter, så därför
frestas vi inte bara av tanken att låta vår tro bli en privatsak utan vi låter
det också bli en verklighet ibland.
Jag tänker på min egen tid på gymnasiet då jag många gånger fick lida för
min tro. Jag var ensam kristen i klassen och nästintill ensam kristen på
hela skolan kändes det som ibland, bestående av 800 elever. Jag hade
bestämt mig tidigt för att stå upp för min tro, men motgångarna var vissa
dagar många ifrån både mina klasskamrater och lärare. Och de kniviga
frågorna, hånandet, förlöjligandet av min tro gjorde att jag många gånger
frestades till att tona ner min tro. Vissa dagar valde jag medvetet att inte
ta på mig mitt kors runt halsen för jag visste vilka blickar och frågor som
följde. Jag var rädd för lidandet. Och jag tror att det är likadant för oss
alla. Vi är rädda för lidandet och därför så tror vi att medelvägen för vår
tro är den bästa och lyckligaste vägen att gå.
Men Jesus, trons grundläggare talar om en annan väg för dig och mig.
Långt ute på en ö ute i det egeiska havet så befinner sig Johannes. Som
under en Gudstjänst blir fylld av Guds Ande och ser en syn. En syn som
berör 7 församlingar i mindre Asien. Bl.a. Efesos som vi pratade om sista
helgen i augusti och församlingen i Smyrna. Och när talet sju finns med i
Uppenbarelseboken så kan vi veta att det talas om helhet. Alltså så är
budskapet i denna syn som Johannes får i uppdrag att skriva ned också
riktat till kyrkan som helhet. Detta brev var till kyrkan på den här tiden
men det är också till oss idag här i Törestorp, den här söndagen. Inte till
nästa sommar eller 3 år fram i tiden utan just nu, idag, så ska vi lyssna
och ta emot dessa ord ifrån Jesus själv.
Vi läser Upp.2:8–11.
Speciellt med det här brevet är att det inte finns något att anmärka på.
Lidandet som församlingen upplever beror inte först och främst på
snedsteg i församlingen utan yttre omständigheter, och därför så är det
här brevet bara en enda stor uppmuntran, att Gud har kontrollen.
Johannes börjar med att presentera avsändaren som inte är han själv
utan Jesus Kristus. Som är den första och den siste, han som var död och
har fått liv igen. Jesus är den som varit med ifrån början och kommer
vara med till slutet. Ord som vi nästan hör varenda söndag och ibland
kanske tycker blir lite tjatiga nästan men vi behöver upprepa de här orden
att Jesus är med oss alla dagar.
Vi behöver hålla detta ord, Guds ord levande i nuet, för när vi är mitt i
lidandet så är de så lätt för oss att tappa bort det. När Gud känns långt
borta, när de tunga dagarna kommer så behöver vi plocka fram de här
orden ifrån vårt förråd som talar om att du är inte ensam i din smärta.
När du lider, lider han med dig! Orsaken till lidandet har vi inte alla svaren
på men ett är säkert, och det är Jesus egna ord, ”Jag är med dig alla
dagar”. Det är precis lika levande ord som när Gud i skapelseberättelsen
säger varde ljus och det blev ljus. Han känner ditt lidande! Han vet var du
får utså, han vet var du kämpar med och får gå igenom. Genom att Jesus
själv vet hur det är, för han har själv fått lida. Har du någon gång känt att
du blivit föraktad, på grund av din tro. Känner du att människor inte
räknar med dig, överger dig, vill inte titta i ögonen på dig, och kan inte
respektera dig för din tro. Jesus vet vad du går igenom. ”Han var föraktad
och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med
lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade
honom för intet”, står det i Jes.53:3. Jesus blev motarbetad. Han fick till
och med uppleva hur hans närmaste lärjungar, de som sa sig älska
honom, vände honom ryggen när han som mest behövde deras tillit, då
han hänges upp på ett kors. Han kan till fullo förstå dig, eftersom han har
lidit mer än vad du och jag någonsin kommer att göra.
”Jag känner ditt lidande och din fattigdom, men du är rik. Jag vet hur du
hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans
synagoga.” Smyrna var som sagt en rik och en blomstrande handelsstad.
Hur kom det sig då att de kristna beskrivs som fattiga? Vi får inget riktigt
svar men kanske berodde deras fattigdom på att de kände sig andligt
fattiga men jag tror också det handlade om en annan fattigdom. De
kanske undvek oärliga affärsmetoder. Kanske var det så att ingen ville
handla med dem eftersom de var kristna. Det som jag tror att många i vår
tid och inte minst här i Törestorp och Hillerstorp kompromissar med för att
behålla sitt jobb och för att känna sig rika. Men grejen är att Jesus inte ser
på saker och ting så som människorna i Smyrna gjorde och som du själv
eller din omgivning gör. Du kanske tycker att du är fattig när du tittar på
den konkurerande industrin i samhället, kompisens vänner med hög
status eller grannens nya Volvo, men du är rik. Tänk om du istället kunde
se dina skatter i himmelen. Tänk om du kunde se vem det är som står till
ditt förfogande, dag och natt! Tänk om du kunde se vem du är och vad du
har i Jesus! Du är rik! Även om ett helt samhälle ropar ut något annat!!
