Fakta om gynekologiska cellprover
Ett gynekologiskt cellprov är ett prov som tas från den nedersta delen av livmodern,
den del som kallas livmodertappen och som mynnar ut i slidan. Provet kan tidigt visa
om det finns cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer.
Den vanligaste typen av cellförändring beror på ett virus som sprids via samlag. I de
allra flesta fall gör kroppen sig av med den inflammation som viruset ger upphov till,
men ibland kan en cellförändring långsamt utvecklas.
Vissa cellförändringar som upptäcks vid cellprov kan senare utvecklas till cancer om
de inte behandlas. Dessa cellförändringar utreds på kvinnosjukvårdens mottagning
och tas vanligtvis bort med ett mindre ingrepp.
Det tar lång tid innan cellförändringar utvecklas till livmoderhalscancer, vanligtvis tio
till femton år. Det är därför mycket ovanligt att redan utvecklad cancer upptäcks vid
cellprovtagningen, men det händer någon enstaka gång. Då brukar cancern vara i ett
tidigt stadium och behandlingen kan bli enklare och ge färre biverkningar.
Varje år får knappt 450 svenska kvinnor livmoderhalscancer medan många fler,
ungefär 30 000 kvinnor, får besked om att de har cellförändringar.
Att regelbundet lämna cellprov ger ett starkt skydd mot livmoderhalscancer genom
att cellförändringar kan hittas innan de har utvecklats till cancer.
Mer information om gynekologiska cellprover och cellförändringar på livmodertappen
finns på www.1177.se
Fakta kring omgranskningen
Proverna finns kvar och de som bedömts som normala av denna analytiker under
2010, 2011 och 2012 ska granskas igen för att finna eventuella ytterligare
förändringar.
De kvinnor som vid omgranskningen visar sig ha någon form av avvikelse kommer
skriftligen att erbjudas tid för utredning och eventuell behandling vid
kvinnosjukvårdens mottagning på Östersunds sjukhus.
De kvinnor som tog sitt prov 2009 och står på tur att ta nytt prov i år kan avvakta
årets provtagning, då det tar relativt lång tid att utveckla livmoderhalscancer.
Vissa prover från 2007, 2008 och 2009 kommer också att granskas om. Det handlar
då om kvinnor mellan 50 och 60 år, eftersom de endast tar prov vart femte år. Det
handlar även om så kallade indicerade prover, alltså prover som av olika anledningar
tagits utanför de ordinarie gynekologiska cellprovskontrollerna.
De enda prover som inte finns kvar är i de fall då en kvinna sagt ifrån att provet inte
får sparas i biobank, och det är ytterst få kvinnor som har gjort detta. Den kvinna
som sagt ifrån till biobankssparande och som inte står på tur att ta prov i år får
kontakta sin mödravårdscentral för förnyad provtagning. Men det handlar som sagt
bara om några enstaka kvinnor.
Det tar relativt lång tid att utveckla livmoderhalscancer. Har man inte symptom i
form av blödningar efter samlag eller ansträngning rekommenderas man att avvakta
sin nästa cellprovskontroll.
