Den enda vägen?

CHRIS WRIGHT
Den enda vägen?
Jesus och religionerna
OVERSATTNING LARS JAMTERUD
BOKFÖRLAGET LIBRIS
1
.
ÖREBRO
fr
Innehåll
Förord av Göran Janzon
1
1
Författarens förord
Introduktion: Välkommen till snabbköpet!
2000
1
1
© Chris Wright ~ 2001
Originalförlag: Monarch Books, England
Originalets titel: The Uniqueness ofJesus
Svensk © 2002 Bokförlaget Libris, Örebro
Översättning: Lars Jämterud
Omslag: Maria Mannberg
Sättning: Michael Håkansson, Textassistans
Tryck: Fälth & Hässlei Smedj ebacken 2002
11
www.libris.se
ISBN: 91-7195-475-9
1
‘5
Att undersöka läget
i9
2.
Jesus exklusivt i centrum
43
~.
Jesus inklusivt i centrum
67
83
~.JesusochBibeln
105
6. Bibeln och religionerna
129
Avslutning: Vid kassan
171
Noter
i 83
Appendix: Religionsteologi på svenska
litteraturtips i urval
209
—
AB
ii
i.
4. Jesus i omloppsbana: Pluralism
Bibelcitaten är i regel hämtade fr~n Bibel
Copyright Svenska Bibelsällskapet
7
Förord till den svenska utgdvan
När jag 1990 höll ett föredrag om mission och enhet vid en
ekumenisk konferens på Graninge stiftsgård, berörde jag den
så kallade pluralistiska reigionsteologin. På grund av dess tal om
Kristus som bara en av manga vagar till fraisning pastod jag att
den ar »ett hotande moln pa den ekumeniska himlen~
Det var då flera deltagare som inte alls såg detta moln vid
horisonten. Ändå har det i Sverige ända från Nathan Söder
bloms tid funnits en debatt om hur den kristna tron förhåller
sig till andra religioner, och tendenserna i den senare interna
tionella debatten borde inte ha varit okända. Men ledare inom
svenska kyrkor och missioner kunde länge samlas kring en klas
sisk ståndpunkt, om än med vissa variationer. På 1980-talet
började dock kända kristna företrädare, som till exempel bi
skop Krister Stendahi, tydligt förespråka det pluraiistiska synsättet. Under 199o-talet kom i alla fall debatten igång på allvai~,
inte minst inom Svenska kyrkan. (Se Appendix: Religionsteolo
gi på svenska, s 209)
Fragan om »Jesus och rellgionerna((, om hur den kristna tron
förhåller sig till andra religionei, har förstås varit mer eller mind
re aktuell genom hela kyrkans historia. När evangeliets budbä
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
7
rare har gått ut för att vittna om Jesus bland människor av an
nan tro och livssyn, har man både sökt anknytningsp~kt~~ 1
folkens språk, kultur och religion och framhållit det unika 1 Je
sus Kristus, Guds son och världens frälsare. Då har givetvis
teologiska frågor väckts om Guds uppenbarelse och frälsning,
om kristendomens sanningsanspr~ och om en kristen syn på
kulturerna och religionerna. Detta är kärnfrågor 1 det som har
kommit att kallas religionsteologi, en kristen teologi om reli
gionerna. Men missionen väckte också frågor om attityder och
relationer till utövare av andra religioner och om metoderna
för det kristna vittnesbördet.
Flera faktorer bidrog till en förnyad diskussion allteftersom
1900-talet fortskred: det gamla europeiska enhetssam.häjlets
sönderfall och en tilltagande social och kulturell pluralism,
avkoloniseringen och ifrågasättan~~~ av västerländska överläg
senhetsanspråk, de icke-kristna religionernas renässans, seku
lariseringen och det moderna samhällets syn på religion och
tro som en fråga om kulturellt betingad, subjektiv värdering
och personlig preferens snarare än en fråga om absolut sanning
och objektiv verklighet.
Till detta kom framväxten av det mångreligiösa samhället,
främst genom en omfattande immigration. 1 detta samhälle och
i »den globala byn~ blir förstås religionsmö~~~ oundvikliga och
dialogen mellan religionerna5 företrädare viktig. Men den post
moderna, relativistiska tidsandan, förstärkt av mediernas ge
nomslagskraft, gör att även kristna nu ställs inför själva grundfrågan om Jesus verkligen är enda vägen till Gud. Och det är
just den frågan som alltmer kommit i fokus. Svaren brukar
grupperas i tre olika grundläggande synsätt: exldusivism, in
klusivism och pluralism (se kapitlen 2—4).
Debatten har varit intensiv och ståndpunkterna, stundom
oförenliga. När två av giganterna i denna debatt, Wilfred Cant
weIl Smith och Lesslie Newbigin, möttes 1 en konsultation 1 In
dien ‘988 var atmosfären laddad när Smith hävdade att det
8
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
1
[
[
var hädelse att inte ta på allvar Guds mission till oss alla ge
nom alla religionstraditioner och Newbigin svarade att han
överlåtit sitt liv åt detta som Smith kallar hädelse: den kristna
församlingens gudagivna uppdrag att vittna om vad Gud har
gjort på ett unikt sätt i Jesu Kristi liv, död och uppståndelse.
Såväl i den katolska kyrkan som inom Kyrkornas världsråd
finns alla de tre ovan nämnda synsätten företrädda. 1 doku
menten frän Kyrkornas världsråds missionskonferenser är re
ligionsteologin en av de få frågor där man redovisar sin oenig
het, även om man söker samla sig kring missionsteologen David
Boschs berömda formulering att »kyrkan inte kan vittna om nå
gon annan väg till frälsning än Jesus Kristus, samtidigt som vi
inte kan sätta gränser för Guds frälsande kraft, och den spän
ning som finns mellan dessa satser kan vi inte lösa~. Den evan
gelikala Lausannedeklarationen (i~~) är tydligt exklusivis
tisk, men även förespråkare för den kan ha lite olika uppfatt
ningar om frälsningens räckvidd. Det gäller till exempel möj
ligheten till frälsning för människor som aldrig hört evangeliet.
Nu är samtalet om de religionsteologiska frågorna i full gång
också i den svenska kristenheten. Det finns därför ett stort be
hov av en bok på svenska som med utgångspunkt i klassisk kris
ten tro ger en god översikt i detta ämne och en god vägledning
i dess avgörande frågor: Hur förhåller sig den kristna tron till
andra religioner? 1 vilken mening är Jesus »unik«? Hur kan man
tro att Jesus är enda vägen till Gud? Skall mission inbjuda till
omvändelse eller bara bedriva dialog? Den engelske teologen
Chris Wrights bok fyller detta behov. Med pedagogisk klarhet
och teologisk kompetens lotsar Wright läsaren genom de frå
gor som hör ihop med religionsteologin.
När Chris Wright besökte Sverige 1992. och föreläste om
förhållandet mellan kristen tro och andra religioner noterade
jag ett citat som alltmer framstär som pudelns kärna: »Vårt
svar gäller djupast sett vad vi verkligen tror om Jesus Kristus~.
Jesu egna frågor vid Caesarea Filippi är högaktuella: Vem säger
FÖRORD TILL DEN SVENSKA UTGÅVAN
9
människorna att jag är? Och ni, vem säger ni att jag är? cMark
8:27-29). Svaret på den sista frågan är avgörande för vilken
hällning man intar till religionsteologin Wrights bok tydliggör
just sambandet mellan religionsteologin och kristologin, läran
om Kristus. Den engelske religionsfilosof~~ John Hick, som är
en av pluralismens mest kända företrädare, såg också tidigt
detta samband. Men han drog en annan Slutsats än Wright. För
att kunna hävda sin religionsteologisk~ ståndpunkt tog Hick
avstånd från läran om Guds inkarnation i Jesus och Jesu gu
domlighet i en unik mening.
Det är en styrka att Wright som gammaltestamen~Jig teolog
tydligt visar hur Jesu självförståelse och apostlarnas förkun
nelse om Kristus var väl grundad i Gamla testamentets skrif
ter och inte bara ett påfund i den tidiga kyrkan. Denna bibelteologiska förankring ger boken tyngd som inlägg 1 ett inomkristet samtal. Som bland annat den svenske bibelforskaren
Tord Fornberg påvisat är bibelbruket hos många nutida reli
gionsteologer ganska tunt och selektivt och bibeltolkningen 1bland rätt tvivelaktig.
Det är ingen tvekan om att religionsteologin 1 dag är den
största utmaningen för kyrkans mission. Kanske frågan om Je
sus som den enda frälsningsvägen mycket snart blir en avgöran
de test inom kyrkorna på troheten mot evangeliet, som den ame
rikanske lutherske teologen Carl Braaten hävdat. Mot den bak
grunden är det med glädje jag ser utgivningen av denna utmärk
ta bok på svenska och hoppas att den blir läst och studerad av
alla med intresse för den kristna kyrkans tro och mission.
Göran Janzon
r
Författarens förord
Det mest slående i kyrkans historia under 1900-talet var utan
tvekan tillväxten utanför västvärlden. 1 dag finns det många
fler kristna i Afrika, Asien och Latinamerika än i Europa, Nord
amerika och Australien. Förhållandet är faktiskt 3 mot i.
Men samtidigt som vi noterar kyrkans otroliga tillväxt mö
ter vi även ett mer tillnyktrande faktum: Andelen kristna i för
hållande till hela jordens befolkning har knappast ändrat sig
alls sedan början av det förra århundradet utan är fortfarande
endast runt 30 procent. Trots att kristendomen fortfarande är
den största av världsreligionerna, och trots dess fantastiska ut
veckling som internationell och kulturöverskridande tro, kvar
står ändå det faktum att 70 procent av jordens befolkning
ungefär 4 av 6 miljarder människor så här i början av det tjugoförsta århundradet lever och dör med andra religionei världs
åskådningar och livsinriktningar.
Denna bistra sanning fortsätter att vara den största teolo
giska och missiologiska utmaning som möter kyrkan i dag
precis som under det första århundradet. Det behov som i dag
finns att tänka igenom vad det innebär att Jesus från Nasaret
är »unik<, skiljer sig 1 princip inte alls från den oerhörda utma
—
—
—
lo
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
11
ning som mötte de första kristna när de vågade sig in på de ju
diska, grekiska och romerska offentliga arenorna och där pro
klamerade att »Jesus är Herre<c (och inte Caesar eller Zeus).
Så kallade »människor med annan religion~ är människor ska
pade till Guds avbild, precis som vi. De är syndare, precis~som
vi. Gud älskar dem och Jesus Kristus dog för dem, precis som
för oss. Hur ska vi bemöta dessa människor? Hur ska vi se på
deras trosuppfattningar och sanningsanspråk? Hur ska vi för
stå och hålla fast vid tron på att Jesus är den enda vägen till
frälsning när det finns så många religioner i vår värld? Dessa
frågor är oerhört viktiga, men det finns många fördomar och
det råder mycket förvirring kring dem. Denna bok är skriven
med en förhoppning om att kunna hjälpa till att tänka igenom
dessa frågor, även om boken inte i alla stycken påstår sig ha de
enda rätta svaren.
Upprinnelsen till den här boken ligger mer än mer än fem
ton år bakåt i tiden. Dåvarande redaktören för Themeljos (en
tidskrift för teologistuderandej David Wenham, hade bett mig
att skriva en artikel om »bibliska perspektiv på kristendomen
och andra religionerc Artikeln publicerades i januari 1984 och
ledde till att jag blev inbjuden av John Stott och London Insti
tute for Contemporary Christianity, som numera heter Chris
tian Impact, för att hålla ett föredrag om »Varför Jesus är helt
enastående, i en religionspluralis~5~ kontext~, i april i g86. Ar
tikeln och föredraget slogs sedan samman och gavs ut som den
första skriften i en serie av All Nations Booklets, med Martin
Goldsmith som redaktör. Titeln var What~s so Unique about Je
sus? (»Vad är så speciellt med Jesus?<) och skriften gavs ut på
Monarch, r~go. Det är denna skrift som nu blivit helt omarbe
tad, uppdaterad och utökad.
Jag vill tacka alla de ovan nämnda vännerna för deras bidrag
i projektet, samt Tony Collins på förlaget Monarch för hans en
tusiastiska strävan att låta skriften få nytt och utökat liv, och
för hans tålmodiga väntan medan den tog form. Som alltid vill
12
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
1
jag tacka min hustru och min familj för deras stöd i allt arbete,
och jag tillägnar boken vår förste son som gift sig och hans fru,
som vi är så glada för.
London, augusti 2001
Chris Wright
Direktor för International Ministry
Langham Partnership International
1
FÖRFATTARENS FÖRORD
13
Introduktion:
Välkommen till snabbköpet!
När jag för första gången på länge klev in i ett brittiskt snabb
köp
efter attupplevelse.
vår familj hade
bott var
många
år i Indien,
det en
förvirrande
1 Indien
cornflakes
och blev
veteflingor
de enda frukostflingor man kunde välja mellan. Vilken sort man
valde spelade inte så stor roll eftersom de tillverkades av sam
ma företag och bägge var lika oaptitliga. Vår familj valde därför
allt som oftast att hoppa över flingorna helt och hållet och i
stället äta en kryddstark indisk frukost eller uthärda ännu en
morgon med min hemgjorda grötflingeblandning och hemlagad
buffelmjölksyoghurt. Men i det brittiska snabbköpet löpte hyl
lorna med frukostflingor vidare och försvann långt bort mot
horisonten, och jag blev förlamad av det oändliga utbudet. Jag
sköt upp beslutet att välja genom att räkna antalet flingmärken.
Jag gav upp när jag kommit till 4~, och då hade jag en bra bit
kvar till hyllans slut. Min kundvagn var fortfarande tom.
När man besökt ett snabbköp några gånger lär man sig snabbt
att gå till de flingor man tycker om och strunta i resten. Man
kan inte varje gång man gär och handlar jämföra alla märken
och sedan välja. Snabbköpsmentaliteten tar över. Det spelar
egentligen ingen roll vad du väljei, bara du tycker om det. För
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
15
packningarna ser olika ut men inuti kartongerna, om man bort
ser från raden av klistermärken, bilder och hemska små plast
monste~ så är innehållet ganska likartat och fyller samma be
hov. Alla flingor har berikats med vitaminer och om man lyckas
föreställa sig hur ~o gram flingor 1 tallriken kommer att se ut så
återstår bara att hitta ~ procent av resterande dagsbehov av
vitaminer Ingen av flingorna kommer att infria sitt löfte att
hjälpa dig bli idrottsstjärna eller fotomodell, men å andra sidan
kommer ingen av dem att lämna dig undernärd heller Ingen av
dem är alltså rätt eller fel förutom för dig själv. Välj vilken
sort du vill som du tycker om. Eller välj för barnens skull. Ta
en och gå sedan till nästa hylla.
—
~
Snabbköpsmentaliteten styr inte bara vårt sätt att handla mat.
För oss i västvärlden påverkar denna mentajitet även vårt sätt
att ta oss an andra frågor Det styr våra etiska värderingar
Vilka värderingar du väljer att ha som grund i ditt liv är något
privat, och etiska val handlar bara om vad du själv råkar före
dra, och värderingarna och valen beror i sin tur på vilka kultu
rella, känslomässiga eller religiösa influenser du utsatts för (på
samma sätt som reklam eller ett viljestarkt barn kan påverka
vilken sorts flingor man väljer). Det är inte längre så att vi bara
övertar gamla normer; vi väljer själva vilka värderingar vi vill
ha (eller det är ännu troligare att vi låter andra välja dem åt oss
och sedan sällar vi oss till flocken).
På samma sätt styr snabbköpsmentajiteten det moderna tänk
andet kring religion. Under en ganska lång tid brydde sig van
ligt folk inte särskilt mycket om de olika kristna trossamfund..
ens beteckningar Oavsett vilket namn som fanns på förpack
ningen märkte man att 1 en viss kyrka såg det ut som 1 vilken
annan kyrka som helst, och man kunde välja vilken som pas
sade bäst. Nu handlar det inte längre om olika trossamfund,
16
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
utan om helt olika religioner som konkurrerar med varandra på
snabbköpens hyllor. Men om det inte spelar så stor roll om man
är lutheran eller baptist, spelar det då någon roll om man är
kristen eller hindu, muslim eller buddist?
När det finns en sådan mångfald, är det då rätt att hävda att
kristendomen har en särställning? Eller för att bli ännu mer ex
akt, kan vi fortfarande påstå att Jesus Kristus är enda vägen
till Gud? Snabbköpsmentaliteten säger »nej(( eftersom hela det
ta synsätt hävdar att ett sådant påstående är helt oacceptabelt.
Det måste finnas en sund konkurrens. Man måste vara fri att
välja, och för att valmöjlighet ska finnas får inte något monopol
existera. De olika frukostflingornas tillverkare kan påstå vad
de vill, och kan framhäva sina flingors speciella egenskaper i
reklamen, men om någon enskild tillverkare skulle hävda att de
framställde de enda flingorna som har något näringsvärde, då
skulle man skratta ut dem från marknaden. Ett välkänt ölmärke kan påstå att det »troligtvis~ gör världens bästa öl, men
om de skulle påstå att de gjorde det enda riktiga ölet i världen,
kan man tänka sig vilket ramaskri det skulle bli!
Snabbköpsmentaliteten ser allt som handelsvaror och alla
som konsumenter. Religionerna pressas in i samma mönster:
De har sina olika märkesnamn, storslagna löften och mark
nadsföringsstrategier. Religionerna påminner ganska mycket
om de stora affärsjättarna. De slåss om marknadsandelai de är
rädda för att tappa kunder och måna om att värva nya, de för
söker vara »användarvänliga~ och de talar till och med om »tro
heta (mot en butikskedja?!).
Därför är det inte förvånande att denna snabbköpsmentali
tet är väldigt kritisk mot kristna som gör påståenden om sin
kristna tro och om Jesus, som verkar förneka andra religioners
giltighet. Tar man ställning så tydligt blir man vanligen stämp
lad med etiketten »arrogant« eller »intolerant~. Hur ska kristna
presentera sin tro när åsiktsklimatet är sådant? Tyvärr är det
många kristna som anammar snabbköpsinställningen och an
INTRODUKTION: VÄLKOMMEN TILL SNABBKÖPET!
17
vänder den när de evangeliserar: »Jag har upptäckt att Jesus
möter mina behov, så varför inte pröva och se om han möter
dina också?~ Med den inställningen handlar inte beslutet »att
välja Jesus~ om att ge sig själv helt till honom genom omvän
delse och överlåtelse, utan snarare om att ge Jesus en chans att
tillfredsställa de egna behoven att liksom ta honom till gratis
påseende utan att binda sig för köp. Då har man kommit långt
bort frän Nya testamentet. När man på den nytestamentliga
tiden bekände att »Jesus är Herre~ mitt i romarrikets religions
pluralism, innebar det att man stängde dörren för alla andra
herrar (i Kor 8:5—6).
Hur ska vi kunna klart förstå vad som är unikt med Jesus
när vi rör oss i en värld präglad av den religiösa stormarkna
den? Hur har experterna gått tillväga när de diskuterar denna
fråga? Vad var, eller vad är så speciellt med Jesus egentligen?
Och vad har Bibeln att säga om den uppsjö av olika religioner
som möter oss människor? Det är några av de frågor vi kommer
att diskutera 1 den här boken.
—
1
Att undersöka läget
Det första vi behöver göra är att skaffa oss en överblick över
komplexiteten i den fråga vi här försöker bearbeta. Detta kapi
tel behandlar flera aspekter av »religionspluralism~: kraven från
samhället, svårigheter med att fira gudstjänst där många olika
religioner medverkar, religionsundervisningen i skolan, gemene
mans kunskap om främmande kulturer, hur människor upple
ver skillnaderna mellan olika religioner, myter om kristna mis
sionärer och den förändring som skett inom kristen teologi.
Det är viktigt att förstå att vi kanske måste bemöta de olika as
pekterna på olika sätt.
18
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
19
At
undersöka läget
Om skillnaderna mellan världsreligionerna endast handlade
om en artig diskussion mellan religiösa människor skulle vi alla
kunna leva lite lugnare. Men naturligtvis ligger det inte till på
det viset. Inte heller är det bara de kristna som grubblar över
sin hållning gentemot andra religionet Det är en oerhört viktig
fråga för till exempel muslimer i synnerhet för dem som bor i
västvärlden.
Den klyfta som skiljer hinduism och islam från varandra
ledde till att den brittiska kronkolonin Indien år 1947 delades
upp i republikerna Indien och Pakistan. 1 nutid ser vi att klyf
torna mellan muslimer och ortodoxa och katolska kristna har
del i Balkans sönderfall. Skolor kämpar med religionsundervis
ningen i klasser där eleverna representerar en rad skilda reli
gionei och kyrkor våndas över gudstjänstfirande över religions
gränserna. Lokala myndigheter slåss mot det våld och sönder
fall som sker i bostadsområdena och som grundar sig i etniska
och religiösa konflikter.
Att försöka begripa denna blandning av religiösa, sociala,
kulturella och juridiska faktorer är inte enkelt, och det försvå
ras av att dessa olika aspekter av problemet rörs ihop av folks
—
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
21
w
reaktioner och fördoman Därför är det viktigt att vi tydliggör
vårt resonemang genom att reda ut flera olika aspekter av be-.
greppet »religionsp1uralism~~
Ett mångreligiöst samhälle’
Det är alldeles uppenbart att i Storbritannien, och i många
andra västländei lever vi i ett mångreligiöst samhälle. Oavsett
vad man tycker om varandra, lever människor som represente
rar alla de stora världsreligionerna tätt inpå varandra som
medborgare i samma land. Detta är ett odiskutabelt faktum,
oavsett om vi tycker bra eller illa om det.
För oss i väst är det en relativt ny företeelse. Men i andra
delar av världen, som till exempel Indien, har de kristna levt i
ett sådant pluralistiskt samhälle i hundratals år och lyckats
bevara sin kristna trosidentitet. Det kanske är typiskt att vi
med våra västerländska skygglappar tror att det som är en ny
erfarenhet för oss är ett nytt fenomen för hela kristenheten ge
nom hela historien.
Resultatet av det »pluralistjska(( samhället är att kristna i
väst numera tvingas in i ett möte med andra religioner nästan
som en bieffekt av att vara samhällsmed
borgare, eller åtminstone som en del av
att leva i grannsämja. Man behöver inte
längre vara missionär för att träffa mänAtt leva med
niskor med annan religion. 1 vissa städer
pluralism
är det faktiskt så att man kan möta fler
sådana människor i meningsfulla och lång
siktiga relationer genom att stanna hem
ma i stället för att resa utomlands. Den mångfärgade bland
ningen av etniska grupper i länder som Storbritannien och Sve
rige är både en möjlighet och en utmaning som den kristna för
samlingen knappast har insett ännu, och än mindre tagit sig an.
Allt detta sammantaget gör det nödvändigt för oss att skaffa
—
—
22
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
en social och tvärkulturell förståelse av andra religiösa grup
pei~ av rent medmänskliga skäl utöver de som kommer sig av att
vi är kristna. Vad jag menar är att kristna, som erkänner och
respekterar Guds avbild i varje människa, borde visa en sund
nyfikenhet på allt som gör andra människor mänskliga, och de
borde respektera alla människors kulturei religioner och vär
deringat Detta betyder inte att vi måste hålla med om eller
bara »acceptera~ allt som någon annan tror på eller lever ut.
Det skulle inte vara tolerans utan snarast intellektuell slöhet
(vilket vi kommer tillbaka till). Men det betyder däremot att vi
fattar ett medvetet beslut om att försöka förstå och uppskatta
andra, att vi undviker fördomar som bygger på okunnighet och
på stereotyper, och att vi lever ut de grundläggande skyldighe
ter vi enligt Bibeln har mot dem som är våra grannar. Därför är
informativa böcker välkomna som ger detaljerade upplysningar
om de olika religiösa och kulturella mönster som nu återfinns i
många västerländska samhällen.2
Att vara trogen Kristus får aldrig innebära arrogans, över
lägsenhet eller okunnigt förakt för det som andra människor
anser vara heligt, inte ens när vi inte håller med dem. En sådan
inställning är inte Kristuslik utan innebär ett förnekande av
den kärlek till nästan som han har påbjudit.
Gudstjänstfirande med olika religioner
Samtidigt infinner sig frågan hur långt vi kan gå när det gäller
att visa kärlek till nästan, och kan det någonsin leda till att vi
kompromissar med vår egen övertygelse om att Jesus är den
enda vägen? Det finns få frågor som lyfter fram detta problem
tydligare än debatten om att fira gudstjänst tillsammans med
företrädare för olika religioner. För vissa är det ett uttryck för
en välvillig inställning och vänskap, något som hjälper till att
bryta ner fördomar och främja relationerna människor emel
lan. För andra är det helt oacceptabelt eftersom en sådan guds1
-
ATT UNDERSÖKA LÄGET
23
tjänst verkar bygga på en religionspluralism som anser att alla
religioner är lika sanna. Därför anser man att ett deltagande
skulle innebära förnekelse av att Kristus är unik och att det en
dast är genom hans namn som man kan närma sig Gud. Ibland
är det väldigt svårt att vara genomtänkt och handla rätt. Tänk
dig följande situation:
Du är kyrkoherde i en anglikansk församling som har
stort inflytande i närområdet. Församlingen finns i
en stad med två stora niinoriteter hinduer och sik
het 1 en olycka på motorvägen med flera bussar in
blandade har ett stort antal människor i området
dött eller skadats allvarligt. Av de drabbade åter
finns ett stort antal människor från de båda religiö
sa minoriteterna. Stadsdelsnämnden föreslår att det
hålls en gudstjänst som uttryck för den sorg som
drabbat området och för att hedra de förolyckades
minne. De skriver till dig och ber att få använda din
kyrka som plats för samlingen och frågar om du vill
samråda med de andra religiösa ledarna och tillsam
mans med dem förbereda »programmet~. Du kallar
samman kyrkorådet för att diskutera frågan innan du
svarar stadsdelsnämnden. Vad ska du säga till kyrko
rådet? Vilket beslut hoppas du att de fattar och av
vilka skål? Vad säger du till stadsdelsnäimiden?
—
Inget annat namn. Du kanske närmar dig frågan genom att
först och främst tänka på skillnaderna mellan de olika berörda
religionerna, och kommer fram till att du är helt emot att upplåta en byggnad som finns till för att ära Gud genom Jesus, och
använda den till att tillbedja andra gudsnamn. Det finns starka
bibliska argument till stöd för din åsikt och det skulle inte vara
svårt för dig att bevisa att du har rätt, även om det skulle vara
svårt att meddela stadsdelsnänmden ditt beslut.
24
Å andra sidan kanske du närmar dig frågan, inte genom att
tänka utifrån termer av »andra religioner~, utan snarare utifrån
den grundläggande bibliska undervisningen om alla människors
lika värde inför Gud och de krav som ställs på dig som medmän
niska vad gäller att vårda sig om dem som lider nöd. Du kan
ske läser texter ur Gamla testamentet som tar upp omsorg om
invanciraren och texter ur Nya testamentet som till exempel
liknelsen om den barmhärtige samariern, och du tänker mer på
behoven av själavärd och andra behov som det härt drabbade
samhället har än på vilken religion människorna råkar tillhöra.
Skulle du kunna låta de olika kulturerna som finns represen
terade i samhället och deras behov i denna tid av sorg komma i
förgrunden när nu omständigheterna är som de är snarare
än att »stå upp för sanningen~? Hur skulle du väga faran å ena
sidan med att göra avkall på din övertygelse om att Jesus är
enda vägen till Gud om du går med på samhällets förfrågan
och faran å den andra sidan att andra tycker att du förnekar
Kristi karlek om du vägrar?
—
—
—
—
—
Läs pd. Om du bestämmer dig för att ordna en gemensam
minneshögtid eller delta i en som någon av de andra religiösa
ledarna organiserai så är det viktigt att du även tar reda på
skillnaderna mellan hinduernas och sikhernas uppfattningar
om Gud. Visserligen är bägge »indiska religioner~, men det är
oerhört mycket som skiljer dem åt. Hur mycket måste du läsa
på för att kunna förstå hur dessa religioner ser på döden och
vad som sker efter döden, på deras tankar om Gud eller gudai
deras uppfattning om det transcendenta för att i ett sådant
sammanhang kunna förklara den kristna synen på dessa frågor?
Det är sådana frågor människor som lever i mångkulturella
sammanhang möter hela tiden även om omständigheterna of
tast inte är lika tragiska som i v~irt exempel. Pluralitet i sam
hället och på den religiösa arenan tvingar oss att tänka och
det skadar inte.
—
—
—
CHRIs WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
-
ATT UNDERSÖKA LÄGET
25
Religion och undervisning
Tänk dig in i följande situation:
Du är med i föräldraföreningen på din tonåriga dot
ters skola. Som ett led i religionsundervisningen har
eleverna vid flera tillfällen fått besöka gudstjänstlokaler för andra religioner en moské, en synagoga
och en buddhistisk stupa. Detta följs sedan upp ge
nom diskussioner och skrivna arbeten. Religionslä
raren föreslår nu att klassen ska få »uppleva~ de oli
ka religionernas heliga gudstjänster och andra kulthandlingar genom att göra om klassrummet till en
moské, en synagoga och ett tempel, och sedan an
vända sig av musik, bön och andra riter som de oli
ka trosåskådningaina själva brukar, så långt som det
är möjligt. Målet är fördjupad förståelse genom del
tagande. En eller två andra kristna föräldrar tar kon
takt med dig och berättar att de känner obehag in
för detta. De tycker att det är att »gå för långt~.
Vad säger du?
—
Ldt oss fdprövapd hur olika religioner firar gudstjänst 1 åratal
har den »religionsfenomenologjska(( inriktningen med Ninian
Smart i spetsen haft stort inflytande på religionsundervisnjng
en i Storbritannien. Denna inriktning går längre än att bara
jämföra historia och trosuppfattningar mellan de olika religio
nerna något som naturligtvis är ett gott och legitimt syfte i
skolundervisningen. Men denna inriktning anser att man ska
prova på att delta i andra religioners gudstjänster och riter.
Detta låter ju bra i teorin, som en hjälp i undervisningen. Men
som vi hört från lärarhåll kan det i praktiken leda till att man
handskas vårdslöst med religionen, på ett sätt som inte skulle
vara tänkbart någon annanstans än bland västvärldens »post—
26
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
religiösac cyfflker Kristna religionslärare som jag känner talar
om att i lärarkollegiet härskar pluralismen och tas för given.
Deras kollegor tycker att det är självklart att alla religioner le
der till Gud (eller i alla fall att religionsutövarna anser att de
leder till Gud om man själv är ateist), så varför inte ge smak
prov på alla religioner och på det viset vidga elevernas perspek
tiv?
Nu är det dock så att religiösa riter och handlingar bara är
toppen på ett isberg, oavsett vilken religion det handlar om. De
är ett yttre uttryck för en hel rad bakomliggande, djupt andliga
antaganden och föreställningar om världen och verkligheten
som tas för givna. De får sin mening i den världsbild inom vil
ken de är verksamma. Den som står utanför religionen behöver
ha långvarigt kontakt med dessa förutsättningar och tros
föreställningar och vara genuint intresserad att lära sig mei~,
innan det går att uppskatta eller ens förstå riternas innebörd.
Det är inget man på ett meningsfullt sätt kan återskapa på en
torsdag eftermiddag, mellan lunchen och idrottslektionen.
Det finns en fara att man allvarligt förvanskar det man för
söker studera genom en »låtsasgudstjänst~. Gudstjänst innebär
vitt skilda saker i olika religionei~, fastän de ibland verkar på
minna om varandra. Dessutom finns det en risk att man trivia
liserar något mycket viktigt. Det kommer inte bara att vara
kristna föräldrar som är skeptiska till att barnen deltar i andra
trosåskådningars religiösa handlingar. Om man ger små doser
av olika religioners riter till skolbarn vars sinnen är genomsy
rade av den sekulariserade, cyniska inställningen till religion i
allmänhet, riskerar man att alla religioner kan komma att anses
lika meningslösa, i bästa fall eller löjliga, i sämsta fall.
Situationen förvärras genom det faktum att man inte får
ägna sig åt kritisk granskning av religionerna inom ramen för
religionsundervisningen. Det beror inte enbart på att vår rela
tivistiska kultur ogillar sådan kritik, utan vår undervisnings
filosofi har förvisat religion till kategorin »åsikt< och inte till
—
—
1
-
ATT UNDERSÖKA LÄGET
27
»sanning~. Därför blir varje försök att ta re
da på om de olika religionernas trossatser
Granskning
kan vara sanna eller falska, förvisade från
är nödvändig
klassrummet på religionstimmarna. Det är
ett slags »se men inte röra<-förevisning av
de olika religionerna.
Vi har därför fått se en ny generation växa upp, som med
rätta har lagt bort den tidigare vanföre ställningen att kristen
domen var den vite mannens religion och därför också överläg
sen alla andra eftersom han tillhörde en överlägsen ras. 1 gen
gäld har den nya generationen fått lära sig följande lögn: att alla
religioner är lika bra och lika sanna (eller falska, eller irrele
vanta).
Fördjupa din kunskap om andra religioner
Det stämmer verkligen att det för vanligt folk i dag finns till
gång till oerhört mycket mer information om världens religioner
än någonsin tidigare. Tidiga verk i ämnet religionshistoria var
ofta en blandning av reseberättelser och en stor portion akade
miska teorier om den »uppenbara~ religionsutvecklingen, från
primitiv animism till etisk monoteism i en linjär utveckling.
1 dag framstår en sådan teoribildning som synnerligen be
fängd i ljuset av den allt större mängden väl underbyggd infor
mation vi får från antropologer och andra förstahandskallor. Till
detta kan läggas de bekännelseskrifter och andra dokument
som olika företrädare för andra religioner själva har produce
rat. Man kan få tag på enkel information i moskéer och syna
gogoi och man kan studera och få högsta tänkbara universi
tetsexamina vid religionsvetenskapliga institutioner där förelä
sarna är intellektuellt framstående företrädare för andra religio
ner. Därför kan vii dag få en mycket djupare kunskap om andra
religioner än vad som var möjligt under tidigare generationer.
Vid sidan av de akademiska framstegen finns det även ett
28
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
ökande intresse för andra kulturer för deras egen skull. Exidu
siva fotoböckei~, så kallade coffee table books, som tar upp en rad
olika kulturella och andra mänskliga företeelser är populära.
På teve visas inte bara dokumentärer om andra ländei, utan
också reseprogrammen rekommenderar länder som för bara
några år sedan ansågs alltför exotiska för vanliga turistei~, som
till exempel Indien, Gambia och Peru. Dessa program ger tit
taren restips och information om länderna, men även hur man
som resenär på bästa sätt ska kunna studera och uppskatta de
religiösa inslagen i de kulturer man flyktigt kommer i kontakt
med. Filmer som Gancihi fångar människors fantasi och sätter
verkligen våra religiösa föreställningar på prov. När man filmade och teve sände Indira Gandhis begravning och kremering
1984 kom några inslag i hinduismens riter och föreställningar
rakt in i människors vardagsrum.
Då vi nu har så mycket akademisk kunskap och det finns en
stor medvetenhet hos gemene man är det naturligt att somliga
allvarligt frågar sig: »Vad är det som är så speciellt med kris
tendomen?~
Allt är relativt. Denna fråga ställs i centrum för den åskådning
som kallas relativism. Relativism är tanken att det inte finns
några absolutei inga fasta punkter, ingen objektiv sanning. Allt
vi har är våra egna perspektiv, våra egna
sociala konstruktioner, och dessa är ingInga absoluter
enting mer än just det våra egna. Efter
som andra människor och andra kulturer
ser saker och ting annorlunda är allting
relativt. Alla kan åtminstone ha lite rätt. Ingen kan säga att nå
gon annans uppfattningar är fel.
Relativism är en vanlig filosofi i dag när det gäller moralfrå
gor. Vi får lära oss att moral bara är en fråga om kultur, kontext
och historia. Det finns inga absoluta eller fasta regler och nor
mer som är objektivt sanna för alla människor i alla tider. Det
—
1
-
ATT UNDERSÖKA LÄGET
29
finns ingen transcendent moralisk Gud som fastställer mora
liska värderingar och gör dem universella. Detsanm~a gäller för
religionerna. Eftersom vi nu för tiden också vet mycket om
andra kulturer utöver vår egen, och eftersom vi inser att alla
kulturer skapas av historien och står under ständig förändring,
så är det inte längre möjligt för oss att tro på anspråk som gör
gällande att det finns en objektiv och absolut verklighet inte
på något område, och definitivt inte på religionens område!
För relativisten är historisk kristendom oacceptabel eftersom
den verkar vara intolerant och absolut, eftersom den hårdnac
kat hävdar att den är absolut sann och envist vägrar att accep
tera en påtvingad relativism. När till exempel företrädaren för
religionspluraflsrn, Alan Race, diskuterar och påstår att all kun
skap och alla religioner är historiskt och kulturellt betingade,
säger han följande:~
kan relativisera relativisterna! Hur vet de att allt är relativt och
att det inte finns någon absolut eller slutgiltig sanning? Om det
verkligen vore så skulle ju till och med påståendet »det finns
ingen absolut sanning~ bli relativt och öppet för förändringar
och ifrågasättande. Det går inte att vara absolut relativ! Relati
vismen slår logiskt sett knut på sig själv.
—
Mot bakgrund av antagandet om kunskap såsom his
toriskt betingad kan ingen trosåskådning, som häv
dar att den själv a priori är den enda sanna vägen,
undgå att anklagas för religiös arrogans och impe
rialism.~
Problemet är att det inte är kristendomen som religion som
hävdar att den är den enda sanna vägen, utan Jesus själv (vilket
vi kommer att se närmare på i kapitel 4). Ska vi alltså anklaga
Jesus för att vara en religiöst förmäten imperialist? Antingen
måste vi göra det, eller också måste vi anta att Nya testamen
tet har tagit miste i sin beskrivning av Jesus. Vi kan välja att
omskapa vår egen bild av Jesus för att få den att passa vår mer
sympatiska relativism och då bortse från Nya testamentet.
Eller också får vi ta Nya testamentets vittnesmål på allvar och
då skär Jesu häpnadsväckande påståenden rätt igenom den ty
pen av relativism.
Vi ska komma tillbaka till frågan om relativism och Jesus se
nare, men redan nu kan vi komma med ett litet genmäle. Vi
—
30
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÅGEN
Moraliska och känslomdssiga reaktioner
Naturligtvis betyder inte dessa två reaktioner alltid samma
sak! Men i just den här diskussionen blandas de ofta ihop. Om
människor upplever att något kc~inns störande kanske de även
tycker att det är moraliskt oacceptabelt. Inte minst religion gör
att människors känslomässiga temperatur höjs och påverkar
deras moraliska känslighet. När kristna framhåller Bibelns an
språk att den Gud som skapat universum också har gjort det
möjligt för alla människor att bli frälsta, men att detta fräls
ningshandlande har skett i den bibliska historien om Israel och
i denna historias kulmen som är personen Jesus från Nas aret,
och att Jesus därför är den enda vägen till frälsning då väcker
det anstöt hos många människor.
Ofta anklagar man denna syn för att på ett arrogant sätt för
kasta andra stora religiösa gestalter i historien. Vissa anser att
det är omoraliskt att en enda nation, kultur och historia skulle
få vara så privilegierad, och de anser att det är orättvist att
bara de som tror på Kristus kan bli frälsta. Gud borde ha varit
mer demokratisk. Det som för oss kristna kan vara en lovsång
av uppriktig hängivenhet till Jesus för vad han har gjort och
vad bara han kan göra, kan för andra låta som anstötlig exklu
sivitet och högmod. Man kanske kan acceptera sinnesstäm
ningen i lovsången, men absolut inte dess budskap.
W Cantwell Smith förfäktar tanken att allt slags kristen ex
klusivitet är »moraliskt förkastlig~ om den säger att »vi är fräl
sta, ni är fördömda~. Han avvisar varje form av exklusiv kristo
—
1
-
ATT UNDERSÖKA LÄGET
31
logi (att Jesus är Guds enda inkarnation, eller den ende Frälsaren) och menar att den st~tr i direkt strid med den kristna kär
leken. Därför uppmanar han de kristna, 1 kristendomens namn,
till en »viss teologisk kapitulation~ vad gäller anspråken att Je
sus skulle vara unik, eller till och med att han skulle vara över
lägsen och den måttstock efter vilken andra religioner måste
bedömas.
På liknande sätt argumenterade Arnold Toynbee och me
nade att alla religioner delar en gemensam kärna, och det är
bara i oväsentliga detaljer de skiljer sig åt. Sedan yrkade han på
att den »oväsentliga detalj~ som kristendomen måste ge upp
var påståendet att Jesus är unik och överlägsen alla andra 1
frälsningshänseen~~ Detta ansåg han vara en typ av självcen
trering som var lika omoralisk för en religion som för en en
skild människa. Att hävda att Jesus är unik, resonerade han,
motsäger faktiskt kristendomens sanna väsen, och därför bor
de man förkasta det påståendet så att kristendomen ska kunna
förstå att den 1 grund och botten är ett med andra religionet
Ibland smärta,- eller förargar sanningen. Mot denna sorts på
ståenden kan man säga att det finns mycket vi skulle önska vo
re sant fast det inte är det. Som mänskliga varelser är både våra
känslor och vår omdömesförmåga i moraliska frågor påverkade
av synden. Därför kan vi inte lita på att vår känsla inför något
är en god grund för att avgöra hur sant eller osant det åt Det är
därför vi kristna tror att vårt rättesnöre och den högsta aukto
ritet som finns är Guds uppenbarelse av sanningen i Bibeln och
i Jesus Kristus. Och det är ofta så att det Gud säger genom
dessa båda går tvärt emot vad vi egentligen skulle vilja höra.
Det fanns saker som Jesus gjorde och sa som upprörde lär
jungarnas känsloi~ som till exempel att han prioriterade kvm
noi, barn och sjuka; att han gick emot lärjungarnas strävan ef
ter höga ställningar genom att undervisa om tjänande; att han
ständigt betonade att han själv måste lida och dö, och att han
32
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
tvättade deras fötter. Om Jesus hade låtit sig styras av de käns
lomässiga reaktioner hans samtida gav uttryck för skulle han
aldrig ha lämnat hemmet i Nasaret och definitivt inte vandrat
till korset. En del av det han gjorde an
sågs till och med vara omoraliskt enligt
hans samtida, som till exempel att med
Jesus ffrargade
vetet bota på en sabbat; att umgås med
människor
prostituerade, landsförrädare (de judar
som drev in tull åt romarna) och andra
som väckte anstöt hos de »heliga~, samt
att uttala hotelser mot templet. Om Jesus bara hade sagt och
gjort sådant som låg inom ramarna för vad som ansågs vara
moraliskt godtagbart av andra skulle de aldrig ha korsfäst ho
nom.
Även Paulus upptäckte att evangeliet i sig självt var en stöte
sten för vissa personers sinnen, särskilt för dem som hade hög
religiös känslighet Øudarna) och för dem som hade stort filoso
fiskt intresse (grekerna). En messias som blev korsfäst som för
brytare? Teologiskt omöjligt! En Gud som inte bara tillät det
ske, utan även hade planerat det? Frånstötande för känslan! Fy
sisk uppståndelse? Löjeväckande för intellektet! Paulus märkte
också att hans budskap om att vi har fått det rätt ställt med
Gud endast tack vare Guds nåd, genom tro och inte genom
våra goda gärningar, bekämpades av vissa på moraliska grun
der. De protesterade och menade att en sådan lära skulle bana
väg för ett liv i ohejdad synd eftersom människor skulle tappa
respekten för Guds lag och tycka att Gud lättvindigt skulle
förlåta dem, oavsett vad de gjorde. Men om Paulus hade gått
med på en teologisk kapitulation för dessa stötande inslag i
den kristna tron hade han övergett evangeliets sanning helt och
hållet. Vi kan vara väldigt tacksamma att han inte gjorde det.
Tvärtom. Det var till försvar för det som andra människor motsatte sig som han skrev de flesta breven i Nya testamentet! Pau
lus vägran att ge upp dessa centrala beståndsdelar i evangeliet,
1
-
ATT UNDERSÖKA LÄGET
33
trots de känslomässiga och moraliska invändningar andra män
niskor kom med, borde göra att vi i dag åtminstone inte alltför
lättvindigt böjer oss inför liknande påtryckningar om att ge
upp övertygelsen att Jesus Kristus är helt unik och av avgö
rande betydelse.
överhanden och han uttrycker sin förvåning över att
man över huvud taget kan anse det vara tillåtet att
bedriva mission i dag.
»Har vi inte lämnat kolonialtiden bakom oss och
börjat uppskatta alla kulturers värde och äktheten i
dessa~, undrar han. »Vad ger oss rätten att racka ner
på andra människors religion och kalla den för av
gudadyrkan, och be dem lämna denna och i stället
anamma en västerländsk religion? Hur kan vi fort
farande tro att kristendomen är den enda sanna re
ligionen, när teologerna i åratal har lärt oss att det
bibliska talet om Jesus som )Herre{ och )Gudc och
>Frälsare inte är bokstavligt menat utan snarast ett
uttryck för kärlek och vördnad? Vi själva kanske har
funnit att Jesus är en symbol som fungerar för oss,
i vårt sökande efter den yttersta sanningen. Det be
tyder däremot inte att vi kan tvinga honom på and
ra människor, som har sina egna vägar och religiösa
ledare.
Det unga paret ger ett artigt och ödmjukt svar
och påpekar att det inte är de själva som evangeli
serar, utan de stöder bara den afrikanska kyrkans
egna energiska insatser. Det är alltså inte fråga om
västerländsk kolonialism. Men för att bryta den pin
samma situationen inbjuder du universitetsläraren
att diskutera frågan på tu man hand efter samling
en. Vad tänker du på under avslutningssången?
