Din första kärlek

Din första kärlek
Värnamo
2006-01-08
Kort inledning och bakgrund
I början av Uppenbarelseboken, kap 2-3, hittar vi sju brev från Jesus Kristus, förmedlade
genom Johannes till sju församlingar i Mindre Asien eller nuvarande Turkiet. Sju brev med
ord från församlingarnas Herre, ord av uppmuntran, förmaning och löften. Jesus ser sin
församling, ser sina barn och vill genom breven vägleda dem. Vi kan i dag läsa och känna
igen oss i de olika breven, känna igen oss i församlingarnas utmaning och utsatthet.
Ur dessa brev vill jag hämta lärdom och utmaning för oss i dag. Jag gör inte anspråk på att
vara heltäckande utan vill dyka ner i varje brev för att se vad församlingarnas Herre, vår
Herre, har att säga i dag. Säga till oss kristna i Värnamo. Alltså kommer mina predikningar
under våren att utgå från dessa sändebrev. Vi börjar med Efesos.
Efesos fick både beröm och kritik. Precis som två andra församlingar, Pergamon och
Thyatira. Smyrna och Filadelfia fick endast beröm, medan Sardes och Laodikeia bara fick
kritik och maningar till bättring.
Efesos var huvudstad i provinsen Asien och en storstad i antikens Grekland och i Romarriket.
200 000 invånare fanns i Efesos när hälsningen kom.
Text: Upp 2:1-7
[1] Skriv till ängeln för församlingen i Efesos:
Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som går bland de sju lampställen av guld.
[2] Jag känner dina gärningar, din möda och din uthållighet och vet att du inte kan tåla onda människor. Du
har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare.
[3] Du är uthållig, du har tålt mycket för mitt namns skull och du har inte tröttnat.
[4] Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek.
[5] Tänk på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör samma gärningar som förr. Annars kommer jag
till dig och flyttar bort ditt lampställ, om du inte omvänder dig.
[6] Men den förtjänsten har du, att du avskyr nikolaiternas gärningar, som jag också avskyr.
[7] Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets
träd, som står i Guds paradis.
I det första brevet möter vi några begrepp och bilder som behöver förklaras.
•
Ängeln för församlingen
Församlingens pastor och dess ledning. Även om det i vidare mening riktas till hela
församlingen, så är det främst föreståndare och ledning som adresseras.
1
•
Sju stjärnor i sin hand
Församlingarnas Herre, Jesus Kristus. Jfr kap 1:13, 16 där det talas om
människosonen
som håller sju stjärnor i sin hand. Sju stjärnor, sju församlingar, bland vilka han går
omkring. Minns att sjutalet är helhetens, fullhetens tal varför vi kan läsa in att Jesus
Kristus finns som församlingarnas Herre över vår värld och genom historien.
•
Sju lampställ av guld
Lampställen symboliserar församlingarna som bärare av Guds ord och Andens ljus ut i
sin omgivning. Att ta bort lampstället, är att ta bort uppgiften och närvaron av ljuset
Jesus Kristus. Det skedde så småningom och församlingen tynade bort.
•
Nikolaiternas gärningar
Nikolaiterna var en grupp – en sekt – som ivrade för ett osedligt liv, eftersom man
enligt sin lära ansåg att kroppen som materia ändå var förlorad och ond. Senare kom en
s.k. gnostisk riktning med samma budskap. Kroppen var materia, materien var ond,
och antingen skulle den tuktas hårt eller så kunde man lika gärna släppa dess begär fria
eftersom det andliga var en separat del som nu var räddad, dvs frälst.
Din första kärlek
I
Övergiven till kärlekens motsats
Vi brukar säga att motsatsen till kärlek är hat. Och det är sant. Samtidigt säger Johannes i sitt
första brev, 1 Joh 4:18, att rädsla inte finns i kärleken, utan att sann kärlek fördriver rädslan.
Det är intressant och värt att fundera över. Är rädslan kärlekens motsats?
”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med
straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.” Det ligger
mycket vishet i det påståendet.
Men vi tänker vidare; kärlekens motsats – vad är det? Är det likgiltigheten snarare än hatet?
Kanske leder likgiltighet till hårdhet och obarmhärtighet? Om man övergivit kärleken så
glider man in i hårdhet och blir obarmhärtig, ja rent av lagisk. Om man är lagisk måste man ju
uppträda och göra på rätt sätt, tycka på rätt sätt, annars finns ju risk för att det blir fel och då
möts man av obarmhärtighet. Det gör att man lever och handlar av rädsla och ser till att vara
så rätt att man tappar grunden till vem man är. Så lever man för att tillfredsställa andra, lever
på andras villkor. Då styr ju rädslan mitt liv och inte kärleken ty; ”Rädsla finns inte i kärleken,
utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har
inte nått kärlekens fullhet.”
När församlingens Herre, Jesus Kristus, vänder sig till Efesos säger han: Men det har jag emot
dig, att du har övergett din första kärlek.
2
Samma församling som med glöd burit ut gudsordet och Andens ljus i en hednisk omgivning,
som prövat och genomskådat falska apostlar och självutnämnda profeter. Samma församling
som med möda fortsatt Herrens verk utan att tröttna.
