Kapitel 8 - Nord Stream

Kapitel 8
Nulägesbeskrivning
SWE
SWE
Innehåll
8
8.1
8.2
8.3
8.4
8.5
8.5.1
8.5.2
8.5.3
8.5.4
8.6
8.6.1
8.6.2
8.6.3
8.6.4
8.6.5
8.6.6
8.6.7
8.6.8
8.7
8.7.1
8.7.2
8.7.3
8.7.4
8.7.5
8.7.6
8.7.7
8.7.8
8.8
8.8.1
8.8.2
8.8.3
8.8.4
8.8.5
8.8.6
8.8.7
8.8.8
8.9
8.9.1
8.9.2
8.9.3
8.9.4
8.9.5
8.9.6
8.9.7
8.9.8
8.10
SWE
Miljömässig och socioekonomisk nulägesbeskrivning
Inledning
Kriterier för värde/känslighet
Geografiskt sammanhang
Ekoregioner, delbassänger och ekologiska delregioner
Den fysiska miljön – Översikt
Atmosfäriska förhållanden
Storskaliga oceanografiska mönster
Vattenmassan
Havsbottnen
Den biologiska miljön - Översikt
Ekosystemet i Östersjön
Plankton
Bentos
Fisk
Fåglar
Marina däggdjur
Invasiva arter
Naturskyddsområden
Ekologisk delregion I – Portovajabukten
Vattenmassan i ekologisk delregion I
Havsbottnen i ekologisk delregion I
Plankton i ekologisk delregion I
Bentos i ekologisk delregion I
Fiskar i ekologisk delregion I
Fåglar i ekologisk delregion I
Marina däggdjur i ekologisk delregion I
Naturskyddsområden i ekologisk delregion I
Ekologisk delregion II – Finska viken
Vattenmassan i ekologisk delregion II
Havsbotten i ekologisk delregion II
Plankton i ekologisk delregion II
Bentos i ekologisk delregion II
Fisk i ekologisk delregion II
Fåglar i ekologisk delregion II
Marina däggdjur i ekologisk delregion II
Naturskyddsområden i ekologisk delregion II
Ekologisk delregion III – djupvattenzoner med övervägande syrebrist på
havsbotten
Vattenmassan i ekologisk delregion III
Havsbotten på ekologisk delregion III
Plankton i ekologisk delregion III
Bentos i ekologisk delregion III
Fisk i ekologisk delregion III
Fåglar i ekologisk delregion III
Marina däggdjur i ekologisk delregion III
Naturskyddsområden i ekologisk delregion III
Ekologisk delregion IV – de södra sandbankarna
Sida
461
461
462
464
467
477
477
479
486
491
497
497
497
499
507
511
521
532
535
539
541
544
548
549
556
558
566
569
573
575
579
583
586
591
592
598
601
603
605
609
616
620
623
630
634
637
639
8.10.1
8.10.2
8.10.3
8.10.4
8.10.5
8.10.6
8.10.7
8.10.8
8.11
8.11.1
8.11.2
8.11.3
8.11.4
8.11.5
8.11.6
8.11.7
8.11.8
8.12
8.12.1
8.12.2
8.12.3
8.12.4
8.12.5
8.12.6
8.12.7
8.12.8
8.13
SWE
Vattenmassan i ekologisk delregion IV
Havsbotten i ekologisk delregion IV
Plankton i ekologisk delregion IV
Bentos i ekologisk delregion IV
Fisk i ekologisk delregion IV
Fåglar i ekologisk delregion IV
Marina däggdjur i ekologisk delregion IV
Naturskyddsområden i ekologisk delregion IV
Ekologisk delregion V – Greifswalder Bodden
Vattenmassan i ekologisk delregion V
Havsbotten i ekologisk delregion V
Plankton i ESR V
Bentos i ekologisk delregion V
Fisk i ekologisk delregion V
Fåglar i ekologisk delregion V
Marina däggdjur i ekologisk delregion V
Bevarandeområden i ekologisk delregion V
Social och socioekonomisk miljö
Fiske
Sjöfart och navigation
Turism och fritidsliv
Kulturarv
Offshoreindustri
Militär verksamhet
Kemiska och konventionella krigsmateriel
Övriga undersökta föremål
Referenser
641
646
651
652
655
660
668
671
674
674
678
682
685
691
695
701
704
706
707
734
743
755
775
786
791
814
815
461
8
Miljömässig och socioekonomisk nulägesbeskrivning
8.1
Inledning
I nulägesbeskrivningen beskrivs den biofysiska och mänskliga miljön i Östersjön med fokus på
de tidvattenpåverkade områden genom vilka den föreslagna sträckningen av de två
rörledningarna passerar. Man syftar till att identifiera rums- och tidsmässigt känsliga mottagare
som kan påverkas av anläggningen eller närvaron av två nästan parallella naturgasledningar till
havs samt därtill hörande aktiviteter. Innehållet i kapitlet baseras på följande huvudsakliga
källor:

Vetenskaplig litteratur

Publikationer av multilaterala organ och icke-statliga organisationer (t.ex. HELCOM, IUCN,
WWF)

Grå litteratur, inklusive tidigare MKB-rapporter

Samråd med nationella och internationella organ och experter

Marina undersökningar som beställts av Nord Stream och

Uppgifter och rapporter från nationella myndigheter
Den största delen av uppgifterna har hämtats från undersökningar som utförts direkt åt Nord
Stream med anledning av enskilda nationella miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) och
tillståndsansökningar, inklusive undersökningar av PeterGaz, Institut für Angewandte Ökologie
GmbH (IfAÖ) och DBL. Alla uppgifter från de ursprungliga undersökningarna är inte direkt
relevanta för den aktuella föredragna sträckningen, eftersom den har utvecklats sedan
undersökningsprogrammet utarbetades. När det har bedömts som nödvändigt har separata
undersökningar beställts för alla alternativa sträckningar som inledningsvis föreslogs.
Undersökningarnas täckningsbredd innebär att tillräckliga uppgifter om huvudmottagarna är
tillgängliga för att möjliggöra en robust bedömning av potentiella miljöeffekter. Vid
sammanställningen av informationen för denna rapport har ett försök gjorts att vara omfattande
utan att behöva upprepa den detaljerade information som ingår i enskilda
undersökningsrapporter och nationella MKB-dokument. Läsaren uppmanas att notera att
omfattningen varierar från undersökning till undersökning och hänvisas till originaldokumenten
för metodbeskrivningar, undersökningarnas syften, den period som omfattas och eventuella
bakomliggande antaganden.
Ytterligare uppgifter har inhämtats från Helsingforskommissionen (HELCOM) och International
Council for the Exploration of the Sea (ICES) databaser samt från finska
SWE
462
Havsforskningsinstitutet (FIMR), Institut für Ostseeforschung Warnemünde (IOW), svenska
SMHI, Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och finska Geologiska forskningscentralen
(GTK).
Syftet med det här kapitlet är att beskriva miljön runt omkring den korridor där de båda
rörledningarna kommer att dras och det fokuserar på de områden och aspekter av miljön som
kan komma att påverka eller påverkas av anläggningen, perioden före eller under idrifttagandet,
driften eller avvecklingen av rörledningarna. Därför täcker nulägesbeskrivningen av
miljöförhållandena inte hela Östersjön. Kustområdena i Estland, Litauen, Lettland, Polen och de
kustnära områdena i östra Sverige har till stor del uteslutits, utom i fall då relevanta förhållanden
kan överlappa varandra, t.ex. en sjöfågels utbredning.
Referenser finns på ett antal ställen i kapitlet till den tematiska karta som framställts av Nord
Stream som en del av projektets miljöstudier och som ska ses som en integrerad del av denna
rapport.
Värde/känslighet anges för varje recipient och mottagare inom detta kapitel baserat på
miljöuppgifterna i nulägesbeskrivningen som presenteras (se avsnitt 8.2). Dessa värden förs in i
kapitel 9 för att bedömningen av känslighet för förändringar (påverkan) ska kunna göras. Rutor
som visar värde-/känslighetsmatriser för varje recipient och mottagare ingår efter varje
grundbeskrivning, och varje årstidsvariation blir belyst. I rutorna 8.1 samt 8.3–8.42 presenteras
känsligheten för recipienter och mottagare i de fysiska och biologiska miljöerna och i rutorna
8.43–8.48 presenteras känsligheten för recipienter och mottagare i den socioekonomiska miljön.
Matriserna stöds av kommentarer till de tilldelade värdena/känsligheten, där alla
årstidsvariationer förklaras.
8.2
Kriterier för värde/känslighet
Det är nödvändigt att lägga någon form av värde (lågt, medelhögt och högt) på en recipient eller
mottagare som potentiellt kan påverkas av projektaktiviteter. Ett sådant värde kan i viss mån
betraktas som subjektivt. Expertbedömningar och samråd med intressenter säkerställer dock en
skälig grad av samförstånd om en recipient eller mottagares inneboende värde. Tilldelningen av
ett värde till en recipient/mottagare möjliggör en bedömning av recipientens/mottagarens
känslighet för förändringar (påverkan) Olika kriterier används för att fastställa värde/känslighet,
inklusive bland annat motstånd mot förändringar, anpassningsförmåga, sällsynthet, mångfald,
värde för andra recipienter/mottagare, naturlighet, ömtålighet och huruvida en
recipient/mottagare faktiskt är närvarande under en projektaktivitet. Dessa avgörande kriterier
beskrivs i Tabell 8.1, Tabell 8.2 och Tabell 8.3.
SWE
463
Tabell 8.1
Kriterier för värde/känslighet - fysisk miljö
Värde/känslighet
Beskrivning
Låg
En recipient/mottagare som inte är viktig för ekosystemets vidare
funktioner/tjänster, eller en som är viktig men motstår förändringar (i samband
med projektaktiviteter) och naturligt och snabbt kommer att återgå till status
före påverkan när aktiviteterna upphör.
En recipient/mottagare som är viktig för ekosystemets vidare
funktioner/tjänster. Den kanske inte motstår förändringar, men kan aktivt
återställas till status före påverkan, eller återgå naturligt med tiden.
En recipient/mottagare som är avgörande för ekosystemets
funktioner/tjänster, inte motstår förändringar och som inte kan återställas till
status före påverkan.
Medelhög
Hög
Tabell 8.2
Kriterier för värde/känslighet - biologisk miljö
Värde/känslighet
Beskrivning
Låg
En art (eller livsmiljö) som inte är skyddad eller angiven. Den är vanlig eller
vanligt förekommande, den är inte kritisk för andra ekosystemfunktioner (t.ex.
som byte för andra arter eller som rovdjur som fångar potentiella skadedjur)
och den utför inga viktiga tjänster för ekosystemet (t.ex. kuststabilisering).
En art (eller livsmiljö) som inte är skyddad eller angiven, som är vanlig globalt
men sällsynt i Östersjön, som är viktig för ekosystemets funktioner/tjänster
och som är under hot eller vars population är på nedgång.
En art (eller livsmiljö) som är specifikt skyddad enligt EU:s/Östersjöstaternas
lagstiftning och/eller internationella konventioner (t.ex. CITES), som är
angiven som sällsynt, hotad eller äventyrad enligt IUCN, och är kritisk för
ekosystemets funktioner/tjänster.
Medelhög
Hög
Tabell 8.3
Värde/känslighet
Beskrivning
Låg
De berörda socioekonomiska tillgångarna betraktas inte som betydelsefulla
när det gäller deras recipienter, ekonomiska, kulturella eller sociala värde.
De berörda socioekonomiska tillgångarna är inte betydelsefulla i
projektområdets övergripande sammanhang men de är lokalt betydelsefulla
för tillgångsunderlag, försörjning osv.
De berörda socioekonomiska tillgångarna är specifikt skyddade av nationell
eller internationell politik eller lagstiftning och betydelsefulla för
tillgångsunderlaget eller försörjningen i projektområdet på regional eller
nationell nivå.
Medelhög
Hög
SWE
Kriterier för värde/känslighet - social/socioekonomisk miljö
464
Kriterierna tillämpas med en viss försiktighet på så sätt att årstidsvariationer och arters
livscykelstadier (i den biologiska miljön) beaktas. Vissa fågelarter kan exempelvis betraktas som
mer sårbara under häckningsperioden, medan det för andra arter gäller under passage och
flyttning, eller särskilt ruggningsperioder. Bedömningen av en livsmiljös värde/känslighet är en
kombination av de variabler som gäller för både den fysiska och den biologiska miljön.
8.3
Geografiskt sammanhang
Östersjön ligger mellan 53° till 66° N och 20° till 26° Ö. Det är ett av de största bräckvattenhaven
i världen, omfattar ett marint område på över 415 000 kvadratkilometer och har sitt utlopp i
Kattegatt (därifrån till Nordsjön) genom Öresund, Stora och Lilla Bält. Denna begränsade
förbindelse med världshaven innebär att omsättningstiden för vattnet i Östersjön kan vara så
lång som 30 år.
Östersjöbassängen är varierande vad gäller geomorfologi, och består nästan helt av slutna vikar
(som Bottenviken), komplexa kustsystem med ett otal skärgårdar, grunda bankar och
omfattande djup.
I de kustnära vattnen nära den ryska landföringen består bottnen till stor del av
mjukbottensediment, i huvudsak gyttja (se karta GE-2). Djupen uppgår som mest till 60 meter i
de ryska vattnen och ungefär 100 meter i Finska viken. Hårda bottensubstrat, bland annat
bestående av hård lera förekommer i de inre och de centrala delarna av Finska viken och mjuka
bottensubstrat dominerar längs ledningarnas sträckning härifrån till Gotland. Så snart
ledningarna kommer in i egentliga Östersjön ökar vattendjupet snabbt och når upp till 210
meter. Hård glacial lera förekommer på Gotlandsbäckenets västra sluttningar. Sand överväger i
grunda områden kring Norra och Södra Midsjöbankarna. Sedimenten i Bornholmsbäckenet
består huvudsakligen av gyttja under det att ledningarnas sträckning söder om Aldergrund
kommer att passera genom ett område bestående av hård lera. Djupet minskar när ledningarna
lämnar danska vatten och passerar genom Greifswalder Bodden till landföringen vid Lubmin i
Tyskland och härifrån består bottnen till större delen av sand. Djupprofilerna för ledningarna
genom Östersjön från Ryssland till Tyskland visas i Figur 4.3 och Figur 4.4 i
projektbeskrivningskapitlet.
Östersjöns medeldjup är ungefär 56 meter och den totala volymen är ungefär 20 900 km3(1). De
djupaste delarna, upp till 459 meter, återfinns i Landsortsdjupet. Tabell 8.4 visar djupet i de
olika djupbassängerna i Östersjön.
(1)
Jacobsen, F. (1991) The Bornholm Basin – Estuarine Dynamics (ed: Technical University of Denmark), Lyngby,
Danmark.
SWE
465
Tabell 8.4
Batymetriska
Östersjön(1)
Region
Egentliga
Östersjön
Rigabukten
Finska viken
Bottenhavet
Östersjön
nyckelparametrar
Område
(bassäng/djup)
Arkonabassängen
Bornholmsbassängen
Gdanskbassängen
Gotlandsdjupet
Västra Gotlandshavet
Fårödjupet
Landsortsdjupet
Norra centralbassängen
Rigabukten
Finska viken
Skärgårdshavet
Ålands hav
*
(exkl. övergångsområde)
för
områden
och
djupbassänger
Största djup
(m)
Volym (km3)
Medeldjup (m)
55
106
116
249
205
205
459
219
40
300
459
430
1780
1460
3470
1640
1270
780
2090
410
1100
170
410
20900
23
46
57
81
61
i
72
23
37
19
75
56
Kattegat och Bälthavet utgör övergångsområde mellan Östersjön och Nordsjön och betraktas inte som en del
av Östersjön
Det grunda området i Bornholmssundet, som skiljer Arkonabassängen från
Bornholmsbassängen, har ett maxdjup på 45 meter. Stolpekanaltröskeln, som skiljer
Bornholmsbassängen från Gotlandsdjupet, når djup på omkring 60 m(2).
Bälthavet, dvs. Lilla Bält, Stora Bält och Öresund, bildar det smala och grunda
övergångsområdet mellan Nordsjön och Östersjön. Darsströskeln och Drogdentröskeln utgör de
grundaste delarna av Bält- och Öresundflödena, med normaldjup på 17–18 meter respektive 7–
8 meter. Östersjön är indelad i ett flertal bassänger eller djup, som skiljs åt av grunda områden
eller trösklar. Bassängernas omfattning framgår av Figur 8.1(3).
(1)
Jacobsen, F. 1991.The Bornholm Basin – Estuarine Dynamics, (Ed: Technical University of Denmark). Lyngby.
Denmark.
(2)
Pedersen, F. B. and Møller, J. S. (1981) Diversion of the River Neva – How it will influence the Baltic Sea, the
Belts and Kattegat, Nordic Hydrology, Vol. 12.
(3)
SWE
Se karta BA-5 för en större version.
466
Figur 8.1
Översikt över batymetrin i Östersjön
SWE
467
Nord Streams rörledningssystem omfattar en korridor som är cirka 1 220 km lång och sträcker
sig från Finska viken i nordost till Greifswalder Bodden i sydväst. För den här
nulägesbeskrivningen förutsätts ingen viss bredd för projektets omfattning. För vissa mottagare
(t.ex. bottenfauna) är det lämpligt att fokusera på den omedelbara närheten till rörledningarna:
man har valt en korridorbredd på 2 km eftersom effekterna av sedimentspridning är begränsade
till detta avstånd. För mottagare som rör sig över större områden (som fiskar, fåglar och marina
däggdjur) och som påverkas av buller har man bedömt att ett större avstånd på 50 km är
lämpligt för att säkerställa att de hörbara effekterna på all känslig fauna beaktas.
8.4
Ekoregioner, delbassänger och ekologiska delregioner
Ekoregionerna definieras enligt följande:
"Områden med relativt homogen sammansättning av arter, som tydligt särskiljer sig från
angränsande system. Artsammansättningen bestäms troligen utifrån övervikten av ett mindre
antal ekosystem och/eller en distinkt serie oceanografiska eller topografiska aspekter. De
dominerande biogeografiska krafterna som definierar ekoregionerna varierar från plats till plats,
men
kan
innefatta
isolering,
uppvällning,
näringstillförsel,
sötvattensflöde,
temperaturförhållanden, isförhållanden, exponering, sediment, strömmar och batymetrisk eller
kustnära komplexitet"(1).
I ekologiska termer är dessa starkt sammanhängande enheter som är tillräckligt stora att
omfatta ekologiska eller livscykelprocesser för flertalet stationära arter. Därför betraktas
Östersjön i sin helhet som en global marin ekoregion.
För att underlätta förvaltningen av Östersjön har HELCOM delat in Östersjön i ett antal
delbassänger baserat på vattenutbyteskriterier (se Figur 8.2). De föreslagna Nord Streamledningarna passerar genom fyra av dessa, nämligen Finska viken och norra egentliga
Östersjön, östra Gotlandsbäckenet och södra egentliga Östersjön.
(1)
Spalding,M.D, Fox H.E, Allen G.R, Davidson N, Ferdaña Z.A, Finlayson M, Halpern B.S, Jorge M.A, Lombana A,
Lourie S.A, Martin K.D, Mcmanus E, Molnar J, Recchia C.A, and Robertson, J (2007) Marine Ecoregions of the
World: A Bioregionalization of Coastal and Shelf Areas Bioscience 57(7) 573-583
SWE
468
Bottenhavet
Finska viken
Norra egentliga
Östersjön
Västra
Gotlandbassängen
Östra
Gotlandbassängen
Kattegatt
Bält
Figur 8.2
Rigabukten
Arkonabassängen
Bornholmsbassängen
Delbassänger i Östersjön
För att avspegla den ekologiska mångfalden och de miljömässiga kännetecknen längs Nord
Streams rörledningars sträckning på mer specifik nivå fick IfAÖ (Institut für Angewandte
Ökologie GmbH) i uppdrag av Nord Stream att utveckla en klassificering av ekologiska
delregioner (ESR) i Östersjön. Den baseras på tre huvudsakliga kriterier: salthalt, löst syre och
substrattyp. Det är de faktorer som främst påverkar flora och fauna i Östersjön.
SWE
469
Figur 8.3
Faktorer som påverkar ekologin(1)
Baserat på dessa faktorer har av Nord Streams miljöbedömningsteam fem huvudsakliga
ekologiska delregioner definierats längs rörledningarnas sträckning. Samtidigt som de omfattar
en viss mån av heterogenitet mellan livsmiljöer utgör varje ekologisk delregion en
sammanhängande ekologisk enhet med ett eller flera karakteristiska särdrag. Övergången från
en ekologisk delregion till en annan (dvs. från en kilometerpunkt (KP) till en annan) är inte skarp
eftersom de viktigaste parametrar som definierar de ekologiska delregionerna är kontinuerliga
variabler.
De fem ekologiska delregionernas geografiska utbredning beskrivs i Figur 8.4 och de viktigaste
kännetecknen för varje ekologisk delregion presenteras i Figur 8.5 till Figur 8.9.
Det är viktigt att komma ihåg att en indelning av rörsträckningen i de fem ekologiska
delregionerna är ett koncept som görs enbart för att karakterisera de grundläggande
miljöförhållandena och för att bedöma de dominerande konsekvenserna som förväntas längs
Nord Stream-projektets rörsträckning. De fem ekologiska delregionerna är ingen officiell
klassificering eller har något erkännande utanför denna beskrivning. Rörledningarnas sträckning
korsar olika delar av Östersjön som har en distinkt biologisk geografi. Klassificeringsschemat på
grundval av ekologiska delregioner som har tillämpats för denna rapport tillåter en detaljerad
(1)
SWE
Institut für Angewandte Ökologie GmbH (IfAÖ).
470
analys av effekterna på de viktiga ekosystemkomponenter som presenteras i olika delar av
rörledningarnas sträckning. Det är viktigt att förstå att klassificeringsschemat är en nödvändig
kompromiss mellan å ena sidan behovet av en kortfattad men tillräckligt detaljerad
grundbeskrivning och å andra sidan den typiska omfattningen av miljökonsekvenser som kan
uppstå längs sträckningen. Alternativa klassificeringar kan antas, men de kommer sannolikt inte
att leda till en annorlunda värdering av konsekvenserna på ekosystem-/populationsnivå. En viss
plats med en angiven ekologisk delregion kanske inte uppvisar alla allmänna kännetecken som
beskrivs för den ekologiska delregion som den ligger i. Trots detta underlättar delregionstrategin
identifieringen av vilka riskreducerande åtgärder som effektivast kan tillämpas vid olika platser
längs rörsträckningen.
SWE
471
Ekologiska delregioner (ESR)
ESR I
ESR II
ESR III
ESR IV
ERS V
Figur 8.4
(1)
SWE
Portovajabukten
Finska viken
Egentliga
Östersjön
De södra
sandbankarna
Greifswalder
Bodden
Salthalt på
botten
Löst syre
Djup
Substrattyp
0–3 psu
Tillräckligt för
biologisk aktivitet
Grunt vatten
Mindre
exponerade
bottnar
Grunt till
djupt vatten
Blandade bottnar
Djupt vatten
Gyttja
3–9 psu
9–16 psu
7–16 psu
8–18 psu
Variabla
förutsättningar
för
syreutveckling
Övervägande
syrebrist
Tillräckligt för
biologisk aktivitet
Tillräckligt för
biologisk aktivitet
Grunt vatten
Grunt vatten
Exponerad
mineralbotten
Mindre
exponerad
botten
Ekologiska delregioner som utgör basen för denna utvärdering(1)
Se karta ER-02 för en större version.
472
Ekologisk delregion I: Portovajabukten
Fysiska egenskaper:
Salthalt på botten: 0–3 psu
Löst syre: Tillräckligt för biologisk
aktivitet (>30 %)
Substrattyp: Mindre exponerad
botten,
finkornig sand med varierande
gyttjeinnehåll
Djup: Grunt vatten
Kilometerpunkter:
0–22,1
Huvudsakliga ekologiska aspekter:
Makrofyter och makroalger: Bland de dominerande makrofyterna finns vassbottnar längs
kusten, nate och kransalger (Chara and Nitella) i skyddade vikar, och gröna filamenterande
alger (Cladophora glomerata) på hårda ytor.
Makrozoobentos: Den dominerande makrozoobentosen på mjuka substrat omfattar
fåborstmask, fjädermygglarver, skaldjur (Macoma balthica) och märlkräftorna Pontoporeia
samt den stora skorven (Saduria entomon).
Fiskar: De vanligaste arterna är sötvattensarter som mört (Rutilus rutilus), braxen (Abramis
brama) och abborre (Perca fluviatilis). Havsfiskar återfinns främst i de mer salthaltiga
regionerna.
Fåglar: Portovajabukten är en viktig häcknings- och matplats för vadare och sjöfågel och
försörjer ett i internationellt perspektiv stort antal flyttfåglar.
Marina däggdjur: Antalet gråsälar (Halichoerus grypus) har ökat medan antalet vikare
(Phoca hispida) har minskat beroende på minskat istäcke.
Figur 8.5
SWE
Viktiga kännetecken hos ekologisk delregion I
473
Ekologisk delregion II: Finska viken
Fysiska egenskaper:
Salthalt på botten: 3–9 psu
Löst syre: Variabla förutsättningar för
syreutveckling
Substrattyp: Blandade substrattyper
som varierar från fint sediment till
berggrund och exponerad glacial
morän
Djup:
Grunt till djupt vatten
Kilometerpunkter:
22,1–318,4
Huvudsakliga ekologiska aspekter:
Makrofyter och makroalger: Gröna trådformiga alger och blåstång (Fucus vesiculosus).
Vassbottnar och natebestånd i skyddade vikar
Makrozoobentos: Mjuklevande bentiska bestånd av till stor del opportunistiska arter av
havsborstmaskar, östersjömussla (Macoma balthica), märlkräfta (Pontoporeia affinis) och
skorv (Saduria entomon). Makrozoobentos saknas på de ställen där anoxiska förutsättningar
råder.
Fiskar: Domineras av sötvattensarter i områden nära kusten och strömming på öppet vatten.
Fåglar: Viktig uppehållsplats för flyttfåglar och viktig för häckande fåglar som tärna, ejder och
skärfläcka.
Marina däggdjur: Kolonier av gråsäl (Halichoerus grypus) och vikare (Phoca hispida).
Figur 8.6
SWE
Viktiga kännetecken hos ekologisk delregion II
474
Ekologisk delregion III: Egentliga Östersjön
Fysiska egenskaper:
Salthalt på botten: 9–16 psu
Löst syre: Övervägande syrebrist
(<30%)
Substrattyp: Gyttja
Djup: Djupvatten
Kilometerpunkter:
318,4–745,9
945,0–1046,4
1057,4–1070,8
Huvudsakliga ekologiska aspekter:
Makrofyter: Ingen signifikant förekomst av makrofyter på grund av avsaknad av ljus.
Makrozoobentos: Ingen signifikant förekomst av makrozoobentos på grund av avsaknad av
syre. Sporadiska bestånd av makrozoobentos efter inflöde av syrerika vatten från Nordsjön.
Fiskar: Fiskbestånden är i allmänhet pelagiska, skarpsill (Sprattus sprattus) dominerar.
Fåglar: Gotlandsbäckenet och Bornholmsbassängen utgör viktiga livsmiljöer för sillgrissla
(Uria aalge) och tordmule (Alca torda), vilka livnär sig på den ymnigt förekommande
skarpsillen. Viktiga häckningsplatser för alkor finns i norra delen av Bornholm.
Marina däggdjur: Tumlare (Phocoena phocoena) och säl är vanliga i området.
Figur 8.7
SWE
Viktiga kännetecken hos ekologisk delregion III
475
Ekologisk delregion IV: De södra sandbankarna
Fysiska egenskaper:
Salthalt på botten: 7–16 psu
Löst syre: Tillräckligt för biologisk
aktivitet (>30%)
Substrattyp: Exponerad
mineralbotten
Djup: Grunt vatten
Kilometerpunkter:
745,9–945,0
1046,4–1057,4
1070,8–1198,1
Huvudsakliga ekologiska aspekter:
Makrofyter: De dominerande makrofyterna innefattar brunalgerna (Sphacelaria arctica, S.
plumigera), rödalgerna (Ceramium teniucorne, Furcellaria lumbricalis, Polysiphonia fucoides
och Rhodomela confervoides). Mellan Adlergrund och Pommerska bukten begränsar ljuset
tillväxten av makrofyter. Vegetationen på närbelägna Adlergrund inkluderar sjögräs som
blåstång (Fucus vesicolosus) och Halosiphon tomentosus.
Makrozoobentos: Makrozoobentosarterna innefattar påväxande organismer som mossdjuret
(Electra crustulenta) och märlkräftan Gammarus, skorven (Jaera albifrons, Idotea sp.) och
hydroiden (Gonothyraea loveni). östersjömussla (Macoma balthica), musslor (Mya arenaria)
och havsborstmaskar (Pygospio elegans och Bylgides sarsi) återfinns på sandiga
havsbottnar. I de djupare zonerna är den stora skorven Saduria entomon en viktig art. I
närbelägna Adlergrund och utanför Rügens ostkust finns 45 olika arter i faunan. Den
dominerande arten är blåmussla (Mytilus edulis) som omfattar mer än hälften av individerna i
beståndet. P.elegans, tusensnäckor (Hydrobia ulvae) och musslor är också viktiga.
Fiskar: Torsk (Gadus morhua), skrubbskädda (Platichthys flesus), smörbultfiskar
(Pomatoschistus minutus), lax (Salmo salar) och piggvar (Psetta maxima) hör till fiskarna
vilka livnär sig på ymnigt förekommande bentos.
Fåglar: Adlergrund och Pommerska bukten är bland de viktigaste övervintringsplatserna för
fåglar i Östersjön, som besöks av över en miljon fåglar. Det större området är även viktigt för
änder.
Marina däggdjur: Gråsäl hittar föda i området och tumlare återfinns året om i Pommerska
bukten.
Figur 8.8
SWE
Viktiga kännetecken hos ekologisk delregion IV
476
Ekologisk delregion V: Greifswalder Bodden
Fysiska egenskaper:
Salthalt på botten: 8–18 psu
Löst syre: Tillräckligt för biologisk
aktivitet (>30%)
Substrattyp: Mindre exponerad
botten
Djup: Grunt vatten
Kilometerpunkter:
1198.1–1222.7
Huvudsakliga ekologiska aspekter:
Makrofyter: Mer än 40 arter av makrofyter har identifierats, inklusive grönalger (Cladophora,
Enteromorpha), rödalger (Ceramium) och kransalger (Characea) på hård botten i söder,
medan man i de dyiga vikarna funnit stora populationer av vattenväxter (Potamogeton,
Zannichellia, Ruppia) som utgör mat åt bottenätande fåglar, leksubstrat för fiskar och livsmiljö
för ett antal bentiska ryggradslösa djurarter (skorvar, märlkräftor, mollusker)
Makrozoobentos: Fler än 100 makrozoobentosarter har identifierats i den sandiga
havsbottnen.
Fiskar: Strömming (Clupea harengus), gädda (Esox lucius), abborre (Perca fluviatilis) och
smörbult lägger sin rom i områden med hög makrofyttäckning. Ålar (Anguilla anguilla) lever
också i området.
Fåglar: Greifswalder Bodden är ett av de viktigaste övervintringsområdena i Östersjön.
Marina däggdjur: Grupper av knubbsäl, gråsäl och tumlare finns i Greifswalder Bodden.
Figur 8.9
Viktiga kännetecken hos ekologisk delregion V
För att på ett sammanhängande och systematiskt sätt kunna beskriva de grundläggande
miljöaspekter som är relevanta för rörledningssträckningen inleds detta kapitel med en
beskrivning av de storskaliga oceanografiska mönstren och de gemensamma miljöaspekterna
längs ledningssträckningen (avsnitt 8.5 respektive avsnitt 8.6), följt av en mer detaljerad analys
av data som är tillgängliga för var och en av de fem ekologiska delregionerna i tur och ordning
(avsnitt 8.7 till 8.13). Kapitlet avslutas med en översikt över den mänskliga miljön som är av
relevans för Nord Streams projekt (avsnitt 8.12).
SWE
477
8.5
Den fysiska miljön – Översikt
8.5.1
Atmosfäriska förhållanden
Vind
Östersjön ligger i det atmosfäriska cirkulationssystemet på norra halvklotet där luftflödet från
väster råder. Vädret i Östersjöområdet styrs av lågtryckssystem runt Island och
högtryckssystem över Azorerna, tillsammans med lågtryckssystem på sommaren och
högtryckssystem på vintern över Ryssland. Dessa system styr lufttrycket vid markytan, vilket
leder till en distinkt årlig luftflödescykel(1).
Under den kalla årstiden (september till februari) intensifieras luftflödena från sydväst, särskilt i
januari och februari, på grund av de ökande tryckgradienter som orsakas av lågtryckssystemet
på Island och högtryckssystemen på Azorerna och i Ryssland.
Under den varma årstiden (mars till augusti) minskar luftflödets intensitet i mars och april, när
högtryckssystemet över Azorerna börjar sträcka sig in i Mellaneuropa. Det orsakar en svag
rotation medurs av den genomsnittliga vindriktningen, vilken gör att luften flödar från väster i de
norra delarna av Östersjön och från nordväst i de södra delarna. Den svagaste genomsnittliga
tryckgradienten uppträder i maj. I juni och juli går det genomsnittliga luftflödet från nordväst till
väst.
Nederbörd
Nederbörden i Östersjöbassängen uppvisar en distinkt genomsnittlig årlig cykel med stora
regionala variationer.
Under åren 1981–1998 varierade den genomsnittliga månatliga nederbörden för hela
Östersjöområdet mellan omkring 30 mm under vintern/vårvintern och omkring 80 mm under
sommaren. För hela upptagningsområdet var den genomsnittliga årliga nederbörden lägre i
Bottenviken och Egentliga Östersjön (omkring 600 m) jämfört med resterande områden (ca 680
mm)(2).
I Östersjön ökade nederbörden generellt under perioden 1976–2000 jämfört med perioden
1951–1975. De största ökningarna skedde i Sverige och längs de östra Östersjökusterna,
medan södra Polen i genomsnitt fick något mindre nederbörd.
(1)
Helsingforskommissionen. Climate Change in the Baltic Sea Area - HELCOM Thematic Assessment in 2007,
Baltic Sea Environment Proceedings No. 11. 2007
http://www.helcom.fi/stc/files/Publications/Proceedings/bsep111.pdf (uppgifterna inhämtades 7 juni 2008).
(2)
Helsingforskommissionen. Baltic Marine Environment Protection Commission. 2002. Environment of the Baltic
Sea Area 1994-1998. Helsinki. Baltic Sea Environment Proceedings No. 82 B.
SWE
478
Luftkvalitet
Östersjön är ett av de mest intensivt trafikerade sjöfartsområdena i världen. Under de första 12
månaderna efter att det automatiska identifieringssystemet (AIS) infördes för registrering av
fartygstrafik i Östersjön den 1 juli 2005 färdades cirka 51 600 fartyg in i eller ut ur Östersjön via
Skagen, cirka 51 000 fartyg passerade Gotland och mer än 37 000 fartyg färdades in i eller
lämnade Finska viken(1). Utsläpp av svaveloxider (SOx) från fartygstrafiken, på grund av
förbränning av marina bränslen med högt svavelinnehåll, bidrar till luftföroreningar i form av
svaveldioxid och partiklar. Utsläppen skadar miljön genom försurning, liksom människors hälsa,
särskilt runt kustområden och hamnar.
Utsläpp av kväveoxid (NOx) från fartygstrafik orsakar, precis som utsläpp av SOx, sura nedfall
som kan vara skadliga för den naturliga miljön och även bidra till övergödning. Enligt färska
bedömningar uppgår de totala utsläppen av NOx från fartyg i Östersjön till mer än 370 kton NOx
per år(2). Fartygstrafiken bidrar dessutom till utsläppen av växthusgaser (främst CO2)och flyktiga
organiska föreningar (VOC), som främst genereras under lastning av tankfartyg i hamnar.
Landbaserad energiproduktion och vägtransport är andra viktiga källor till utsläpp av SOx, NOx
och partiklar i Östersjöområdet. Jordbruket är den viktigaste bidragande faktorn till det totala
luftburna kvävet, och står för 43 % av de totala utsläppen av kväve i luften(3).
Årstidsmönstret av nederbörd och luftflöde i regionen, med intensiva vindar från sydväst under
hela den kalla årstiden, transporterar snabbt luftföroreningar som släpps ut till havs mot den
östra delen av Östersjön. Nederbörd faller främst i kustområdena och de kustnära områdena,
och avsätter föroreningar i den marina miljön och landmiljön i dessa områden.
Under våren och sommaren är vindarna mindre intensiva, och transporten av föroreningar med
vinden går därför långsammare. Regnet är dock mer intensivt, särskilt i de sydöstra och östra
hörnen av området, som sannolikt kommer att ta emot en stor del av föroreningsbelastningen på
grund av den rådande vindriktningen (västlig och nordvästlig) under denna period.
Vid denna bedömning är det nödvändigt att ange känsligheten för var och en av de berörda
mottagarna. Känsligheten kan variera från en ekologisk delregion till nästa. Atmosfärens
känslighet varierar bara lite över Östersjön. En motivering för känslighetsvärdet för atmosfären
presenteras i Ruta 8.1.
(1)
Helsingforskommissionen. (2006) Pressmeddelande från den 3 augusti 2006 om statistik om fartygstrafik.
http://www.helcom.fi/press_office/news_helcom/en_GB/Ship_traffic_stat/ (uppgifterna inhämtades 3 juni 2007).
(2)
Helsingforskommissionen.
Emissions
from
Ships.
http://www.helcom.fi/shipping/emissions/en_GB/emisions
(uppgifterna inhämtades 30 september 2008).
(3)
Helsingforskommissionen. (2005) Airborne nitrogen loads to the Baltic Sea. Baltic Marine Environment Protection
Commission.
SWE
479
Ruta 8.1
Värde/känslighet för atmosfären
Atmosfären förändras ständigt på grund av klimatprocesser (t.ex. vindar, temperatur),
utbytesprocesser i gränssnittet mellan vatten och atmosfär, mönster för markanvändning och
påverkan från landbaserade aktiviteter. Förändringar av atmosfären på grund av eventuella
projektaktiviteter skulle vara kortlivade och mycket lokala. Det kan ifrågasättas om någon
förändring verkligen kan upptäckas med tanke på de naturliga variationerna i atmosfärens
kvalitet. Det är känt att surt regn har påverkat atmosfären i Östersjöområdet tidigare, men
förhållandena förbättrades efter att skyddsåtgärder hade vidtagits. Det tog mycket längre tid
för ekosystemen i vattnet att återhämta sig. Atmosfären är viktig för att erbjuda livsutrymme
och hälsa till det vidare ekosystemet, men ingen av tjänsterna äventyras av
projektaktiviteterna. Därför har atmosfären fått ett lågt känslighetsvärde.
8.5.2
Storskaliga oceanografiska mönster
Tidvatten
Den teoretiska genomsnittliga havsnivån i Östersjön liknar genomsnittet från långsiktiga
tidvattensmätningar som har genomförts i Świnoujście i Polen. Det finns praktiskt taget inga
tidvattenskillnader i egentliga Östersjön. En tidvattenskillnad på ungefär 0,3 meter i Kattegatt blir
0 meter längre österut i egentliga Östersjön. Det finns dock en distinkt skillnad på högsta och
lägsta vattennivån på årsbasis med ett medelintervall på cirka 11,4 cm vid Travemünde i
Tyskland och 13,9 cm vid Świnoujście i Polen. Det är ett resultat av meteorologisk påverkan där
maxvärdet i intervallet brukar inträffa i slutet av sommaren under den regniga perioden i augusti.
Dessutom skiftar havsnivån till följd av vinden, s.k ”wind set up”(1). När det blåser västliga vindar
kan havsnivån variera en halv meter från kusten i den tyska delstaten Schleswig-Holstein till
Klaipeda vid Litauens kust. Förhållandena är de motsatta vid östlig vind.
Strömmar
Den permanenta cirkulationen i Östersjön är svag, utom inom övergångsområdet i Bälthavet.
Cirkulationen styrs av påverkan från flodutlopp, överskott på smältvatten samt av
vindförhållanden.
Överskott på sötvatten till Östersjön ger ett nettoutflöde genom de danska sunden. Sötvattnet
flyter ur Östersjön vid eller nära havsytan(2). Tillrinningen från land varierar beroende på årstid
och issmältning. Tillrinning från land observeras främst i anslutning till flod- och åmynningar.
(1)
“Wind set up” innebär att vattennivåerna tenderar att öka I lä och minska Iovart när vinden blåser över en
vattenyta.
(2)
Jacobsen, F. (1991) The Bornholm Basin – Estuarine Dynamics, (Ed: Technical University of Denmark), Lyngby,
Danmark.
SWE
480
Den direkta påverkan av ytvattentillrinningen för Nord Streams projekt observeras därför
huvudsakligen vid landföringsområdena, dvs. Portovajabukten i Ryssland och Greifswalder
Bodden i Tyskland.
Det finns en betydande korrelation mellan vind- och ytvattenshastighet. Generellt sett är
ytströmmen svag, med hastigheter på upp till ett par cm per sekund. Vinddrivna strömmar med
högre hastighet förekommer dock i de övre skikten. I djupare skikt uppstår småskaliga
virvelströmmar på grund av batymetriska variationer(1).
Cirkulationsmönstret i Finska viken är komplicerat, med mellanskaliga strömvirvlar och en
cyklonisk medelcirkulation. Inflödet till Finska viken sker huvudsakligen nära de finska och
estniska kusterna, med ett kompenserande utflöde i den norra delen av den öppna viken. De
normala medelströmshastigheterna i de översta skikten (< 7,5 meter) ligger mellan 5 och 10 cm
s-1, med de högsta hastigheterna relaterade till in- och utflödesmönstret(2).
Strömmarna i Arkonabassängen påverkas av den storskaliga cirkulation som uppkommer när
kompakta bottenströmmar kommer in över trösklarna. Volymen på det inträngande saltvattnet
ökar till följd av inträngning under det nedåtriktade flödet genom Arkonabäckenet,
Bornholmsgattet och Bornholmsbäckenet. Den kompakta bottenströmmen kan nå hastigheter
på upp till 30 cm/s-1(3).
Vågor
Vågorna i Östersjön är vanligtvis korta och oregelbundna. Det finska Havsforskningsinstitutet
(FIMR) har sedan 1970-talet registrerat vågorna i de norra och mellersta delarna av Östersjön.
Relativt höga vågor är vanligt förekommande i Östersjön.
Det hårdaste vågklimatet i Östersjön finns i de norra delarna av egentliga Östersjön. Under en
storm i december 2004 uppgick våghöjden i den norra delen av egentliga Östersjön till 7,7 meter
och de högsta enskilda vågtopparna uppgick till 14 meter. Dessförinnan hade våghöjder av den
kalibern endast uppmätts en gång i Östersjön av SMHI, i januari 1984 vid Almagrundet nära den
svenska kusten(4).
Ost- och västliga vindar svarar till stor del för de vågor som genereras i Finska viken. De högsta
vågorna som registrerats i detta område är på 5,2 meter. Den högsta enskilda vågtoppen nådde
(1)
Møller, J. S. and Hansen, I. S. (1994) Hydrographic processes and changes in the Baltic Sea, Dana, Vol. 10, pp.
87- 104.
(2)
Andrejev, O. et al. (2004) Mean circulation and water exchange in the Gulf of Finland – A study based on threedimensional modelling, Boreal Environmental Research, Vol. 9, pp. 1- 16.
(3)
Møller, J. S. and Hansen, I. S. (1994) op. cit.
(4)
Finska havsforskningsinstitutet. Registreringar av våghöjd i Östersjön.
http://www.fimr.fi/en/tietoa/veden_liikkeet/en_GB/aaltoennatyksia/ (uppgifterna inhämtades 15 augusti 2008).
SWE
481
9 meter och uppmättes nära Helsingfors i november 2001. Beroende på att viken är så smal
förväntas inte vågorna bli högre än de som registrerats.
Salthalt och stratifiering
Östersjön är ett stratifierat hav med bräckvatten. Salthalten förändras i tre dimensioner - den
minskar i horisontell riktning från väster till öster och även från söder till norr, och den ökar
vertikalt från ytan till botten. Bottenskiktet omfattar det tunga saltrika vattnet från Nordsjön. Det
övre skiktet består av mindre salt vatten.
Den horisontella dimensionen
Östersjön har ett omfattande sötvattensinflöde via floder, och ett relativt lågt saltvattensinflöde
från Nordsjön via de danska sunden (se kartorna WA-1a och BA-5). Det genomsnittliga inflödet
från floder i Östersjön är ungefär 15 000 m3/s(1). På grund av saltvattensinflödet från Nordsjön till
Östersjön finns det en tydlig salthaltsgradient från nästan marina förhållanden (20 psu) i norra
Kattegatt till närmast sötvattensförhållanden (3-4 psu) längst in i Finska viken, vilket framgår av
Figur 8.10.
(1)
Helsingforskommissionen. 2003, "The Baltic Marine Environment 1999-2002. Helsinki Commision 2003. Baltic
Sea Environment Proceedings No. 87".
SWE
482
2
4
5
Sweden
6
4
5
3
Russia
Estonia
7
30
20
Latvia
18
Lithuania
Denmark
12
8
Poland
5 p su sa linity of surfa c e wa ters
Germany
Figur 8.10
Salthaltszoner i Östersjön(1)
Den vertikala dimensionen
Vattenmassan i stora delar av Östersjön är delad av en haloklin där salthalten ökar väsentligt
över ett relativt litet djupomfång. Vattenmassorna över denna haloklin bildar en vattenkropp med
enhetlig salthalt till följd av vindens omrörning av vattnet. Haloklinens djup varierar mellan olika
bassänger, beroende på höjden på den tröskel som genomkorsar bassängerna. Skikt med
högre salthalt uppstår alldeles under haloklinen. Dessa mellanliggande skikt bildas från inflöden
av salt vatten från Nordsjön som blandas med bräckt Östersjövatten. Vattenmängder med högst
salthalt finns på bassängernas botten. Detta vatten har sitt ursprung i de större inflödena av salt
vatten från Nordsjön (se Figur 8.11).
(1)
SWE
Institut für Angewandte Ökologie GmbH (IfAÖ).
483
Figur 8.11
Salthaltsgradient i Östersjön(1)
Haloklinens djup varierar mellan de olika bassängerna beroende på nivåerna på de trösklar som
skär av bassängerna. Haloklinens djup i olika bassänger visas i Tabell 8.5.
Tabell 8.5
Haloklindjup i olika områden i Östersjön(2)(3)
Område
Haloklinens djup
Finska viken
Norra Egentliga Östersjön
Centrala Egentliga Östersjön
Bornholmsbassängen
Arkonabassängen
60–70 m*
~80 m
60–70 m
30–40 m
40–50 m
*
I Finska viken är haloklinen inte lika stark som i andra delar av Östersjön. I västra och mellersta Finska viken är
haloklinen svag och årstidsbunden och ligger på ungefär 60–70 meters djup. I östra Finska viken är vattnet mindre
salt och normalt finns där inte någon haloklin(2)
Uppkomsten av en kraftig haloklin i Östersjön gör det nästan omöjligt för yt- och bottenvatten att
blanda sig med varandra, vilket gör det så gott som omöjligt för partiklar och upplösta ämnen i
det djupa bottenvattnet att lämna systemet via ytskikten (med undantag för kvävgas i
denitrifieringsprocessen när det inte löses upp). I stället är det sannolikt att sådana ämnen
(1)
(2)
Perttilä, M.(2007) Characteristics of the Baltic Sea. Pulser bidrar periodiskt med nytt vatten, FIMR.
PeterGaz, 2006, "The North European Gas Pipeline Offshore Sections (The Baltic Sea). Environmental survey.
Part 1. Stage I. Book 5. Final report. Section 2. Exclusive Economic Zones of Finland, Sweden, Denmark and
Germany. (Environmental field investigations 2005) PeterGaz, Moscow, Russia.
(3)
Olsonen, R., 2006, "FIMR monitoring of the Baltic Sea environment", FIMR, Report Series of the Finnish Institute
of Marine Research No. 59.
SWE
484
cirkulerar tillbaka till bottnen. Följaktligen är de djupa delarna av Östersjön en effektiv fälla för
både näringsämnen och föroreningar(1).
Djupvattensförnyelseprocesserna i Östersjön beror på specifika meteorologiska omständigheter
(som omväxlande utdragna västliga och ostliga vindar och lufttryck(2)) som tvingar in stora
mängder havsvatten, berikat med salt och syre, från Nordsjön genom de danska sunden och in i
västra Östersjön (se karta WA-1b). Därifrån rör det sig som ett kompakt bottenskikt in i de
centrala Östersjöbassängerna, och ersätter de äldre vattenmassorna. Saltvattensinflödena från
Nordsjön är inte periodiska och är ekologiskt betydelsefulla. De senaste större inflödena av salt
och syrerikt vatten från Nordsjön genom Kattegatt skedde 1993 och 2003.
Karta WA-2 visar att ytvattnets salthalt (5 meters djup) förblir relativt konstant längs
ledningssträckningen, men en framträdande salthaltsgradient blir tydlig i samband med ökat
djup. Gradienten uppstår eftersom saltvatten som strömmar in genom Öresund och Bälthavet
inte blandas så lätt med det mindre salta vatten med lägre densitet som redan finns i Östersjön,
utan tenderar att strömma längs bottnen. Samtidigt flödar det mindre salta ytvattnet ut ur
Östersjön.
Temperatur och termisk stratifiering
Under vintern ligger temperaturen i ytvattnet normalt några grader över fryspunkten i de
sydvästra delarna av Östersjön, under det att det normalt är kallare i de nordöstra delarna.
Karta ME-1 visar sannolikheten för istäckning i Östersjön. Det framgår tydligt att längs
rörledningssträckningen är sannolikheten störst i Finska viken och lägst i centrala Östersjön
öster om Bornholm. Det genomsnittliga istäcket under milda, normala och hårda
vinterförhållanden visas i karta ME-2. Den genomsnittliga högsta istjockleken är störst i Finska
viken, vilket framgår av karta ME-3.
Östra delen av Finska viken (ESR I och delar av ESR II) är normalt istäckt under ett par
månader vintertid. Under våren och sommaren ger soluppvärmningen ovanifrån upphov till ett
varmt skikt med en tjocklek på omkring 10-25 meter, som blandas av vinden och som har
enhetlig temperatur i hela sitt djup.
Under det blandade ytskiktet utvecklas en markant termoklin och temperaturen kan falla 10 °C
på ett par meter (se Figur 8.12). Temperaturens effekt på densiteten innebär att denna
stratifiering är mycket stabil och effektivt undertrycker ett vertikalt utbyte mellan ytskikt och
djupare skikt. Detta begränsar tillförseln av näringsämnen från bottenskiktet till den eufotiska
(1)
Finnish Institute of Marine Research. Brief facts about the Baltic Sea and its drainage area: natural conditions,
constraints, special features. 2001. https://www.jolly.fimr.fi/balticsea.html (accessed August 15, 2008).
(2)
Meier et al. (2006). Ventilation of the Baltic Sea deep water: A brief review of present knowledge from
observations and models. Oceanologia 48: 133-164.
SWE
485
zonen under sommaren. Vidare isolerar haloklinen bottenvattnet från det syrerikare ytskiktet(1).
Under sommaren är skiktet mellan termoklinen och haloklinen vanligen kallare än yt- och
bottenvattnet, och ligger mellan 2 och 4°C. Under haloklinen är temperaturvariationerna små
och temperaturen ligger vanligen mellan 4 och 6°C. Vattnet i huvuddelen av Östersjön är nästan
alltid skiktat på grund av temperatur och/eller salthalt(2).
När lufttemperaturen sjunker på hösten börjar havet överföra värmeenergi till den kallare luften.
Resultatet blir att havsvattnet svalnar och att termoklinen, och därmed densitetsskillnaderna i
det övre skiktet, försvinner. Våg- och vindpåverkan kan då blanda hela volymen ner till
haloklinen, vilket framgår av Figur 8.12.
(1)
International Council for the Exploration of the Sea. 2007. ICES Oceanographic Data Center (2007) Uppgifter om
salthalt och temperatur http://www.ices.dk/ocean/ (uppgifterna inhämtades 21 oktober 2007).
(2)
Finska havsforskningsinstiutet (FIMR) The Baltic Sea Portal of Finnish Maritime Research Institute,
http://www.fimr.fi/fi/itamerikanta (uppgifterna inhämtades 21 oktober 2007).
SWE
486
Figur 8.12
8.5.3
Normal sommar- och vintervariation i salthalt och temperatur i Östersjön(1)
Vattenmassan
Syre
Ytvatten är vanligen syremättat, antingen till följd av ett utbyte med atmosfären (på våren och
sommaren) eller på grund av syre som skapas av fotosyntetiska fytoplankton. Båda processerna
leder till att syre lagras i det övre vattenskiktet(2)(3).
De djupare vattnen (under haloklinen) drabbas dock ofta av syrebrist. Det beror på att
haloklinen begränsar de vertikala vattenrörelserna och spridningen av syre från ovan.
Syrsättning av de djupare vattnen sker då och då genom episodiska inflöden av vatten från
Nordsjön(4). Dessa inflöden är viktiga för saltbalansen och syretillförseln till Östersjöns
ekosystem. Om vattnet i det djupa skiktet inte fylls på förbrukar den biologiska aktiviteten med
tiden det tillgängliga syret och syrebristen kvarstår. I extrema fall kan en fullständig syrebrist
uppstå, vilket i slutänden leder till att giftigt svavelväte bildas.
Fall av långvarig syrebrist på havsbottnen blir allt vanligare i Östersjön, vilket resulterar i
områden där det saknas syre och därmed liv, se Bild 8.1
(1)
FIMR 2008 op. cit.
(2)
Håkansson,
B.
and
Alenius,
P.
2002
Hydrography
and
oxygen
in
the
deep
basins,
http://www.helcom.fi/environment2/ifs/archive/ifs2002/en_GB/oxygen/ (uppgifterna inhämtades 21 oktober 2007).
(3)
Nord Stream AG & Ramboll, 2007, "Memo 4.3d - Water quality, Nord Stream AG, Zug, Switzerland", Nord Stream
AG, Zug, Switzerland.
(4)
I januari 2003 kom cirka 200 km3 kallt, salthaltigt och väl syresatt vatten in från Kattegat till Östersjön genom de
danska sunden. Karta WA-1 illustrerar inflödet.
SWE
487
Bild 8.1
Exempel på ett "dött" bottenområde (O2-koncentrationen är ~0 mg/l)(1)
Näringsämnen
Former av näringsämnen
Kväve och fosfor är näringsämnen och de utgör byggstenarna för allt levande material. Kväve
förekommer i tre oorganiska lösta huvudformer: ammoniak (NH4+), nitrat (NO3-) och nitrit (NO2-).
Kväve förekommer dessutom i lösta organiska former såsom urinämne, aminosyror och
peptider. Fosfor förekommer i havet som oorganiskt fosfat (PO4-3), löst organiskt fosfor och
partikelfosfor.
Kvävets biogeokemiska cykel består av en komplex rad processer som främst förmedlas av
bakterier. Organiskt kväve mineraliserar till ammoniak, som i sin tur oxiderar till nitrat (nitrifiering)
och nitrat kan, beroende på syreförhållandena, denitrifieras till kvävgas. Det omvända sker med
kvävefixering som utförs av blågröna alger som ofta blommar i Östersjön.
(1)
Havsbotten är av postglacial lergyttja (ljusgrå siltig lera med organiskt innehåll). Bilden är tagen på 76,1 meters
djup i den västra delen av Sveriges ekonomiska zon under miljöundersökningen i september 2007.
SWE
488
Det mesta av den fosfor som kommer in i Östersjön hamnar i partikelform i sedimentet. Fosfor
frigörs när reducerat sediment kommer i kontakt med syre. Oorganiska näringsämnen som
frigörs från reducerat sediment kan utgöra en betydande intern källa till oorganiska
näringsämnen.
Källor till näringsämnen
Näringsämnen, exempelvis fosfater och nitrater, är viktiga för att växter ska kunna gro.
Utvecklingen av mänsklig verksamhet som jord- och skogsbruk, industri och bebyggelse, i
Östersjöns avrinningsområde under de senaste 100 åren, har ökat mängden näringsämnen
som släpps ut i Östersjön. Efter att ha varit ett ganska oligotrofiskt hav med klart vatten har
Östersjön förvandlats till en miljö som är rik på näringsämnen (eutrofisk) med ökad biologisk
produktion i ytvattnet och djupvattensområden med låg syrekoncentration (döda
bottenområden).
Den totala tillförseln av näringsämnen till Östersjön har fördubblats de senaste årtiondena(1).
Den landbaserade tillförseln av näringsämnen som kommer in i Östersjön är antingen luft- eller
vattenburen. Huvudvägarna för näringsämnen till Östersjön är följande:

Naturligt förekommande atmosfärisk avsättning på Östersjöns havsyta

En stor del av de atmosfäriska utsläppen av luftburna kväveföreningar som släpps ut från
trafik eller förbränning av fossila drivmedel (värme- och kraftproduktion) och från djurgödsel
och åkerbruk m.m. har sitt ursprung i områden utanför Östersjöns avrinningsområde

Tillförsel av näringsämnen via floder. Flodtransporterade näringsämnen som avsiktligt eller
oavsiktligt har hamnat i inlandsvatten inom Östersjöns avrinningsområde

Punktkällor med utsläpp i havet. Bland punktkällorna finns tillförsel från kommuner,
industrier och fiskeodlingar med utsläpp i ytvatten och direkt i Östersjön

Diffusa källor, som kommer in i Östersjön genom grundvatten och markavrinning, som
främst kommer från jordbruket, men även omfattar förluster av näringsämnen från
exempelvis skogsbruks- och stadsområden

Källor med naturlig bakgrund, främst avseende naturlig erosion och förluster av
näringsämnen från t.ex. skogsbruksmark, som skulle uppstå oberoende av mänsklig
aktivitet
(1)
Världsnaturfonden (WWF) (datum saknas) Baltic Ecoregion Conservation Plan – Biodiversity Conservation and
Ecosystem-Based Management in the Baltic Sea.
SWE
489
Näringsämnen som förs till Östersjön genom floder, grundvatten och atmosfär görs tillgängliga
för omvandlingsprocesser i stor skala som i slutänden kommer att avgöra målet för dessa
näringsämnen, det vill säga export till det öppna havet, cykler i pelagisk och/eller bentisk
produktion och mineraliseringsprocesser och/eller deposition i sediment.
Effekter av näringsämnen
De synliga effekterna av näringsämnen är främst lokala. Den primära produktionen av plankton
ökar, vattnets transparens minskar och grönalger utvecklas i den litorala zonen. Den
ryggradslösa bottenfaunan förändras och artrikedomen minskar. Antalet individer och
biomassan ökar tills makrofaunan på botten kollapsar(1). I extrema fall kan syreminskningen leda
till att bottenfauna och fiskar dör.
Nedbrytningen av död organisk materia frigör näringsämnen tillbaka till vattenmassan, och kan
potentiellt nå ytvattnen där den primära produktionen vanligtvis äger rum och kan förvärra
problemet.
Näringsämneskoncentrationerna i Östersjön har ett nära samband med plats, djup och årstid(2).
De totala koncentrationerna av kväve och fosfor på sommaren och vintern vid utvalda
HELCOM-stationer längs rörledningarnas sträckning mellan 2000 och 2005 framgår av karta
WA-13 och WA-14. Dessa visar att de områden som har högst koncentrationer av
näringsämnen, som därmed är mest mottagliga för de negativa effekterna av övergödningen
(algblomning, syrebrist osv.) är Finska viken och området öster om Gotland.
Kemiska föroreningar
Metaller
De viktigaste källorna för tungmetaller i den marina miljön är diffusa källor som ytavrinning från
skogar och jordbruksmark samt industriavfall och kommunalt avfall (som antingen släpps ut
direkt eller transporteras via floder) samt atmosfärisk avsättning till havet. Många av dessa
luftburna föroreningar kommer från källor utanför Östersjöns avrinningsområde.
Tungmetaller kan samlas i den marina näringskedjan upp till nivåer som är giftiga för marina
organismer, särskilt rovdjur, och de kan även utgöra en hälsorisk för människor. När
tungmetaller släpps ut i Östersjön kan de bli kvar i vattenmassan under mycket långa perioder.
Koncentrationerna av spårmetaller i Östersjön är höga jämfört med havsområden som är mindre
påverkade av antropogena faktorer som Nordatlanten. Koncentrationerna av kadmium (Cd) och
(1)
Leppäkoski E. 1980. Man's impact on the Baltic ecosystem. Ambio. 9, 3-4 : 174–181.
(2)
Finska havsforskningsinstitutet (FIMR) FIMR:s Östersjöportal: http://www.fimr.fi/fi/itamerikanta (uppgifterna
inhämtades 21 oktober 2007).
SWE
490
koppar (Cu) minskade med cirka 6 % per år mellan 1980 och 1993 i Östersjöns ytvatten enligt
HELCOM(1). Sedan dess har spårmetallkoncentrationerna varit ganska stabila i Östersjön.
Tabell 8.6
Koncentrationer av upplösta spårmetaller i Östersjön (1993–2006)(2)
Element
Kvicksilver (Hg)
Kadmium (Cd)
Bly (Pb)
Koppar (Cu)
Zink (Zn)
Östersjön (ng/kg)
0,5–1,5
12–16
12–20
500–700
600–1000
En studie av HELCOM visar att ytkoncentrationerna av kvicksilver i Östersjöns vatten generellt
har minskat med en faktor på 5-10 mellan februari 2000 och februari 2005 och därefter
stabiliserats 2006 till mellan 1 och 3,5 pmol/kg(3). Koncentrationerna av bly (Pb) och kadmium
(Cd) i Östersjöns yt- och djupvatten avslöjade inga uttalade förändringar 2006 jämfört med
tidigare år, och de låg kvar på nivåer under respektive över 0,1 nmol/kg.
Kronisk förorening i Östersjön har lett till miljöeffekter samt effekter på människors hälsa. Trots
att koncentrationerna av vissa tungmetaller har minskat finns höga koncentrationer fortfarande i
vissa marina organismer i många delar av Östersjön, främst i strömming(4).
Organiska föroreningar
Det har förekommit betydande tillförsel av organiska föroreningar i Östersjön från ett flertal källor
under de senaste 50 åren. Några av dessa källor omfattar utsläpp från industrier (som
klororganiska föreningar i utsläppen från massa- och pappersbruk), ytavrinning från
jordbruksmark, specialfärger som förhindrar påväxt och används på fartygs- och båtskrov samt
tippat avfall. Användningen av flera organiska föroreningar som fortfarande finns i Östersjön,
speciellt vissa organiska klorföreningar såsom Dikloro-Difenyl-Trikloroetan (DDT)
hexaklorocyklohexaner (HCH-isomerer), har varit förbjuden sedan 1980-talet.
(1)
Helsingforskommissionen (2007) Heavy Metal Pollution to the Baltic Sea in 2004. Helsingforskommissionen. Baltic
Marine Environment Protection Commission. Baltic Sea Environment Proceedings 108: 33 pp.
(2)
Helsingforskommissionen. 2007. Heavy Metal Pollution to the Baltic Sea in 2004. Helsinki Commission. Baltic
Marine Environment Protection Commission. Baltic Sea Environment Proceedings 108: 33 pp.
(3)
Pohl, C., and Hennings, U. (2007) Trace metal concentrations and trends in Baltic surface and deep waters, 19932006. HELCOM Indicator Fact Sheets 2006. http://www.helcom.fi/environment2/ifs/en_GB/cover/ (uppgifterna
inhämtades 3 november 2008).
(4)
Helsingforskommissionen (2007) ) Heavy Metal Pollution to the Baltic Sea in 2004. Helsingforskommissionen.
Baltic Marine Environment Protection Commission. Baltic Sea Environment Proceedings 108: 33 pp.
SWE
491
Organiska föroreningar når havet via inflöden från floder, atmosfärisk avsättning och direkta
avloppsutsläpp. De adsorberas normalt till finkorniga partiklar i vattenmassan, varvid olika
sedimenteringsprocesser för dem till bottnen och fångar upp dem i sedimentet.
Koncentrationerna av organiska föroreningar i sedimentet i sedimentackumulationsområdena i
Östersjön är i allmänhet flera gånger större än i den däröver befintliga vattenmassan.
8.5.4
Havsbottnen
Havsbottnens struktur och processer
Östersjön har bildats från en förpleistocen flodbassäng. En serie glaciationer under pleistocen
grävde ur flodbädden och bildade havsbassängen. Vid tiden för den senaste interglaciala
perioden (för cirka 115 000 år sedan) var vattensamlingen till stor del på plats.
Land växer fortfarande fram i vissa områden på grund av fenomenet postglacial landhöjning.
Därför minskar generellt havets ytarea och djup. Höjningen är cirka åtta millimeter per år vid den
finska kusten och norra Bottenhavet.
Östersjön ligger på ett tektoniskt stabilt urbergsområde på den euroasiatiska kontinentalplattan.
Tornquist-zonen i västra delen av Östersjön var under tidigare geologiska perioder en tektoniskt
aktiv zon, men är idag i huvudsak inaktiv. Den seismiska aktiviteten i området är därför låg.
Berggrunden i den norra delen av bassängen är generellt äldre (prekambrisk) och varierar i form
av en rad olika band som kulminerar i en bas som till stor del härrör från kritperioden i söder (se
karta GE-1).
Sedimentära avlagringar från kvartärperioden täcker havsbotten nästan fullständigt. De här
avlagringarna bildades under den senaste istiden och under de olika utvecklingsskeden som
Östersjön genomgått sedan dess. Ytsedimentets struktur i Östersjön går från ren sand och sten
i exponerade områden, till gyttja i sedimentationszoner och hård lera där erosionen av
havsbotten har exponerat avsatta sediment. Generellt är havsbotten i nordost lera eller gyttja
med steniga områden, medan sedimentet i södra Östersjön består av fin sand till grus och block
(se karta GE-2). I de djupa bassängerna finns en rad olika typer av gyttja med olika organiskt
innehåll. Komplexiteten i batymetrin och havsbottenstrukturen i Östersjön avspeglas i de
viktigaste havsbottenprocesserna. Östersjön är i huvudsak mikroberoende av tidvatten, och
därför dominerar processer som inte hör samman med tidvatten (strömmar och turbulens som
genereras av vind, vågor och horisontella atmosfäriska tryckgradienter) rörelserna och
spridningen av havsbottenmaterial i grunda områden. Samspelet mellan hydrodynamiska och
morfodynamiska processer är särskilt starkt i de kustnära regionerna. I djupare områden avgörs
sedimenttransporten till stor del av bastopografin, tillförseln av material (från floder osv.),
SWE
492
kusterosion, planktonproduktion och storskalig hydrografi(1). Sedimentet
ackumuleras i de djupare bassängerna, t.ex. Gotland och Bornholm.
tenderar
att
Föroreningar
Informationsinsamling
Fraktioner i partikelstorlek av yt- och subytsedimentprover har analyserats från sediment som
hämtades vid provstationer utmed den föreslagna ledningssträckningen (exklusive Tysklands
ekonomiska zon) av PeterGaz 2005/2006 (därför endast delvis i ekologiska delregionerna IV
och V).
Provtagning och kemisk analys av ytsedimentet längs den planerade rörledningssträckningen
har utförts i syfte att bestämma graden av sedimentförorening. Uppgifterna baseras
huvudsakligen på de kontrollundersökningar som beställts av Nord Stream sedan 2005 (se
Tabell 8.7) som främst var fokuserade på havsbottensytsediment inom och längs den
föreslagna korridoren för båda rörledningarna.
Insamlade data har räknats samman för de fem ekologiska delregionerna. Ingen av de enskilda
provundersökningarna ger full täckning av sedimenten längs hela den föreslagna
rörledningskorridoren, och därför används PeterGaz-data från 2005 för ekologisk delregion I
medan den senaste undersökningen SGU 2007 täcker de ekologiska delregionerna II, III, IV och
IV (se Tabell 8.7).
De senaste undersökningarna stöds av data som samlats in av registreringsprogram (1992–
2004) som genomförts av FIMR, ICES, GTK och SGU för att identifiera tidstrender. Även om
dessa data inte specifikt fokuserar på den föreslagna rörledningskorridoren har de en god
täckning och ger en bred grund för bedömningen av den potentiella föroreningen av
vattenmassan genom återuppgrumling av sediment från störande arbeten i samband med
rörläggningen.
Provundersökningarna varifrån data om nuläget har hämtats finns beskrivna i Tabell 8.7.
(1)
Leipe, T and Gingele, F.X. (2003) The kaolinite/clay mineral ration in surface sediments of the southern Baltic Sea
as an indicator for long distance transport of fine-grained material. Baltica 16 31-37
SWE
493
Tabell 8.7
Källor för sedimentdata
Organisation År
Plats
FIMR
ICES
Finska viken
Egentliga Östersjön,
Bornholm och
Arkonabassängen
GTK
SGU
1992, 1993
1998, 1999,
2000, 2001,
2002, 2003,
2004, 2005
2004
2004, 2006
2007*
PeterGaz
2005*
2006*
*
Finska viken
Egentliga Östersjön,
Bornholm och
Arkonabassängen
Hela den projekterade
rörledningskorridoren
exklusive Rysslands
ekonomiska zon
Hela
rörledningskorridoren
exklusive Tysklands
ekonomiska zon
Hela
rörledningskorridoren
exklusive Tysklands
ekonomiska zon
Antal
provtagningsstationer
16
10
Provtagningsdjup
7
5
0–6 cm
0–2 cm samtliga
(förutom data från
2001 och
2003: 0–1 cm)
0–1 cm
0–1 cm
180
0–5 cm
274
0–5 cm
480 (1)
0–5 cm
Undersökningar som beställts av Nord Stream AG
Relevanta provtagningsstationer längs rörledningssträckningen för varje övervakningskampanj
på senare tid anges i kartorna 30a-d.
Fördelning av föroreningar
När upplösta tungmetaller och andra potentiellt farliga ämnen har släppts ut i Östersjön kan de
adsorberas till partiklar som i slutänden införlivas i havsbottensedimentet.
Dioxiner är beständiga organiska förorenande ämnen som kan orsaka allvarliga långsiktiga
konsekvenser för marin flora och fauna, exempelvis fiskar, hela ekosystem och människors
hälsa(1). Dioxiner bildas som biprodukter av flera olika industriella processer, exempelvis
processer inom kemikalie-, pappers- och metallproduktion och de flesta förbränningsprocesser
såsom förbränningen av kommunalt och farligt avfall och småskalig förbränning. Förbränning av
fossila bränslen från både fordon och andra källor i Centraleuropa och länderna runt Östersjön
bidrar också till deras förekomst(2). Dioxiner kommer in i Östersjön genom atmosfärisk
SWE
(1)
Helsingforskommissionen. 2004. Dioxiner i Östersjön.
(2)
Helsingforskommissionen. 2004. Dioxiner i Östersjön.
494
avsättning när de transporteras från landbaserade källor och via ett antal olika vattenvägar.
Föreningar av klorerad dibenso-p-dioxin (PCDD) och dibensofuran (PCDF) eller ”dioxiner” kan
finnas i sediment i Östersjön.
De organiska föroreningarna kännetecknas av en hög persistens i miljön, låg löslighet i vatten
och en tendens att adsorbera på organiska och oorganiska partiklar. I vattenmassan återfinns
dessa substanser därför vanligen adsorberade på partiklar som inkorporerats i sedimentet.
Metaller har också en tendens att fastna på sediment, även om zink och nickel är ganska
lättlösliga. Metaller binds för det mesta som sulfider eller absorberas av järnsulfider som bildas
under anoxiska förhållanden. Nivån på dessa föroreningar i sedimentet speglar den
övergripande föroreningsnivån i området men har också en stark korrelation med de lokala
sedimenteringshastigheterna.
Koncentrationen av föroreningar i sediment varierar mycket i omfattning i Östersjön. Fysiska
faktorer såsom muddring, trålfiske, extrema väderförhållanden och biologiska störningar kan ha
betydande inverkan på de tredimensionella distributionsmönstren hos några kemiska ämnen.
Ökad återuppgrumling inte bara blandar det övre sedimentskiktet, utan underlättar också
transport och lokal spridning av föroreningar inom sedimentet. Oxideringen av dessa
metallsulfider vid exponering mot O2 till följd av återuppgrumling av sediment eller bioturbation,
kan leda till frigörande av de tillhörande spårmetallerna.
Migreringen av återuppgrumlade föroreningar begränsas emellertid i största delen av Östersjön
eftersom bottenströmmarna är svaga, förutom i den södra övergångszonen, där strömmarna i
Arkonabassängen påverkas av den våginducerade turbulensen och storskaliga cirkulationen
som skapas av bottenvatten med hög salthalt som kommer in över trösklarna. I den här
regionen inträffar återuppgrumling i grunda kustnära vatten under mer än 35 % av året(1),
medan bottnarna i djupare områden återuppgrumlas under mindre än 1 % av året.
De särskilda kännetecknen (fysisk typ och föroreningsnivåer) hos sediment
rörledningssträckningen för var och en av ESR I-V diskuteras i avsnitt 8.7 till 8.11.
längs
Följande föroreningar och näringsämnen i ytsediment uppmättes vid SGU:s undersökningar.
Resultaten diskuteras under varje ekologisk delregion:

(1)
Metallparametrar: arsenik (As), kadmium (Cd), kobolt (Co), krom (Cr), koppar (Cu),
kvicksilver (Hg), nickel (Ni), bly (Pb) och zink (Zn)
Christiansen, C., Gertz, F., Laima, M.J.C., Lund-Hansen, L.C., Vang, T. and Jürgensen, C. 1997. Nutrient (P,N)
dynamics in the southwestern Kattegat, Scandinavia: sedimentation and resuspension effects. Environmental
Geology 29, 66-77, January 1997.
SWE
495

Organiska
parametrar:
klordan
totalt
(CHTot),
hexaklorbensen
(HCB),
diklorodifenyltrikloroetan (DDT), hexaklorcyklohexan, även känt som Lindan (HCH), summa
16 polycykliska aromatiska kolväten (ΣPAH16), summa 7 polyklorerade bifenyler (ΣPCB7),
summa 9 polyklorerade bifenyler (ΣPCB9), dibutyltenn, monobutyltenn (MBT), tributyltenn
(TBT), trifenyltenn (TPT)