Åsikter om kristen mission
Det är utan tvekan så att kristen mission är kritiserad och
kristna missionärer missförstådda i dagens samhälle. Man för
löjligar missionsarbetarna genom att påstå att de är förmätna
och brännmärker dem som kulturförstörare Kristen mission
är naturligtvis oacceptabel för ett modernt pluralistisk tänke
sätt. Tänk dig in i följande situation:
Du är ordförande i församlingens missionsråd. Som
en del av er verksamhet anordnar ni en särskild »mis
sionshelg< med bibelstudier, workshops om trender
i dagens missionsvärid, gästtalare och annat. Allt
går bra ända till en samling när ett ungt missionärs
par från församlingen ska rapportera om sin första
period ute på missionsfältet. De har arbetat till
sammans med en kyrka i ett afrikanskt land. De har
sysslat med undervisning och administration i ett
område där församlingarna växer kraftigt. De har
varit ansvariga för att träna evangelister och att un
dervisa nyomvända 1 läjungaskap. De är entusias
tiska och glada för vad de fått se och använder ut
tryck som: människors omvändelse, komma till tro
på Kristus, vända sig bort från avgudadyrkan och
upptäcka frälsningen i Jesus Kristus.
När de är klara ställer sig en man upp. Han är lä
rare i religionsvetenskap vid ett närliggande univer
sitet. Till en början är han artig, men känslorna tar
34
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Den koloniala myten. Lärarens yttrande avslöjar både vanliga
missuppfattningar om missionsarbete och vilken teologisk håll
ning han intar. Vi kommer att närmare studera den teologiska
uppfattningen i nästa avsnitt. Missionärsparet svarade på den
första missuppfattningen genom att peka på att de inte var väs
terländska evangelister som omvände hedniska utlänningar uti
1
-
ATT UNDERSÖKA LÄGET
35
från en kolonial överhöghetsposition De var helt enkelt delak
tiga i den postkolonjala afrikanska kyrkans egen frimodiga
evangelisation (som skulle ha fortsatt även om de inte var där!).
Uppfattningen att mission är lika med kolonialt högmod är
inte bara en seglivad myt (det var inte ens helt sant under den
koloniala tiden), utan det är faktiskt också en skymf mot det
livskraftiga och helt och hållet inhemska missionsarbetet 1 två
tredjedelsv~jrlde~~ Jag hörde nyligen en afrikansk kristen ledare
säga att det är dags för västerländska krist
na att inse att den afrikanska kyrkan redan
är post-postkoloniaji
Inte
Faktum är att kristendom inte längre är
»den västerländska religionen~. Den var navästerldndsk
turligtvis inte ens västerländsk från början
hellei, även om »Europas kristnande(( resul
terade i en period av flera hundra år då kristendomen framför
allt var kopplad till den dominerande makt- och kulturstål
ning som Europa hade. Men i dag är det helt enkelt så att mer
än 7~ procent av världens kristna bor 1 de icke-västerländska
länderna på det södra halvklotet och i Orienten. Om rådande
trender håller i sig kommer även merparten av kristen mission
år 2010 att komma från dessa länder: Det är rent nonsens att
påstå att tron på att Jesus är unik, och att den kristna tron är
sann, skulle vara beroende av de »kristna~ ländernas imperia
listiska överlägsenhet. Det finns miljontals människor i tusen
tals kulturella sammanhang som har och lever ut dessa tros
uppfattninga~ och många av dessa människor är fattiga och
förtryckta. Det är viktigt att vi gör klart för oss hur det fak
tiskt ligger till i denna fråga också!
Teologiska förändringar
Under de senaste decennierna har vissa teologer velat sprida
ett nytt sätt att tala om Kristus. Syftet är att omtolka det tra
36
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
ditionella kristna språket på ett sätt som gör att det inte blir
pinsamt i vår moderna vetenskapliga tidsålder. Ibland är det
nya språkbruket minst lika förvilande som man sa att det gam
la var. Vi måste dock se lite närmare på detta eftersom det förr
eller senare »sipprar igenom~ till vanliga kristna, och det påver
kar faktiskt hur människor tänker om kristendomen och om
religioner. Det innebär att vi måste ge oss i kast med ett par
tekniska begrepp, men jag hoppas kunna förklara dem tillräck
ligt väl för att göra det möjligt för oss att fortsätta tänka klart.
Kan den verkligt verkliga Jesus vara så god och ställa sig upp.
Den mest grundläggande källan kyrkan har för att förstå vem
Jesus var och vad han betyder är naturligtvis Nya testamentet
och dess gammaltestamentliga rötter. Sedan kom de klassiska
historiska definitionerna om hans natur i och med de stora
trosbekännelserna under de första år
hundradena efter Kristus. Ställda inför
Vem Jesus var
motsatta uppfattningar om Kristi natur
arbetade kyrkomötena fram formulering
ar som till exempel den Nicenska trosbekännelsen, eller besluten 1 Kalcedon. Det språk som används
i dessa bekännelser är (här kommer begreppet) ontologiskt. On
tologi (ett grekiskt ord) betyder att tala om det som är verkligt,
vad någonting verkligen är i sig självt, hur tillvaron egentligen
är beskaffad; det handlar om det innersta väsendet och inte om
yttre egenskaper. Ontologiska påståenden om Kristus är alltså
sådana som talar om hans väsen och natur vad han innerst
inne var och är till skillnad från påståenden som handlar om
hurdan han var som person, beskrivande påståenden (deskrip
tiva påståenden), eller vad han gjorde och gör (funktionella på
ståenden).
1 Nya testamentet finner vi ontologiska påståenden i till ex
empel Johannesevangeliets första ord: »1 begynnelsen fanns
Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud~; eller i
—
—
1
-
ATT UNDERSÖKA LÄGET
37
första strofen 1 en tidig kristen hymn: »Han ägde Guds ge
stalt
(Fil 2:6); eller 1 Paulus bekännelse: »Han [Kristus] är
den osynlige Gudens avbild, den förstfödde 1 hela skapelsen~
(Kol 1:15). 1 trosbekännelserna återfinner vi bland annat onto
logiska påståenden som fastställer att han är »Gud av Gud, ljus
av ljus, sann Gud av sann Gud av samma väsen som Fadern
1 grund och botten påstår Nya testamentet, trosbekännelserna
och kyrkans klassiska histologi (kristologi betyder läran om
Jesus Kristus) samstänimigt att Jesus Kristus 1 sitt sanna väsen
var och är både fullkomlig människa och fullkomlig Gud.
r
förstås då som myt. Forskare som förfäktar denna uppfattning
använder begreppet myt på ett särskilt sätt som skiljer sig från
hur man i dagligt tal använder mytbegreppet (då det oftast be
tyder en legend eller uppdiktad historia som alla förstår är
falsk eller överdriven). Forskarna använder myt i betydelsen en
berättelse, som fastän den i bokstavlig mening inte är sann i sig
själv (det som beskrivs kanske inte alls har inträffat, eller det
...~
...
...~.
Kärlekens språk. De som vill omtolka Bibeln anser att vi ska
betrakta allt sådant språk som »bekännelsespråk(( ett uttryck
för vår kärlek och tro gentemot Jesus för vad han har gjort för
oss, men uttryckt i termer som verkar beskriva hurdan han är
till sitt väsen. Vi borde inte ta de ontologiska påståendena så
som bokstavligen sanna utan snarare betrakta dem som funk
tionellt betydelsefulla. Utropet »Min Herre och min Gud~ på
lärjungen Tomas läppar betyder bara »1 Jesus har jag upptäckt
vad Gud kan betyda för mig~ och inte »Jesus är verkligen Herre
och Gud<. Det är kärlekens språk, inte objektiv sanning.
Man fortsätter sedan sitt resonemang genom att säga att om
vi vill hålla fast vid att Jesus skulle vara unik, måste vi inse att
Jesus är unik enbart på grund av vad Gud har gjort genom ho
nom såsom varande en mycket speciell person, eller vad Jesus
genom sin otroligt nära relation med Gud lärde oss om Gud
inte därför att han själv faktiskt var gudomlig. Betoningen lig
ger alltså på att »Jesus var unik i den grad han som människa
hade en relation med Gud~, snarare än att »Jesus var unik till
sitt väsen, som den absolut enda inkarnationen av Gud 1 ett
alltigenom mänskligt liv på jorden~.
—
—
Myt. Läran om inkarnationen (påståendet att Gud blev full
komlig och sann människa i Jesus från Nasaret födelse och liv),
38
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
[
kan ha inträffat men inte på det sätt berättelsen beskriver hän
delsen), icke desto mindre ger uttryck för
något slags sanning om, eller tolkning av
Myt- kristologi
verkligheten. En myt kan därför vara osann
på ett rent historiskt plan men ändå dju
past sett sann i vad den lär oss om hur det
är att vara människa i världen. En myt kan också vara en histo
ria som berättas för att förklara eller rättfärdiga hur saker och
ting är 1 världen, eller hur det kommer sig att världen ser ut
som den gör.
Enligt denna uppfattning är »myten om den inkarnerade
Guden~ en berättelse i vilken de som själva mötte Jesus gav ut
tryck för det de såg av Gud i Jesus. Men för oss som lever i dag,
med våra moderna vetenskapliga och historiska kunskapei, kan
sådana påståenden inte godtas såsom faktiska påståenden.
Visst var Jesus väldigt speciell, men han var inget mer än en
människa. Alltså kan Alan Race slå fast: »Att se Jesus på detta
sätt [det vill säga bara i termer av att Gud handlar genom ho
nom som människa, och inte att Jesus själv är Gud] räddar
kristendomen undan förlägenhet i en tid av genomgripande his
torisk medvetenhet.~4
Det här har orsakat en hel del debatt i~kyrkan, men en un
dersökning av denna debatt faller långt utanför ramen för den
här boken.5 När det gäller den debatt vi är mest intresserade av
här, den om religionspiuralism, kommer du att upptäcka att de
som intar en pluralistisk hållning gentemot andra trosåskåd
ningar är väldigt förtjusta i »myt-kristologin~ som ett sätt att
1
-
ATT UNDERSÖKA LÄGET
39
omtolka vad Nya testamentet säger om Jesus. Det passar som
hand i handske. Jag vågar nog påstå att det är omöjligt att om
fatta en teologiskt pluralistisk hållning och fortfarande vara
trogen mot Nya testamentet, om man inte omtolkar det ny
testamentliga vittnesbördet på ett eller annat sätt.6 Vi kommer
tillbaka till denna fråga mer utförligt i vår kritik av pluralismen i kapitel 4.
Se skillnaderna!
Religiös pluralism är alltså en verklighet i samhället. När vi
som kristna försöker tänka igenom dessa frågor måste vi vara
noggranna med att skilja på olika aspekter av religiös mångfald.
Vi behöver titta på i vilka sammanhang specifika frågor dyker
upp och inte ta för givet att varje gång vi har samröre med
människor med annan religiös bakgrund så skulle detta inne
bära ett angrepp på Jesu unika ställning. Vi kan gå med på vis
sa saker inom ramen för skolans religionsundervisning som vi
inte skulle acceptera om det gällde ren gudstjänstutövning. Vi
kan gå med på en viss sak i en offentlig byggnad som vi inte
skulle acceptera i en kristen kyrka. Vi kan gå med på att göra
något 1 ett enskilt, privat och själavårdande sammanhang (till
exempel att be tillsammans med en muslim 1 hans eller hennes
eget hem) som vi skulle avböja i ett offentligt sammanhang, ef
tersom det där skulle dras andra slutsatser av vårt handlande
och få andra konsekvensen
Det är också viktigt att inte blanda ihop en reaktion som
grundar sig på en viss aspekt av problemet med reaktioner som
är knutna till andra aspekter. Låt oss ta ett exempel: Det fak
tum att det finns en mångfald olika religioner 1 samhället för
ändrar inte teologiska sanningan Med detta menar jag att vad
som är sant eller falskt i en speciell kristen lära är inte bero
ende av sociologiska förändringat Förändringar i samhället,
kulturen, befolkningen och så vidare, innebär förvisso att krist
40
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
na hela tiden måste tänka igenom vad de tror och hur de ut
trycker denna tro. Så har det alltid varit, och på sätt och vis
handlar all kristen teologi om ett försök att uttrycka tron på
ett sådant sätt att dess sanning riktar sig till, och förstås, i ett
nytt socialt och kulturellt sammanhang. Eftersom kristna i
västvärlden nu kommer i mycket närmare kontakt med männis
kor med annan religion måste de verkligen tänka igenom och
förklara vad de gamla kristna trosbekännelserna menar med
sin utsaga »Jesus är den enda inkarnationen av Gudcc. Antingen
är det så att han ensam är och alltid har varit Gud, eller också
är han det inte och har heller aldrig varit det. Sanningen i på
ståendet förändras inte genom att samhällets form och reli
giösa strukturer förändras.
Och om den pluralitet som finns i samhäl
let gör att vi, med rätta, känner behov av att
visa kärlek och förståelse mot människor med
Karlek och
annan religios bakgrund, sa forsvinner inte de
klarsynthet
teologiska skillnaderna och begreppsmotsätt
ningarna som finns mellan den kristna tron
och andra trosåskådningan Människor glider
lätt från en riktig önskan att vara vänliga mot andra människor
till att tycka att det därför också är fel att hålla fast vid en egen
trosövertygelse som går emot andra människors religion. Vi förväxlar tolerans mot människor som har en annan uppfattning än
vi, med tolerans mot själva uppfattningen. Men det är något helt
annat. Förr kunde man säga: »Jag håller inte alls med om dina
åsiktei, men jag respekterar dig och bryr mig om dig som person,
och kommer att bemöta dig däreften« Nu däremot ska vi känna
att om vi anser att någon annans åsikter ärfel så diskriminerar
vi dem. Det är inte »politiskt korrekta utan stämplas som intole
rant. Men att hävda [på Bibelns grund) alla människors jämlikhet
och lika värde innebär inte att man därmed har sagt att allt som
människor tror är lika sant och äger lika stor giltighet. Social to
lerans innebär inte att man håller med om att alla har rätt!
.
1
-
ATT UNDERSÖKA LÄGET
...
41
Men det finns faror i den motsatta riktningen också. Vi kan
ske har en teologisk övertygelse om att endast vara trogna mot
Jesus Kristus som Guds enda inkarnation och den ende som
kan frälsa människan, men det ger oss inte rätten att ha en atti
tyd av exldusiyitet, trångsynthet eller förakt för andra. Kristna
har sorgligt nog alltför ofta gått i den fällan. Faktum är att kyr
kohistorien är full av de fasor som blir resultatet när man tar
en exklusiv förståelse av evangeliet och vänder det till en sek
teristisk samhällelig hållning med därpå följande handlingar
korståg och pogromer är de värsta exemplen på detta. Att tro
att andra har fel i religiösa frågor innebär inte att man föraktar
eller hatar dem som människor! Vi behöver både kärlek och
sanning; vi ska både älska innerligt och vara idarsynta.
—
Jesus exklusivt i centrum
1 det förra kapitlet klarlade och försökte vi bringa tankereda
kring flera begrepp som kan hjälpa oss att bli mer känsliga och
eftertänksamma i mötet med andra religioner, både i vår närhet
och i f5ärran länder. 1 detta kapitel ska vi titta närmare på tre
grundläggande hållningar som kristna teologer har intagit i för
hållande till andra religioner: exklusivism, inklusivism och plu
ralism. Vi kommer först att diskutera exidusivismen och visa
vad den står för, men också vad den inte påståt Men det är
faktiskt så att inte ens de som är övertygade om att det endast
finns frälsning i Jesus Kristus är överens om vad som händer
med de människor som aldrig får höra om Jesus under sin livs
tid. Vi ska granska tre olika sätt att besvara den frågan.
E
42
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
43
esus exidusivt i centrum
1 debatten om hur kristna ser på andra religioner har det blivit
vanligt att dela in syns ätten i följande tre kategorier: exklusiv
ism, inklusivism och pluralism Naturligtvis är verkligheten ald
rig så enkel som tre kategorier men i en debatt som är så komp
licerad som den häi välkonmar man en viss förenkling! Vi ska
därför låta dessa tre begrepp utgöra ramen när vi diskuterar
denna fråga, i detta och i de två följande kapitlen.’ En kortfat
tad definition av varje hållning kan vara till god hjälp. Här kom
mer en sådan, från Harold Netland.2
—
» Exklusjvjsm framhåller att kristendomens centrala
anspråk är sanna, och att när dessa anspråk kommer
i konflikt med andra religioners uppfattningar mås
te de senare förkastas och betraktas som osanna.
Det är också kännetecknande för kristna med detta
synsätt att de menar att Gud har uppenbarat sig på
ett fullkomligt sätt i Bibeln, att Jesus Kristus är den
enda inkarnationen av Gud, och att han är den ende
Herren och Frälsaren. Det finns ingen frälsning in
om ramen för andra religiösa traditioner.
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
45
Inklusjvism håller i likhet med exidusivism fast
vid att de centrala anspråken i den kristna tron är
sanna, men de har en mycket mer positiv syn på an
dra religioner än vad exklusivismen har Även om de
som har ett inklusivt synsätt anser att Gud har up
penbarat sig på ett fulländat sätt i Jesus Kristus och
att Jesus på något sätt är central för hur Gud valt
att förmedla frälsning till människan, kan de tänka
sig att det går att finna frälsning i icke-kristna reli
gioner. Jesus anses fortfarande vara unik, normgivan
de och slutgiltig i någon mening, men man menar att
Gud även uppenbarar sig och ger frälsning i andra
religiösa traditioner.
Karaktäristiskt för inklusivismen är att den för
söker finna en diplomatisk medelväg mellan att å ena
sidan erkänna Guds unika uppenbarelse och frälsning
i Jesus Kristus och å den andra att bejaka tanken på
att Gud kan frälsa även genom andra religionet
Plumlism skiljer sig från både exklusivism och in
klusivism genom att den förkastar antagandet att
Gud på ett unikt och slutgiltigt sätt har uppenbarat
sig i Jesus Kristus. Tvärtom menar man att Gud på
ett aktivt sätt uppenbarar sig i alla religiösa tradi
tioner. Det är heller inget unikt eller normerande
med personen Jesus. Han är bara en av många stora
religiösa ledare som Gud har använt för att bringa
frälsning till mänskligheten.
Pluralismen går alltså längre än inklusivismen ge
nom att förkasta tanken på att det skulle vara något
särskilt, normativt eller slutgiltigt med just kristen
domen. Den kristna tron är bara en av många lika
berättigade mänskliga gensvar till samma gudomli
ga verldighet.~
46
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Vad exklusivism inte innebär
F
Först av allt måste vi göra klart vad exidusivism inte innebäi
eller inte borde innebära. Ordet exklusiv används här inte som
när man talar om en person eller en viss grupp i samhället eller
om en attityd man kan inta. Det har alltså inte att göra med
stolthet, överlägsenhet och en vilja att utesluta andra. Ordet an
vänds här snarare i teologisk bemärkelse. Det handlar därför
inte om exklusiva människor utan om exklusiv
sanning. Det handlar enbart om var man kan fin
EXklUSiV
na sanning ochatt
ståndpunkten
frälsning.
om Jesus
Exklusivism
Kristus är beskriver
den enda
sanning
Sanningen och den enda vägen till frälsning så
exkluderar/utesluter detta möjligheten att and
ra trosåskådningar är lika sanna, eller att de kan
ge frälsning. När begreppet används på detta sätt innebär varje
mänskligt uttalande som gör anspråk på att vara sant eller
som accepteras av alla såsom varande sant samtidigt att det
exkluderar andra påståenden ifall dessa motsäger eller förne
kar det första. Om jag säger att jag heter Chris Wright, och det
anses vara sant, utesluter det möjligheten att jag heter Charles
Wilkinson. Om vi är överens om att det verkligen är så att Paris
är Frankrikes huvudstad, utesluter det påståendet att Lyon är
Frankrikes huvudstad. Sanningen om att två plus två är fyra
utesluter möjligheten att det i vissa lägen skulle kunna vara så
att två plus två kan bli fem.3 När vi diskuterar sanning är ex
klusivism alltså inte en negativ attityd Utan helt enkelt en för
utsättning för mänskligt tänkande och tal.4
—
—
Vad exklusivismen faktiskt påstår
De viktigaste dragen i denna hållning kan sammanfattas såhär:
A Det finns en levande, personlig Gud som har skapat
allt som finns till, inidusive oss människor. Som män~
2
-
JESUS EXKLUSIVT 1 CENTRUM
47
likalism. Men den störste företrädaren för denna ståndpunkt
under 1900-talet var utan tvekan den store schweiziske teolo
gen Karl Barth. Som en reaktion på det tidiga 1900-talets libe
ralism lade han fram ett kraftfullt försvar av den gudomliga
uppenbarelsen gentemot varje form av mänsklig religion, och
ett försvar av Guds suveräna frihet. Han hävdade att man en
dast kan möta Gud i Kristus och att alla religioner som inte
grundar sig på Kristus därför är otro, »per definition och i
sak~. Vidare hävdade han att även kristendomen som mänsklig
religion kan vara ett slags otro, så snart man inte bygger enbart
på Kristi nåd.6
nisko; till skillnad från alla andra levande varelser,
är vi skapade till Guds avbild och är andligen med
vetna om Gud och moraliskt ansvariga inför Gud.
~ Människan har gjort uppror mot Gud genom sin mo
raliska olydnad i form av synden och är skild från
Gud på ett så genomgripande sätt att hon inte kan
frälsa sig själv eller lära känna Gud av egen kraft.
z~ Gud har vidtagit åtgärder för att uppenbara sig själv
och för att frälsa människor på ett unikt sätt genom
det ganimaltestamentliga Israels historia ända se
dan Abrahams tid, i avsikt att välsigna alla länder
och folk.
Kritikerna
Exidusivismen får utstå en hel del kritik, både från den pro
fana världen (där snabbköpsmentaliteten råder), och från vissa
kristna teologer som anser att det är en alldeles för snäv förstå
else av den kristna tron. En del kritiker som själva förkastar en
sådan uppfattning om andra trosåskådningar erkänner att ex
klusivismen (enligt den teologiska definition som skisserades
här ovan) är en mycket stark hållning, både bibliskt, logiskt och
historiskt sett. Alan Race, till exempel, säger följande om ex
idusivismen, trots att han själv å det bestämdaste tar avstånd
från denna hållning:7
A Jesus från Nasaret var den unika och slutgiltiga in
karnationen av Gud i en enskild historisk männis
kas liv. Han både fullbordade Guds självuppenba
relse och utförde Guds frälsningsverk på korset. Ge
nom hans uppståndelse och himmelsfärd bekräfta
de Gud honom som Herre och det är därför rätt att
tillbe honom som Herre.
ii Frälsning är därför möjlig endast i och genom Jesus
Kristus. Anhängare av andra trosåskådningar är pre
cis som alla människor skapade till Guds avbild och
har del av den allmänna uppenbarelsen som står att
finna i det mänskliga samvetet och i naturen. Andra
trosåskådningar kan dock inte som sådana bringa
frälsning, ty frälsningen finns endast i Kristus. Där
för går en skarp skiljelinje mellan uppenbarelsen och
Guds frälsning i Kristus, och andra religioner.5
Den åberopar vad som för många människor är det
självklara bibliska vittnesbördet; den ger Kristi per
son en central plats, dess inre logik i argumentatio
nen förefaller vara konsekvent och sammanhängan
de; och slutligen, det är den uppfattning som stäm
mer bäst överens med vad som allmänt anses ha va
rit klassisk kristendom genom seklerna.~
Med andra ord säger Race att han tycker att denna stånd
punkt är svar att kritisera, men det är en svårighet han snart
Man associerar ofta exldusivismen med konservativ evange
48
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
~
2
-
JESUS EXKLUSIVT 1 CENTRUM
49
övervinner. Först frågar han sig om den är ett passande gensvar
med tanke på den nya kunskap vii dag har om världens religio
ner. ‘Vi framhöll i kapitel i att ökad förståelse för andra religio
ner måste påverka hur vi bemöter anhängarna av dem, och
detta är verkligen sant. Däremot påverkar inte detta i sig självt
frågan om huruvida dessa religionei eller vår egen för den de
len, är sanna eller falska. Races invändning är också till viss del
påverkad av västerländska skygglappar: Den här »nya kunska
pen< vi har om andra religioner kanske är ny för oss västerländ
ska kristna, men den har länge varit en del av vardagslivet för
andra kristna runtom i världen. Och dessa har inte känt att det
varit nödvändigt att ge upp de centrala och exklusiva ansprå
ken i den kristna tron trots att de i hundratals år har levt i en
kultur präglad av religiös mångfald.
Race säger vidare att vi inte kan döma det stora flertalet män
niskor på jorden till helvetet enbart på logiska grunder. Nej,
verkligen inte. Men det är ju faktiskt inte vi som dömer någon
till helvetet. Sådana beslut ligger i den allsmäktige Gudens
barmhärtiga händer: Frågan är snarare om det finns några kri
terier för en sådan dom, så att vi kan undvika den? Om exklu
sivismen försöker finna bedömningsgrunder som både är bib
liska och logiska, måste dessa bemötas på samma sätt. Vi kom
mer ju inte att få in mänskligheten i himmelriket genom brist
på logik heller:
betyder att »frälsning är endast möjlig genom att man faktiskt
har kännedom om Jesus Kristus och genom en medveten tro
på honom~? För att uttrycka det på ett annat sätt: Alla evange
likaler är överens om att de som i slutänden blir frälsta och får
dela glädjen som Guds återlösta folk i den nya skapelsen får
göra det enbart på grundval av Kristi kors. All frälsning beror
på det Gud har gjort i och genom Jesus Kristus, hans Son,
kommen i köttet. Det finns ingen annan källa eller väg till fräls
ning. Men är det möjligt för någon att bli räddad utan att ha
hört talas om Kristus och därmed utan att ha haft möjlighet
att sätta sin tro till honom?
Frågan formuleras ibland i teologiska termer. Vi bejakar den
ontologiska nödvändigheten av Kristus för att finna frälsning
(frälsningen kommer genom det faktum att Jesus dog på korset
och uppstod igen, och det finns ingen annan väg till frälsning
för någon). Men detta är inte samma sak som den epistemolo.
giska nödvändigheten av Kristus för att få frälsning (frälsning
en kommer genom kunskap om evangeliet och man måste kän
na till Kristus för att kunna bli frälst genom honom). Alla
evangelikaler håller med om det första påståendet. Vissa skulle
hävda att det andra också är nödvändigt, andra skulle det inte.
Vi behöver tänka klart över själva frågan innan vi försöker
besvara den. Det handlar inte om huruvida människor kan bli
frälsta på något annat sätt än genom Jesus, till exempel genom
en annan religion. Detta är inte något vi diskuterar här efter
som vi utgår ifrån att det inte finns någon frälsning utanför
Jesu försoningsverk. Vidare handlar inte frågan om huruvida
människor som förkastar Kristus kanske ändå någon gång kan
bli frälsta, utan den syftar bara på dem som aldrig under sin
livstid har fått möjlighet att höra om honom och som således
inte har kunnat ta ställning till honom de som aldrig har hört
evangeliet, de oevangeliserade. Finns det någon möjlighet att
Gud frälser några sådana människor genom Jesus trots att de
inte har hört talas om honom? Det är detta frågan handlar om.
Hur exklusiv kan man bli?
När vi undersöker åsikterna hos de evangelikaler som oftast för
knippas med den exklusiva hållningen finner vi en stor spänn
vidd beträffande graden av exklusivitet. Detta gäller inte minst
frågan om frälsningens omfattning. Medan evangelikala kristna
är överens om att det »endast finns frälsning genom Jesus Kris
tuslc (faktum är att detta utgör en av grundstenarna i den evan
gelikala identiteten), infinner sig frågan om det nödvändigtvis
50
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
—
~
2
-
JESUS EXKLUSIVT 1 CENTRUM
51
Det finns i huvudsak tre olika sätt bland dagens evangelikala
kristna att besvara denna fråga:
märkande drag hos någon människa. Det är dock fortfarande
svårt att skilja begreppet, eller den lära som det står föi, från
negativa övertoner som väldigt lätt leder till feltolkningar och
förvrängningar av vad det hela egentligen handlar om.
i) »Absolut inte~
»Kanske ja~<
3) »Definitivt ja~.
Låt oss se närmare på vart och ett av svaren.
2)
» Utan att det är
Svar i) »Absolut inte(c
Alla människor står under Guds rättfärdiga dom för
sin synd och sitt uppror. Enda vägen till frälsning är
genom omvändelse och tro på Jesu frälsningsverk på
korset. Därför går de som aldrig får höra talas om Je
sus under sin livstid här på jorden evigt förlorade.
Det finns starkt och tydligt stöd i Bibeln för en så
dan uppfattning, anser de som står bakom den. De
pekar på texter som till exempel Matt 7:13—4; Joh
14:6; Apg ~:i~; Rom 10:13—14; 1 Joh 5:12. Denna
uppfattning slår fast och försvarar Jesu unika ställ
ning på ett tydligt sätt och i skarpa ordalag. Det är
inte bara så att Jesus är mänsklighetens enda väg till
frälsning, utan enda sättet på vilket man kan ta emot
den frälsning Jesus erbjuder är genom att höra och
bejaka evangeliet om Kristus. Detta motiverar man i
bland med argumentet att om det inte vore så, vilken
anledning skulle då finnas kvar att evangelisera?8
[
—
52
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
denna position som vi omedelbart måste gå till rätta med ef
tersom den är så vanligt förekommande. »Hur kan man tro att
Gud skulle döma någon till helvetet bara för att de inte har
trott på Jesus, om de aldrig har fått höra om honom? Det är
inte deras fel att de inte har hört talas om Jesus eftersom det
aldrig är någon som har förmedlat evangeliet till dem, och där
för är det orättvist att fördöma dem för att de inte har tagit
ställning för evangeliet.~ Man kan få denna invändning att låta
väldigt trovärdig, och därför är det extra viktigt att vi klarläg
ger det här.
Bibeln varken lär eller antyder att Guds dom riktar sig mot
människor för att de inte har tagit ställning för en Kristus som
de aldrig har hört talas om. Vad Bibeln däremot utan tvekan lär
är att alla människor är syndiga och med rätta står under Guds
dom, oavsett om de har hört talas om Jesus eller inte. Dess
utom visar Bibeln även klart på att inte alla människor är lika
onda och inte heller att alla är så onda som
de skulle kunna vara. Men den lämnar inget
Skälet bakom
Guds dom
John Sanders kallar denna uppfattning för »restriktivism~9
det är alltså den form av exklusivism som menar att de som till
slut blir frälsta enbart är de som hör evangeliet och tror på Je
sus. Begreppet »restriktivism~ är behäftat med samma negativa
associationer som ordet »exldusivism~ men det kan försvaras
på samma sätt som vi försvarade exklusivism. Begreppet talar
om en inskränkt kategori som grundas på sanning eller fakta
och inte om en inskränkt attityd eller trångsynthet som ett ut-
deras fel?~ Det finns en viss missuppfattning av
utrymme för tveksamhet om det grundläg
gande och allmängiltiga faktum att männis
kor inför Gud är syndfulla och onda. Och
det är detta som ligger till grund för Guds
dom. De som till slut kommer att få upple
va Guds vrede och allt vad Bibelns varningar för helvetet syftar
på, får göra det inte på grund av vad de inte kände till och inte
kunde göra något åt (med andra ord, lämna sina liv i Jesu hän
der), utan på grund av allt som de faktiskt kände till och ändå
gjorde (med andra ord, synda mot sina samveten och mot den
~
2
-
JESUS EXKLUSIVT 1 CENTRUM
53
kunskap om Gud som är uppenbarad för alla människor; se
Rom 1:18—32).
För att förtydliga: Ingen kommer att hamna i helvetet därför
attde aldrig har hört talas om Jesus. Om vi tycker att en sådan
uppfattning verkar hopplöst orättvis, hur mycket mer otroligt
är det då inte att Gud skulle fungera på det viset, när Bibeln
bestämt hävdar att han som Domare över hela skapelsen kom
mer att göra det som är helt igenom rätt?
Skyldig syndare eller oskyldigt q?5ter? Vi måste samtidigt vara för
siktiga när vi för in begreppet »rättvisa~ i diskussionen. Ett ka
raktäristiskt drag hos oss syndiga människor är att vi väldigt
snabbt anklagar andra (inldusiv~ Gud) för att vara orättvisa,
samtidigt som vi frikänner oss själva från all skuld. Detta drag i
berättelserna om Adam och Eva, och Kam och Abel, ser vi hos
vartenda barn som växer upp, och det är något som har fullän
clats hos många pölitiker! 1 den här frågan kan de som förkastar
den exklusivistiska (restriktivistiska) positionen riskera att
hamna i samförstånd med denna mänskliga ovana. Medan Bi
belns tydliga huvudtema från pärm till pärm handlar om Guds
rättfärdighet och människans skuld, frestas vi i stället att bli
upprörda över Guds orättvisa och människans oskuld. Vi ankla
gar Gud för alla som inte blir frälsta, i stället för att prisa och
tacka honom för att någon blir frälst över huvud taget. Man på
står att människor går miste om evangeliet »utan att det är deras
fel~, och därför skickas de till helvetet »utan att det är deras
fel~. Men en sådan tankegång gör våld på
Bibelns undervisning. Den är inte korrekt,
och det hjälper oss verkligen inte till klarFörvanskning
syn att släcka Bibelns strålkastarljus på
av den
Guds rättfärdiga dom och i stället byta ut
den mot en stor skylt som talar om att vi
bibliska laran
orättvist har gjorts till syndabockar.
För att upprepa oss än en gång: Ingen
54
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
kommer att hamna i helvetet på grund av att de aldrig har hört
talas om Jesus, utan på grund av sin synd och sitt uppror i
Guds ögon och detta, hävdar Bibeln tydligt, är det tillstånd
hela mänsklighetens befinner sig i.’0
—
Svar
2)
»Kanskeja<
Det finns andra evangelikala kristna som också be
stämt hävdar att Kristi kors är den enda grund som
finns för frälsningen men som däremot inte skulle
vara lika säkra på att antalet frälsta till slut bara
kommer att utgöras av dem som hört evangeliet och
på ett medvetet sätt förtröstat på Jesus. De vill läm
na en dörr öppen för möjligheten att Gud kan fräl
sa någon genom Kristus, någon som trots att han!
hon aldrig har hört om Jesus kan ha vänt sig till
Gud genom omvändelse och tro av ett slag som bara
Gud kan bedöma, tack vare att han känner alla män
niskors hjärtan. Man för fram många olika argument
till stöd för denna uppfattning.
—
—
Troende i Gamla testamentet. Det fanns gudstroende i Gamla
testamentet som vi definitivt skulle anse vara »frälsta~, trots
att de aldrig hade hört talas om Jesus från Nasaret. Naturligt
vis blev de frälsta tack vare Guds nåd och initiativ, och grun
den för frälsningen var Kristi offer på korset som en dag skulle
bli en historisk verklighet. Med andra ord blev de verkligen
frälsta genom Jesus, men inte genom att lära känna Jesus. Man
kan ta bort lite av styrkan i det här argumentet genom att på
peka att Israels folk faktiskt hade fått en unik uppenbarelse om
Gud som Jahve och deras erfarenheter av Gud i historien hade
gett dem en mängd bilder av försoning och av förbundstanken.
För att tala i teologiska termer: De hade tillgång till mer än
bara den allmänna uppenbarelsen som alla människor hai och
2
-
JESUS EXKLUSIVT 1 CENTRUM
55
dessutom hade de en stor fördel av att få särskild uppenbarelse
genom historiska händelser och profetiska tiltal. Trots detta
~r det ändå så att de inte kände till den historiske Jesus eller
hade fått höra »evangeliet~ i sin nytestamentliga form alltså
förkunnelsen om Kristi kors och behovet av omvändelse och
tro på honom. De förtröstade på Gud som ett gensvar på den
kunskap de hade om Gud genom det som hade uppenbarats
fram till den tiden. Och Gud mötte dem med nåd och rättfär
dighet som frälste dem.
Abraham lyfts fram som det främsta ex
emplet på denna frälsande tro som tar sig ut
tryck i lydnad, i både Gamla och Nya testa
Ett exempe
mentet. »Abraham trodde pa Gud och darfor
räknades han som rättf&dig~ (i Mos 15:6;
pa tro
Rom 4:3). Enligt Paulus tog Abraham ställ
ning för evangeliet, men inte evangeliet 1 dess
nytestamentliga form som på ett särskilt sätt centreras kring
Jesus Kristus. Snarare säger han att »Skriften lät redan Ab
raham i förväg få del av evangelium: Alla folk skall bli välsig.
nade genom dig~ (Gal 3:8). De »goda nyheterna~ utifrån Första
Mosebok var att Gud skulle välsigna alla folk på jorden trots
deras synd och upprox och att han hade tänkt använda Abra
hams ättlingar för att fullborda sin plan.
Fr
funnit ndd hos Gud. Utan tro kan ingen finna nåd hos honom.
—
...
...
Troende som inte var judar Bland dem som Gud visar nåd 1
Gamla testamentet finner vi även sådana som befann sig utan
för förbundsfolket, till exempel »proselyter~ som änkan i Sare
fat (1 Kung 17:24) och Naaman (2 Kung ~:i~—i8), ~ingerfulla
syndare som folket i Nineve (Jona), och några människor som
var kända för sin rättfärdighet som Noa, Job och Daniel (l-Ies
14:14, 20). Även andra blev räddade, och dessa människor lev
de långt innan den frälsande uppenbarelsen som tog sig ut
tryck i Israels historia hade inletts. Exempel på dessa är Flenok
och Noa. Henoks tro lyfts fram som en förebild även 1 Nya tes56
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
tamentet, och särskilt detta att han uppfyllde vad som krävs
för att behaga Gud. Hebreerbrevet säger rent ut att »han hade
~:
Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han
lönar dem som söker honom< CI-leb 11:5—6). Naturligtvis kunde
inget sägas om att tro pci Kristus, eftersom det var omöjligt för
Henok att göra det. Däremot trodde han verkligen på Gud och
sökte honom med ett uppriktigt hjärta.
Så vi kan verkligen ställa frågan om det var möjligt för män
niskor på den tiden att bli frälsta genom Jesus utan att faktiskt
känna till honom. Eftersom det var en historisk omöjlighet att
göra det, kan det då inte på samma sätt vara möjligt för män
niskor i dag att bli frälsta genom Jesus trots att de inte känner
till honom på grund av geografiska eller andra hinder? Sådana
människoi trots att de lever i »e.Kr-världen<, lever »kunskaps
mässigt f.Kr~. När det gäller deras kunskap har de alltså samma
ställning som de som levde före Jesus.” Finns det bland dessa
människor, likt Henok, de som med uppriktigt hjärta söker
Gud och tror på honom? De som intar denna position vill hop
pas att så är fallet och de vill tro att om det finns sådana män
niskor (och det är ju bara Gud som vet svaret på denna fråga)
kommer Gud att möta dem med sin frälsande nåd.
Barn som där tidigt och mentalt handikappade. Ytterligare ett
argument som ibland förs fram i samband med denna uppfatt
ning handlar om barn som dör i späd ålder och de som har
mentala handikapp som gör det omöjligt för dem att förstå och
ta ställning för evangeliet på ett tydligt sätt, såvitt vi kan upp
fatta det. Poängen är att om dessa människor blir frälsta (vilket
har varit den förhärskande uppfattningen i de flesta kyrkotra
ditioner genom historien, med vissa undantag och förbehåll),
blir de frälsta utan att känna till Jesus och utan att leva ut en
klar och tydlig tro på honom. Och om detta är fallet verkar det
som om det slutliga antalet frälsta inte är exakt detsamma som
2
-
JESUS EXKLUSIVT 1 CENTRUM
57
r
det antal som får höra och tar emot evangeliet. Jag tycker att
detta argument är ganska svagt, både eftersom Bibeln inte sä
ger så mycket i denna fråga, varken åt det ena eller det andra
hållet, och eftersom vi knappast kan dra någon parallell mellan
den relativa moraliska oskuld som spädbarn och mentalt han
dikappade har å den ena sidan, och den definitiva moraliska
skuld som vuxna, ansvariga syndare har å den andra. Trots allt
har argumentet en viss tyngd, om inte annat så genom att an
tyda att det kommer att bli fler människor frälsta än de som på
ett klart och tydligt sätt bekänner sin tro på Jesus, och därige
nom leder det till att några vågar tro på den andra, öppnare
och mer hoppingivande uppfattningen.
Om vi vill argumentera utifrån denna uppfattning måste vi
vara på det klara med vad som inte sägs. För det första handlar
det inte om att alla en gång kommer att bli
frälsta, alltså en universalistisk ståndpunkt
som innebär att alla kommer att bli frälsta
F~-sikt het
oavsett vad de har trott eller hur de har levt.
Den säger snarare att det finns en grundlägoch tydlighet
gande princip som gäller för alla människoi
nämligen att vi blir frälsta av Guds nåd alle
na, som man tar emot genom omvändelse och förtröstan på
Guds barmhärtighet. Om en människa som inser sin oförmåga
att klara av att leva efter till och med sitt eget samvetes for
mei och han eller hon omvänder sig från försöken att klara det
ta på egen hand och från sina misslyckanden, och i stället väd
jar till Guds barmhärtighet oavsett hur han eller hon före
ställer sig Gud kommer då inte Gud att svara med Kristi fräl
sande nåd, även om den människan aldrig får höra talas om
Jesus under sin livstid? 12
För det andra handlar det inte om frälsning på grund av ett
ärligt uppsåt. Den uppfattning vi nu talar om säger inte att go
da och uppriktiga människor som kommer från någon annan
trosuppfattning, eller till och med kristendomen, blir frälsta
genom sin godhet och uppriktighet. Faktum är att Bibeln säger
raka motsatsen. 1 Jesu chockerande liknelse om tullindrivaren
och farisén var det den religiöse mannen med sina många goda
gärningar som inte blev rättfärdig, medan det var syndaren som
inte kunde göra något annat än att be om nåd som enligt Jesus
gick hem »rättfärdig i Guds ögon~ (Luk 18:9—14). Alla som till
slut kommer att bli frälsta blir det genom Guds nåd och inte
genom goda gärningar eller genom sina egna förtjänster. Kär
nan i evangeliet handlar om att Gud frälser syndare som vet att
de är syndare och som vänder sig bort från sin synd och allt
eget och vänder sig till Gud.
För det tredje handlar inte denna uppfattning om frälsning
genom andra religioner. Man påstår inte att människor med an
nan trosuppfattning kan bli frälsta genom sina religiösa »sakra
ment< eller att andra religioner är provisoriska frälsningsvägar
Detta är en av inklusivismens åsikter, som vi kommer att be
handla i nästa kapitel. Nya testamentet talar inte om någon
frälsning annat än i och genom Jesus. 1 vilket fall som helst är
det Gud som frälser och inte religioner: Det är en sak att säga
att Gud genom Jesu offer kan frälsa en människa som vänder
sig till Gud i ånger och omvändelse i ett annat religiöst sam
manhang. Det är en helt annan sak att säga att andra religioner
i sig själva är vägar till frälsning. Om man medger att det finns
en möjlighet att det första påståendet är sant innebär det inte
alls att man accepterar det andra påståendet. Den uppfattning
vi behandlar nu tillhör i själva verket en underavdelning av ex
klusivismen.’3 Det finns endast frälsning genom Jesus, och i
andra religioner finns ingen frälsning.
—
—
58
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Svar 3) »Definitivt ja~
Ett tredje svar på frågan rör sig bortom den försik
tighet man finner i den andra uppfattningen. Man
hävdar fortfarande lika starkt att frälsningen endast
1
2
-
JESUS EXKLUSIVT 1 CENTRUM
59
r.
1:
finns i Jesus Kristus och att han är den slutgiltiga
uppenbarelsen av Gud i historien (och härmed bibe
håller man en viktig grundpelare i den evangelikala
hållningen), men de som håller sig till denna uppfatt
ning är inte nöjda med den andra uppfattningens
försiktiga optimism (att det finns skäl att hoppas på
att Gud kommer att rädda några som aldrig får hö
ra talas om Jesus, men att vi inte kan veta något om
det, och vi måste lämna frågan i hans rättfärdiga och
barmhårtiga händer). Man tror att det finns biblis
ka skäl för att ha en mycket starkare optimism.
Denna uppfattning hävdar att det kommer att fin
nas stora skaror av människor som aldrig hört talas
om Jesus under sitt jordeliv men som ändå kommer
att tillhöra dem som blir frälsta genom Guds nåd
och Kristi försoningsverk. Bland de främsta före
språkarna för denna uppfattning under senare tid
är Clark Pinnock och John Sanders.’4
En annorlunda
utgangspunkt
Pinnock frågar sig vad som skulle
hända om vi kastade om ordningen för vår
bibliska argumentation: Vad skulle hända om vi tog den sist
nämnda kategorins texter som utgångspunkt och »kontrolltex
ter~, och sedan läste avsnitten som behandlar domsmotivet i
ljuset av dessa? Resultatet, menar han, skulle bli att vi kunde
vara mycket mer optimistiska i fråga om frälsningen utan att
för den skull behöva offra vare sig Jesu unika och absoluta ställ
ning eller Bibelns undervisning om att det verkligen kommer
att bli en dom för de onda och förhärdade.’5
1 Bibelns mäktiga, avslutande framtidssyn talas bland annat
om en stor skara som ingen kan räkna »av alla folk och stammar
och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet~ (Upp
7:9). Om man inte enbart tolkar detta i generella och symbolis
ka termer (~»av olika slags folk<), kan det även tyda på att det an
tal människor som 1 slutänden blir återlösta kommer att vara
fler än bara de som på ett tydligt sätt fått del av evangelium.
Många stammar och folk och språk har ju dött ut under histo
riens gång långt innan de nåddes av evangelium (och även långt
innan Jesus hade kommit till jorden).
Om det alltså visar sig på den yttersta dagen att det finns
människor som har blivit frälsta frän dessa »utdöda< stammar
och folk, har de förvisso blivit frälsta genom Jesus, men utan
att ha hört talas om honom.
Ytterligare ett argument för denna ståndpunkt har blivit känt
som »frälsningens universella tilgänglighet~. Detta ska inte blan
denna uppfattning. Det läggs mycket större tonvikt vid de tro
ende som blir frälsta under den gammaltestamentliga perioden,
jämfört med den andra uppfattningen vi diskuterade här ovan.
Pinnock myntar till exempel uttrycket »hednahelgon~ för att be
skriva dem som inte tillhörde Israels förbundsgemenskap men
som ändå levde i tro eller som började tillbe Jahve. Men 1 stället
för att se dessa som undantag ser Pinnock dem snarare som »pro
totyper~, eller som toppen av ett isberg bestående av ett myc
ket större antal sådana okända »helgon~ runtom i hela världen.