Samma församling har glidit ifrån, ja övergivit den första kärleken. Den äkta kärleken. Hur
gick det till? Blev ivern att vara renlärig så stor att hårdhet och lagiskhet smög sig in? Vi vet
inte, dock vet vi att ledarskapet får största kritiken för att inte värnat om den första kärleken.
Många relationer har på samma vis snubblat, från den första och äkta kärleken till likgiltighet
och oreflekterat levt i tron att allt förblir vid vad det var. Alla relationer behöver vårdas, ansas
och förnyas.
Om nu dessa glödande kristna, denna brinnande församling, kunde glida ifrån den första
kärleken, hur skall vi undvika det samma? Eller är vi redan där? I formalism eller
traditionalism i vårt gudsförhållande och gudstjänstliv. Likgiltighet och passivitet inför vår
omvärlds behov, vår nästas nöd. Är vi redan där? Jag vill inte tro det även om jag smärtsamt
tvingas se trender och tendenser som tyder på det. Jag frågor mig som församlingsföreståndare, församlingsledare och församlingsmedlem; - är jag där? Där vill jag inte vara.
Herre jag vill leva i din kärlek, helt och fullt, hjälp mig. Forma mig, använd mig.
För att återigen be med UV-bönen; ”Gör mig sådan du vill ha mig, använd mig varenda dag.”
För vem vill glida över i likgiltigheten, i formalism och lagiskhet?
I Efesos saknades säkert inget av värdighet eller liturgi i församlings- och gudstjänstliv, men
utan kärlek klingar det falsk i Guds öron. Profeten Amos skickades till en liturgiskt fulländad
församling med följande ord: ”Jag avskyr era fester, jag hatar dem, jag står inte ut med era högtider.
När ni offrar till mig och kommer med era gåvor vill jag inte veta av dem, jag vill inte se åt era offer av
gödboskap. Låt mig slippa dina psalmer, jag vill inte höra ditt strängaspel! Men låt rätten välla fram som
Am 5:21-24
vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!”
II Till Gud, nästan och församlingen
Denna kärlek, som övergivits, var först och främst kärlek till Gud, han som givit nytt hopp
och liv genom helig Ande och tack vare Jesu död och uppståndelse. Som Petrus uttrycker det;
”Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett
levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda”
1 Pet 1:3
Om vi skall undvika, eller ta oss ur, betyget; det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek
då är det nödvändigt att vända sig till Herren. I hans närhet finns glädjen i tron, friheten i tron
och den sanna kärlek som gör att vi kan leva med kärlek till både vår nästa och församlingen.
Då lever vi inte för att vara rätt och räcka till utan för att finnas till i hans närhet. Känna hans
puls i våra hjärtan. Det leder till att vi, ja utan att beräkna det, vill se vår nästas situation, ja
utan att känna efter först, vill värna och bry oss om varandra.
3
Kommer ni ihåg Jesu beskrivning, i Matt 25, av dem som fick komma till, eller missade, hans
rike? Båda grupperna svarade förvånat; Herre när såg vi dig hungrig, törstig, hemlös, naken,
sjuk eller i fängelse? (Matt 25:31-46)
Utan tanke på lön eller välsignelse såg de som var fyllda av Guds kärlek den lilla utsatta
människan och bistod henne. Medan den som övergett sin första kärlek varken såg eller
handlade för sin nästa, för församlingen. Herre när såg vi dig?
Åter fylld av den första kärleken kan församlingen i Efesos få bli det ljus för sin tid och bärare
av Guds ord som den var kallad till. Tyvärr, förstår man, efter ett antal år togs deras
lampställ bort och församlingen tynade ut.
För oss i dag, vi som på samma sätt är kallade att vara ljus i världen och bära ut Guds ord. För
oss gäller det att lyda den förmaning som ges i brevet, att vända om, att vara vänd till församlingens Herre så vi hela tiden, personligt och som församling har den lyskraft som bara Guds
kärlek kan ge. Då kan vi fullfölja uppdraget att vara ljus, att vara bärare av evangeliet till vår
tid. Att vara en motkraft i tiden , en församling där våra liv berörs av varandra och där andra
berörs av den kärlek som endast Gud kan ingjuta i en människas hjärta.
III Vänd om
Så, avslutningsvis, låt oss följa Jesu uppmaning och vända om, vända oss till honom.
Låt oss be för varandra, att vi inte tappar, ja överger, den första kärleken och övergår i dess
obarmhärtiga motsats. Att vi inte blir en hård miljö.
Låt oss be för vår församlingsledning, att de har öppna ögon och ett kärleksfullt hjärta när de
leder vår församling.
Och bed för mig som församlingsföreståndare att jag har ett mjukt hjärta fyllt av Andens ljus
och öron som hör vad Anden säger till församlingen.
För det är aldrig kört, all trösts Gud och barmhärtighetens Fader talar till oss genom brevet till
församlingen i Efesos. Och han talar om hopp och seger och ger oss fortsatt förtroende i
förvaltarskapet av att bära ut gudsordet och att vara Andens ljus i en mörk tid.
Så låt oss, vänner i Kristus, gå till församlingens Herre med ett öppet och törstande hjärta. Inte
komma med meriter utan med ett hjärta fyllt av törst efter den kärlek som endast han kan ge.
Och låt oss aldrig glömma att det är han som; fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi
uppståndelse från de döda, till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna och som väntar på er i
himlen.
1 Pet 1:3-4
4
Kjell Larsson
5