Övriga parametrar: organiskt kol (Corg), kväve totalt (N) och fosfor totalt (P)
Uppgifter om sedimentkvalitet framgår av kartorna GE-4 till GE-30 till GE-30d. De kriterier som
används för att bedöma föroreningsnivåerna förklaras i Ruta 8.2.
Endast ett urval av substanser har beaktats i undersökningarna. De undersökta föroreningarna
förekommer i HELCOM:s rapporter om tillståndet för Östersjön. Därför finns det redan en rimlig
förståelse av deras utbredning i Östersjön och historiska koncentrationer. Analysmetoder är
dessutom väl etablerade i regionen. De utvalda föroreningarna utgör endast ett tvärsnitt av alla
förekommande föroreningar och omfattar en del som även finns med på HELCOM:s lista över
utvalda substanser för prioriterade åtgärder. De är dessutom typiska för den diffusa förorening
som har påverkat Östersjön längs rörledningarnas sträckning. Punktkällor för specifika
föroreningar förväntas inte förekomma.
SWE
496
Ruta 8.2
Kriterier som används för bedömning av sedimentförorening
Riktlinjerna för sedimentkvalitet ger vetenskapliga riktmärken, eller referenspunkter, för att
utvärdera möjligheten att observera negativa biologiska effekter i vattensystemen. Det finns inga
kvalitetsriktlinjer som har utvecklats vilka är specifika för marint sediment i Östersjön. För denna
studie används tre olika riktlinjer: OSPAR:s Environmental Assessment Criteria (EAC)(1),(2),
kanadensiska riktlinjer för sedimentkvalitet(3) och svenska miljökvalitetskriterier (EQC) för marint
sediment(4)
OSPAR:s EAC används för att identifiera aktuella föroreningsnivåer. EAC-värdena härrör från
ekotoxikologiska tröskelnivåer som har extrapolerats från nivåerna i havsvatten till motsvarande
nivåer i sediment och biota. Två EAC-värden tilldelas varje ämne - det lägre värdet är
koncentrationen av en viss substans under vilken ingen skada på miljön eller flora och fauna
förväntas. Samtidigt som koncentrationerna över det lägre värdet kan vara oroande är det rimligt
att förvänta sig akuta toxiska effekter på marina arter över de övre EAC-värdena(5).
De internationellt erkända kanadensiska standardtröskeleffektnivåerna (TEL) och troliga
effektnivåer (PEL) har tagits fram från en omfattande databas(6) med direkta mätningar av
toxicitet hos förorenade sediment på ett antal vattenorganismer som exponerats under
fältförhållanden. På samma sätt som OSPAR:s miljöbedömningskriterier representerar det lägre
TEL-värdet (ISQG)(7) koncentrationen under vilken negativa biologiska effekter förväntas vara
sällsynta. Det övre PEL-värdet rekommenderas som ett ytterligare bedömningsverktyg för
sedimentkvalitet som kan vara användbart när det gäller att identifiera sediment där
förekomsten av negativa biologiska effekter är troligare(8).
(1)
OSPAR (1997) Agreed ecotoxicological assessment criteria for trace metals, PCBs, PAHs, TBT and some
organochlorine pesticides, Summary Record OSPAR 97/15/1, Annex 6.
(2)
EU-länderna jämför ofta sina sedimentdata med de som anges i OSPAR:s referenskoncentrationer. [Marine
Habitat Committee (2003) Report of the Working Group on Marine Sediments in Relation to Pollution, ICES CM
2003/E:04.]
(3)
Canadian Council of Ministers of the Environment (2002) Canadian sediment quality guidelines for the protection
of aquatic life: Summary tables. Updated. In: Canadian environmental quality guidelines, 1999, Canadian Council
of Ministers of the Environment, Winnipeg
(4)
Naturvårdsverket
(2000)
Environmental
Quality
Criteria
–
Coasts
and
Seas
REPORT
5052
http://www.naturvardsverket.se
(5)
OSPAR-kommissionen, 2005: Synergies in Assessment and Monitoring between OSPAR and the European
Union. OSPAR-kommissionen.
(6)
Enligt det formella protokollet 1995 som tagits fram av Canadian Council of Ministers of the Environment (CCME).
(7)
Rent generellt rekommenderas TEL att användas som interimsriktlinjer för sedimentkvalitet (ISQG).
(8)
Framtagna av Environment Canada, Guidelines Division, det tekniska sekretariatet för CCME Task Group on
Water Quality Guidelines, Ottawa.
SWE
497
Svenska EQC har angetts när inga OSPAR EAC eller kanadensiska riktlinjer är tillgängliga (som
i fallet med de flesta organiska föreningar). Det svenska naturvårdsverket fastställde EQC för
marint sediment 1999 utifrån avvikelserna från bakgrundsnivåerna . En klassgräns mellan klass
1 och 2 (dvs. det lägre klass 2-värdet) bör representera ett normalt värde. Klass 2-5 är avsedda
att successivt visa effekten av ökad diffus förorening(1). De kanadensiska TEL-värdena
motsvarar till stor del klass 1 och 2 enligt den svenska klassificeringen.
8.6
Den biologiska miljön - Översikt
8.6.1
Ekosystemet i Östersjön
Jämfört med andra hav är mångfalden av arter i det bräckta ekosystemet i Östersjön relativt
liten. Det begränsade antalet arter i näringskedjan i Östersjön innebär att de enskilda arterna
har oproportionerligt stor vikt i termer av struktur och dynamik i Östersjöns hela ekosystem.
Vissa så kallade ”nyckelarter" är därför väsentliga för funktionen i hela systemet. Bland
exemplen på sådana nyckelarter finns blåstång (Fucus vesiculosis), ålgräs (Zostera marina) och
blåmussla (Mytilus edulis). Sådana ekosystem brukar därför anses mer sårbara för yttre
störningar.
8.6.2
Plankton
Plankton är en term som används på drivande organismer (djur, växter, protister eller bakterier)
som lever i vattenmassan. Även om vissa former av plankton har förmåga till självständiga
rörelser och kan simma upp till flera hundra meter vertikalt på en enda dag avgörs deras
horisontella position främst av strömmar i den vattensamling som de lever i. I huvudsak kan
därför en organism som sprids med strömmar i stället för av egen kraft beskrivas som
planktonisk (till skillnad från nekton som kan simma aktivt mot det omgivande flödet, dvs. fiskar,
bläckfiskar, valar osv.).
Plankton definieras av sin ekologiska nisch i stället för sin genetiska klassificering.

(1)
Växtplankton utgör en mängd olika växter samt fotosyntetiska protister och bakterier. Deras
viktigaste roll ligger i att omvandla solenergi till biomassa, vilken utgör grunden för nästan
alla marina näringskedjor på jorden (utom hydrotermiska ventiler)
Vallius, H. and Leivuori, M. (2003) Classification of heavy metal contaminated sediments of the Gulf of Finland,
Baltica 16 (2003) 3-12, http://www.geo.lt/baltica (uppgifterna inhämtades 11 juli 2008)
SWE
498

Djurplankton utgör djurkomponenten bland plankton. De kan innefatta holoplankton (djur
som tillbringar hela sitt liv i plankton) eller meroplankton (djur som tillbringar en del av sitt liv
i plankton, vanligen ägg och larver av större ryggradslösa djur eller fiskar)
Växtplankton
Växtplankton utgör första ledet i näringskedjan genom att ta upp näringsämnen och oorganiskt
kol och omvandla dem till biologiska föreningar. Denna process, som benämns ”primär
produktion”, uppnås vanligen fotosyntetiskt(1). En av de viktigaste rollerna för plankton är
därmed att lägga grunden för produktiviteten på högre trofiska nivåer (djurplankton, fiskar osv.)
inklusive kommersiellt viktiga fiskarter.
Växtplankton spelar också en viktig roll i de biokemiska cyklerna för många viktiga kemiska
element. Av särskild aktuell betydelse är deras roll i havets kolcykel. Kol som fixeras av
växtplankton kommer in i näringskedjan, där det antingen respireras för att ge metabolisk
energi, eller samlas som biomassa eller slam. Eftersom levande eller dött organiskt material
vanligen är tyngre än havsvatten tenderar det att sjunka, och utanför kusterna leder detta till
transport från ytvattnen till djupet. Denna process kallas den ”biologiska pumpen”, och den är en
av orsakerna till att haven utgör den största (aktiva) kolpoolen på jorden.
Växtplanktonbestånd är starkt dynamiska. De varierar i rummet, som reaktion på
koncentrationer av näringsämnen, klimatförhållanden och strömmar och uppvisar även cykliska
förändringar som reaktion på årstidsvariationer i solljus och temperatur. Växtplanktonbestånd på
tempererade breddgrader uppvisar vanligen explosiv tillväxt (blomning) på våren när vattnet
värms upp och solstrålningen ökar. Allt eftersom årstiden går framåt utarmar det stora
planktonbeståndet koncentrationen av upplösta näringsämnen i vattnet. Begränsning av
näringsämnena, i kombination med bete av djurplankton, hämmar blomningen. På hösten, när
temperaturerna sjunker och vinden ökar, kan vattenblandningen öka tillförseln av
näringsämnen. I kombination med minskat betestryck leder detta till en andra (vanligen mindre
extrem) blomning.
Östersjöns växtplankton skiljer sig åt i sammansättning från andra marina växtplanktonbestånd
beroende på bräckvattensförhållandena i havet och är jämförelsevis utarmade. Ungefär 2 000
växtplanktonarter förekommer i Östersjön. En studie(2) som genomförts på begäran av
Europeiska kommissionen har studerat biomassan hos ytväxtplankton (som klorofyll-a) i
Östersjön mellan 1998 och 2006 (se karta PE-2). Generellt sett är de viktigaste grupperna av
marina växtplankton kiselalger (växter) och dinoflagellater (protister).
(1)
Det viktigaste fotosyntetiska pigmentet i växtplankton är klorofyll a, som ofta används som indikator på
växtplanktontätheten.
(2)
SWE
Europeiska kommissionen http://oceancolour.jrc.ec.europa.eu/ (uppgifterna inhämtades 2 juli 2008).
499
Varje vår sker en blomning av kiselalger och dinoflagellater när det blir ljusare och ytvattnen rika
på näringsämnen skiktas. En andra, mindre, blomning äger rum under sommaren.
Växtplanktons blomningar är mest uttalad i grundare kustvatten samt i Finska viken.
Cyanobakteriernas sommarblomningar har blivit vanligare, kraftigare och mer utbredda
beroende på Östersjöns övergödning. Sedan mitten av 1990-talet har cyanobakteriernas
blomningar ökat (se karta PE-3). Blomningar av den här typen kan ge anledning till potentiell
oro eftersom nedbrytningen av organisk materia kan leda till betydande syrebrist och dödlighet
bland fiskar och bentos. Blomningar hos arter som algen Prymnesium och flera arter av
dinoflagellaten Dinophysis är också giftiga och utgör en hälsorisk både för människor och djur.
Djurplankton
Djurplanktonbeståndet i Östersjön består av sötvatten-/brackvattenarter och marina arter, men
mångfalden är relativt låg(1). Artsammansättningen och förekomsten av djurplankton förändras
med årstiden men domineras vanligen, precis som i många havsområden, av hoppkräftor.
Eftersom växtplankton är den helt dominerande födan för djurplankton finns det mycket färre
djurplankton under vintern Djurplanktonen drar fördel av den rikliga födan och en topp i
djurplanktonpopulationen följer vårblomningen med en kort tidsförskjutning.
Djurplanktonbiomassan når sin topp under sensommaren och tidig höst när vattnet fortfarande
är varmt. Samtidigt når trycket från större djur som lever på djurplankton, som strömming och
skarpsill, sin topp. Under september och oktober minskar mängden djurplankton beroende på
långsam förökningstakt och på grund av rovdjur.
8.6.3
Bentos
Termen bentos avser den flora och fauna som lever i eller på havsbotten. I detta avsnitt beskrivs
de makrofyter och den bottenfauna som utgör de bentiska samhällena i Östersjön. Bentiska
samhällen består av både epifauna (som lever på eller över havsbotten) och infauna (som lever
i havsbotten). Sedimenttypen är en viktig faktor för fastställandet av arterna i bentosen.
Makrofyter
Östersjöns bentiska makroflora är en kombination av salt- och sötvattensarter. Distributionen av
bentisk makroflora är till stor del beroende på vattnets salthalt, tillgång på ljus samt sedimenttyp.
Äkta bräckvattensmakrofyter finns inte i Östersjön (möjligen med undantag av rödalgen
Ceramium tenuicorne)(2)). Bentiska makrofyter finns endast i den fotiska zonen (där minst en
(1)
Dippner, J.W. Kornilovs, G. and Sidrevics, L. ( 2000) Long-term variability of mesozooplankton in the Central
Baltic Sea. J. Mar.Sys. 25 23- 31
(2)
SWE
Voipio, A. 1981. The Baltic Sea, Elsevier Oceanography Series, 30. Elsevier Scientific Publishing Company.
500
procent av det tillgängliga ljuset når havsbotten). Vissa djupliggande rev klassificeras som
hörande till den icke-fotiska zonen, trots att man vet att där finns makrofyter. Till dessa hör bland
annat Hoburgs bank och Norra och Södra Midsjöbankarna i ekologisk delregion IV. Figur 8.13
visar de områden där bentiska makrofyter kan förväntas förekomma utifrån den fotiska zonen.
Det framgår tydligt att huvuddelen av Östersjön saknar makrofyter och att de makrofyter som
finns främst återfinns i grunda, kustnära områden.
Figur 8.13
(1)
Områden där minst 1 % av det tillgängliga ljuset når havsbotten (den
fotiska zonen)(1)
BALANCE, 2007. "Towards marine landscapes in the Baltic Sea.BALANCE Interim Report No. 10", Geological
Survey of Denmark and Greenland.
SWE
501
Figur 8.14 illustrerar fördelningen av alger i Östersjön. Det är tydligt att makrofloran är utarmad i
jämförelse med Nordsjön och detta mönster är särskilt tydligt norrut och österut i Bottniska viken
(såsom framgår av Figur 8.14)(1).
En nyckelaspekt hos makrofytbeståndet i Östersjön är det minskade antalet marin- och
brackvattenarter från väst till ost och nordost. Den låga salthalten hindrar många marina arter att
etablera sig i Östersjön.
På senare år har utbredningen i djupled av perenna makrofyter minskat i Östersjön. Kortlivade
trådformiga eller epifytiska eller drivande alger har blivit allt vanligare i dessa vatten (t.ex.
Cladophora sp., Pilayella littoralis, Ectocarpus sp. med flera). Denna generella förändring av
arternas sammansättning, mängd och utbredning är troligen delvis en konsekvens av
övergödningen från terrigena näringsämnen.
I de grundare zonerna som får mer ljus förekommer en variant av vaskulära makrofyter. Mindre
exponerade områden kan innehålla nate, Potamogeton pectinatus, och P. perfoliatus och
skruvnating, Ruppia sp. liksom bandtång, Zostera marina (se ESR III och V). Kransalgerna
Chara och Nitella är också vanliga i Östersjön.
(1)
Helsingforskommissionen. Baltic Marine Environment Protection Commission. 2002. Environment of the Baltic
Sea Area 1994-1998. Helsingfors. Baltic Sea Environment Proceedings no. 82B.
SWE
502
SW Baltic Sea
Bornholm
Blekinge
Aksö
SW coats of
Finland
Öregrund
Bothnian Sea
Bothnian Bay
S a lin ity - 0 / 0 0
Kattegat
S
p e rie s
Species
RHO DO PH YCEAE
C o ra llin a o ffic in a lis
M e m bra n o p te ra a la ta
D e le ss e ria s a n g u in e a
P h y c o d ry s ru be n s
P o ly id e s r o tu n d u s
C e ra m iu m ru b ru m
A h n fe ltia p lic a ta
C a llit h a m n io n r o s e u m
R h o d a m ela c o n fer vo ide s
Fu rc e lla ria fa s tig ia ta
P h y lla ph o ra s pp .
P o ly s iph o n ia n ig re s c e n s
R h o d o c h o rt o n pu r pu r eu m
C e ra m iu m te n u ic o rn e
G u lf o f B o th n ia
North Sea &
Skagerak
B a lt ic P r o p e r
34-30
30-20
2 0 -1 0
8-7
7
7 -6
6
6-5
6-4
<4
?
PH AEO PH YCEA E
P e lv e tia c a n a lic u la ta
A s c o p h y llu m n o do s u m
Fu c u s s p ir a lis
L a m in a ria dig ita ta
D e s m a r e st ia a cu le a t a
L a m in a ria sa c c h a rin a
Fu c u s s e rra tu s
C h o rd a to m e n to sa
S c y to sip h o n lo m e n ta ria
E u d e s m e v ire s c en s
P ila y e lla litto ra lis
C h o rd a filu m
D ic ty o s iph o n fo e n icu la c e u s
S t ic t yo sip h o n to rtiiis
S p h a c e la ria a rc tic a
Fu c u s v e s ic u lo s u s
E c to c a rp u s s ilic u lo s u s
CHLO RO P HYCEA E
D e rb e s ia m a rin a
C o d iu m fr a gile
B ryo p s is p lu m o s a
E n te ro m o rph a lin z a
U lva la c t u ca
M o n o st ro m a gr e ville i
S p o n g o m o r ph a p a llid a
B lid in gia m in im a
A c ro s ip h o n ia c e n tra lis
U ro s p o ra p e n ic illifo rm is
C la do ph o ra ru p e s tris
E n te ro m o rph a in t es t in a lis
U lo th rix s u bfla c c id a
Figur 8.14
Fördelning av makroalgarter i Östersjön, exklusive Finska viken(1)
Zoobentos
Zoobentosen i Östersjön, särskilt då i egentliga Östersjön, är relativt utarmad i jämförelse med
andra hav. Makrobentiska bestånd i egentliga Östersjön och Finska viken under den
(1)
SWE
Voipio, A. 1981. The Baltic Sea, Elsevier Oceanography Series, 30. Elsevier Scientific Publishing Company.
503
permanenta haloklinen (60-80 m) beror framför allt på inflödet av syresatt saltvatten från
Nordsjön. Det senaste stora saltvattensinflödet ägde rum 2003 och ledde till en del kolonisering
av opportunistiska arter i Gotlandsbassängområdet, men till 2005 var förutsättningarna åter
syrefattiga och makrofaunan mer eller mindre borta(1). Under somrarna 2006 och 2007
förvärrades syrekoncentrationerna i hela Östersjön, utom i Bottniska viken. Det innebär att stora
områden av Östersjöns havsbotten är utarmade.
En långtidsstudie av zoobentosen i Östersjön har utförts av ICES och grafer över
beståndstrenderna från 1964 till 2003 i området för den föreslagna ledningssträckningen finns
på karta BE-2(2). Graferna visar att de högsta densiteterna av zoobentos har uppgått till 7 000
individer per m2 vissa år vid vissa av de registrerade platserna, men att många andra år uppgick
densiteten till nära 0 individer per m2. Mönstret med toppar och dalar är tydligt på samtliga
stationer längs ledningssträckningen, även om densiteten i toppar och årtal varierar.
Mellan 2005 och 2008 beställde Nord Stream ett antal bentiska undersökningar för att fastställa
närvaron av zoobentos längs den föreslagna ledningssträckningen. Prover samlades in vid
tvärsnitt längs sträckningen i Tyskland, Danmark, Sverige och Finland 2006, 2007 och 2008,
medan undersökningar på ryskt territorialvatten ägde rum 2005 och 2006. För den analys som
presenteras i denna rapport har provtagningsstationerna grupperats efter den ESR där varje
station finns. Detaljerna i de bentiska undersökningarna och de resultat man fått fram beskrivs
för respektive ekologisk delregion I–V i avsnitt 8.7 till 8.11. Figur 8.15 visar de olika
provtagningar som har beställts av Nord Stream.
Eftersom undersökningarna genomfördes med olika typer av utrustning olika år och årstider är
resultaten av undersökningarna i olika ekonomiska zoner inte direkt jämförbara. Statistiska
analyser med olika variabler av uppgifterna från undersökningarna visade en allmän tendens att
stationer från samma ekonomiska zon liknade varandra mer än stationer från andra ekonomiska
zoner, men det är inte möjligt att säkert skilja ut skillnader som beror på naturliga geografiska
faktorer från dem som beror på skillnader i metoder. Detaljerade analyser med olika variabler
har därför inte gjorts för enskilda ESR men slutsatserna av analysen för varje uppsättning
uppgifter från undersökningarna har gett information till beskrivningarna i senare avsnitt.
(1)
Norkko, A. and Ari, L. (2005) Trends in soft sediment macrozoobenthic communities in the open sea areas of the
Baltic
Sea
(1965
to
2005).
HELCOM
Indicator
Fact
http://www.helcom.fi/environment2/ifs/en_GB/cover/ (uppgifterna inhämtades 23 juli 2008).
(2)
SWE
Norkko, A. and Ari, L. 2005. Op. cit.
Sheet
2005.
Nord Streams provtagningar av marin zoobentos(1)
Se karta BE-7 för en större version
Figur 8.15
(1)
504
SWE
505
Utöver beskrivningarna av samhällena i de enskilda ekologiska delregionerna längre ner finns
en del breda trender i kännetecknen hos det bentiska samhället längs ledningssträckningen.
Dessa är bara relevanta för ESR II-V, eftersom de uppgifter som har samlats in från ryskt vatten
inte har inkluderats i denna analys.
Figur 8.16 visar att antalet arter per station (utom stationer på ryskt vatten) vanligen är högst på
grunt vatten och minskar med ökande djup. Bentisk fauna registrerades på alla stationer ner till
ett djup av 60 meter. På stationer djupare än 60 meter var antalet arter mycket lågt och bentisk
fauna saknades vid ett antal stationer.
Figur 8.16
Antal arter av bentisk fauna per station jämfört med djup längs
ledningssträckningen, utom för ryskt vatten(1)
Uppgifterna om förekomst visade ett liknande mönster med djup för uppgifterna om artrikedom.
Förekomster över 10 000 individer/m2 registrerades på grunt vatten upp till 10 meters djup,
medan förekomster på cirka 1000 individer/m2 var vanliga på djup av cirka 50 meter. Från alla
stationerna under 90 meter hittades bara ett enda exemplar (från märlkräftarten Pontoporeia
affinis) - det var vid en station nordost om Gotland med ett djup av 101 meter. Uppgifterna om
biomassa liknade till stor del uppgifterna om förekomst och artrikedom, även om minskningen
(1)
Dansk Biologisk Laboratorium (2008) Macrozoobenthos along the South route of the Nord Stream Pipeline in the
Baltic Sea including the Kalbadagrund alternative in the Gulf of Finland. Final Report, September 2008. p. 14
SWE
506
med djupet var mindre linjär, med distinkta minskningar i genomsnittlig biomassa som noterades
vid 10 meter och 50 meter.
En nedgång i artrikedomen efter breddgraden noterades också (utom stationer på ryskt vatten)
(se Figur 8.17). Artrikedomen vid de lägre breddgraderna (54 till 55°N - särskilt ESR V) är
mycket större än på de högre breddgraderna. Vid stationerna norr om 56°N registrerades inte
mer än 10 arter vid någon station. De flesta av de bentiska arterna i Östersjön har marint
ursprung och bara ett begränsat antal arter kan hantera den extra stress som den minskande
salthalten medför. Sambandet mellan uppgifterna om förekomst och breddgrad följer samma
allmänna trend som uppgifterna om artrikedom med störst noterad förekomst på de lägsta
breddgraderna, men måttligt höga förekomster (över 1000 individer per m2) noterades över alla
breddgrader. Uppgifterna om biomassa följde ett mönster som liknade mönstret för förekomst.
Det noteras att de bentiska undersökningar som beställdes av Nord Stream var inriktade på de
makrobentiska samhällena inom rörledningskorridoren. Det finns ett antal områden som är
kända för sin rika zoobentos eller makroalgbottnar, exempelvis bankar till havs såsom Hoburgs
bank och Midsjöbanken, som ligger i närhet av ledningssträckningen och som inte omfattas av
undersökningarna.
Ytterligare
referensmaterial
har
använts
för
att
förstå
utgångsförutsättningarna för dessa områden, och detaljer om detta ges i kapitlen om
motsvarande ekologiska delregioner.
SWE
507
Figur 8.17
8.6.4
Antal arter av bentisk fauna per station jämfört med djup (längst upp) och
jämfört med breddgrad (längst ned) (utom ryska uppgifter)(1)
Fisk
Ekologiskt kan de marina fiskarna, sötvattensfiskarna och de vandrande fiskarterna i Östersjön
delas in i följande grupper efter betydelse/värde eller nyckelfunktion i ett samhälle eller
ekosystem:

(1)
Nyckelarter, det vill säga sådana arter som är fundamentala för fortbeståndet av
näringskedjor osv., även om de inte är någon kommersiell eller sällsynt art, som tobis
(Hyperoplus lanceolatus och Ammodytes tobianus), sandstubb (Pomatoschistus microps
Dansk Biologisk Laboratorium (2008) Macrozoobenthos along the South route of the Nord Stream Pipeline in the
Baltic Sea including the Kalbadagrund alternative in the Gulf of Finland. Final Report, September 2008. p. 16.
SWE
508
och P.minutus) samt gädda (Esox lucius). En nyckelart definieras av HELCOM som ”en art
med en kontrollerande inverkan på ett samhälle"(1)

Indikatorarter, sådana arter som fungerar som indikatorer på ekologiska förändringar, som
mört (Rutilus rutilus) och abborre (Perca fluviatilis)

Kommersiellt exploaterade arter, där de viktigaste är sill (Clupea harengus harengus och
Clupea harengus membras), skarpsill (Sparattus sprattus), björkna (Abramis brama), sik
(Osmerus eperlanus), torsk (Gadus morhua), abborre (Perca fluviatilis), gös (Stizostedion
luciperca) och skrubbskädda (Platichthys flesus)

Hotade eller skyddade arter, vilka också kan falla inom ovanstående kategorier. Bland de
skyddade arterna finns flodnejonöga (Lampetra fluviatilis), havsnejonöga (Petromyzon
marinus), majfisk (Alosa alosa), staksill (Alosa fallax), europeisk ål (Anguilla anguilla), stör
(Acipenser oxyrinchus), höstlekande sill (Clupea harengus subsp.), atlantlax (Salmo salar),
större kantnål (Syngnathus acus), stensimpa (Cottus gobio) och torsk (Gadus morhua)

Invasiva arter, varibland svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus) och silverruda
(Carassius gibelio) är av särskilt intresse
Arterna är inte begränsade till en grupp, till exempel erkänns torsk som både en kommersiellt
exploaterad art och en hotad och skyddad art. Sammansättningen av fiskbestånd varierar i de
olika regionerna i Östersjön beroende på kännetecknen för de olika livsmiljöerna. Viktiga
livsmiljöer är till exempel undervattensängar för fiskars lekområden och skydd för yngel. Salthalt,
vattentemperatur, tillgång på byte (till exempel hoppkräftor för sill och skarpsill för torsk) samt
syrekoncentration är särskilt viktiga faktorer. Andra faktorer som påverkar fiskbestånden
inkluderar havsbottentyp för bottenlevande fiskarter och alg- och sjögräsförhållanden på grunda
vatten för kustnära arter.
De mest salthaltstoleranta arterna återfinns i västra delen av Östersjön och utbredningen av
dessa arter minskar ju längre norrut och österut man kommer, och istället dominerar
sötvattensarter (till exempel mört och abborre) i Finska viken. En hög förekomst av
sötvattenarter finns också i kustvattnen nära rörledningarnas landanslutning i Tyskland, med ett
stort flodinflöde.
Pelagiska fiskarter, särskilt sill, skarpsill och atlantlax, är vanliga överallt i de öppna delarna av
Östersjön. Bentiska fiskarter (till exempel skrubbskädda, rödspätta, piggvar och ål) är vanliga på
sandiga livsmiljöer i de grundare områdena av den öppna delen av Östersjön. Vissa områden
av Östersjön, särskilt kustområden och djupa bassänger, är viktiga lekområden.
(1)
Helsingforskommissionen (2007): HELCOM:s röda lista över hotade och minskande arter av nejonöga och fisk i
Östersjön. Baltic Sea Environmental Proceedings, No. 109, 40 pp.
SWE
509
De kommersiella fiskbestånden, särskilt i Östersjöns kustområden, har genomgått dramatiska
förändringar under sent 1900-tal, både på grund av mänskliga aktiviteter och av naturliga
orsaker, och många bestånd har drastiskt minskat. Fiskarna i Östersjön utsätts för ett antal
antropogena effekter, exempelvis syrefrihet, syrebrist, kemiska föroreningar, förstörelse av
livsmiljöer, införande av icke infödda arter och ökat fisketryck. Till följd av det har det nyligen
rekommenderats att 34 arter ska betraktas som högprioriterade för bevarande, 70 arter som
medelhögt prioriterade och 80 arter som lågprioriterade(1). IUCN har 55 av dessa arter på sin
globala röda lista såsom hotade, sårbara, kritiska eller hotade vandrande arter.
Tabell 8.8 visar på årstidsmönster för nyckelfiskarter i Östersjön. Årstidsvariationerna för lek
eller vandring anges, liksom de ekologiska delregioner där betydelsefulla bestånd finns.
Utbredningen och ekologin för dessa fiskarter diskuteras i avsnitt 8.7 till 8.11 som behandlar
respektive ekologisk delregion.
(1)
Helsingforskommissionen (2007) HELCOM Red list of threatened and declining species of lampreys and fishes of
the Baltic Sea, Baltic Sea Environmental Proceedings No. 109.
SWE
510
Tabell 8.8
Kännetecken hos nyckelfiskarter i Östersjön
Arter och
Ekologisk J F M A
M J
J
A
S
O N
D
klassificering*
delregion
Torsk (c,t,k,b)
III
Vårlekande sill (c,t,k) V
Strömming (c,k)
II, III, IV
Höstlekande sill (c,k) V
Skarpsill (c,k)
II, III, IV
Atlantlax (c,t,m,f)
I&V
Europeisk ål (t,k,m,f) I, IV & V
Mört (f,i)
I, II & V
Abborre (c,f,i)
I, II & V
Braxen (c,t,f)
I
Staksill (t,k,m,f)
I&V
Majfisk (t,m,f)
IV
Flodnejonöga (t,k,m,f) I & V
Piggvar (c,b)
III & IV
Skrubbskädda (c,k,b) II, III & IV
Teckenförklaring:
Grönt indikerar lekperiod och gult vandringsperiod: c = kommersiellt viktig, t = hotad
och/eller minskande art, k = nykelart, b = bentisk eller demersal art, m = migrerande art; f
= art som tillbringar hela eller delar av sitt liv i sötvatten, i = indikatorart.
Vid sammanställning av Tabell 8.8 har ett antal faktorer beaktats.

Betydande årliga variationer i lektid för det östra beståndet av Östersjötorsk. Under 1990talet observerades en tydlig förskjutning av lekperioden från april–juni till juni–
augusti(1),(2),(3),(4)

Strömmingens lekperiod på våren. Lekperioderna varierar mellan de olika områdena:
centrala Östersjön: april–maj (ICES delområde 25), mars–maj (ICES delområde 26, de
polska kustvattnen), april–juni (ICES delområde 28), maj–juni (ICES delområde 29), Finska
(1)
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. Report of the ICES Advisory Committee on
Fishery Management, Advisory Committee on the Marine Environment and Advisory Committee on Ecosystems.
ICES Advice. Book 8.
(2)
Wieland, K., Jarre-Teichmann, A., Horbowa, K. 2000. Changes in the timing of spawning of Baltic cod : Possible
causes and implications for recruitment. ICES Journal of Marine Science,Vol.57.
(3)
Köster, F. W. et al. 2005 Baltic cod recruitment – the impact of climate variability on key processes. ICES Journal
of Marine Science, Vol. 62, No. 7.
(4)
SWE
Nissling, A. and Westin, L. 1997. Marine Ecology Progress Series, Vol. 152.
511
viken (ICES delområde 32): maj–juni. Den vårlekande strömmingen i Greifswalder Bodden
leker under mars–maj. Den vårlekande strömmingen lägger ägg på bottnen med ett
(1)
”självhäftande” lager som gör att de kan fästa i substratet/vegetationen
8.6.5

Skarpsill leker också under vintern (nov–jan) om temperaturen är tillräckligt hög. Vinterleken
(2)(3)(4)
utgör en obetydlig del av den årliga ägg- och larvproduktionen

Piggvarens ägg är demersala vid de salthalter som råder i Östersjön

Det finns två olika typer av skrubbskädda i Östersjön, en med demersala ägg och en som
lägger pelagiska ägg. Den förstnämnda kan fortplanta sig i norra Egentliga Östersjön,
Bottenhavet och Finska viken. Lekperioderna för det södra beståndet (pelagiska ägg):
mars–juni. Den huvudsakliga lekperioden för det norra beståndet (demersala ägg) är maj–
juli(6(7)(8)
(5)
Fåglar
Informationskällor
Grundbeskrivningen om fåglar har sammanställts med information från huvudsakligen följande
källor:
(1)
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. Report of the ICES/BSRP Workshop on
Recruitment Processes of Baltic Sea herring (WKHRPB). ICES CM 2007/BCC:03
(2)
Finnish Game and Fisheries Research Institute. Commercially exploited Fish Species in Finland. http://www.rktl.fi/
(uppgifterna inhämtades 19 oktober 2008).
(3)
Baumann, J., Hinrichsen, H.-H., Möllmann, C., Koster, F.W., Malzahn, A. M. and Temming, A. 2006. Recruitment
variability in Baltic Sea Sprat (Sprattus sprattus) is tightly coupled to temperature and transport patterns affecting
the larval and early juvenile stages. Can. J. Fish. Aquat. Sci. Vol. 63.
(4)
Kraus, G. et al. 2004. Global warming and fish stocks: Winter spawning of Baltic sprat (Sprattus sprattus) as a
possible future scenario. ICES symposium Bergen, Norway 11-14 May 2004.
(5)
Florin, A-B. and Höglund, J. 2006. Absence of population structure of turbot in the Baltic Sea. Molecular Ecology,
Vol. 16, No. 1.
(6)
Finnish Game and Fisheries Research Institute. Commercially exploited Fish Species in Finland www.rktl.fi
(uppgifterna inhämtades 19 oktober 2008).
(7)
Nissling, A., Westin, L. and Hjerne, O., 2002, "Reproductive success in relation to salinity for here flatfish species,
dab, plaice and flounder, in the brackish water Baltic Sea", ICES Journal of Marine Science, Vol. 59.
(8)
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. Report of the workshop on age reading of
Flounder (WKARFLO). ICES CM 2007/ACFM: 10.
SWE
512

Fältdata från Nord Streams fältundersökning som genomfördes längs ledningssträckningen
2005–2006(1)

Fältundersökningar av sjöfåglar som genomfördes 2006–2007 av det tyska Institut für
Angewandte Ökologie (IfAÖ i delar av Tysklands och Danmarks ekonomiska zoner i
Östersjön(2) (3)

Studie av fåglar till havs av DHI våren/sommaren 2008(4)

Data från European Seabirds at Sea Database (ESAS), HELCOM och ICES

Annan publicerad vetenskaplig litteratur (till exempel Dunrinck et al (1994)(5) och Skov et al
(2000)(6))
Översikt över fågelintresset i Östersjöområdet
Som identifierats tidigare i detta kapitel omfattar Östersjön ett område på 415 000
kvadratkilometer och varierar i djup upp till som högst 459 meter i Landsortsdjupet, söder om
Stockholm. Kustlinjen runt Östersjön är cirka 8 000 km och består av ett antal olika livsmiljötyper
som havsklippor, gyttjiga stränder, sanddyner och våtmarker. Det finns också ett oräkneligt antal
öar, från små klippöar och skogsbeklädda öar som bildar en skärgård utanför Finlands kust till
stora öar som Saaremaa utanför Estlands kust och Gotland utanför Sveriges kust.
Östersjön och dess varierade kustlinje med öar utgör miljön för ett stort antal fågelarter året om.
Som ett resultat betraktas stora områden av kustlinjen och öarna som internationellt och
nationellt ornitologiskt viktiga eftersom de härbärgerar stora delar av de geografiska
populationerna av vissa arter (inklusive migrerande arter) och/eller arter som behöver bevaras
(till exempel beroende på små eller minskande populationer, lokala populationer).
På grund av att den föreslagna ledningssträckningen går ute till havs är de arter som bedöms
kunna påverkas av Nord Streams projekt sjöfåglar. Eftersom anläggningsarbetet kommer att ta
(1)
PeterGaz Ltd. The North European Gas Pipeline OFFSHORE Sections (the Baltic Sea). ENVIRONMENTAL
SURVEY. Part 1. STAGE I. Book 5. Final Report. 2005
(2)
Bellebaum, J., Kube, J., Schulz, A. & Wendeln, H. 2007: Seabird surveys in the Danish EEZ south-east of
Bornholm. Institut für Angewandte Ökologie GmbH
(3)
Institut für Angewandte Ökologie GmbH. 2007. Nord Stream: Seabird numbers Germany 2006/2007.
(4)
DHI. 2008. Baseline investigations of use of sea area northeast of Er-tholmene by breeding guillemots Uriaa
aalgae and razorbills Alca torda in relation to the planned route of the Baltic Gas Pipeline.
(5)
Durinck, J., Skov, H, Jensen, F.P., Pihl, S. 1994. Important Marine Areas for Wintering Birds in the Baltic Sea. EU
DG XI research contract no. 2242/90-09-01. Ornis Consult report.
(6)
Skov, H., et al. (2000). Inventory of coastal and marine Important Bird Areas in the Baltic Sea. Cambridge: BirdLife
International, 2000. 287 p.
SWE
513
cirka 21 månader att slutföra (elva månader för installation av den första rörledningen och tio
månader för den andra)(1) finns det en möjlighet att fåglar i dessa grupper påverkas under
häckning, övervintring och flyttning.
Sjöfåglarnas utbredning i de grundare områdena längs ledningssträckningen är ojämn. Rent
generellt är den nedre sublitorala zonen, offshorebankarna och lagunerna viktigast för
övervintrande sjöfåglar eftersom dessa områden är rika på föda (till exempel mollusker, småfisk
och makrofyter). Människans aktiviteter påverkar också sjöfåglarnas utbredning på grunt vatten,
bland annat i form av störningar från fartygstrafik nära farleder och hamnar.
Häckande fåglar
Det finns en tydlig skillnad mellan faunan av häckande fåglar i södra och norra delarna av
Östersjön. I söder samlas häckande fåglar till några få tätbefolkade platser medan fåglarna är
mera utspridda i norr, vilket beror på varierade skärgårdar. Även om fåglarna häckar på dessa
platser skaffar vissa arter, som tordmule och sillgrissla, sin föda på öppet vatten långt från dessa
platser. Intresset för häckande fågel omfattar tre huvudområden:

Norra delen av Östersjön längs Finlands och Rysslands kuster, särskilt Björkö vid Karelska
näset, nationalparken Itainen Suomenlahti och ön Dolgy Reef samt Bolshoy Fiskararkipelagen är exempel på olika skärgårdar

Gotland och norra spetsen på Lettlands kust i centrala delen av Östersjön

Mindre områden runt sydvästra delen av Östersjöns kustlinje där utbredningen av fåglar är
tätare
De norra skärgårdsområdena hör till de viktigaste områdena för häckande fåglar i Östersjön (se
Figur 8.18). De arter i bilaga I (till EG:s fågeldirektiv) som finns i dessa områden omfattar bland
andra silltrut (Larus fuscus), småtärna (Sternula albifrons), svärta (Melanitta fusca), småskrake
(Mergus serrator), skräntärna (Sterna caspia) och tobisgrissla (Cepphus grylle). Andra arter som
häckar i de norra områdena är dvärgmås (Hydrocoloeus minutus), gråtrut (Larus argentatus),
drillsnäppa (Actitis hypoleucos), fisktärna (Sterna hirundo), silvertärna (Sterna paradisaea),
svarttärna (Chlidonias niger), knölsvan (Cygnus olor), skarv (Phalacrocorax carbo), vitkindad
gås (Branta leucopsis) och tordmule (Alca torda). Karta BI-4 visar var de viktiga fågelområdena
(IBA-områden) finns i Östersjön.
(1)
Denna period (21 månader) är den totala tidsåtgången för installationen av hela det dubbla rörledningssystemet.
Varaktigheten av rörläggningsaktivieter vid en viss given plats längs ledningssträckningen kommer att vara mycket
kortare (rörläggningspråmen som installerar rörledningen rör sig med cirka 2–3 km per dag, beroende på
havsbottensförhållandena).
SWE
514
Arter som häckar på Gotland inkluderar skärfläcka, större strandpipare, roskarl, skräntärna och
småtärna. Mindre områden i sydvästra Östersjön utgör viktiga häckningsområden för
småtärnan.
Populationstrender (mellan 1985 och 2002) för sjöfåglar som häckar i Östersjön visar på en
generell minskning för nio av de häckande sjöfågelsarterna(1). Populationen av skrattmåsar
bedöms minska i hela Östersjön. Tärnor minskar också allmänt i hela Östersjön. Storskarv
verkar vara den enda arten som ökar i antal i Östersjön. Andra arter såsom tordmule har
uppvisat lokala ökningar i de häckande populationerna.
Efter häckningssäsongen under sommar och tidig höst spelar kust- och havsområdena även en
viktig roll för icke häckande fåglar, till exempel halvvuxna tobisgrisslor, som ruggar och söker
föda där.
(1)
DHI Water & Environment 2003: Development of Baltic waterbird monitoring strategy, Pilot phase.
http://sea.helcom.fi/dps/docs/documents/NatureProtectionandBiodiversityGroup(HABITAT)/HABITAT5,2003/doc410.pdf (uppgifterna inhämtades 5 oktober 2008).
SWE
SWE
(1)
Viktiga häckningsområden för sjöfåglar i Östersjön(1)
Se karta BI-3 för en större version.
Figur 8.18
515
516
Vinter
Ett viktigt kännetecken hos spridningen av de 10 miljoner övervintrande sjöfåglar som finns i
Östersjön är fågelfaunans koppling till grundare områden (< 30 m) (se Figur 8.19). Det är
särskilt karakteristiskt för de arter som söker föda på botten, vilka omfattar minst 75 % av
vinterfågelfaunan i Östersjön(1). De mer öppna och djupare delarna av Östersjön, där
huvuddelen av rörledningarna kommer att ligga, utnyttjas i allmänhet av pelagiska arter:
tordmule (Alca torda), sillgrissla (Uria aalge), gråtrut (Larus argentatus) och havstrut (Larus
marinus). Områdena vid ledningens landföringar i Pommerska bukten, Finska viken och
Greifswalder Bodden i Tyskland karaktäriseras emellertid av vattendjup på mindre än 30 meter
och stora antal sjöfåglar som hämtar föda på havsbotten, bland annat lommar och änder .
Andra viktiga övervintringsplatser finns på sandbankar vid Hoburgs bank och Midsjöbankarna
söder om Gotland. De arter som övervintrar på dessa platser är bland annat tobisgrissla
(Cepphus grylle) och alfågel (Clangula hyemalis) medan unga och ej fullvuxna individer av den
förstnämnda arten även söker sin föda på dessa bankar under perioden juli–september. Alfågel
är upptagen i bilaga II (till EU:s fågeldirektiv) och tobisgrissla är listad av HELCOM(2).Alltefter
årstid hyser bankarna en stor del av den biogeografiska populationen av de här arterna och är
därför mycket viktiga.
En stor del av Östersjön är täckt av is vintertid (se karta ME-2), vilket minskar livsmiljön för
övervintrande fåglar. Isförhållandena i Östersjön varierar avsevärt från år till år, med en största
täckning mellan 52 000 (12 % av havsområdet) och 415 000 kvadratkilometer (total täckning)(3).
I genomsnitt täcker havsisen 218 000 kvadratkilometer (52 %) varje vinter. Istäcket når i
allmänhet sin maximala utbredning sent i februari eller i mars.
Mellan 1994 och 1998 har en allmän ökning av antalet övervintrande fåglar noterats(4), särskilt
skäggdopping, vitkindad gås, skarv och sothöna. Antalet övervintrande bestånd av bergand och
ejder har minskat.
(1)
Institut für Angewandte Ökologie. 2007. Nord Stream: Seabird numbers Germany 2006/2007.
(2)
Helsingforskommissionen. 2007. HELCOM:s lista över hotade och/eller minskande arter och biotoper i Östersjön.
Baltic Sea Environmental Proceedings, No. 113
(3)
Seinä, Ari, 2008, Ice season 2006/2007, in Olsonen, Riitta (ed.). Meri - Report Series of the Finnish Institute of
Marine Research (No. 62): 51-56.
(4)
Helsingforskommissionen. Baltic Marine Environment Protection Commission. 2002. Environment of the Baltic
Sea Area 1994-1998. Helsingfors. Baltic Sea Environment Proceedings No. 82 B.
SWE
SWE
Figur 8.19
Områden av internationell betydelse för övervintrande sjöfåglar i Östersjön
517
518
Höst- och vårflytt
Östersjön är en viktig flyttled, särskilt för sjöfågel, gäss och änder och vadare som häckar på
den arktiska tundran. Dessa fåglar som stannar i kustområdena i den södra delen av egentliga
Östersjön, Nordsjön och utanför Västeuropa flyttar varje vår norrut i stora skaror längs
Östersjöns kuster till sina häckplatser. En del av fåglarna vilar längs Östersjöns kuster under
flyttningen: vitkindade gäss stannar till exempel i Nordtyskland, på Gotland och i västra Estland.
Viktiga områden som används av sjöfåglar i samband med höst- och vårflytten framgår av Figur
8.20.
De viktigaste områdena för flyttfåglar innefattar kusterna vid Finska viken, kustområdena runt
Gotland samt Pommerska bukten. De grundare vattenzonerna nära kusten är viktiga som
ruggningsområden under sommaren, särskilt för knölsvan i nordöstra delen av Finska viken.
Kustområdena runt Gotland används under flyttperioden av mindre sångsvan, grågås och
vitkindad gås.
I Pommerska bukten dominerar arter mellan maj och oktober som har en subarktisk och arktisk
utbredning och som stannar i Natura 2000-området i Greifswalder Bodden i samband med
flyttningen till och från övervintringsplatser längre söderut. Det finns viktiga lekområden för sill i
Greifswalder Bodden. I samband med lekperioden för sill (februari till maj) utgör regionen en
viktig regional födo- och viloplats för alfågel och bergand. Dykänder, andfåglar och småskrake
finns också här på våren. Från mars till september utgör Greifswalder Bodden en viktig
födoplats för skarvkolonier i Östersjön. På sensommaren återfinns det största antalet
dvärgmåsar och svarttärnor som hittar föda i regionen i detta område.
SWE
SWE
Figur 8.20
Viktiga områden för flyttfåglar i Östersjön
519
520
Hotade fågelarter i Östersjön
HELCOM:s åtgärdsplan för Östersjön från 2007 innefattar målet att uppnå en gynnsam status
med marin mångfald liksom ekologiska mål som ”livskraftiga populationer av arter”. För att
uppfylla dessa mål har man tagit fram en lista över hotade eller minskande fågelarter i
Östersjön. De som har betydelse för Nord Stream-projektet visas i Tabell 8.9.
Tabell 8.9
HELCOM:s lista över hotade eller minskande fågelarter i Östersjön(1)
Namn
Period
Storlom
Gavia arctica
(övervintrande)
Smålom
G.stellata
(övervintrande)
Svarthakedopping
Podiceps
auritus
Tadorna
tadorna
Polysitca
stelleri
Larus fuscus
(övervintrande)
Gravand
Alförrädare
Silltrut
Småtärna
Skräntärna
Kentsk tärna
Tobisgrissla
Kärrsnäppa
(häckande)
(övervintrande)
Relevant
ESR
II,III, IV &
V
II,III, IV &
V
II,III, IV &
V
II,III, IV &
V
II, III & IV
I, II, III, IV
&V
(häckande)
I, II, III, IV
Sterna
&V
albifrons
(häckande)
I, II, III, IV
S.caspia
&V
II,III, IV &
S.sandvicensis Uppgifter saknas
V
Cepphus grille (häckande/övervintrande) II,III, IV &
V
I, II,III &
Calidris alpina (häckande)
IV
Kommentar
Bilaga I EG:s
fågeldirektiv
Bilaga I EG:s
fågeldirektiv
Bilaga I EG:s
fågeldirektiv
Bilaga I EG:s
fågeldirektiv
(häckande)
Bilaga I EG:s
fågeldirektiv
Bilaga I EG:s
fågeldirektiv
Bilaga I EG:s
fågeldirektiv
Ej hotad i Finland
Beskrivningen av nuläget och utvärderingen är inriktad på viktiga fågelområden(2) (IBA) inom 25
km från rörledningarna. Karta BI-4 visar de viktiga fågelområden som har upprättats i Östersjön.
En översyn av de fågelarter som finns i områden över 25 km har genomförts för att hitta arter
(1)
Helsingforskommissionen. 2007. HELCOM list of threatened and/or declining species and biotopes/habitats in the
Baltic Sea area. Baltic Sea Environment Proceedings No.113
(2)
Ett viktigt fågelområde är ett område som har identifierats som ett habitat med global betydelse för bevarandet av
fågelpopulationer som har utarbetats av BirdLife International.
SWE
521
som söker föda över stora områden, exempelvis måsar och en del tärnor, för att utvärdera
effekterna på dessa arter. Beskrivningen av nuläget för sjöfåglar är inriktat på IBA och våtmarker
av internationell betydelse som har angetts enligt Ramsarkonventionen om våtmarker och den
ger även en beskrivning av livsmiljöer av betydelse för fåglar i olika skeden av deras livscykel.
8.6.6
Marina däggdjur
Det finns få marina däggdjursarter i Östersjön jämfört med populationerna i större havsområden.
De fyra permanenta arterna består av en tandval och tre sälarter:

Tumlare (Phocoena phocoena)

Vikare (Phoca hispida baltica)

Knubbsäl (Phoca vitulina)

Gråsäl (Halichoerus grypus balticus)
Vart och ett av de marina däggdjuren ovan har av HELCOM klassats som hotade och/eller
minskande arter i Östersjön(1). Även om de inte är inhemska har vikval (Balaenoptera
acutorostrata), vanlig delfin (Delphinus delphis) och vitnosdelfin (Lagenorhynchus albirostris)
siktats i den sydvästra delen av Östersjön.
Denna sammanfattning av däggdjur som vistas i området kring sträckningen av Nord Streamledningarna baseras på en detaljerad genomgång av befintlig litteratur, bland annat från
HELCOM samt information från miljömyndigheterna i länderna runt Östersjön.
Tumlare (Phocoena phocoena)
Tumlaren är den enda tandvalsarten som finns i Östersjön(2). Det nordatlantiska tumlarbeståndet
består av relativt isolerade underpopulationer. Minst en av dessa lever i Östersjön(3). Denna
underpopulation är dock den minsta tumlarpopulationen i världen, som bara omfattar 600
individer. I början av 1900-talet fanns mellan 10 000 och 20 000 tumlare i egentliga Östersjön,
(1)
Helsingforskommissionen (2007) Baltic Sea Environment Proceedings No.113- Helcoms lista över hotade
och/eller minskande arter och biotoper/livsmiljöer i Östersjöområdet
(2)
Verfuss, U. K.., Honneff, C.G, Meding, A., Dahnem, M R. and Benke H. (2007) Geographical and seasonal
variation of harbour porpoise (Phocoena phocoena) presence in the German Baltic Sea revealed by passive
acoustic monitoring.Journal of the Marine Biological Association of the United Kingdom. vol. 87, no 1 (372 p.)
(3)
Agreement on the Conservation of Small Cetaceans of the Baltic, the North East Atlantic, Irish and North Seas
(ASCOBANS). 2002. Recovery Plan for Baltic Harbour Porpoises (Jastarnia Plan). p 7.
SWE
522
och deras utbredning gick ända upp till Finska viken och Bottenviken(1) (se Figur 8.21(2)). Nu
består populationen av tumlare i egentliga Östersjön av bara några hundra individer och det
finns tecken på att populationen är genetiskt isolerad(3). Därför måste man vara extra försiktig
när man hanterar Östersjöpopulationen.
Tumlaren listas i bilaga II till Konvention om internationell handel med hotade arter av vilda djur
och växter (CITES), bilaga II till Bernkonventionen, bilagorna II (arter av gemenskapsintresse
vilkas bevarande kräver att särskilda bevarandeområden utses) och IV (djur- och växtarter av
gemenskapsintresse som kräver noggrant skydd) i EU:s habitatdirektiv. Dessutom är Östersjöns
population av tumlare listad som sårbar i internationella naturvårdsunionens (IUCN) röda lista
över hotade djur.
Tumlare lever parvis eller i små flockar, alltid nära kusten (4). De betraktas generellt inte som
migrerande, baserat på det faktum att subpopulationerna i Östersjön och Bälthavet är genetiskt
distinkta. De observeras dock regelbundet i Kadettrännan i sydvästra Östersjön och detta tros
vara en viktig migrationsväg av födoskäl. Honorna blir könsmogna mellan tre och fem års ålder
och parning sker en gång per år på sommaren. De är dräktiga i 11 månader vilket innebär att
ungarna föds på sommaren. Det är emellertid inte möjligt att identifiera några särskilda
parningsområden för tumlare i Östersjön. Eftersom ungar tycks observeras i hela det område
där arten förekommer kan områden med stor förekomst av tumlare också anses som viktiga för
artens reproduktion(5)(6).
(1)
Helsingforskommissionen.
Tumlare.
http://www.helcom.fi/environment2/biodiv/en_GB/porpoises/
(uppgifterna
inhämtades 6 januari 2009).
(2)
Se karta MA-2 för teckenförklaring till figur 8.15
(3)
Koschinski, S. (2002) Current knowledge on harbour porpoises (Phocoena phocoena) in the Baltic sea.Ophelia.
vol. 55, no3, pp. 167-197.
(4)
(5)
http://www.fimr.fi/en/tietoa/yleiskuvaus/en_GB/mammals/
Kinze, C. C., Jensen, T. and Skov, R., 2003, Fokus på hvaler i Danmark 2000-2002, Denmark Fisheries and
Maritime Museum. Biological Papers, Vol. 2.
(6)
Hammond, P. S., Benke, H., Berggren, P., Borchers, D. L., Buckland, S. T., Collet, A., Heide-Jørgensen, M-P.,
Heimlich-Boran, S., Hiby, A. R., Leopold, M. F., and Øien, N., 1995, "Distribution and abundance of the harbour
porpoise and other small cetaceans in the North Sea and adjacent waters."
SWE
SWE
(1)
Tumlarnas utbredning i Östersjön(1)
Se karta MA-2 för en större version.
Figur 8.21
523
524
Historiskt sett har jakt varit det största hotet mot tumlaren. Jakt är dock nu förbjuden och det
största hotet mot arten är yrkesfiske, eftersom tumlarna tenderar att fastna i trålningsnäten,
särskilt botten- och drivgarn. Andra hot innefattar föroreningar, fartygstrafik och förlust av
lämpliga livsmiljöer.
Tumlare siktas ofta från båtar, men de byter ofta beteende och drar sig undan när man närmar
sig dem. Undvikande kan ske upp till 1,5 km från ett fartyg, men är starkare inom 400 meter(1).
Det är känt att tumlarens hörselomfång sträcker sig upp till 100 kHz. Kraftigt buller kan påverka
hörseln hos tumlaren och i extrema fall kan skadan bli permanent. Det minskar förmågan hos
djuren att navigera, kommunicera och jaga.
Vikare (Phoca hispida botnica)
Populationen av vikare i Östersjön uppskattas till 10 000 individer(2), varav 200 till 300 finns i
den östra delen av Finska viken. Vikare är generellt begränsade i sin utbredning till de norra och
nordöstra regionerna av Östersjön, särskilt till Bottenviken och Finska viken, dvs. de områden
som brukar täckas av is på vintern (se Figur 8.22 och karta ME-2).
Vikaren är en skyddad art enligt EG:s habitatdirektiv (bilagorna II och V) och Bernkonventionen
(bilaga III). Dessutom är Östersjöns population av vikare listad som hotad i internationella
naturvårdsunionens (IUCN) röda lista över hotade djur.
Vikaren parar sig nära iskanterna mellan mitten av februari och mitten av mars. Ungarna föds på
packisen i snögrottor i slutet av februari eller början av mars. Pälsbyte sker på störningsfria
holmar, öar och skär från mitten av april till början av maj. En del uppgifter tyder på att vikarna
återkommer till sina uppehållsplatser i oktober–november.
(1)
Richardson W.J., Greene, jr. C.R., Malme, C.I. & Thomson, D.H. (1995). Marine Mammals and Noise Academic
Press.
(2)
Härkönen, T., Stenman, O., Jüssi, M., Jüssi, I. and Sagitov, R. 1998. "Population size and distribution of the Baltic
ringed seal (Phoca hispida botnica)", NAMMCO Scientific Publications, Vol. 1, pp. 167- 180.
SWE
SWE
(1)
Vikarens utbredning i Östersjön(1)
Se karta MA-3 för en större version.
Figur 8.22
525
526
Vikarna lever ensamma eller parvis och livnär sig i öppna havet på fisk som sill, abborre och
storspigg liksom zoobentos som kräftdjur och skorv.
Under 1970-talet medförde jakt och föroreningar att vikarpopulationen minskade till ungefär
2 000 individer. Populationen har dock återhämtat sig sedan dess och i Bottniska viken ökar den
nu med cirka 5 % per år(1). I Finska viken och Rigabukten förväntas denna ökning vara
långsammare med tanke på de fortsatta problemen med kemiska föroreningar. Eftersom sälar
tenderar att sprida ut sig över isfälten kan isbrytande verksamhet såsom buller, förlust av
parningsområden och visuella störningar påverka framgången med parningen (2). Misslyckad
reproduktion som orsakas av höga nivåer av organiska klorföreningar (dvs. DDT, PCB och
HCB) och övergödning är andra hot som drabbar vikaren i Östersjön. Effekterna från
övergödning innebär en minskad fiskpopulation (beroende på minskade syrehalter), vilket i sin
tur indirekt påverkar vikarna.
Nuvarande tendenser vad gäller isbildning i Östersjön och prognoser för de kommande 30 åren
visar på stora hot mot samtliga populationer i södra Östersjön. Endast Bottenviken förutspås
bibehålla ett relativt fördelaktigt vinterhabitat på havsisen för vikare(3).
Vikarpopulationer kan störas av turism, yrkesfiske samt buller under vattnet och i luften. Man har
observerat att om en färja närmar sig på kortare avstånd än 1 km dyker vikaren vanligen(4).
Vikare reagerar på undervattensljud på upp till 100 kHz. I luften minskas hörseln avsevärt
eftersom sälar har anpassat sig till att höra under vattnet vilket påverkat känsligheten att
uppfatta ljud i luften(5).
Knubbsäl (Phoca vitulina)
Två populationer av knubbsäl återfinns i Östersjön; den ena utmed den svenska kusten i
Kalmarsund och den andra i danska Rødsand i Kattegatt(6) såsom framgår av Figur 8.23.
Knubbsälen är listad som skyddad art enligt bilagorna II och V i EU:s habitatdirektiv.
Underpopulationen i Östersjön finns också medtagen i bilaga II i Bernkonventionen.
Populationen i Kalmarsund är listad som hotad på IUCN:s lista.
(1)
Helsingforskommissionen.
Vikare.
http://www.helcom.fi/environment2/biodiv/seals/en_GB/ringed/
(uppgifterna
inhämtades 14 augusti 2008)..
(2)
Coastal and Marine Union (EUCC). http://www.eucc.nl (uppgifterna inhämtades 14 augusti 2008).
(3)
Meier, H.E.M., R. Döscher, and A. Halkka, 2004: Simulated distributions of Baltic sea-ice in warming climate and
consequences for the winter habitat of the Baltic ringed seal. Ambio, 33, 249-256.
(4)
Rassi, P., Alanen A., Kanerva, T., Mannerkoski, I. (toim.). 2001 Suomen lajien uhanalaisuus 2000.
Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki.
(5)
Richardson Richardson W.J., Greene, jr. C.R., Malme, C.I. & Thomson, D.H. 1995. Marine Mammals and Noise
Academic Press.
(6)
Härkönen, T. (2006) Populationsinventeringar av knubbsäl i Kalmarsund. Miljögiftgruppen, Naturhistoriska
Riksmuseet i Stockholm.
SWE
527
Honorna föder sina ungar på land mellan juni och juli efter 11 månaders dräktighet.
Digivningsperioden är cirka fyra veckor varefter ungarna avvänjs. Parningen sker ungefär vid
avvänjningsperioden i juli och augusti. Skinnömsning sker från juli till september. Knubbsälar
ligger ofta och vilar både under skinnömsningen som under andra perioder när de inte jagar
föda
SWE
Knubbsälens utbredning i Östersjön(1)
Se Karta MA-5 för en större version.
Figur 8.23
(1)
528
SWE
529
Knubbsälar lever ensamma eller i små flockar. Knubbsälar håller sig ofta max 25 km från
kusten, men enstaka exemplar kan ses 100 km eller mer från land. De håller i allmänhet till på
ostörda skär och sandstränder. De vuxna knubbsälarna migrerar inte, men de kan färdas långa
sträckor. Lokala rörelser förekommer främst i samband med jakt på föda och
kortdistansförflyttningar kan också kopplas till säsongsvariationer i tillgång på byte och
parningsförhållanden.
Knubbsälar reagerar på undervattensljud på upp till 180 kHz. I luften är hörseln reducerad med
ett frekvensområde på upp till 22,5 kHz. Knubbsälen har också en relativt god hörsel ned till
mellan 200 Hz och 400 Hz. Detta tyder på att knubbsälen kan begränsas av omgivande
bullernivå snarare än den egna hörseln i frekvensområdet på cirka 100 Hz till 1 kHz(1).
Knubbsälen är en opportunistisk jägare. De livnär sig huvudsakligen på bentisk fisk, men äter
alla fiskarter. Ibland livnär de sig också på zoobentos inklusive mollusker, kräft- och skaldjur(2).
När en båt är 50-100 meter från en uppehållsplats reagerar knubbsälarna genom att röra sig
bort från störningen. Störningar på avstånd över 200 meter verkar inte bekymra denna sälart.
Det finns omkring 900 knubbsälar i egentliga Östersjön(3). Det innebär en väsentlig minskning
jämfört med förra århundradet från en uppskattad population på 5 000 sälar. Jakt, föroreningar
och den valpsjukeliknande virussjukdomen Phocine Distemper Virus (PDV) har påverkat
populationen. 1988 och 2002 dog 50 till 60 % av beståndet i södra Östersjön av den epizootiska
sjukdomen PDV. Det fristående beståndet i Kalmarsund påverkades dock inte av PDV-viruset.
Populationen i Kalmarsund består av ungefär 500 individer(4) och den i södra Östersjön av
ungefär 300 individer(5).
(1)
Richardson W.J., Greene, jr. C.R., Malme, C.I. & Thomson, D.H. 1995. Marine Mammals and Noise Academic
(2)
Finska
Press.
havsforskningsinstitutet.
Marine
mammals
in
the
Baltic
Sea.
http://www.fimr.fi/en/tietoa/yleiskuvaus/en_GB/mammals/ (uppgifterna inhämtades 27 juli 2008).
(3) Svenska naturhistoriska riksmuseet. Marine Top Predators, seals and white-tailes eagles. Senast uppdaterat 200809-08.
http://www.nrm.se/theswedishmuseumofnaturalhistory/researchandcollections/contaminantresearch/marinetoppre
dators.939_en.html (uppgifterna inhämtades 3 december 2008).
(4)
Härkönen, T., 2006, Populationsinventeringar av knubbsäl i Kalmarsund. Miljögiftgruppen. Naturhistoriska
Riksmuseet i Stockholm.
(5) Svenska naturhistoriska riksmuseet. Marine Top Predators, seals and white-tailed eagles. Senast uppdaterat 200809-08.
http://www.nrm.se/theswedishmuseumofnaturalhistory/researchandcollections/contaminantresearch/marinetoppre
dators.939_en.html (uppgifterna inhämtades 3 december 2008).
SWE
530
Gråsäl (Halichoerus grypus balticus)
Gråsälen återfinns i norra egentliga Östersjön, Bottenhavet och Finska viken (se Figur 8.24).
Tidigare genomförda undersökningar visar att det totala beståndet omfattar minst 20 000
gråsälar i hela Östersjöområdet, huvudsakligen i svenska, finska och estniska vatten. Även om
denna siffra visar en väsentlig ökning från beståndet omkring 2 000 individer under 1970-talet
(se Tabell 8.10) uppskattas att Östersjön för 100 år sedan var hem för omkring 100 000
gråsälar.
Tabell 8.10
Tillväxttrend för gråsälspopulationen i Östersjön(1)(2)(3(4)
År
1970-talet
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2008
Bestånd
2 000
9 700
10 300
13 100
15 950
17 640
18 300
20 700
25 000–30 000
Gråsälen är en skyddad art som omfattas av bilagorna II och V till EG:s habitatdirektiv och
bilaga III till Bernkonventionen. Östersjöns gråsälsbestånd finns också med på IUCN:s lista över
utrotningshotade djur.
(1)
Helsingforskommissionen.
Sälar.
http://www.helcom.fi/environment2/biodiv/seals/en_GB/seals/
(uppgifterna
inhämtades 5 augusti 2008).
(2)
Finnish Game and Fisheries Research Institute. Fish in the Baltic Sea. http://www.rktl.fi/english/ (uppgifterna
inhämtades i augusti 2008).
(3)
Miettinen, M., Halkka, A., Högmander, J., Keränen, S., Mäkinen, A,, Nordström, M., Nummelin, J. & Soikkeli, M.
2006. The ringed seal in the Archipelago Sea, SW Finland: population size and survey techniques Symposium on
Biology and Management of Seals in the Baltic area, Kala- ja riistaraportteja 346, pp. 35-39, Riista- ja
kalantutkimus, Helsinki
(4)
Halkka, A., Helle, E., Helander, B., Jüssi, I, Jüssi, M, Karlsson O, Soikkeli, M., Stenman, O., Verevkin, M. 2005.
Numbers of grey seals counted in censuses in the Baltic Sea 2000-2004, in Helle, E., Stenman, O., Wikman, M.
(eds.) 2005. Symposium on Biology and Management of Seals in the Baltic area, Kala- ja riistaraportteja 346, pp.
16-17, Riista- ja kalantutkimus, Helsinki
SWE
SWE
(1)
Gråsälens utbredning i Östersjön(1)
Se karta MA-4 för en större version.
Figur 8.24
531
532
Gråsälar lever i flockar. Flertalet gråsälar fördelar sig i hela Östersjön mellan maj och juni när
parningen äger rum. Ungarna föds på packis mellan februari och mars. Vissa sälar föder dock
ungar på obebodda holmar, särskilt i Estland och i Stockholms skärgård (söder om ESR III)(1).
Honorna föder i allmänhet någon dag efter att de gått iland på klipphällen och därefter dias
ungen i cirka två till tre veckor. I slutet av diperioden parar sig honan igen med en eller flera
hanar på land, isen eller i vattnet. Efter parningen försvinner sälarna och utbredningen från
sensommar till vår är inte helt känd. Under skinnömsningsperioden från april till juni håller
gråsälarna till på klippor och skär, och ibland på den sista drivisen i Bottenviken.
Den vanligaste födan i Östersjön är sill och i södra egentliga Östersjön torsk(2). Gråsäl livnär sig
vanligen lokalt och jagar nära kusten. De håller till på isolerade klipphällar och skär. Under
parningstiden tenderar de att lämna kusten och ge sig ut på drivis.
Hörselkänsligheten hos gråsälar liknar den hos andra sälar, med trösklar mellan 60 och 85 dB
re 1 µPa i omfånget 1-50 kHz. Över 60 kHz är hörselkänsligheten låg(3).
Gråsälar är känsliga under parningstiden för påverkan kopplade till isbrytningsaktiviteter.
Föroreningar i Östersjön gör också att fertiliteten bland sälar har varit låg. Gråsälar påvisar en
hög förekomst av reproduktionsavvikelser och sterilitet, möjligen kopplat till höga halter av PCB,
DDT eller kanske organiska klorföreningar, eftersom höga halter av sådana har påträffats(4). En
studie av vuxna sälhonor i finska territorialvatten visade emellertid nyligen att 81 % av de
undersökta sälarna hade fött ungar under den föregående parningssäsongen, vilket kan
betraktas som en normal reproduktionsförmåga(5).
8.6.7
Invasiva arter
Invasiva arter är främmande arter vars introduktion i en speciell miljö kan orsaka miljöskador på
befintliga ekosystem eller till och med skada människors hälsa, med ekonomiska konsekvenser
som följd. Östersjön har upplevt ett stort antal biologiska invasioner, där flera kan tillskrivas
mänsklig aktivitet, särskilt sjöfart. Sådana arter kan medföra avsevärda förändringar i strukturen
och dynamiken hos marina ekosystem och en lyckad etablering i ett nytt ekosystem är nästan
(1)
Meier, M., Döscher, R. Halkka, A. (2004) Simulated Distributions of Baltic Sea-ice in Warming Climate and
Consequences for the Winter Habitat of the Baltic Ringed Seal, Ambio, 33(4-5).
(2)
Helsingforskommissionen.
Främmande
arter.
http://www.helcom.fi/environment2/biodiv/en_GB/alienspecies/
(uppgifterna inhämtades 29 juli 2008).
(3)
Richardson W.J., Greene, jr. C.R., Malme, C.I. & Thomson, D.H. 1995. Marine Mammals and Noise Academic
Press .
(4)
Coastal and Marine Union (EUCC). http://www.eucc.nl/ (uppgifterna inhämtades 14 augusti 2008).
(5)
Helle, E., Nyman, M & Stenman, O. 2005. Reproductive capacity of grey and ringed seal females in Finland.
International conference on Baltic seals, 15–18 February Helsinki, Finland.
SWE
533
alltid permanent(1). De kan också hindra den ekonomiska användningen av havet eller till och
med utgöra en risk för människans hälsa. Främmande arter (Non-indigenous species) kan
komma att introduceras vid anläggning, avtestning (tryckprov) och drift av Nord Streamledningarna. De vanligaste sätten på vilka invasiva arter introduceras i Östersjön är via
ballastvatten, påväxt på skrov eller genom att föras in internationellt.
Ballastvatten används av fartyg för stabilitet och för att justera fartygets trim för optimal styrning
och framdrivning. Användningen av ballastvatten skiftar mellan olika fartygstyper och beror även
på lastförhållanden och förhållandena till sjöss. Ballastvatten hämtas ofta från hamnar och
andra kustregioner där det finns stora planktonsamlingar. Ballastvatten kan släppas ut i hamnar,
längs kuster och till sjöss som ett normalt inslag i arbetet ombord, vilket resulterar i en skiftande
blandning av organismer som transporteras och släpps ut över hela världen. Ballastvatten tycks
vara den viktigaste bäraren för att sprida marina arter över hela världen.
Organismer som havstulpaner, musslor, svampdjur, alger och sjöpungar sätter sig på
fartygsskroven. Detta brukar kallas för biologisk nedsmutsning. Dessa organismer ”liftar” sedan
med från hamn till hamn och träder på så sätt in i nya biologiska regioner. Invasion kan ske när
påväxtorganismer kommer i kontakt med konstruktioner i en ny hamn eller lägger sina larver i
hamnvattnet. Under rätt förutsättningar kan dessa invasiva organismer etablera sig i den nya
hamnen och spridas till närliggande områden inom samma bioregion. Historiskt har påväxt
ansetts vara den främsta orsaken till spridningen av arter. Användningen av metallskrov och
påväxthindrande bottenfärg, samt minskade hamntider och högre hastigheter till havs, har dock
lett till att denna typ av invasion har minskat i betydelse.
Olika fiskarter förs avsiktligt in i ett område av kommersiella skäl. Till en början förvaras de
kanske i ”nät” i olika typer av fiskodlingar (vattenbruk), men tar sig ut i omgivande vatten om de
får möjlighet. Ett exempel på en fiskart som introducerats i Östersjön är regnbågsöring
(Oncorhynchus mykiss), som introducerades i slutet av sjuttonhundratalet.
Mer än 100 främmande arter har registrerats i Östersjön, och närmare 80 av dem har börjat
fortplanta sig och bildat självgående populationer(2). Flertalet av dessa invasiva arter kommer
från sötvattens- eller bräckvattensmiljöer, särskilt från Nordamerika eller det pontokaspiska
området. Det relativt låga antalet arter gör Östersjön sårbar för introduktionen av nya arter.
I vissa fall har främmande arter introducerats avsiktligt för fiske eller vattenkultur, men flertalet
har kommit in oavsiktligt via fartyg som medför marina djur, växter och alger över hela världen i
sitt slag- och ballastvatten, såsom beskrivs ovan. Kräftdjuret Cergopagis pengoi, den kinesiska
(1)
Finska
havsforskningsinstitutet.
Hydrography
of
the
Baltic
Sea.
http://www.fimr.fi/en/tietoa/veden_liikkeet/en_GB/hydrografia/ (uppgifterna inhämtades 25 juni 2007).
(2)
Helsingforskommissionen.
Främmande
(uppgifterna inhämtades 29 juli 2008).
SWE
arter.
http://www.helcom.fi/environment2/biodiv/en_GB/alienspecies/
534
ullhandskrabban Eriocheir sinensis, havsborstmasken Marenzelleria viridis och nyligen den
amerikanska kammaneten Mnemiopsis leidyi har nått Östersjön via någon av dessa vägar.
De potentiella effekterna av invasiva arter på ekosystemet är bland annat

Konkurrens om mat och plats

Förändringar i livsmiljöer

Förändringar i samspelet mellan rovdjur och byte

Parasitism

Toxicitet (giftiga alger) och

Beståndsdominans (större kvantitativa förändringar i beståndsstruktur)
Östersjöns inkräktare finns i hela ekosystemet: i plankton, makrobentos liksom bland fiskarna
(till exempel slätvar, Scophthalmus rhombus). Såsom anges ovan är de särskilt
anmärkningsvärda invasiva arterna i Östersjön, enligt HELCOM(1), följande:

Prorocentrum minimum är en växtplanktonart som lever i öppet hav, och ursprungligen kan
ha kommit in i Östersjön med strömmar eller fartygens ballasttankar. Den är väletablerad i
södra Östersjön, men sommaren 2002 bildades blomningar i skärgården längs den finska
kusten och har också påträffats i Finska viken. Även om Prorocentrum potentiellt är giftig
finns det (ännu) inga registrerade fall av sådan blomning i Östersjön