Förespråkarna för denna uppfattning menar också att den
mer traditionella kristna ståndpunkten i frågan har låtit sig
påverkas av det faktum att man använt vissa avsnitt i Bibeln
som »kontrolltexter~ där Guds vrede och dom betonas, eller
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
tonar Guds allomfattande frälsningskär
lek »förklaras< (till exempel Joh 12:32; 1
Tim 2:3—6; 4:io;Tit 2:11; 2 Pet3:g; i Joh
2:2).
»Hednahelgon~. En rad bibliska argument förs fram till stöd för
60
texter som har lett till en föreställning om att det slutgiltiga
antalet frälsta kommer att vara »få~ i förhållande till det totala
antalet människor genom alla tider (till exempel Matt 7:13—14;
Rom i —~; Ef 2~ 12). Med dessa som ut
g~ngspunkt måste andra texter som be
1
2 - JESUS EXKLUSIVT 1 CENTRUM
61
das samman med »universalism(( hållningen att alla människor
till sist kommer att bli frälsta. Det är snarare en föreställning
om att åtminstone möjligheten att bli frälst måste vara tillgäng
lig för alla människor. Det handlar inte om att
man anser att Gud har en skyldighet att frälsa
alla, utan snarare att om Guds kärlek verkligen
Samma
är opartisk så måste alla människor åtminstone
möjlighet
ha samma möjlighet att kunna bli frälsta. Man
kommer fram till denna hållning utifrån texter
som talar om att Gud vill att alla ska räddas och
att Kristus dog för alla. För att sådana texter ska vara menings
fulla menar man måste Gud både teoretiskt och i verklighe
ten ha gjort det möjligt för alla att kunna bli frälsta. Samtidigt
accepterar man att inte alla kommer att bli räddade, eftersom
Bibeln klart och tydligt lär att det kommer att finnas människor
som medvetet blir kvar i sin synd och förkastar Guds nåd. Däre
mot verkar det motsägelsefullt att Gud å ena sidan skulle vilja
att alla räddas, och å den andra att han skulle skapa människor
som lever och dör utan att ens ha en möjlighet att bli frälsta)6
När det gäller frågan om vad som händer med dem som inte
hört evangelium vill både Pinnock och Sanders fästa mycket
större vikt vid Guds gränslösa generositet och att hans kärlek
och nåd är densamma för alla människor
De som kritiserar denna uppfattning hävdar att man går för
långt i sin bibeltolkning och inte tar tillräcklig hänsyn till textsammanhanget,’7 och att tolkningen ibland verkar alltför krys
tad.’8 Vidare, att det finns en obalans i betoningen av Guds
kärlek på bekostnad av Guds vrede mot de orättfärdiga, samt
att man är alltför vag i hur man talar om »tro~ utan att ange
trons föremål vilket i Nya testamentet nästan uteslutande är
tron på Jesu Kristi verk och person.’9
—
—
—
—
1 Guds händer. Personligen anser jag att vissa av argumenten
som förs fram av anhängarna till position 3 (»definitivt jac) inte
62
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
håller. Men jag är inte lika säker som Carson att kritiken mot 3
även drabbar position 2 (»kanske ja<), vilket skulle innebära att
vi bara har att ansluta oss till position i (»absolut inte~). Jag
har svart att acceptera att Guds suveräna frälsande nåd skulle
begränsas till Kyrkans lydnad och effektivitet när det gäller
mission och evangelisation, och därför är jag inte övertygad om
att position i täcker in hela den bibliska sanningen i denna frå
ga. Det verkar alltså som om man, när man till punkt och pric
ka följer restriktivismen, måste hävda att Gud antingen inte
förmär eller inte är villig att frälsa vem som helst, såvida inte
eller åtminstone inte förrän kristna har nått dem med evang
elium och framställt det på ett sätt som de kan förstå och ta
ställning till.
Naturligtvis är det möjligt att Gud har valt att begränsa den
frälsande nåden på ett sådant sätt och vi har varken rätt eller
möjlighet att ifrågasätta hans suveräna rättighet att göra så.
Det väcker dock återigen frågan om huruvida det finns en up
penbar rättvisa 1 Guds handlande här. 1 och med detta framför
jag inte anklagelsen att det skulle vara orättvist i sig självt att
några skulle bli frälsta och andra inte. Det är en förvanskning
som vi tog upp tidigare, där Gud falskeligen anklagas för varje
syndare som inte blir frälst. Vid den yttersta domen kommer
ingen att kunna säga »det är orättvist<, eftersom Guds fullkom
liga rättvisa kommer att bli uppenbar och erkänd.
Det som däremot vid första anblicken verkar vara orättvist
är att kriteriet för vem som över huvud taget kan eller inte kan
bli räddad, helt och hållet och utan undantag skulle vara bero
ende av människors lydnad inom Kyrkan. Det skulle vara bero
ende av hennes begränsade framgångar till och med 1 tider då
hon försökt vara lydig, för att inte tala om de perioder i histo
rien då hon skamligt nog nästan inte missionerade alls. Särskilt
som denna utgångspunkt (och i beaktande av den vetskap Gud
på förhand har) innebär att miljontals människor under hund
ratals år inte skulle ha haft den ringaste möjlighet att kunna bli
2
-
JESUS EXKLUSIVT 1 CENTRUM
63
räddade som exempel har ju inte en enda människa i Syd- och
Nordamerika kunnat bli frälst förrän nu under den sista fjär
dedelen av Kyrkans hela historia, och dessutom var väl det slags
»kristendom~ de konfronterades med knappast goda nyheter
för så värst många av dem.2°
Därför ansluter jag mig till position 2, som menar att bland
dem som i slutligen blir frälsta kommer det att finnas männis
kor som Gud har frälst genom Kristus, och som trots att de
inte kände till Jesus på något sätt omvände sig och började
förtrösta på Gud, fann nåd i Herrens ögon och ska få möta sin
Frälsare med förvåning och glädje när han välkomnar dem in 1
sitt rike. Vem, vai~ när och hur många det rör sig om lämnar jag
med tillförsikt i Guds hände,, i full förtröstan på den fullkom
liga rättvisa och barmhärtighet som finns hos den Gud som kän
ner hela sin skapelse utan och innan.2’
—
Ett ärende som är
bdde viktigt och
uppfordrande
och är under Guds dom; att Gud har
banat en väg till frälsning genom Kristi
kors och uppståndelse; att Jesus själv
befaller oss att låta alla länder och folk
få höra detta budskap, och att vi ska
föra män och kvinnor till omvändelse,
tro och lydnad. Vi har inte lov att predika något annat budskap
—
—
[
Motivation att evangelisera och missionera
Till sist, låt oss återvända till ett argument som fördes fram till
stöd för position i, nämligen att om man inte accepterar den
restriktivjstjska hållningen (att de som inte har hört evangelium
utan undantag är för evigt förlorade) finns det inga skäl att
missionera. De som har denna uppfattning anklagar till och med
position 2 för att minska evangelisationsiver~~ På detta skulle
jag vilja svara två saket
För det första är det inte alls givet att position 2 tar bort
motivationen för att evangelisera, och enligt mångas erfarenhet
är det heller inte sant. Det är även min egen erfarenhet. Bland
dem som omfattar position 2 finns kristna ledare såsom John
Stott vars livslånga arbete med evangelisation och vars överty
gelse om vikten därav inte går att ifrågasätta. Den hoppingivan
de möjligheten att Gud i sin suveräna nåd skulle kunna frälsa
någon som man aldrig kan nå med evangelium fråntar inte alls
Kyrkan hennes skyldighet att missionera och evangelisera. Vi
64
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
vet att hela mänskligheten lever i synd
än detta, om vi ska vara lydiga det uppdrag han gett oss. Men
om Gud 1 sin suveräna nåd, utan att någon människa har bidra
git genom att förmedla evangeliet, ger en impuls i någon män
niskas hjärta så att hon svarar med att göra sinnesändring och
tro, och detta slutligen leder till frälsning genom Jesus Kristus,
då är det per definition något som sker utan vår vetskap och
något som endast Gud själv känner till. Det kommer att leda
till att vi gläds och det ger ännu större ära till Gud. Det ger oss
dock ingen mer hållbar ursälct att inte lyda missionsbefallningen
än läran om utkorelsen gör, fastän också den har blivit anidagad
för att leda till att evangelisationsivern hämmas.
För det andra behöver vi tänka igenom själva motivationen
för mission. Det råder inget tvivel om att tanken på att de som
aldrig har hört evangelium för evigt är förlorade, har varit en
av de viktigaste drivkrafterna i den moderna missionsrörelsen,
men absolut inte den enda. Och naturligtvis speglar denna upp
fattning dén bibliska undervisningen om det fruktansvärda i
människans synd och Guds rättfärdiga och slutgiltiga dom. Men
frågan här är om inte den prekära situation människan befin
ner sig i, när hon står utanför evangeliets frälsande ljus, räcker
för att motivera oss att evangelisera.
Självklart gör den det. Frågan är huruvi
Av vilka motiv?
j
2
-
da det verkligen är så, att om man tänk
er sig att Gud kan frälsa någon över hu
vud taget som inte uttryckligen har hört
evangeliet, då har man inte längre någon
JESUS EXKLUSIVT 1 CENTRUM
65
anledning att evangelisera. Jag håller inte med om det.
Vi behöver även skilja mellan en motivation som är effektiv
och en som även är sann. Ett bra och positivt mål kanske moti
veras utifrån argument som är effektiva, men inte nödvändigt
vis är sanna eller speglar hela sanningen. Föräldrar kan till ex
empel försöka motivera sina barn att uppföra sig väl genom att
hota med att annars kommer inte tomten att ge dem julkiappar.
Motivationen kanske är effektiv (det vill säga, barnen uppför sig
väl), men den grundar sig inte på sanningen. Men att inse att
grunden för motivationen är falsk, innebär inte att barnen inte
längre ska uppföra sig väl!
Eller om vi tänker oss att man kunde övertyga alla nya bilfö
rare att om de körde fortare än 70 kilometer i timmen så skulle
hjulen lossna. Det skulle vara en effektiv motivation att hålla
nere hastigheten, men det skulle inte vara sant. Att inse att
skälet är falskt innebär dock inte att bilförarna inte längre be
höver köra försiktigt.
På samma sätt gäller att om vi tror att alla som inte hör evan
geliuni för evigt och utan undantag går förlorade, har det visat
sig vara en effektiv drivkraft till evangelisation. (Denna föreställ
ning har alltså genom historien sporrat människor till att evan
gelisera med stort nit.) Men även om den inte är helt och hållet
sann, eller om den är en överdrift av hur det faktiskt ligger till,
och om man är övertygad om att det finns bibliska argument
för att Gud kommer att frälsa några som inte har lärt känna
Kristus under sin livstid, förtar inte det vikten av eller fokuse
ringen på evangelisation som församlingens främsta skyldighet.
För till syvende och sist är det ju så att det enda sättet för oss att
vara säkra på att människor blir frälsta är
genom att vi är trogna i vårt vittnande och
får se människor omvända sig och tro på
Kyrka~
Kristus. Det är vårt uppdrag, vår plikt och
o
framsta plikt
var gladje. Utover det, lat Gud vara Gud.
..
66
.
Jesus inklusivt i centrum
Efter att ha undersökt den exklusivistiska hållningen har det
nu blivit dags för den andra av de dominerande uppfattning
arna hur man utifrån ett kristet perspektiv kan se på andra re
ligioner inklusivismen. Precis som tidigare ska vi försöka de
finiera begreppet på ett klart och tydligt sätt och sedan stude
ra två huvudvarianter av inklusivismen. Vi kommer att ge stort
utrymme åt de romersk-katolska uttalanden som gjorts och åt
Karl Rahners teori om »anonym kristendom~. Vi kommer också
att ta upp frågan: »Finns det frälsning (enligt kristet sätt att se)
i andra religioner?~
—
•.
CHRIS WRrGHT: DEN ENDA VÄGEN
~
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
67
inklusivt i centrum
På samma sätt som vi gjorde med exklusivismen bör vi inleda
med att tänka igenom vad inklusivism inte innebär när begrep
pet används i just den här debatten. Även om man skulle kunna
tro det är inklusivism inte raka motsatsen till exklusivism. Vi
ska se att de faktiskt delar en viktig övertygelse. Det handlar inte
om att Guds frälsning kommer att »inkludera< alla på ett eller
annat sätt, oavsett vad de har trott eller hur de har levt. Den
uppfattningen kallas för universalism. In
klusivismen handlar inte heller om att vär
Varken
kristna förståelse av vad frälsning är på
1.
något smidigt sätt kan »inkludera~ eller
unwersatism,
smaltas samman med alla andra religio
synkretism
ner. Det kallas för synkretism. Och det
eller pluralism
är inte heller uppfattningen att vi kan »in
kludera~ alla världsreligionerna som lika
giltiga i sig själva som vägar till frälsning,
och att kristendomen bara skulle vara en väg bland många and
ra. Det kallas för pluralism, vilket vi kommer till i nästa kapi
tel. Det kan vara på sin plats att gå tillbaka till början av kapi
tel 2 och läsa den definition som där ges av inklusivism.
ci-rnrs
WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
69
Den inkluderande Kristus
» Som ett resultat av insikten om att det finns stora
andliga djup i många av de olika religösa traditio
nerna runtom i världen, och att de uppvisar alla tec
ken på att även i framtiden leva kvai är det många
teologer som nu ställer sig alltmer positiva till den
plats andra religioner bör ha inom ramen för en
kristen förståelse av Guds handlande. Samtidigt som
man vidhåller tron på att Gud på ett fullkomligt
sätt uppenbarades i Jesus, bejakar även de inklusi
vistiska teorierna Guds Andes allestädes närvaro i
hela skapelsen. Guds frälsande kraft och närvaro
framgår klart i Jesu liv, död och uppståndelse, men
den begränsas inte till honom. Genom Logos [alltså
»Ordet~ enligt Joh ii, eller hans Ande, verkar Gud
bortom den kristna kulturen, och skänker frälsning
till andra folk och kulturer som kanske aldrig ens
har hört talas om namnet Jesus.~
Det enda som exklusivism och inklusivism har gemensamt är
deras betoning av Jesus. De är överens om att Jesus är den främ
sta och slutgiltiga uppenbarelsen av Gud och att han är den en
de genom vilken människor ytterst sett kan, och kommer att bli
frälsta. Men medan exidusivisterna säger att om Kristus är den
enda Sanningen och Frälsaren, då exkluderar (utesluter) det alla
andra trosuppfattningar som giltiga vägar till sanning eller till
frälsning, hävdar inklusivisterna att ytterst sett kommer all san
ning från Gud, oavsett var man finner den. Därför är det så att
Jesus, som är Sanningen med stort »S~, måste inkludera (inne
fatta) allt som är sant i andra religioner också. All sanning och
godhet kommer från Gud och måste därföi på något sätt, även
komma från och genom Kristus.
All sanning och godhet som vi kan se i andra trosuppfatt
ningar måste vi alltså tillskriva Jesus, som på något sätt är när
varande och aktiv i dessa trosåskådningai om än på ett fördolt
sätt. Kristus har på ett tydligt och fullkomligt sätt blivit känd
genom den kristna tron, men han omfattar även allt det som är
sant inom andra trosåskådningat Inidusivister har därför en be
nägenhet att tala i termer av kontinuitet (till skillnad från exklu
sivisternas diskontinuitet) mellan andra trosåskådningar och
kristendomen. Eller också ser de kanske kristendomen som upp
fyllelsen av det man söker eftei eller det som är dolt, eller det
som man förbereds på i andra trosåskådningai~ En exidusivist
skulle dra en ganska skarp och heldragen linje mellan den krist
na tron och alla andra religioner; en inklusivist skulle se ett
mera suddigt, streckat och diffust gränsområde mellan dem,
där man delar många gemensamma sanningat’
Här följer en annan definition av inklusivism, som den ser
ut i rapporten från den Anglikanska kyrkans kommitté för mis
sion och enhet (BMu), Towards a Theology of Inter-Faith Dia
lc~gue:2
70
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
§ i8
Precis som hos exklusivismen finns det olika gradskillnader
av inklusivism bland dem som bekänner sig till denna hållning.
Vi ska se på två av de viktigaste uppfattningarna.
i) »Uppenbarelse
Ja. Frälsning Nefr.3 För det första finns
det de som kan hålla med om att Gud har gjort sin allmänna
uppenbarelse tillgänglig för alla människoi, och därför kan an-•
dra religioner helt enkelt därför att de är en avspegling av
mänskligheten som är skapad till Guds avbild faktiskt inne
hålla vissa sanningar utifrån den allmänna uppenbarelsen. Det
är naturligtvis inte samma sak som att säga att allt de lär är
sant. Och till och med där man finner sanning kan denna vara
förvanskad och annorlunda uppfattad om man jämför med den
bibliska uppenbarelsen. Dessutom skulle många inklusivister
erkänna att dessa fragment av sanningen hos andra religioner
—
—
—
—
~
3
-
JESUS INKLUSIVT 1 CENTRUM
71
har blandats upp med demonisk inflitration och mänsklig för
det objektiva förhållandet mellan den kristna tron med dess
påståenden om den bibliska uppenbarelsen och andra reli
giösa system. Till och med när det handlar om enskilda män
niskors vittnesbörd, finner man mycket stora skillnader i hur
de ser på sin nuvarande identitet och erfarenhet som kristna,
jämfört med eller i motsats till deras förkristna religiösa tillhörighet. Jag har talat
Personligt
med kristna i Indien som beskriver sin
—
vanskning i varierande grad. Detta finner vi i alla religioner
inklusive kristendomen som religion betraktad. Ändå vill in
klusivisterna säga att varhelst människor med andra trosåskåd
ningar tror något som är sant, kan det bejakas och innefattas
inom ramen för Kristi verk.
Denna inklusivistiska uppfattning förne
kar dock att det finns något av Guds frälInte
sande kraft i andra religioner som sådana.
frälsande
Andra religioner är inte »frälsande~. De skul
le med andra ord inte acceptera påståendet
att Gud skulle frälsa människor genom des
sa religionet Enligt denna uppfattning förblir alltså Jesus cen
tral och nödvändig för frälsningen, men andra trosåskåd
ningar kan ha mycket att bidra med vad gäller att förbereda
vägen för Kristus genom den sanning som finns i dessa åskåd
ningai, eller de kan till och med i någon mån vara provisoris
ka redskap för Guds nåd som dock bara når sin fullhet i Je
sus. För att låna EMU-rapportens ord, är Jesus »det konkreta
historiska uttrycket för det som ligger fördolt på djupet i
andra religioner~. Med andra ord, när människor till slut
ställs inför evangeliet om Jesus kommer de att känna igen den
fullkomliga och frälsande sanning som deras tidigare religion
hade inslag av eller pekade fram emot, om än på ett ofull
ständigt och dunkelt sätt. De kanske kommer att säga att Je
sus till fullo infriar det som de längtade eftei~ Eller att Jesus
besvarar frågor som de andra religionerna ställt men inte
kunnat besvara på ett tillfredsställande sätt. När de blir fräl
sta genom Jesus, och trots att de upplever en omvändelse, finns
det ändå en länk kvar till deras religiösa förflutna, och det sker
inte en total avsägelse.
Svårigheten här är att röra sig från vad som utan tvivel är
sant på ett personligt plan i en människas subjektiva religiösa
upplevelse, till att göra kategoriska allmänna uttalanden om
—
—
vittnesbörd
omvändelse från hinduismen i de mest av
ståndstagande ordalag. Det vill säga, de
kände (och känner fortfarande) att det var
nödvändigt att helt och hållet avsvärja sig
det som hinduismen stod för i deras liv. De talar om att de
blivit »befriade~ från den. Ofta har de fått betala ett mycket
högt pris socialt och inom familjen för att de blivit kristna
och de är mycket vaksamma mot varje försök att göra den
kristna gudstjänsten eller teologin mer indisk, kulturellt sett,
eftersom den indiska kulturen naturligtvis i så hög grad är
genomsyrad av hinduiska föreställningar.
Men jag har även talat med indiska kristna som i mer posi
tiva ordalag talar om hur Jesus har fullbordat allt det som
hinduismen ledde dem till att söka eftei men inte kunde ge
dem. De uppskattar verkligen att upptäcka samband och lik
heter och de tycker att det är viktigt både ur ett missiolo
giskt perspektiv och ur ett evangelisationsperspektiv att
lyfta fram sådana beröringspunkter. Jag har förstått att det
finns många likheter med hur kristna från en muslimsk bak
grund beskriver sina erfarenheter. Inidusivismens teologiska
ståndpunkt kan vara ett sätt att ge en formell beskrivning av
den andra typen av personliga erfarenheter. Men inklusivis
men måste inse att hur andra människor »i verkliga livet<c har
erfarit andra trosåskådningar är mycket mer komplext än en
teologisk formel, och man måste även ge utrymme för dem
som ser sin förkristna värld i ett helt annat ljus.
—
72
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
—
—
~.
3
-
JESUS INKLUSIVT 1 CENTRUM
73
2) »Anonyma kristna~. Inom den romersk-katolska kyrkan ägde
något av en revolution rum under det Andra Vatikankonciliet
(1962—1965) i inställningen till icke-kristna religioner Tidi
gare hade den förhärskande uppfattningen genom seklerna va
rit att frälsningen endast var tillgänglig, inte bara genom Jesus
allena, utan även genom den romersk-katolska kyrkan allena.
Detta uttrycks med Origenes ord från andra århundradet, »ex
tra ecciesiam, nulla salu.s~ (»utanför kyrkan finnes ingen fräls
ning~).4 Konciliet uttryckte dock, genom ett antal dokument,~
en mycket mer inklusivistisk hållning där Guds nåd ansågs va
ra verksam i och genom andra religioner på grund av Guds vilja
att erbjuda alla människor frälsning.6 Följande citat visar på
denna iwa inställning.
mersk-katolske teologen Karl Rahners studier Rahner var offi
ciell rådgivare vid Andra Vatikankonciliet och han sammanfat
tade sina åsikter i form av fyra »teser~.9
a) »Kristendomen uppfattar sig själv som den fullkomli
ga religionen, avsedd för alla människoi och den kan
inte erkänna någon annan religion vid sin sida så
som varande lika legitim.~ På detta sätt bibehålls
Jesu centrala plats och fullkomlighet. Det är dock
så att kristendomen endast kan vara detta för män
niskor som har mött den i ett givet sammanhang i
historien. Innan detta sker har andra religioner en
rättmätig plats i Guds frälsningsplan. Sålunda:
De nämligen, som utan egen skuld inte vet något om
Kristi evangelium och hans Kyrka, men av upprik
tigt sinne söker Gud samt under nådens inflytande
strävar att i gärning fullgöra Guds vilja, sådan den
blir känd för dem genom samvetets röst de kan
uppnå den eviga saligheten.<7
b) »Intill det ögonblick då evangeliet verkligen träder in
i en människas historiska situation, innehåller en
icke-kristen religion inte bara inslag av den na
turliga kunskapen om Gud [med andra ord~ allmän
uppenbarelse] Den innehåller även övernaturliga
inslag som springer ur den nåd som gives åt männis
kan som en oförtjänt gåva tack vare Kristus. Därför
kan en icke-kristen religion erkännas som en rätt
mätig religion utan att man för den skull förnekar
de felaktigheter och det sedesfördårv den innehåller~
Det är viktigt att förstå att det slags nåd som Rah
ner ser i andra religioner alltid är en nåd som vun
nits genom Kristus. Därför är det så att de som tac
kar ja till Guds nåd genom sina respektive religio
ner faktiskt underförstått tar emot Jesus. Sålunda:
...
—
...
» Den katolska Kyrkan förkastar ingenting av allt det
som i dessa religioner är sant och heligt. Med upp
riktig aktning betraktar hon dessa sätt att handla
och leva, dessa anvisningar och läror, som även om
de i mycket avviker från det hon fasthåller och
framlägger likväl inte så sällan återger en stråle av
den Sanning som upplyser alla människor. Kyrkan för
kunnar dock och måste oupphörligt förkunna Kris
tus, som är >vägen, sanningen och livet (Joh 14:6). 1
honom finner människorna det religiösa livets fullhet och i honom har Gud försonat allt med sig ~
för 2 Kor 5:18—19).
...
—
—
c) »Kristendomen bemöter inte bara en anhängare av en
utomkristen religion som någon som bara är en ickekristen, utan som någon som kan och måste anses
vara
en anonym kristen.<c Om det därför finns
Detta officiella uttalande överensstämde med den store ro74
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
...
~
3
-
JESUS INKLUSIVT 1 CENTRUM
75
»anonyma kristna~ (alltså sådana personer som står
i relation till Jesus genom sin implicita tro, men som
inte vet det eller använder den beteckningen om sig
själva) i de andra religionerna, då:
d) »[är inte] kyrkan en exklusiv gemenskap bestående
av dem som har rätt tillfrälsning, utan snarare en
förtrupp och det tydliga uttrycket för det som en
kristen hoppas finns som en dold verklighet även utan
...
...
för den synliga kyrkan.~
För att sammanfatta Rahners uppfattning: Guds allmänna
frälsande nåd söker upp människor på ett så mäktigt sätt att de
som ännu inte har fått möta det kristna evangeliet »tillåts~ att i
sin egen religion finna »en väg som leder dem till en rätt rela
tion med Gud och därmed till frälsning, en väg som därför
fullt och fast ingår i Guds frälsningsplan.~’° Han betraktar
uppriktiga icke-kristna människor som »anonyma kristna~, i
kraft av Jesu Kristi nåd som de har fått ta emot och på ett
omedvetet sätt tackat ja till i sina respektive religioner. Därför
kan människor bli frälsta genom Guds nåd och genom Jesus
Kristus utan att faktiskt tillhöra den synliga kristna försam
lingen. En uppriktig hindu, till exempel, kommer att bli frälst
genom Jesus Kristus, men det är genom de hinduiska »sakra
menten~ som Jesus frälser honom. Faktum ~ir att han är en »ano
nym kristen<.
Rahners »anonyma kristendom~ har varit föremål för en liv
lig debatt och har fått utstå mycket kritik. Många kritiker me
nar att den ~r nedlåtande mot människor med annan religion
om vi tror att vi gör dem en tjänst genom att betrakta dem som
anonyma kristna. Som Peter Cotterell säger: »Att göra männi
skor som aldrig bett om det till kristna hedersmedborgare, så
dana som i vissa fall uttryckligen har tagit avstånd från detta
(vilket både judar och muslimer har gjort), luktar ren imperia
76
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
lism.<” Det är inte svårt att tänka sig vilken
reaktion det skulle bli från kristet håll om någ
ra nitiska muslimska representanter kom och
berättade att vi faktiskt var »anonyma musli
mer((.
Vidare, trots att Rahner medger att alla re
ligioner innehåller sådant som är förvanskat och felaktigt, ver
kar hans inställning på det hela taget vara mycket mer positiv till
religion som sådan än vad religionerna egentligen förtjänar. Det
räcker med att se på de faktiska resultaten av religionernas för
sök att skapa glädje och goda relationer mellan människor på
jorden, för att inte tala om deras försök att bringa evig frälsning.
Peter Cotterell uttrycker även denna aspekt på ett bra sätt:’2
Anonyma
muslimer?
» Religionerna
själva är hopplöst idealiserade (alltså av
inklusivismen och i synnerhet då »anonym kristen
dom~). Världens religioner är inte vänliga diskus
sionskiubbar. Vi som levt bland dem en längre tid
vet att de är dypölai fulla av vidskepelse, okunnig
het, utnyttjande, förtryck och fruktan. Och den
na sanning gäller kristendomen som religion i lika
hög grad som någon annan religion. Fasorna från den
kanaaneiska religionen finns fortfarande ibland oss,
shamanen gör fortfarande anspråk på att kunna rna
nipulera gudarna, magin frodas, de godtrogna utnytt
jas, mänskliga ansträngningar höjs till skyarna, de ri
ka får ännu mer av det goda medan de fattiga sänds
tomhänta bort.
Faktum ~ir att religionerna inte förbereder sina an
hängare på uppenbarelsen om Jesus Kristus. Para
doxalt nog är det så att ju närmare en religion står
kristendomen, desto högre blir också den barriär
som byggs upp mellan anhängarna av denna religion
och den kristna uppenbarelsen. Om efterföljarna av
...
3
-
JESUS INKLUSIVT 1 CENTRUM
77
en sådan religion ska finna frälsning, kan det säkert
ske medan de fortfarande tillhör den religionen, men
det kommer inte att inträffa tack vare dessa religio
nei, utan trots dem.~
gjort, och inte vad vi har funnit eller lyckats prestera genom
religionen eller på något annat sätt.
Det är detta grundläggande faktum om det kristna evang
eliet att det är goda nyheter, inte en god tanke; att det är till
kännagivandet av historiska händelser genom vilka Gud har
trätt in för att frälsa oss från vår synd som visar på alla andra
religioners otillräcklighet. Det finns ingen frälsning i dem, inte
därför att de inte har något gemensamt med kristendomen i
sina trosuppfattningar(somliga har det], utan därför att de inte
berättar om dessa händelser och därför inte heller låter män
niskor komma i kontakt med det Gud redan har gjort för att
frälsa dem.
—
—
Finns det frälsning i andra religioner?
1 diskussionen här ovan har vi ställt frågan om andra religioner
kan vara vägar till frälsning även om frälsningen ytterst sett
beror på Kristi försoningsverk. Men faktum är att själva frågan
»finns det frälsning i andra religioner?~ är en mycket märklig
fråga, från ett bibliskt perspektiv. Frågan verkar ta för givet att
frälsning är något man får del av genom en religion. Den verkar
ha en inbyggd förutsättning som säger: »Vi blev frälsta genom
vår religion, men kan människor bli frälsta genom andra reli
gioner?~
Faktum är att genom hela Bibeln poängteras det att det inte
~nns frälsning 1 ndgon religion. Religionen frälser inte ndgon.
Det gör Gud. Och hela Bibeln är i grund och botten en berät
telse om vad Gud har gjort genom historien för att rädda hela
sin skapelse, inklusive människan. Frälsningen är en personlig,
dyrbar och historisk gärning av Gud själv 1 vårt ställe, och inte
resultatet av våra religiösa ansträngningar Israeliterna 1 Gamla
testamentet blev inte frälsta genom sin reli
gion. Och vi kristna blir heller inte frälsta ge
nom vdr! Biblisk religion handlar om tillbedFrälsning
jan och lydnad inför den Gud som har frälst
ar vad Gud
oss. Det ar det satt pa vilket vi uttrycker och
lever ut vår erfarenhet av frälsningen och inte
Iwir gjort
något vi måste prestera för att finna fräls
ning. Vi är inte frälsta därför att vi är krist
na; vi är kristna därför att vi är frälsta och erkänner Kristus
som vår Frälsare. Frälsning handlar alltså om vad Gud har
78
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
» Oavsett hur mycket teologisk eller andlig insikt and
ra religioner kan tänkas ha, kan de per definition
inte famna evangeliet eftersom de inte återger evan
gelieberättelsen. Fastän vi kan erkänna att dessa re
ligioner kan vara startpunkter för människoi kan vi
av kärlek aldrig se dem som slutpunkter. Det finns
ingen frälsning i dem, inte därför att de på något
sätt skulle vara sämre religioner än kristendomen
som religion, utan därför att de inte vittnar om den
frälsande Gudens gärningai13
Hur inklusiv kan man bli?
Inidusivismen försöker alltså bevara övertygelsen om det unika
och centrala med personen Jesus Kristus, men man flyttar fo
kus från en exklusiv syn på Kristus eller i~örsamlingen till att
ha en vidare förståelse av Guds handlande i och genom andra
mänskliga tros åskådningat Många människor dras till denna
hållning eftersom den försöker bevara det som många kristna
fortfarande anser vara trons hjärta och kärna (att den främsta
uppenbarelsen och den sanna källan till frälsning finns i Jesus),
3
-
JESUS INKLUSIVT 1 CENTRUM
79
samtidigt som den är öppen för nya tankar och öppnar famnen
för andra människor och deras erfarenheter och trosuppfatt
ningat Eller; som BMU-rapporten uttrycker det, så handlar det
om att kombinera »en inklusiv inställning till andra trosupp
fattningar; med en exidusiv trohet mot Kristus~.
1 ett resonemang av det här slaget är svårigheten ofta att
veta var gränsen måste dras mellan vad man kan acceptera och
vad som går bortom det man tror att Bi
beln lär. Personligen kan jag i mångt och
mycket hålla med dem som bejakar tanken
Var drar man
att all mänsklig religion i sig har någon del
gransen.
av sanningen, helt enkelt darfor att vi ar
människor och inte kan fly undan den Gud
till vilkens avbild vi är skapade. 1 den be
märkelsen kan jag alltså med försiktighet acceptera vissa av de
uppfattningar som inklusivisterna enligt position i (»Uppen
barelse Ja. Frälsning Nej~) omfattar; vilket vi sett tidigare. Å
andra sidan verkar det som om Paulus utvärdering i Romarbre-.
vet i och 2 av detta slags allmänna kunskap om Gud utesluter
tanken på att människor skulle kunna bli frälsta genom sådan
kunskap. Tvärtom, vi har alla förvrängt den kunskap vi har och
har valt att dyrka det skapade i stället för Skaparen. Därför de
lar alla religioner den dubbelhet som finns nedärvd i hela
mänskligheten: De omfattar vissa sidor av sanningen och de
förvränger denna sanning och skapar därigenom en rad olika
sätt genom vilka människor kan institutionalisera sitt uppror
mot Gud, likaväl som de kan bli hjälpta i sitt sökande efter Gud.
Därför tillbakavisar jag en inklusivism som påstär att det
finns frälsning i andra religioner: Där sätter jag gränsen, för om
man skulle gå längre kommer man ut på ett sluttande plan som
slutar i pluralism. Med andra ord är det så att en inidusivism
som är alltför öppen förlorar alla logiska och teologiska argu
ment mot dem som nu förordar fullständig relativism på det
religiösa området. Denna anklagelse kommer faktiskt från dem
—
80
1r
1
»
Inidusivismen bekänner sig till två lika förpliktande
övertygelser: Guds universella vilja att frälsa, och
den fullkomliga uppenbarelsen i Jesus.~
Man kan finna bibliskt stöd för bägge dessa övertygelser; när
man förklarar och förstår dem på rätt sätt. Ändå undrar Race
om de fortfarande kan hållas samman åtminstone på det sätt
som inklusivisterna önskar. Det inslag som Race vill göra sig av
med är; föga förvånande, det andra (den unika uppenbarelsen i
Jesus Kristus), så att han ska kunna känna sig fri att bejaka en
pluralistisk universalism som då inte alls är biblisk. Men han
hävdar att inklusivisterna till slut måste erkänna att det är
omöjligt att bibehålla dessa båda övertygelser vid sidan av var
andra och att de därför bör inse att de måste acceptera plura
lismens hållning. Inklusivisterna avböjer naturligtvis inbjudanl
Det är alltså svårt att på ett tydligt sätt definiera, och på ett
fullgott sätt försvara, den inklusivistiska hållningen. De som
företräder denna uppfattning önskar naturligtvis att lotsa sig
fram mellan skären av trångsynt dogmatisk exklusivism (sär
skilt då restriktivism), och strömvirveln av relativism och plu
ralism, som de lika kategoriskt avvisar.’5 De vill hålla fast vid
att Jesus är unik, samtidigt som de inom ramen för Guds all
makt vill finna teologiskt utrymme att kunna försvara ickekristna religioners plats i världen. Jag deltog en gång i en offent
lig debatt tillsammans med en inklusivistteolog, som sa följan
de: »Jag vill att vi ska kunna sjunga våra kärlekssånger till Jesus
utan att behöva berätta fula historier om andra människors re
ligion.~ Jag höll med om detta. Vi är inte kallade att nedvärdera
—
—
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
som finns på den andra änden av skalan, alltså från de renod
lade pluralisterna. De säger att om inklusivisterna följde logi
ken i sin argumentation till sin spets borde de faktiskt bli plu
ralister. Race till exempel, som är pluralist, belyser spänningen
mellan de två övertygelser inklusivisterna försöker hålla sam
man:’4
1
3
JESUS INKLUSIVT 1 CENTRUM
81
andra religioner genom att lyfta fram deras värsta sidon Är vi
själva villiga att bli utsatta för samma behandling vad gäller de
överdrifter och övergrepp som ägt rum under kristendomens
historia?
Samtidigt tror jag inte att det är möjligt att sjunga käleks
sånger till Jesus på ett sätt som är troget Nya testamentet utan
att direkt eller indirekt avfärda andra religioners sanningsan
språk, som antingen aldrig haft plats för Jesus eller som helt
medvetet har förkastat de anspråk som Nya testamentet gör
beträffhnde honom. Det är inte att »berätta fula historier((. Det
är helt enkelt att säga att om bibelberättelsen är sann så är den
oförenlig med andra berättelser, vad gäller den fullkomliga up
penbarelsen och frälsningen.
Jag själv är alltså till viss del attraherad av inklusivismen, på
grund av det problem den försöker undvika. Samtidigt känner
jag mig besvärad av den eftersom den verkar leda till oönskade
resultat och på grund av det tvivelaktiga teologiska underlaget.
Därför är det så, att till följd av all den oklarhet som finns gäl
lande detta begrepp, inte minst i samband med Karl Rahners
teori om »anonyma kristna~, föredrar jag i alla fall den exklu
sivistiska beskrivningen av saken, jämfört med den inkiusivis
tiska,’6 och jag hoppas fortfarande på att vi kan komma fram
till en bättre terminologi i denna debatt!
82
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Jesus i omloppsbana: Pluralism
1 detta kapitel lämnar vi de uppfattningar om förhållandet mel
lan kristen tro och andra trosåskådningar som utgår från att
man tydligt måste betona Jesu unika och centrala ställning,
och vi ska i stället studera ett pluralistiskt förhållningssätt.
Pluralismen anser att Jesus bara är en i raden av många vägar
när det gäller att finna frälsning hos Gud. Precis som tidigare
ska vi försöka tänka igenom vad pluralism betyder och inte be
tyder, och sedan diskutera ett antal invändningar mot denna
uppfattning. Vi ska se närmare på hur pluralismen påverkar
den kristna förståelsen av Gud, av Jesus, av Nya testamentet
och av tillbedjan.
1
CHRIS WRIGHT DEN ENDA VÄGEN
83
i omloppsbana: Pluralism
När vi förflyttar oss från det vi har diskuterat i de två senaste
kapitlen till ämnet för detta kapitel, tar vi ett jättelikt kliv över
en bred klyfta. De tre hållningarna exidusivism, inklusivism,
och pluralism befinner sig inte på lika stora avst~ind från var
andra, om man tänker sig ett rutnät på en
karta. Snarare är det så att den största och
mest avgörande skiljelinjen går mellan å ena
Den stora
sidan exklusivism—inklusivism och å den
skiljelinjen
andra pluralism. Kom ihåg att det exklusivis
men och inklusivismen har gemensamt är att
de erkänner att Jesus står i centrum. Om det
ta sedan främst uttrycks i termer som utesluter andra troså
skådningars sanningsanspråk och förmåga att leda till fräls
ning, eller i termer som försöker omfamna den sanning som
finns i andra trosåskådningar (en del vill även inkludera möjlig
heten att dessa faktiskt skulle kunna förmedla frälsning), häv
dar företrädare för bägge dessa hållningar att de står fast vid
det som ~r den kristna trons kärna, nämligen att Jesus Kristus
ensam är Herre och Frälsare, och att alla religiösa utsagor och
trosuppfattningar måste bedömas i ljuset av Kristus.
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
85
F
Även om jag i det förra kapitlet visade att jag på flera punkter
hade en avvikande åsikt, verkar det ändå vara möjligt att man i
grunden kan vara trogen synen på Jesus som unik och av avgö
rande betydelse samtidigt som man har andra uppfattningai
vilka hamnar på en skala någonstans mellan exklusivism och
inklusivism. Människor kan med andra ord inta olika teologiska
ståndpunkter (som har olika grad av förankring i Bibeln) om ex
akt på vilket sätt Gud handlar i olika religionei, och vad Gud
tycker om dessa samtidigt som man håller fast vid att det en
dast är i Kristus som Gud uppenbaras på ett fullkomligt sätt
och att det endast är genom Kristus som människor blir frälsta.
Övergången till pluralism, å andra sidan,
kräver antingen att man helt och hållet ger
upp anspråken på att Jesus skulle vara unik,
Fullständig
eller att man gör en så grundläggande omkapitulation
tolkning av vad detta mnebar att det helt for
lorar sin betydelse. 1 pluralistens religions
förståelse är Kristus sannerligen varken av
avgörande betydelse eller alltings slutmål. Detta är en central
och avgörande skillnad, och trots att jag kan betrakta inklusi
vismen som ett kristet alternativ (även om där finns sidor som
jag anser vara teologiskt undermåliga eller felaktiga), kan jag
inte se pluralism som ett kristet alternativ över huvud taget ef
tersom den uttryckligen tar avstånd från det som är centralt 1
den kristna tron.
hänsyn till andra religioner och kulturer i kärlek och med res
pekt och tolerans inför våra medmänniskor och ideologin om
religionspluralism, med dess relativistiska antaganden.
Som vi såg i kapitel i är det numera ett faktum att kristna i
väst lever sida vid sida med grupper som har andra trosupp
fattningat Därigenom upplever de det slags religionspiuralitet
som, naturligtvis, har varit en del av vardagen för de flesta
icke-västerländska kristna grupper under hundratals åt Det
kanske är typiskt för den västerländska kristenheten med sina
skygglappai~, att västerländska teologer verkar tro att vad som
för dem är en ny erfarenhet är ett nytt fenomen i kristenheten
i stort, när fenomenet i själva verket är lika gammalt som Nya
testamentet. De första kristna levde i kulturer (den grekiska
och romerska) som var precis lika genomsyrade av religiös mång
fald som vår egen. Ändå vittnade de frimodigt om Jesu unika
och centrala ställning i sina respektive kulturer.
Det är verkligen sant att den kristna trons »heliga tronhim
meli (för att låna Peter Bergers uttryck) i väst har fått sig en
reva genom närvaron av och kunskapen om andra religioner
och kulturer. Men varken förändrade sociala mönster eller
ökad och förbättrad kunskap om andra trosåskådningar kan
förändra de objektiva sanningarna om Guds uppenbarelse. Så
dana nya omständigheter kanske kan (och borde verkligen) för
ändra det sätt på vilket vi tänker och ta
lar om vad evangeliet har att säga männis
Historiska
kor med annan trosuppfattning. Men de
—
—
Ett viktigt pdpekande
händelser har
inte forandrats
historiska händelser som det kristna evan
geliet bygger på har inte förändrats. Därför är det också så attövertygelsen om att
Jesus från Nasaret är unik, både som Gud
kommen i mänsklig gestalt och som den
ende Frälsaren, inte är något som hela tiden måste modifieras
på grund av religiösa eller sociala förändringar i de sammanhang
där kristna råkar leva, under historiens gång. Antingen var Je
Vi behöver påminna oss om det som lyftes fram i kapitel i,
nämligen att ordet »pluralism~ här används i en strikt teologisk
betydelse. Det ska inte blandas ihop med »social pluralism~,
alltså den religiösa mångfald som finns i samhället. Det är stor
skillnad mellan det uppenbara faktum att det förekommer so
cialpiuralism vilket vi som kristna måste leva med och där ta
—
86
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
1
4
-
JESUS 1 OMLOPPSBANA PLURALISM
87
sus Gud och då är han fortfarande det, eller också är han inte
Gud och då har han aldrig varit det. Det är denna teologiska
frågeställning vi kommer att behandla här.
verkligheten~ (ett annat sätt att tala om »Gud i centrum~). Man
kan till och med se uppenbara motsättningar mellan olika reli
gioner som inget mer än resultatet av människans begränsning
ar vi kan helt enkelt inte greppa hela sanningen. Därför behö
ver man inte försöka lösa dessa motsättningar. Även om en viss
religions uppfattningar är totalt oförenliga med en annan reli
gions uppfattningar behöver man inte bestämma sig för vilken
som är sann och vilken som är falsk. Enligt pluralismen kan
—
Vadpluralism innebär
Som vi tidigare har sagt vill alla de synsätt vi hittills studerat
bevara Jesu egen centrala ställning oavsett om de följer ex
klusivismens eller inidusivismens taakebanor. Kristus är själva
navet och normen för alla andra trosåskådningar (den teolo
giska termen för denna uppfattning är kristocentrism alltså
att man placerar Jesus Kristus i centrum). Pluralisterna hävdar
å sin sida att vi borde bara ha Gud i centrum i det religiösa
universumet, och inte Jesus eller kristen tro (den teologiska
termen för denna uppfattning är teocentrism, av grekiskans
theos, »gudc). När man slår ihop bägge dessa termer får man
teocentrisk pluralism. Detta begrepp innebär att alla religionei,
inklusive kristendomen, på något vis står i relation till denne
»Gud i centrum~, men att ingen enda av dessa religioner och
ingen av de »gudar~ de bekänner sig till eller åberopar är detta
centrum. Det står snart klart att en sådan uppfattning inte ac
cepterar att Jesus Kristus på något speciellt sätt kan uppfattas
vara identisk med denne »Gud i centrum~ detta är en mycket
viktig poäng som vi återkommer till.
Det handlar inte bara om »religiös synkretism<. Synlcretism är
viljan att smälta samman och förena det bästa från alla religio
ner för att skapa en framtida sammansatt världsreligion. Synk
retism är religion »som lösgodis<. Den förutsätter att vissa de
lar av vissa religioner måste plockas bort, samtidigt som man
behåller de bästa delarna av varje religion, delar som går att för
ena med varandra. Pluralism å andra sidan har inga problem
med att acceptera alla trosåskådningar i sin helhet och menar
att de är giltiga och kompletterar varandra. De sägs vara olika
gensvar på vad som ofta kallas för »den yttersta gudomliga
—
—
—
88
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
rF
r
nämligen alla vara »sanna~ på något djupare plan av verklighe
ten som vi ännu inte förstår Eller också kan de vara tillräckligt
sanna, och sanna relativt sett, för anhängar
na av just den religionen fastän de inte är
Ingen absolut
absolut sanna för alla människor. Pluralis
mens
grundläggande
utgångspunkt
är an
att
sanning
ingen enskild
religiös tradition
kan göra
språk på att ha eller att vara »Sanningenc
med stort S. Faktum är att det inte är möj
ligt att få tillgång till absolut sanning genom någon religion alls.