Skatten i att vara ett Guds barn och tillhöra Guds folk, Guds familj,
innebär att du är den rikaste på hela den här jorden!
Något som vi verkligen behöver påminnas om. För en av de saker som jag
upplevt som mest tragiska under min tid i Törestorp är att just denna
sanning verkar glömmas bort när man lider som mest. När man på något
sätt lider för sin tros skull. När ens tankar bara är ett enda stort virrvarr
av lösa trådar när man tänker på Guds ord gentemot ens jobbarkompis
eller sitt barns sätt att tänka. När man frestas gång på gång till att gå den
här medelvägen och tona ner sin tro. När man lider av dåligt
självförtroende inför Gud och andra människor i kyrkan för man tycker att
man inte lever upp till uppdraget att göra folk till lärjungar, ja då stannar
man hemma. Eller när man lider av sjukdom, av brustna relationer eller
något annat motstånd i livet så gömmer man sig. Gräver ner sig och vill
inte visa sig ibland oss andra i församlingen. Det är nästan som att man
skäms inför oss andra för att man mår dåligt både när det handlar om det
yttre och när det handlar om det inre. Man är rädd för vad andra
människor ska tycka och tänka. Kommer de andra att bry sig eller inte?
Det är nog bara jag som lider av sådana här saker… och jag vill ju inte
visa mig svag.
Vilket hör mycket ihop med att vi fått för oss att tror man på Jesus, älskar
man honom så ska varje dag vara en fest och befriat ifrån lidande. Men
jag skulle vilja säga att det är tvärtom. Följer du Jesus och älskar honom
så är lidandet oundvikligt! Jag är faktiskt beredd att säga att jag tror att
den som aldrig har lidit eller lider något för sin tro har heller inte vågat
möta Guds kärlek på djupet. Den är tung! Vad menar jag då? Jo, jag tror
att älskar du och jag Jesus, så kommer vi också låta han påverka oss. Och
Jesus är annorlunda, Guds ord strider ofta emot den här världens
värderingar och levnadssätt, vilket kommer bidra till att du och jag också
blir annorlunda och kommer få möta motstånd för vår tro. Hänger du
med!? Lidandet tillhör den som vill följa Jesus! Lidandet i sig tror jag aldrig
är något gott och som Gud vill att du ska gå igenom. Men Gud kan på så
många olika sätt använda lidandet och vända det till något gott. Gud kan
genom lidandet dra oss närmare Jesus, och jag tror att många utav oss
upplevt det. Min prövotid på Gymnasiet var inte lätt men när jag ser
tillbaka på den så var det en fantastisk tid för min tro, då jag växtes och
formades mycket till den jag är idag. Och så är det. Gud kan använda
smärtsamma upplevelser för att bygga upp vår karaktär och vårt inre men
också för att våra liv ska bära mer frukt.
Smith Wigglesworth har sagt att ”stor tro är resultatet av hård kamp,
stora vittnesbörd följer på stora upplevda svårigheter och stora segrar kan
bara komma efter stora prövningar.”
Och det är här som församlingen kommer in. För i detta lidande, i
prövningarna och den här perioden av kristen mognad så behöver vi
andra som visar på Jesus och hur han kan arbeta och ta oss ut vårt
lidande. Vi är Jesu kropp, alltså vi lider tillsammans med dig! Precis som
Jesus är närvarande mitt i ditt lidande. Det är det som är församlingens
uppgift, att vara till för den som lider! Vi, tillsammans är till för dig som
lider av obehagliga frestelser, för dig som är tyngd av synd och skam. Vi
är till för dig som är sjuk, för dig som hungrar och för dig som känner dig
svag i din tro och som kanske inte riktigt ser det i tron som du vill se.
Jesus bekämpade lidandet när han mötte det. Han gav mat till de
hungriga, helade de sjuka och uppväckte de döda. Han visste att hans
uppgift var att predika glädjebudskapet för de fattiga, förkunna frihet för
fångar, ge blinda synen åter och ge frihet åt de förtryckta. Och vi är
kallade att gå i hans fotspår. Och eftersom vi tror att hans närvaro är mitt
ibland oss här i firandet av Gudstjänsten så finns rummet för allt detta!
Här finner vi tröst i vårt lidande. Gud vill trösta oss var och en i alla våra
svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud också kan trösta
var och en som har det svårt. Du får i församlingen fira att Jesus är den
som var död men har fått liv igen. Alltså han tar på sig ditt lidande. Men
inte bara det. Han visar att han uppstår, han ger dig liv. Nytt liv. Jesus gör
dig fri. Han visar att han är den förste och den siste och säger ”Jag är med
dig”. Och här ibland oss andra kan du få uppleva hur frimodigheten
kommer till dig för vi har de flesta av oss samma erfarenheter som du har
av att inte alltid ha det mod som behövs inför uppdraget. Här får du ny
kraft, här får du ord, här finner du svar på frågor, och du får i din tur ge
vidare av detta också till oss andra. Du kan få känna vissheten i ditt inre
att du är rik! Kan vi inte bestämma hör ni! Att nästa gång som du mår
dåligt, lider av någon anledning, göm dig inte hemma! Utan kom hit!