Cercopagis pengoi är en rovvattenloppa som hör hemma i Kaspiska havet, Aralsjön och
Azovska sjön. Den observerades först i Rigabukten och Finska viken 1992, och 1995
hittade man den i stora mängder när man gjorde provtagningar i östra delen av Finska
viken. Arten fastnar i fiskenäten och konkurrerar med sillen om djurplankton som föda. Den
har kopplats till betydande ekonomiska förluster inom fiskenäringen

En inkräktare som kräver särskild uppmärksamhet är kammaneten Mnemiopsis leidyi.
Denna art härrör från västatlantiska kustvatten och flodmynningar. Den introducerades
oavsiktligt i Svarta havet i början av 1980-talet, då den uppvisade en explosionsartad
populationstillväxt som nästan fick det pelagiska ekosystemet att kollapsa med en dramatisk
effekt i djurplanktonbiomassan, förändringar i djurplanktonarters sammansättning och en
katastrof för det kommersiellt viktiga fisket av ansjovis (Engraulis encrasicholus). M. leidyi
har stor invasiv potential på grund av sin förmåga till snabb populationstillväxt och dess
breda ekofysiologiska formbarhet när det gäller miljöfaktorer som temperatur och salthalt.
(1)
Helsingforskommissionen. Främmande arter. http://www.helcom.fi/shipping/ballast/en_GB/ballast/
inhämtades 29 juli 2008).
SWE
(uppgifterna
535
Den observerades först i sydvästra Östersjön 2006 och är ännu en källa till stor potentiell
oro

Marenzelleria viridis är en bentisk havsborstmask. Den observerades i södra Östersjön för
första gången 1985, men har senare spridit sig ända upp till Bottniska viken. Dess spridning
har främst inskränkt sig till kustområden, men under 2000–2002 började Marenzelleria
kolonisera djupare vatten. Den kan konkurrera ut de (få) arter som bildar det inhemska
bottenlevande beståndet i norra Östersjön och därmed ändra strukturen för hela det
bentiska ekosystemet

Den kinesiska ullhandskrabban Eriocheir sinensis invaderade Östersjön för cirka 80 år
sedan. Arten har hittats längs alla Östersjöns kuster och även i vissa angränsande floder
och sjöar. Förekomsten av den kinesiska ullhandskrabban verkar ha ökat på senare år i den
nordöstra delen av Östersjön (Finska viken, Rigabukten och norra egentliga Östersjön).
Dess vana att i stor utsträckning bygga bo i hålor på bankar har konsekvenser för kustens
stabilitet och försvar (den anses vara ett hot i andra områden som den har invaderat).
Dessutom utgör dess storlek och rovdjurskaraktär ett potentiellt hot mot inhemska
ryggradslösa djur och små fiskarter
Utöver införandet av invasiva arter i Östersjön finns det en risk för främmande arter som redan
finns där ska spridas från en del av Östersjön till en annan.
8.6.8
Naturskyddsområden
Som ett av världens största områden med bräckt vatten har Östersjön en unik kombination av
marina livsmiljöer och sötvattenslivsmiljöer och arter som är anpassade till det bräckta vattnet.
Ett nätverk av naturskyddsområden för både marina och kustnära biotoper har etablerats för att
bidra till skyddet av de många känsliga livsmiljöer och arter som finns i Östersjöns ekosystem.
Naturskyddsområdena i Östersjön har skapats för att skydda känsliga livsmiljöer och arter med
lokal, nationell och internationell betydelse enligt både nationell och internationell lagstiftning.
De är följande:
SWE

Natura 2000-områden (karta PA-1, PA-2 och PA-3)

Ramsarområden (karta PA-4)

Skyddsområden i Östersjön (Baltic Sea Protected Areas, karta PA-5)

UNESCO:s biosfärreservat (karta PA-5)

Skyddsområden i den ryska delen av Östersjön (karta PA-1 och PA-2)
536
Skyddet varierar från strikt internationellt rättsskydd (till exempel Natura 2000- och
Ramsarplatser) till skyddsrekommendationer (t.ex. BSPA- eller UNESCO-platser). En
beskrivning av varje typ av beteckning följer.
Natura 2000-områden
Europeiska kommissionens direktiv om bevarande av fågellivet, 79/409/EG (det så kallade
fågeldirektivet) och EG:s direktiv om bevarande av livsmiljöer och arter, 92/43/EG (det så
kallade habitatdirektivet) skapar tillsammans det legala ramverket för skydd och bevarande av
Europas naturområden och arter.
Genom direktiven införs kraven i Bonnkonventionen om bevarande av flyttande vilda djur och i
Bernkonventionen om bevarande av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga
livsmiljöer i gemenskapsrätten. Genom bevarandeförordningarna (förordningarna om naturliga
livsmiljöer 1994) infördes kraven i dessa direktiv i den nationella lagen i HELCOM-länderna.
I centrum för denna policy finns skapandet av ett sammanhängande ekologiskt nätverk av
skyddade områden över EU - Natura 2000 - som är av utomordentlig internationell vikt och
därför viktiga för upprätthållande den biologiska mångfalden i EU.
Natura 2000-områdena i Östersjön illustreras på karta PA-1, PA-2 och PA-3. Natura 2000områden som ligger inom 20 km från Nord Stream-ledningarna granskas i detalj i kapitel 10,
och diskuteras inte vidare i denna del av rapporten.
Ramsarområden
Konventionen om våtmarker (vanligen kallad Ramsarkonventionen), som undertecknades i
Ramsar i Iran 1971 är ett internationellt regeringsavtal som utgör ramverk för nationella åtgärder
och internationellt samarbete för bevarande och klok användning av våtmarker och deras
recipienter.
Enligt Ramsarkonventionen är dess medlemsstater skyldiga att skydda internationellt viktiga
våtmarker och vattenfåglar genom att bilda naturreservat. Ramsarområdena ingår i Natura
2000-nätverket, och de flesta Ramsarområden överlappar Natura 2000-områden.
Ramsarbeteckningarna i Östersjön illustreras i karta PA-4. När Ramsarområdena sammanfaller
med en Natura 2000-beteckning kommer de att beaktas tillsammans med dessa beteckningar i
kapitel 10 och beaktas inte vidare i denna del av rapporten. Ramsarområden som inte
sammanfaller med en Natura 2000-beteckning kommer att beaktas tillsammans med alla andra
naturvårdsområden i kapitel 9 och 10.
SWE
537
Skyddsområden i Östersjön (Baltic Sea Protected Areas; BSPA)
År 1994 betecknades 62 BSPA enligt HELCOM:s rekommendation 15/5 för att bidra till att
bevara Östersjöns biologiska mångfald genom att skydda representativa urval av marin
biologisk mångfald och tillhörande ekosystem, livsmiljöer och arter. Syftet med detta system är
att ”skydda representativa ekosystem i Östersjön och att garantera hållbar användning av
naturrecipienterna som ett viktigt bidrag till att säkerställa omfattande förutseende skydd av
miljön och den biologiska mångfalden”. BSPA är avsedda att bevara nyckeltillgångarna inom
marin biologisk mångfald i Östersjön genom att:

Representera relativt oförstörda exempel på olika marina ekosystem och

Hysa de huvudsakliga utfodringsområdena för migrerande arter
Tonvikten lades på områden som redan omfattades av någon form av skydd, men mycket få av
de utpekade områdena har helt inlemmats i BSPA-nätverket. Arbetet med att införliva de 24
havsområden som utsågs av experter 1998 i nätverket återstår fortfarande(1).
HELCOM och OSPAR-konventionen har startat ett nytt gemensamt program för marina
skyddsområden för att säkerställa en likformig implementering av HELCOM/OSPARministerdeklarationen i alla maritima områden. I deklarationen fastställdes att en första grupp av
marina skyddsområden skulle identifieras till 2006 och att man 2010 skulle identifiera ett
ekologiskt sammanhängande nätverk av välskötta marina skyddsområden, däribland Natura
2000-nätverket. Till skillnad från Natura 2000-områdena har BSPA-nätverket ingen juridisk
betydelse.
BSPA-platserna i Östersjön illustreras på karta PA-5.
UNESCO:s biosfärreservat
Biosfärreservat är områden som erkänns under UNESCO:s program Människan och biosfären.
UNESCO-områden står under nationell suverän jurisdiktion, men genererar kunskaper och
erfarenhet som delas nationellt, regionalt och internationellt inom det globala nätverket av
biosfärreservat.
Biosfärreservat är verktyg för att hjälpa länder att implementera resultaten av konventionen om
biologisk mångfald och dess syn på ekosystem. De är "platser av lärande" för FN:s årtionde för
utbildning om hållbar utveckling. Biosfärreservaten har tre sammanhängande funktioner:

Bevarande: landskap, ekosystem, arter och genetisk variation
(1) Helsingforskommissionen. Skyddsområden i Östersjön (Baltic Sea Protected Areas, BSPA). Tillgängligt på
http://bspa.helcom.fi (uppgifterna inhämtades 12 september 2008).
SWE
538

Utveckling: anpassad till ekonomi, människor och kultur

Logistikstöd: forskning, övervakning och miljöutbildning
De fyra UNESCO-områdena i Östersjön framgår av karta PA-5.
Skyddade områden i den ryska delen av Östersjön
För att stärka nätverket av europeiska skyddsområden etablerades ett projekt med namnet
”Bringing Regional Protected Areas of the Leningrad region (Russian Federation) into European
context" i januari 2005. Projektet utarbetades av IUCN i samarbete med Leningrads regionstyre,
St. Petersburgs naturalistsamfund och Finlands naturarvsmyndighet (Metsähallitus). Projektet
har till syfte att stödja och utveckla nätverket av skyddade områden i Leningradregionen.
Områdena hanteras i enlighet med ‘Beslutet av Leningradregionens styre" nummer 158(1) och
494(2).
Dessa skyddade områden består av:

Zapovedniks: den högsta kategorin naturskyddsterritorium där naturliga komplex skyddas
och vetenskaplig forskning bedrivs. Den statliga Zapovedniks-statusen motsvarar det
internationella systemets strikta status som naturreservat

Fristäder: utvecklade för bevarande eller återställande av naturkomponenter och för att
stödja den ekologiska balansen. Det finns vissa gränser för den mänskliga aktiviteten i
fristäder

Naturliga monument: små, värdefulla naturskyddsområden som innefattar grottor, klippor,
fall, dungar av sällsynta träd, naturliga gränser, floddalgångar, sjöar osv

Naturparker: utvecklade för reglerad rekreation och naturvård. Dessa parker har ett högt
ekologiskt, historiskt och estetiskt värde och särskild personal. Naturparker har flera
fungerande zoner med olika system för skydd och markanvändning
Skyddade områden i den ryska delen av Östersjön framgår av karta PA-2.
Nationella beteckningar
Utöver ovan angivna beteckningar har alla HELCOM-länder nationella beteckningar för att
skydda områden av nationellt intresse för naturskydd. Beteckningar såsom nationalparker eller
naturreservat hanteras av de lokala myndigheterna i varje land.
(1) Leningradregionens styre. Beslut om Björkös statliga och regionala komplexa fristad, nr 158 av 16.08.2004
(2) Leningradregionens styre. Beslut om att sammanföra det befintliga ekologiska nätverket i Leningradregionen och
Ryska federationens nya naturvårdslagstiftning, nr 494 av 26.12.1996 (med ändringar av 07.02. 2000)
SWE
539
Viktiga fågelområden (IBA) i var och en av de ekologiska delregionerna diskuteras i detalj i
avsnitt 8.7 till 8.11. De naturskyddsområden som finns inom 20 km från Nord Streamledningarnas sträckning som kan påverkas av projektet beskrivs i detalj i följande avsnitt för
varje ekologisk delregion i tur och ordning.
8.7
Ekologisk delregion I – Portovajabukten
Såsom anges i Figur 8.25 sträcker sig rörledningskorridoren från landanslutningen i Viborg i
Portovajabukten genom nordöstra Finska viken.
SWE
Figur 8.25
540
ESR I –Portovajabukten
540
SWE
541
8.7.1
Vattenmassan i ekologisk delregion I
Salthalt
Salthalten i ekologisk delregion I är mycket låg, med ett medeltal på mellan 0,55 och 1,49
promille som registrerats mellan 1977 och 2000(1). Den minsta genomsnittliga salthalten
förekommer på våren och sommaren beroende på utflöden av sötvatten från floderna och
issmältning. Den största salthalten förekommer höst eller vinter. Det finns vanligen ingen
haloklin i de grunda vattnen i ekologisk delregion I.
Vattentemperatur
Värmeförhållandena i de grunda kustvattnen i ekologisk delregion I uppvisar samma mönster
med årsförändringar som vattentemperaturen i de öppna vattnen i Finska viken. Under vintern
täcks ekologisk delregion I vanligen av is. På våren smälter isen och det vattnet blir varmare allt
eftersom lufttemperaturen stiger. En kontinuerlig blandning av det grunda vattnet förhindrar att
en termoklin bildas. Uppvärmningen och avkylningen i grunda områden går snabbare och
enhetliga temperaturer i vattenmassan uppnås snabbare än i den öppna viken.
Syre
Karta WA-12 visar syre- och svavelvätehalterna i bottenvattnet mellan maj 2002 och maj 2005
baserat på data från ICES/HELCOM. Ekologisk delregion I är identifierad som typisk med låg
koncentration av löst syre, men är inte syrefattig (dvs. 0-2 mg/l O2).
Den lösta syrehalten i Portovajabukten är högre än den lägre toleransgränsen för fiskevatten
(6,0 mg/l)(2), vilket visar på att vattnet har en hög kapacitet för självrening. Syreinnehållet i
ytvattnet registrerades hösten 2005 vid miljöundersökningar som genomfördes av PeterGaz och
uppmättes till 9,88–10,30 mg/l jämfört med bottenvattnet på 9,48–10,20 mg/l.
Näringsämnen
De genomsnittliga nivåerna av nitrit och nitrat som registretas vid Portovajabukten låg på 0,02
respektive 0,09 mg/l. Vattnet hade en hög grad av enhetlighet för dessa former av kväve: 0,0130,017 mg/l för nitrit och 0,082-0,112 mg/l för nitrat. Variationen för ammoniakkväve var större:
från 0,067 till 0,40 mg/l. De genomsnittliga koncentrationerna av kväve i yt-och bottenskikten var
liknande (0,618 och 0,61 mg/l).
(1)
Mätningarna av salthalten i ESR I har skett i ppt (parts per thousand), och på annat håll i psu (practical salinity
units). För denna nulägesbeskrivning anses detta inte ha någon betydelse, eftersom 1 psu motsvarar 1 promille.
(2)
Petergaz (2005) Nord Stream Offshore Gas Pipeline Project (Russian Sector) Volume 8. Book 1. Offshore
Section. Part 1. Environmental Impact Assessment, Petergaz, Doc. No. 36/07-01- ТEO-OOS-0801(1)-S3 NORD
STREAM AG, Doc. No. G-PE-LFR-EIA-101-08010100-03.
SWE
542
Spridningen av koncentrationer av fosforföreningar var också relativt enhetlig. Gränserna i
variationen för halten av mineralfosfor låg på 0,001-0,020 mg/l. Den totala fosforhalten var 0,04
mg/l.
Metaller
De koncentrationer av metaller som fanns i skiktet nära bottnen i vattenmassan i
Portovajabukten under PeterGaz undersökning 2006(1) visar de högsta koncentrationerna av
järn (0,0072 mg/l), zink (0,0053 mg/l), koppar (0,0033 mg/l), kadmium (0,00018 mg/l) och
arsenik (0,0011 mg/l) i västra centrala delen av Portovajabukten. De högsta koncentrationerna
av mangan (0,0024 mg/l), bly (0,0021 mg/l) och aluminium uppmättes i buktens södra del.
Koncentrationerna av kobolt (0,0002 mg/l), krom (0,00043 mg/l), antimon (0,00091 mg/l),
molybden (0,0013 mg/l) och kvicksilver (0,000023 mg/l) var högst i den inre viken.
Organiska föroreningar
Uppgifter insamlade av PeterGaz 2006(2) visade att koncentrationerna av upplösta och
emulgerade petroleumkolväten i vattnet i Portovajabukten varierade från 30,0 till 97,5 µg/l. De
högsta koncentrationerna uppmättes i skiktet närmast bottnen i den södra delen av bukten,
medan den lägsta koncentrationen registrerades i den östra delen av den centrala bukten.
Längre västerut i ESR I uppmättes koncentrationer av kolväten i vattnen nära bottnen på 25,3
µg/l sydost om ön Maly Fiskar.
Koncentrationerna av PAH 1997 i ytvattnen i östra Finska viken varierade inom följande omfång:

Naftalen - från 5,0 till 38,4 ng/l.

Fenantren - från 1,0 till 52,4 ng/l.

Fluoranten - från 0,3 till 4,4 ng/l.

Benso[k]fluoranten - från 0,2 till 0,9 ng/l.

Benso[а]pyren - från 0,5 till 12,0 ng/l.
(1)
Petergaz (2006) Nord Stream Offshore Gas Pipeline Project (Russian Sector) Volume 8. Book 1. Offshore
Section. Part 1. Environmental Impact Assessment, PeterGaz, Doc. No. 36/07-01- ТEO-OOS-0801(1)-S3 NORD
STREAM AG, Doc. No. G-PE-LFR-EIA-101-08010100-03.
(2)
PeterGaz. 2006. Nord Stream Offshore Gas Pipeline Project (Russian Sector) Volume 8. Book 1. Offshore
Section. Part 1. Environmental Impact Assessment, PeterGaz, Doc. No. 36/07-01- ТEO-OOS-0801(1)-S3 NORD
STREAM AG, Doc. No. G-PE-LFR-EIA-101-08010100-03.
SWE
543
Väsentligt förhöjda nivåer av benso[a]pyren upptäcktes i området kring Kronstadts hamn.
Relativt höga naftalennivåer hittades i inre Viborgviken, medan koncentrationerna av fenantren
och fluoranten var höga i Luzhskajabukten och ön Kotlins västkust.
Följande koncentrationer av DDT-gruppen hittades i ytvattnet i östra Finska viken:

Totalt DDT - från 0,05 till 2,70 ng/l.

Totalt DDD - från 0,05 till 0,48 ng/l.

Totalt DDE - från 0,05 till 0,88 ng/l.
De högsta koncentrationerna av dessa bekämpningsmedel hittades i vattnen i Viborgviken och
på Kotlins västkust.
Klorbensener var allmänt utbredda i ytvattnet i ekologisk delregion I. Relativt höga
koncentrationer av pentaklorbensen (0,24 ng/l) och hexaklorbensen (0,61 ng/l) registrerades i
den inre delen av Viborgviken. De högsta koncentrationerna av PCB (4,3 ng/l) hittades i
området kring Kronstadts hamn.
SWE
544
Ruta 8.3
Värden/känsligheter i vattenmassan i ekologisk delregion I
Olika kriterier används för att fastställa en recipients eller en mottagares värde/känslighet
inklusive, bland annat, motstånd mot förändringar, anpassningsförmåga och sällsynthet (se
avsnitt 7.5 för ytterligare förklaringar). I nedanstående matris beskrivs det värde/den
känslighet som har tilldelats varje recipient eller mottagare i vattenmassan inom ESR I, med
information om eventuella årstidsvariationer.
Feb
Mar
Apr
Maj
Jun
i
Jul
i
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Jan
Vattenmassan
Salthalt
Vattentemperatur
Syre
Näringsämnen
Metaller
Organiska
föroreningar
Kommentar:

8.7.2
Alla parametrar som avser vattenmassan i ekologisk delregion I har ett lågt
mottagarkänslighetsvärde under hela året. Det betyder att fenomenen av betydelse
motstår förändringar utöver de naturliga variationer som uppstår från år till år eller från
årstid till årstid. Is- och väderförhållandena varierar betydligt under året vilket gör
vattenmassans kännetecken till stor del okänsliga mot förändringar i samband med
projektaktiviteterna
Havsbottnen i ekologisk delregion I
Informationsinsamling
Undersökningsunderlaget för de uppgifter som används för att beskriva havsbottnen i ekologisk
delregion I sammanfattas i avsnitt 8.5.4.
Havsbottnens struktur och processer
Kartorna GE-1 och GE-2 indikerar att havsbottnen i ekologisk delregion I huvudsakligen består
av sandsediment ovanpå prekambriskt kristallint urberg. Sedimentering och återdeponering är
troliga (se karta GE-3).
SWE
545
Föroreningar
Den senaste undersökningen av SGU 2007 omfattade inte den ryska ekonomiska zonen (där
ekologisk delregion I ligger). Uppgifterna för ESR I har därför hämtats från PeterGaz
undersökning 2005(1) (se avsnitt 8.5.4). Spårmetaller hittades i sedimenten vid ett antal olika
provtagningsstationer i hela ESR I (se karta GE-30a). Uppgifternas omfång, genomsnitt och
90:e percentiler (2) sammanfattas i Tabell 8.11 tillsammans med tröskelvärdena för varje
parameter.
(1)
Petergaz (2005) Nord Stream Offshore Gas Pipeline Project (Russian Sector) Volume 8. Book 1. Offshore
Section. Part 1. Environmental Impact Assessment, OOO PETERGAZ, Doc. No. 36/07-01- ТEO-OOS-0801(1)-S3
(2)
SWE
En dataanalys på 90e percentilen begränsar påverkan av avvikande mätdata i datasetet.
546
Tabell 8.11
Para
meter
MIN
(över
LOQ)
Sedimentföroreningar i ekologisk delregion I(1)
MAX
Medel
(mg/kg)
(mg/kg)
(mg/kg)
90:e
percent
il
N>
LOQ
Antal
prover
OSPA
R EAC
(mg/kg
)
(mg/kg)
Kanadensiska
riktlinjer
(mg/kg)
Svensk
klass 2
EQC
(mg/kg)
TEL
PEL
Metaller
As*
0,23
5,53
1,18
2,43
8
8
1 – 10
7,2
41,6
10 - 80
Cd*
1,87
1,87
1,87
1,87
1
1
0,1 – 1
0,7
4,2
0,2 - 1
Cr*
7,1
82,5
23,08
45,2
9
9
10 –
100
52,3
160
70 - 300
Cu*
1,6
38,3
10,6
35,9
9
9
5 – 50
18,7
108
15 - 150
0,13
0,70
0,04 – 0,6
Hg*
0,12
1,17
0,35
0,87
7
7
0,05 –
0,5
Ni*
1,9
40
12
31,7
9
9
5 – 50
15,9
42,8
30 - 130
Pb*
10,4
56,5
26,7
52,2
3
3
5 – 50
30,2
112
30 -120
Zn*
8,1
258,7
60,14
160
9
9
50 –
500
124
271
85 - 650
- : Inga uppgifter/ej testad
Alla koncentrationer avser torr materia
LOQ) = kvantifieringsgräns,
N>LOQ: antalet prover med nivå över LOQ,
Kvalitetskriterierna beskrivs i detalj i Ruta 8.2
Information om den motsvarande undersökningen lämnas i Tabell 8.7
Alla maximala koncentrationer och koncentrationer i 90:e percentilen av spårmetaller
överskrider OSPAR EAC:s lägre värden och, när det gäller bly och kvicksilver, de övre värdena.
Med undantag för krom och arsenik överskrider metallkoncentrationer i 90:e percentilen också
de kanadensiska TEL (dvs. den nivå då ekologiska effekter kan börja uppstå).
Kvicksilverkoncentrationerna överskrider PEL, dvs. den nivå då ekologiska effekter är troliga.
Tungmetallnivåerna i ekologisk delregion I förefaller överensstämma med tidigare data som
samlats in i närheten av den ryska landföringen (se kartorna GE-8 och GE-17).
Inga uppgifter fanns om organiska föroreningar i havsbottnen i området kring Portovajabukten.
(1)
PeterGaz. 2006. Nord Stream Offshore Gas Pipeline Project (Russian Sector) Volume 8. Book 1. Offshore
Section. Part 1. Environmental Impact Assessment, OOO PETERGAZ, Doc. No. 36/07-01- ТEO-OOS-0801(1)-S3.
SWE
547
Ruta 8.4
Värden/känsligheter för havsbotten i ekologisk delregion I
Olika kriterier används för att fastställa en resurs eller en mottagares värde/känslighet
inklusive, bland annat, motstånd mot förändringar, anpassningsförmåga och sällsynthet (se
avsnitt 7.5 för ytterligare förklaringar). I nedanstående matris beskrivs det värde/den
känslighet som har tilldelats varje resurs eller mottagare på havsbottnen inom ESR I, med
information om eventuella årstidsvariationer.
Jan
Feb
Mar
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Havsbottnens
struktur och
processer
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Föroreningar
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Havsbotten
Kommentar:
SWE

Havsbottnens struktur och processer. Med tanke på Portovajabuktens grunda karaktär
påverkas den totala sedimentsammansättningen naturligtvis av frekventa stormar under
året och återkommande isskador. Sett utifrån det vidare ekosystemet har de
geomorfologiska processer som formar havsbottnen ett motstånd mot förändringar som
går bortom den naturliga variation som upplevs

Föroreningar. Den sedimentföroreningsnivå som noteras i bukten avspeglar många år
av antropogen påverkan, särskilt från inflöden av föroreningar från Nevas flodmynning.
Föroreningsnivåerna avspeglar också den totala sedimentsammansättningen, med
många föroreningar bundna i sedimentet. I samband med de projektaktiviteter som
diskuteras är det inte troligt att föroreningsnivåerna förändras i så stor utsträckning att
det vidare ekosystemets funktioner eller tjänster äventyras
548
8.7.3
Plankton i ekologisk delregion I
Växtplankton
På våren har koncentrationer av klorofyll-a på över 20 mg/m³ registrerats i ekologisk delregion I,
vilket tyder på växtplanktonblomningar. I östra Finska viken ligger både den primära
produktiviteten och biomassan för auto- och heterotrofa organismer på en högre nivå jämfört
med västra viken. Genom en i huvudsak västlig transport kommer ESR I troligen att ta emot
näringsämnen från floden Neva och avloppsvatten från St. Petersburg -området (nordvästra
Ryssland)(1).
Undersökningar som genomförts i den ryska sektorn uppmätte 1,3-7,6 miljoner celler/l och 0,22,2 g/m³ i förekomst respektive biomassa(2). Höga värden har rapporterats i Portovajabukten
och intilliggande vatten. De blommande filamenterande cyanobakterierna Nodularia, Anabeana
och Aphanizemon stod för en avsevärd del av denna biomassa(3).
Djurplankton
Portovajabukten och de intilliggande vattnen kännetecknas av höga förekomster av
sötvattensarter av djurplankton till följd av inflöde av sötvatten från Viborgviken. I ESR I
domineras djurplanktonbeståndet av hoppkräftor, vattenloppor i Portovajabukten, med arter som
Eurytemora hirundoides och E. Affinis. Utanför Portovajabukten domineras beståndet av
hjuldjursarter(4)(5).
Artsammansättningen, förekomsten och strukturen varierar betydligt beroende på salthalt,
temperatur och vattendynamik. De relativt grunda vattnen i Portovajabukten värms upp
väsentligt under sommaren, vilket avgör produktiviteten.
Bräckt vatten och marina arter dominerar i de öppna vikområdena. Bland bräckvattensarter kan
nämnas Synchaeta baltica, S. monopus, Podon polyphemoides, Limocalanus grimaldii och
Eurytemora hirundoides. Det marina djurplanktonbeståndet domineras av ett litet antal arter,
bland annat Podon leuckarti, Evadne nordmanni och Microsetella norvegica.
(1)
Pitkänen, H. and Tamminen T. (1995) Nitrogen and phosphorus as production limiting factors in the estuarine
waters of the eastern Gulf of Finland. Mar. Ecol. Prog. Ser.129, 283–294.
(2)
PeterGaz. 2006. Nord Stream Offshore Gas Pipeline Project (Russian Sector) Volume 8. Book 1. Offshore
Section. Part 1. Environmental Impact Assessment, OOO PETERGAZ, Doc. No. 36/07-01- ТEO-OOS-0801(1)-S3.
(3)
PeterGaz. 2006. Nord Stream Offshore Gas Pipeline Project (Russian Sector) Volume 8. Book 1. Offshore
Section. Part 1. Environmental Impact Assessment, OOO PETERGAZ, Doc. No. 36/07-01- ТEO-OOS-0801(1)-S3.
(4)
Nord Stream 2009. Russian National EIA.
(5)
Golubkov, S.M. et al. 2003. Functional response of midsummer planktonic and benthic communities in the Neva
Estuary (eastern Gulf of Finland) to anthropogenic stress. Oceanologia 45(1): 53-66.
SWE
549
Ruta 8.5
Värden/känsligheter för plankton i ekologisk delregion I
Olika kriterier används för att fastställa en resurs eller en mottagares värde/känslighet
inklusive, bland annat, motstånd mot förändringar, anpassningsförmåga och sällsynthet (se
avsnitt 7.5 för ytterligare förklaringar). I nedanstående matris beskrivs det värde/den
känslighet som har tilldelats plankton inom ESR I, med information om eventuella
årstidsvariationer.
Jan
Feb
Mar
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Växtplankton
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Djurplankton
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Plankton
Kommentar:

8.7.4
Plankton är normalt vanligt förekommande i vattenmassan. Dess sammansättning
varierar efter årstiden, delvis beroende på tillgången till näringsämnen och byten samt
livscykeln för de olika arterna. Plankton kan betraktas som okänsliga för lokala ingrepp
på havsbottnen på grund av det höga antal avkommor som produceras av marina
organismer och storskaliga spridningsmönster
Bentos i ekologisk delregion I
Makrofyter
Fyrtiofem arter av vattenväxter och nio algarter har hittats i Portovajabukten i ekologisk
delregion I under hösten 2005 och våren 2006 vid ryska bentiska undersökningar (se avsnitt
Section 8.6.3). Totalt fyra olika samhällen kan urskiljas.
Makroalger återfinns på upp till två meters djup i östra Finska viken. De domineras av gröna
filamentbildande arter (till exempel Cladophora glomerata), en mycket opportunistisk art som
trivs i näringsrika miljöer.
Den djupaste delen av viken där vattenväxter som nate, Potamogeton pectinatus, återfinns är
2,5 meter djup. Ungefär 30 % av det grunda området (10 - 20 cm djup) i viken är täckt av P.
pectinatus. Flera andra arter, inklusive trådnate, P. filiformis, och ålnate, P.perfoliatus, är knutna
till dessa växtområden. Makrofytbäddar växer fram under juli till september. Bestånd av
inträngande vattenväxter innefattar vass, Phragmites australis, och blåsäv, Scirpus
tabernaemontani, närmare den ryska stranden.
SWE
550
Zoobentos
Som nämnts i avsnitt 8.6.3 utfördes de bentiska undersökningarna av zoobentos i ekologisk
delregion I avskilt från motsvarande för den resterande föreslagna rörledningssträckningen.
Ryska undersökningar genomfördes 2005–2006(1). Nitton stationer (G1–G19) undersöktes i
oktober 2005 och samma stationer undersöktes igen i juni och augusti 2006, tillsammans med
ytterligare sju stationer. Se Figur 8.26 nedan (kartorna BE-08a) för dessa stationers lägen och
Tabell 8.12 för en sammanfattning av de stationer som undersöktes i ekologisk delregion I.
Figur 8.26
(1)
Provtagningsstationernas läge i ryska vatten. Ekologisk delregion I är
markerat med en gul linje(2)
Dansk Biologisk Laboratium. 2008. Macrozoobenthos along the Nord Stream Pipeline in the Gulf of Finland
characterised on the basis of Russian data from 2005 and 2006. Final Report May 2008.
(2)
SWE
Se karta BE-8a för en större version och teckenförklaring.
551
Tre prover samlades in vid varje station i rörledningskorridoren, mitt i den föreslagna
sträckningen samt 300 meter ut i rät vinkel norr och söder om denna.
Tabell 8.12
Sammanfattning av provtagningsstationer för zoobentos i östra delen av
ekologisk delregion I
Frågeställning
Totalt antal
undersökningsstationer i
de ryska bentiska
studierna
Stationernas namn
Stationer inom ekologisk
delregion I
Oktober 2005
19
Juni 2006
26
Augusti 2006
26
G1–G19
G1–4, G11–15, 17
G1–G26
G1–4, G11–15, 17,
20
G1–G26
G1–4, G11–15, 17, 20
Stationerna G1, G11, G12, G13, G14 och G15 har benämnts "landföringsstationerna" eftersom
dessa stationer ligger närmast landföringsstället. Vad gäller förekomst dominerades de
zoobentiska bestånden vid dessa stationer av fåborstmaskar. Rundmaskar och kräftdjur bidrog
också avsevärt till de totala bestånden. Genomsnittliga förekomster varierade från 136 - 333
individer/m2. I Tabell 8.13 visas närmare information om de zoobentiska grupperna och antalet
arter som identifierats i ekologisk delregion I under de ryska undersökningarna (1). Inga
artspecifika data finns tillgängliga från dessa undersökningar och när DBL genomförde de
senare analyserna baserades dessa på förekomster och biomassa av fåborstmaskar
(oligochaeta), mygglarver (chironomidae), kräftdjur (crustacea), mollusker (mollusca) och
rundmaskar (nematoda)(2).
Tabell 8.13
Zoobentosgrupper och antal arter i ekologisk delregion I
Grupp
Oligochaeta
Chironomidae (larver)
Crustacea
Mollusca
Rundmask
Polychaeta
(1)
Antal arter
2 arter
2 arter
2 arter
Artidentiteter
Okänd
Okänd
Pontoporeia affinis– märlkräfta
Saduria (Mesidothea) entomon– skorv
1 arter
Macoma balthica– tvåvalvigt skaldjur
Inte identifierade på artnivå Okänd
Okänd
Okänd
Dansk Biologisk Laboratium (2008) Macrozoobenthos along the Nord Stream Pipeline in the Gulf of Finland
characterised on the basis of Russian data from 2005 and 2006. Slutrapport maj 2008.
(2)
Dansk Biologisk Laboratorium (2008) Macrozoobenthos along the Nord Stream Pipeline in the Gulf of Finland
characterised on the basis of Russian data from 2005 and 2006. Slutrapport maj 2008.
SWE
552
Rundmaskar registrerades bara i oktober 2005 och vid den tidpunkten saknades
havsborstmaskar (polychaeta) i proverna. Förekomsten av zoobentos varierade från 2 - 649
individer/m². Biomassan varierade från 0 - 37,59 g/m², men generellt var den totala mängden
biomassa mycket låg. Det fanns tre undantag där biomassan var hög – vid landföringsstation
G12, där biomassan för mollusker var hög 2005, samt stationerna G2 och G17 lite längre ut från
stranden där biomassan för kräftdjur var hög både i oktober 2005 och under våren 2006.
Resultaten från undersökningarna tyder på att det zoobentiska beståndet i ekologisk delregion I
är artfattigt. Det är tydligt att förekomsten av zoobentos och dess mångfald i denna ekologiska
delregion är lägre än bland övriga zoobentiska bestånd i Östersjön. Dessutom visade
analyserna av data att förekomster och biomassa i ekologisk delregion I inte har ett nära
samband med djup.
Klusterdendrogram och MDS-plottar av undersökningsdata från 2005 och 2006 visar att
samhällena vid landföringsstationerna i ekologisk delregion I tenderade att vara mer lika
varandra än de var lika stationerna till havs. Skillnaden mellan landföringsstationerna och
stationerna till havs var statistiskt signifikant i undersökningen från oktober 2005 men inte i
undersökningarna i juni och augusti 2006. Likheten mellan proverna från de båda grupperna var
relativt hög.
I jämförelser mellan oktober 2005, juni 2006 och augusti 2006 fann man att majoriteten av
proverna var relativt lika (> 45 %) (Figur 8.27) Det finns också många exempel på prover från
olika årstider med mycket likartad sammansättning av samhällen. Det finns vissa belägg för att
samhällena vid enskilda stationer förändrades mellan oktober 2005 och juni 2006 men
sammansättningen av samhällena i regionen var i stort sett likartad under alla tre årstiderna.
SWE
553
Figur 8.27
(1)
Klusterdendrogram (överst) och MDS-plott (längst ned) som visar de
relativa likheterna mellan prov som insamlats under olika årstider i
Rysslands ekonomiska zon(1)
Dansk Biologisk Laboratium. 2008. Macrozoobenthos along the Nord Stream Pipeline in the Gulf of Finland
characterised on the basis of Russian data from 2005 and 2006. Slutrapport maj 2008.
SWE
554
Med utgångspunkt i resultaten av undersökningarna är det inte möjligt att skilja mellan olika
zoobentiska bestånd. Samhällena domineras till stor del av fåborstmaskar, fjärilsmygglarver,
märlkräftor (Pontoporeia affinis och Pontoporeia femorata), östersjömusslan Macoma balthica
och gråsuggan Saduria entomon. Förekomsten av dessa arter varierar från år till år beroende på
variationer i salthalt, upplöst syre och organisk materia i sediment.
Östersjömusslan Macoma balthica är visserligen måttligt känslig för störningar på havsbotten,
men många fåborstmaskar, rundmaskar och mygglarver är anpassningsbara med god tålighet
för gyttjiga syrefattiga sediment, och deras känslighet för störningar anses vara låg(1).
Undersökningen täckte bara mjukbottensamhällen, som verkar vara den dominerande gruppen
längs rörledningarnas sträckning. Där det finns olika habitat, t.ex. lokala makroalgbäddar, i
närheten av vassruggar eller i nate, kan förväntas andra samhällen. Dessa domineras av
märlkräftorna Gmelinoides fasciatus och Asellus aquaticus och diverse olika snäckor, däribland
Anisus vortex, Planorbis planorbis och Teodoxus fluviatilis. I områden i Nevabukten öster om
ekologisk delregion I har populationer av vandrarmusslan, Dreissena polymorpha,
observerats(2). Denna art finns förmodligen i Portovajabukten i närheten av landföringen.
(1)
Dansk Biologisk Laboratorium. (2008) Macrozoobenthos along the Nord Stream Pipeline in the Gulf of Finland
characterised on the basis of Russian data from 2005 and 2006. Slutrapport maj 2008
(2)
Berezina N. A., Tsiplenkina I. G., Pankova E. S., Gubelit J. I. (2007). Dynamics of invertebrate communities on the
stony littoral of the Neva Estuary (Baltic Sea) under macroalgal blooms and bioinvasions. Transit. Waters Bull. 1,
65-76
SWE
555
Ruta 8.6
Värden/känsligheter för bentos i ekologisk delregion I
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för bentos i
ekologisk delregion I, med eventuell säsongsvariation markerad.
Bentos
Makroalger och
vattenvegetation
Filamentbildande alger
Vattenväxter
Submersa
vattenväxter
Zoobentos
Mjukbottensamhälle
Jan
Feb
Mar
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Kommentar:
SWE