Det är bara möjligt att komma fram till en begränsad förståelse
som i sin tur både är historiskt och kulturellt relativ. En re
ligionspiuralistisk teologi går alltså hand i hand med en relati
vistisk filosofi alltså ett förnekande av någon absolut sanning.
Alan Race definierar pluralism, eller relativism, på följande
sätt:1
—
»
4
-
tron att det inte finns en, utan ett antal berörings
punkter av frälsande kontakt mellan Gud och männi
ska. Det sätt på vilket Gud har uppenbarat sig själv
och handlat i syfte att frälsa människan har väckt
ett gensvar på en rad kulturellt betingade sätt genom
historien. Varje gensvar är fragmentariskt, ofullstän
digt, unikt; men de hör alla samman så till vida att
de representerar olika kulturellt betingade föreställ
ningar om den yttersta gudomliga verldigheten.~
...
JESUS 1 OMLOPPSBANA: PWRALISM
89
Därför är det möjligt att finna frälsning 1 vilken religion som
helst, inklusive kristendomen. Men frälsningen begränsas ab
solut inte bara till kristendomen. 1 stället för att stå 1 centrum
för Guds frälsningsverk och Guds uppenbarelse så rör sig Kris
tus och kristendomen »i en omloppsbana~ tillsammans med
andra trosåskådningat Och kristendomen är en 1 raden av
många planetliknande reaktioner på den dragningskraft som
solen i form av »den enda och oändliga gudomliga verklighe
ten~ utövai och det är denna sol som står 1 centrum för det re
ligiösa universumet. Den kristna förståelsen av Gud, som han
uppenbarat sig i Kristus, ska inte ses som liktydig med »solen i
centrum~. »Den kristna Guden< är bara en föreställning om
det gudomliga och ska inte ses som något mer än en i raden av
många planeter som kretsar kring denna sol.
Det här astronomiska sättet att beskriva
denna hållning kommer från John 1-lick som
Planeter i
är en av de ledande företrädarna för en plu
omloppsbana
ralistisk forstaelse av religionerna. 1-lick havdar att de kristna måste ändra sin förståelse
av vad religion är på ett så radikalt sätt att
det kan liknas vid en »kopernikansk revolution~ inom teologin.
Kopernikus var en av de tidiga astronomer som lyckades bevisa
att jorden roterade kring solen och inte tvärt om. Människor
hade i alla tider trott att jorden stod still och att allt roteracie
kring den. Det är ju så
ser ut härifr~.n1 Det krävdes en enorm
anpassning av befolkningen (inte minst av kyrkan) för att vänja
sig av med det förment uppenbara »faktum~ att jorden står stilla
1 universums mitt och är omgiven av andra himlakroppar i rö
relse, till att acceptera det som verkligen är sant nämligen att
solen är 1 centrum av vårt solsystem och att jorden och andra ro
terande planeter kretsar kring den. Det var inte enkelt för oss
att acceptera vår egen obetydlighet, alltså att vår jord som ver
kar så central för oss människor bara är en av flera planeter som
kretsar kring en sol, och att det är denna sol som står! centrum.
På samma sätt, menar Hick, är det inte lätt för kristna att
inse att fastän Jesus Kristus är avgörande för deras egen tro
och tillbedjan, står han faktiskt inte i centrum för hela det reli
giösa universumet. Det är det bara Gud som gör. Kristus är en
dast en bland många som på ett meningsfullt sätt burit vitt
nesbörd om den gudomliga verkligheten och gjort det möjligt
för människor att komma i något slags frälsande kontakt med
Gud.
» Vi
måste inse att tros åskådningarnas universum cen
treras kring Gud, och inte kring kristendomen eller
någon annan religion heller för den delen. Han är
solen, den ursprungliga källan till ljus och liv, som
varje religion återspeglar på sina egna vis.~2
Vad är det för fel med pluralism?
På ytan kan pluralismen tyckas vara rimlig och attraktiv. Det
talas ändå om Gud och Jesus finns med någonstans i bilden, så
vad mer kan man begära? Man får ju fortsätta ha Jesus som
centrum i sin egen religion så länge man bara lämnar plats för
andra »planeterc i det religiösa solsystemet. Det är väl rättvist?
Pluralismen verkar även befria oss från den oro vi kan känna
inför vad som händer med dem som aldrig hör evangeliet om
Jesus. De kan komma i kontakt med Gud via sina egna religio
neI, då är väl allt frid och fröjd? Och slutligen passar det ju så
utomordentligt bra ihop med »snabbköpsmentaliteten~ som kän
netecknar det moderna (och det postmoderna, men det är ett
kapitel för sig) västerländska tänkandet och som vi såg när
mare på i kapitlet Introduktion. Under alla dessa attraktiva
drag för dock pluralismen med sig ett antal konsekvenser som
går stick i stäv med biblisk kristendom och som gör att det är
en synnerligen farlig åskådning för en kristen att leka med.
Min främsta kritik riktar sig mot hur den påverkar vår förstå-
—
90
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
~
4
-
JESUS 1 OMLOPPSEANA: PLURAL ISM
91
1
else av vem Gud och Jesus äi, och vad Nya testamentet och
kristen tillbedjan faktiskt är.3
Pluralisinen reducerar Gud till en abstraktion. Hick och hans
pluralistkollegor vill alltså att vi ska anamma en typ av »plura
listisk teocentrism< det innebär alltså att vi inte längre ställer
Jesus eller Kyrkan i centrum, utan enbart Gud. Ett utmär
kande drag för denna »revolution« är dock att den theos (»gud~)
som till slut blir kvar är mycket abstrakt. Självfallet är det så
att »han« inte kan identifieras eller få ett namn som kopplar ho
nom till någon särskild gudom som redan existerar inom de
olika världsreligionerna, eftersom de alla endast är fragmenta
riska gensvar på denna mystiska varelse. Hick insisterar fak
tiskt på detta. Namn som Jahve, Jesus, Vishnu, Allah, Brahman
och så vidare är bara mänskliga kulturella konstruktioner som
människor inom en viss religiös gemenskap använder för att ut
trycka sina erfarenheter av det gudomliga. Vad de troende än
må tycka eller påstå, ska man inte uppfatta namnen på deras
gudar som identiska med den gudomliga
verkligheten. (Det är viktigt att inse att
som pluralismen behandlar kristendoM~ker skapade
men behandlar den även alla andra reli
gioner; Ingen av dem har tillgång till den
av manniskor
yttersta sanningen om Gud sådan Gud
verkligen är.)
De namn eller begrepp man finner i de olika religionerna är
som »maskera tillverkade av människor4 genom vilka man
tänker sig att anhängarna av en viss religion möter det gudom
liga. Men ingen av dem är sann ytterst sett, inte på det sätt som
deras anhängare tror att de är Därför kan till exempel Hick säga
följande om den judiska synen på Gud: »Den konkreta Jahve
gestalten är sålunda inte identisk med den yttersta gudomliga
verkligheten så som den är i sig själv, utan är ett äkta ansikte
eller en mask eller persona av den Transcendente, ställd i rela
[
-
—
92
—
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
r
~
tionen till en speciell mänsklig gemenskap.< Han går sedan vi
dare och säger att det är på detta sätt som han betraktar de
främsta namnen på gudomligheter i andra religioner också, »för
exakt detsamma måste man säga om kristendomens Himmel
ske Fader, om islams Allah, om Vishnu, om Shiva, och så vi
dare.~5
Vi finner alltså att man ger »solen i centrum~ andra »namn~
som i själva verket inte är namn över huvud taget, utan snarast
abstrakta »icke-definitioner<. »Den yttersta gudomliga verklig
heten~ är Hicks favorituttryck. Sedan ser man ofta »Transcen
dent Varande~ eller helt enkelt »Det Verkliga~. Om man sedan
frågar hurdant detta »Varandec är, får man svaret att det kan
man inte veta. Det går utanför all beskrivning eller kunskap ef
tersom det existerar i sig självt. Men alla religioner kan ge en
ofullständig skymt av detta »Varande~, genom en »lins~ som är
• påverkad av respektive religions kultur.
Genom att använda denna typ av språk kan man undvika att
tvingas ta ställning för om denna gudomliga varelse är person
hg eller opersonlig. Det är väldigt smidigt eftersom det är just
här som meningarna går isär mellan till exempel hinduism och
kristendom, och faktiskt emellan olika hinduiska skolor också.
Men det språk pluralisterna använder lutar åt en opersonligsyn
på gudomen. Det finns n~rcket lite av den levande värme man
finner i Bibelns sätt att tala om Guds egenskaper. De flesta
vanliga människor tycker att filosofernas abstrakta begrepp är
svåra att begripa, och ännu svårare att tro på för sin frälsning..
Som Newbigin så kraftfullt har påpekat, varför måste vi tving
as tro att en opersonlig, odefinierbar abstraktion kan göra stör
re anspråk på att stå i centrum av det religiösa universumet än
en känd person som har uppenbarat sig och finns dokumente
rad i historien? Varför skulle ett sådant abstrakt filosofiskt be
grepp utgöra en mer trovärdig utgångspunkt för att upptäcka
sanningen och finna frälsning än att sätta sin lit till en person
lig Gud, i Jesus Kristus?6
4
-
JESUS 1 OMLOPPSBANA: PWRALISM
93
r
Pluralismenförminskar Jesus. Pluralisterna vill
att vi ska vara teocentriska (Guds-centrerade)
men sluta vara kristocentriska (att inte langre
Gud eller
Kristus i
ha Jesus Kristus i centrum). Problemet med
centrum
detta är att det verkar vara omöjligt att göra
det och fortfarande vara kvar inom ramen för
den tro som presenteras i Nya testamentet. Det finns dock
några teologer som försöker slå in en kil mellan det faktum att
Jesus predikade Guds rike (alltså en teocentrisk proklama
tion), och det faktum att församlingen predikade Jesus (och på
det viset bytte fokus till en kristocentrisk proklamation, vilket
sedan blev kyrkans dominerande hållning). Detta håller fak
tiskt inte. Visst predikade Jesus Guds rike vilket är något
mycket teocentriskt. Men Guds rike, sd som Jesus själv predi
kade det:, fokuserades på honom själv vem han var och vad
han hade kommit för att göra. Faktum är att det var just på
grund av att han så konsekvent satte sig själv i centrum i sin för
kunnelse om Guds rike som han fick så många fiender.
Det fanns inget anstötligt med att bara vara teocentrisk i ett
judiskt samhäll& Gud stod i centrum för allas religiösa »uni
versum~, på ett eller annat sätt. Men när någon kommer och
gör anspråk på att det som Skriften talar om att Gud skulle
göra i framtiden uppfylls i och genom honom själv, att han
hade förmåga att förlåta synde; att han var Herre över sabba
ten, att han var Människosonen som skulle få all makt i evig
heters evighet, och en hel rad liknande påståenden (se nästa
kapitel), ja, då var det helt enkelt hädelse och hans samtida
ansåg absolut att han hädade. Det var därför de korsfäste ho
nom. Inte därför att han var teocentrisk, utan för att han gav
sig själv den plats i centrum som bara tillhörde Gud. Det var
sannerligen hädiskt såvida det inte var sant förstås.
På samma sätt levde de första kristna redan i ett alltigenom
teocentriskt universum. De var ju judar och därför stränga mo
noteister. De hade formats ända in i själen av den judiska trons
•
•
—
—
»
—
—
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting
utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus
Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi
är till.~
iKor 8:6
...
De nytestamentliga skrifterna är en ständig återspegling av
den kamp genom vilken man kom till insikt om att Gamla tes
tamentets Gudscentrerade tro i själva verket var Kristuscent
rerad. Detta var inte en förvrängning, inte heller var det en
överdrift som fötts ur mänsklig hjältedyrkan. Det var den san
sade övertygelsen om att Jesus från Nasaret, i ljuset av hans liv,
död och uppståndelse, i sanning var centrum för och nyckeln
till Guds hela försoningsverk i det förgång
na, nu och för all framtid. Han stod i centJesus stod i
rum för deras teocentriska universum efter-
—
94
mest grundläggande bekännelse: »Hör Israel! Herren är vår Gud,
Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjär
ta, med hela din själ och med all din kraft~ (~ Mos 6:4—5). Men
under stor kamp, och ofta till ett högt pris för dem personligen,
placerade de första kristna medvetet sin samtida, mannen Je
sus från Nasaret, i själva hjärtat av den mäktiga gammaltesta
mentliga tron. Det gjorde de varje gång de uttalade den avgö
rande bekännelsen »Jesus är Herre~. Det innebar inte att de
hade övergett eller urvattnat sin teocentrism. Tvärtom. Deras
tro på Gud som den som stod i centrum av det religiösa uni
versumet var lika stark som någonsin förut. Men nu hade den
blivit fylligare, den hade omdefinierats och proklamerades nu i
ljuset av deras möte med Gud i Jesu mänskliga gestalt och gär
ninga1~, Jesus som var Kristus. Därför kunde Paulus skriva det
som snarast var ett utvidgande av den storslagna judiska bekän
nelsen och inkluderar Jesus Kristus vid Guds, Skaparens sida.
centrum
1
4
-
som han var Immanuel, ingen mindre än Gud
med oss.
JESUS 1 OMLOPPSBANA: PLURALISM
95
r
Jag anser det vara omöjligt att förena en pluralistisk hållning
med genuin kristendom, för om man relativiserar Jesus Kris
tus så förnekar man honom. Med uttryc
ket »relativisera Jesus~ menar jag att man
bara ser honom som en i raden av stora
En relativiserad
religiösa gestalter genom vilka vi kan få
Jesus?
kunskap om Gud och finna fralsning. Det
innebär att man ser honom som en av de
religionspianeter som roterar 1 sina om
loppsbano; och inte som den enda fullkomliga källan till liv
och ljus, så som till exempel Johannesevangeliets första kapitel
framställer det hela.
Även om man bara betraktar Nya testamentet som en någor
lunda tillförlitlig källa är det utan tvekan så att Jesus kom med
en del häpnadsväckande och kategoriska påståenden om sig
själv. Det står dessutom lika klart att hans tidigaste efterföl
jare i den första kristna församlingen kom med liknande påstå
enden om honom, både uttryckligen i sin förkunnelse och indi
rekt i sin gudstjänst och bön i hans namn.
Eftersom biblisk historisk kristen tro kommer med sådana
påståenden om Jesus, blir konsekvensen att oavsett vilken sorts
»kristendom~ man skickar i omloppsbana
kring den »yttersta gudomliga verklighe
tens sol<c, så är det inte den »kristendom~
Jes~ bara för
som Jesus och apostlarna representerat
1
1.
de kristna?
Piurausterna kommer att svara ocn saga
att Jesus fortfarande är central för de krist.
na och ingen behöver rucka på detta. På
det viset, menar man, är Jesus det speciella kristna bidraget
till den interreligiösa dialogen. Men, säger de vidare, vi får
bara delta i dialogen om vi avsäger oss de kategoriska påståen
dena om att Jesus skulle ha en unik och enastående ställning.
Pluralisterna anser nämligen sådana påståenden vara förmätna
och intoleranta och därför opassande i en äkta dialog. Jesus må
vara avgörande och en auktoritet för dem som har valt att följa
honom (de kristna), men man behöver inte tvinga honom på
någon annan genom att hävda att han är den enda vägen till
Gud. Race säger följaktligen:7
»
...
Med andra ord reduceras Nya testanientets mäktiga prokla
mation »Jesus är Herre4, till att betyda »Jesus är vår Herre där
för att vi har valt att tycka att han är det, och hans herravälde
är beroende av att vi accepterar honom.~ Det betyder alltså
inte längre »Jesus är på ett objektivt och fullkomligt sätt Herre
över hela universum och den ende vi böjer oss inför, och den
ende som en gång allt skapat i himlen och på jorden kommer
att böja sig inför<.
Ett annat sätt att uttrycka detta på, ett sätt som verkar kom
binera ett pluralistiskt synsätt med vissa sidor av inklusivis
men, är att säga att medan »Jesus~ är nam
net för de kristna kan »Kristus< ha andra
»Kristus~ är
namn i andra kulturer och religioner. Det
ta är den ståndpunkt som den indiske teo
storre an Jesus
1
8
iogen Raimundo Panikkar intar. Han me
nar inte att Kristus är något mindre än Je
sus från Nasaret, men samtidigt kan de
kristna inte säga att Kristus endast är Jesus, för det skulle re
ducera det Gudomliga Mysteriet till att helt och hållet finnas
närvarande i Jesus från Nasaret. Varje »äkta nan~in~ berikar och
modiflerar detta mysterium. Andra kanske kallar förmedlaren
av mysteriet för Jalive, Krishna, Allah eller Buddha.
För den kristne kan det bara vara Kristus, men denne Kris-
..
96
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Jesus är >oerhört viktigc, inte därför att han är fokus
för allt ljus som över huvud taget har blivit uppen
barat runtom i världen, utan på grund av den upp
enbarelse som han kommit med i en specifik kultu
rell miljö.
Jesus skulle fortfarande vara central
för den kristna tron.~
.
1
4
-
JESUS 1 OMLOPPSBANA: PLURALISM
97
tus får inte kapslas in i den historiske Jesus från Nasaret. Jesus
är Herre för de kristna, men »Kristus är namnet över alla and
ra namn~.9 Det hela slutar alltså med att vi f~r en sorts univer
sell Kristus (»Kristus~ finns på något vis överallt i alla religio
ner) men en relativiserad Jesus (»Jesus~ var bara en av många
gestalter genom vilken »Kristus~ uppenbarat sig). Men detta
star i skarp kontrast till vad Nya testamentet faktiskt påstår i
den text som missbrukats och citerats på ett felaktigt sätt här
ovan. Enligt Filipperbrevet 2 är det nämligen just den historis
ke Jesus utförligt beskriven med betoning på inkarnationen,
korset och uppståndelsen som får »det namn som står över
alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i
himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna
att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära~ (Fil 2:9—II). Det
ges inget utrymme för att skilja mellan den historiske Jesus
från Nasaret och den kosmiske Herren Jesus Kristus.
Låt oss för en stund tänka oss att vi skulle vara överens med
pluralisterna på den här punkten, och acceptera att Jesus en
dast är unik i betydelsen att han är en speciell gestalt för de
kristna men inte den upphöjde Herren över allt och alla. Då
måste vi ställa oss frågan på vilket sätt den här relativiserade
Jesus är »en gåva till den interreligiösa
dialogen~. Om Jesus Kristus inte var
Gud, kommen i mänsklig gestalt, om
En vilseledd Jesus?
han inte var den fullkomliga uppenba11
Etter
en vusete
relsen av Gud och sjalva kronan pa
Guds verk för att rädda mänskligheten,
kyrka?
om han inte är den uppståndne Herren
som regerai då återstår två möjliga al
ternativ. Antingen hade Jesus själv tagit miste angående det
han påstod om sig själv, och i så fall var han endera totalt vilse
ledd eller en högmodig skrytmåns. Naturligtvis är det så att
om hans utmanande påståenden om sig själv är falska så vore
han inte en aktningsvärd religiös gestalt som man gärna skulle
vilja ha med till diskussionsbordet. Då skulle vi behöva be om
ursäkt, inte evangelisera.
Eller så har kyrkan från första stund (och detta gäller även
de människor i Jesu samtid som var de första som vittnade om
honom) allvarligt misstolkat honom, blåst upp de anspråk han
själv kom med och överdrivit hans betydelse. Pluralisterna krä
F
—
—
—
.~
98
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
ver att vi ska acceptera att kyrkan i alla tider (fram till dess att
hon räddades av det sena i goo-talets upplysta pluralister) har
spridit, levt utifrån och baserat hela sitt hopp på ett enda gi
gantiskt självbedrägeri och en lögn. En vilseledd Jesus eller en
vilseledd kyrka eller bägge delarna. Detta verkar vara den
ofrånkomliga slutsatsen om man följer pluralisternas krav på
att relativisera Jesus.
De dystra följderna av en sådan hållning blir snart tydliga.
Till exempel menar A. G. Hunter att Jesus faktiskt inte var
mer än människa, utan att det var kyrkan som upphöjde honom
och gav honom gudomlig status, och att det var först vid kon
ciliet i Kalcedon som han insattes som en del i treenigheten. På
ett eller annat sätt vet Hunter helt enkelt att det var »psykolo
giskt och religiöst omöjligt för Jesus [att ha hävdat att han
skulle vara gudomlig], och det är historiskt felaktigt att påstå
att han gjorde det.~’° När man kan vara så dogmatiskt och tvär
säkert negativ till den »historiske~ Jesus, måste man vara lika
negativ och osäker angående vilket värde han kan ha för tron:
»Det som blir uppenbart~, sammanfattar Huntei »är att fastän
vi är överens om att Jesus är själva hjärtpunkten i vår kristna
tro, är det svart att finna någon tydlig enighet kring hur man
exakt ska beskriva hans betydelse.~”
Om det enda vi har kvar är en sådan lamslagen agnosticism,
då kan man fråga sig om det är värt att komma med detta bi
drag till religionsdialogen över huvud taget? Är det vad företrä
darna för de andra världsreligionerna vill höra från oss kristna?
Om det är som pluralisterna menar, att vi måste relativisera
Jesus innan vi kan komma med i dialogen, är det bättre att vi
1
4
-
JESUS 1 OMLOPPSBANA: PLURALISM
99
inte går dit alls. Allt vi med något slags hederlighet skulle kom
ma med, vore en ångerfull bekännelse att vi tillhör en världs
omspännande trosåskådning som genom hela sin historia har
levt med en illusion och en lögn som själva hjärtat och kärn
punkten i sin tro.
Pluralismen behandlar Nya testamentet som »myt~. Det verkar
alltså som om den pluralistiska hållningen inte går att förena
med Nya testamentet, åtminstone inte om man läser det rakt
upp och ner. Därför kan pluralismen bara anses vara ett »kris
tet~ alternativ om man gör en radikal omtolkning av centrala
delar av Nya testamentets undervisning i form av myt och inte
verklighet. 1 kapitel i, när vi diskuterade de teologiska aspek
terna av denna debatt, påpekade jag att en tolkning av Nya tes
tamentet som myt ofta går hand i hand med ett förespråkande
av religionsrelativism eller pluralism. Jag försökte förklara någ
ra av de teologiska termerna som används i denna typ av reso
nemang. Det kan vara på sin plats att gå tillbaka och studera
dessa detaljer på sidorna 36—40. Här vill jag komma med ytter
ligare tre reflektioner i frågan.
För det första. Om man bestämmer sig för att tolka Nya tes
tamentet som myt, har man redan från början uteslutit möjlig
heten att de nytestamentliga författarna över huvud taget gjor
de några ontologiska uttalanden om Jesus. Som
jag tidigare förklarat betyder »ontologiskt utta
landen som vill beskriva vem och vad han faicAtt ~sta
tiskt är till sitt eget väsen. Den mytiska upp
fattningen förutsätter helt enkelt att oavsett
vittnena
vad de människor som faktiskt kände Jesus sä
ger om hans person eller hans natui ska det tol
kas som myt, alltså som »berättelsespråk~ som bara handlar om
hans funktion och hans relation till dem (de nytestamentliga
författarna) eller till oss. Men låt oss bara anta att de som ti
digt var ögonvittnen till Jesus faktiskt ville, medvetet och med
100
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
avsikt, komma med ontologiska påståenden om Jesus. Anta att
de trodde att dessa påståenden var sanna, rent objektivt (även
om man tar hänsyn till bildspråk och allt mänskligt språks
bristfällighet). De som tolkar på ett mytologiskt sätt kommer
då inte ens att lyssna eftersom de redan på förhand har be
stämt, på grund av sin moderna världsbild, att man inte kan tro
att sådana påståenden skulle kunna vara beskrivningar av en
objektiv verklighet (vad Jesus faktiskt är), utan det måste upp
fattas som subjektivt bekännelsespråk och »kärleksspråk~ (vad
Jesus betyder för mig).
För det andra. Att behandla Nya testamentet som myt gör
att man blundar för den vikt som fästs vid historien. En sådan
tolkning struntar i kontrasten mellan den syn på världen som
första århundradets mytologiska religioner
hade och de kraftfulla historiska marke
Att bortse
fran historien
ringar som de första kristna gjorde om Je
sus från Nasaret. Ibland hävdas det att de
första kristna inte hade något annat sätt
för att uttrycka det som Jesus betydde för
dem än att bruka dåtidens mytiska världs
bild. Det förefaller mig vara helt osannolikt. Under det första
århundradet florerade en uppsjö mytiska religioner och myste
riereligioner, men de nytestamentliga förkunnarna och förfat
tarna grundade sina påståenden om Jesus och hans betydelse
enbart på historiska händelser som hade bevittnats och bekräf
tats av sådana som kände honom.
Ibland står det mycket klart att de gjorde sådana historiska
uttalanden om Kristus i medveten opposition mot mytologiska
ideologiei, som till exempel i Kolosserbrevet och Första Johan
nesbrevet. Poängen blir på ett kärnfullt sätt tydlig i Andra
Petrusbrevet: »Det var inte några skickligt hopdiktade sagor
jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi
makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett ho
nom i hans maje stätc (2 Pet i :16).
4
-
JESUS 1 OMLOPPSBANA PLURALISM
101
För det tredje. Denna mytologiska omMan vander
tolkning slutar med att anhängarna kan häv
upp och ned
da motsatsen till vad Nya testamentet fak
på skriften
tiskt sägei samtidigt som de menar att de
tolkar själva Nya testamentet. Ett rätt så ty
piskt stycke ur John Hicks skriftliga pro
duktion illustrerar detta. Efter att ha hävdat att inkarnationen
är »en mytologisk tanke, ett talesätt, ett stycke poetiskt bild
sprälc~, tar han avstamp i den »insikten~ och drar följande slut
satser:’2
» När
vi ser inkarnationen som en mytologisk idé til
lämpad på Jesus för att uttrycka den verklighet vi
själva har upplevt, att han för oss är en fullgod,
effektiv och frälsande beröringspunkt med Gud, be
höver vi inte längre dra den negativa slutsatsen att
han är hela mänsklighetens enda och säkra berö
ringspunkt med Gud. Vi kan ära Kristus som den
genom vilken vi funnit frälsning, utan att behöva
förneka andra kända beröringspunkter mellan Gud
och människa, som leder till frälsning. Vi kan prisa
den kristna tron utan att för den skull behöva kriti
sera andra trosåskådningat Vi kan säga att det finns
frälsning i Kristus utan att för den skull behöva
säga att det inte finns frälsning någon annanstans
än i Kristus.~
Men den sista punkten är ju precis vad Nya testamentet
faktiskt säger!
Pluralismen gör kristen tillbedjan till avgudadyrkan. Religions
pluralister menar att Jesus inte kan stå 1 centrum av det reli
giösa universumet. Han kan inte likställas eller identifieras
med Guden (oavsett hur denne skildras) i centrum. Vi får inte
se på Jesus så att säga »från ovana, som Gud kommen i mänsk
102
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÅGEN
lig gestalt, utan snarare se honom som i grund och botten en av
oss (vilket han naturligtvis också var) och därför måste vi for
ma vår »kristologi underifrån~. Man finner hos pluralistteo
loger många varianter i denna fråga, men vad alltsammans till
sist går ut på är att oavsett vad Jesus kan ha varit, var han i alla
fall inte mer än människa. Han var absolut inte Gud kommen i
mänsklig gestalt i någon ontologisk betydelse. Han må ha varit
ett redskap för Guds handlande vad gäller att komma med up
penbarelse och frälsning, men bara som människa. Det vill
säga, han kan ha varit en av de där oerhört speciella männis
korna genom vilka vi övriga kan komma fram till en bättre och
fördjupad förståelse av Gud, men talet om honom som »av
Gud, med Gud eller från Gud~ är bara den naturliga överdrif
ten som ett uttryck för tro, beundran och tacksamhet.
Många som intar denna hållning skulle hålla med om att Je
sus var unik i någon mening. Till exempel om man betraktar
det djup i relationen han själv hade med Gud och den utsträck
ning i vilken han förmedlade Gud till andra,
inklusive oss själva. Men de skulle se detta som
Unik i en
att han var unik i en viss grad, och inte att han
viss gra d
var
unik till
väsen.närvarande
Gud kan på
ettaktiv
mycket
speciellt
sättsitt
ha varit
och
ge
nom Jesus från Nasaret, men denne Jesus var
inte (och är därför inte heller) Gud. Han kan
inte stå i centrum av det religiösa universumet, utan trots sin
unika ställning såsom den har blivit definierad tidigare måste
han kretsa kring själva centrum, tillsammans med andra stora
religiösa gestalter som även de har olika unika egenskaper.
Ju mer jag reflekterar över denna hållning, desto mer förvå
nad blir jag över hur motvilliga förespråkarna för pluralismen
verkar vara att dra den yttersta slutsatsen, som ju verkar vara
ofrånkomlig. Den är följande: Kristendomen är och har alltid
varit den värsta form av avgudadyrkan som någonsin funnits
på jorden.’3 Den allvarligaste anklagelsen som judar och musli
4
-
JESUS 1 OMLOPPSBANA PLURALISM
103
r
mer’4 har riktat mot de kristna genom århundradena skulle
alltså vara sann; vi har upphöjt en människa och gjort honom
till Gud och har tillbett honom som Gud. För det är precis vad
vi gör, och har gjort ända sedan Apostlagärningarnas tid. Vi ger
Jesus den vördnad och ära som är förbehållen Gud. 1 bön
åkallar vi hans namn såsom varande Gud. Honom kallar vi
Herre och vägrar att erkänna någon annan. På honom tillämpar
vi de högtidligaste texterna i Bibeln som Israels folk tilläm
pade på Jahve. Till honom sjunger vi lovsånger som man ur
sprungligen sjöng till Jalive, och vi har skrivit tusentals egna.
Allt detta har vi gjort under två tusen år utan att ha den
minsta tillstymmelse till försvar för vårt agerande om plura
listerna har rätt. För oavsett hur märklig han än var, oavsett
vad Gud gjorde i och genom honom, om Jesus inte var mer än
en människa så är heln den kristna tron och det som de krist
na i århundraden har gjort när de gett honom sin hyllning
fruktansvärd avgudadyrkan.
—
—
—
Sammanfattning
Vi kommer här till slutet av den pluralistiska vägen. Som bäst
blir »Kristus~ så universell att han inte har något värde annat
än som symbol. Som värst avslöjas han som en avgud för dem
som tillber honom och som helt oviktig för dem som inte gör
det.
Jesus och Bibeln
Det är nu dags att övergå från att undersöka de olika positio
nerna i synen på andra religioner till att se hur ett mer noggrant
studium av Bibeln kan hjälpa oss att tänka igenom det unika
med Jesus. Vi ska ägna oss mer åt Gamla testamentet än åt Nya.
Detta kan tyckas märkligt, men skälet är att vi behöver förstå
vad som är unikt med Jesus genom att se honom på det sätt
som han uppfattade sig själv. Det är bara när vi anstränger oss
att göra detta och sedan försöker förstå honom på det sätt hans
första efterföljare uppfattade honom vilket även de gjorde i
ljuset av Gamla testamentet som vi kan se klarare vad som är
så unikt med Jesus. 1 detta kapitel ska vi alltså se på hur Gamla
testamentet banar vägen för Jesus i våra liv genom att hjälpa
oss förstå syndens genomgripande allvar och behovet av en
»stor<c frälsning. Detta sker genom att Gamla testamentet pre
senterar det unika sätt genom vilket Gud verkade genom Israel,
och genom att visa oss Guds egen unika ställning som Jahve.
—
—
104
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
105
och Bibeln
Vem ansåg Jesus att han var och vad trodde han att han hade
kommit för att uträtta? Naturligtvis läser vi Nya testamentet
för att få svar på dessa frågor. Det är dock så att Nya testamen
tet omedelbart riktar vår uppmärksamhet mot den hebreiska
skriften som Jesus själv kände och älskade, och som vi nu kal
lar för Gamla testamentet just på grund av honom.
Faktum är att redan i de inledande verserna i den nytesta
mentliga kanon, i Matteusevangeliets första kapitel, kallas Je
sus för Davids son och Abrahams son, och läsaren får en snabbgenomgång av hela Gamla testamentet i form av Jesu släkttavla. Det är som om Matteus ville säga till oss: »Om ni vill ve
ta vem Jesus var och är, måste ni se honom i ljuset av den här
berättelsen, som uppfyllelsen av löftena som gavs åt det här
folket, som ankomsten av den här Guden mitt ibland oss, som
kom för att frälsa oss från våra synder.c
Utan Gamla testamentet kan man alltså inte förstå Jesus.
Det är utifrån de hebreiska skrifterna vi får insikt om Jesu egen
självförståelse, hans insikt om sin unika identitet och sitt uni
ka uppdrag, eftersom det var härifrån han själv hämtade denna.’
Tyvärr är det så att i många diskussioner om Jesu Kristi be-
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
107
lydelse i en religionskontext har man prak
tiskt taget skurit av honom från dessa hisav
toriska och bibliska rötter och man talar
en ny religion?
om honom som »grundaren av en ny reli
gion~<. Om man därigenom bara menar att
kristendomen som en världsreligion historiskt sett kan spåras
tillbaka till Jesus och att den sedan blev en egen religion skild
från judendomen inom vilken den föddes då kan det ytligt
sett vara sant. Men Jesus hade sannerligen ingen ambition att
lansera ytterligare en »religion~ som sådan. Vem Jesus var och
vad han hade konirnit för att göra var något som hade förbe
retts under lång tid genom Guds handlande med det folk som
Jesus tillhörde och genom deras heliga skriftei Det är här vi
måste börja om vi vill att vår egen förståelse av vad som gör Je
sus unik ska bli korrekt. Vad är det då Gamla testamentet har
att säga oss som är så viktigt för att kunna förstå vad som gör
Jesus Kristus unik?
—
—
Skapelse, synd och frälsning2
Några av de mest grundläggande byggstenarna i den bibliska
världsbilden finns nedlagda i de första kapitlen i Bibeln, Första
Mosebok i—ii. Det har sagts att alla mänskliga uppfattningar
om hur världen är beskaffad medvetet eller omedvetet försöker
besvara fyra grundläggande frågor som återfinns i alla kulturer:
i
Vilka är vi? (alltså, vad innebär det att vara männi
ska?)
2
Var är vi? (alltså, vad är universum, och varför exis
terar det?)
3 Vad har gdtt snett? (alltså, vilket är det verkliga skä
let till all ondska och allt lidande i världen?)
4) Vad finns det för lösning? (alltså, hur kan saker och
ting ställas till rätta igen?)3
108
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
De första tre frågorna besvaras i Första Mosebok i—ii (och
utläggs naturligtvis ytterligare i resten av Bibeln också), medan
svaret på den ~ ärde frågan upptar resten av Bibelns hela fräls
ningshistoria, från Abraham (i Mos 12), genom korset och Jesu
uppståndelse, till den nya skapelsen vid hans andra tillkom
melse (Upp 21—22).
Bibeln börjar i Första Mosebok 1—2 med att måla upp den
främsta skådeplatsen där hela världshistoriens drama utspelar
sig nämligen inom den ram som skapelsen utgör. Ramen be
står av ett slags triangel som inbegriper Gud skaparen, jorden
och människoslaktet, och var och en är de i
dynamiskt samspel med de övriga två. Häri—
Vilka och
var ar Vi.
genom besvaras frågorna nummer i och ~: Vil
ka är vi?Vi är varelsex~, skapade av den levande
personlige Guden, vi är skapade till denne Guds
egen avbild och därför har vi en unik stallning
bland alla levande varelser vad gäller vår rela
tion till honom. Var är vi? Vi bor i en värld som är skapad av
denne samme Gud och som av honom har förklarats vara »god~.
Han har vidare anförtrott åt oss att förvalta jorden och allt
som finns på den.
Bibeln går sedan vidare i Första Mosebok 3—II och besvarar
fråga nummer 3, för att visa hur alla dessa tre inbördes relatio
ner mellan Gud och människan, mellan Gud och jorden, samt
mellan människan och jorden har skadats och
förvrängts av ondskan. Berättelsen om män—
—
Vad har
gatt snett?
niskans uppro1~, i sin skarpsinniga enkelhet,
och de följande berättelserna, som kulminerar
i Babels torn i kapitel ii, beskriver en vald
där allting har gått fel. Människor blir främ
lingar inför Gud och drivs bort från hans när
het. Jorden utlämnas åt Guds förbannelse och motsätter sig
människans förvaltning och kontroll. Människor råkar i kon
flikt med varandra på alla nivåer av mänskligt samspel, allti
5
-
.
JESUS OCH BIBELN
.
109
från snedvridningen och ojämlikheten i de sexuella relationer
na efter syndafallet, genom spänningar 1 familjen, till socialt
högmod, våld och korruption. Synden trädde in och påverkar
varje dimension av det mänskliga livet: andligt, intellektuellt,
fysiskt och socialt.
Vad som gör ont värre är att synden förökas och verkar bli
värre och värre för varje generation som går så att synd och
ondska vävs in i själva de historiska och kulturella strukturer
vi föds in 1. Resultatet är en värld av individer och länder som
lever förskingrade under Guds förbannelse och är splittrade
inbördes.
Bibeln ger oss sedan en radikal och heltäckande analys av
människans djupt problematiska tillstånd. Detta innebär att
om Gud har något svar på fråga ~ måste det
vara lika stort som problemet utmålas vara i
svaret på fråga 3. Med andra ord är det
Lösningen
Gamla testamentets verklighetsnära och är
liga skildring av syndens natur som visar oss
vad frälsningen måste vara och att det bara
är Gud som kan åstaclkonima den. Om vi hade plats för en full
ständig genomgång av Gamla testamentets syn på frälsning,
skulle vi förvisso finna att den också är mycket bred och djup
tillräckligt bred och djup för att klara av allt det som synden
har fördärvat i skapelsen. Den är personlig och social, andlig
och fysisk, politisk och ekonomisk, mänsklig och ekologisk, lo
kal och kosmisk, gäller nutid och framtid. Gud som Frälsare
möter varje mänskligt behov och kommer definitivt att upp
rätta hela sin skapelse. När vi därför studerar vad Gamla testa
mentet har att säga i fråga om olika religiösa anspråk är det
första som händer att vi hindras från att komma undan med
enlda och ytliga föreställningar om vad frälsning äi eftersom
djupet och omfattningen av människans behov och skuld lyfts
fram. Vi behöver en frälsning som går på djupet med vårt verk
liga problem som syndare.
—
Pluralistisk vaghet
Jag tycker att det är frustrerande att läsa religionspiuralister
nas utläggningar eftersom de oftast är så vaga och bristfälliga i
sina framställningar av vad frälsning egentligen är. Det finns
alltså ingen klarhet i vad vi behöver bli frälsta ifrån, eller vad
det egentligen betyder för oss att bli frälsta. Detta verkar i sin
tur bero på att man bortser från Gamla testamentets insikter
om syndens allvar och dess natur. Så kan till exempel Wilfred
Cantwell Smith tala om att Gud »frälser« genom alla religioner
och använder då uttryck som »att göra det möjligt att leva ett
sant moraliskt liv~, »att leva med något som ger starkare färg åt
ens livsmål än bara det världsliga~, »att hålla förtvivlans och
meningslöshetens makter i schackc Det är sant att frälsning i
ett bibliskt perspektiv gör allt detta, men mer som bieffekter
och inte som själva kärnan i frälsningen.
John Hick talar om »frälsande förvandling~, vilken uppnås 1
alla de stora religiösa traditionerna, åtminstone av deras »hel
gon~. Ett helgon ska då förstås som »en person hos vilken för
vandlingen av den mänskliga existensen från självupptagenhet
till Verklighetsupptagenhet {?] är så mycket mer framträdande
än hos de flesta av oss andra~.4 Den måttstock han använder för
att bedöma om detta har hänt har dock enbart att göra med li
vet här och nu (vilket naturligtvis även är något som biblisk
frälsning anser vara viktigt), men han har lite eller ingenting att
säga om vad som kan eller inte kan ligga bortom döden. Detta
är knappast förvånande eftersom de flesta religioner skiljer sig
allra mest åt när det gäller hur de föreställer sig vad som hän
der när en människa dör.5
Andra pluralister förkastar tanken på att det skulle ha in
träffat något allvarligt brott i relationen mellan Gud och män
niskan, så som berättelsen om syndafallet beskriver det. När
man inte låtsas om, minimerar eller förnekar detta grundläg
gande problem den brutna relationen mellan enskilda indivi
-
—
110
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
5
-
JESUS OCH BIBELN
111
der och den personlige Skaparguderi, då
kan frälsningen bli vad helst man vill att
den ska vara, beroende på de personliga
eller kulturella preferenser man har be
Frälsning är vad
helst du vill att
den ska vara
Braaten går sedan vidare och redovisar en lång lista på exis
terande tolkningar av begreppet »frälsning~, däribland upplys
ning, förening med det gudomliga, jämställdhet, fysisk hälsa,
fred, rättvisa, och så vidare. Han visar hur alla religioner och
även icke-religiösa filosofier över hela världen har något att er
bjuda vad gäller dessa förhoppningar och önskemål. Men sam
tidigt som den heltäckande bibliska undervisningen om vad
Gud gör för att frälsa människan faktiskt innehåller så vittom
fattande dimensionei är de inte själva hjärtpunkten. Det grund
läggande problemet är nämligen m~.nniskans alienation från
den levande och livgivande Guden, vilket resulterar i döden.
Braaten fortsätter:6
På ett teologiskt plan är frälsning inte vad helst man
vill betrakta den som, uppfyllelsen av varje behov
eller en kompensation för varje brist Frälsning en
ligt Bibeln är ett löfte som Gud erbjuder världen vid
horisonten när vi förväntar oss död, både personli
gen och för hela världen. Evangeliet är Guds kraft
till frälsning därför att den ger ett löfte om att
bryta den onda dödscykeln. Vi kan inte finna den
yttersta meningen med livet på den här sidan döden.
Vi kan uppnå den ofullständiga frälsning som vi är
villiga att betala för, men ingen av dessa frälsnings
tekniker kommer att kunna friköpa oss från döden.
Frälsning i Nya testamentet är vad Gud har gjort
med döden i och med Jesu uppståndelse. Frälsning
är vad som händer med dig och mig och med hela
världen, trots döden F.rälsningshistorien
är ett drama om död och uppståndelse,
oavsett vilka andra mänskliga, personliga
Döden
och sociala problem ordet frälsning skulle
besegras
kunna associeras med. Eftersom döden
är det som slutligen skiljer människan från
Gud, är det bara den kraft som besegrar
döden som kan befria människan till ett evigt liv
med Gud. Detta är innebörden av frälsning i ett
bibliskt kristet perspektiv.
Teologer som talar om frälsning i de icke-kristna
religionerna borde berätta för oss om det är samma
frälsning som den som Gud har gett löfte om till värl
den genom att uppväcka Jesus från de döda. Evan
geliet om uppståndelsen är normen för vad frälsning
är enligt Nya testamentet. När kristna kommer i dia
log med människor från andra trosåskådningar måste
de göra allt de kan för att förmedla vad de menar
112
5
träffande svar på alla de övriga behov
människan har. Snabbköpet är tillbaka:
Man får den frälsning som ens religion har råd att betala.
En mycket skarpsinnig kritik mot en sådan här vag beskriv
ning av vad fräisningen ä1, kommer från Carl Braatens penna
och är värd att citera mer utförligt:
»
Kristna teologer debatterar frågan om det finns
frälsning i andra religioner eller inte, och man tar
ställning i debatten utan att först göra klart vilken
modell för frälsning man har i åtanke. Vilken sorts
frälsning förväntar sig de teologiska experterna fin
na eller inte finna i andra religioner? Det mesta som
sagts hittills i debatten har inte fört oss någonstans
eftersom man med frälsning menar otroligt skiftan
de saker. Om man kan kalla vad som helst för fräls
ning finns det ingen anledning för en kristen att
förneka att det finns frälsning i andra religioner
...
...~
CI-IRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
»
...
...
...
...
-
JESUS OCH BIBELN
113
r
med påståendet att Jesus levei och förklara hur det
ta evangelium skär rakt igenom allt hopp och all fruk
tan som finns i en människa vars öde är att invänta
döden En histologi som är tyst om Jesu uppstån
delse från de döda är inte värd att kallas kristen och
skulle inte få kallas för histologi över huvud taget.~
...
1 den händelse dessa utdrag ger ett felaktigt intryck vill jag
framhålla att det klart framgår av det övriga Braaten säger att
han absolut inte parodierar frälsningen och säger att det blir
»guld och gröna skogar när man dör<, alltså något som bara räk
nas efter döden. Han instämmer i att Bibeln har mycket att
säga om den ständigt pågående erfarenheten av frälsningen,
och den verklighet den är redan här och nu. Inte heller förne
kar han de fysiska, sociala och ekologiska dimensionerna av
frälsningen, som i allra högsta grad är en del av Gamla testa
mentets vision av vad den fullkomliga frälsningen innebät Men
med rätta framhåller han enträget att om man inte tar itu med
den grundläggande separationen mellan människa och Gud
som Bibeln tillskriver synden och kallar för död, då förblir alla
andra sidor av frälsningen bara kosmetika.
Med rätta betonar han även att själva hjärtpunkten är upp
ståndelsen Jesu historiska uppståndelse, och den utlovade
uppståndelsen till evigt liv för dem som tror på honom. Upp
ståndelsen är höjdpunkten i Nya testamentet. Men det är Gamla
testamentet som målar upp allvaret och komplexiteten i frågan.
—
Det unika med Israel
Efter att ha »formulerat frågan~ genom beskrivningen av män
niskans bekymmersamma tillstånd i Första Mosebok i—ii,
fortsätter Bibeln och visar hur Gud började förbereda en lös
ning, först genom att kalla Abraham och sedan genom att göra
Israel till sitt folk. Denna beskrivning börjar i Första Mosebok
114
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Guds förbund med Abraham visar mycket klart att Gud
planerade välsignelse för alla folk (i Mos 12:3; i8:i8 och så vi
dare). Efter att ha visat att syndens verkningar är universella
(alla folk är delaktiga i berättelsen om människans uppror, som
illustreras genom Babels torn i Första Mosebok ii), visar be
rättelsen oss att Guds avsikt att frälsa människan är precis lika
universell (alla folk kommer att bli välsignade i Abraham).