”Var inte rädd för vad du kommer att få lida. Se, djävulen skall kasta
några av er i fängelse för att ni skall sättas på prov, och under tio dagar
kommer ni att få utstå lidanden. Var trogen intill döden, så skall jag ge dig
livets krona”.
När det här står om att de ska kastas i fängelse så kan det lätt uppfattas
som att det rörde sig om en mildare bestraffning, eftersom vi vet att de
var hotade till döden. Men det är dock en missuppfattning. För i
romarriket så föregick oftast fängelsevistelse domens fastställande. Och
för den som vägrade delta i kejsarkulturen innebar domen i många fall
döden.
Kyrkofadern Ignatius berättar i sina brev om biskopen Polykarpus som var
biskop i församlingen i Smyrna troligen under den här tiden då de fick
brevet ifrån Johannes som Polykarpus också var lärjunge till. Och det
berättas att han 86 år gammal led martyrdöden för att han vägrade att
offra till den romerske kejsaren. Det sägs att han sa så här ”jag har i
åttiosex år tjänat Kristus, och han har aldrig svikit mig, så varför skall nu
jag svika Honom?". Polykarpos blev då levande bränd på bål, tillsammans
med tolv av sina lärjungar.
Och detta sker över hela vår värld. Människor kastas i fängelse, kristna
människor dör för att de valt att följa och stå upp för Jesus. Vi har svårt
att tänka oss in i ett sådant lidande eftersom det inte hör till vårt land,
inte ännu i alla fall, att få en kula i pannan om man visar att man har en
Bibel som du kan få om du är i Nord Korea t.ex. Men jag tror inte att du
och jag behöver söka upp sådant lidande för att verkligen veta vad
lidande är utan som vi redan nämnt idag så har vi även i vårt land
lidande, fast kanske i en annan form. Det stora, ja kanske det största som
vi lider av i vårt land är människofruktan som vi idag berört. Ett lidande
som bara har ont med sig. Rädslan över att stöta sig med någon.
Vilket många gånger har lett till att vi valt att kompromissa med vår tro
och med Guds ord. Tänk bara på äktenskap och homo frågan som varit en
stor fråga de senaste åren i kyrkan och i hela landet. Läser vi i Guds egna
levande ord, så hittar vi en väg ifrån Gud att följa. Men kyrkor över hela
landet är rädda för att få människor emot sig och därför så kompromissas
det överallt och inte bara med den frågan utan med många andra saker
också. Man väljer medelvägen istället för Guds väg, vilket jag tror
kommer få förödande konsekvenser. Vi tror att detta är kärlekens väg,
den rätta vägen att gå för att göra oss alla lyckliga. Men Guds ord varnar
för kompromisser! Bibeln talar istället om Gudsfruktan! Vilket inte handlar
om att vi ska vara rädda för Gud, var inte rädd säger Jesus. Utan
Gudsfruktan handlar om att vi ska älska honom först. Det är den lyckliga
vägen, även om det kommer innebära andra svårigheter och lidande, så
kan som vi har hört det lidandet istället vara ett lidande som stärker vår
tro, ett gott lidande.
Och Jesus uppmuntrar församlingen i Smyrna genom att sätta en definitiv
gräns för detta lidande. När det står 10 dagar så bör vi ta det symboliskt
för att det är en begränsad period, en bestämd prövotid. Vilket du och jag
även idag får ta till oss. Det lidande som vi kan få uppleva när vi väljer att
gå Jesu väg har ett slut. Det finns en utväg som Gud förberett.
Människofruktan är fullt av nederlag. Men vägen i att frukta Gud är inte
något nederlag.
De kristnas lidande i Smyrna skulle leda till döden men det innebar inte
att de förlorat. För efter döden väntar livets krona eller Livets segerkrans
som det står i en annan översättning. Ett uttryck som påminner om de
kransar som delades ut i samband med idrottstävlingarna som hölls
regelbundet i smyrna, men här delas de ut av honom som har besegrat
döden. I Jak.1:12 står det ”Salig är den som håller ut i prövningen, ty när
han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem
som älskar honom.”
Så, budskapet idag är, Älska Gud. Bevara din tro. Välj inte medelvägen,
välj inte kompromissandets väg utan håll ut, även om du får mycket emot
dig så är det lidandet bättre än människofruktans lidande. Jesus känner
det du går igenom och han vill bära dina svårigheter och ditt lidande, även
om frågorna är många ibland. Låt honom göra det! Fortsätt gå på Guds
väg. Då kommer du verkligen vara lycklig i ditt inre och då har du också
alltid det bästa framför dig. Det talar de sista orden i brevet om då det
står att den som segrar skall inte skadas av den andra döden. Med andra
ord den eviga döden. Du som är kristen, du som älskar Jesus kommer
aldrig att behöva ”se” döden för du har redan övergått från döden till livet
i att följa Jesus. Amen.