Makroalgsamhällen som domineras av den gröna filamentbildande algen Cladophora
glomerata har låg känslighet eftersom den växer i näringsrika miljöer. Den anses ha låg
känslighet för förändringar i miljön eftersom den har stor utbredning och sprider sig
snabbt

Samhällen av vattenväxter under vattnet, vilka domineras av nate, och samhällen av
vattenväxter ovanför vattenytan, vilka domineras av vass och blåsäv, är vanliga i grunda
vatten i detta område och i stora delar av Östersjön. Arterna i dessa samhällen anses
inte vara känsliga

Den bentiska mjukbottenfaunan är vida spridd i området. Arterna tål syrefattiga
förhållanden och varierande salthalt. Många av arterna anses vara opportunistiska arter
som snabbt återhämtar sig efter störningar i ett område. Populationerna av samhällets
representativa arter minskar inte i ekologisk delregion I. Därför betraktas känsligheten
vara låg
556
8.7.5
Fiskar i ekologisk delregion I
Som beskrivs i avsnitt 8.5.4 har salthalten en stor inverkan på artrikedomen i Finska viken.
Marina arter försvinner gradvis i det mindre salta östra området av rörledningssträckningen, där
ekologisk delregion I ligger. De arter som är vanligast i detta område är sötvattensarter som
normalt återfinns längre inåt land i andra delar av Europa.
De vanligaste arterna i ekologisk delregion I är mört (Rutilus rutilus), braxen (Abramis brama)
och abborre (Perca fluviatilis). De lever i vatten som inte är djupare än 20 meter med salthalter
upp till 3 psu. Artrikedomen och förekomsten minskar vanligen med djupet, eftersom flertalet
arter föredrar att vistas på grundare områden närmare land. Fisketrycket i ekologisk delregion I
har historiskt sett varit ganska litet.
Mört var den vanligaste arten som registrerades vid en undersökning som genomfördes 1998 i
ekologisk delregion I. De vuxna fiskarna vistas i långsamtrinnande eller stilla, gyttjigt vatten och
bräckvattenbeståndet i Östersjön är anadromt(1). Mörten äter insekter, kräftdjur, mollusker och
växter. Mörten leker i april i vegetationen på grunda kustvatten eller en bit upp i floderna. Braxen
finns vanligen i stilla och långsamtrinnande vatten där de förekommer i stora stim och livnär sig
på insektslarver, maskar och mollusker. Leken äger rum i maj och juni i tät vegetation, ofta i
grunda vatten och nattetid.
Abborre förekommer ofta nära olika hinder i vattnet och är vanliga i vissa delar av Östersjön
med bräckt vatten. Abborre är en rovfisk: yngel äter zooplankton, bottenlevande ryggradslösa
djur och andra abborryngel medan de vuxna fiskarna livnär sig på både ryggradslösa djur och
fiskar som spigg, andra abborrar, mört och elritsa. Abborre lägger rom i maj och juni och
rommen är i allmänhet ointressant för annan fisk. Rommen, som läggs i upp till 1 m långa vita
band, återfinns ovanpå sjunkna föremål.
Övriga sötvattensarter är gädda (Esox lucius), id (Leuciscus idus), benlöja (Alburnus alburnus),
björkna (Blicca bjoerkna), vimba (Vimba vimba), skärkniv (Pelecus cultratus), gös (Stizostedion
lucioperca) och gärs (Gymnocephalus cernuus). Diadroma(2) arter inkluderar sik (Osmerus
eperlanus) och flodnejonöga (Lampetra fluviatilis). Vid en undersökning i kustområdena i Finska
viken 1998 identifierades 13 olika fiskarter i den här delen av Östersjön(3). Det finns vanligen
mer fisk i kustområdena.
Den pelagiska arten strömming (Clupea harengus membras) är inte vanligt förekommande i
denna region, medan torsk och skarpsill samt majoriteten av övriga marina fiskar tenderar att
återfinnas i regioner av Östersjön med högre salthalt, primärt beroende på att rommen inte
SWE
(1)
Fiskar som vandrar från saltvatten till sötvatten för att leka.
(2)
Fiskarter som vandrar mellan söt- och saltvatten.
(3)
Lappalainen et. al. op.cit
557
utvecklas som den ska vid salthalter under 6 psu (1). Viktiga fiskhabitat i detta område är grunda
makrofytrika vikar, klippor samt flod- och åmynningar. Flertalet arter som vanligen återfinns i
ekologisk delregion I är att betrakta som lågprioriterade arter ur bevarandesynpunkt enligt
Helsingforskommissionen. Flodnejonöga (Lampetra fluviatilis), en diadrom art, är dock listad i
bilagorna II och V till EU:s habitatdirektiv och är inkluderad som en högprioriterad art i
HELCOM-listan över hotade och/eller minskande arter(2). Atlantlax (Salmo salar) är också en
högprioriterad art enligt bilaga II och Helsingforskommissionen. Atlantlax är inte vanlig i
ekologisk delregion I, men kan passera i samband med vandring inför leken, vilken kulminerar i
juni.
Östersjöpopulationen av flodnejonöga anses vara av global betydelse och är känslig för
mänsklig verksamhet. En hög andel av den globala populationen återfinns i ekologisk delregion
I. Flodnejonögon vandrar från havet till lekfloderna på hösten. De lägger rom i maj och juni i
utgrävda gropar i flodbäddar, varpå de vuxna fiskarna dör. Flodnejonöga är en nyckelart som
livnär sig på annan fisk som sill, torsk, abborre och lax och är en viktig näringskälla för sjöfågel,
strandfågel och abborre(3)(4).
(1)
ibid
(2)
Helsingforskommissionen (2007) HELCOM Lists of threatened and/or declining species and biotopes/habitats in
the Baltic Sea area. Baltic Sea Environmental Proceedings, No. 113.
(3)
Helsingforskommissionen (2007). HELCOM Red list of threatened and declining species of lampreys and fishes of
the Baltic Sea, Baltic Sea Environmental Proceedings No. 109.
(4)
Vladykov, V.D., 1984. Petromyzonidae. p. 64-67. In P.J.P. Whitehead, M.-L. Bauchot, J.-C. Hureau, J. Nielsen,
and E. Tortonese (eds.) Fishes of the north-eastern Atlantic and Mediterranean. UNESCO, Paris. vol. 1.
SWE
558
Ruta 8.7
Värden/känsligheter för fisk i ekologisk delregion I
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för fiskarterna i
ekologisk delregion I, med eventuell säsongsvariation markerad.
Ja
n
Feb
Mar
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Sötvattensarter
Låg
Låg
Låg
Med
Med
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Pelagiska arter
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Diadroma arter
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Hög
Låg
Låg
Hög
Hög
Hög
Låg
Fisk
Kommentar:
8.7.6

Fisksamhällena i ekologisk delregion I domineras av sötvattensarter. Bestånden är inte
hotade. På grund av deras stora spridning i ekologisk delregion I anses sötvattensarter
ha låg känslighet med undantag för månaderna maj och juni när mört och abborre leker

Pelagiska arter består endast av spridda bestånd av strömming. Leken begränsas av
vattnets låga salthalt. Känsligheten är följaktligen låg

Bestånden av flodnejonöga och atlantlax, som båda leker i floder och tillbringar sina liv
som fullvuxna i Finska viken och möjligen även i Portovajabukten, tas upp i bilaga II till
EU:s habitatdirektiv. Flodnejonöga är också upptagen som en högprioriterad art på
Helsingforskommissionens lista över hotade och/eller minskande arter. Båda arterna
anses därför ha hög känslighet under migrationsperioden
Fåglar i ekologisk delregion I
Området i närheten av rörledningarnas landföringsplats i ekologisk delregion I kännetecknas av
grunt vatten med djup på mellan 0 och 50 meter. Som framgår av avsnitt 8.6.5 är Finska viken
en viktig plats för häckning och födosök för vadare och sjöfågel och där finns ett i internationellt
perspektiv stort antal flyttfåglar. Utanför parnings- och flyttperioderna är det ekologiska värdet
ganska litet på grund av istäckets utbredning (se karta ME-2). Beskrivningen av nuläget och
utvärderingen behandlar kända viktiga fågelområden (IBA) inom 25 km från rörledningarna. En
inventering av fågelarter på större avstånd än 25 km har också genomförts för att identifiera
arter med stora områden för födosök, till exempel måsar och vissa tärnor, i syfte att utvärdera
SWE
559
påverkan på dessa arter. Beskrivningen av nuläget för sjöfåglar fokuserar på viktiga
fågelområden (IBA) och våtmarker av internationell betydelse enligt Ramsarkonventionen om
våtmarker, och beskriver också habitat av betydelse för fåglar under olika stadier av deras
livscykel.
Skyddade områden
Rörledningarna passerar igenom följande viktiga fågelområden och Ramsarområden med
viktiga fågelpopulationer i ekologisk delregion I:

Viktigt fågelområde Berjozovjeöarna IBA RU044

Ramsarområde Berjozovjeöarna 3RU027

Viktigt fågelområde ön Dolgy Reef och Bolsjoj Fiskar-arkipelagen IBA RU224

Ramsarområdet Kirkon-Vilkkilänturabukten 3FI022

Viktigt fågelområde Östra Finska vikens nationalpark FI072

Ryska naturskyddsområdet Ingermanlandskij

Viktigt fågelområde Kirkon-Vilkkilänturabukten FI073
Viktiga
fågelområden
inbegriper
ofta
särskilda
bevarandeområden, vilka beskrivs i detalj i kapitel 10.
skyddsområden
och
särskilda
Det viktiga fågelområdet Berjozovjeöarna, som ligger ungefär 15 km öster om rörledningarna,
består av ett stort antal öar med mycket brutna strandlinjer som känntecknas av sund, vikar och
kanaler(1). Detta bevarandeområde är det näst största inom 25 km från rörledningarna och
täcker ett område på 12 000 hektar. Största delen av öarna täcks av granskog. Det finns också
myrar och vassruggar som är utmärkta habitat för flyttfåglar som lom och dopping.
Berjozovjeöarna är särskilt viktiga som samlingsområde på våren, eftersom de ligger längs en
viktig flyttled för sjöfåglar. Bland arterna finns lommar (Gaviidae), doppingar (Podecepedidae),
svanar (Cygnus), gäss (Anser, Branta spp.), simänder (Anatini) och dykänder (Aythya,
Somateria m. fl.), Charadriidae, måsar (Laridae) och tärnor (Sterninae). På öarna och i
omgivningarna finns 44 fågelarter som för närvarande finns upptagna i den ryska röddataboken
och Östersjöregionens röddatabok. 26 av arterna häckar på öarna.
Berjozovjeöarna är utvalda som Ramsarområde på grund av att där finns stora populationer
sjöfåglar, däribland arter som är upptagna i bilaga I till fågeldirektivet. Områden med grunt
(1)
RAMSAR.
Informationsblad
om
Ramsarvåtmarker.
(informationen hämtad den 16 september 2008).
SWE
http://www.wetlands.org/reports/ris/3RU027en.pdf
560
vatten utgör viktiga habitat för det stora antalet gäss, dykänder, simänder, svanar samt vadare
(Charadriiformes), och områden med djupare vatten är av särskild betydelse för bentosätande
arter av måsar och tärnor, t. ex. skrattmås och silvertärna. Skrattmås är den vanligaste fågeln i
området.
Ön Dolgy Reef och Bolsjoj Fiskar-arkipelagen befinner sig i närheten av (4 km väster om)
rörledningarna. Det är en viktig häckningsplats för tärnor och måsar. Fem arter (dvärgmås
(Larus minutus), fisktärna (Sterna hirundo), silvertärna (Sterna paradisea), skräntärna (Sterna
caspia) och svarttärna (Chlidonias niger)) tas upp i bilaga I till EU:s fågeldirektiv.
Kirkon-Vilkkilänturabukten ligger 25 km väster om rörledningarna utanför ryska kusten och är ett
representativt exempel på nästan naturliga våtmarker. Den består av en skyddad havsvik som
även innefattar öppet vatten och omfattande vassruggar som är ett viktigt habitat för olika fåglar
(1). I den västra delen av området finns stora ängar av starrgräs som gränsar till våta
skogsmarker. Sju arter som är upptagna i bilaga I till fågeldirektivet(2) häckar i dessa våtmarker
och tre arter är upptagna i den finska röddataboken. Vassruggar och våta gräsängar är viktiga
födosökplatser för vissa av dessa arter, däribland brun kärrhök (Circus aeruginosus), rördrom
(Botaurus stellaris), svarthakedopping (Podiceps auritus) och trastsångare (Acrocephalus
arundinaceus). Kirkon-Vilkkilänturabukten är ett viktigt samlingsområde för sjöfåglar som
sångsvan (Cygnus Cygnus), mindre sångsvan (Cygnus columbianus), salskrake (Mergus
albellus) och ett stort antal änder. För mindre sångsvanar är detta det viktigaste området i
Finland.
Brushanar (Philomachis pugnax) och grönbena (Tringa glareola) förekommer också under
flyttperioden på våren och de grunda vattnen som omger bukten är viktiga födosökområden för
dessa arter, som skyddas enligt fågeldirektivet och är upptagna i bilaga I(3)
Östra Finska vikens nationalpark, varav en del är ett Natura 2000-område, omfattar 520 hektar
ytterskärgård som täcker hela nordöstra delen av Finska viken. Detta område ligger 25 km
väster om ekologisk delregion i och beskrivs i mer detalj i kapitel 10. Området består av stora
områden öppet hav med flera utspridda stora, skogbevuxna öar och mängder av små skär. Det
finns några märkliga undervattensåsar i området och, viktigare för fågelfaunan, omfattande
lekområden för strömming.
(1)
RAMSAR.
Informationsblad
om
Ramsarvåtmarker.
http://www.wetlands.org/reports/ris/3FI002_RISen05.pdf
(informationen hämtad den 16 september 2008) (informationen hämtad den 16 september 2008).
(2)
Europeiska unionens råds direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar.
http://europa.eu.int/eur-lex/da/consleg/pdf/1979/da_1979L0409_do_001.pdf (uppgifterna inhämtades 6 november
2008).
(3)
Europeiska unionens råds direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar.
http://europa.eu.int/eur-lex/da/consleg/pdf/1979/da_1979L0409_do_001.pdf (uppgifterna inhämtades 6 november
2008).
SWE
561
Området har den största populationen silltrut (Larus fuscus) i Finland, och är också viktigt för
andra skärgårdsarter som tordmule (Alca torda) och tobisgrissla (Cepphus grylle). Under
flyttperioden på våren gör hundratusentals fåglar uppehåll i nationalparken. Bland de häckande
fåglarna i parken finns tre arter som är upptagna i bilaga I till fågeldirektivet (silvertärna (Sterna
paradisea), vitkindad gås (Branta leucopsis) och skräntärna (Sterna caspia)). Den sistnämnda
arten är också upptagen på Helsingforskommissionens lista över hotade arter(1). De klippiga
öarna och skären är särskilt viktiga för häckande måsar, tärnor, tordmular och sillgrisslor. För
vadare och bentosätande änder är områden med grunt vatten viktiga områden för födosök
medan områdena med djupare vatten är viktiga för måsar, tordmular och sillgrisslor. Viktiga
häckningsplatser för skyddade arter i ekologisk delregion I är klippiga öar, vassruggar och
våtmarker i de viktiga fågelområdena (IBA) på Berjozovjeöarna.
Majoriteten av sjöfåglarna i Kirkon-Vilkkilänturabukten och Östra Finska vikens nationalpark
söker föda i områden med grunt vatten medan områdena med djupt vatten är särskilt viktiga för
tordmular, sillgrisslor och måsar. Sillrom är viktig föda.
Viktiga arter och bestånd
I de marina och kustnära områden som omger ekologisk delregion I finns 23 fågelarter som i
bilaga I till EU:s fågeldirektiv anses kräva särskilda bevarandeåtgärder(2) Dessa anges nedan i
Tabell 8.14.
(1)
Helsingforskommissionen (2007): HELCOM Lists of threatened and/or declining species and biotopes/habitats in
the Baltic Sea area. Baltic Sea Environmental Proceedings, No. 113.
(2)
Europeiska unionens råds direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar.
http://europa.eu.int/eur-lex/da/consleg/pdf/1979/da_1979L0409_do_001.pdf (uppgifterna inhämtades 6 november
2008).
SWE
562
Tabell 8.14
Arter i bilaga I som finns i ekologisk delregion I och omgivande områden(1)
Art
Vetenskapligt namn
Status
Silvertärna
Sterna paradisea
Häckning
Vitkindad gås
Branta leucopsis
Passage, häckning
Mindre sångsvan
Cygnus bewickii
Passage
Rördrom
Botaurus stellaris
Häckning
Svarttärna
Chlidonias niger
Häckning
Storlom
Skräntärna
Gavia arctica
Passage
Sterna caspia
Häckning, passage
Fisktärna
Sterna hirundo
Häckning
Kornknarr
Crex crex
Häckning
Trana
Grus grus
Häckning
Fjällgås
Anser erythropus
Passage
Dvärgmås
Larus minutus
Häckning
Brun kärrhök
Circus aeruginosus
Häckning
Fiskgjuse
Pandion haliaetus
Häckning
Smålom
Gavia stellata
Passage
Brushane
Philomachis pgnax
(2)
Jorduggla
Asio flammeus*
Svarthakedopping
Podiceps auritus
(1)
Passage
Häckning
Häckning
Salskrake
Mergus albellus
Häckning, passage
Småfläckig sumphöna
Havsörn
Porzana porzana
Haliaeëtus albicilla
Häckning
Sångsvan
Cygnus cygnus
Passage, häckning
Grönbena
Tringa glareola
Passage
Passage, häckning
Ett antal av arterna i bilaga I häckar på ön Dolgy Reef samt i Bolsjoj Fiskar-arkipelagen, i nära
anslutning till rörledningssträckningen. Bland dessa finns fisktärna (Sterna hirundo), silvertärna
(Sterna paradisea), skräntärna (Sterna caspia), svarttärna (Chlidonias niger) och dvärgmås
(Larus minutus). Klipp- och/eller sandstränder och öppna marker är viktiga häckningsmarker för
de flesta av dessa arter som huvudsakligen lever på fisk.
Andra viktiga arter är typiska våtmarksfåglar som ofta häckar och söker föda i vassruggar och i
våtmarker i närheten av öppet vatten. Området kring Kirkon-Vilkkilänturabukten erbjuder viktiga
häckningsplatser för dessa arter och bland de betydelsefulla arterna finns rördrom (Botaurus
(1)
Europeiska unionens råds direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar.
http://europa.eu.int/eur-lex/da/consleg/pdf/1979/da_1979L0409_do_001.pdf (uppgifterna inhämtades 6 november
2008).
SWE
563
stellaris), brun kärrhök (Circus aeruginosus), svarthakedopping (Podiceps auritus) och sångsvan
(Cygnus cygnus).
Havsörn (Haliaeëtus albicilla) häckar nordöst om rörledningarna, och detta är den enda kända
platsen i närheten av rörledningarna (se Figur 8.28) Såsom framgår av Tabell 8.14 är arten
listad i bilaga I i EU:s fågeldirektiv. Stora koncentrationer av den här arten återfinns även på
Åland. Under 2000 till 2005 hittades ytterligare tre häckningsplatser på Seitskär och Lipovo på
ryskt vatten (se Figur 8.28). Under perioden 1970 till 1990 häckade havsörnen normalt inte i
Finska viken. Sedan dess har beståndet långsamt ökat(1).Den häckande populationen på den
finska sidan utgörs emellertid fortfarande av mindre än 10 par. Den kommer säkerligen att öka i
framtiden eftersom många ej fullvuxna individer nu försöker hitta lämpliga territorier, se Figur
8.28.
Figur 8.28
(1)
Havsörnens (H.albicilla) utbredning i Finland och ryska Karelen i slutet av
1990-talet(2). De röda prickarna markerar kartkvadranter där det finns
belägg för häckande havsörnar
Stjernberg, T., Koivusaari, J., Högmander, J., Ollila, T. & Ekblom, H. 2005: Suomen merikotkat 2003-2004 – kanta
vahvistuu edelleen. Linnut vuosikirja 2004: 14-19.
(2)
Stjernberg, T., Koivusaari, J., Högmander, J., Ollila, T. och Ekblom, H. (2007): Population trends and breeding
success of the white-tailed eagle Haliaeëtus albicilla in Finland, 1970-2005. I: Status of raptor populations in
SWE
564
De arter från bilaga I som återfinns på Berjozovjeöarna innefattar smålom, storlom, sångsvan,
vitkindad gås och kärrsnäppa.
Häckning
Alla de platser som angetts ovan är viktiga för häckande sjöfåglar. Finska vikens skärgård är en
viktig häckningsplats för vadare och sjöfågel i Östersjön. Som framgår ovan ligger den norra
delen av Östra Finska vikens nationalpark väster om ekologisk delregion I. Nationalparken är ett
viktigt område för 27 arter av häckande fåglar(1). Det rör sig om bland annat fisktärna, skräntärna
och silvertärna, tordmule och tobisgrissla. Viktiga häckningsplatser för tärnor finns även på ön
Dolgy Reef och i Bolsjoj Fiskar-arkipelagen. Berjozovjeöarna öster om ekologisk delregion I
utgör ett viktigt häckningsområde för 15 arter, inklusive kärrsnäppa (Calidris alpina), fiskmås
(Larus canus), silvertärna och svarttärna.
Övervintring
Östra Finska viken täcks av is varje vinter(2) (se karta ME-1 och ME-2). Istäcket når i allmänhet
sin maximala utbredning sent i februari eller i mars. Det faktum att kustvattnen regelbundet
fryser på vintern gör att ekologisk delregion I och omgivande områden har begränsad betydelse
som övervintringsområde.
Passage
Rörledningarna i ekologisk delregion I korsar en viktig flyttled som används av över 30 arter i
stora antal. Bland de viktiga arterna i ekologisk delregion I finns smålom, storlom, mindre
sångsvan (Cygnus columbianus), sångsvan (Cygnus Cygnus), vitkindad gås (Branta leucopsis),
prutgås (Branta bernicla), vigg (Aythya fuligula), knipa (Bucephala clangula), sjöorre (Melanitta
nigra), småskrake (Mergus serrator), småsnäppa (Calidris minuta), snäppa (Numenius arquata),
dvärgmås (Larus minutus), fisktärna och silvertärna. Antalet flyttfåglar i Finska viken på våren
(särskilt i maj) är av internationell betydelse. Kirkon-Vilkkilänturabukten används av mindre
sångsvan, sångsvan, havsörn (Haliaeetus albicilla), större skrikörn (Aquila clanga),
dubbelbeckasin (Gallinago media) och skräntärna under flyttperioden. Ön Dolgy Reef samt
Bolsjoj Fiskar-arkipelagen används av ejder (Somateria molissima) och svärta (Melanitta fusca).
eastern Fennoscandia. Proceedings. Proceedings of the Workshop, Kostomuksja, Karelen, Ryssland, 8–10
november 2005.
(1)
Skov, H., Vaitkus, G., Flensted, K.N., Grishanov G., Kalamees, A., Kondra-tyev, A., Leivo, M., Luigujõe, L., Mayr,
C., Rasmussen, J.F., Raudonikis, L., Scheller, W., Sidlo, P.O., Stipniece, A., Struwe-Juhl, B. och Welander, B.
(2000): Inventory of coastal and marine Important Bird Areas in the Baltic Sea. BirdLife International, Cambridge.
287 ff.
(2)
Finska havsforskningsinstitutet. Ice conditions in the Baltic Sea.
http://www.fimr.fi/en/tietoa/jaa/jaatalvi/en_GB/jaatalvi/ (informationen hämtad den 24 september 2008).
SWE
565
Berjozovjeöarna är av särskilt stor betydelse under flyttperioden på våren(1). Ungefär 20 000 30 000 svanar, däribland sångsvanar och mindre sångsvanar, och cirka 20 000 - 40 000
storlommar (Gavia arctica) flyttar genom området på våren. Det totala antalet gäss i området
uppgår till 300 000 individer. Dykänder och simänder utgör den till antalet största gruppen
fåglar, med ett betydande antal amerikanska sjöorrar, svärtor, alfåglar, viggar och bergänder.
Tjugoåtta arter vadare (Charadriidae) förekommer också under flyttperioden och de omgivande
områdena med grunt vatten utgör viktiga födosökområden för dessa arter.
Medan vadarna tillsammans med vitkindad gås och bläsgås huvudsakligen flyger rakt över
Finska viken och fortsätter mot Vita havet uppehåller sig simänder som alfågel (Clangula
hyemalis) och amerikansk sjöorre (Melanitta nigra), liksom prutgås och lom, någonstans på
öppet hav under flyttperioden. Därför måste det finnas ett eller flera uppehållsområden i östra
Finska viken varifrån fåglarna startar vid soluppgången. Stora koncentrationer av de sjöfåglar
som nämnts har observerats väster om Primorsk, och havsområdet strax utanför Kiperorthalvön vid Viborgbukten är känt för att vara ett viktigt uppehållsområde för dessa arter (2) (3) (se
Figur 8.29).
Figur 8.29
Viktiga områden för flyttfåglar i ekologisk delregion I(1)(2)
(1)
Informationsblad
RAMSAR.
om
Ramsarvåtmarker.
http://www.wetlands.org/reports/ris/3RU027en.pdf
(informationen hämtad den 16 september 2008).
SWE
(2)
Jari Kontiokorpi, pers. komm. 2007.
(3)
Putkonen, T. A. 1942: Kevätmuutosta Viipurinlahdella. Ornis Fennica XIX (2): 33-43.
566
Måsar förekommer i stort antal under flyttperioden på hösten och kommer upp i 1–1,5 miljoner
individer i september och oktober (1). Skrattmås (Larus ridibundis), gråtrut (Larus argentatus),
fiskmås (Larus canus) och silltrut (Larus fuscus) tillhör de talrikaste i familjen. Den sistnämnda
arten är av särskild betydelse eftersom den är upptagen på Helsingforskommissionens lista över
hotade och/eller minskande arter och biotoper/habitat i Östersjöområdet(2).
Ruta 8.8
Värden/känsligheter för fåglar i ekologisk delregion I
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för fågelarter i
ekologisk delregion I. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Fåglar
Häckande
fåglar
Övervintra
nde fåglar
Flyttfåglar
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Låg
Låg
Med
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
Hög
Hög
Låg
Låg
Låg
Hög
Hög
Hög
Låg
Låg
Hög
Kommentar:

8.7.7
Bland de häckande fåglar och flyttfåglar som förekommer i ekologiskt delregion I finns
ett antal arter som är skyddade enligt EU-lagstiftning och som finns med på
Helsingforskommissionens lista över hotade och/eller minskande arter och
biotoper/habitat i Östersjöområdet. Bestånden av dessa arter anses därför vara särskilt
sårbara, eller med andra ord mycket känsliga, under den period då de passerar eller
häckar i området
Marina däggdjur i ekologisk delregion I
I ekologisk delregion I finns tre olika kända marina däggdjursarter:

(1)
Tumlare (Phocoena phocoena)
RAMSAR.
Informationsblad
om
Ramsarvåtmarker.
http://www.wetlands.org/reports/ris/3RU027en.pdf
(informationen hämtad den 16 september 2008).
(2)
Helsingforskommissionen (2007) Lists of threatened and/or declining species and biotopes/habitats in the Baltic
Sea area. Baltic Sea Environmental Proceedings, No. 113.
SWE
567

Vikare (Phoca hispida botnica)

Gråsäl (Halichoerus grypus balticus)
Tumlare (Phocoena phocoena)
Det finns inga iakttagelser av tumlare i ekologisk delregion I under 1900-talet (se Figur 8.21
eller karta MA-1), även om tumlare från tid till annan kan vistas i området enligt FIMR:s
Östersjöportal (se karta MA-2).
Vikare (Phoca hispida botnica)
Ekologisk delregion I är ett viktigt område för vikare och en stor andel av Östersjöpopulationen
uppehåller sig och parar sig på ryska vatten i de östra delarna av Finska viken (se Figur 8.22
eller karta MA-3). Parningen äger rum från mitten av februari till mitten av mars på öppet vatten,
där sälarna kan hålla till på isen(1). Pälsbyte sker främst vid uppehållsplatserna (dvs. ostörda
klippor, holmar och öar) mellan mitten av april och början av maj. I Figur 8.22 visas
utbredningen av vikare i Ryssland.
Det finns flera bevarandeområden nära de föreslagna rörledningarna där vikare ingår som
grund för klassificeringen som bevarandeområde. Ett av dessa områden, Berjozovjeöarna,
ligger inom några kilometers avstånd från ett parningsområde för vikare (se Figur 8.22 eller
karta MA-3). Ögruppen har utsetts till bevarandeområde och är viktigt eftersom det är ett av
huvudområdena där vikare parar sig när isförhållandena är lämpliga på vintern.
Bevarandeområdet ligger cirka 15 km sydost om den föreslagna ledningssträckningen.
Ett annat av dessa bevarandeområden är den föreslagna nationalparken Ingermanlandskij som
består av nio separata öar, och den föreslagna ledningssträckningen går inom 10 km från vissa
av dessa. Detta område har föreslagits som nationalpark under Helsingforskommissionen bland
annat i syfte att bevara vikares habitat.
Gråsäl (Halichoerus grypus balticus)
Gråsälar förekommer i stora delar av Finska viken och kolonier finns längs den ryska kusten
inom 20 km från ekologisk delregion I (se Figur 8.24) De parar sig mellan april och juni.
Ungarna föds på packis mellan februari och mars. Populationen av gråsälar i Finska viken har
förblivit relativt stabil under de senaste åren och 2005 registrerades 300 individer i området(2).
(1)
Noskov, G.A. (red.) (2002) Red Data Book of Nature of the Leningrad Region. Vol. 3. – Animals.
(2)
Halkka, A., Helle, E., Helander, B., Jussi, I., Karlsson, O., Soikkeli, M., Stenman, M. & Verevkin, M. 2005.
Numbers of grey seals counted in the Baltic Sea, 2000–2004. International conference on Baltic seals, 15–18
februari, Helsinki, Finland.
SWE
568
Syftet med nationalparken Ingermanlandskij är att bevara habitat för både gråsäl och vikare.
Tabell 8.15 ger en sammanfattning av känsligheten (inklusive årstidsberoende) för vart och ett
av de marina däggdjuren i ekologisk delregion I.
Tabell 8.15
Sammanfattning av känsligheten (inklusive årstidsberoende) för marina
däggdjur i ekologisk delregion I
Art
Känslighet
Känslighetens
årstidsberoende
Vikare (Phoca hispida botnica)
Medelhög - vattnen är
Mitten av februari till mitten
viktiga för parning etc.
av mars – parning
April–maj – pälsbyte
Skyddsområde nära ESR I Maj–juni – parning
Gråsäl (Halichoerus grypus balticus)
Feb–mars – ungarna föds
Ruta 8.9
Värden/känsligheter för marina däggdjur i ekologisk delregion I
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för marina däggdjur
i ekologisk delregion I. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Marina däggdjur
Vikare
Med
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Med
Med
Med
Med
Gråsäl
Med
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Kommentar:

SWE
Båda sälarterna är listade som hotade av Internationella naturvårdsunionen, skyddas
enligt EU-bestämmelser och betraktas som hotade av Helsingforskommissionen.
Bestånden av de två arterna ökar i Finska viken. De är särskilt sårbara under parning
och pälsbyte samt när ungarna föds och diar
569
8.7.8
Naturskyddsområden i ekologisk delregion I
Ekologisk delregion I är ett kort avsnitt av rörledningarnas sträckning som sträcker sig från
landföringsområdet vid Viborg genom nordöstra delen av Finska viken. Eftersom ekologisk
delregion I ligger på ryskt territorialvatten är de flesta naturskyddsområden i ekologisk delregion
I de som betecknas som "skyddade områden i den ryska delen av Östersjön". Rörledningen
kommer inte att korsa några skyddade områden i ekologisk delregion I. Det finns dock fyra
naturskyddsområden inom 20 km från Nord Streams tänkta sträckning i ekologisk delregion I
som eventuellt kan påverkas av projektet. Dessa visas i Tabell 8.16 och på kartorna PA-2
(Skyddade områden i den ryska delen av Östersjön), PA-4 (Ramsarområden) och PA-5 (BSPAområden). Avstånden till rörledningarna beräknas som avstånden från de delar av
naturskyddsområdena som ligger närmast rörledningarna.
Tabell 8.16
Naturskyddsområden inom 20 km från rörledningarna i ekologisk
delregion I
Naturskyddsområden
Ingermanlandskijöarna –
Skala Hally
Ingermanlandskijöarna –
Bolsjoj Fiskar
Prigranitjnij
Berjozovjeöarna
Beteckning
Avstånd till
rörledningen
(km)
Skyddade områden i den ryska delen av Östersjön 0,5
Skyddade områden i den ryska delen av Östersjön 3
Skyddade områden i den ryska delen av Östersjön 7
Skyddade områden i den ryska delen av Östersjön 15
Ramsar
Beskrivningar av dessa platser och i vilket syfte de har inrättats finns nedan(1).
Ingermanlandskijöarnas naturreservat
Nio öar i den ryska ekonomiska zonen utgör ett föreslaget naturreservat benämnt
Ingermanlandskij. Leningradregionen har godkänt naturreservatet men den federala regeringen
har ännu inte fattat det slutliga beslutet. Finansieringen av de konkreta åtgärderna är ännu inte
klara. De fyra öarna längst i söder ingår i en revstruktur som sträcker sig från Estland till
Gogland.
(1)
Enligt Nord Stream AG & Ramboll (2007), Offshore pipeline throught the Baltic Sea. Memo no. 4.3G. Protected
Areas.
SWE
570
Naturreservatet är avsett att:

Bevara typisk naturlig ömiljö i östra Östersjön

Upprätthålla den biologiska mångfalden

Bevara traditionella rastplatser för flyttfåglar för att bevara flyttleden från Vita havet till
Östersjön

Bevara sjöfåglars (eller liknande) masshäckningsplatser

Skydda sällsynta och hotade arters habitat

Bevara utrotningshotade marina däggdjurs habitat (gråsäl och vikare), och

Uppfylla Rysslands åtaganden enligt miljöprogram i Östersjöregionen, inklusive
upprättandet av skyddade områden längs finska gränsen och integrering i BSPA-systemet
Namnen på öarna och deras respektive avstånd till rörledningen visas i Tabell 8.17
Tabell 8.17
Ingermanlandskijöarna och ungefärligt avstånd till Nord Streams
rörledningar
Ingermanlandskijöarna
Skala Hally
Bolshoy Fiskar
Dolgy Kamen
Kopytin
Virginy
Maly Tuters
Bolshoy Tuters
Seskar
Skala Virgrund
Avstånd till rörledningarna (km)
Minsta avstånd (km)
Genomsnittsavstånd (km)
0,5
1
2,9
3,2
9
11
14,6
15,5
16,8
18,6
28,5
33,3
31,6
35,7
34
38,4
38,6
43,3
Rörledningarna passerar Skala Hally på ett avstånd av ungefär 0,5 km och Bolshoy Fiskar på ett
avstånd av cirka 3 km. Alla de andra öarna ligger mellan 9 och 39 km från rörledningarna mätt
från deras närmaste punkter, som visas i Figur 8.30. Bolshoy Fiskar-arkipelagen och Skala
Hally har utsetts av samma skäl som de som anges ovan för Ingermanlandskijöarna.
Bolshoy Fiskar-arkipelagen har en total areal på ungefär sju hektar. Den är utsedd till
naturskyddsområde på grund av de kolonier av häckande fåglar som finns där, och de
SWE
571
tillhörande födosökområdena. Det finns kolonier med storskarv (Phalacrocorax carbo) samt
måsfåglar och tärnor, bland andra trutar (Larus spp), skräntärna (S.caspia), fisktärna (S.
hirundo) och silvertärna (S. paradisaea). Bland de övriga arterna finns skrake (Mergus
merganser), tobisgrissla (Cepphus grylle), ejder (Somateria mollissima) och tordmule (Alca
torda).
Figur 8.30
Ingermanlandskijöarna
Prigranitjnij skyddsområde
Prigranitjnij är ett regionalt naturreservat (5 825 ha) som omfattar kusten och öarna nära
gränsen mellan Ryssland och Finland. De huvudsakliga anledningarna till att området har
utsetts till naturreservat är följande:

SWE
Att upprätthålla den biologiska mångfalden
572

Att bevara sällsynta djur och växter som är upptagna i rödböckerna för Ryska federationen,
Östersjöregionen, östra Fennoskandia, Leningradregionen och särskilt skyddade objekt i
Europa

Att bevara rastplatser i våtmarker och flyttleder mellan Vita havet och Östersjön
Bland fågelarterna som häckar i Prigranitjnij skyddsområde finns svarthakedopping (G. arctica),
vitkindad gås (B. leucopsis), knölsvan (C. olor), knölsvärta (M. deglandi) och havsörn (H.
albicilla). Gråsäl (H. grypus) och vikare (P. hispida) är också skyddade i området.
Rörledningarna passerar Prigranitjnij naturreservat på ungefär 7 kms avstånd vid dess närmaste
punkt.
Skyddat område/Ramsarområde Berjozovjeöarna
Berjozovjeöarna är ett skyddat skärgårdsområde på ungefär 12 000 hektar som består av ett
stort antal öar och kringliggande vatten i Finska viken. Området är också utsett till
Ramsarområde och befinner sig ungefär 15 km väster om rörledningarnas sträckning. Kusten är
kraftigt uppbruten och kännetecknas av vikar, kanaler och områden med grunt vatten.
Berjozovjeöarna är skyddade eftersom de är av botaniskt intresse (vegetationen på öarna
domineras av gran men det finns även ett flertal sällsynta arter) och eftersom områdena med
grunt vatten, vikarna och sunden mellan öarna är viktiga häckningsområden och
samlingsområden för sjöfåglar inför vårflytten. Bland arterna finns lommar (Gaviidae), doppingar
(Podecepedidae), svanar (Cygnus), gäss (Anser, Branta spp.), simänder (Anatini) och dykänder
(Aythya, Somateria m. fl.), Charadriidae, måsar (Laridae) och tärnor (Sterninae).
Dessutom fungerar området söder och väster om Berjozovjeöarna som parningsområde för
vikare (Pusa hispida). Hur stort parningsområdet är beror på istäckets storlek men det ligger
normalt sex - tio km söder om ön Bolsjoj Beryozovy. Berjozovjeöarna är också lekområde för
fisk, däribland för kommersiellt viktiga arter som strömming (Clupea harengus membras) (se
avsnitt 8.5.4).
SWE
573
Ruta 8.10
Värden/känsligheter för naturskyddsområden i ekologisk delregion I
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för
naturskyddsområden i ekologisk delregion I. Eventuella årstidsbundna variationer är
markerade.
Naturskydds
-område
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Kommentar:
På grund av deras status som naturskyddsområden med visst juridiskt skydd ges dessa
områden särskild uppmärksamhet om projektet antas kunna påverka dem.
Det bör dock påpekas att ett område har utsetts till Natura 2000-område, biosfärreservat
eller Ramsarområde inte betyder att verksamheter inte kan genomföras inom dessa
områden. Detta beror på vilken verksamhetsplan som tillämpas, något som varierar från
område till område, och på huruvida verksamheten utgör ett betydande hot mot de arter eller
habitattyper för vilka området har utsetts till Natura 2000-område, biosfärreservat eller
Ramsarområde.
8.8
Ekologisk delregion II – Finska viken
Rörledningskorridoren i ekologisk delregion II går mot sydost från de grundare områdena i
ekologisk delregion I och sträcker sig genom Finska viken till KP 316 där rörledningarna
kommer in i norra Egentliga Östersjön. Finska viken har syresatta och syrefattiga perioder.
Under de syrefattiga perioderna uppvisar ekologisk delregion II samma generella egenskaper
som ekologisk delregion III. Rörledningskorridorens geografiska sträckning i ekologisk delregion
II visas i Figur 8.31.
SWE
Figur 8.31
574
Ekologisk delregion II – Finska viken
SWE
575
8.8.1
Vattenmassan i ekologisk delregion II
Salthalt
Salthalten i ekologisk delregion II ökar från öster till väster i Finska viken. Salthalten vid ytan
varierar från 5–7 promille i västra Finska viken till ungefär 0–3 promille i den östra delen.
Salthalten vid bottnen i västra Finska viken når normalt upp till 8–9 promille.
I västra Finska viken finns under större delen av året en haloklin på ett djup av 60–70 meter(1).
Haloklinen förhindrar att vattenmassan blandas vertikalt ned till bottnen. Österut minskar
skillnaderna mellan yt- och bottensalthalt. Inflöden från floder har en tydlig påverkan på
variationer i salthalten på både lång sikt och mellan årstiderna. Detta är typiskt i hela Finska
viken där salthalten varierar kraftigt mellan årstiderna(2). På våren och sommaren finns tydliga
lodrätta salthaltsgradienter i östra Finska viken, där salthalten ökar från cirka 1 promille vid ytan
till 4 promille vid 20 meters djup(3).
Vattentemperatur
Den årliga variationen i ytvattentemperatur i Finska viken följer vanligen lufttemperaturen, vilket
är det vanliga mönstret för dessa breddgrader.
Observationer visar att från januari till mars är Finska viken nästan helt istäckt och
vattentemperaturen i östra Finska viken ligger nära 0° С. Den lägsta genomsnittliga
ytvattentemperaturen förekommer i februari–mars. Efter att isen smält i Finska viken i april–maj
värms ytvattnet snabbt upp. Nästan alla kuststationer i östra delen av viken registrerar en
höjning i vattentemperaturen från i genomsnitt 2° С i april till 10° С i maj. Vattnet i östra delen av
Finska viken fortsätter att värmas upp till slutet av juli–början av augusti, så att ytvattnet når en
genomsnittlig temperatur på 18-20° С. Framåt hösten sjunker sedan ytvattentemperaturen
gradvis. I genomsnitt varierar vattentemperaturen från 5-10° С vid kuststationerna i östra Finska
viken.
När yttemperaturen blir högre än den temperatur då vattnet har högst täthet börjar en
säsongstermoklin bildas i hela Finska viken utom i Nevabukten, där blandning håller
vattenmassan homogen i höjdled.
(1)
Olsonen, R. (2006) FIMR monitoring of the Baltic Sea environment, Report Series of the Finnish Institute of
Marine Research No. 59. FIMR, Helsingfors.
(2)
Alenius et al. (1998). The physical oceanography of the Gulf of Finland: a review. Boreal Env. Res. 3: 97–125
(3)
Petergaz (2006) The North European Gas Pipeline Project. Offshore Sections (The Baltic Sea).Part 2, Book 1.
Section 1. Stage 2. Environmental Survey. Final Technical Report. Text of the Report. Russian EEZ and territorial
waters. Petergaz, Moskva, Ryssland
SWE
576
Vattentemperaturen, precis som salthalten, ändras relativt snabbt i Finska viken (se Figur 8.12).
En av orsakerna till variationerna är kustuppvällningen, som spelar en viktig roll i bildandet av
den termohalina strukturen i kustvattnen.
Temperaturförändringar i havsytan uppgår till 0,5–1,0° C/km (ibland 4° С/km), medan
temperaturfallet mellan det uppvällande vattnet och den öppna Finska viken varierar mellan 2
och 10 °С(1). Den genomsnittliga varaktigheten av kustuppvällningseffekten vissa månader
varierar från 1-10 dagar, oftast 1–4 dagar. Efter väderomslag återställs den normala spridningen
av vattentemperaturen längs kusten på cirka 2–3 dagar. Uppvällningar som varar mindre än ett
par dagar inträffar då en termoklin ligger relativt nära havsytan och vindriktningen förändras
snabbt. I dessa fall är uppvällningarna mindre omfattande men uppvisar mer abrupta
temperaturkontraster.
Syre
Efter att en haloklin bildats uppstår syrebrist regelbundet nära botten. När stratifieringen upphör
förbättras syreförhållandena snabbt på botten. I skyddade vikar längs de norra och södra
kusterna leder stark sedimentering av organiska material efter algblomning tillsammans med
begränsat vattenutbyte med det öppna havet till regelbundet syrefattiga förhållanden.
Syreförhållandena i de djupa vattnen i Finska viken styrs av inflödet av nedbrytbar organisk
materia och spridningen och transporten av vatten underifrån den permanenta haloklinen in i
Finska viken(2).
Karta WA-12 visar halterna av syre och svavelväte (H2S) i bottenvattnet under maj 2002–2005
baserat på data från ICES/Helsingforskommissionen. De koncentrationer av upplöst syre och
svavelväte som uppmätts i Finska viken 2006 och 2007 (Figur 8.32) indikerar syrebrist i den
djupare, centrala delen av viken. Men mätningarna 2007 visar på en distinkt ökning av
syrekoncentrationer och en minskning av svavelvätekoncentrationer jämfört med tidigare år.
(1)
Petergaz (2008) Nord Stream Offshore Gas Pipeline Project (Russian Sector) Volume 8. Book 1. Offshore
Section. Part 1. Environmental Impact Assessment, OOO PETERGAZ, Doc. No. 36/07-01- ТEO-OOS-0801(1)-S3
NORD STREAM AG, Doc. No. G-PE-LFR-EIA-101-08010100-03. Petergaz, Moskva, Ryssland.
(2)
Raateoja, M. et al. 2005. Recent Changes in Trophic State of the Baltic Sea along SW Coast of Finland. AMBIO
Vol. 34 (3): 188-191.
SWE
577
Figur 8.32
Syre- och svavelvätekoncentrationer i Finska vikens bottennära vatten
(2006/2007)(1)
Näringsämnen
Det totala kväveinflödet i Finska viken år 2000 låg på ungefär 130 000 ton (totalt inflöde i
Östersjön låg på 1 009 000 ton)(2).Trots minskande externt inflöde av fosfor och kväve i Finska
viken har halterna inte minskat. De har tvärtom ökat i stort sedan 1980-talet. Det beror på höga
interna halter till följd av dåliga syreförhållanden i bottennära vatten(3).
I karta WA-13 visas den totala kvävehalten 1–5 m under vattenytan vid utvalda HELCOMundersökningsstationer (sommar/vinter 2000–2005). Station ”1a” ligger i ekologisk delregion II.
De totala kvävenivåerna under sommaren har generellt ökat under perioden 2000–2005 och de
nådde en topp på 0,44 mg/l 2004 (juni, juli och augusti). Bara ett datum finns registrerat för
kvävehalt på vintern under den här perioden: ungefär 0,15 mg/l 2005.
(1)
Finska havsforskningsinstitutet (FIMR). FIMR:s Östersjöportal
http://www.fimr.fi/fi/itamerikanta (uppgifterna inhämtades 21 oktober 2007).
(2)
Helsingforskommissionen (2005) Nutrient Pollution to the Baltic Sea in 2000. Baltic Sea Environment Proceedings
No. 100, HELCOM, Helsingfors, Finland
(3)
SWE
Finska havsforskningsinstitutet (FIMR). 2007. "Monitoring of the Baltic Sea Environment. Annual Report 2006".
578
Karta WA-14 visar den totala fosforhalten 1–5 m under vattenytan vid utvalda HELCOMundersökningsstationer (sommar/vinter 2000–2005). De totala fosfornivåerna har också ökat
generellt under perioden 2000–2005 och de nådde en topp på 0,046 mg/l 2004 (juni, juli och
augusti). Bara ett datum finns registrerat för fosforhalt på vintern under den här perioden:
ungefär 0,03 mg/l 2005. Östra Finska viken har konstant de högsta totala fosfornivåerna på
sommaren i Östersjön.
De processer som avgör förekomsten av näringsämnen i Östersjön beskrivs i avsnitt 8.5.3.
Metaller
Följande maximala koncentrationer av tungmetaller registrerades under PeterGaz undersökning
2006(1) i lagret närmast botten i den östra delen av ekologisk delregion II:

Mangan (0,0056 mg/l), nickel (0,0026 mg/l), kadmium (0,00022 mg/l) och arsenik
påträffades väster om Sommarö

Zink (0,0062 mg/l, kobolt (0,0004 mg/l) och krom (0,00082 mg/l) öster om Gogland

Koppar (0,0034 mg/l) och kvicksilver (0,000029 mg/l) väster om Gogland

Tenn (0,00057 mg/l) och molybden (0,0013 mg/l) nordöst om Sommarö

Järn (0,0103 mg/l) nära Gogland

Bly (0,0028 mg/l) söder om Bolsjoj Fiskar
Organiska föroreningar
Koncentrationerna av kolväten totalt var något högre i Finska viken än i vattnen i närheten.
Fenolhalter som är högre än den ryska fiskeristandarden på 0,001 mg/l har observerats öster
om Sommarö i den östra utkanten av ekologisk delregion II.
Mediankoncentrationen av HCCH-bekämpningsmedel i bottenvatten var 0,06 ng/l. Ett högsta
värde på 0,3 ng/l uppmättes i vattnen öster om Gogland. Mediankoncentrationen av DDT var
0,43 ng/l med ett högsta värde på 1,13 ng/l söder om Maly Fiskar.
(1)
Petergaz (2006) Nord Stream Offshore Gas Pipeline Project (Russian Sector) Volume 8. Book 1. Offshore
Section. Part 1. Environmental Impact Assessment, PeterGaz, Doc. No. 36/07-01- ТEO-OOS-0801(1)-S3 NORD
STREAM AG, Doc. No. G-PE-LFR-EIA-101-08010100-03.
SWE
579
Ruta 8.11
Värden/känsligheter i vattenmassan i ekologisk delregion II
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för resurserna och
recipienterna i vattenmassan i ekologisk delregion II. Eventuella årstidsbundna variationer är
markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Vattenmasa
Salthalt
Vattentemperatur
Syre
Näringsämnen
Metaller
Organiska
föroreningar
Kommentar:

8.8.2
Alla parametrar för vattenmassan i ekologisk delregion II har låg känslighet under hela
året. Med det menas att de aktuella fenomenen är motståndskraftiga mot förändringar
utöver den naturliga variation som sker från år till år eller årstid till årstid. Is- och
väderförhållandena varierar mycket över året vilket ger vattenmassan egenskaper som
gör den till stor del okänslig för förändringar som kan uppstå i samband med
projektverksamheterna
Havsbotten i ekologisk delregion II
Informationsinsamling
Grunden för de data som använts för att beskriva havsbotten i ekologisk delregion II framgår i
avsnitt 9.4.7.
Havsbottens struktur och processer
I Finska viken består sedimentet mestadels av mjuk gyttja ovanpå sand (se karta GE-2). Den
underliggande geologin i ekologisk delregion II utgörs av prekambriskt kristallint urberg (karta
GE-1). Sedimentering och återdeponering är troliga i den här ekologiska delregionen (se karta
GE-3).
SWE
580
Föroreningar
Spårmetaller och näringsämnen
Data beträffande både oorganiska och organiska parametrar för ekologisk delregion II,
insamlade vid SGU:s undersökning 2007, visas i kartorna GE-22 och GE-23 och sammanfattas
i Tabell 8.18. De platser där provtagning av sediment har skett i ekologisk delregion II visas i
karta GE-30c.
SWE
581
Tabell 8.18
Parameter
Ekologisk delregion II: sedimentföroreningar och näringsämnen
Min.
(över
LOQ)
Max.
Medel
(mg/kg)
(mg/kg)
90percentil
N>
LOQ
Antal
prover
Ospar
EAC
Kanadensiska
riktlinjer
(mg/kg)
Svensk
klass 2 EQC
(mg/kg)
(mg/kg)
(mg/kg)
(1)
(mg/kg)
TEL
PEL
Metaller
As
0,01
21,4
9,37
16,5
43
43
Cd
0,02
4,35
0,77
1,88
43
43
0,1 – 1
0,7
4,2
0,2 – 1
Cr
–
–
–
–
–
–
10 – 100
52,3
160
70 – 300
Cu
5,6
4100
141,1
96
43
43
5 – 50
18,7
108
15 – 150
43
0,05 –
0,5
0,13
0,70
0,04 – 0,6
30 – 130
43
7,2
41,6
10 – 80
0,02
0,15
0,04
Ni
4,6
66
37,34
50
43
43
5 – 50
15,9
42,8
Pb
0,01
71
30,37
39,1
43
43
5 – 50
30,2
112
30 –120
Zn
0,001
429
157,72
278
43
43
50 – 500
124
271
85 – 650
Hg
0,08
1 – 10
Organiska parametrar
CHTot
0,001
0,01
0,0012
0,001
43
43
–
–
–
–
HCB
0,001
0,01
0,0012
0,001
43
43
–
–
–
0 – 0,0025
DDT
0,001
0,05
0,0024
0,003
43
43
–
0,0012
0,0048
0 – 0,02
HCH
0,001
0,001
0,001
0,001
43
43
–
–
–
–
0,01
1,2
0,29
0,64
43
43
–
–
–
–
43
0,001 –
0,01
0,022
0,189
0 – 0,025
ΣPAH16
ΣPCB7
0,001
ΣPCB9
23,3
0,54*
0,0023
43
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
DBT
0,005
121
2,82
0,012
43
43
–
–
–
–
MBT
0,001
0,027
0,0085
0,021
43
43
–
–
–
–
–
–
–
TBT
0,001
0,096
0,023
0,057
43
43
0,00000
5–
0,00005
TPT
0,001
0,005
0,0049
0,005
43
43
–
–
–
–
0,001
130000
45102
96000
43
43
–
–
–
–
N
350
13000
5018
9100
43
43
–
–
–
–
P
0,01
1900
1150
1700
43
43
–
–
–
–
Övriga parametrar
Org. C
– : Inga data/ej testat
Alla halter avser torrsubstans
LOQ = Limit of Quantification
N>LOQ: antal prover med nivåer över LOQ
Kvalitetskriterierna beskrivs i detalj i Ruta 8.2
Information om undersökningarna finns Tabell 8.7
*Detta värde har ifrågasatts eftersom det inte överensstämmer med svenska studier. Skillnaden kan bero på att maxvärdet är så pass
avvikande.
(1)
SWE
Sveriges Geologiska Undersökning (SGU). 2007. Uppgifter från fältundersökning.
582
Metaller

Höga halter av koppar har uppmätts i Finska viken. Kopparkoncentrationerna som uppmätts
över kvantifieringsgränsvärdena varierar mellan 50,0 och 148,0 mg/kg TS med ett extremt
avvikande mått i sediment vid provningsstation RD7C på 4 100 mg/kg TS (se karta GE-30c)

Relativt höga halter av nickel i sedimenten förekommer både i närheten av de potentiella
källorna i Finska viken och i områden längre bort. Detta pekar på att transporten runt
Östersjön är effektiv
Organiska föroreningar
Den högsta koncentrationen av HCB finns i sedimentet i den delen av rörledningskorridoren
som går genom Finska viken, även om de svenska miljöbedömningskriterierna, klass 2,
överskrids av endast ett prov.
Medianhalten av ΣPCB7 i data från 2007 är högre än Ospars övre miljöbedömningskriterier och
de kanadensiska PEL-värdena. Datasammansättningen förvrängs av ett avvikande värde på
23,3 mg/kg TS, eftersom 90-percentilen (0,0023 mg/kg TS) är under Ospars övre
miljöbedömningskriterier för PCB i sediment och under TEL-värdena.
TBT-halterna är högre än Ospars lägre miljöbedömningskriterier i hela ekologisk delregion II.
Näringsämnen
Halterna av kväve, fosfor och organiskt kol i sedimentet varierar stort i ekologisk delregion II.
Den genomsnittliga halten av organiskt material är relativt hög. Återkommande
fytoplanktonblomningar och floder bidrar med stora mängder organiska ämnen till Finska viken,
vilket kan leda till mycket varierande fördelning.
SWE
583
Ruta 8.12
Värden/känsligheter för havsbotten i ekologisk delregion
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för resurserna eller
recipienterna på havsbotten i ekologisk delregion II. Eventuella årstidsbundna variationer är
markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Havsbottens
struktur och
processer
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Föroreningar
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Havsbotten
Kommentar:
8.8.3

Havsbottens struktur och processer. I de grunda delarna av Finska viken, på mindre än
15 meters djup, påverkas sammansättningen av sedimenten naturligt av ofta
förekommande stormar under året. Isslitage påverkar sedimenten i vikar längs kusterna.
De djupare belägna delarna av havsbotten, som sällan påverkas av stormarna, består till
största delen av lös silt och sand med höga halter organiskt material från återkommande
blomningar och inflöde från floder. Vad det storskaliga ekosystemet beträffar är de
geomorfologiska processerna som formar havsbotten inte utsatta för förändringar utöver
de förväntade naturliga variationerna

Föroreningar. Nivån av sedimentföroreningar som observerats i Finska viken speglar
många år av antropogen påverkan, inklusive höga halter av föroreningar från Nevas
flodmynning.
Föroreningsnivåerna
avspeglar
också
den
övergripande
sedimentsammansättningen, med stora mängder bundna föroreningar. Med avseende
på de föreslagna projektverksamheterna tenderar föroreningsnivåerna inte att förändras
i en sådan utsträckning att de vidare ekosystemfunktionerna äventyras
Plankton i ekologisk delregion II
Växtplankton
Fotosyntetiskt växtplankton kräver ljus och förekommer därför endast i den eufotiska zonen där
ljuset inte är begränsat. I ekologisk delregion II ligger denna zon i ytvattenmassan, ovanför den
permanenta haloklinen. En vårblomning av växtplankton i stora delar av ekologisk delregion II
sätts igång genom en ökad tillgång på ljus och högre temperatur. Blomningen utgörs av en
initialfas med små flagellater, följt av en massiv blomning av kiselalger och dinoflagellater.
SWE
584
Intensiteten i vårblomningen återspeglar tillgången på näring i vattnet. Såsom diskuteras i
avsnitt 8.5 minskar algbiomassan påtagligt när blomningen fortsätter och det upplösta kvävet
försvinner från ytvattnet.
Det finns ungefär 2 000 kända algarter i Östersjön. Den dominerande artsammansättningen av
växtplankton är dock relativt likartad i hela Östersjön(1). Kiselalger, bl.a. Achathes, Skeletonema,
Thalassosira och Chaetoceros, tenderar att dominera den tidiga blomningen för att sedan
ersättas av dinoflagellater, bl.a. Peridiniella och Wolosynskia(2).
Blomningarna varierar lokalt inom ekologisk delregion II beroende på temperatur, solstrålning
och tillgång på näringsämnen. Figur 8.33 visar blomningarnas intensitet i en del av ekologisk
delregion II och delar av ekologisk delregion III; beräknat som ett relativt index utifrån
koncentrationen av klorofyll-a och blomningens varaktighet.
Figur 8.33
Växtplanktonblomningar i västra Finska viken, ekologisk delregion II (och
ekologisk delregion III)(3)
Vårblomningarna startar i Egentliga Östersjön. Efter vårblomningarna, i juni, är nivåerna de
lägsta för hela sommaren. Under denna period domineras planktonet av små flagellater som
(1)
Kononen, K. (2001) Eutrophication, harmful algal blooms and species diversity in phytoplankton communities.
Examples from the Baltic Sea, Ambio 30 (4) s. 184-189.
(2)
Fleming-Lehtinen, V., Hällfors.S. and Kaitala, S. Phytoplankton biomass and species succession in the Gulf of
Finland,
Northern
Baltic
Proper
and
Southern
Baltic
Sea
in
http://www.helcom.fi/environment2/ifs/ifs2007/en_GB/cover/ (uppgifterna inhämtades 26 augusti 2008).
(3)
SWE
Helsingforskommissionen. Indicator Fact Sheets 2006.
2007.
585
Heterocaspa och Chrysochromulina. I juli och augusti sker återkommande blomningar av
cyanobakterier på många platser i ekologisk delregion II. Eftersom vissa cyanobakterier
(Nodularia spumigena, Aphanizomenon flosaquae och Anabaena spp.) kan binda atmosfäriskt
kväve i cellerna kan de växa även om kvävet i vattnet försvinner. Dessa cyanobakterier flyter
också och kan bilda massiva synliga ytansamlingar under flera veckor. Förutom att blomningen
utgör en olägenhet för dem som använder vattnet, är en av de blommande cyanobakterierna, N.
spumigena, giftig och producerar hepatotoxinet nodularin.
Under våren och sommaren har halter av klorofyll a på över 20 mg/m³ uppmätts i ekologisk
delregion II, vilket är ett tecken på växtplanktonblomningar. Tillgängliga data tyder på att det inte
har skett någon betydande ökning av blomningarna i Finska viken mellan 1992 och 2007(1).
Djurplankton
Beståndet av djurplankton i Finska viken domineras av små kräftdjur, de viktigaste grupperna är
hoppkräftor (t.ex. Acartia och Temora spp.) samt vattenloppor (t.ex. Evadne nordmanii). Det
finns också ett årstidsbundet inslag, nämligen larver från fastsittande makrobentos och fiskar.
Artsammansättningen skiljer sig dock från den i Egentliga Östersjön.
Tillgängliga data över biomassa visar inte på några betydande förändringar mellan 1979 och
2005, men på senare tid har variationer bland vissa större arter observerats. Till exempel har
hoppkräftan Pseudocalanaus acuspes minskat i antal. Mest markant är den proportionella
förändringen av mängden större djurplanktonarter. När den totala djurplanktonbiomassan är stor
är andelen stora djurplanktonarter liten. Detta sammanfaller med perioder av lägre salthalt, vilket
är den viktigaste faktor som reglerar djurplanktonets artsammansättning och förekomst i Finska
viken. Andra direkta och indirekta faktorer är övergödning och rovfiskarnas jakt(2).
(1)
Fleming-Lehtinen, V., Hällfors.S. and Kaitala, S. Phytoplankton biomass and species succession in the Gulf of
Finland,
Northern
Baltic
Proper
and
Southern
Baltic
Sea
in
2007.
http://www.helcom.fi/environment2/ifs/ifs2007/en_GB/cover/ (uppgifterna inhämtades 26 augusti 2008).
(2)
Kornilovs, G., Sidrevics, L. och Dippner, J.W. (2001) Fish and zooplankton interaction in the Central Baltic Sea.
ICES J. Mar. Sci. 58 579-588
SWE
586
Ruta 8.13
Värden/känsligheter för plankton i ekologisk delregion II
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för plankton i
ekologisk delregion II. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Växtplankton
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Djurplankton
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Plankton
Kommentar:

8.8.4
Förekomsten av plankton i vattenmassan är normalt hög. Sammansättningen varierar
mellan olika årstider beroende dels på tillgången på näringsämnen och förekomsten av
rovdjursarter, dels på de olika arternas livscykler. Planktonet kan anses vara okänsligt
gentemot lokala ingrepp på havsbotten på grund av de marina organismernas
omfattande fortplantning och storskaliga spridning
Bentos i ekologisk delregion II
Makrofyter
I Finska viken finns 93 kända arter av makroalger(1). I den yttre skärgården i östra Finska viken
domineras den övre zonen filamentbildande alger av grönslick, Cladophora glomerata, den
mellanliggande zonen (1–5 meters djup) av blåstång, F. vesiculosus, och den djupa zonen
filamentbildande alger av bergborsting, Cladophora rupestris(2).
Vid Finska vikens inlopp och i dess centrala delar finns alger på högst 18–20 respektive 10–15
meters djup. De förekommer därför inte i närheten av den föreslagna ledningens sträckning utan
ungefär 30 km därifrån. Som jämförelse finns alger i den östra delen av Finska viken endast på
6 meters djup och faller därför inom ekologisk delregion I.
(1)
Nielsen, R., Kristiansen, A., Mathiesen, L. and Mathiesen, H. 1995. "Distributional index of the benthic macroalgae
of the Baltic area" in Acta Botanica Fennica, Ch. 155.
(2)
Helsingforskommissionen. Baltic Marine Environment Protection Commission. 2002. Environment of the Baltic
Sea Area,1994–1998. Helsingfors. Baltic Sea Environment Proceedings No. 82 B.
SWE
587
Nära den finska kusten växer nu blåstångsbälten kraftigt i vissa områden på upp till 5 meters
djup. Enstaka plantor kan återfinnas på 6-7 meters djup. Före 1970-talet observerades enskilda
plantor på omkring 10 meters djup(1). I de inre delarna av Finska viken är salthalten för låg (<3
psu) för att marina alger ska trivas, och därför förekommer inte F. vesiculosus där. På
sandiga/gyttjiga bottnar längs kusten finns sötvattensväxter, t.ex. vass (Phragmites spp.), i
grunda områden. Den föreslagna rörledningen kommer att ligga ungefär 30 km från dessa
kustlevande makrofytbestånd.
Fritt kringsvävande grönalgsarter som Enteromorpha spp. var vanligt förekommande i slutet av
1980-talet i ekologisk delregion II. I stora områden har dock nästan alla mattor av tarmtång
(Enteromorpha) ersatts av grönslick (C. glomerata). Algerna i denna del av Finska viken lever
endast på upp till 6 meters djup. I de inre delarna av Finska viken, där salthalten sjunker till
under 3 psu, saknas F. vesiculosus. I andra delar av ekologisk delregion II minskade dock
förekomsten av F. vesiculosus under den senare delen av 1970-talet, men återhämtade sig
under det sena 1980-talet och början av 1990-talet. På sandiga/gyttjiga bottnar längs kusten
återfinns sötvattensväxter som vass (Phragmites spp.).
Zoobentos
De rikliga makrobentiska bestånden som observerades i början av 1990-talet i de djupa centrala
delarna av Finska viken försvann nästan helt 1996 och 1997, och på grund av de fortsatt låga
syrehalterna nedanför den permanenta haloklinen (se karta WA-10) har de därefter inte
återhämtat sig. Under somrarna 2006 och 2007 försämrades syreförhållandena i stora delar av
Östersjön(2) vilket ledde till en betydande dödlighet för den bentiska floran och faunan inom
ekologisk delregion II.
Som nämnts i avsnitt 8.6.3 genomfördes de ryska zoobentosundersökningarna för de östra
delarna av ekologisk delregion II under 2005 och 2006 (se Figur 8.26). Nitton stationer (G1–
G19) undersöktes i oktober 2005 (i både ekologisk delregion I och II). I juni och augusti 2006
undersöktes samma stationer igen samt ytterligare sju stationer. Av dessa stationer ligger G5–
G10, G16A, G18A och G21–G26 i ekologisk delregion II. Tabell 8.19 ger en sammanfattning av
de undersökta stationerna i ekologisk delregion II.
(1)
Helsingforskommissionen. 2002. Op.cit.
(2)
Feistel, R., Nausch, G. och Hagen, E. Water exchange between the Baltic Sea and the North Sea, and conditions
in the deep basins.. HELCOM Indicator Fact Sheets 2007. http://www.helcom.fi/environment2/ifs/en_GB/cover
(uppgifterna inhämtades 17 september 2008).
SWE
588
Tabell 8.19
Sammanfattning av provtagningsstationer för zoobentos i de ryska
vattnen
Frågeställning
Totalt antal
undersökningsstationer i
de ryska bentiska
studierna
Stationernas namn
Stationer i ekologisk
delregion II
Oktober 2005
19
Juni 2006
26
Augusti 2006
26
G1–G19
G5–G10, G16A och
G18A
G1–G26
G1–G26
G5–G10, G16A,
G5–G10, G16A,
G18A samt G20–G26 G18A samt G20–G26
Under provtagningen samlades tre prover in vid varje station i rörledningskorridoren, mitt i den
föreslagna sträckningen samt 300 meter ut i rät vinkel norr och söder om denna.
De zoobentiska bestånden vid dessa stationer dominerades av fåborstmaskar (oligochaeta), vid
vissa stationer var förekomsten mycket stor. Kräftdjur var de näst mest förekommande djuren
och observerades vid de flesta stationer i samtliga undersökningar. Den genomsnittliga
förekomsten varierade mellan 0 och 3 060 individer/m2. Vid 2005 års undersökningar
påträffades ingen zoobentos i den östra delen av ekologisk delregion II vid de stationer där
provtagningarna gjordes (se karta BE-08b). Biomassan varierade mellan 0 och 21,5 g/m3 och
de dominerande grupperna var blötdjur (mollusker) och kräftdjur. Generellt sett var dock
värdena för förekomst och biomassa lika låga som de värden som uppmättes för ekologisk
delregion I. I de ryska zoobentosundersökningarna påträffades zoobentos endast i ett fåtal
prover som hämtats på mellan 49 och 64 meters djup.
En senare finsk undersökning från 2007 visade att tvåvalviga skaldjur var den dominerande
zoobentiska gruppen vid stationerna i Finska viken och utgjorde 50–75 % av den totala
zoobentosen. Havsborstmaskar och kräftdjur fanns också i stor mängd vid de stationer där
zoobentos förekom. De två arter som utgjorde den största mängden och biomassan i det
bentiska beståndet var det tvåvalviga skaldjuret M. balthica och den nyligen introducerade
havsborstmasken Marenzelleria spp. Andra relativt vanliga arter var havsborstmasken Bylgides
sarsi, märlkräftan Pontoporeia affinis och gråsuggan Saduria entomon (skorv).
I maj 2008 genomfördes ytterligare en undersökning längs den prioriterade alternativa
sträckningen vid Kalbådagrund i Finska viken(1). Zoobentos förekom vid alla stationer längs
alternativet Kalbådagrund där djupet var mellan 46 och 82 meter (se karta BE-7c). Strukturen
på den bentiska fauna som observerades 2008 skilde sig betydligt från den som observerades
år 2007. 2008 dominerades beståndet av Marenzelleria spp., som utgjorde 75 % av den
genomsnittliga förekomsten.
(1)
Dansk Biologisk Laboratorium. (2008) Macrozoobenthos along the South route of the Nord Stream Pipeline in the
Baltic Sea including the Kalbadagrund alternative in the Gulf of Finland. Final Report September 2008, s. 5.
SWE
589
Av undersökningsresultaten framgår att på de platser längs rörledningen där det finns syre
domineras havsbotten av en bentisk mjukbottenfauna som till stor del består av opportunistiska
havsborstmaskarter, östersjömussla (Macoma baltica), märlkräftan Pontoporeia affinis samt
gråsuggan Saduria entomon (skorv). Under anoxiska förhållanden är havsbotten till stora delar
tömd på bentisk makrofauna.
SWE
590
Ruta 8.14
Värden/känsligheter för bentos i ekologisk delregion II
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet, däribland
motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare förklaring finns i avsnitt
7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för bentos i ekologiskt delområde II. Eventuella
årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Låg
Låg
Låg
Låg
Maj
Juni
Juli
Aug
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
.
Med
.
Med.
Sep
Okt
Nov
Dec
Låg
Låg
Låg
Låg
Med.
Med
.
Med
.
Med.
Med
.
Bentos
Makroalger och
vattenvegetation
Filamentbildande
alger
Röda och bruna
alger
Med
.
Med.
Med.
Med
.
Vattenväxter
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Submersa
vattenväxter
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Zoobentos
Mjukbottensamhälle
Låg
Låg
Kommentar:
SWE

I grunda områden nära kusten domineras makroalgbeståndet av den gröna
filamentbildande algen Cladophora glomerata som har låg känslighet eftersom den
växer i näringsrika miljöer. Den anses ha låg känslighet för förändringar i miljön eftersom
den har stor utbredning och sprider sig snabbt

Beståndet av röda och bruna makroalger, som domineras av den kraftiga brunalgen
Fucus vesiculosis (blåstång) växer på exponerade och måttligt exponerade platser längs
kusten. Blåstång har mycket liten spridning (i genomsnitt endast ett fåtal meter), varför
det tar lång tid för den att återhämta sig vid lokal utrotning. Även om den ännu är vanlig i
hela Finska viken anser Helsingforskommissionen att den utgör en viktig art för habitatet
och att dess bestånd minskar. Efter störning återställs habitatet naturligt över tiden. Av
den anledningen anses beståndets känslighet vara måttlig

Samhällen av vattenväxter under vattnet, vilka domineras av nate, och samhällen av
vattenväxter ovanför vattenytan, vilka domineras av vass och blåsäv, är vanliga i grunda
vatten i detta område och i stora delar av Östersjön. Arterna i dessa samhällen anses
inte vara känsliga