Samtidigt visar den oss att det sätt som Gud valde för att upp
nå målet var genom ett mycket specifikt historiskt redskap
nationen Israel.
Bibeln visar mycket klart att Guds handlande i och genom
Israel var unikt. Det innebär inte att Gud inte hade sin hand
med i andra folks historia. Gamla testamentet visar klart och
tydligt att han hade det.7 Vad det däremot innebär är att det
bara var i Israel som Gud handlade utifrån ett försoningsför
hund, som både hade initierats och nu uppehölls av hans nåd.
Amos var mycket väl medveten om Guds moraliska och histo
riska suveränitet över de andra folken (se Am i—~; 9:7). Men
om Israel betygar han följande, i Guds namn: »Ni är de enda jag
har tagit mig an bland alla folk på jorden~ (Am 3:2 ett faktum
som inom parentes sagt inte alls betydde några särskilda frihe
ter för Israel, utan Amos menar att det snarare gjorde dem än
nu mer utsatta för Guds dom).
Femte Mosebok talar om att Israel hade erfarit Guds rädd
ning (uttåget ur Egypten) och Guds uppenbarelse (på berget
Sinai) på ett sätt som saknade motstycke bland några andra
folk, ända sedan tidernas begynnelse (~ Mos 4:32—34). Jesaja
fortsatte med att säga till Israels folk att det var på grund av
deras unika historiska erfarenhet av Jahve som de kunde vittna
om Jahves unika ställning som den ende levande Guden (Jes
43:8—13). Till och med Israels »helighet< var ett sätt att uttryc
ka deras unika ställning. Det innebar att de hade tagits åt si
dan av Gud för hans speciella syfte med dem, mitt ibland alla
andra folk (2 Mos 19:5—6; 3 Mos 20:26; 4 Mos 23:9; 5 Mos 7:6).
12.
—
—
5
-
JESUS OCH BIBELN
115
..
fullbordar
Att betona den här sanningen om Israel förminskar inte den
andra sanningen, nämligen att Guds syfte med dem alltid hade
hela världen som det yttersta målet. Att Israel över huvud ta
get existerade berodde enbart på Guds önskan att frälsa män
niskor från alla folk. Men i sin suveräna frihet valde han att gö
ra det genom att använda detta bestämda och historiska red
skap. Spänningen mellan det universella målet och det speci
fika redskap som används löper genom hela Bibeln och kan inte
inskränkas till bara en av dessa poler. Fastän Gud har alla folks
frälsning för ögonen har han inte handlat med något annat folk
så som han handlade med Israel, för alla folks skull. Det var Is
raels unika ställning, vilken både kan ses som exklusiv (inget
annat folk upplevde vad de fick uppleva i form av Guds uppen
barelse och försoning) och inklusiv (de formades, kallades och
placerades mitt ibland folken, för de andra folkens skull).
När vi nu ser på Jesus och ställer frågan vad han uppnådde
måste vi komma ihåg att han fullbordade det Gud redan hade
börjat förverkliga genom Israel. Som vi berör
de kortfattat här ovan är det precis vad Nya
testamentets första kapitel påminner om. MatJesus
teus börjar sitt evangelium med en uppräk
mng av Jesu forfader (slakttavlan). For oss kan
ske det verkar vara ett lite märkligt sätt att
historien
börja världens mäktigaste historia, och knap
past ett sätt som fångar vårt intresse. Men
vad släkttavlan innebar för de judiska läsare,
vilka Matteus hade som sin tiltänkta publik, var att den på
minde dem om deras egen historia. Det är en förenklad släkttavla som avspeglar varje viktig period av Israels historia i Gam
la testamentet. Vad Matteus sa till sina läsare var detta: »Om
ni verkligen vill veta vem denne Jesus äi så måste ni se honom
som uppfyllelsen av den här historien.~ Jesus som en bestämd
historisk individ måste förstås mot bakgrunden av ett bestämt
historiskt folk. Hans unika ställning hör samman med deras.
116
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
r
F
Men vi kan gå längre än att bara konstatera hur Jesus för
Gamla och
testamentets
berättelse
till sinviktiga
höjd
punkt
fullbordan.unika
Vi måste
ocksåom
ta Israel
det oerhört
faktum med i berakningen att Nya testamentet framställer ho
nom som Messias: Jesus, Herrens smorde
[på grekiska Kristus). Och Messias var Is-
Jesus
forkroppsl~gar
uppdraget
rael. Han representerade och personifiera
de alltså Israel. Messias var fullkoniningen
av allt det som Israel hade kommit till
världen för att visa med andra ord, Guds
självuppenbarelse och hans frälsningsverk.
Messias uppfyllde Israels uppdrag, vilket
var att bringa välsignelse åt folken. Även av den anledningen
delar han Israels unika ställning. Faktum är att han var hela po
ängen och målet med Israel. Det Gud inte hade gjort genom
något annat folk, det gjorde han nu inte genom någon annan
människa hellei utan genom Messias, Jesus från Nasaret. Det
paradoxala är att det var just genom att begränsa frälsnings
verket till denna unika individ, människan Messias Jesus, som
Gud öppnade vägen för att låta sin frälsande nåd bli tillgänglig
för alla folk över hela jorden. Detta var hans syfte redan från
början när han gav löftet åt Abraham.
Genom hela Gamla testamentet hade det varit ett myste
rium exakt hur Gud skulle åstadkomma det som han hade lo
vat Abraham nämligen att välsigna alla
folk. Paulus såg detta klart och tydligt och
—
—
Lösningen ~
ett mysterium
förklarar det mer utförligt i Efesierbrevet
2—3 och i Galaterbrevet
Vad hedninga
rna inte hade förut, eftersom det vid den
~.
tiden var begränsat till Israel, är numera
tillgängligt för dem också, i Messias, Je
sus. Det är påfallande hur ofta Paulus kastar om den normala
ordningen och sätter Kristus före Jesus i dessa bibelställen.
Det är ingen slump; Paulus vill få fram en poäng. Det är just på
5
-
JESUS OCH BIBELN
117
grund av att Messias har kommit i människan Jesus från Na
saret som Gamla testamentets hopp om försoning uppfylls i
honom Øämför Luk 1:33, 54f 68—79; 2:25—32, 38; 24:2111),
och det är även därför som befrielsen kan utvidgas till att om
fatta människor från alla folk som är »i Messias~ genom tron.
Det är värt att citera några av dessa bibeltexter 1 sin helhet:
»
Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den
välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den
utlovade Anden på grund av tron.~
Gal 3:14
Alla är ni [hedningar] nämligen genom tron Guds sö
net i Kristus Jesus. Är ni döptain i Kristus har ni
också ildätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller
grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i
Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också
avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.~
Gal 3:26—29
därför ihåg att ni som av födseln var hedningar
på den tiden var utan Kristus, utanför medborgar
skapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte,
utan hopp och utan Gud när ni levde i världen.
Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång
var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.~
Ef 2:11—13
Utan tvivel finns det alltså en universell dimension i Paulus
evangelium, på grund av dess rötter i förbundet med Abraham
och dess löfte till »alla foih. Denna dimension vilar dock sta
bilt på en exidusiv grund det sker bara genom Messias, Jesus,
precis som det tidigare hade skett enbart genom Israel. Jesu
unika ställning är alltså bunden till det gammaltestamentliga
Israels unika ställning, eftersom båda är uttryck för Guds uni
ka frälsningsverk i historien.
—
Jahves unika .ställning
Det kan inte finnas något mer kraftfullt uttalande i Gamla tes
tamentet än påståendet om att endast Jalive är sann Gud. Det
ta var den läxa som Israel förväntades lära sig genom sin unika
erfarenhet av hans uppenbarelse och frälsning. Efter att Femte
Mosebok 4 har påmint om de makalösa händelser Israel fått va
ra med om (~ Mos 4:32—34), fortsätter författaren med att dra
konsekvenserna av detta:
» Du
har själv fått se detta för att du skulle förstå att
det är Herren som är Gud, det finns ingen annan än
han. Därför skall du i dag inse och besinna att det
är Herren som är Gud uppe i himlen och nere på jor
den, det finns ingen annan.~
» Kom
»
118
hemligheten med Kristus. För människorna i tidi
gare släktled hade den inte avslöjats så som den nu
har uppenbarats i anden för hans heliga apostlar och
profeter: tack vare Kristus Jesus är hedningarna ge
nom evangeliet arvingar som vi, tillhör samma kropp
som vi och har del i löftet som vi.~
Ef3:4—6
...
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
5M0S4:35,39
Det är viktigt att inse, att i Gamla testamentet är denna mo
noteistiska tro inte bara en fråga om matematik. Genom sitt
möte med Gud i historien skulle Israel alltså inte bara lära sig
att det endast fanns en gudom, inte många. Poängen var snarare
vem denne Gud var. Jahve är Gud. Därför definieras Gud i ter
mer som beskriver Jahves väsen, karaktär och handlingai och
särskilt hans trofasthet mot sina löften och hans mäktiga kraft
att frälsa och befria sitt folk.
Detta är även proklamationen som genijuder i de mäktiga pro
5
-
JESUS OCH BIBELN
119
fetiorna i Jesaja 40—55. Läs särskilt Jesaja 40:12—31; 43:10—12;
45:5, 22—24 och lyssna till kraften i de anspråk som talar om
hur totalt omöjligt det är att jämföra Jahve med någon annan.
Han är unik som Gud eftersom han i själva verket är den ende
Guden, och därför har han fullständig kontroll över historien,
från början till slut. Framtiden tillhör Jahve, i lika hög grad
som det förflutna gör det.
Jahve, den Gud man väntade pd. Ett mycket viktigt inslag i det
ganimaltestamentliga Israels hopp inför framtiden var överty
gelsen att någon gång i framtiden (av profeterna ofta benämnt
»på den dagenc eller »1 de dagarna<) skulle Jalive Gud själv kom
ma och ingripa med både frälsning och dom. Jesaja ~ till ex
empel, proklamerar »Se, er Gud är här Han kommer själv för
att rädda er~ (Jes 35:4), och fortsätter sedan att räkna upp de
tecken och välsignelser som ska vara beviset på hans ankomst:
de blinda sei, de döva höi den lame går och den stumme talar
(Jes 35:5f). Jesus själv pekade på dessa tecken i sitt svar på frå
gan från Johannes Döparens lärjungat Men om dessa tecken
nu började bli verklighet, vad hade de då att säga om Jesu iden
titet (Matt 11:4—6)?
På andra ställen i Gamla testamentet är löftet om att Gud
själv skulle »ta över<, utan någon ytterligare förklaring förknip
pat med förväntan om att en Messiasgestalt skulle komma och
att denne skulle regera. Detta framkommer tydligast i Hesekiel
34. Som en reaktion på Israels historiska kungars (»herdars~)
misslyckanden, lovar Gud att han ska upprätta ett gudomligt
styre (»Jag ska valla dem på det rätta sättet~, Hes 34:16), men
samtidigt lovar han att det i framtiden ska komma en »David«
(1-les 34:23) som ska regera. När Jesus sa sig vara »den gode
herden~ (Joh io:i 1, 14), eller att han var den som till och med
David kallar för Herre (Matt 22:41—46), så infinner sig frågan
återigen: Vem var det egentligen som hade kommit?
Gamla testamentet avslutar med varningen att Jahve själv
...
120
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
skulle komma, men att före honom skulle »Elia<c komma (Mal
4:5). 1 ljuset av den här texten kunde Jesus proklamera att pro
fetian om »Elia< uppfylldes i Johannes Döparen. Men om »Elia~
skulle komma innan Gud själv kom, och Johannes Döparen var
»Elia~, vem måste då Jesus vara? Den ordning
man förväntade sig var: »Först Elia, sedan
Vem är då
Jalive~. Alla visste att de först hade lyssnat till
3esus.
ken Jesus?och
»Nidärefter
må tro hade
det eller
sa Jesus
Johannes,
Jesusinte~,
kommit.
Vii
när han talade om Johannes (Matt 11:14). Svå
righeten i att ta emot det han sa låg nog inte
främst i att han identifierade Johannes med »Elia«, utan sna
rare vad detta skulle säga om vem Jesus själv var. För dem som
ville tro det betydde det utan någon som helst tvekan att Gud
själv verkligen hade kommit i människan Jesus från Nasaret,
för att inleda hans nya rikes tidsålder och bringa frälsning.
Jahve och Jesus. Mycket snart efter Jesu död och uppståndelse
ser vi att de första kristna hänvisar till honom och tilltalar ho
nom på ett sätt som tidigare hade varit förbehållet Jahve i de
ras heliga Skrift. De kallade honom Herre, på grekiska ordet
Kyrios, vilket är det som vanligen används för att skriva om det
högheliga namnet Jahve i den grekiska versionen av Gamla tes
tamentet. De »åkallade hans namn~ i sin tillbedjan och sina bö
ner. Det var ett uttryck som användes i Gamla testamentet för
att nedkalla Guds närvaro och kraft i tillbedjan (till exempel
Ps 116: 12f, 17).
När Stefanos stod inför döden utbrast han att han såg Jesus
stå på Guds högra sida i gudomlig härlighet (Apg 7:55f). 1
Fiippi tog Paulus spontant tillfället i akt att missionera och
uppmanade f~ngvaktaren att »tro på herren Jesus<, om han vill
bli räddad (Apg 16:31). Andra gånger kunde han komma med
ett teologiskt försvar för sin övertygelse genom att citera Joel
2:32: »Men var och en som älcallar Herrens namn skall bli räd
5
-
JESUS OCH BIBELN
121
dad.« Joel syftade utan tvekan på Jahve.
Paulus syftade utan tvekan på Jesus Krisks~ vid Guds
tus som förmedlaren av Guds frälsning till
Mgra sida
både judar och greker (Rom 10:13). 1 Jo
hannesevangeliet använder Jesus gång på
gång formuleringen »Jag ära, vilket når sin kulmen i påståendet
i Johannesevangeliet 8:58 att »jag är och jag var innan Abraham
blev tillc. Det råder ingen tvekan om att det är ett medvetet
eko av liknande »Jag ärc-uttalanden hos Jesaja, åsyftande Jah
ve,8 och resultatet bland Jesu judiska åhörare lät inte vänta på
sig de ville stena honom för hädelse.
Det ställe som kanske tydligare än något annat identifierar
Jesus med Jahve finner vii Filipperbrevet 2:5—II, i hymnen om
Kristi ödmjukhet och upphöjelse. Det råder stor enighet bland
teologer om att det troligen inte var Paulus som var den ur
sprunglige författaren till dessa verser, utan att de var en del av
en kristen lovsång ur vilken Paulus lånar några strofer för att
understryka sitt budskap. Orden är alltså tidiga bevis på hur
man som kristen uppfattade Jesus. Lovsången avslutas med att
säga att Gud har gett Jesus »det namn som står över alla andra
namn~ (Fil 2:9). 1 bibliskt språkbruk kunde det bara betyda det
namn som tillhörde Gud Jahve själv, det namn som så ofta
översätts med »HERRE~ i Gamla testamentet. Den följande ver
sen är nog därför ett försök att kombinera det underförstådda
namnet med själva namnet Jesus. »Inför det namn som tillhör
Jesus~ kommer en gång alla att erkänna hans herravälde.
derstryka Jahves unika ställning som Gud och hans unika för
måga att frälsa.
Det finns ingen annan Gud än jag,
ingen trofast Gud som hjälper utom jag.
Vänd er till mig, folk från hela jorden,
så skall ni bli hjälpta.
Jag är Gud, ingen annan finns.
Jag svär vid mig själv~
det jag säger är sant,
mitt ord står fast:
För mig skall alla böja knä,
alla ska svära mig trohet.
—
—
»
för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen,
på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna
att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.~
...
Vi har hört den här texten så ofta (från någon nutida väl
känd lovsångi) att vi kanske inte är medvetna om att vissa av
orden kommer från ett citat 1 Jesaja 45, där det är Jahve som
uttalar dem om sig själv. 1 det sammanhanget var syftet att im122
CI-IRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Blott hos Herren, skall det heta,
finns seger och styrka.
Jes
45:21—24
Denna kungörelse från Gud kommer i det mest otvetydigt
monoteistiska sammanhanget i hela Gamla testamentet. De
mäktiga profetiorna i Jesaja 40—55 slår gång efter gång fast att
Jahve är helt och hållet unik, som den ende levande Guden
med suverän makt över alla folk och över historiens gång, och
den enda som har möjlighet att frälsa. Genom att medvetet
välja ett bibelcitat från ett sådant sammanhang och tillämpa
det på Jesus, bekräftar alltså denna tidiga kristna lovsång i Pi
lipperbrevet 2 att Jesus är lika unik som Jahve, i exakt samma
avseenden. Detta framgår klart från det sätt på vilket »namnet~
Jesus sätts in på avgörande ställen i texten där man annars
skulle ha läst in Jahve. Jesus är Herre, och
en gång kommer han att bli erkänd som
Jesus är lika
unik som Jahve
5
-
JESUS OCH BIBELN
just detta, av alla varelser i hela universum.
En annan intressant aspekt är i vilken
1.
1
1
reilglonsKontext
ctessa tva• texter sicrevs.
.
123
Både Jesaja 45 och Filipperbrevet 2 skrivs i sammanhang där
det råder religiös mångfald (religionspiuralism). 1 Filipperbre-.
vet proklameras Jesu unika ställning rakt in i romarrikets och
det grekiska väldets värld av religiös mångfald under det första
århundradet. Men brevet använder samma slags språk och ter
minologi som användes om Jahve själv, mitt i den pluralistiska,
polyteistiska babyloniska miljön under 500-talet före Kristus.
Jag ställer mig därför frågande inför huruvida den återupp
täckta (men inte nya) religionspiuralismen under i goo-talet
ger oss några giltiga skäl att inte längre hålla fast vid sådana
proklamationer som görs i både Gamla och Nya testamentet,
under förhållanden som påminner om våra. Vi bör åtminstone
vara medvetna om att ifall vi insisterar på att relativisera Jesus
för att ta hänsyn till omgivningens religionspiuralism, då tar vi
inte bara avstånd från Nya testamentets vittnesbörd om ho
nom, utan vi gör oss även av med dess gammaitestamentliga
grundvalar.
Jesus och de tidigaste vittnena
Paulus brev till Filipperna skrevs troligen under hans första
fängelsevistelse 1 Rom, någon gång runt år 6o. Om texten vi
just har studerat (Fil 2:5—Ii) verkligen var en kristen lovsång
som Paulus citerar och införlivar i sitt brev, då hade den natur
ligtvis skrivits och varit i omlopp en viss tid innan Paulus gör
bruk av den. Med andra ord hade detta oerhört högstämda
språk som användes om Jesus där man på honom tillämpade
gammaltestamentliga texter som användes om (och till och
med av) Jahve själv blivit en del av det andliga livet i den ti
diga kristna gemenskapen bara några få decennier efter Jesu
död. Faktum är att detta skedde redan inom den tidsrymd som
skulle ha varit hans egen livstid om han inte hade dött vid så
ung ålder. De som skrev och sjöng sådana texter var Jesu sam
tida, människor från hans egen generation.
—
—
124
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Vi kan gå ännu längre tillbaka. Paulus första brev till för
samlingen i Thessalonike anses av många forskare vara hans
äldsta. Om detta är korrekt är det äldst av alla de skrifter som
kom att utgöra Nya testamentet. Det dateras till någon gång
mellan år 41 och 51, alltså inom en tio- eller tjugoårsperiod ef
ter korsfästelsen. 1 brevet talar Paulus om Jesus i häpnadsväck
ande ordalag, där han uppenbarligen förutsätter att de kristna
i Thessalonike redan har accepterat och håller med om det han
säger (alltså att det redan ingick i församlingens gudstjänstliv
och undervisning). Han talar om »Herren Jesus Kristus< i sam
ma andetag som »Gud fadern~ (i Thess 1~I, 3). Han kan till och
med rikta sin bön till dem båda (i Thess 3:1—13). Jesus är
»Guds sona, som ska komma i den yttersta tiden med dom och
frälsning (i Thess i :1 oj. 1 Gamla testamentet kallades den
sista stora yttersta dagen för »Herrens [Jahves] dag< (till exem
pel Joel 1:15; 2~II, 28—32; 3:14 och så vidare). Väntan på Jesu
ankomst hade omformat den till »Herrens [Jesu] dag~ (i Thess
4:16—5:2) och Jesus är vår frälsning på den dagen eftersom han
både har dött och uppstått igen (i Thess 1:10; 4:14) för att
rädda oss från domen (i Thess 1:10; 5:9).
Vi kan bli alltför vana vid den här sortens språk i Paulus
brev och i andra texter i Nya testamentet. Resultatet blir att vi
inte inser hur häpnadsväckande det är. Jesus gjorde ett så
starkt intryck, och minnet av hans enastående liv och lära, och
hans kraft och närvaro som uppstånden, medförde att han
upphöjdes, tillbads och beskrevs på samma sätt som den ende
sanne och levande Guden i de heliga judiska skrifterna. Detta
framgår av Apostlagärningarna som be
skriver Jesu första efterföljare i Jerusalem
Jesus t-iiorde ett
starkt intryck
5
-
JESUS OCH BIBELN
omedelbart efter uppståndelsen, trots att
den skrevs senare än Första Thessaloni
kerbrevet.
Jag betonar detta eftersom det fortfa
rande är en vanligt förekommande och
125
allmänt utbredd uppfattning att Nya testamentet självt aldrig
hävdar att Jesus skulle vara gudomlig. Att det bara var under
de efterföljande århundradena som kyrkan, under inflytande
av grekisk filosofi, kom att betrakta honom som gudomlig och
då formulerade en »inkarnationskristologi<. Vi ombeds i stället
föreställa oss en enkel, anspråkslös Jesus som bättras på lite
grann av Paulus och som blir gudomlig först genom kyrkans le
gender långt senare. Tyvärr hämtar den här karikatyren av den
historiska verkligheten (för det är faktiskt vad det är) en del av
sin trovärdighet från den verksamhet som viss bibelforskning
bedriver. Men det finns faktiskt en uppsjö med bevis som visar
att en sådan uppfattning inte håller som en sann beskrivning
av de första åren hos den rörelse som växte fram bland dem
som först var vittnen till Jesus från Nasaret. Som tur är finns
det även många bra böcker tillgängliga som hjälper oss att
tänka mer klart och mer korrekt i denna fråga.9
Sammanfattning
Vad vi sett i det här kapitlet är för det första att Bibeln ger oss
en radikal och uttömmande förståelse av människans allvarliga
belägenhet på grund av synden. Därigenom gör den oss be
redda att verkligen uppskatta vad frälsning måste innebära och
att det bara är Gud som kan frälsa oss. Att ställda inför en så
dan djup problematik tala om Jesus som bara en i raden av
många »frälsande beröringspunkter med Gud~, är att starkt
förringa hans betydelse.
För det andra beskriver Gamla testamentet att Guds hand
lande och avsikt att frälsa i och genom sitt folk Israel var något
unikt. Messias, såsom den som förkroppsligar Israel, förkropps
ligar därigenom även detta folks unika ställning.
För det tredje såg vi att Gamla testamentet sjuder av en till
tagande förväntan på och längtan efter att Gud själv ska kom
ma med frälsning. Det intryck Jesus gjorde var sådant att de
126
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
som mötte honom kom att inse, inte bara att Messias verkligen
hade anlänt, utan också att de i Jesus från Nasaret hade mött
Jahve själv, Israels Gud. Insikten om detta var så mäktig att de
kunde tillämpa texter på Jesus som ursprungligen hade syftat
på Jahve, något som är ofattbart för en monoteistisk jude. Och
detta gjorde de, inte enbart i den form av »kärleksspråk~ vi
finner i lovsånger som till exempel den i Filipperbrevet 2, utan
även genom sakliga teologiska resonemang som till exempel i
Hebreerbrevet i.
1 Jesus finner vi alltså att Israels och Jalives unika ställning
flyter samman, eftersom Jesus är ett uttryck för den ena, och
förkroppsligar den andra. Därför delar och uppfyller han bäg
ges identitet och uppdrag.
Avslutningsvis behöver vi dock påminna oss om att den san
ning vi ser i Jesaja 45:23 (att alla folk ska erkänna Jahve som
Gud och Frälsare), och dess tillämpning på Jesus i Filipperbre
vet 2:5—II, tillhör vårt framtida hopp. Det vill säga vi ser fort
farande fram emot att detta ska bli uppenbart för alla folk, och
att de ska bejaka det. Det är sant att vi har de historiska hän
delserna och Gamla testamentets vittnesbörd, och dess upp
fyllelse och bekräftelse i Nya testamentet. Men vår övertygelse
att Jesus från Nasaret var Jahve, kommen i mänsklig gestalt, att
han är upphöjd såsom Herre, att han är helt unik som Guds
slutgiltiga förmedlare av uppenbarelse och frälsning allt det
ta är något vi bekänner i tro. En tro som för oss som känner ho
nom och känner Guds kraft genom honom innebär detsamma
som visshet och fullständig övertygelse. Men även ett hopp i
den bibliska betydelsen »förtröstansfull förväntan< att den
sanning vi nu förnimmer genom tron en dag ska visa sig på ett
slutgiltigt och fullkomligt sätt.
Ansvaret för detta slutgiltiga bevis vilar inte hos oss utan
hos Gud. För precis som Israel är vi bara vittnen i målet. »Men
ni är mina vittnen<, sa Jahve till Israel (Jes 43:1 o). Jesus låter
orden »ni skall vittna om mig~ återklinga i lärjungarnas öron
—
—
—
5
-
JESUS OCH BIBELN
127
1
»till jordens yttersta gräns(c (Apg i:8). Att Jesus är unik är inte
något som kristna har hittat på. Det är en sanning som vi har
fått nåden att förvalta och vittna om. Det slutgiltiga beviset på
att det verkligen är sant vilar hos Gud själv:, som i väntan på att
det ska uppenbaras har upphöjt Jesus och gett honom den
främsta platsen och gett honom sitt eget fullkomliga namn.
Bibeln och religionerna
1 förra kapitlet undersökte vi hur Bibeln formar v~r förståelse
av vad som gör Jesus unik, särskilt i ljuset av hans egen heliga
skrift Gamla testamentet. Men vad har Bibeln att säga om
världens religioner som sådana? 1 detta kapitel ska vi, i den ord
ning Bibeln tar upp dem, undersöka några huvudteman som
bidrar till en biblisk religionsförståelse.
—
128
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
129
ibeln och religionerna
Det första vi måste säga, och det kanske kan vara lite förvå
nande, är att »religion~ inte är ett bibliskt begrepp. Man finner
inte ordet särskilt ofta i Bibeln om du inte tror detta är det
bara att konsultera en konkordansl’ Bibeln är upptagen med
människor och deras liv här på jorden inför Gud, inte med reli
giösa system som sådana. Människor kan tillbe falska gudai
men Bibeln säger inte så mycket om det religiösa innehållet i
deras tro, eller om hur religionen utövas. Till och med Guds
folks egen religion, som en blandning av mänskliga uttryckssätt
och gudomlig uppenbarelse, verkar få utstå lika mycket kritik
och tillrättavisning som någon annan religion. Etiketterna är
inte det viktiga. Gud ser till hjärtat, och profeterna såg hur män
niskor betedde sig, och ingendera av dem lät sig luras eller förföras av högljudd religiös aktivitet och proklamationer.
—
Skapelse och fall
1 skapelseberättelsen i Första Mosebok 1—3 får vi lära känna
mänskligheten som helhet, representerad av Adam (som både
är samlingsnamnet för hela mänskligheten och namnet på den
CHRIS WRIGHT DEN ENDA VÄGEN
131
första människan), skapad till Guds avbild och
Till Guds
placerad pa• jorden for att dar leva infor Gud
vär Skapare. Det är därför möjligt för alla mänavbild
niskor att höra Gud tala och ge honom sitt svar
Det är den innersta meningen med att vara män
niska skapad till Guds avbild. Vi är de varelser som känner till
värt ursprung i Gud och är medvetna om att vi står ansvariga
inför Gud. Så här långt i bibelberättelsen är det uppenbart att
»religion~ eller »religioner~ inte på något sätt handlar om en sär
skild dimension av livet. Det är helt meningslöst att till exem
pel fråga sig >Vilken religion hade Adam och Eva?~ Människor
ger sitt gensvar till Gud som en naturlig del av hela livet. Gud
»går bredvid och samtalar meck dem. Mänskligt liv är Gudsmedvetet och Guds-relaterat på varje område av livet.
Den holländske teologen J. Blauw uttryckte det på följande
sätt:2
»
Denna mänsklighetens dubbla och kluvna natur är en spring
ande punkt när det gäller vår förståelse av människor och reli
gion. A ena sidan, som skapade till Guds avbild återspeglar vi
fortfarande vår Skapare, låter oss påverkas av honom, ser hans
hand i skapelsen och, tillsammans med övriga levande varelser,
litar vi på att Gud förser oss med allt vi behöver för att kunna
leva (Ps 104:27 ff3. Gud är oupplösligen förenad med hela livet,
eftersom vi endast är människor genom vår relation med Gud.
Därför kan vi inte helt och hållet avlägsna Gud från våra liv
med mindre än att vi upphör att vara människor. Denna san
ning om mänskligheten går före varje särskild, uttryckligt »reli
giös~ uppfattning eller handling.
Våra medmänniskor är först och främst människoi skapade
till Guds avbild, och först i andra hand är de hinduei mus
limer eller sekulariserade hedningar Eftersom deras religion är
del av deras mänsklighet blir det så att vid mötet med männi
skor som vi kallar »anhängare av en annan religion~, möter vi
människor som även de har ndgot slags relation med Gud, Ska
paren, i sin religion precis som i vilken annan religion som
helst. Till detta kan vi lägga det faktum att alla människor även
lever i ett slags förbundsrelation med Gud som upprätthållaren
av allt liv på jorden, genom det löfte han gav när han slöt för
bund med Noa (i Mos 8:21—9:17). Oavsett vilken religion en
människa tillhör, lever han eller hon på Guds jord och åtnjuter
Guds omtänksamma trofasthet, trots människans skövling av
planeten och grymhet mot sina medmänniskor.
Ä andra sidan måste vi trots detta lägga till att när väl rela
tionen mellan Gud och människa hade blivit bruten på grund
av synden lever människor både religiöst och på alla andra plan
i ett tillstånd av uppror och olydnad mot den levande Guden.
Ja, om religionen är »människans redogörelse för sin relation
till Gud< borde det vara på det religiösa området vi finner det
tydligaste beviset på den fullständiga brytningen i denna rela
tion. Om den omedelbara reaktionen från den fallne Adam i
En människa utan )religionc är en självmotsägelse. In
sin religion redogör människan för siri relation med
Gud. Hennes religion är en reaktion på Guds upp
enbarelse (verklig eller påstådd). Människan är >obot
ligt religiös eftersom hennes relation till Gud till
hör människans innersta natur Människan är män
niska endast som en människa inför Gud.~
Men samma berättelser i Första Mosebok visar även på det
faktum att mänskligheten är fallen och lever i uppror mot
Gud. Efter att ha varit olydiga försöker Adam och Eva gömma
sig för Gud. Kam drar bort från Guds närvaro efter att ha för
sökt slingra sig undan det ansvar han hade för sin broi, i Guds
ögon. Hela mänskligheten lever alltså i ett tillstånd
av flykt undan Gud man gömmer sig för just
den Gud vi är beroende av för både anda och liv,
Uppror
och inför vilken vi ofrånkomligen står ansvariga
för alla våra handlingar
—
132
CHRIS WRIGHT; DEN ENDA VÄGEN
[
6
-
BIBELN OCH RELIGIONERNA
133
oss är att gömma oss undan den levande Gudens närvaro, vad
skulle då kunna vara ett bättre sätt än religiös aktivitet som ger
en illusion av att ha mött och tillfredsställt honom? Faktum är
att religiösa ceremonier kan vara en form av försåtlig flykt un
dan den Gud vi är rädda och skamsna för att möta på riktigt.
Människans faUna dubbelhet innebär att vi samtidigt söker Gud
vår Skapare och flyr undan Gud vår Domare. Religionerna upp
visar därför båda dessa mänskliga beteenden eftersom de re
flekterar båda sidorna av den mänskliga naturen.
När vi nu lägger samman de båda sidorna i ovanstående styc
ken, så innebär det att vi måste undvika svepande generalise
ringar om religioner att säga att de alla antingen är sataniska
och onda, eller att de alla är goda och
till nytta. Inget av detta är helt sant, ef
tersom människan själv varken är alltiÄr religioner
genom ond eller alltigenom god. Mänsk1
1
liga religioner uppvisar alla tecken ~
ora e ter ai~a?
människans dubbelhet. Eftersom Bibeln
framhåller att människan är skapad till
Guds avbild och på något sätt står i relation till Gud som Ska
pare, är det en obiblisk överdrift att påstå att all icke-kristen
religiös tro och religiöst liv är djävulens verk. Samtidigt är det
lika obibliskt att bortse från det sataniska och demoniska in
slaget i mänskliga religioner och ofta (som Jesus upptäckte)
är detta på ett raffinerat sätt som starkast i vad som verkar
vara religionens »bästa~ sidor.
senare kommer att fördömas eller hånas av
profeterna och psalmisterna. De är även
»folken~ som, såsom Guds fiender, kommer
att hota och hemsöka Guds förlossade folk
och som gång efter annan kommer att få ta
emot Guds domsord och domshandlingar. Ändå är det just för
dessa folks skull Abraham blev kallad och Israel blev utvalt. 1
förbundet med Abraham utväljs Israel bland folken för folken,
så att »1 dig skall alla släkter på jorden bli välsignade~ (i Mos
Bland folken,
för folken
1
12:3, SFB).
» Det
blir här uppenbart att Israels hela historia inte
är någonting annat än fortsättningen på Guds hand
lande med folken, och därför ska Israels historia en
dast förstås utifrån de olösta problemen i relationen
mellan Gud och folken.~3
—
~,
—
Patriarkerna
Som vi såg i kapitel ~ började Guds frälsningsverk i historien i
Första Mosebok 12 med att han kallar Abraham och sluter ett
förbund med honom och hans efterkommande. Men scenen
och scenbilden målas upp i Första Mosebok io och II, där fol
ken på jorden beskrivs. Dessa är »folken~ vars avgudar och riter
134
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Guds utkorelse av Israels folk innebär därför inte ett förkas
tande av resten av mänskligheten. Snarare hör det nära sam
man med förhoppningen och löftet om välsignelse för alla folk
genom Israel. Det är mycket viktigt att vi har detta i åtanke när
vi senare ska studera religiös exklusivism i den senare mosa
iska och postmosaiska, gammaltestamentliga tron. Israel fick
befallning att förkasta de andra folkens gudar och religioner.
Men det innebar inte alls att dessa folk i sig själva hade förkas
tats från Guds frälsningsplan. Tvärtom. Israel utvaldes för de
ras skull.
Det finns en tydlig skillnad mellan Israels förfäders religiösa
tro och liv i Första Mosebok, och Israels utvecklade religions
utövning efter uttåget och Sinaiförbundet: Den mest slående
skillnaden ligger i hur man använder guclsnamnen. Patriarker
na tillbad den mesopotamiska och västsemitiska högguden El,
något som ibland skedde med en rad andra ytterligare namn.4
De får ta emot budord och löften direkt från honom (utan pro
feter) och de bygger altare och frambär offer till honom (utan
6
-
BIBELN OCH RELIGIONERNA
135
präster). Deras relation till El bygger på lydnad och förtröstan
och beskrivs som ett förbund som omfattar löften om gudom
ligt beskydd och att han skulle ge dem både ättlingar och land
(särskilt i Mos 15:17—18).
Författaren till Första Mosebok identifierar på ett tydligt
sätt El, så som patriarkerna kände och tilltalade honom, med
Jahve som är egennamnet på Israels frälsan
de förbundsgud. Ett studium över använd
ningen av gudsnamn i Första Mosebok visar
1
1
1
Et
ocn
Janve
dock att forfattaren gor. denna identifika
tion på ett noggrant kontrollerat sätt. Det är
vanligtvis i de berättande avsnitten som för
fattaren använder namnet Jahve fristående när det syftar på
Gud. Eftersom han återger berättelsen mot bakgrund av sin
egen tros förutsättningar vet han och hans läsare att den Gud
de talar om, den Gud som kallade Abraham och som Abraham
trodde på och lydde, det var i själva verket Gud Jahve. Men i
dialogavsnitten, särskilt när Gud talai, används antingen den
gamla El-titeln på Gud fristående, eller så läggs Jaiave till en
El-titel.
Det verkar som om författaren ville visa att det verkligen var
Jalive som talade till patriarkerna, och som de talade med, men
samtidigt ville han inte göra våld på eller tysta ner de gamla
traditionerna genom att dölja de namn som patriarkerna fak
tiskt hade använt i sin dyrkan av Gud. Författaren visste att Is
raels förfäder använde El-namnen om Gud men också att den
Guden senare blev känd som Jahve, och därför gick det bra att
använda detta namn också, när författaren ville återge berät
telsen för sina samtida läsare.
Detta stämmer med Guds ord till Moses i Andra Mosebok.
Det handlar om skillnaden mellan uppenbarelsen av namnet
Jahve som Moses får erfara å ena sidan och patriarkernas kän
nedom om honom som El Shaddai å den andra. »Jag visade mig
för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Väldige [El Shad
136
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
daij, men jag gav mig inte till känna för dem under mitt namn
Herren [Jahve] « (2 Mos 6:3). Den naturligaste tolkningen av
den här texten är att namnet Jahve inte blev uppenbarat för
patriarkerna, även om Guden Jahve blev det. Redaktören för de
fem Moseböckerna såg ingen motsättning mellan ett sådant be
stämt påstående i Andra Mosebok och Första Moseboks stånd
punkt att Jalive, Israels Gud, i själva verket var den främsta driv
kraften i den patriarkala historien.
Här har vi alltså en situation där den levande Guden var
känd. Man tillbad, trodde på och lydde honom, men under gu
danamn som var allmänt förekommande i den samtida semiti
ska kulturen. Åtminstone en del av dessa namn kan enligt vis
sa forskare ursprungligen ha tillhört olika gudar eller vara be
gränsningar av El. Detta väcker en viktig fråga när vi disku
terar den status vi ger olika religioners gudsnamn i dag. Kan vi
med utgångspunkt i berättelserna i Första Mosebok anta att
människor i dag faktiskt kanske tilber och har en relation med
den sanne, levande Guden, men att de gör det utifrån ett eller
flera gudanamn som tillhör en »lokala gudom i deras egen reli
gion, utan att de känner till Guds frälsande namn och verk
sanihet genom Kristus?5
För att besvara denna fråga måste vi noggrant lägga märke
till den unika och speciella relation Gud hade med patriarke
rna. Den levande Guden tilltalade Abraham och slöt förbund
med honom genom gudsnamn som Abraham redan var bekant
med. Men det innebär inte alls att alla Abrahams samtida som
dyrkade El under dessa namn, och som sysslade med de mer
orena sidorna i den kult som fanns kring El, därigenom kände
och tillbad den levande Guden. Den betyder inte ens att Abra
hams egna religiösa föreställningar och bruk innebar tillbedjan
av den levande Guden eller var behagliga 1 Guds ögon, före den
tidpunkt då Gud beslöt kalla Abraham och denne svarade med
trons lydnad.
Relationen mellan Gud och Abraham byggde på Guds initia
6
-
BIBELN OCH RELIGIONERNA
137
tiv av nåd och självuppenbarelse, och inte på gudanamnet i sig,
det som Abraham redan kände till. Inte heller byggde det på
kvaliteten på, eller hängivenheten 1 hans tidigare gudsdyrkan
(som vii alla fall inte får veta något om). Skälet till varför Gud
uppenbarade sig själv för Abraham var inte för att sanktionera
El-religionen och alla de gudar som förknippades med honom,
utan det var att leda Abraham och hans ättlingar vidare till en
personlig förbundsgemenskap med Gud. Genom tro och lyd
nad skulle Abraham och hans ättlingar få en rikare erfarenhet
av frälsning och därigenom en rikare kunskap om den levande
Gudens verkliga namn och egenskaper.6
Patriarkernas erfarenheter gör det möjligt för oss att tro att
Gud talar till och tar kontakt med människor utifrån de före
ställningar de redan har av det gudomliga (som i fallet med Cor
nelius). Men vi måste anta att ett sådant initiativ är en förbe
redande handling för att föra dem fram till kunskap om hans his
toriska uppenbarelse och försoningsgärning (vilket i vår tid be
tyder kunskap om Kristus). Det ger oss inte möjlighet att bejaka
alla former av tillbedjan av andra gudar såsom omedveten till
bedjan av den sanne Guden. Det låter oss inte heller slippa un
dan uppgiften att låta människor av annan trosåskådning få höra
talas om Guds verk och den frälsning som finns i Jesus Kristus.
Det finns anledning att kommentera ytterligare en detalj
utifrån den kortfattade hänvisning till patriarkerna som man
finner 1 Josua 24. Folkledaren Josua önskar
förnya förbundet och därför har han påmint
om de mäktiga gärningar Jahve har gjort för
att rädda sitt folk. Därefter utmanar han folVälj vem ni
ket att göra sig av med alla andra gudai, och
vill tjäna
endast tjäna Jahve 1 enlighet med förbundet.
Som exempel på sådana »andra gudar~ näm
ner Josua inte bara Kanaans och Egyptens gu
dar, utan även »de gudar som era fäder (det vill säga Abraham
och så vidare) tjänade på andra sidan Eufrat< (Jos 24:14f).
138
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Detta innebär alltså att Gud i början anpassade sin relation
med patriarkerna till deras tidigare religionsutövning och före
ställning om det gudomliga (vilket var nödvändigt under den
period som i historien ligger före uttåget ur Egypten). Men nu
när deras ättlingar har en mycket klarare bild av Jahve i ljuset
av uttåget, Smal och erövringen av landet, är dessa tidigare fö
reställningar otillräcidiga och omöjliga att förena med en total
lojalitet mot Jahve enligt förbundet.
Denna text visar hur svårt det i praktiken var för Israel att
leva mitt bland polyteism och avgudadyrkan när deras egna
rötter stod att finna i Mesopotamiens polyteism. Men svaret
på problemen var inte att vara tolerant och acceptera alla de
gamla gudarna. Snarare blev Guds folk uppmanade att på ett
radikalt sätt överge alla andra gudar utom den Gud som gjort
sig känd för dem som Jahve genom sin uppenbarelse och befri
else fram till dess. 1-Jur mycket mer gäller då inte detta oss, vi
som står på »den här sidan~ om fullkomningen av Guds uppen
barelse och försoning i Jesus Kristus?
Israel och folkens gudar i Gamla testamentet
Det sker förvisso en förändring i atmosfären från den till synes
vänskapliga neutralitet som patriarkerna intog gentemot sina
kanaaneiska grannar i Första Mosebok, till det första budets kla
ra och otvetydiga exklusivitet: »Jag är Herren
{Jahvej Du skall inte ha andra gudar vid si
dan av mig~ (2 Mos 20:2—3). Från och med nu
Inga andra
var Israels tro kategoriskt mono-Jaliveisk, även
...
gudar
om man kanske inte medvetet förstod alla mo
noteistiska konsekvenser det förde med sig. Is
rael förbjöds både att tillbedja andra gudar
och att försöka tillbe Jahve på det sätt som de
andra gudarna tillbads (~ Mos 12:3of). 1 Lagen (till exempel i
5 Mos 7, 13 och så vidare), 1 profeterna (till exempel Jer 2), 1
6
-
BIBELN OCH RELIGIONERNA
139
skrifterna (till exempel 2 Kung 17), 1 Psaltaren (till exempel Ps
io6), i vishetslitteraturen (till exempel Job 31:26 if), handlar
det allt överskuggande budskapet om den exklusiva karaktären
hos Israels tro endast Jahve. Detta är inte bara ett perifert
drag eller en bieffekt av nationell stolthet. Det utgör själva
essensen 1 Israels förbundsgemenskap med Gud.
Det är just när vi känner den fulla tyngden av särställningen
och exklusiviteten i Israels historiska tro i Gamla testamentet
som vi behöver påminna oss om det universella syfte som låg ba
kom. Att Israel höll fast vid tilbedjan av
den levande Guden och den uppenbarel
se de hade fått, var inte för att reta resF&folkens skull
ten av mänskligheten, utan var ytterst
sett för världens skull. Det handlade inte
om att Israel skulle skryta med sina sär
skilda privilegier och ha en attityd som sa: »Vår religion är
bättre än er~ som om Israels religion var ett bättre varumärke
på snabbköpshyllan. Det som i själva verket stod på spel, och
det som hotades då Israel gjorde eftergifter åt andra gudar och
de andra folkens religionei var själva fullföljandet av Guds,
Skaparens, försoningsverk som omfattade hela mänskligheten.
Gud valde att anförtro upplevelsen av och kunskapen om
hans frälsning till det unika historiska och sociala sammanhang
som fanns 1 Israel. Men det var ingenting att vara stolt över.
Det berodde verkligen inte på någon nationell eller religiös
förträfflighet från Israels sida, vilket de med all önskvärd tyd
lighet fick klart för sig (jämför 5 Mos 7:~; g:5f). Tvärtom. Det
var trots sin svaghet och sina misslyckanden som Israel fick ta
emot uppdraget att vara ett heligt (avskilt) och prästerligt
(Guds representanter) folk (2 Mos 19:3—6). 1 ljuset av ett så
dant ansvar skulle det inte ha varit en gärning av tolerans, vän
lighet eller mognad om Israel skulle ha accepterat kanaanéer
nas eller de andra folkens religioner såsom lika giltiga och god
tagbara alternativ som deras egen tro. Det skulle ha varit det
—
—
140
CHRI~ WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
yttersta sveket gentemot resten av mänskligheten, för vars
frälsnings skull Israels folk hade blivit utvalda och räddade.
Religionens sociala följder. Vi måste komma ihåg att religioner
inte bara är system av läror och föreställningat De utgör delar
av hela världsbilder och är del av sina anhängares sociala, eko
nomiska och ofta också politiska livsmönster. Detta var lika
sant under antiken som det är i dag. Skillnaden mellan Israel
och kanaanéerna och andra omkringliggande samhällen bestod
inte bara i några enkla olikheter beträffande vilka gudar man
skulle tillbe och hur många de kunde tänkas vara. Israels hela
samhällssystem skilde sig på ett markant sätt både från det
som fanns hos kanaanéerna och som ersattes av Israel, och från
andra samtida kulturer i Främre Orienten. Den sociala särprä
geln var en väsentlig del av hur man uppfattade sin religion och
dess krav. Israel skulle vara annorlunda synligt, socialt, prak
tiskt, annorlunda jämfört med de omgivande folken.7
Elias möte med Achav efter mordet på Navot i Första Kungaboken 21 illustrerar detta mycket klart. Isebels beteende mot
Navot och hans familj berodde inte bara på att hon ville till
fredsställa Achavs habegät Det var ett uttryck för sociokultu
rell imperialism som byggde på Isebels inställning till politisk
makt (där regenten kunde göra vad helst
han behagade med landet och dess un
—
—
Jahve eller B~~’
dersåtai, som han så gott som ägde), och
hennes inställning till ekonomiskt hand
lande (där mark var en handelsvara och
inte en familjeegendom som man inte
fick avyttra). 1 båda fallen stod hennes kulturella bakgrund i
skarp motsättning till hur Israels samhälissystem fungerade.
Och Baalkulten som hon stödde låg till grund för en väsentlig
del av hennes sociala och politiska ståndpunkter.
Kampen mellan Jahve och Baal om Israels själ var inte bara
»religiös< utan i allra högsta grad social. Det var inte bara fråga
6
-
BIBELN OCH RELIGIONERNA
141
om vem som var den sanne Guden (som på berget Karmel) utan
om hur israeliterna skulle leva och bete sig mot varandra. Tse
bels religion sanktionerade och rättfärdigade ett politiskt, eko
nomiskt och samhälleligt system som var
enväldigt, förtryckande och exploaterande.
Baalkulten var ett uttryck för den religiösa
Rä~isa
livssyn som härrörde från ett sådant sam
hälle, den orättfärdiga utlevelsen av en fal-.
eller fortryck?
len, avgudadyrkande mänsklighet, den mil
jö som fostrat en Isebel och som var hennes
rätta elementet. 1 stark och medveten kontrast häremot krävde
Israels relation med Jahve, och hade från första början skapat,
ett samhällssystem byggt på frihet (1 den mångfacetterade be
frielsen genom uttåget ur Egypten), jämlikhet (i den ekonomis
ka indelningen av landet) och broderskap (till och med kungen
var »en av dina bröder<, 5 Mos 17:15, 20). Sådana ord låter re
volutionära! Och Israel var verkligen revolutionärt när man
jämför med de samtida grannländerna, både på det religiösa
och sociala området.
dighet går fortfarande hand i hand, lika mycket nu som i 8ootalets Samarien. Några av de djupast förankrade sociala orätt
visorna i världen är intimt förbundna med de religioner som
sanktionerar dem.
Profetisk satir över falska gudar. Ett framträdande inslag i be
rättelsen om den stora konflikten mellan Jahve och Baal på ber
get Karmel är Elias hån mot baalsprofeterna då deras guds
maktlöshet blir uppenbar (i Kung 18:27—29). Vi finner även
denna typ av satir över andra gudar i Jesaja 44:9—20, och det är
på sin plats att kommentera bägge dessa texter.
1 Första Kungaboken 18:27—29 kan vi
säga två saker om Elias spefullhet. För
Inte ett hdn mot
det första riktades den inte mot hela fol
uppriktiga
efterfoljare
ket utan mot de falska profeterna. Fol
ket var liksom vittnen i en rättegång och
utmanades att komma fram till ett klart
Det är mycket viktigt att vi har den här föreningen av and
liga och sociala dimensioner i åtanke när vi bedömer andra re
ligioner. Vi måste undvika tanken på att religion är någonting
som sker för Guds bästa, som om vi borde välja rätt Gud för att
han skulle bli stött om vi inte gjorde det. Guds uppenbarelse
och det gensvar denna uppenbarelse påkallar är för männis
kans eget bästa. Att välja den sanne Guden är också att välja
det sant mänskliga. Och omvänt, avgudadyrkan och orättfär
domslut (i Kung 18:21). De som gjordes
till åtlöje var de människor som hade förlett folket bort från sin Gud, och dessa var i själva verket an
svariga för den dom som landet led undei~, i form av torka. 1 det
här avseendet kan man jämföra det med Jesu egen sarkasm mot
fariséerna och de religiösa ledarna som stängde folk ute från
Guds rike. För det andra var det inte ett hån mot uppriktiga
efterföljare av andra religioner. Första Kungaboken handlar om
människor som en gång hade tillhört Guds eget folk, men som
nu hade vikit av och förkastat Jahve, hans förbund och dess
bud. Förutom Isebels egna inhyrda baalsprofeter och ashera
profeter bestod Elias motståndare av israeliter som hade avfal
lit från tron på Jahve och alltså inte var okunniga efterföljare
av någon annan religion.
Enligt Jesaja 44:9—20 är det avgudamakaren själv, den som
tilber andra gudar, som får utstå profetens hån. Detta bibelsammanhang föregås av tidigare uttalanden om avgudarnas få-
142
6
» Att
tilbe Jahve, att vara israelit, innebar att ha en
speciell livsstil som skilde sig från, och som stod i
bjärt kontrast mot hävdvunna sedvänjor och livsmön
ster som hela den dåtida Främre Orienten levde ef
ter som något ofrånkomligt, om än inte helt önsk
värt.~8
...
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
-
BIBELN OCH RELIGIONERNA
143
fänglighet och eländiga maktlöshet (jämför Jes 40: 19f; 4 1:7,
21 if och så vidare). 1 de tidigare kapitlen riktas udden mot Ba
bylons stora statsgudar och det betygas att Jahve är ojämförligt
överlägsen vilket är en viktig pastoral- och evangelisations
aspekt för dem som profeterna höll på att förbereda för att
släppas fria och få återvända hem från den babyloniska fången
skapen. Det som görs till åtlöje här är dock hemsnickrat avgu
den; något man i praktiken byggde ihop av det som blev över
när man hade ätit och eldat i huset. Även här ska vi komma
med två korta påpekanden.
För det första erkänner profeterna att sådana avgudadyr
kare i någon mån är förblindade, lurade och förda bakom ljuset
(Jes 44:9, i8, 20). Avgudadyrkan är inte enfald utan innebär
förblindelse, som till viss del är medveten och klandervärd, och
till viss del är den ett verk av någon yttre kraft eller makt. Här
finns det kopplingar till Paulus undervisning i Romarbrevet
1:21—25 och Andra Korintierbrevet 4:4.
För det andra kritiserar ibland vissa teologer Gamla testa
mentets profeter genom att hävda av att de inte förstod avgu
dadyrkans inre dynamik. De insåg inte, menar man, att det var
skillnad mellan den fysiska avgudabilden och andemakten eller
gudomen som denna avgudabild symboliserade eller inrymde.
Men denna kritik håller inte. Det som väckte profetens hån
fulla förvåning var att se någon enda levande människa böja sig
1 tillbedjan inför någonting annat än den oförlikneige levande
Guden (Jes 44:6—8) oberoende av om detta »någonting~ var
själva avgudabilden eller gudomen den representerade. Dess
utom var profeten faktiskt mycket väl medveten om skillnaden
mellan en fysisk avgudabild och den gudom den ansågs före
ställa. Han visste att avgudadyrkarna trodde att själva gudom
en befann sig »i himlen« och inte var identisk med själva bild
stoden. 1 Jesaja 46:1 beskriver han nämligen hur Bel och Nebo,
två av de mest framstående och mäktiga babyloniska gudarna,
skådar ner från »himlen~ och får se sina bildstoder bäras bort i
—
4
1
nederlag och vanära av deras anhängare. Så fullkomligt makt
lösa är dessa gudar att de inte ens förmår rädda sina egna bild
stoder~, och ännu mindre sina tillbedjare!
1 varje fall var profetens syfte hä~ liksom i alla dessa bibelsammanhang, inte att beskriva avgudadyrkans psykologi utan
att på ett förkrossande sätt jämföra det med den bevisade äkt
heten av, och makten hos Jahve, den levande Guden. Han var
inte en opartisk ordförande för en artig dialog mellan Israels
och Babylons religionei~, Utan profeten som förkunnade den nä
ra förestående segern för historiens och Universums Herre.
Vid sidan av denne Herre var alla andra som gjorde anspråk på
gudomlighet verkligen värda allt förakt.9
» Hela
Gamla testamentet (och även Nya testamentet)
är fullt av beskrivningar av hur Jahve-Adonai, Isra
els förbundsgud, kämpar mot de makter som försö
ker hindra och bryta ner hans tankar för sin ska
pelse. Han slåss mot de falska gudar som människor
har tillverkat av material från den skapade världen,
gjort till gudar och sedan använt för sina egna syf
ten Baalerna och Asherorna, vars tillbedjare upp
höjde naturen, stammen, staten och nationen till gu
domlig status. Gud strider mot magi och avguda
dyrkan som, enligt Femte Mosebok, gör gränslinjen
mellan Gud och hans skapelse krokig. Han bekäm
par varje form av social orättvisa och sliter av var
enda mantel den försöker dölja sig under. «
...
—
144
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Målet för denna ihållande kamp var att slutligen ska inte
bara Israel utan alla folk erkänna att Jahve, Israels Gud, i själva
verket är den ende sanne och levande Guden över hela jorden.
Detta beskrivs inte som en kamp mot religionerna som sådana.
Det tas bara för givet, på sätt och vis, som en följd av Israels
monoteism. Det vill säga om Jahve verkligen är Gud och det
inte finns någon annan (~ Mos 4:35, 39) måste det komma en
6
-
BIBELN OCH RELIGIONERNA
145
dag när hela mänskligheten erkänner detta.
En vision om
1 de texter som raknar med detta ar det siaende att ramen inte utgörs av Israels religion
framtiden
utan av Israels Gud. Jesaja 45:14, 23—24, till
exempel, skildrar folken, inte när de säger
»Nu vet vi att er religion var den bästa~ utan »Nu vet vi att
Jahve i sanning är Guds (jämför Jes 6o:6, ~). På samma sätt be
tonar Filipperbrevet 2 att alla en dag kommer att bekänna att
Jesus är Herre och inte, skadeglatt, att de kristna hade rätt
hela tiden. Detta erkännande tar sig oftast uttryck i beskriv
ningar av att folken glädjer sig och jublai särskilt i Psaltaren
(jämför Ps ~ 96—98), men även hos profeterna (jämför Jes
2:2—5; 19:19—25; 45:22—25; Am g:iif).
Det kanske är i det här sammanhanget det passar bäst att
kommentera Malaki 1:11 en bibeltext som vidsynta inklusi
vister ofta använder eftersom den verkar stödja synen på att
den form av tilbedjan som människor av andra religioner syss
lar med både behagar Gud och erkänns av honom. Denna text
används alltså som bevis för att inta en mer universalistisk
hållning gentemot andra religioner.
Mot denna tolkning finns ett par saker att
säga. För det första talar inte texten om and
ra religioner, utan om att namnet Jahve är
Guds namn
stort bland folken. Eftersom Malaki och hans
bland
åhörare var fullt på det klara med att de and71
ra folken inte i bokstavlig mening tillbad
auajo
namnet Jahve, blir innebörden av dessa ord
mer uppenbara om man tolkar dem symbo
liskt, vilket vi kommer att se.
För det andra är det inte klart vilket tempus versen står i. 1
den hebreiska grundtexten av versen salcnas finit verb så orden
kan översättas antingen i presens eller i futurum (»mitt namn
är stort(( eller »mitt namn skall bli stort~). Vissa översättningai,
däribland Svenska folkbibeln, tolkar det som futurum, som en
—
146
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
eskatologisk vision av hur folken i framtiden kommer att frambära offer som behagar Jahve.
» Från
solens uppgång till dess nedgång skall mitt
namn bli stort bland hednafolken, på alla orter skall
man bära fram rökoffer och rena offergåvor åt mitt
namn. Ja, stort skall mitt namn bli bland hednafol
ken, säger HERREN Sebaot.~
Denna översättning trots att den är grammatiskt riktig
verkar omintetgöra det motsatsförhållande som Malaki vill må
la upp mellan den form av tillbedjan som Israels präster sysslar
med, som inte är acceptabel i Guds ögon, och folkens tillbed
jan. Det blir alltså tämligen obegripligt att säga: »Ni frambär
inte till mig just nu offergåvor som är behagliga, men en dag ska
folken frambära offergåvor som jag kan ta emot.~
För det tredje verkar det troligare att Malaki talar på ett
mycket sarkastiskt och ironiskt sätt. Med eftertryck anklagar
han Israel för att vanhelga den äkta tillbedjan av Jahve genom
att frambära sjuka och bristfälliga offergåvoi~, och han säger att
till och med hedningarnas offer och tillbedjan är något som
Gud har lättare att ta emot. Den här versen är då snarast att
tolka som en retorisk, ironisk jämförelse i syfte att dra skam
över Israel, och inte som en saklig beskrivning av hednafolken,
eller ett godkännande av deras tillbedjan. En liknande retorik
finner vii Hesekiel 16:49—52, där Israel och Juda jäniförs med
Sodom och Gomorra, och det blir de sistnämnda som anses
vara rättfärdiga i jämförelse med Israels ondska! Hela stycket
Malaki 1:7—14 är ett fördömande av Israel, och i det samman
hanget ska inte vers i i ryckas ut och tolkas som om den vore
en fristående kommentar om hednafolken.’°
Amos 9:7 är en annan text som ibland används felaktigt.
Texten antas påstå att alla folk redan stär i en försonande rela
tion till Gud: »Skulle ni vara förmer än nubierna för mig, ni is
raeliter? säger Herren. Jag förde Israel ut ur Egypten, men ock—
6
-
BIBELN OCH RELIGIONERNA
-
147
r
så filisteerna från Kaftor och arameerna från Kir.~ Även här
måste vi dock vara uppmärksamma på att i sitt sammanhang
handlar inte heller denna vers främst om de andra folken utan
är en förebråelse mot Israel. Den pekar på att Israel inte kunde
hävda att de på ett särskilt sätt favoriserades av Gud bara på
grund av att han hade fört dem ut ur Egypten. På ett mänsk
ligt, historiskt och geografiskt plan hade Gud
varit aktiv och på ett suveränt sätt varit med
att förändra den politiska kartan också bland
Styr Gud
andra folk. Vad den här versen säger är att israefolken’
literna genom sin flagranta sociala ohörsam
het och orättvisa i Guds ögon inte var ett dugg
bättre än folken i 1~ärran, i de länder som låg så
långt bort som israelerna över huvud taget kunde föreställa sig
(nubierna var etiopier). Amos 9:7 säger inte att dessa andra
folk stod i samma relation till Gud som Israel, eller att de re
dan på något vis var Guds folk. Amos har redan hävdat motsat
sen till en sådan uppfattning i Amos 3:2. Han påstår inte att
folken var som Israel, utan att Israel genom sin ondska hade
blivit som de andra folken i .Guds ögon, och de fick inte tro att
bara det faktum att Gud hade fört dem ut ur Egypten gav dem
något slags immunitet mot hans dom. Med andra ord är Amos
9:7 en utmaning mot självbelåtenhet bland Guds folk. Den är
inte ett klart påstående om huruvida andra folk har blivit för
sonade.
»Guds rike~ måste ta sin utgångspunkt i det faktum att han
proklamerade uppfyllelsen av det judiska hopp som kom ur
Gamla testamentet (»tiden är inne...<(). Och i Gamla testamen
tet hade Guds konungsliga herravälde åtminstone tre betydel
ser.1’
I)
Gud regerar som suverän härskare över hela jorden
(till exempel 2 Kung 19:15, Ps 99, 145 och så vida
re). Ingenting sker som ligger bortom hans försyn el
ler utanför hans kontroll. Alla nationsangelägenhe
ter under historiens gång ligger under hans allom
fattande herravälde både i allmänhet (till exempel
Ords 21 :x), och i synnerhet när det gäller hans eget
folk, oavsett om Gud använder andra folk för att
straffa Israel (till exempel Jes 8:6—io; 10:5—6) eller
för att befria dem (till exempel Jes 45). Den första
gången Bibeln proklamerar att »Jahve regerar~ så
finns denna universella överhöghet med i bilden ef
tersom det står i Mose segersång, som handlar om
hur Gud har besegrat faraos makt (2 Mos 15:18).
—
2)
Jesus och Gutls rike i Nya testamentet
När vi vänder oss till Nya testamentet ser vi att Jesus kom och
proklamerade Guds rike. Han talade inte om en plats, eller
sfär, utan om »ett tillstånd~ Guds rikes dynamiska och aktiva
herravälde bland människorna vilket bröt in i historien på ett
wtt sätt genom Jesu ankomst och krävde ett snabbt ställnings
tagande. Vår förståelse av vad Jesus menade med uttrycket
—
Gud blev erkänd som kung på ett särskilt sätt inom
Israel, på grund av deras unika förbundsgemenskap
med varandra. Guds konungsliga herravälde har att
göra med hans beskydd (4 Mos 23:21—23) och hans
givande av Lagen (~ Mos 33:3—5). Bägge dessa var
bland de viktigaste skyldigheter en kung hade gent
emot sina undersåtar Det var skälet till att Israel i
flera hundra är inte hade någon mänsklig kung (Dom
8:23). Och Guds herravälde över Istael skulle ut
tryckas och »ta sig uttryck på jorden~ genom social
rättvisa (Ps 97:2; 99:4; 146:7—lo).
—
148
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
3) Det var dock uppenbart i Gamla testamentet, å ena
sidan att folken i världen ännu inte erkände Jahves
6
BIBELN OCH RELIGIONERNA
149
batten. Det är ett mycket diffust uttryck, och de som använder
begreppet menar ibland väldigt skiftande saker. Till exempel:
Är det tänkt att det här uttrycket betyder att Gud pd ett suve
ränt sätt är verksam i alla människor oavsett deras religion,
och förverkligar sina syften med hela mänsklighetens historia
såsom Herre över historien och över naturen (alltså enligt den
första betydelsen)? Om det är vad man menar med uttrycket
så är det förvisso en biblisk sanning, men det är knappast vad
Jesus menade när han proklamerade Guds rike. Han aviserade
något som trädde i kraft på ett helt nytt sätt i och med hans egen
ankomst. Men det stämmer verkligen inte i fallet med Guds
suveräna makt över alla nationer.
Guds allomfattande kungadöme har varit verksamt i världen
ända sedan skapelsen, och det »anlände~ inte genom Jesu an
komst. Dessutom var Guds rike på det sätt Jesus undervi
sade om det i sina liknelser något som började i liten skala ge
nom hans egen förkunnelse, men som sedan skulle växa och
sprida sig som frön eller som jäst. Återigen, Guds universella
och frälsande herravälde kan knappast anses »växa~ på det sät
tet. Och vidare, att komma in i eller att tillhöra Guds rike är
enligt Jesus i stort sett detsamma som att tro och lyda Jesus
och bli hans lärjunge. Men den första betydelsen av Guds her
ravälde beror inte på någon sådan tro eller efterföljelse. Gud
regerar över människor och folk under historiens gång oavsett
om de lyder och samarbetar med honom eller ej. Ja, de behöver
inte ens vara medvetna om att han verkar (tänk till exempel på
farao, Nebukadnessar och Kyros). Det mest påtagliga beviset
på detta är Jesu judiska motståndare, som fastän de förkastade
och korsfäste honom utförde Guds suveräna vilja. De var hans
undersåtar enligt den första betydelsen av hans herravälde (Apg
2:23). Men genom att franihärda i otro förblev de utanför Guds
rike så som det undervisades om, anlände i och med, och för
kroppsligades genom Jesus själv.
Ska man tolka uttrycket som att det skulle betyda Guds rike
universella herravälde såsom konung (betydelse i),
och å den andra att inte ens i Israel blev hans kungamakt (betydelse 2) åtlydd i hur folk faktiskt levde
ut sina liv i praktiken. Därför utvecklades en eska
tologisk, framtida dimension på temat alltså, ett
framtida hopp att Gud en dag skulle gripa in och
upprätta sitt rike i dess fullhet: över Israel, de and
ra folken och hela världen. Gud skulle komma som
kung och ställa saker och ting till rätta. Ett antal pro
fetiska avsnitt skriver om denna föreställning (till
exempel Jer 23:1—6; Hes 34; Jes 52:7—lo; Mik 4:2—
8; Sak 9:9—lo), och det var något man såg fram
emot i glädjefull förväntan, i Israels tillbedjan (till
exempel Ps 98:4—9).
—
—
Guds rike sd som det proklamerades av Jesus, handlar först
och främst om denna tredje betydelse. Det som folk förvän
tade sig skulle vara något som låg i framtiden, det fanns redan
häi, proklamerade Jesus. »Guds rike är hdr!~
Hans egen ankomst till världen var inledning
en till Guds rikes sista stora ankomst trots
Framtiden
att den kom på märkliga, och i början även på
redan här
dolda sätt, vilket blir tydligt i Jesu liknelser.
Själva höjdpunkten på Guds rikes ankomst var
höjdpunkten i evangelierna också alltså de
stora händelser som Jesu död och uppståndelse innebai, i vilka
Guds frälsande makt på ett avgörande sätt besegrade syndens
och dödens makt.
—
—
—
Är Guds rike »verksamt i andra religioner~? Denna mycket
speciella innebörd som Jesu proklamation av Guds rike inne
bä~ gör att vi måste vara mycket noggranna med hur vi förstår
ett uttryckssätt som »Guds rike är verksamt i andra religioner~.
Det kan man ibland höra eller läsa i den religionsteologiska de150
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
1
6
—
BIBELN OCH RELIGIONERNA
151
är verksamt pd ett frälsande sätt i andra religioner (alltså att
andra religioner är skådeplatsen för Guds herravälde på ett lik
nande sätt som i Israel, enligt den andra betydelsen)? Natur
ligtvis vill vi säga vilket vi redan har gjort att Gud verkar i
människors hjärtan och genom de sammanhang de befinner sig
1, innan de lär känna Jesus personligen och omvänder sig, tror
på och börjar följa honom. 1 den bemärkelsen kan vi säga: Ja,
Gud kan vara verksam i andra religionet 1 Bibeln finns det berät
telser om människor i vars liv Gud var verksam fastän de ur
sprungligen stod utanför Guds folk, och som kom att erkänna
den levande Guden (till exempel Naaman, änkan i Shunem,
Nebukadnessar och Cornelius). Men vår in
sikt om att Gud är närvarande och verksam i
världen, utanför kyrkans gränsei borde vara
Gud har
en sporre till evangelisation alltså att vi skul
gatt jore oss
le formedla budskapet om den fraisning som
finns i Jesu namn till de människor som Gud
redan har förberett för att ta emot honom.
Något oerhört uppmuntrande i missionsarbetet är vetskapen om
att Gud har gått före oss genom sin Ande och förberett männis
kor som ännu inte har hört, och sedan få se dem ta emot evan
geliet med glädje när de väl får höra det (jämför Apg i6:i4f).
Men om man med uttrycket menar att Gud frälser männi
skor genom andra religioner, då är den tolkningen öppen för
kritik, vilket vi diskuterade i kapitel 3 om inklusivism. Tyvärr
anser vissa av dem som bejakar påståendet »Guds rike är verk
samt i andra religioner~ att det skulle göra evangelisation helt
överflödig och till och med anstötlig, i stället för att det skulle
vara en sporre till att evangelisera. Om Gud frälser människor
genom att hans rike är verksamt i andra religionei, varför skulle
vi då försöka göra dem kristna? Om man intar denna hållning
är det helt enkelt olämpligt att evangelisera. 1 stället borde vi
uppmuntra dem till att bli ännu bättre efterföljare till sin egen
religion (en åsikt som vissa faktiskt på allvar driver).
—
—
—
152
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Enligt min uppfattning framträder den kraftigaste motsä
gelsen i uppfattningen att närvaron av Guds rike på något vis
skulle upphäva behovet av evangelisation i Jesu namn, när man
ser på Jesu egen erfarenhet bland sina samtida. Här fanns ett
folk som var mer gynnat än något annat folk vad beträffade
kunskap om Gud och hans mäktiga gärningar; ett folk som kän
de till innebörden av Jahves herravälde genom förbundsgemen
skapen; ett folk som faktiskt, och med ivei, väntade på Guds
rikes ankomst. Ändå var det så att när riket väl kom till dem i
Jesu egen person och de med egna ögon fick se mäktiga bevis
på dess kraft, var det många av dem som vägrade att träda in i
riket eller var mycket tröga med att göra det.
Här ser vi väl i alla fall beviset på att enbart närvaron av
Guds rike bland människot, eller i en viss situation, på intet vis
garanterar att alla de som blir vittnen till riket automatiskt kan
räknas in bland de återlösta? Eller att de inte skulle ha något
behov av att få höra en direkt missionsuppmaning om att tro
på och följa Kristus? Jesu befallning och profetia måste fortfa
rande få högsta prioritet när han säger: »Och budskapet om ri
ket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för
alla folkc (Matt 24:14).
Prologen till Johannesevangeliet
Inledningen av Johannesevangeliet, tillsammans med andra bi
belställen som talar om den kosmiska karaktären av Kristus och
hans verk (som till exempel Kol i :i 5ff; Heb 1:1 if), är uppen
barligen mycket betydelsefull i alla diskussioner om relationen
mellan Jesus och andra trosåskådningat Det finns två väldigt
viktiga ord som har betydelse för denna frågeställning:
i.
Ljus. »Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle
komma in i världem (Joh 1:9). Detta verkar vara den bästa över
sättningen av den, i denna vers, dubbeltydiga grekiska texten.’2
6
-
BIBELN OCH RELIGIONERNA
153
Det textsammanhang som föregår denna vers berättar om Jo
hannes Döparens roll som den som vittnar om ljuset. Vid den
tidpunkten var Kristus, som ständigt ger alla människor ljus,
så att säga »på väga in i den bestämda tid och den bestämda
plats han skulle inta i världen.
Vad betyder »att ge alla människor ljus~? En del framhåller
att om alla människor tar emot ljus från den kosmiske Kristus
så har alla någon sorts frälsande relation med Gud genom ho
nom vare sig de är medvetna om det el
ler ej. Detta Kristus-ljus finns redan i alla
människor. Därför, när vi evangeliserar (om
Alla upplysta
man över huvud taget ska tillåta det) så
tar vi inte Kristus till människor som har
alla fralsta?
en annan religion, utan vi möter den Kris
tus som redan bor 1 dem genom det ljus
han redan har sänt in i dem.
Detta går dock emot det sammanhang i vilket texten stål;
och emot resten av hela evangeliet. Om alla människors »upp
lysning~ i vers 9 innebär att de redan har kunskap om Gud som
leder till frälsning, varför var det då nödvändigt, eller vilket
var då syftet med att detta ljus skulle bli inkarnerat? Varför
skulle Gud betala det otroligt höga pris som inkarnationen
innebar om människor blir frälsta genom det ljus de redan har?
Och om alla människor får ljus som leder till frälsning genom
den »icke-inkarnerade< Kristus, varför är det då några som för
kastar ljuset från den inkarnerade Kristus och i stället före
drar mörkret och därigenom drar på sig Guds dom (Joh i:iof;
3: igf)? Tänk ännu en gång på Jesu samtida »hans egna~. Här
fanns de som hade tagit emot mer ljus från den pre-inkarne
rade Kristus än någon annan religiös grupp, både genom den
historiska och nedtecknade uppenbarelse vi i dag kallar för
Gamla testamentet. Men många av »hans egna tog inte emot
honom~, trots allt detta. Detta undergräver starkt tanken på
att det är de »uppriktiga~, de »hängivna~ eller de »upplysta~
—
—
—
—
154
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
alltså »de bästa~ i andra religioner som är beviset för att detta
ljus från Kristus i någon frälsande bemärkelse skulle existera.
Det var just detta skikt inom judendomen som förkastade det
inkarnerade ljuset, korsfäste honom, och som i personen Saul
från Tarsos gav sig ut för att förfölja hans lärjungar, innan ljuset
övermannade Saul så att denne ångrade och omvände sig.
Vi bör naturligtvis inte förneka att all moralisk godhet har
sitt ursprung i Gud. (Detta är, om ni kommer ihåg, en av de sa
ker i den inklusivistiska hållningen som vi kan acceptera.) Men
när man omvandlar det till en frälsningsprincip blir den nästan
oundvikligen moralistisk, alltså den utlovar frälsning för de
bästa, eller åtminstone de som är bättre, på ett sätt som är helt
främmande för Nya testamentet. Lesslie Newbigin uttrycker
det på följande sätt:’3
—
»
Det är )de godsinta, de uppriktigac anhängarna av
andra religioner, >de som följer lagen som redan i
förväg vet att de har en säker plats 1 himlen. Detta
är raka motsatsen till vad Nya testamentet lär. Här
ligger betoningen på överraskning. Det är syndaren
som kommer att bli välkomnad in i riket, och de som
var säkra på att deras plats var garanterad kommer
att ställas utanför. Gud kommer att förfära de rätt
färdiga med sin gränslösa generositet och genom sin
oerhörda stränghet.~
Det är också värt att komma ihåg att Johannes här talar om
ett ljus för människor såsom människor, inte om möjligheten
att det skulle finnas ljus inom »andra religioner« när dessa be
traktas som strukturer och system bestående av trosuppfatt
ningar, religiösa handlingar och kultur. Vissa uttolkare använ
der dessa verser för att antyda att det ljus som lyste i Jesus
från Nasaret även har lyst genom andra stora religiösa ledare
eller grundare av religiösa traditioner. Men texten betyder inte
alls något sådant. Den talar inte om en särskild sorts ljus av re
6
-
BIBELN OCH RELIGIONERNA
155
ligiöst slag som man kan se hos vissa speciella personei utan
om det universella ljus som varje människa överallt har del av
bara genom det faktum att hon är människa.
Ljuset i Johannes 1:9 måste helt visst syfta på den kunskap
om Gud som varje människa hai, såsom skapad till Guds avbild
och öppen för Guds allmänna självuppen
barelse. Det faktum att Jesus sägs vara med
iet för detta ljus behöver inte innebära att
Allman
vi måste betrakta det som en del av Guds
frälsningsverk i sig. Jesus är en del av treuppenbarelse
enigheten och har del i allt vad Gud gör och
har gjort, inklusive skapelsen, upprätthål
landet av liv och uppenbarelsen Øämför Joh i:~—~; Kol i:,~—
17; Heb i:~; i Kor 8:6). Så det allmänna ljuset i form av samve
tet, moralisk medveténhet och ansvar inför Gud kan även be
skrivas som ljus som har Kristus som sin källa.
-
2. Logos. Det andra viktiga ordet är det vi känner bäst från den
berömda första meningen i Johannes evangeliet: »1 begynnelsen
fanns Ordet (logos)~. Begreppet är Johannes sätt att uttrycka
den sanningen att Jesus Kristus, Guds son kommen i köttet,
var en del av Guds egen gudomliga verklighet även före inkar
nationen. Ordet logos var redan känt inom den grekiska filoso
fin, och i det sammanhanget kunde det betyda den stora kos
miska grundprincipen förnuft, ordning och enhet som ligger
bakom hela vår erfarenhetsvärld. Johannes poäng är att den yt
tersta, grundläggande och samlande verkligheten 1 världen inte
är en abstrakt princip utan den gudomliga personen Jesus Kris
tus från Nasaret som vi nu lärt känna genom inkarnationen.
Under kyrkans första århundraden slet en
del kristna väldigt mycket för att försöka för
stå och försvara den kristna tron i förhållanJustinus
de till de grekiska filosofiska traditionerna de
Martyren
utbildades i. Bland de framsta av dessa var
156
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Justinus Martyren som levde i mitten av det andra århundra
det efter Kristus. Han försökte se både den gemensamma grund
som fanns mellan de stora förkristna filosoferna och den krist
na tron, och det motsatta, nämligen den kristna trons överläg
senhet i jämförelse med alla andra filosofier och världsåskåd
ningat Justinus hävdade att trots att inte Platon och andra gre
kiska filosofer hade känt till Jesus, hade vissa av dem levt kata
logon, »i enlighet med logos~, och därför var de i någon mån
»kristna4. På den här punkten jämförde han dem med de gam
maltestamentliga helgonen som inte heller
hade lärt känna Jesus, men som levde 1 lju
Logosteologi
set av logos.
Denna tanke har diskuterats i modern
»logosteologi4 och brukade innebära att an
dra religioner också i någon mån är yttringar av logos och därför
bör anses vara värdiga att få ingå i Guds frälsningssyfte. Innan
vi ser närmare på ett mer modernt exempel på detta tänkande
bör det dock påpekas att Justinus inte rätt och slätt accepterade
grekisk kultur och filosofi i största allmänhet. Snarare var det så
att han gjorde den mycket viktiga distinktionen att de filosofer
som han ansåg hade levt kata logon var de som hade kritiserat
sin egen samtids hedendom, som till exempel Sokrates hade
gjort. Det var alltså inte den grekiska religionen i sig som var
ett uttryck för logos, utan det var tvärtom så att det var de som
såg dess otillräcklighet och förkastade dess polyteism och dess
demoner som uppvisade tecken på att lc~gos var verksamt.’4 Det
ta erkänns inte i den utsträckning det borde av dem som vill
göra Justinus till den moderna inklusivismens skyddshelgon;
Rapporten från den anglikanska kommittén för mission och
enhet, Towards a Theology for Inter-faith Dialogue (»På väg mot
en teologi för dialog mellan religionerna~),’5 vilka intar en ln
klusivistisk hållning samtidigt som man söker bibehålla Jesu
unika ställning, förklarar till exempel sin »logosteologi< på föl
jande sätt:’6
6
-
BIBELN OCH RELIGIONERNA
157
» Medan ‘logosteologj uppfattar att det unika sätt på
vilket Gud har uttryckt sig är genom Jesus Kristus
(den övertygelsen kan vi inte ge upp), tar den sam
tidigt andra uttryck för logos på allvai, så som de
uppenbarat sig under andra tider och på andra plat
ser. Detta låter oss förstå att i mötet med männis
kor av en annan trosuppfattning måste de kristna
hålla fast vid att Gud har uttryck sig själv genom Je
sus Kristus, en uppenbarelse som vårdats och ned
ärvts genom kyrkan. Men samtidigt måste de krist
na vara öppna föi och reagera positivt på varje ut
tryck för logos. Guds avgörande uppenbarelse av
Gud i Jesus måste skyddas, då det är den kanon ge
nom vilken vi har möjlighet att känna igen alla and
ra yttringar Vidare, i mötet med dessa andra uttryck
finner man nya djup i denna den mest fullkomliga
uppenbarelsen av Gud, i Jesus Kristus. En sådan re
flektion över mysteriet hos personen Jesus i Bibeln
och i traditionen pekar i en inklusiv riktning i rela
tion med människor av annan trosåskådning, men
med en osviklig lojalitet mot Jesus Kristus. «
Vi kan genast se att detta är karaktäristiskt för den inklu
sivistiska hållningen som beskrevs i kapitel 3. Det är lovvärt
att den vill bibehålla lojaliteten mot Jesus och fortsätta ha
honom i centrum som den unika och slutgiltiga
uppenbarelsen av Gud. Men samtidigt tar den
för givet (utan vare sig argument eller stöd i BiAndra
beln) att det har funnits »andra uttryck för logos~.
Hur och på vilka grunder är då Jesus unik över
uttryc
huvud taget utifrån en sådan syn? Det verkar va
ra svårt, logiskt sett, att hålla samman dessa båda
tankar.
Vidare, denna utveckling av »logosteologincc går långt utöver
158
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
vad Johannes faktiskt säger i sin prolog och är praktiskt taget
oförenlig med den. Detta är vad jag skrev som kritik av den pa
ragraf från BMU-rapportefl som citerades här ovan:’7
» Det
talas så mycket i denna paragraf om )andra ut
tryck för logos, under andra tider och på andra plat
ser att en läsare kan få uppfattningen att det är den
givna kärnan i Johannes logos-tema. Men så är det
absolut inte. 1 Johannesevangeliets prolog görs två på
ståenden om Logos universella roll. Det ena är att
Logos har medverkat i skapelsen av alla människor
och alla ting. Det andra är att som Ljuset upply
ser Logos varje människa (v 9). Mot denna bak
grund av Logos universella roll i skapelsen och som
spridare av ljus, går Johannes sedan vidare och talar
om det enda verkliga uttrycket för Logos i egentlig
mening nämligen inkarnationen av Guds ,absolut
ende Son: )Logos blev kött (v 14). En unik, histo
risk, speciell, personligt bevittnad inkarnation är det
enda uttrycket för Logos~ som går att finna i Johan
nes prolog. Om vi darför inte vill hävda att andra på
stådda uttryck är parallella till eller motsvarar Je
sus, bör vi inte använda Johannes och tillskriva ho
nom uppfattningen om )andra uttryck för Logos, el
ler )andra uppenbarelser<. Sådana uppfattningar finns
helt enkelt inte i texten.~
...
...
—
Med andra ord håller det inte att tala om logos som någon
sorts kosmisk och tämligen abstrakt »Kristus-princip~ som man
kan hävda har framträtt i andra stora religiösa förgrundsgestal
ter också. Inklusivisterna skulle nog vilja påstå att så är fallet,
men det går inte att finna stöd för en sådan uppfattning om
man gör en rättvis tolkning av betydelsen av Johannes ord, som
beskriver att logos »blev människa< endast och enbart i Jesus
från Nasaret.
6
-
BIBELN OCH RELIGIONERNA
159
Petrus och Paulus i Apostlagdrningarna
av männisbr hade blivit botade utan att ha hört ta
las om Jesus, och ändå kom han med detta anmärk
ningsvärda påstående att Jesus var den dolde upp
hovsmannen bakom all heibrägdagörelse. Han var
den helt unike Frälsaren därför att han var alltige
nom universell.(c
Apostlagärningarna är den tidiga kyrkans praktiska missiologi,
skriven av Lukas, en omvänd icke-judisk läkare som torde ha
haft en mycket god kunskap »från insidan~ om de gudar och re
ligioner som florerade i det första århundradets grekisk-ro
merska värld. Det är alltså en bok med rikligt stoff om hur den
unga kristna församlingen (redan innan den fick öknamnet »kris
ten~) tacklade den religiösa miljö i vilken den föddes. Den mil
jön var i själva verket två världar Dels var det den judiska trons
värld ättling till Israels gammaltestamentliga tro, även om
den hade fått tillskott i form av nya förhoppningar, bruk och
traditioner under de århundraden som gått sedan de sista pro
feterna verkade. Dels var det den grekiska och romerska värl
den med sina respektive religioner många gudai, kulter, mys
tika tankar, samt en hel rad bruk, allt ifrån den romerske kejsa
rens officiella kejsarkult till en uppsjö av lokala gudomligheter.
Uttalandet av Petrus i Apostlagärningarna 4:12 är en av de
mest exldusivistiska texterna i hela Nya testamentet vad gäl
ler att bekräfta Jesu unika ställning som
den av Gud givna vägen till frälsning: »Hos
ingen annan finns frälsningen, och ingenInget
stans bland människor under himlen finns
annat namn
nagot annat namn som 1~an raacta oss.~ Det
finns dock de som försöker undvika den till
synes mycket tydliga exklusivitet som tex
ten innebäi, genom att å ena sidan peka på sammanhanget (Pet
rus helandeunder) och å den andra peka på att grundformen av
verbet på grekiska kan betyda både att bli helad och att bli
frälst. Så säger till exempel 3. V. Taylor:’8
Likaledes skriver BMU-rapporten:’9
» Berättelsen
handlar om heibrägdagörelse och den
auktoritet genom vilken denna heibrägdagörelse sker
Petrus svar är inte tänkt att förneka förekomsten
av andra helandeunder utan att hävda att allt helande, allt som handlar om att ställa tillrätta, ska till
skrivas Jesus. Att tolka detta som ett påstående om
andra trosåskådningar är att gå utanför texten. Sam
manhanget handlar inte om jämförande religion.~
—
...
—
...
1 ett visst avseende är dessa påståenden naturligtvis kor
rekta. Sammanhanget var verkligen ett helandeunder, och Pet
rus syftade inte direkt på andra religioner och deras frälsning
sanspråk. Men fastän det kan vara att »gå utanför texten~ om
man hävdar att den tar upp frågan om andra religioner, misstar
man sig definitivt om man bara behandlar den som en text
som handlar om heibrägdagörelse och ingenting annat. Berät
telsen sträcker sig över kapitel ~ och 4 av Apostlagärningarna
och innehåller bland annat Petrus kraftfulla förkunnelse av
evangeliet (3:1—26), där botandet av en lam man är ett starkt
bevis på Jesu frälsande makt. 1 sin predikan hänvisar Petrus till
Jesus som Guds tjänare (3:13), »helig och rättfärdig~ (3:14),
»vägvisaren till livet~ (3:15), »uppväckt från de döda< (3:15),
den Messias som profeterna talat om (3:18), den som skulle
återvända för att upprätta allt (3:2o—21), uppfyllelsen av löftet
till Abraham (3:25) och den genom vilken man kunde få syn
dernas förlåtelse genom omvändelse (3:19, 26).
..
» Petrus sa att Jesus från Nasaret är källan till alla he
landeunder och till all frälsning som någonsin har
inträffat och givits. Han visste mycket väl att skaror
160
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
1-
6
-
BIBELN 001-1 RELIGIONERNA
161
Det var på grund av dessa påståenden
Jesus
om Jesus (och särskilt om uppståndelsen)
som Petrus och Johannes blev kallade inden Messias
för rådet (4:2) och inte bara på grund av•
de väntadepd
en »välgärning mot en sjuka (4:9). Ånyo
bekräftar Petrus i Sitt tal till rådet att hel
andeundret hade skett 1 Jesu namn (4:10), men sedan går han
omedelbart vidare från detta odiskutabla faktum (jämför 4:16)
till det mycket starkare påståendet att Jesus var den Messias
de väntade på och att det var skälet till varför både frälsning
och helbrägdagörelse var möjliga i hans namn. Till stöd för sitt
resonemang använde han en text som redan var erkänd som en
messiansk profetia (4:11, se Ps 118:22 vilken även Jesus an
vände, Matt 21:42—46, och jämför i Pet 2:4—10).
Fastän texten alltså inte uttryckligen handlar om »jämföran
de religion<, lyfter den definitivt fram konflikten mellan den
framväxande kristna kyrkan (som inte ens kallades så vid den
tiden!) och de judar som var motståndare till den. Och konflik
ten handlade just om Messias identitet och därigenom om
frälsningens verkliga källa. Inom judendomen på Petrus tid var
hoppet om frälsning, i sin mest vidsträckta betydelse, knutet
till förväntan på den kommande Messias. Endast Messias skul
le komma med frälsningens fullhet (~elbrägdagörelse, helhet,
befrielse). Poängen var följande: Petrus hävdade att Jesus från
Nasaret, som nyligen korsfästs men som man nu intygade hade
uppstått från de döda, 1 själva verket var den Messias profe
tiorna hade talat om och han påstod därigenom också att denne
Jesus var den enda källan till frälsning. Helandeundret var ett
av många bevis för hans påstående eftersom att bota en lam på
det viset var ett godkänt tecken, något som
Jesus själv hade påpekat för Johannes Döpa
rens lärjungar (Matt 11:2—6; Luk 7:18—23; ciKällan till
tat från Jes 35:4—6).
~rälsnin
Bibeltexten framstår alltså som en klar ut—
—
saga om frälsningens exklusiva natur, vilken endast är tillgäng
lig genom Jesus som den korsfäste och uppståndne Messias.
Jag anser inte att detta påverkar den andra frågan som diskute
rades i kapitel 2, som gällde huruvida människor kan bli frälsta
genom Kristus om de aldrig under sin livstid får höra talas om
Kristus. Sanningen kvarstår: Alla som blir frälsta kommer att
bli det på grund av vem Jesus från Nasaret är och på grund av
vad han har gjort för oss.2° Men det uteslutei, anser jag, den
mer inklusivistiska hållningen som vill bejaka att man kan fin
na frälsning i eller genom andra tros åskådningar som sådana,
även om man menar att en sådan frälsning på ett eller annat
sätt slutligen avgörs eller förklaras i ljuset av Kristus.
—
162
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Cornelius. Berättelsen om Cornelius används ibland av dem
som vill hävda att uppriktiga hedningar kan bli frälsta även om
de inte känner till Kristus, enbart genom sin gudsfruktan och
sina goda gärningat Den nyckeltext man använder till stöd för
en sådan uppfattning är Apostlagärningarna 10:34—35, där Pet
rus säger: »Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på
människor utan tar emot var och en som fruktar honom och
som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör.~ Till
detta citat lägger man beskrivningen av Cornelius som en »from
och gudfruktigc man, rättfärdig, givmild mot de fattiga och en
som regelbundet bad till Gud och allt detta var saker som
Gud hade sett och accepterat innan Petrus sändes dit för att
predika om Jesus för hans familj (Apg 10:2—4, 22, 31). Visar
inte detta att Cornelius redan var frälst innan han kom till tro
på Jesus?2’
Här måste vi än en gång påpeka att om frågan formuleras på
det sättet, så är man inne på fel spåt För det första, om man ser
till sammanhanget står det klart att Petrus påstående inte bara
är en allmän försäkran om att alla, överallt, är frälsta. Det är
Petrus som känner igen (och det hade han förberetts på genom
den syn han fått dagen före) att evangeliet om Jesus nu har bru
—
6
-
BIBELN OCH RELIGIONERNA
163
Ut ner skiljelinjen mellan judar och greker
Innan hade han trott att det bara var juIngen skillnad
dar som Gud ansåg vara godtagbara »frälsmellan
ningskandidater~, men nu förstod han att
Gud även skulle acceptera hedningarna.
jude och grek
Det ~ir vad som menas med att Gud inte
har några gunstlingat Om det hade inne
burit att människor var accepterade i bemärkelsen helt och
hållet frälsta tack vare sin gudsfruktan och sitt rättfärdiga le
verne, då hade det inte funnits någon anledning för honom att
predika om Jesus, korset och uppståndelsen och sedan gå vi
dare och tala om »att ta emot förlåtelsec genom tro på honom.
Vad Petrus menade i Apostlagärningarna
10:34—35 utvecklas ytterligare i 10:47.
Aven dessa människoI, dessa hedningai~,
~ välkomnar
hade tagit emot den heliga Anden som
vem som helst
aet uppenDara tecicnet pa omvancieise
och tro, och därför borde även de, precis
som de judiska kristna, till fullo erkän
nas genom dopet. Om Gud hade godtagit dem (Apg 10:35;
11:17—18) måste Guds folk också godta dem. Petrus poäng var
alltså inte att Gud frälser alla, utan att Gud välkomnar vem
som helst.
För det andra måste man ta den unika historiska kontexten
i beaktande. Innan Cornelius fick höra talas om Jesus hade han
på sätt och vis samma ställning som hedningarna i Gamla tes
tamentet som kom till tro på den levande Guden och började
leva efter den tron som de människor som Hebreerbrevet ii
berömmer för deras tro, till exempel för-israeliterna Abel, He
nok och Noa och icke-israeliten Rahav. Låt oss rent hypotetiskt
ställa frågan vad som hade hänt om Cornelius hade dött me
dan Petrus var på väg till honom. Skulle han ha blivit frälst? Jag
tror att svaret är »Ja~, i samma bemärkelse och av samma skäl
som vi anser att de gammaltestamentl.jga troende (israeliter
och hedningar) blev frälsta genom den Kristus de aldrig hörde
talas om, på grundval av Guds nåd och deras hörsamma, gud
fruktiga tro. Faktum ~ir att Cornelius gensvar i tro på Gud be
skrivs i äkta gammaltestamentliga termer i Apostlagärningarna
Io:4, vilket tyder på att det var just så han såg på sig själv en
som trodde på Israels Gud, Jalive, och försökte leva i enlighet
med den tron. Och han hade personligen fått höra att han bli
vit bönhörd och att hans generositet inte gått obemärkt förbi
(10:4, 31). Själva det faktum att han finns där som en främling
som sökte Israels Gud på liknande sätt som den officer som upp
sökte Jesus (Matt 8:5—13; Luk 7:1—10) kan anses vara ett svar
på den bön Salomo bad vid templets invigning (i Kung 8:41—
43). Om Rahav, änkan i Sarefat och Naaman tillhör dem som
blir frälsta, finns det inget skäl till varför inte Cornelius skulle
ha tillhört denna skara om han inte hade fått besök av änglarna
och aposteln, eller om han hade dött innan de hunnit fram.
Till skillnad från de gammaltestamentliga troende levde dock
Cornelius i den generation i vilken Messias faktiskt hade an
länt, och då Israels tro hade nått sin fullbordan. Till skillnad
från dem fick han möjlighet att lära känna Jesus och erfara
fullheten i frälsningen och försoningen. Detta var vad judarna
längtade efter när Messias skulle komma och frälsa Israel (jäm
för Luk 2:25—32 [Precis som i fallet Cornelius beskriver Lukas
att också Symeon var »rättfärdig och from~j; 24:21). Det var
budskapet om frälsning som man ivrigt ha
de längtat efter och som nu var här och det
ta
budskap fick han höra från Petrus mun
En avgörande
(Apg 11:14).
vändpunkt
Cornelius blir sålunda en avgörande
vändpunkt i Apostlagärningarna med avse
ende på hur evangeliet sprids till hedning
arna (även om den föregås av berättelsen om den etiopiske hovmannen i Apg 8:26—40). Denna berättelse följs av många and
ra, då förkunnelsen om Jesus som Messias och Frälsare omfam
164
6
—
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
—
-
BIBELN OCH RELIGIONERNA
165
nas och 1 glädje tas emot i tro av »gudfruktiga< hedningar
alltså icke-judiska efterföljare av den judiska tron som verkar
ha utgjort någon sorts hängiven »marginalgrupp~ i Medelhavs
städernas synagogor utanför Palestina [jämför Apg 13:16, 43,
48; 14:1; 16:14 och så vidare). Hela poängen med berättelsen
verkar vara denna: Nu när Jesus, Messias, har kommit, måste
frälsningen förkunnas i hans namn så att människor genom om
vändelse och tro kan få förlåtelse, frälsning, evigt liv och få ta
emot den heliga Anden. Cornelius tog emot allt detta när han
hörde förkunnelsen av evangeliet om Jesus.
Man gör våld på berättelsen om man menar att de lovord
Cornelius får för sitt »gammaltestamentliga uppförande~ innan
han fick höra evangeliet skulle innebära att evangelisation 1 all
mänhet år något som år onödigt. Förvisso mötte Gud Come
lius utifrån den religiösa erfarenhet och hängivenhet han redan
hade. Men han behövde ändå få höra evangeliet, han behövde få
höra talas om Jesus, han behövde få möjlighet att ta emot i tro,
om han skulle få erfara glädjen i frälsningen, de eskatologiska
välsignelserna av den heliga Anden och tillhöra den döpta ge
menskapen i Guds messianska Israel.
—
»En okänd Gud?< 1 den grekiska polyteismens
hjårta möter en upprörd men hövlig Paulus de
Nya gudar
sofistikerade och nyfikna atenarna, i Apostla
istaden
gamningarna 17:16—34. Nyare rorsicnmg menar
att Paulus faktiskt blev kallad inför ett slags
kommitté för religionsfrågoi tillsatt av de atenska myndigheterna och med befogenhet att skärskåda varje för
sök att införa nya gudar i staden.22 De skulle kontrollera den
påstådda gudens referensei i synnerhet eventuella mirakler
och annat som guden ansågs ha utfört till stadens fromma. De
skulle även utröna sponsoremnas ekonomiska förutsättningar
(alltså om de hade råd att bygga ett tempel och hålla i gång den
nya gudens religiösa kultceremonier). De lärda i Aten (Apg
166
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
r
verkade anse att Paulus faktiskt ville introducera nya
gudar i staden eftersom han talade om Jesus och Anastasis
(»uppståndelse~, vilket de kanske antog var ett namn på en an
nan gud). Areopagens uppmaning i Apostlagåningarna 17:19
var alltså inte bara en artig inbjudan utan fungerade som en
bestämd uppfordran till Paulus att komma med en förklaring så
att de kunde ta ställning till om han skulle få introducera en ny
gud på Atens fulipackade gator. Orden kanske inte var lika
harmiösa som översättningar i Bibel 2000 låter antyda: »Kan vi
få reda på vad det är för en ny låra du förkunnar?~ De kunde
snarare översättas med: »Vi har makten att avkunna dom över
de här sakerna du talar om.~
Vad Paulus i själva verket svarar år att den Gud han talar om
inte är någon som behöver bli betjänad genom tempel och of
ferkulter. Han är i själva verket den Gud som har skapat allt
och han behöver inga sådana tjänster. Snarare år det så att den
ne Gud utmanar all avgudadyrkan och kommer att döma dem
som framhärdar även efter att de har lärt känna sanningen.
Hövligt, men med eftertryck, vänder Paulus alltså upp och ner
på ordningen. Atenarna utgick ifrån att de skulle avkunna dom
i fråga om vad de ansåg vara ytterligare en
gud som skulle kunna uppskatta stadens väl
vilja. Faktum var dock att det blev de själva
Den Gud
som ställdes inför den Gud som har rätt att
som dömer
döma dem. Och han kallade dem, inte till att
avkunna dom, utan till omvändelse.
Detta var ett frimodigt påstående och det
kunde ha uppfattats som mycket förmätet inför rådet, men
Paulus stöder det först genom några väl valda citat av grekiska
poeter och sedan genom att hänvisa till den historiske Jesus
och hansuppståndelse. V~d det laget var rådet splittrat, vilket
Lukas berättar om, mellan dem som föraktfullt avvisade årendet och dem som ville höra mer.
Efter att Paulus så lysande har hittat ett sätt att knyta an till
17:18)
6
-
BIBELN OCH RELIGIONERNA
167
deras verklighet, kommer den avgörande meningen: »Den som
ni alltså dyrkar utan att känna till, honom är det jag förkunnar
för er~ (Apg 17:23). När vi tolkar denna mening i ljuset av Pau
lus egen framställning av detta tema först~ir vi att Paulus inte
hyllar atenarna och säger: »Ni tillber verkligen den sanne Gu
den, fast ni inte vet om det~, utan han säger snarare: »Trots reli
giositeten och era många gudar känner ni inte alls den sanne
Guden, fastän ni borde och skulle kunna göra det eftersom
kunskapen om denne Gud finns mitt framför ögonen på er.
Men trots all er religion förblir han ända en okänd gudc för
er.~23 När man uppfattar meningen på det sättet stämmer det
alldeles utmärkt med vad Paulus på andra ställen skriver om
det faktum att människan kan ha kunskap om Gud Skaparen,
men att vi faktiskt har undertryckt denna kunskap och valt att
leva i okunskap och mörker, på grund av vår synd (Rom i :18—
25). Gud är faktiskt inte »en okänd Gud~. Det är atenarna som
är okunniga om honom.
Det finns dock de som menar att man ska tolka Paulus utta
lande enligt den första betydelsen, alltså att Paulus tilstår att
bakom alla sina andra gudar tillber atenarna egentligen den
sanne Guden fast de inte är medvetna om det. Man menar att
Paulus här intar en mycket positiv och välvillig inställning till
den grekiska kulturen och religionen genom att citera deras
egna poeter. Med denna uppfattning som grund är förkunnel
sen om Jesus och hans uppståndelse bara något som ger en
bättre förståelse av det som grekerna redan tillbad i sina egna
religiösa kulter Slutsatsen blir därför att vårt uppdrag inte är
att omvända avgudadyrkare, utan att hjälpa dem att se att de i
sin egen religion redan tillber den sanne Guden, och sedan passa
in Jesus i den tillbedjan.
Det är helt korrekt att Paulus citerar både företrädare för
den stoiska panteismen och den epikureiska deismen.24 Skälet
till att han gör det är dock att underbygga en utsaga om Gud
som kraftigt skiljer sig från vad som var nämnda företrädares
ursprungliga avsikt. Faktum är att han hänvisar till dessa ifio
sofier på ett sätt som går tvärt emot deras övergripande värids
uppfattning när de ställs bredvid Bibelns (alltså, Gamla tes
tamentets) teistiska, skapelsebejakande världsbild. Det är allt
så inte ett storsint accepterande utan en kraftfull, om än artig,
tilrättavisning av dessa grekiska filosofiska och religiösa upp
fattningat Och det för Paulus fram till en plats där han kommer
med en tydlig uppmaning till omviindelse, i ljuset av Guds nära
förestående dom. Omvändelse betyder att vända om, vända sig
bort från. Paulus förväntar sig inte att atenarna ska uttrycka
sin tacksamhet nu när de vet vem det är de tillber, samtidigt
som de återvänder till sin »väldigt religiösa< avgudadyrkan. 1
stället vill han att de ska vända sig bort från dessa avgudar till
den levande Guden. Alltså den Gud som, i motsats till att fogsamt be om atenarnas beskydd, uppmanar dem att erkänna hans
universella herravälde och hans nära förestående dom.
Fastän åhörarskaran såg helt annorlunda ut var Paulus stånd
punkt när han mötte de välutbildade makthavarna i Aten pre
cis densamma som när han mötte den mindre sofistikerade folk
massan i Lystra som såg honom och Barnabas som gudar: »Vi
kommer med ett gott budskap ni skall omvända er från dessa
maktlösa gudar till den levande Guden
(Lägg märke till be
toningen på att de har tillgång till kunskap om Gud, Apg 14:13—
iS). Och i hans vittnesbörd i Apostlagärningarna 26:I7f~, förkla
rar han att hans uppdrag var att »öppna deras ögon och vända
dem från mörkret till ljuset och från Satans makt till Gud.
[Då] skall de vinna syndernas förlåtelse
Detta är inte ett
språk som används av någon som tyckte att de redan tillbad den
sanne Guden och bara behövde bli upplysta om detta faktum.
168
6
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
...
.. .~
. ..~.
Sammanfattning
Bibeln ger oss en allt annat än positiv bild av det vi kallar för
»religioner~. Religion precis som alla mänskliga företeelser inBIBELN OCH RELIGIONERNA
169
nehåller både positiva och negativa sidoi, men i Bibeln fram
ställs den aldrig som något som kan bringa frälsning. Bibeln
handlar om människor och Gud och om behovet av att alla folk
ska erkänna vem den sanne och frälsande Guden är uppenba
rad som Jahve i Gamla testamentet och i Jesus Kristus i Nya
testamentet. Bibeln visar oss att Gud kan och att han faktiskt
talar till människor inom ramen för den religionsförståelse de
redan lever i. Men detta sker inte för att bekräfta den tidigare
religionen utan för att leda bortom den, till fullheten i uppen
barelsen och frälsningen i Jesus.
—
Avslutning
170
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
171
id kassan
Vi började i snabbköpet, avdelningen för religioner på markna
den. Vi konstaterade att i dag har många människor samma in
ställning till religion som de har till de varor man väljer från
snabbköpshyllan. Ta vad du vill och gå till kassan. Vi har under
sökt några av de förhållningssätt till snabbköpsmentaliteten
som man finner bland dagens tänkare från dem som anser att
det i grunden är ett felaktigt och farligt sätt att förhålla sig, till
dem som anser att det är det enda alternativet till att kunna
mäkta med utbudet.
Det kanske var uppenbart d~ir och då, men jag hoppas att ni
verkligen lade märke till att den enda hållning som jag på inga
villkor kan acceptera är den relativistiska pluralismen som vi.
studerade i kapitel 4. Jag har även stora svårigheter med det
slags inklusivism som behandlades i kapitel 3. 1 det senare fal
let kan jag åtminstone respektera försöket att vilja bevara Jesu
unika och centrala ställning. Det är dock dags för oss själva att
gå till kassan och se vad vi har fått med i kundvagnen. N~r vi
nu närmar oss slutet är det åtminstone tre saker vi behöver
göra, med hänsyn till sanningen på det sätt vi som kristna upp
fattar den. Vi måste klargöra vårt tt~inkande kring sanningen.
—
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
173
‘Vi måste bli starkare i vårt försvar av sanningen. Och vi måste
förnya det sätt på vilket vi lever ut sanningen.
Att klargöra vdrt tänkande kring sanningen
1 vårt första kapitel tittade vi lite närmare på den kulturella
pluralismen i vårt samhälle och på en del av de förvirrade och
omtumlande situationer där frågan om andra trosåskådningar
ställs i fokus. Vi behöver nysta upp de historiska rötterna för
det västerländska samhällets ideologiska pluralism. Vi behöver
förstå varifrån denna snabbköpsmentalitet har kommit, om vi
på ett effektivt sätt ska kunna utmana den. Det här är inte rät
ta platsen för att introducera ett helt nytt ämne, men om man
vill tänka igenom de kristna sanningarna behöver man förstå
de tankeströmningar som kristen tro skiljer ut sig ifrån, till ex
empel sekulariseringens framväxt, humanism, existentialism
och den moderna flykten in i postmodernismen.1
Vi behöver även tänka bibliskt om vad vi menar med själva
begreppet »religionc. Det var poängen med kapitel 6 som hade
för avsikt att hindra oss från att komma med förenklade, gene
rella påståenden om alla religioner vare sig man påstår att de
alla är bra, eller i grunden likadana (det är den vanligaste po
pulära föreställningen), eller att de alla är
onda och sataniska (förutom kristen tro).
Som vi såg är Bibeln inte särskilt intresse
Tanka bibliskt
rad av religiosa system som sadana utan
av människor inför Gud. Religioner delar
människans kluvna reaktion inför Gud
samtidigt som vi söker efter Gud (eftersom vi är skapade till
Guds avbild), flyr vi från hans närvaro (eftersom vi är uppro
riska och olydiga). Religionerna speglar och innehåller båda
dessa reaktionei och de ger oss ingen hjälp för att kunna vinna
frälsning. Det är bara Gud som har gjort det.
Vi behöver även tänka bibliskt om »frälsning~. Å ena sidan
—
—
174
~H1US WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
behöver vi vara införstådda med vad människans problem är,
alltså vad hon behöver bli frälst ifnin. Om vi inte definierar pro
blemet kommer vi inte att få något tillfredsställande sval:, och
resultatet blir då att frälsning kan innebära precis det vi vill
att den ska innebära, och vilken religion som helst kan erbjuda
det. 1 kapitel 5 såg vi hur viktig den gammaltestamentliga bak
grunden är för denna fråga. A andra sidan behöver vi ifrågasät
ta den ofta förekommande frågan: »Finns det frälsning i andra
religioner?~ och påpeka att från ett bibliskt perspektiv är det fel
fråga att ställa. Den bygger på en förutsättning som i grund och
botten är helt obiblisk nämligen att frälsning är något man vin
ner genom en religion, och det enda problemet är att ta reda på
vilken. Men enligt Bibeln frälser ingen religion någon. Det är
bara Gud som gör det. Och Bibeln är berättelsen om vad Gud
har gjort i människans historia för att erbjuda frälsning åt både
människor och åt hela skapelsen. Frälsning är vad Gud har gjort,
inte vad någon religion kan erbjuda, sedd enbart som religion.
—
Stärka vdrtförsvar av sanningen
Det är talande att när synden kom in i världen var sanningen
det första offret (i Mos 3:1—5). Och ända sedan dess har män
niskan haft en benägenhet att byta ut »Guds sanning mot lög
nen~, vilket bland annat tar sig uttryck i att man tjänar »det
skapade i stället för skaparen~ (Rom 1:25). Därför sysslar man
inte med otäcka överdrifter om man tycker sig se villfarelse
och lögn i de olika religionerna, utan Bibeln konstaterar helt
nyktert att människans sinne är förmörkat och perverterat.
Även Paulus uppmärksammar både de andliga och sataniska
orsakerna bakom människans tillstånd och samtidigt inser han
vilken utmaning detta innebär att förkunna evangelium som
ett uttryck för sanningen, uppbackad av Guds kraft som ger
ljus (2 Kor 2:4—6). Att stå upp för sanningen är en del av en
kristen livsstil, och vi behöver vara beredda på kamp.
AVSLUTNING: VID KASSAN
175
Det finns dock vissa som ogillar sådana konflikter och som
på ett särskilt sätt svartmålar dem som försöker tala eller skri
va till försvar av sanningen, så som vi uppfattar den i Bibeln.
Jag har läst hur man i medierna driver med »självutnämnda
försvarare av tron~, med det klichémässiga tillägget att »san
ningen behöver ingen försvarare~. Naturligtvis är ingen kristen
»självutnämnd~. Men om vi är Jesu lärjungar är vi Kristus-ut
nämnda vittnen för sanningen. Självfallet är det så att ytterst
sett behöver varken Gud eller Jesus vårt försvar.
Ändå är det så i Bibeln att både Jahve i Gamla testamentet
och Jesus i Nya testamentet anförtrodde sanningen om sig
själva och sina rättsanspråk åt mänskliga vittnen Israel och
lärjungarna. Vittnen är de människor som kallas just för att
tala sanning, i ett sammanhang där sanningen kanske hotas el
ler inte erkänns. Det är inte fråga om högmod eller självhäv
delse utan helt enkelt vår plikt. Både profeterna, Jesus själv
och apostlarna varnade för faran av osanning och de gav sig in i
konflikt, diskussion, resonemang, debatt och övertalning. Vi
borde inte skämmas för att gå i deras fotspår Detta innebär
naturligtvis inte konflikt i världslig mening med illvilja, bittert
och överdrivet språk, personangrepp och försåtlig manipula
tion. Det var just sådana metoder som Paulus helt tog avstånd
från (2 Kor 4:2), och som han varnar Timotheos för (2 Tim
2:23—26). Vårt försvar av sanningen om Jesus Kristus och om
evangeliet måste ske med hjälp av de andliga vapen vi fått för
den andliga kampen, men de ska användas med kärlek, barm
härtighet, niildhet och värdighet.
Efter att ha klargjort denna sista aspekt vill jag säga att vi
inte på ett defensivt sätt behöver sitta med armarna i kors. 1bland är anfall bästa försvai, och det kan vara på sin plats att
utmana vissa av de uppenbara svagheterna i snabbköpsmenta
liteten alltså att sekulariserad västerländsk pluralism och
dess teologiska mutationer skulle vara trovärdiga alternativ.
Vi kan utmana pluralismens relativistiska paradox. Argu
teras som en absolut sanning. Man kan inte
vara absolut relativl
Vi kan utmana pluralismens förmätenhet. Pluralister säger:
»Ingen kan känna sanningen så som den verkligen är Ingen enda
religion uppfattar eller innehåller sanningen om den gudomliga
verkligheten så som den faktiskt är.< Men hur vet de själva det?
De påstår sig veta en hel del om det de menar att man inte kan
veta något om. De intar så att säga en hållning som står över el
ler bakom alla andra religionei, och förutsätter att de vet vad
dessa religioner hat, eller inte hat, verklig kunskap om. För att
tala i mer teologiska termei, vilken privilegierad epistemo
logisk ställning ger pluralisterna rätten att hävda att det en
dast är de själva som besitter sanning och kunskap? Med andra
ord finns det en dold arrogans bakom den skenbara ödmjuk
heten i pluralisternas uttalanden, och denna visar sig i att de
är mycket intoleranta mot människor som har en avvikande
uppfattning.
Vi kan utmana pluralismens kulturella kortsynthet. Modern
västerländsk pluralism som ideologi är en mycket specifik kul
turyttring som vuxit fram i Europa och Nordamerika efter
upplysningstiden. Ändå påstår den sig äga nyckeln till all
mänsklig kunskap och religion. Men med vilken rätt? Vi behö
ver komma ihåg, vilket vi diskuterade i kapitel 4, att så som plu
ralismen behandlar kristendomen så behandlar den också alla
andra religionei och allt detta sker utifrån en mycket speciell
reduktionistisk syn på sanning som inte delas av det stora fler
talet människor i världen. Därför har de kristna, tillsammans
med andra stora religiösa traditioner som också kommer med
exklusiva sannings anspråk (enligt definitionen i kapitel 2), all
rätt att ifrågasätta ett sådant tänkande, och avslöja dess kultu
rella förmätenhet.
176
AVSLUTNING: VID KASSAN
—
—
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Pluralismens
7
svagnet
mentet att »det finns ingen absolut sanning<
är logiskt
självmotsägande
och tar kålpresen
på sig
självt,
eftersom
just det argumentet
177
En konflikt om sanningen kan kosta på.
Eftersom det innefattar andlig krigföring är
V~11~i att lida
vi medvetna om att vi inte bara deltar i en
artig diskussion om idéei, utan vi utmanar
lögnens rike där den Onde försvarar sitt territorium. Detta kan
vara smärtsamt, våldsamt och kostsamt. Genom hela historien,
och än 1 dag, har de som kallar Jesus för Herre och vägrar att de
la hans herravälde med någon annan, fått lida för sin hållning.
1 västerlandet hyllar vi med rätta vår demokratiska frihet och
det klimat av social och politisk frihet som tillåter och till och
med uppmuntrar sådan religiös mångfald som vi diskuterade i
kaptitel x. Det kanske är lätt att vi glömmer hur ovanligt det
faktiskt är att leva under sådana förhållanden. Religionsfrihet
enligt en västerländsk modell är en relativt ny företeelse, ett
slags kärleksbarn som blev resultatet av den udda föreningen
mellan evangeliets sanning och upplysningens fri- och rättighe
ter. Men den kan komma att bli en droppe i historiens ocean
och inte en fast och säker rättighet i samhället.
Pluralismen håller på att bli ny dogm, och i vissa samman
hang kan den upplevas som minst lika intolerant och förtryc
kande som den påstådda religiösa trångsynthet pluralismen me
nar sig ersätta. De som framhärdar i att betyga, oavsett hur öd
mjukt och fridsamt de gör det, sin trohet mot Jesus Kristus
som sin ende Herre, Gud och Fräls are, upptäcker att de möter
motstånd, stängs ute och hotas med åtal. Detta sker inom ut
bildningsväsendet och kan sprida sig till andra områden i sam
hället. »Politisk korrekthetc kan vara ofattbart dogmatisk och
intolerant.
Det finns goda skäl till att ifrågasätta en del evangelisations
metoders omdömesgillhet, men det kanske inte dröjer så länge
innan all form av evangelisation bland grupper av människor
med annan trosåskådning blir förbjuden, med hänvisning till att
det kan störa den sociala harmonin i samhället Är vi förberedda
om utvecklingen går i en sådan riktning? Och är vi villiga att lä178
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
ra oss av de erfarenheter som våra bröder och systrar 1 andra
delar av världen har gjort, där sådana faroi, förföljelsei och ju
ridiska inskränkningar är en del av vardagen för de kristna?
Förnya vårt sätt att leva ut sanningen
Jesu första efterföljare mötte de bägge väldarna Jerusalem och
Rom, judisk fientlighet och hednisk makt. De mötte dessa an
tika och gigantiska, religiösa och politiska, storheter med budskapet att Jesus från Nasaret, en korsfäst snickare från Gall
leen, var Gud kommen i mänsklig gestalt, hela mänsklighetens
ende verklige Frälsare och den uppståndne Herren över hela
universum. Och de stod fasta i den överty
gelsen och det budskapet tills världen fick
De första
kännedom om det, tog till sig och trodde på
det och lät sig förvandlas av det.
Ieristnas moa
Vi far inte underskatta den oerhorda
bedrift detta var. Civilisationen kring Me
delhavet under det första århundradet ha
de lika stor religiös och kulturell mångfald som det vi kan upp
leva 1 västvärlden i dag. Det fanns en uppsjö gudai, myter,
filosofiei kuiter, mystika riter och sällskap, hopp och fruktan.
Och mitt i allt detta proklamerade de kristna en historisk per
son som den yttersta sanningen och den ende Frälsaren, och de
hade mod nog att leva och dö för sin tro. Vår generation möter
en liknande utmaning och vi behöver be om mod som står i re
lation till deras.
Det är så viktigt att vi inte ger efter för den populära tanken
om att alla religioner bara handlar om människors åsikter och
tro, att det är subjektiva fantasibilder som
kan vara trevliga för dig själv och för dina
Förtroende för
vännei, men som inte behöver vara sanna
1
•
1
.
sanningen
för mig och mina vänner. Paulus var oer
hört angelägen om att poängtera att det
AVSLUTNING: VID KASSAN
179
budskap han kom med inte alls var sådant. Den grekiska värl
den var full av »soflster~ människor som reste omkring och
torgförde sina klyftiga tankar och fick betalt för att hålla före
drag om de senaste teorierna. Nej, sa Paulus, »vi förkunnar en
Kristus som blivit korsfäst<. Evangeliet kuiigör fakta, händelser
som har bevittnats och nedtecknats 1 historien. Evangeliet är
goda nyhetei, inte goda idéei eller ens goda ideal. Det finns
något objektivt, en »det-har-hänt-karaktär~ över evangeliet som
inte får reduceras till bara en »det-känns-bra-faktor« Tyvärr
byter även de kristna ut sitt vittnesbörd mot något mindre än
vad Nya testamentet talar om och fokuserar bara på »vad Jesus
betyder för mig<, eller: »Så här fyllde Jesus mina behov. Testa
och se om han kan fylla dina också.~
Men Nya testamentets proklamation av evangeliet handlar
om att säga: »Så älskade Gud världen att han gav den sin ende
son.(( Det är att intyga: »Gud försonade hela världen med sig
genom Kristus.~ Det är att stå fast vid att »Kristus dog för våra
synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han
uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna~. Det är att
bli förundrad över att »Kristus dog för oss medan vi ännu var
syndarec. Och, omvänt, det är att vara övertygad om att »om
Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är än
nu kvar i era synder~.
Det finns inget förmätet i detta eftersom evangeliet inte är
något som vi har kommit på, eller kan ta åt oss äran av. Det
handlar inte om att vi skryter och säger att »vi har en bättre re
ligion än vad ni hare, utan det handlar helt enkelt om att be
känna: »Det finns ett evangelium och detta evangelium ställer
oss alla inför den ofattbara verklighet som är Gud, Skapare av
himmel och jord, den som dömer oss alla, den som älskar oss
alla, och den som har dött för oss alla.~
Vi behöver återfå vårt förtroende för sanningen och realite
ten 1 det evangelium vi påstår oss tro på. Det är inte sant där
för att vi tror på det. Vi tror på det eftersom vi har mött San—
180
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
1
ningen. »Sanningen med stort S< är inte död, som postmoder
nisterna vill få oss att tro. Sanningen med stort S dog och
uppstod igen.
Man har sagt att kyrkan borde vara en »trovärdighetsramc för
sanningen om evangeliet. Kyrkan borde alltså vara en sådan ge
menskap av liv och praktik att den gör evangeliet trovärdigt.
Det finns inte så stor poäng med att proklamera hur sant evan
geliet är om inte människor kan se att det fungerar. Faktum är
att i vår västerländska kultur anses kristen tro av många män
niskor inte främst vara osann (i bemärkelsen att de har tagit
ställning till dess påståenden och sedan på förnuftsmässiga
grunder förkastat dem), utan osannolik. Den passar inte ihop
med de rådande kulturella normerna och för
utsättningarna i vårt samhälle. Det finns inte
...
Moralisk
och an dlw
fornyelse
heller någon trovärdig alternativ gemenskap
kristna
som visar
faktiskt
att evangeliet
lever ut det
är på
sant
ett genom
så oerhört
att
övertygande sätt att människor känner igen
sanningen i budskapet i det sätt de kristna le
ver sina liv. En sådan gemenskap var en starkt
bidragande orsak till evangeliets framgång i församlingarna i
Apostlagärningarna, vilket Lukas påpekar.
Ytterst sett är det bästa sättet att förmedla budskapet om
Jesu unika ställning inte först och främst att argumentera för
det (vilket den här boken åtminstone torde underlätta!) utan
att leva som han. Och det underbara är att det kan alla kristna
göra, män och kvinnoi, pojkar och flickor. Det är inte förbehål
let specialistei teologei akademiker eller präster. Faktum är
att det är alldeles för viktigt för att bara låta dem hålla på med
det. Som vi sa tidigare, Gud anförtror sanningen om sin up
penbarelse och sin frälsning åt vittnen. »Ni skall bli minavitt
nen~<, sa Jesus till alla sina lärjungar Det är vår förmån och vårt
ansvar Att tänka klart är viktigt. Att leva ut det är viktigare.
Mahatma Gandhi anses ha sagt att om alla kristna levde som
AVSLUTNING: VID KASSAN
181
Jesus så skulle Indien inte längre vara hinduiskt. Det tragiska
är att de inte gör det, och därför är inte det som gör Jesus unik
en lika attraktiv verklighet som det skulle kunna och borde
vara.
Det sägs om de kristna under de första århundradena att
skälet till varför de till slut lyckades få med sig hela romarriket
var att de »tänkte bättre, levde bättre och dog bättre< än sina
motståndare. Med andra ord, de hade bättre svar på männi
skans stora problem än de religioner och filosofier som omgav
dem. Men de levde även bättre liv och visade på den moraliska
styrkan i den kristna tron. Och de var villiga att betala det yt
tersta priset hellre än att offra evangeliets sanning och det uni
ka med Jesus. Att tänka klart om Jesu unika ställning är lika
uppfordrande i dag.
182
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
CHRIS wRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
183
Kapitel r
—
Att undersöka läget
x. Anledningen till att vi använder begreppet »mångreligiöst~ här är med
veten. Tanken är att skilja mellan å ena sidan det uppenbara faktum
att det finns många olika religiösa grupper som lever tillsammans
(religiös »pluralitet~), och å andra sidan ideologin eller filosofin »plu
ralism», som är en teori om sanningen eller giltigheten hos världens
religioner Tyvärr används ofta termen »religionspluralism~ i bägge
dessa betydelser Det innebär att man ibland använder begreppet
»religionspluralism~ när man vill beskriva de olika religioner som finns
i ett samhälle, och att man ibland använder det för att förespråka
tanken på att alla religioner är sanna och giltiga, i någon mån. Detta är
förvirrande, eftersom det är fullt möjligt att acceptera pluralitet en
ligt den första betydelsen (det är inte mycket annat man kan göra!)
samtidigt som man inte erkänner pluralism enligt den andra betydel
sen. Det är viktigt att hålla denna terminologiska distinktion i min
net genom hela boken. Det förekommer en liknande skillnad mellan
till exempel begreppsparen sekularism och sekularisering, kommu
nitet och kommunism, och så vidare.
~.
~.
Till exempel Christopher Lambs bok Belief in a Mixed Society utgi
ven på Lion, 1985. En liknande på svenska är Bo Tynderfeldt (red.),
Gudastyrd vardag. Världsreligionerna i människors dagUga 1iv~ Brevskolan, 1998.
A. Race, Christians and Religious Pluralism, Maryknoll, Orbis,
1982,
S 29.
4. A. Race, Christians and Religious Pluralism, s 137. Race är mycket
mån om att inte behöva skämmas för sin kristna tro. Därför gör han
hellre en mytisk tolkning av Nya testamentets språk för att komma
bort från tanken på att Gud faktiskt har ingripit i världshistorien.
Han ogillar talet om att Gud sände sin son eller att han blev männi
ska: »Metaforerna sändec eller )blev( förutsätter att Gud kommer in
utifrån och ingriper i en värld som, om man betraktar den veten
skapligt och historiskt, vanligtvis ses som ett slutet system av orsak
och verkan. {Inkarnationsberättelsenj förutsätter ett system med
gudomliga ingripanden, som av de flesta moderna teologer anses
vara överflödigt< (s x i8).
Bortsett från att jag ifrågasätter hans påstående om »de flesta mo...
NOTER TILL KAPITEL 1
185
derna teologer~, vill jag peka på att Race är fångad 1 sitt eget be
grepp. Vad jag menar är att han tolkar en serie påståenden (Nya tes
tamentet) som myt för att undvika en konffikt med det han anser
vara fakta, men som faktiskt är en av vår moderna postupplysnings
tidsålders stora niyter nämligen det förment vetenskapliga anta
gandet om det »slutna~, mekanistiska universuniet. Nuförtiden erkän
ner även många vetenskapsmän att denna modell är reduktionistisk
och otillräcklig när det gäller att förstå vårt naturliga universum, för
att inte tala om människans historia på vår planet. Jämför till exem
pel med John Polkinghornes arbeten, däribland hans nyare studie om
tre »vetenskapsteologer», Scientists as Theologians, London, SPCK,
1996.
Kapitel 2— Jesus exklusivt i centrum
1.
—
De tre begreppen exklusivism, inklusivism och pluralism användes
av Alan Race, Christians and Religious Pluralism, Maryknoll, Orbis,
1982. De användes på nytt av den anglikanska generalsynodens råd
givande kommitté för mission och enhet i frågor rörande relationen
mellan olika religioner när de publicerade sin rapport Towards a
Theology for Inter-Faith Dialogue, London, 1984. Hädanefter kallas
denna BMU-rapporten. En annan mycket upplysande diskussion om
de tre begreppen som i likhet med BMU-rapporten förordar inidu
sivism är Gavin D’Costa, Theology and Religious Pluralism, Ox
ford, Blackwell, 1986. En mer ingående definition av olika kristna
ställningstaganden ges i Paul Knittei No Other Name? A Critical
Survey of Christian Attitudes towards the World Religions~, Mary
knoll, Orbis, och London, SCM, 1985. Paul Knitter förordar själv plu
ralism. En evangelikal kritik av både inklusivismen och pluralismen
som lägger fram starka argument för exidusivismen är Harold Net
land, Dissonant Voices: Religious Pluralism and the Question of Truth,
Grand Rapids, Eerdmans, och Leicestex~ Apollos, 1991.
—
—
5. Sej. Hick (red.), The Myth of God Incarnate, London, SCM, x~77 och
det snabba svaret, med redaktör Michael Green, The Truth of God
Incarnate, London, Hodder and Stoughton, i g~i. Se även listan med
böcker för vidare studier i kapitel 5, fotnot
~.
6. Därför måste till exempel pluralistteologen Paul Knittei när han ska
förklara hur hans synsätt om »enande pluralism» kan gå hand i hand
med tron på en Jesus som är unik, anamma en helt och hållet »my
tisk» tolkning av det nytestamentliga språket, parat med en »erfaren
hetsmässig» tolkning av uppståndelsen, för att slutligen komma fram
till vad han kallar en »icke-normativ kristologi», No other Name: A
Critical Survey of Christian Attitudes Towards the World Religions,
London, SCM, 1985. På liknande sätt är det inte någon slump att den
hyllade boken The Myth of God Incarnate avslutar med ett kapitel
om »Jesus och världsreligionerna», där redaktören Hick lägger fram
sin pluralistiska hållning.
2.
~.
H. Netland, Dissonant Voices, s 9—lo.
John Polkinghorne, en välkänd vetenskapsman och teolog, ger ytter
ligare ett exempel: »Vi försöker verkligen inte triumfera, men samti
digt vill vi inte glömma bort att det faktiskt kan finnas frågor där vi
har rätt och att de som inte håller med oss har tagit miste. När allt
kommer omkring är det frågan om sanningen som betyder något och
sanningen är utan tvekan exklusiv. Om du berättar för mig att du
anser att fenomenet värme kommer sig av den obestämbara vätskan
)hettac, nöjer jag mig inte med att säga att du har rätt att ha din åsikt
och att jag respekterar dig för den. 1 stället försöker jag övertyga dig
om den kinetiska teorin om värmeenergi. Antingen är Jesus Guds
Herre och Kristus, eller också är han inte det, och det spelar all roll i
världen att veta vilket som är det korrekta påståendet.» Science and
Christian BelieJ~ Theological Reflections ofa Bottom-up Thinker, Lon
don, SPCK, 1994,s 191.
4. Det är viktigt att vi lyfter fram detta eftersom exldusivister ibland
blir anklagade för att sitta fast i en västerländsk förståelse av san-
186
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
1
NOTER TILL KAPITEL 2
187
ningens väsen alltså att vi hävdar att alternativen måste vara ex
klusiva (antingen dr ett påstående sant eller också inte) medan andra
kulturer är mer öppna för att båda möjligheterna kan vara sanna.
Även om vi förvisso måste erkänna att sanningen är något mycket
större än bara saldiga påståenden, är det icke desto mindre en all
mängiltig sanning att alla sanningsutsagor är exklusiva till sin natur
Det är vad man ibland kallar för »motsägelselagen~. Denna säger att
en sats (A) och dess negation (icke-A) kan inte bägge vara sanna
samtidigt. Detta är inte bara en udda västerländsk idé; mänskligt
tänkande och mänsklig kommunikation överallt i världen vilar på
denna princip. Annars blir det hela totalt meningslöst. Detta beror
på att det är omöjligt att förneka motsägelselagen utan att acceptera
att den är sann. Om någon till exempel vill säga att på det religiösa
området i livet »är det möjligt för A och icke-A att båda vara sanna
samtidigt~, har han kommit med ett påstående. Om detta påstående
är sant måste han godta att dess motsats också är sann, och därmed
måste han alltså acceptera tillbakavisandet av sitt eget påstående,
vilket innebär ett godtagande av motsägelselagen. Om detta låter
krångligt, finns det en bättre förklaring i Netland, Dissonant Voices,
kap 4, särskilt s 141—150. För ett starkt försvar av motsägelselagen,
se även A. Kirk, Loosing the chains: Religion as Opium and Libera
tio; London, Hodder and Stoughton, 1992, s 58—62.
nen. För exklusivismen gäller alltså att Kristi absoluta överhöghet är
en given del av den kristna identiteten~ (paragraf x6).
—
~.
188
6. Barths ståndpunkt i denna fråga kommer fram på ett lättillgängligt
sätt i föreläsningen »The Revelation of God as the Abolition of Reli
gion~ (»Guds uppenbarelse som religionens utplånande<), i J. Hick
och B. Hebblethwaite (red.), Christianity and Other Religions, Fort
ress, ig8o, S 32—51. Detta sätt att se på kristendomen 1 förhållande
till andra religioner var det dominerande betraktelsesättet 1 Interna
tionella Missionsrådet från dess begynnelse i Edinburgh 1910, via
Jerusalem 1928 och inte minst i Tambaram (Madras) 1938. Vid den
tiden stod rådet under starkt inflytande av den holländske missiolo
gen Hendrik Kraemers skriftei som i linje med Karl Barths teologi
poängterade den kvalitativa skillnaden mellan Guds uppenbarelse i
Kristus och alla andra religioner Se H. Kraemei The Christian
Message in a Non-Christian World~, Edinburgh House Press, 1938,
särskilt kapitel IV »The Attitude towards the Non-Christian Reli
gions~,s 101—141.
Faktum är att detta stod i förgrunden även för Kyrkornas Värids
råds teologi fram till dess att generalsekreteraren Visser’t Hooft
drog sig tillbaka xg66 (ett exempel är hans bok No Other Name,
London, SCM, 1963).
1 mer modifierad form finner vi exklusivismen som det grundläg
gande temat hos två inflytelserika brittiska missiologei~ Lesslie New
bigin (till exempel The Open Secret, Erdmans, 1978; 2:a reviderade
upplagan, 1995; se även Den stora utmaningen. Kristen tro i ett plura
listiskt samhälle, Libris, 1993) och Stephen Neill (till exempel The
Christian Faith and Other Faiths, Oxford, xg6i, och The Supremacy
ofJesus, Hodder and Stougliton, 1984). Newbigin och Neill tog dock
avstånd från vissa former av exklusivism och därför placerar inte
Knitter i sin undersökning dem bland »Konservativa evangelikaler~
utan bland dem han kallar för »Mainline-protestanter~.
BMU-rapporten sammanfattade exklusivismen på följande sätt: »Den
kristna ståndpunkten exldusivism hävdar att all religion förutom
kristendomen är en produkt av förblindelse eller till och med syndfull otro. 1 sin mest extrema form uttrycka detta genom att säga att
religionen är ett verk av Satan. 1 bästa fall talas det om att andra re
ligioner representerar frukten av Guds verk i naturen och i samve
tet, som skadats av synden och mänskligt högmod. Därför har de
antingen fullständigt fel, eller är helt enkelt otillräckliga för att för
medla frälsning, och återspeglar ingenting av Guds verkliga frälsande
nåd. Tolkat på detta sätt gör läran om Jesu inkarnation att kristen
domen råkar i konflikt med, eller bryter med de andra religionerna.
Kristus är den ende som på ett fullkomligt sätt har upp enbarat Fa
derns hjärta och tankar och har visat på vad sant lärjungaskap är. De
som inte erkänner detta sanningens ord står därför under dom. Vi
dare är denna dom lika tillämpbar på Kyrkan när hon anses agera
utan att förtrösta på Guds nåd såsom den givits genom inkarnatio
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
1
7.
A. Race, Christians and Religious Pluralism, 524.
8.
Det är många som intar denna ståndpunkt, och några företrädare i
mer modern tid är John Piper, Let the Nations Be Glad: The Supre
macy of God in Missions, Leicester, Apollos, 1993, och Don Carson,
The Gagging of God: Christianity Confronts Pluralism, Leicester,
Apollos, 1996.
NOTER TILL KAPITEL 2
189
1
9. Se John Sanders, No Other Name: An Investigation into the Destiny of
the Unevangelizeci, Grand Rapids, Eerdmans, 1992, kap 2, S 37—59.
Detta avsnitt ger en god redogörelse för hållningen, inklusive en pre
sentation av dess bibliska och logiska argumentation, samt en kritik
därav och vidare en historisk bibliografi över dem som företrätt
uppfattningen både historiskt och i modern tid.
(alltså de som inte hade förmånen att leva i den särskilda uppenba
relsen om frälsning från Gud i Israel)?
Jag är inte övertygad om att ens Don Carsons grundliga genom
gång av frågan besvarar den på ett tillfredsställande sätt, The
Gagging of God: Christianity Confronts Pluralism, s 297—299.
12.
lo. En skarp kritik mot denna missuppfattning finns bland annat i Don
Carson, The Gagging of God: Christianity Confronts Pluralism,
S127—135.
ix.
190
John Piper vänder sig emot att använda gammaltestamentliga helgon
för att visa på att människor kan bli frälsta utan att känna till den
historiske Jesus. Han poängterar »den oerhört viktiga vändpunkten i
frälsningshistoriem som skedde i och med Jesu inkarnation och kor
set och uppståndelsen. »Jesu inträdande i världen är en händelse av
så kolossala mått att det har skett en förändring i var själva centralpunkten för den frälsande tron ligges Även om Gud, innan Jesus
trädde in 1 världen, »hade överseende» med folks okunskap, så är det
nu, efter inkarnationen, bara tro på Kristus som kan frälsa männis
kan (Let the Nations be Glad: The Supremacy of God in Missions~,
5 127—135). Men trots att det naturligtvis är av yttersta vikt att se
Jesu centrala ställning 1 frälsningshistorien i Bibeln och att erkänna
att han förvisso inledde ett nytt skede för hur Gud vill bringa fräls
ning till mänskligheten, förstår jag inte att någonting skulle vara an
norlunda inför Gud, för dem som aldrig har hört ellerfår höra om Je
sus jämfört med dem som levde före Kristus och utanför Guds sär
skilda uppenbarelse genom Israel. Det kan inte vara så att Gud ver
kar på ett annorlunda sätt med dem som aldrig under sin livstid får
höra talas om Jesus men råkar leva efter hans inträdande i historien,
jämfört med dem som aldrig fick höra talas om honom men råkade
leva före hans inträdande i historien. Utifrån deras perspektiv lever
bägge dessa kategorier människor i »en oupplyst tid» vad gäller evan
geliet. Därför anser jag att oavsett vad vi kommer fram till i frågan
huruvida det för människor som levde »f.Kr» fanns någon möjlighet
att bli frälsta eller ej, så gäller detta i princip även för dem som,
trots att de lever »e.Kr», lever »kunskapsmässigt f,Kr». På motsva
rande sätt, om vi förnekar möjligheten till frälsning för den män
niska som lever i dag men inte hör talas om Jesus, på vilka grunder
kan vi då hävda att Henok, Noa, Melkisedek och andra blev frälsta
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
Denna uppfattning framförs av Norman Anderson, i till exempel
ChrLstianiiy and World Religions, Leicestei lvi’, 1970, 2:a revidera
de upplagan, 1984; av John Stoft, i D.L.Edwards och J.R.WStott,
Essentials: A liberal-evangelical dialogue, London, Hodder and Stough
ton, xg88, S 320—329; och av Peter Cotterell, Mission and Meaning
lessness: The Good News in a World of Suffering and Disorder, Lon
don, SPCK, 1990, 5 75—83.
13. Jag föredrar absolut att se denna position
2, som en variant av
exldusivismen (eftersom den utan tvekan vidhåller att frälsningen
endast är tillgänglig i och genom Jesu verk). Det finns dock andra,
inte minst Sanders (No Other Name, kap 7), som har benämnt denna
hållning, och även den vi ska behandla härnäst, »inklusivism». Car
son kallar uppfattningen »Kanske ja» för »mjuk inidusivism», och nästföljande hållning »hård inklusivism» (The Gagging of God, S 278—
314). Han säger dock även att »mjuk inldusivism» är »mycket svår att
skilja från exklusivism» (s 279) och det håller jag med om.
Det kanske vore bättre, om termen inlclusivism ska användas om
både position 2 och 3, att man kallade den »evangelikal inklusivism»,
eftersom den förs fram av dem som till fullo står bakom det centrala
evangelikala bejakandet om frälsning genom Jesus allena och genom
nåd allena (och därför är de i den bemärkelsen »exklusivister»). Jag
föredrar dock att reservera termen inlclusivism för en uppfattning
som anser att det finns ett större eller mindre frälsningsvärde i and
ra religioner som sådana, samtidigt som man vidhåller att ytterst sett
har all frälsning på något sätt Jesus i centrum eller definieras for
mativt av Jesus. Denna uppfattning (som exemplifieras av Karl Rah
ners »anonym kristendom») verkar vara mycket annorlunda och det
är en åskådning som jag har mycket större problem med, vilket kom
mer att märkas i nästa kapitel.
—
14. C.H.Pinnock, A Wideness in God’~s Mercy: The Finality of Jesus
Christ in a World of Religions, Grand Rapids, Zondervan, igg~; och
J. Oswald Sanders, No Other Name: An Investigation into the Destiny
NOTER TILL KAPITEL 2
191
of the Unevangelized, Grand Rapids, Eerdmans, 1992. Jämför även
3. Oswald Sanders (red.), What About Those Who Have Never Heard?
Three Views on the Destiny of the Unevangelized, Downers Grove,
resultatet (»Gud försökte evangelisera egyptierna») Jag menar att en
sådan tolkning verkar tämligen bisarr. Se Sanders kapitel i G. Fackre,
R. H. Nash och J. 0. Sanders, What About Those Who Have Never
Heard, Downers Grove, IVP, 1995, S 26—27.
IVP, 1995.
i~.
i 6.
För en presentation av ett flertal bibeltexter som tolkats i ljuset av
denna uppfattning, se C. Pinnock, A Wideness in God’s Mercy, s 17—
35, och J. 0. Sanders, No Other Name, s 217—224. Jämför även Sand
ers kortare sammanfattning i »Evangelical Responses to Salvation Outside the Church~, Christian Scholars Review 24:1, ‘994, s 45—58.
En del människor löser detta problem genom att säga att alla män
niskor som inte fick höra om Jesus under sin livstid kommer att få en
chans att ta ställning till honom efter sin död. Vid det tillfället kom
mer deras gensvar till Kristus att bekräfta det val de skulle ha gjort
om de hade hört talas om honom medan de levde, och på den grun
den kommer de att bli frälsta eller fördömda, Det finns en rad vari
anter på denna tanke om ett »efter-döden-möte», men den starkaste
framställningen på senare tid finner man i C. Pinnock, A Wideness
in God~s Mercy, S 169—172. En annan variant återfins i 3.0. Sanders,
No Other Name, kap 5—6. Jag anser att denna teori vilar på mycket
bräcklig biblisk grund, och jag tycker att det verkar som om den an
tingen förringar Guds kunskap (om den antyder att Gud måste vänta
till efter döden för att få veta hur människor skulle ställa sig till Je
sus), eller i varje fall är helt onödig (om Gud redan vet hur männis
kor skulle ha ställt sig om de hade fått höra talas om Jesus, vilken
nytta har man då av ett efter-döden-möte?).
med rätta att man behöver iaktta en större försiktig
het när man tolkar texter som talar om att Gud vill att »alla» ska räd
das. 1 vissa fall är det uppenbart att texten syftar på Guds kärleks
opartiskhet som i fallet med Petrus svar till Cornelius: Gud accep
terar hedningar så väl som judai~, och i den betydelsen accepterar han
alla och envar (se kapitel 6 för en vidare diskussion om Apg 10:34—
3~). 1 andra fall kan man nog sluta sig till att texten syftar på »alla
utan hänsyn till person» snarare än »alla utan undantag». Se The Gag.
ging of God, S 287—289.
17 Carson påpekar
19. På denna punkt, se Carson, The Gagging of God; s 296—297.
20.
Man skulle kunna hävda att de frälsta från till exempel Amerika, in
nan Columbus hade kommit dit, faktiskt är lite fler än »inga alls»,
om man accepterar uppfattningen att det totala antalet frälsta ut
görs av både de som blivit evangeliserade och tagit ställning för Kris
tus, och »utvalda barn som dött i spädbarnsåldern» (för att låna ett
uttryck från Westminsterkatekesen). Man skulle antagligen kunna
fylla den här kategorin »utvalda och frälsta» med barn från alla stam
mar och folk, barn som blivit frälsta tack vare att de dött innan de
blivit moraliskt medvetna och därför inte behövt omvända sig. Men
det är svårt att komma bort från känslan av att denna hypotetiska
eftergift, som saknar tydligt stöd i Bibeln, i viss mån försvagar Bi
belns huvudtema om en Gud som verkligen vill att alla ska omvända
sig och bli räddade.
21.
På grund av detta skulle Carson troligen placera mig bland de »mju
ka iniciusivisterna». Jag motsätter mig dock denna beteckning, efter
som vilket jag redan har förklarat »inidusivism» endast bör använ
das om dem som bejakar eller tillåter möjligheten av Kristuscentre
rad frälsning i och genom andra trosåskådningar. Det är en uppfatt
ning som jag finner svår att förklara eller försvara (se nästa kapitel),
och en som jag definitivt inte ställer upp på. Jag kanske skulle bli
mer nöjd med »mjuk, eller icke-restriktiv exklusivist»1
—
—
—
18. Ett exempel är Sanders förklaring av Guds handlande med farao.
Sanders menar att Guds avsikt var frälsning, även om inte det blev
192
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
NOTER TILL KAPITEL 2
193
Kapitel 3— Jesus inklusivt i centrum
,.
2.
3.
7. Lumen Gentium x 6. Andra Vatikankonciliets dogmatiska konstitu
tion om kyrkan. Katolsk dokumentation, nr 4, Katolska bokförlaget,
Detta förknippas ofta med teologin om alla människors allmänna
upplysning genom logos (»Ordet» i Joh x). Vi återkommer till detta i
kapitel 6.
1970.
8. Nostra Aetate 2. Anddra Vatikankonciliets deklarationer om de ickekristna religionerna. Katolsk dokumentation, nr 3, Katolska bokförlaget, 1982.
För en kritik av BMU-rapportens inklusivistiska argument, och sär
skilt dess användning av Bibeln, se Chris Wright, »Inter Faith Dia
logue», Anvil 1.3, 1984, S 23 1—258.
g. Rahners verk spände över många i~r och han skrev många volymer av
Theological Investigations, London, Darton, Longman and Todd.
Emellertid sammanfattade han sina viktigaste åsikter i frågan i en
föreläsning som publicerades under titeln »Christianity and the
Non-Christian Religions», i J. Hick och B. Hebblethwaite (red.), Chris
tianity and Other Religions~, Glasgow, Collins Fontana, 1980, S 52—79.
En användbar översikt och diskussion av Rahners ståndpunkt finns i
M. Barnes, Religions in Conversation, London, SPCK, 1989.
1 sin presentation av olika modeller beskriver Knitter denna uppfatt
ning som »The Mainline Protestant Model»; se Paul Knitter No Other
Name? A Critical Survey of Christian Attitudes towards the World
Religions~ Maryknoll, Orbis och London, SCM, 1985, kap 6, S 97—119.
Till denna grupp hänför han teologer som Paul Althaus, Emil Brun
ner, Wolfhart Pannenberg och Carl Braaten, men även niissiologerna
Stephan Neill och Lesslie Newbigin.
xo. K. Rahner, Theological Investigations Vol. V, S
4. Ursprungligen var naturligtvis detta påstående främst riktat mot kät
tare och splittrare (schismatiker) inom den vidare kristna världen
och inte mot andra världsreligioner som vi tänker oss dem i dag.
~ x. P. Cotterell, Mission and Meaninglessness, s ~o.
12.
5. De fyra viktigaste dokumenten under Andra Vatikankonciliet, i fråga
om synen på kristendom och andra religionei, var: Lumen Gentium,
»Dogmatisk konstitution om kyrkan»; Nostra Aetate, »Om kyrkans
förhållande till de icke-kristna religionerna»; Gaudium et Spes, »Pas
toralkonstitutionen om kyrkan i världen av idag»; Ad Gentes, »De
kret om kyrkans missionsverksamhet». Texterna i sin helhet kan läsas
i A. Flannery (red.), Vatican II: The Conciliar and Post-Conciliar
Documents, Collegeville, MN, 1984, och Leominstei Fowler-Wright,
1985. För en s~vensk översättning av dessa dokument se skriftserien
Katolsk dokumentation, nr 3, 4, 7 och x~ (Katolska Bokförlaget).
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
P. Cotterell, Mission and Meaninglessness, 5 51. Faran med att vara
alltför romantiskt optimistisk inför religion i allmänhet lyfts även
fram av C. Pinnock (även om resultatet av hans egen ståndpunkt inte
skiljer sig så värst mycket fr~n Rahners fastän de teologiska förut
sättningarna gör det); jämför A Wideness in God’s Mercy, S 84—92.
Se även den skarpa religionskrftiken i A.Kirk, Loosing the Chains:
Religion as Opium and Liberation, Sevenoaks, Hodder and Stough
ton, 1992.
—
13. J. E. Goldingay och C. J. H. Wright, »Yahwe our God, Yahweh One», i
A. ID. Clarke och B.W. Winter (red.), One God~ One Lord, s 54.
14.
6. För en diskussion om romersk-katolska kyrkans inklusivistiska upp
fattning i frågan om andra religionei, se P. Cotterell, Mission and
Meaninglessness: The Good News in a World of Suffering and Dis
order, London, SPCK, 1990, S 40—52; och D. Wright, »The Watershed
of Vatican II: Catholic Approaches to Religious Pluralism», i A.D.
Clarke och B. W. Winte; One God, One Lord: Christianliy in a World
of Religious Pluralism, 2:a uppi., Grand Rapids, Bake; and Carlisle,
Paternoste; 1992, S 207—226.
194
121, 125.
5
i~.
i
Race, Christians and Religions Pluralism, Maryknoll, Orbis, 1982,
54.
Det är viktigt att betona den sista anmärkningen. En del kraftfulla
genmälen mot det pluralistiska programmet har inte bara kommit
från det exklusivistiska och evangelikalahMlet, utan även fri~n inidu
sivistet Ett exempel är den romersk-katolske teologen Gavin D’Cos
ta, som är inldusivist, Han var redaktör för Christian Uniqueness
Reconsidered, med den provokativa undertiteln The Myth ofa Plura
NOTER TILL KAPITEL 3
195
listic Theology of Religions (»Myten om en pluralistisk religionsteolo
gi~), Maryknoll, Orbis, i ggo. Boken är en akademisk motattack mot
pluralistsymposiet av J. Hick och P. F. Knitter, The Myth of Christian
Uniqueness, Maryknoll, Orbis, 1987 och London, scM, 1988. 1
D’Costas eget bidrag till boken »Christ, the Trinity and Religious
Plurality», S 16—29, utvecklar han ett intressant och lärorikt sätt att
närma sig frågan från ett trinitariskt perspektiv. Det vilar dock i hög
grad på ett antagande om den heliga Andens verksamhet i och genom
världens olika religioner, i en utsträckning som verkar gå bortom, el
ler som inte har någon tydlig koppling till, den bibliska betoningen
av sambandet mellan Andens verk och Jesu Kristi person. Det verkar
som om den skarpa betoningen på den historiska frälsningen och up
penbarelsen av Gud som skedde i Kristus, suddas ut. Som den in
diske forskaren K. Gnanakan påpekar: »Problemet med inldusivis
men är att det är en mycket liten skillnad mellan vad man förväntas
acceptera som Guds och Jesu verk i andra religionei~ och det innebo
ende värde som dessa religioner har 1 sig själva. Om det är möjligt att
få del av Guds verk även utanför Jesus Kristus, varför var då Jesu
försoningsverk nödvändigt? Man måste ta vissa begränsningar i be
aktande, även vad gäller Jesu ‘normativa status. Annars kan man
motivera vad som helst med att det är Guds uppenbarelse.» The Plu
ralist Predicameni, Bangalore, Theological Book Trust, 1992, 5 85.
Kapitel 4— Jesus i omloppsbana: Pluralism
r. A. Race, Christians and Religions Pluralism, Maryknoll, Orbis, 1982,
S78.
2.
J. Mick, God has Many Names, London, Macmillan, 1980, s 52. Teo
centrisk pluralism hyllas även, i olika variantei av de indiska teolo
gerna R. Panikkar och S. Samartha, av Wilfred Cantwell Smith, och
av de två författarna vi redan har citerat vid ett flertal tillfällen
Alan Race och Paul Knitter. En grundlig genomgång och kritik av
verk skrivna av de två indiska forskarna här ovan, Panikkar och Sa
martha, och dessutom av srilankesen Aloysius Pieris, finns i V~ Ra
machandra, Vie Recovery of Missiorn Beyond the Pluralist Paradigm,
Carlisle, Paternostei 1996.
—
3. Jag nöjer mig med att diskutera några grundläggande teologiska frå
geställningar som pluralismen väcker. Det finns många andra sidor
av pluralismen som starkt kan ifrågasättas, och som andra teologer
tar itu med. Jämför L Newbigin, Den stora utmaningen. Kristen tro i
ett pluralistiskt samhälle; H. Netland, Dissonant Voices; J. A. Kirk,
Loosing the Chains.
.
4. Hick använder begreppet personae för att tala om detta; det är ur
sprungligen latin och syftar på de masker som antikens skådespelare
använde. Därför är det så att vad de som tillber en viss gudom »ser»
när de mediterar inför sin gud, inte är den gudomliga verkligheten så
som den faktiskt är i sig själv, utan endast »masken» som ett slags be
röringspunkt mellan den dolda gudomliga verkligheten (skådespela
ren) och tillbedjaren (åskådaren). Detta förutsätter naturligtvis, trots
att de olika religionerna alldeles uppenbart har olika och sinsemellan
extremt olika »masker», att det är samma skådespelare bakom alla
maskerna. Sedan går Mick vidare och föreslår att man bör använda
impersonae om de icke-personliga begreppsföreställningarna av det
yttersta varat, som man till exempel finner i filosofisk advaita-hin
duism och -buddhism.
x6. Läs dock diskussionen i kapitel 2, fotnoter 12 och 20, vad gäller den
förvirring som råder om »iniclusivismen» när den används om evan
gelikaler. Detta kapitel har inte i så stor utsträckning tagit upp det
som vissa forskare (Sanders, Carson och andra) benämner »inklusi
vism», men som jag skulle föredra att kalla »icke-restriktiv exklusiv
ism».
5. J. Mick, »A Religious Understanding of Religion», i D. Cohn-Sherbok
(red.), Many Mansions: Interfaith and Religious Intolerance, London,
Bellew, 1992, 5 122—136, (citatet hämtat från s 130—131). En utförli
gare förklaring av Nicks tänkande på detta område finns i den full-
196
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
j
NOTER TILL KAPITEL 4
197
lödiga framställningen av hans religionsfilosofi, An Interpretation of
Religion: Human Responses to the Transcendent, London, Macmillan
1989, särskilt del 4, S 233—296.
ten fungerade som en avgud för de kristna genom seklerna?» och
svaret blir i allt väsentligt att det gjorde han. Men det är inget fel
med det, eftersom den bästa innebörden med avgudar i alla religio
ner är att en avgud är något i sig självt jordiskt eller materiellt som
blir kanal för det transcendenta. Se W. Cantwell Smith, »Idolatry in
Comparative Perspective», i John Hick och Paul F. Knitter (red.), The
Myth of Christian Uniqueness, s 53—68; och jämför även Tom F. Dnvers kommentarer i samma bok: »Jag tror att det är nödvändigt att
säga att dyrkan av Jesus låt oss kalla det för »Kristusavgudadyr
kan» inte bara är möjlig, utan även vanligt förekommande. Jag skul
le vilja gå längre och påstå att det faktiskt finns något som är av
gudadyrkande hängivenhet för Gud» (s 214—215).
Det kommer att bli tydligt i mina egna kommentarer i kapitel 6
att jag fortfarande föredrar att bibehålla en biblisk förståelse av vad
avgudadyrkan ät Innebörden är där att det är en handling genom vil
ken man ger fullkomlig och gudomlig status till någonting eller till
någon som faktiskt inte är den levande Guden nämligen den Gud
som uppenbaras i Bibeln, och inte den karaktärslösa, abstrakta
»Transcendensen» som den pluralistiska hållningen föreslår. Om
man enligt den bibliska uppfattningen tillbeder någonting annat el
ler någon annan än Gud såsom han uppenbarats 1 Kristus är det av
gudadyrkan, men att tillbedja Kristus själv inte bara som någon ge
nom vilken vi kan »se» Gud, utan i ontologisk betydelse som Gud-så
som-människa är förvisso inte avgudadyrkan.
...
6. Se L. Newbigin, The Open Secret: An Introduction to the Theology of
Missions, (reviderad upplaga, Grand Rapids, Eerdmans, och London,
SPCK, 1995, 5 165—167.
7. Race, Pluralism, S 136.
—
8. Panikkar har varit tämligen inflytelserik och tillhör den grupp av
pluralistiska forskare som har lämnat bidrag till symposiet, vars ma
terial redigerats av J. Hick och P. Knitter 1 The Myth of Christian
Uniqueness. Hans teologi granskas i P. Knitter, No Other Name?, kap
8, och den tas upp på ett mer kritiskt sätt av V Ramachandra, The
Recovery ofMission, kap 3.
—
g. R.Panikkar, The Trinity and the Religious Experience of Man, Mary
knoll, Orbis, ‘973. För en granskning av Panikkars ståndpunkter, se
även Knitte; No Other Name?, kap 8.
xo. A. G. Hunter, Christianity and Other Faiths in Britain, London,
1985, S 55.
SCM,
ii.
Ibi4s~6.
12.
Citerad i J. Hick och B.Hebblethwaite (red.), Christianity and Other
Religions, Glasgow, Collins, xg8o, s i86.
i~.
198
—
—
Faktum är att vissa pluralister är benägna att säga att dyrkan av
Kristus är avgudadyrkan, fast de är noga med att omdefiniera avgu
dadyrkan till att betyda något positivt, och de verkar vara mycket
avvisande till Bibelns inställning till avgudadyrkan. Wilfred Cant
weil Smith, till exempel, gör en noggrant formulerad omvärdering på
grundval av en pluralistisk tolkning av vad som faktiskt utgör avgu
dadyrkan. 1 den säger han att man endast bör tolka avgudadyrkan
som något negativt när man beskriver religiösa ståndpunkter som
anser sig själva vara fullkomliga och förnekar värdet av andra.
På dessa grunder blir det så att »Om de kristna anser att kristen
domen är sann, fullkomlig eller frälsande, så är det en form av avgu
dadyrkan», om de därigenom förnekar att Gud även har inspirerat
islam, hinduism, och så vidare. Han frågar vidare om »K.ristusgestal
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
—
14.
Muslimerna är mycket medvetna om vilka följder pluralismens ut
veckling inom den kristna teologin får. En vän från Singapore berät
tade för mig att The Myth of God Incarnate är obligatorisk läsning
för niuslimska missionäret
Jag fick berättat för mig av indiska kristna missionärer i Indien
att även muslimer i mycket avlägsna byar på landet kan bemöta det
kristna evangeliet med det kvicka svaret att till och med en del bi
skopar i anglikanska kyrkan numera tror det som muslimerna alltid
har trott att Jesus i själva verket inte var Gud och att han i själva
verket inte uppstod från de döda.
—
NOTER TILL KAPITEL 4
199
Kapitel
.~
—
Jesus och Bibeln
x. Jag har försökt presentera ett detaljerat studium av hur Jesus häm
tade sin identitetskänsla, sitt uppdrag och sina värderingar från de
hebreiska skrifterna, i Chris Wright, Knowing Jesus through the Old
Testamen; London, Harper Collins, 1992, och Downers Grove, ivp,
‘995. Kapitlen 1 denna bok tar bland annat upp: Jesus och den gam
maltestamentliga berättelsen, Jesus och de gammaltestamentliga löf
tena, Jesus och hans gammaltestamentliga identitet, Jesus och hans
gammaltestamentliga uppdrag, Jesus och hans gammaltestamentliga
värderingat Den innehåller även en bibliografi över betydelsefulla
verk, både judiska och kristna, som behandlar den historiske Jesus
och hans relation till de hebreiska skrifterna och judendomen under
det första århundradet.
2.
Genom att inleda med ett resonemang om synd och frälsning förbiser jag på intet vis vikten av det Bibeln skriver om skapelsen och dess
betydelse för hur kristna bör bemöta människor av annan trosupp
fattning. Det finns mycket att säga om att alla människor är skapade
till Guds avbild, om det faktum att alla människor kan förnimma och
är ansvariga inför den ende levande Guden, och om betydelsen vis
hetslitteraturen har med sin skapelseorientering, när man diskuterar
frågan om olika trosåskådningaE En del av dessa frågor tas upp i ka
pitel 6.
För en mer utförlig diskussion, se John Goldingay och Christop
her Wright, »Yahweh our God, Yahweh One: The Old Testament and
Religious Pluralism~, i Andrew D. Clarke och Bruce W. Winter (red.),
One Goc4 One Lord: Christianity in a World of Religious Pluralism,
S34—52.
Fokus för vårt ärende nu är dock Kristi unika ställning i förson
ingen, och inte hela vidden av Gamla testamentets bidrag till hur vi
kan förstå andra trosåskådningan
3.
För en användbar diskussion av ämnet, se J. R. Middieton och B. J.
Walsh, Truth is Stranger Than it Used to Be: Biblical Faith in a Postmodern Age, London, SPCK, 1995.
4. J. Hick, An Interpretation ofReligion, s301. Detta är en egendomligt
elitistisk syn på frälsning, genom att den utgår från undantagen sna
rare än att den är något som är fritt tillgänglig för alla.
200
CHEIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
5. Detta är en punkt där det som pluralismen förutsättei~ nämligen att
alla religioner kan erbjuda frälsning i lika hög grad, ger upphov till
mycket stora frågetecken. 1 slutänden (bokstavligt talat) är det ändå
så att döden kommer att avslöja riktigheten eller felaktigheten i vissa
eller alla religiösa lärot Om det visar sig att vi helt och hållet utplå
nas när vi döi då kommer alla religioner som har undervisat om att
frälsnlngen även innebär ett liv efter döden, att visa sig vara falska.
Om vi kommer tillbaka i någon reinkarnerad form till den nuvaran
de, icke förvandlade jorden, visar det sig att kristendomen hade fel.
Om vi ställs inför vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader såsom det
beskrivs i Bibeln, då har de andra religionerna fel. Med andra ord
måste väl ändå döden bevisa sanningens exklusiva natur!
1 varje begränsad serie divergenta (= som motsäger varandra) ut
talanden om samma verklighet, är det möjligt att alla är falska, eller
att ett av dem är sant och resten är falska. Vad som däremot inte är
möjligt är att alla är sanna. Flervalsfrågor på prov bygger oftast på
denna grundläggande princip! Jag kan till exempel säga att »i dag är
jag 35, eller 43, eller 49, eller 51, eller ~6, eller ~ Allt det kanske
är felaktigt. Men om en ålder är korrekt, så är de andra felaktiga. Det
är omöjligt att alla är sanna samtidigt.
6. Carl Braaten, »The Uniqueness and Universality of Jesus Christc, i
G. H. Anderson och T.F. Stransky (red.), Faith Meets Faith, Mission
Trends, No. ~, New York, Paulist Press, och Grand Rapids, Eerdnians,
1981,s68—89.
~.
8.
Till exempel Am ~:~; 5 Mos
Jer 27:5—7; Jes 44:28—45:13.
2:20—23; 2
Mos 9:13—16; Jes
10:5—19;
Denna jämförelse har blivit noggrant undersökt av David Ball, »The
il am Sayings of Jesus and Religious Pluralism~, i A. D Clarke och B.
W. Winter (red.), One God~ One Lords 65—84.
.
9. Se till exempel följande verk av erkända och ansedda forskare inom
olika discipliner av forskning på Nya testamentet: R. T France, »The
Worship of
Jesus: a
Neglected Factor in Christological Debate?<, i
H.H. Rowdon (red.), Christ the Lord: Studies in Christology presen
ted to Donald Guthrie, Leicestex, ivi~, 1982, s 17—36; ibid, »Develop
ment in New Testament Christology<c, Themelios 18.1, 1992, S 4—8;
3. B. Green och M. Turner (red.), Jesus of Nazareth Lord and Christ:
NOTER TILL KAPITEL 5
201
Essays on the Historical Jesus and New Testament Christology, Grand
Rapids, Eerdmans, och Carlisle, Paternoste~ 1994; M. Harris, Jesus
as God: The New Testament Use of » Theos» in Reference to Jesus~,
Grand Rapids, Bakei~ 1992; L. Hurtado, One God~ One Lord~ Early
Christian Devotion and Ancient Jewish Monotheism, London, SCM,
och Philadelphia, Fortress, 1988; ibic4 »The origins of the worship of
Christ», Themelios 19.2, 1994, s 4—8; 1. H. Marshall, 1 Believe in the
Historical Jesus, London, Hodder and Stoughton, och Grand Rapids,
Eerdmans, ig~~; ibid, The Origins of New Testament Christology,
Leicester och Downers Grove; iv~, 1976, 1990; C.F.D. Moule, The
Origin of Christology, Cambridge, cup, ‘977; B. Witherington III,
The Christology of Jesus, Minneapolis, Fortress, 1990; N. T Wright,
Who Was Jesus?, London, SPCK, 1992.
Kapitel 6— Bibeln och religionerna
x.
Threskeia i Jak i :26f handlar om praktiskt beteende, inte om trossystem eller ritualer. Det som kommer närmast vårt moderna sätt
att använda termen, finner vii Apg 26:5, där Paulus använder det för
att beskriva sin bakgrund inom judendomen.
2.
J. Blauw, »The Biblical View of Man in his Religion», i G. H.Anderson
(red.), The Theology ofthe Christian Mission, London, SCM, 1961, S 32.
~.
J.Blauw, The Missionary Nature of the Church, McGraw Hill, 1962,
S 19.
4. Första Mosebok 12—50 förutsätter att denna Gud, El, är samme Gud
som Israel på ett särskilt sätt senare tillber som Jahve. Det talas även
ofta om El i sammansättningar med andra frasei~ till exempel i ut
tryck som El Elyon (El den Högste; 14:18—22), El Roi (El Seendets
Gud; 16:13), El Shaddai (El den Väldige; 17:1; 28:3; 35:11; 43:14;
48:3) och El Olam (El den evige; 21:33). Precis som dess motsvarig
het på andra semitiska språk (‘itj, kan hebreiskans ‘el både vara ett
begrepp för gudomen, som ‘elohim (till exempel i 2 Mos 15~2~ 20:5),
och själva namnet på Gud. Därför är det ibland helt korrekt tran
skriberat El, och ibland översatt med »Gud» eller »gud». För studium
över betydelsen av patriarkernas religion och av andra aspekter av
Gamla testamentet för den kristna religionsteologin, jämför 3. E.
Goldingay och C.J.H.Wright, »Yaliweh Our God, Yahweh One: The
Oneness of God in the Old Testament», i A.D. Clarke och B.W.
Winter (red.), One God One Lord: Christianity in a World of Reli
gious Pluralism, Carlisle, Paternostei Grand Rapids, Bakei~ 1992,
s 43—62. För förhållandet mellan den patriarkala religionen och se
nare gammaltestamentlig tro, jämför R.W.L.Mobrely, The Old Tes
tament of the Old Testament, Minneapolis, Fortress, 1992.
~.
Samma fråga dyker upp i vissa tolkningar av Paulus hänvisning till
den »okände guden» i hans tal i Aten, vilket vi kommer att diskutera
mer utförligt 1 slutet av kapitlet.
6. Denna poäng betonas på följande sätt av Goldingay och Wright:
»Sammanfattningsvis kan sägas att vi ser ett antal likheter mellan Jah
ve och El så som kanaanéerna känner honom, även om dessa likheter
inte innebär att de är identiska med varandra. De betyder inte att
202
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
NOTER TILL KAPITEL 6
203
kanaanéernas och israeliternas tro är densamma, eller att de utgör
lika godtagbara alternativ beroende på var man råkar bo Det Gud
började göra med Abram var något som fick vittgående konsekven
sei till och med för kanaanéerna själva Syftet med Guds särskilda
handlande i Israels historia är ytterst sett att Gud som frälsnings
och förbundsguden Jahve skulle bli känd på ett fullkomligt sätt och
den ende som får ta emot tillbedjan av dem som tills vidare endast i
begränsad utsträckning känner honom som El. Slutresultatet av det
Gud började göra genom Abram hade betydelse för kanaanéerna
just därför att det kritiserade och förkastade kanaaneisk religion.»
J. E. Goldingay och C.J. H. Wright, »Yahwe Our God, Yahwe One:
The Oneness of God in the Old Testament», i A.D. Clarke och
B. W. Winter (red.), One God One Lord: Christianfty in a World of
Religious Pluralism, s 48f. Don Carsons kritik av vår ståndpunkt i
frågan (i The Gagging of God~, Leicestei~ Apollos, 1996, S 249—251)
pekar på vissa uttryck vi använder som kan misstolkas, och med all
rätt ifrågasätter han vår avsikt. Medan det utan tvivel är så att Isra
els religion och kanaanéernas religion hade vissa saker gemensamt
förutom namnet El, vill vi absolut inte antyda att Israels tro bara var
en form av synkretism.
...
xx. För en mer utförlig genomgång av den gammaltestamentliga bakgrun
den till Jesu förkunnelse, se C. J. H.Wright, Knowing Jesus through
the Old Testament, London, Marshall Pickering, 1992, kap 5.
...
7. För ett. studium av Israels sociologiska särdrag, som bygger på det
viktiga verket av N. K. Gottwald, The Tribes of Yahweh: A Sociology
of Liberated Israel, r~~o—ro~o BCE, London, SCM, 1980, se C. J. H.
Wright, »The Ethical Relevance of Israel as a Society», 1 ibid, Waik
ing in the Ways of the Lord: The Ethical Authori~y of the Old Testa
men~ Leicester och Downers Grove, IVP, 1996, S 147—178.
8. N.K. Gottwald, The Tribes of Yahweh, s 59.
9.
1. Verkuyl, Contemporary Missiology, An Introduction~, Grand Rapids,
Eerdmans, 1978, S 95.
xo. Jämför Ä.Viberg, »Wakening a sleeping metaphor: A new interpreta
tion of Malachi I:xi», Tyndale Bulletin 45.2, 1994, s 298—319. Viberg föreslår en metaforisk tolkning som syftar på bekännelsen i
Mal x:x~, om Jahve som den store konungen. Innebörden är att som
konung över hela universum har han rätt att få ta emot tillbedjan från
alla folk, så hur mycket skamligare är det då inte att hans eget folks
tillbedjan var så oren och oacceptabel.
204
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
12.
Den alternativa tolkningen lyder: »Han var det sanna ljuset som upp
lyser varje människa som kommer in i världen.» Men att »komma in i
världen» verkar vara ett onödigt tillägg till »varje människa». När allt
kommer omkring, vilken människa kommer inte »in i världen»? Däre
mot verkar det helt korrekt att låta orden syfta på ljuset självt allt
så Kristus, som i sanning »kom in i världen» genom inkarnationen.
—
13.
L. Newbigin, The Open Secret, London, SPCK, och Grand Rapids, Eerd
mans, x978,s 196.
14.
Detta blir tydligt i den utmärkta studien över Justinus Martyren
och hans samtida, skriven av Graham Keith, »Justin Martyr and reli
gious exclusivism», Tyndale Bulletin43.I, 1992, S 57—80.
15.
Towards a Theology for Inter-Faith Dialogue, GS 625, C io, Church of
England General Synod, Board for Mission and Unity (BMu), London,
1984.
i6. BMU-rapportefl, paragraf 40.
17.
Chris Wright, »Inter-Faith Dialogue», Anvil 1.3, 1984, 5 231—258
(citatet hämtat från s 244). Denna artikel är en utförlig granskning
av varje avsnitt i BMu-rapporten.
i8. 3. V. Taylor, »The Theological Basis of Inter-faith Dialogue», Interna
tional Review of Mission, October 1979, S 373—384.
19.
Towards a Theology for Inter—Faith Dialogue, paragraf 49—50.
20.
1 sin bok The Gagging of God argumenterar Carson för att texten
utesluter möjligheten att människor kan bli frälsta av Jesus utan att
höra talas om honom. (Om man tror att det är möjligt, kallar Carson
en sådan uppfattning »inklusivistisk», men jag föredrar att se den som
en underavdelning till exklusivism, vilket vi-diskuterade i kapitel 2.)
Eller Carson säger åtminstone med rätta att Petrus inte diskuterade
frågan om dem som kanske aldrig hör talas om Jesus, precis som han
aldrig berörde frågan om andra trosåskådningat
Sedan ifrågasätter han Pinnocks och Sanders åsikt att Apg 4:12
faktiskt inte utesluter möjligheten av att människor kan bli frälsta
NOTER TILL KAPITEL 6
205
Utan att höra talas om Jesus. Texten bekräftar bara att Jesus är enda
vägen till frälsning, för alla människor. Carson säger: »När Petrus till
blev en kristen~ (A Wideness in God~s Mercy, S 165). Enligt Sanders
var »Cornelius en >frälst< troende innan Petrus kom dit, men han blev
en kristen och fick del av den mer fullkomliga välsignelsen i form av
liv i Kristus först när Petrus kom dit~ (No Other Name, s 66). Carson
fäster uppmärksamheten på vad som sägs här nedan, nämligen att
Petrus försäkran om Guds opartiskhet (Apg 10:34—35) inte bejakar
universalism, utan den innebär endast att Gud har öppnat vägen för
människor från alla folk och att frälsningens gåva är inte längre bara
tillgänglig för judarna. Han framhåller med rätta att texten betonar
att Cornelius tog emot alla omvändelsens och frälsningens välsignel
ser när han hörde evangeliet om Jesus. Texten säger ingenting klart
om huruvida han var frälst före det ögonblicket (The Gagging of God,
S 306—307). Ändå är det så, vilket vi kommer att diskutera här nedan,
att texten anstränger sig att beskriva hans gensvar till Gud i termer
som i en gammaltestamentlig kontext skulle betyda att han hade en
rättfärdig ställning inför Gud (Apg 10:2, 4, 22, 31).
dessa judar, varav många utan tvekan var uppriktiga och fromma,
kommer med ett exldusivt uttalande kan han absolut inte mena att
även om frälsningen (inklusive uppståndelsen på den yttersta dagen)
kommer genom Jesus och enbart genom honom, det inte skulle vara
nödvändigt för fromma judar att bekänna det namnet för att få ta
del av uppståndelsen~ (s 3o~).
Naturligtvis menade han inte det, men det gör inte icke-restrikti
vistiska exklusivister heller. Det är naturligtvis nödvändigt, för dem
som på ett begripligt sätt får höra om Jesus, att tro på hans namn för
att bli fräista. Just den generationen judar hade sett Jesus och hört
honom tala. Därför fanns det inget annat namn eller sätt genom vil
ket de kunde bli frälsta än genom att omvända sig och tro på Jesus,
så som Petrus uppmanade dem att göra. Men, som Carson insei~
»Detta behandlar förvisso inte direkt frågan om vad som händer med
dem som aldrig har hört~ och som därför inte har haft någon möjlig
het att ta ställning för eller emot Jesus. Petrus var exklusiv i vad han
krävde av judarna, inte bara på grund av deras arv som var genomsy
rat av biblisk uppenbarelse, utan därför att de nu hade ställts inför
Jesus Kristus, Messias. Precis som Paulus skulle Petrus inte ha varit
mer anpassningsbar om han hade predikat Jesus för icke-judiska av
gudadyrkare (för att besvara en fråga som Carson ställer), men det
har inte med saken att göra och den saken handlar om dem som
aldrig har hört talas om Jesus över huvud taget. Vi får aldrig predika
någon annan än Jesus! Och detta just på grund av det skäl som anges
—
1 Apg~:i~.
Men frågan äi, vilket vi såg i kapitel 2, om möjligheten att bli frälst
enbart begränsas till dem som får höra talas om Jesus, och att det
därför begränsas till hur lydig och framgångsrik Kyrkan är 1 sin evan
gelisationsgärning?
21.
22.
Se Bruce W.Winter, »On introducing gods to Athens: An alternative
reading of Acts x~: I8—2o~, Tyndale Bulletin 47.1, 1996, S 71—90.
23. Denna läsning gör att den grekiska meningen får betydelsen »Den
som ni vet att ni måste dyrka (eftersom ni har ett altare åt honom)
men utan att ni vet vem och vad han är alltså den Gud ni faktiskt
inte alls känner~; och inte »Den som ni faktiskt dyrkar men utan att
veta att ni dyrkar honom~.
—
24. Bara det faktum att han citerar dem borde i vilket fall som helst inte
få oss att tro att han därför höll med om allt annat som dessa poeter
och filosofer sa och lärde. Carson påpekar att när han själv förkun
nar i evangelisationssammanhang använder han ofta citat från Ca
mus, Sartre, Russell, och så vidare, utan att för ett ögonblick hävda
att han håller med om deras filosofiska system eller att de skulle vara
»anonyma kristna~ (The Gagging of God, s 309)!
Detta är en annan punkt där det råder delade meningar mellan å ena
sidan Pinnock och Sanders, och å andra Carson. Pinnock ser Come
lius som likställd med dem han kallar »heliga hedningar~ i Gamla tes
tamentet, och han går vidare och diskuterar vikten av de två känne
tecknen som framträder i Apg 10:34-35 att frukta Gud och att leva
rättfärdigt. Cornelius »var en på Gud troende människa innan han
—
206
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÅGEN
NOTER TILL KAPITEL 6
207
Avslutning
x.
—
Vid kassan
Några av de bästa verken för att bättre förstå dessa ämnen är: D.
Carson, The Gagging of God; Christianity Confronts Pluralism, Lei
cestei Apollos, 1996; L. Newbigin, Den stora utmaningen. Kristen
tro i ett pluralistiskt samhälle, Libris 1993; A. McGrath, Bridge-Buil
ding: Effective Christian Apologetics, Leicestei iv~, 1992; J.W Sire,
The Universe Next Door: A Guide to World T/iews, Leiceste; ivp,
‘977; 3. R.Middleton och B.J. Walsh, Truth is stranger than it used to
be: Biblical Faith in a Postmodern Age, Downers Grove, iv~, och Lon
don, SPCIC 1995; M. Eden och D. R Wells (red.), The Gospel in the Mo
dern World; A tribute to John Stott, Leicestei~ Downers Grove, ~vp,
‘99’.
Appendix
208
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
209
eligionsteologi på svenska
litteraturtips i urval
—
Kunskap om de olika världsreligionerna kan man få i en hand
bok som till exempel Världens religioner, Verbum 1998. Där
finns även ett avsnitt med religionsteologisk reflektton av Chris
topher Lamb. En inblick i det framväxande mångreligiösa sven
ska samhället ger Gudmar Aneei Religioners möte. Om kris
tendom, islam, hinduism och nya religiösa rörelser i Sverige och
i världen, Verbum 1986, Maria Södling, Religioner möts i
Sverige. Åtta röster om tro, Verbum 1991, och Bo Tynderfeldt
(red.), Gudastyrd vardag. Världsreligionerna i människors
dagliga liv, Brevskolan igg8.
Kristendomens möte med olika religioner i historiskt perspek
tiv behandlas av Carl Gustav Diehi, Kristendomens möte med
religionerna, Gleerups i 961. Några kristna religionsteologiska
alternativ i i 900-taisdebatten analyseras också i Kajsa Ahi
strand (red.), Vad skall vi tro om de andra? Religionsteologi
idag, Tro och Tanke ig~g:i och iDag Bjärnhalls avhandling Pd
väg ~not en kristen religionsteologi. En undersökning av det krist.
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
211
na uppenbarelseansprdket i förhållande till andra religioners
uppenbarelseansprdk, Uppsala universitet ,g~, där han be
handlar Lesslie Newbigin, John Hick och Gavin D’Costa.
Internationella bidrag till detta tema har även getts ut på
svenska, alltifrån Hendrik Kraemers inflytelserika bok Kristen
domens budskap i en icke-kristen värld, SKDB 1940, via två myc
ket olika ståndpunkter i Wesley Ariarajah, Bibeln och männis
kor av annan tro, Proprius 1988 och Lesslie Newbigin, Den
stora utmaningen. Kristen tro i ett pluralistiskt samhälle~ Libris
~ båda välkända företrädare för den internationella eku
meniska rörelsen, till Martin Goldsmiths tydligt evangelikala
perspektiv i Men alla andra religioner då?, HF:s förlag i~i.
Det Andra Vatikankonciliets deklaration Om kyrkans förhål
lande till de icke-kristna religionerna finns i Katolsk dokumen
tation nr 3, Katolska Bokförlaget 1982. Påven Johannes Paulus
ll:s rundskrivelse Redemptoris missio finns på svenska i Katolsk
dokumentation nr i~, Katolska Bokförlaget 1992. Kristendomen
och religionerna, från den katolska internationella teologkom
missionen, åter1~nns i Katolsk dokumentation nr 25, Katolska
Bokförlaget 1998.
råd redovisat material från en serie symposier vid Sigtunastif
telsen kring dokumentet »Tio utgångspunkter för religionsteo
logisk reflektion och pastoralt handlande~. Flera av de tio punk
terna ~ir djärva och kontroversiella och materialet redovisar
också ett spektrum av åsikter. Resultat av ett symposium med
anknytning till Svenska kyrkan är även Sven Arne Flodell (red),
Möte med människor av annan tro, Norma 1998.
En känd företrädare inom Svenska kyrkan för en pluralis
tisk, relativistisk religionsteologi är förre Japanmissionären
och sedemera kyrkoherden Håkan Eilert, i till exempel 1 regn
bågens tecken. Dialoge, reflexione, utmaningar, Verbum 1989,
och Det dialogiska imperativet, Arcus ‘~g5. Aven prästen och
teologen Sten M. Phiipson i Kristen tro mitt i mångfalden— en
religionsteologi, Libris ~ hör till denna grupp med sin pro
cessteologiska ansats. En mer nyanserad, iiiklusivistisk håll
ning företräds av Jan Hennings son, Tro möter tro. Ett kristet
perspektiv på andra religioner, Verbum 2000.
Förre Skarabiskopen Sven Danell följde en annan tanketra
dition från Justinus martyren i Det utströdda Ordet. Folkens
aningar om Kristus~ EFS-förlaget 1980. Den ger en mer positiv
syn på en del inslag i icke-kristen religion som förbereder för
och fullbordas i frälsningen genom Kristus allena. Samma an
slag finns i den från engelska översatta Evigheten i deras hjär
tan, Normans Förlag i 985, av Don Richardson.
1 Sverige har frågan om religionsdialog och den underliggande
religionsteologin framför allt diskuterats inom Svenska kyrkan.
Det finns där en tradition att följa från ~irkebiskop Nathan Sö
derblom, religionshistorikex ekumen och ordförande i sicivi
(Svenska Kyrkans Mission). Kyrkans internationella studieav
delning, som senare uppgick i Svenska kyrkans forskningsråd,
publicerade ett stort antal rapporter på detta tema, till exem
pel Mission— dialog, nr iii 988, med artildar av Hans Ucko och
Antonio Barbosa da Silva, och »1-Ios ingen annan finns fräls
ningen~. Kommentarer till Apostlagärningarna 4:12, nr 2/1990,
med artiklar av bland andra Björn Fjärstedt, Birger Gerhards
son, Edvin Larsson och Krister Stendahi. 1 Samtal om religions
teologi, Tro och Tanke 2001:3, har Svenska kyrkans forsknings
Bland frikyrkliga och evangelikala kristna i stort har en ex
klusivistisk hållning varit klart dominerande. Men den har hit
tills tagits mer för given och därför bara framskymtat i artildar
och i avsnitt av böcker med ett vidare tema. 1 apologetiska skrif
ter har den religionsteologiska frågan fått ökat utrymme, både
i kritisk analys av pluralism/relativism och i försvar för en ex
klusivistisk syn på Jesus Kristus som enda vägen till Gud. Ett
exempel ~ir Stefan Gustavsson, Kristen på goda grunde, Om
sanning i en tid av tvivel~, sEsc-Media 1997, kap. 6, io och i6.
212
APPENDIX: RELIGIONSTEOLOGI
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN
rA SVENSKA
—
LITTERATURTIPS 1 ~R~AL
213
Det ~r annars framför allt två deifrågor som diskuterats in
om frikyrkligheten. Det galler dels universalismen, alltså läran
om allas slutliga frälsning som alltsedan E. J. Ekmans dagar har
sina förespråkare, dels frälsningens räckvidd, alltså frågan om
det finns frälsning för dem som aldrig hört evangeliet. Båda
dessa frågor kommenteras i Per-Axel Sverkers och Göran Jan
zons avsnitt i Hans Johansson (red), Vad ska man tro egentli
gen?, Libris 1989. Frågan om frälsningens räckvidd har nyligen
tagits upp på ett nytt sätt av en av den karismatiska väckelsens
teologel, Sven Reichmann, i 1 v~intanpd Messias, Proklama 2001.
Göran Janzon
214
CHRIS WRIGHT: DEN ENDA VÄGEN