Den bentiska mjukbottenfaunan är vida spridd i området. Arterna tål syrefattiga
förhållanden och varierande salthalt. Många av arterna anses vara opportunistiska arter
som snabbt återhämtar sig efter störningar i ett område. Bestånden av representativa
arter för detta samhälle minskar inte i ekologiskt delområde II, utom i de områden som
utvecklat syrebrist. Känsligheten anses därför vara låg
591
8.8.5
Fisk i ekologisk delregion II
Jämfört med i Egentliga Östersjön är artrikedomen bland fiskar större i Finska viken, där även
flera små kustnära arter och sötvattensarter förekommer. Bland dessa finns lake (Lota lota),
gädda (Esox lucius), mört (Rutilus rutilus), gärs (Gymnocephalus cernuus) och björkna (Abramis
bjoerkna). Kustvattnen hyser också av mindre arter som spiggfiskar (Gasterosteus aculeatus,
Pungitius pungitius) och elritsa (Phoxinus phoxinus). De lever i vatten som inte är djupare än 20
meter med salthalter upp till 3 psu.
I Finska viken är strömming (Clupea harengus) den ekonomiskt viktigaste marina arten.
Strömmingen är en typisk pelagisk art men brukar leka i kustområden. Flundra och torsk är
demersala fiskarter. En annan kommersiellt viktig art, torsken (Gadus morhua), har på grund av
den låga salthalten i princip inte förekommit i Finska viken efter att den under en period under
tidigt 1980-tal förekom i stor mängd. Flundra (Platichtus flesus) är vanlig i västra delen av Finska
viken eftersom salthalten är den viktigaste faktorn för dess utbredning. Bland de diadroma(1)
arterna finns atlantlax (Salmo salar), nors (Osmerus eperlanus) och flodnejonöga (Lampetra
fluviatilis).
Vid en undersökning i kustområdena i Finska viken 1998 identifierades 13 olika fiskarter i den
här delen av Östersjön(2). Det finns vanligen mer fisk i kustområdena. De flesta arter som är
vanligt förekommande i ekologisk delregion II är att betrakta som lågprioriterade arter ur
bevarandesynpunkt enligt Helsingforskommissionen. Det finns emellertid två diadroma arter av
bevarandeintresse. Flodnejonöga (Lampetra fluviatilis) är listad i bilagorna II och V till EU:s
habitatdirektiv och ingår som en högprioriterad art i Helsingforskommissionens lista över hotade
och/eller minskande arter(3). Atlantlax (Salmo salar) är också en högprioriterad art enligt bilaga II
och Helsingforskommissionen. Atlantlax är inte vanlig i ekologisk delregion II, men kan passera
området under vandringen i samband med leken, vilken kulminerar i juni.
(1)
Fiskarter som vandrar mellan söt- och saltvatten.
(2)
Lappalainen et. al. op.cit.
(3)
Helsingforskommissionen (2007) HELCOM Lists of threatened and/or declining species and biotopes/habitats in
the Baltic Sea area. Baltic Sea Environmental Proceedings, No. 113.
SWE
592
Ruta 8.15
Värden/känsligheter för fisk i ekologisk delregion II
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för fiskarterna i
ekologiskt delområde II. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Pelagisk fisk
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Djuphavsfisk
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
Sötvattensfisk
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Diadroma arter
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Juli
Aug
Sep
Låg
Låg
Låg
Med
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Hög
Låg
Låg
Okt
Nov
Dec
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Hög
Hög
Hög
Låg
Fisk
Kommentar:
8.8.6

Den pelagiska strömmingen och demersala fiskarter som t.ex. torsk anses ha låg
känslighet. Strömmingen leker i skyddade områden. Torsken saknas i stora delar av
Finska viken och romläggningen anses därför inte vara hotad

Flundra, som är en demersal plattfisk, leker mellan mars och maj i Finska viken i djupare
vatten på sandiga/gyttjiga bottnar. Under romläggningsperioden anses flundran vara
måttligt känslig

Bestånden av sötvattensfisk har en vid utbredning i de många bukterna i Finska viken.
Dessa bestånd har låg känslighet på grund av deras mängd, den omfattande
fortplantningen samt deras krav beträffande livsmiljö som begränsar deras utbredning till
kustnära, skyddade områden. Bestånden anses inte vara hotade

Bestånden av flodnejonöga och atlantlax, som båda leker i floder och tillbringar sina liv
som fullvuxna i Finska viken, finns med i bilaga II till EU:s habitatdirektiv. Flodnejonöga
är också upptagen som en högprioriterad art på Helsingforskommissionens lista över
hotade och/eller minskande arter. Båda arterna anses därför vara mycket känsliga under
sina respektive vandringsperioder
Fåglar i ekologisk delregion II
I ekologisk delregion II passerar rörledningarna Finska viken, som karaktäriseras av djupare
vatten på upp till 80 meter, samt ett antal Ramsarområden och viktiga fågelområden. Finska
viken är ett viktigt häcknings- och parningsområde för våtmarksfåglar och sjöfåglar och rymmer
SWE
593
ett i ett internationellt perspektiv stort antal flyttfåglar. Utanför parnings- och flyttperioderna är
det ekologiska värdet ganska litet på grund av istäckets utbredning (se karta ME-2).
Skyddade områden
Det finns ett antal viktiga fågelområden längs Finska vikens norra kust inom 25 km från
rörledningen som delvis överlappar de våtmarker av internationellt intresse som betecknas som
Ramsarområden. Ett antal Natura 2000-områden, med både habitat- och fågelskydd, finns
längs den finska kusten norr om ekologisk delregion II. Dessa beskrivs i detalj i kapitel 10.
I ekologisk delregion II passerar rörledningen genom följande viktiga fågelområden och
Ramsarområden med viktiga fågelbestånd:

Viktigt fågelområde Östra Finska vikens (Itäinen Suomenlahti) nationalpark IBA FI072

Ingermanlandskij

Viktigt fågelområde Pernå yttre skärgård IBA FI075

Ramsarområde Aspskär 3FI001

Viktigt fågelområde Borgå yttre skärgård IBA FI077

Ramsarområde Söderskär och Långörens skärgård 3FI002

Viktigt fågelområde Ekenäs och Ingå västra skärgård IBA FI080

Ramsarområde våtmarkerna i Hangö och Ekenäs 3FI016

Viktigt fågelområde Kyrkslätts skärgård IBA FI082
Viktiga
fågelområden
inbegriper
ofta
särskilda
bevarandeområden, vilka beskrivs i detalj i kapitel 10.
skyddsområden
och
särskilda
Ekologisk delregion II ligger mindre än 10 km från Östra Finska vikens nationalpark (Itäinen
Suomenlahti), ett Natura 2000-område som är viktigt för fåglar. En detaljerad beskrivning ges
under ekologisk delregion I och i kapitel 10.
Ingermanlandskij består av nio enskilda naturvårdsområden i östra Finska viken. Viktiga
sjöfåglar i detta område är storlom (Gavia arctica), gravand (Tadorna tadorna), ejder (Somateria
mollissima), havsörn (Haliaeetus albicilla), roskarl (Arenaria interpres), skräntärna (Sterna
caspia) och tobisgrissla (Cepphus grylle). Av dessa arter finns storlom, havsörn och skräntärna
med på listan i bilaga I till fågeldirektivet.
SWE
594
Det viktiga fågelområdet Pernå yttre skärgård, som inbegriper Aspskär, ett våtmarksområde av
internationellt intresse, är ett viktigt häckningsområde för alkor och tärnor.
Borgå yttre skärgård, som inbegriper Ramsarområdet Söderskär och Långörens skärgård, är ett
representativt exempel på en nära naturlig våtmarkstyp och inkluderar de norra
Östersjöstränderna och ger vistelse åt två fågelarter som finns med på den finska rödlistan
(silltrut, Larus fuscus, och skräntärna, Sterna caspia).
Våtmarkerna i Hangö och Ekenäs består av en varierande skärgård med grunda havsvikar,
flador och glosjöar med värdefull våtlandsflora och -fauna, bland annat en globalt och nio
nationellt hotade fågelarter i området kring Finska viken(1). Området utgör regelbundet vistelse
för mer än 20 000 vattenfåglar. Platsen är av betydelse främst eftersom den är viktig för
flyttfåglar och i synnerhet för häckande och ruggande ejdrar (Somateria molissima), och under
våren utgör den även boplats för Finlands största bestånd av skräntärna (Sterna caspia).
Östra Finska vikens (Itäinen Suomenlahti) nationalpark, Pernå yttre skärgård och Borgå yttre
skärgård utgör det finska viktiga fågelområdet FINBA 310114.
Viktiga arter och bestånd
I de marina och kustnära områden som omger ekologisk delregion II finns 23 fågelarter som
enligt bilaga I till EU:s fågeldirektiv kräver särskilda bevarandeåtgärder(2). Dessa anges nedan i
Tabell 8.20.
(1)
RAMSAR.
Informationsblad
om
Ramsarvåtmarker.
http://www.wetlands.org/reports/ris/3FI016_RISen05.pdf(uppgifterna inhämtades 23 september 2008).
(2)
Europeiska unionens råds direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar
http://europa.eu.int/eur-lex/da/consleg/pdf/1979/da_1979L0409_do_001.pdf (uppgifterna inhämtades 6 november
2008).
SWE
595
Tabell 8.20
Arter som förekommer i ekologisk delregion II och omgivande områden
enligt bilaga I(1)
Art
Vetenskapligt namn
Status
Silvertärna
Sterna paradisea
Häckning
Vitkindad gås
Branta leucopsis
Passage, häckning
Mindre sångsvan
Cygnus bewickii
Passage
Rördrom
Botaurus stellaris
Häckning
Svarttärna
Chlidonias niger
Häckning
Storlom
Skräntärna
Gavia arctica
Passage
Sterna caspia
Häckning, passage
Fisktärna
Sterna hirundo
Häckning
Kornknarr
Crex crex
Häckning
Trana
Grus grus
Häckning
Fjällgås
Anser erythropus
Passage
Dvärgmås
Larus minutus
Häckning
Brun kärrhök
Circus aeruginosus
Häckning
Fiskgjuse
Pandion haliaetus
Häckning
Smålom
Gavia stellata
Passage
Brushane
Philomachis pgnax
Passage
Jorduggla
Asio flammeus*
Häckning
Svarthakedopping
Podiceps auritus
Häckning
Salskrake
Mergus albellus
Häckning, passage
Småfläckig sumphöna
Havsörn
Porzana porzana
Haliaeëtus albicilla
Häckning
Sångsvan
Cygnus cygnus
Passage, häckning
Grönbena
Tringa glareola
Passage
Passage, häckning
Häckning
I Finska viken lever stora bestånd av häckande fåglar. De vanligaste arterna är silvertärna
(Sterna paradisea), fisktärna (Sterna hirundo), gråtrut (Larus argentatus), fiskmås (Larus canus),
ejder (Somateria molissima), vigg (Aythya fuligula) och gräsand (Anas platyrhynchos)(2). Finska
vikens södra kust hyser stora bestånd av sjöfåglar, bland annat gäss, änder och vadare, måsar
och tärnor. Den största delen av de häckande fåglarna häckar på klippor och steniga öar och
(1)
Europeiska unionens råds direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar
http://europa.eu.int/eur-lex/da/consleg/pdf/1979/da_1979L0409_do_001.pdf (uppgifterna inhämtades 6 november
2008).
(2)
SWE
Nord Streams nationella finska miljökonsekvensbeskrivning (2009).
596
holmar i yttre och mellersta skärgården. Vikar med tät vegetation är emellertid även av
betydelse för häckande simänder och vadare.
Som framgår ovan är Östra Finska vikens (Itäinen Suomenlahti) nationalpark ett viktigt område
för häckande fåglar, totalt 27 olika arter. Det rör sig om bland annat fisktärna, skräntärna och
silvertärna, tordmule och tobisgrissla.
Väster om nationalparken ligger Pernå yttre skärgård som är ett viktigt häckningsområde för
skräntärna, tordmule, sillgrissla och tobisgrissla. Många av de andra finska ytterskärgårdarna
norr om ekologisk delregion II är viktiga häckningsområden för dessa arter samt för fiskmås,
ejder, trastsångare (Acrocephalus arundinaceus), skäggmes (Panurus biarmicus) och kornknarr
(Crex crex). Beståndet av tobisgrissla (Cepphus grylle) har minskat i Östersjön, vilket har
observerats på både häcknings- och övervintringsplatserna. Ett minskat antal häckande fåglar
har registrerats i Sverige och Finland sedan 1985(1).
Statusen för andra arter som huvudsakligen häckar i skärgårdsområdena, t.ex. ejder (Somateria
mollissima) och skräntärna (Sterna caspia), är osäker och en minskning av dessa bestånd kan
ske i vissa delar av skärgårdarna(2).
I Söderskärs och Långörens skärgård lever tre arter som är listade i bilaga I till EU:s
fågeldirektiv, bland annat silvertärna (Sterna paradisea) och fisktärna (Sterna hirundo). Det här
området och omkringliggande habitat är också av betydelse för häckande tobisgrisslor
(Cepphus grylle) och 1 200 ejderpar (Somateria molissima), vilka utgör det största beståndet i
Finska viken (3).
I området kring Hangö och Ekenäs finns bestånd av 23 olika häckande arter som omfattas av
bilaga I till EU:s fågeldirektiv. De vanligaste är silvertärna (Sterna paradisea) och fisktärna
(Sterna hirundo).
I östra Finska viken finns fyra områden för havsörn (Haliaeetus albicilla)(4). Två av dessa
områden ligger mindre än 50 km från ekologisk delregion I och II enligt vad som visas i Figur
8.28.
(1)
Skov, H., Durinck, J., Leopold, M.F. och Tasker, M.L. (2007) A quantitative method for evaluating the importance
of marine areas for conservation of birds. Biol. Conserv. doi:10.1016/j.biocon.2006.12.016.
(2)
PeterGaz (2005) The North European Gas Pipeline OFFSHORE Sections (the Baltic Sea). ENVIRONMENTAL
SURVEY. Part 1. STAGE I. Book 5. Final Report.
(3)
RAMSAR: Informationsblad om Ramsarvåtmarker.
http://www.wetlands.org/reports/ris/3FI002_RISen05.pdf,(uppgifterna inhämtades 23 september 2008).
(4)
Stjernberg, T., Koivusaari, J., Högmander, J., Ollila, T. och Ekblom, H. (2007): Population trends and breeding
success of the white-tailed eagle Haliaeëtus albicilla in Finland, 1970-2005. I: Status of raptor populations in
eastern Fennoscandia. Proceedings of the Workshop, Kostomuksha, Karelia, Russia, November 8–10, 2005.
SWE
597
Övervintring
Finska viken är regelbundet täckt av is under den kalla årstiden. Istäcket når i allmänhet sin
största utbredning i slutet av februari eller i mars (se karta ME-2). Det faktum att kustvattnen i
regel fryser på vintern gör att ekologisk delregion II och de omgivande områdena har begränsad
betydelse som övervintringsområden.
Passage
Hundratusentals havsfåglar flyttar genom Finska viken, och längs kusten finns rastområden av
internationell betydelse. Bland de områden längs den finska kusten som används för passage
finns Borgådeltat (Porvoonjoki) och Kyrkslätts skärgård. Arter som återfinns där är bland andra
alförrädare (Polystricta stelleri), havsörn, sångsvan, salskrake och storskrake. De områden
längs den estländska kusten som används för passage är bland andra Lahepere- och Lohusaluvikarna, Eru-viken och Paldiski-viken. Arter som återfinns där är bland andra mindre sångsvan
(Cygnus columbianus), sångsvan (Cygnud cygnus), bergand (Aythya marila), alfågel (Clangula
hyemalis) och knipa (Bucephala clangula).
Våtmarkerna i Hangö och Ekenäs är också viktiga under flyttningsperioderna(1). I kustområdena
uppehåller sig stora antal svanar, vadare och änder under flyttperioderna på våren och hösten.
Ejder (Somateria molissima) är den vanligaste andfågeln, över 20 000 fåglar häckar i den yttre
skärgården och arten förekommer i liknande antal under ruggningsperioden i början av
sommaren. Dessa kustvatten är bland de bästa häckningsområdena för svanar under vår och
höst och flera hundra sångsvanar (Cygnus cygnus), en art som finns med i bilaga I till EU:s
fågeldirektiv, häckar i de grunda vattnen vid Hangöhalvön.
(1)
RAMSAR: Informationsblad om Ramsarvåtmarker.
http://www.wetlands.org/reports/ris/3FI002_RISen05.pdf,(uppgifterna inhämtades 23 september 2008).
SWE
598
Ruta 8.16
Värden/känsligheter för fåglar i ekologisk delregion II
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för fågelarter i
ekologiskt delområde II. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Låg
Låg
Med
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
Hög
Hög
Låg
Låg
Låg
Hög
Hög
Hög
Låg
Fåglar
Häckande
fåglar
Övervintrande
fåglar
Flyttfåglar
Låg
Hög
Kommentar:

8.8.7
Bland de häckande fåglar och flyttfåglar som förekommer i ekologiskt delområde II finns
ett antal arter som är skyddade enligt EU-bestämmelser och som finns med på
Helsingforskommissionens lista över hotade och/eller minskande arter och
biotoper/habitat i Östersjöområdet. Bestånden av dessa arter anses därför vara särskilt
sårbara, eller med andra ord mycket känsliga, under den period då de passerar eller
häckar i området
Marina däggdjur i ekologisk delregion II
I ekologisk delregion II finns tre olika kända marina däggdjursarter:

Tumlare (Phocoena phocoena)

Vikare (Phoca hispida botnica)

Gråsäl (Halichoerus grypus balticus)
Tumlare (Phocoena phocoena)
Tumlare kan undantagsvis förekomma i ekologisk delregion II enligt det finska
Havsforskningsinstitutets (FIMR) Östersjöportal (se karta MA-2). De observeras dock oftast i
sydvästra delen av Östersjön, särskilt längs den tyska kusten.
Vikare (Phoca hispida botnica)
Som framgår av avsnitt 8.6.6 lever vikare endast i kustvatten som täcks av is under vintern.
Ekologisk subregion II är ett viktigt område för vikare och en stor andel av Östersjöbeståndet
SWE
599
uppehåller sig och parar sig i de östra delarna av Finska viken. Vikarbestånd finns också i
vattnen söder om den föreslagna rörledningssträckningen i Finska viken (se karta MA-3).
Parningen äger rum från mitten av februari till mitten av mars på öppet vatten, där sälarna kan
hålla till på isen(1). Karta MA-03 visar utbredningen av vikare i Ryssland under istäckningen.
I det område som föreslås bli Ingermanlandskij nationalpark förekommer vikare. Denna
nationalpark utgörs av nio enskilda öar. Några av dessa (till exempel Skala Hally och Bolsjoj
Fiskar) ligger mindre än 3 km söder om den föreslagna rörledningssträckningen i ekologisk
delregion II. Berjozovje-öarna och Kurgalski-halvön i de ryska vattnen är andra skyddade
områden som ligger nära (< 30 km) den föreslagna rörledningen och som är viktiga för vikarnas
fortplantning.
Gråsäl (Halichoerus grypus balticus)
Gråsäl förekommer i stora delar av Finska viken och kolonier finns längs den ryska kusten (se
karta MA-04). De parar sig mellan maj och juni. Ungarna föds på packis mellan februari och
mars. Syftet med nationalparken Ingermanlandskij är att bevara habitat för både gråsäl och
vikare. Populationen av gråsälar i Finska viken har förblivit relativt stabil under de senaste åren
och 2005 registrerades 300 individer i området(2)
Sammanfattning
En sammanfattning av känsligheten (inklusive årstidsberoende) för vart och ett av de marina
däggdjuren i ekologisk delregion II finns i Tabell 8.21.
(1)
Noskov, G.A. (red.) (2002) Red Data Book of Nature of the Leningrad Region. Vol. 3. – Animals.
(2)
Halkka, A., Helle, E., Helander, B., Jussi, I., Karlsson, O., Soikkeli, M., Stenman, M. & Verevkin, M. 2005.
Numbers of grey seals counted in the Baltic Sea, 2000–2004. International conference on Baltic seals, 15–18
februari Helsinki, Finland.
SWE
600
Tabell 8.21
Sammanfattning av känsligheten (inklusive årstidsberoende) för marina
däggdjur i ekologisk delregion II
Art
Känslighet
Tumlare (Phocoena phocoena)
Vikare (Phoca hispida botnica)
Observeras sällan i ESR II
Medelhög – vattnen är
viktiga för parning etc.
Gråsäl (Halichoerus grypus balticus) Finns ej i ESR II
Ruta 8.17
Känslighetens
årstidsberoende
Mitten av februari till mitten
av mars – parning
April–maj – pälsbyte
Maj–juni – parning
Feb–mars – ungarna föds
Värden/känsligheter för marina däggdjur i ekologisk delregion II
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för marina
däggdjur i ekologisk delregion II. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Tumlare
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Vikare
Med
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Med
Med
Med
Med
Gråsäl
Med
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Marina
däggdjur
Kommentar:
SWE

Trots att de är skyddade enligt EU-bestämmelser observeras tumlare endast
undantagsvis och det verkar inte finnas något egentligt tumlarbestånd i Finska viken.
Detta tyder på att denna art är mindre sårbar än de bofasta sälbestånden när det gäller
de planerade verksamheterna

Båda sälarterna är listade som hotade av Internationella naturvårdsunionen, skyddas
enligt EU-bestämmelser och betraktas som hotade av Helsingforskommissionen.
Bestånden av de två arterna ökar i Finska viken. De är särskilt sårbara under parning
och pälsbyte samt när ungarna föds och diar
601
8.8.8
Naturskyddsområden i ekologisk delregion II
Rörledningarna kommer inte att korsa några skyddade områden i ekologisk delregion II. Det
finns dock tre naturskyddsområden inom 20 km från Nord Streams tänkta sträckning i ekologisk
delregion II som eventuellt kan påverkas av projektet. Dessa visas i Tabell 8.22 och på
kartorna PA-2, PA-4 (Ramsarområden) och PA-5 (BSPA-områden). Avstånden till
rörledningarna beräknas som avstånden från de delar av naturskyddsområdena som ligger
närmast rörledningarna. Eftersom en del av ekologisk delregion II ligger i ryskt territorialvatten
betecknas, i likhet med ekologisk delregion I, vissa av naturskyddsområdena i ekologisk
delregion II som ”skyddade områden i den ryska delen av Östersjön”.
Tabell 8.22
Naturskyddsområden inom 20 km från rörledningarna i ekologisk
delregion II
Naturskyddsområden
Beteckning
Ingermanlandskijöarna
Gogland (Suursaari)
Prigranitjnij
Skyddade områden i den ryska delen av Östersjön
Skyddade områden i den ryska delen av Östersjön
Skyddade områden i den ryska delen av Östersjön
Avstånd till
rörledningen
(km)
4
6
10
Beskrivningar av dessa platser och i vilket syfte de har inrättats finns nedan(1).
Ingermanlandskijöarnas naturreservat
Ingermanlandskijöarnas naturreservat utgörs av nio öar i den ryska ekonomiska zonen, enligt
vad som anges i avsnitt 8.6.8 beträffande ekologisk delregion I. I ekologisk delregion II kommer
rörledningarna emellertid att dras i närheten av dessa öar. Den ö som rörledningarna passerar
närmast inom ekologisk delregion II är Bolshoy Fiskar, som ligger på ungefär 4 kilometers
avstånd, och Skala Hally, på ungefär 5 kilometers avstånd. Alla de andra Ingermanlandskijöarna
ligger mellan 12 och 40 km från rörledningarna vid deras närmaste punkter. Namnen på öarna
och deras respektive avstånd till rörledningarna visas i Tabell 8.23.
(1)
Enligt Nord Stream AG & Ramboll (2007), Offshore pipeline throught the Baltic Sea. Memo no. 4.3G. Protected
Areas.
SWE
602
Tabell 8.23
Ingermanlandskijöarna – ekologisk delregion II
Ingermanlandskijöarna
Minsta avstånd till rörledningen (km)
Bolshoy Fiskar
4
Skala Hally
Dolgy Kamen
Kopytin
Virginy
5
12
15
17
Maly Tuters
33
Bolshoy Tuters
34
Skala Virgrund
39
Seskar
40
Goglands skyddsområde
Detta naturområde (1 044 ha) har inrättats för att bevara Goglands unika geologiska formation,
inklusive dess habitat och sällsynta och hotade arter. Gogland inrättades under 2003–2004 av
Biologiska forskningsinstitutet vid St Petersburgs universitet i syfte att bevara viktiga geologiska,
hydrobiologiska, botaniska och zoologiska värden (inklusive fåglar och marina däggdjur). Ingen
mer specifik information om bakgrunden till detta naturområde finns. Nord Stream-ledningarna
kommer att passera Goglands skyddade område på ungefär 6 kilometers avstånd.
Prigranitjnij skyddsområde
Såsom beskrivs i avsnitt 8.6.8 är Prigranitjnij ett regionalt naturreservat (5 825 ha) som omfattar
kusten och de öar som ligger nära gränsen mellan Ryssland och Finland. Rörledningarnas
sträckning genom ekologisk delregion II passerar Prigranitjnij naturreservat på ungefär 10
kilometers avstånd vid dess närmaste punkt.
SWE
603
Ruta 8.18
Värden/känsligheter för naturskyddsområden i ekologisk delregion II
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för
naturskyddsområden i ekologisk delregion II. Eventuella årstidsbundna variationer är
markerade.
Naturskyddsområde
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Kommentar:
På grund av deras status som naturskyddsområden med visst juridiskt skydd ges dessa
områden särskild uppmärksamhet om projektet antas kunna påverka dem.
Det bör dock påpekas att ett område har utsetts till Natura 2000-område, biosfärreservat
eller Ramsarområde inte betyder att verksamheter inte kan genomföras inom dessa
områden. Detta beror på vilken verksamhetsplan som tillämpas, något som varierar från
område till område, och på huruvida verksamheten utgör ett betydande hot mot de arter eller
habitattyper för vilka området har utsetts till Natura 2000-område, biosfärreservat eller
Ramsarområde.
För att avspegla deras särskilda status anses alla naturskyddsområden ha högt värde/hög
känslighet.
8.9
Ekologisk delregion III – djupvattenzoner med övervägande syrebrist på
havsbotten
De tre delar av rörledningskorridoren som ligger inom ekologisk delregion III visas i Figur 8.34.
En stor del av den totala sträckningen ligger inom ekologisk delregion III.
SWE
Figur 8.34
604
Ekologisk delregion III – djupvattenzoner med övervägande syrebrist på havsbotten
SWE
605
8.9.1
Vattenmassan i ekologisk delregion III
Den permanenta haloklinen i ekologisk delregion III ligger på cirka 60 – 70 meters djup i
centrala delen av Egentliga Östersjön och på 30 – 40 meters djup i Bornholmsbassängen (se
Tabell 8.5) På grund av haloklinens särskilt dominerande påverkan på hela miljön i ekologisk
delregion III har en distinktion gjorts i detta delregion avseende vattenmassans egenskaper
ovanför och nedanför haloklinen.
Salthalt
De processer som avgör salthalten i Östersjön beskrivs i Figur 8.10, Figur 8.11och Figur 8.12
samt i kartorna WA-4, WA-5, och WA-6(1), som visar de salthaltsprofiler längsmed den
föreslagna rörledningssträckningen i ekologisk delregion III som uppmättes vid de
undersökningar som genomfördes av PeterGaz under 2005 och 2006.
Den genomsnittliga salthalten i ekologisk delregion III är mellan 4 och 8 psu i hela den övre
delen av vattenmassan (< 50 m) och ökar från den östra till den västra delen av ekologisk
delregion III (se kartorna WA-4, WA-5 och WA-6). Salthalten på djupare vatten, nedanför
haloklinen (50–70 m) varierar från ungefär 14 psu i östra Gotlandsbäckenet till som mest 20 psu
i Bornholmsbassängen.
Vattentemperatur
De temperaturprofiler som uppmätts i samband med PeterGazs undersökningar 2005 och 2006
tyder på att den genomsnittliga temperaturen i ytvattnet (< 10 m) i ekologisk delregion III skiftar
mellan 6 ˚C i april–maj till 18 ˚C i juli–augusti (se kartorna WA-9, WA-10 och WA-11(2)).
I djupvattenområdena i norra Östersjön och östra Gotlandsbäckenet är temperaturen mellan
termoklinen och den permanenta haloklinen betydligt lägre, vanligen runt 5 ˚С. Under
vintermånaderna är temperaturskillnaden mellan havsbotten och havsytan inte tillräcklig för att
ge upphov till termisk stratifiering. Den övergripande temperaturutvecklingen i Östersjön
diskuteras i avsnitt 8.5.2.
Syre
Syrehalten i ytvattnet beror på temperatur, salthalt och utvecklingen av växtplankton samt på
syreutbytet med atmosfären. Dessutom påverkar olika hydrodynamiska processer. Nedbrytning
av organiskt material och respiration kan minska syreinnehållet i ytvattnet. Ytvattnet är
syremättat under hela året. Under planktonblomningarna är dock en viss syreförbrukning vanlig
(1)
I kartorna WA-3 och WA-8 visas undersökningsstationerna längs rörledningskorridoren (oktober 2005 respektive
april/maj 2006).
(2)
I kartorna WA-3 och WA-8 visas undersökningsstationerna längs rörledningskorridoren (oktober 2005 respektive
april/maj 2006).
SWE
606
på grund av ökad biologisk aktivitet. De övergripande oceanografiska processer som avgör
syrehalten diskuteras i avsnitt 8.5.2.
Syreprofilerna i ekologisk delregion III visar i allmänhet på höga halter av syre från ytan ned till
haloklinen, medan syrebrist råder i de lägre vattenskikten (se karta WA-1a).
Karta WA-12 visar syre- och svavelvätehalterna (H2S) i bottenvattnet i maj månad mellan 2002
och 2005, baserat på data från Helsingforskommissionen/Internationella havsforskningsrådet. I
slutet av år 2002 förekom svavelväte i samtliga bassänger i Egentliga Östersjön. Även om ett
inflöde av syrerikt vatten i januari 2003 medförde omfattande förändringar av de hydrografiska
förhållandena på djupt vatten mellan Arkonabäckenet och östra Gotlandsbäckenet (se karta
WA-1a), tycks dessa förändringar ha varit kortlivade. Syrebrist som ledde till bildandet av
svavelväte rådde åter i Bornholmsbassängen och sydöstra Egentliga Östersjön i maj 2005
(karta WA-12). Det är uppenbart att syrebrist är det dominerande tillståndet i de djupare delarna
av ekologisk delregion III och att svavelväte ofta förekommer.
De lägsta syrehalterna observeras normalt i slutet av sommaren, från augusti till oktober, när
planktonblomningarna bryts ned. Om syrehalterna faller till under cirka 1 mg/l startar anaeroba
processer hos bakterierna och svavelväte bildas. Djupvattenbassängerna i Egentliga Östersjön
är hårt drabbade av långvarig syrebrist. Under sådana förhållanden blir miljön olämplig för
djurliv(1).
Näringsämnen
I karta WA-13 visas den totala kvävehalten 1–5 m under vattenytan vid utvalda HELCOMundersökningsstationer (sommar/vinter 2000–2005). Stationerna 3a och 4a ligger i ekologisk
delregion III.‘ Den totala kvävehalten under sommaren har ökat gradvis medan vinternivåerna
har varit relativt konstanta under perioden 2000–2005. Data från 2005 indikerar att de totala
kvävenivåerna varierar mellan toppen på 0,26 mg/l under sommaren (juni, juli, augusti) vid
station 3a till den lägsta noteringen på 0,15 mg/l under vintermånaderna (december, januari,
februari) vid station 4a.‘
Karta WA-14 visar den totala fosforhalten 1–5 m under vattenytan vid utvalda HELCOMundersökningsstationer (sommar/vinter 2000–2005). Den totala fosforhalten 2005 ökade
generellt under året, från ett genomsnitt på 0,02 mg/l under sommaren till 0,0275 mg/l under
vintern vid station 4a.‘
De processer som avgör förekomsten av näringsämnen i Östersjön beskrivs i avsnitt 8.5.3.
(1)
Håkansson,
B.
och
Alenius,
P.
(2002)
Hydrography
and
oxygen
in
the
deep
basins
http://www.helcom.fi/environment2/ifs/archive/ifs2002/en_GB/oxygen/ (uppgifterna inhämtades 21 oktober 2007).
SWE
607
Metaller
I en studie genomförd av Helsingforskommissionen undersöktes halter av spårmetaller i djupoch ytvattnen i Bornholmsbassängen och Gotlandsbäckenet. Generellt är halterna av
tungmetaller i vattenmassan i hela ekologisk delregion III låga för Östersjön, men höga i
jämförelse med andra hav.
Mellan 1999 och 2006 skedde en viss minskning av upplösta faser av kadmium, bly och totalt
kvicksilver i vattnen ovanför haloklinen(1).
Blyhalterna nedanför haloklinen i Egentliga Östersjön minskade från början av 1990-talet fram
till år 2000, då halterna stabiliserades i centrala Östersjön. Orsaken till detta anses höra
samman med den minskade tillförseln (ökad användning av blyfri bensin) och den snabba
vertikala transporten av partikelbundet bly samt upptagningen av detta i sedimentet. Noteras bör
dock att metaller som är bundna i sediment kan lösas upp om de utsätts för låga syrehalter efter
en period av syrebrist (anoxi).
Nedanför haloklinen i centrala Östersjön har minskade halter av upplöst kadmium och upplöst
koppar uppmätts sedan 1995/1996. Detta beror på utfällningen av sulfidiskt kadmium i samband
med syrebrist i djupvattnet och anrikningen av detta ämne i ytsedimentet. Exemplet visar hur
variationer i halterna av upplösta spårmetaller är kopplade till övergödning.
Organiska föroreningar
Helsingforskommissionens data över organiska föroreningar i centrala och västra Östersjön,
vilket inbegriper större delen av ekologisk delregion III, tyder på att PCB-halterna i ytvattnet var
låga under perioden 1994–1998(2). Det var inte möjligt att identifiera någon tidsmässig tendens,
och det fanns inga bevis för geografisk variation, med undantag för en generell ökning längs
kusterna. På grund av att PCB:er är mycket fettlösliga anrikas de i grumlat material och
sediment.
DDT-halterna i ytvattnet varierade mellan 2 och 77 pg/l. I de södra och västra delarna av
Östersjöområdet låg halterna mellan 2 och 30 pg/l. På grund av de låga halterna är uppgifterna
ganska begränsade och variationen är hög.
En HCH-koncentrationsgradient noterades från öster till väster. En sådan gradient hade
observerats tidigare och kan hänföras till blandningen av det mindre förorenade vattnet i
(1)
Pohl, C. och Hennings, U. (2007) Trace metal concentrations and trends in Baltic surface and deep waters, 1993–
2006. HELCOM Indicator Fact Sheets 2006. http://www.helcom.fi/environment2/ifs/en_GB/cover/ (uppgifterna
inhämtade 11 november 2008).
(2)
Helsingforskommissionen. Baltic Marine Environment protection Commission. 2002. Environment of the Baltic Sea
Area, 1994-1998. Helsingfors. Baltic Sea Environment Proceedings No. 82 B.
SWE
608
Nordsjön med det mer förorenade vattnet från Östersjöområdet, som fortfarande påverkas av
tidigare HCH-belastning. Lindanhalterna varierade med årstiderna. Förhöjda halter (cirka 30 %
högre) noterades under de tidiga sommarmånaderna. I centrala Östersjön var halterna av lindan
relativt enhetliga med genomsnittliga värden runt 1 ng/l (omfång 0,88–1,3 ng/l).
Halterna av totala kolväten var relativt enhetliga i de västra och centrala delarna av
Östersjöområdet. De låg på mellan 0,5 och 1,6 μg/l under sommarmånaderna 1997 och 1998.
Vintertid var halterna betydligt högre: från 1,1 - 3 μg/l. På grund av den stora variationen kunde
ingen långsiktig tidsmässig tendens noteras i någon del av Östersjön. En stor andel av
alkanerna n-C15 och däröver har biogenetiskt ursprung. Generellt sett är halterna av
petroleumkolväten relativt höga i hela vattenmassan och är större vid vattenytan än nära
havsbotten. Tung sjöfart anses vara den troligaste källan till oljeföroreningar i ekologisk
delregion III.
I de västra och centrala delarna av Östersjöområdet låg halterna av enskilda polycykliska
aromatiska kolväten (PAH) på mellan 4,5 och < 2 pg/l. Halterna varierade stort och betydligt
högre halter uppmättes vintertid. Det beror på högre tillförsel från förbränningskällor, lägre
nedbrytning och, i grundare vatten, en större mängd uppgrumlad materia.
Halten av syntetiska tensider i vattnet mellan Sommarö och Gotland överskrider inte 0,012 mg/l.
De uppmätta fenolhalterna är mindre än 0,002 mg, men överskrider den ryska fiskeristandarden
på 0,001 mg/l i vissa områden.
Potentiella källor till de organiska föroreningarna i Östersjön diskuteras i avsnitt 8.5.3.
SWE
609
Ruta 8.19
Värden/känsligheter för vattenmassan i ekologisk delregion III
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för vattenmassorna
eller recipienterna i ekologisk delregion III. Eventuella årstidsbundna variationer är
markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Salthalt
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Vattentemperatu
r
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Syre
Låg
Låg
Låg
Låg
Näringsämnen
Låg
Låg
Låg
Metaller
Låg
Låg
Låg
Organiska
föroreningar
Låg
Låg
Låg
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Vattenmassa
Kommentar:

8.9.2
Alla vattenmassor i ekologisk delregion III har låg känslighet under hela året. Med det
menas att de aktuella fenomenen är motståndskraftiga mot förändringar utöver den
naturliga variation som sker från år till år eller årstid till årstid. Väderförhållandena
varierar betydligt över året vilket ger vattenmassan egenskaper som gör att den är till
stor del okänslig för förändringar som kan uppstå i samband med
projektverksamheterna. Syrebristen nedanför haloklinen är av permanent natur.
Haloklinens djup kan variera mellan årstiderna och från år till år, men står emot
förändringar till följd av de planerade projektverksamheterna
Havsbotten på ekologisk delregion III
Havsbottens struktur och processer
Havsbotten i ekologisk delregion III består av prekambriskt kristallint urberg i norr och sträcker
sig genom band av kambrisk sandsten och kalksten och skifferlera från ordovicum-perioden, till
silurberg i Gotlandsbäckenet och kritkalksten/kalksten ner mot Bornholm i söder (se karta GE1).
Havsbotten är huvudsakligen täckt av postglacial lera och sandig lera, med några få områden
täckta av glacial lera och morän. Den svaga permanenta cirkulationen i Östersjön (utom i
övergångsområdet) resulterar i relativt låga halter av uppgrumlat material i detta område. På
SWE
610
grund av det stora vattendjupet är de rörelser som orsakas av vågor inte tillräckliga för att
grumla sedimentet. Postglacialt lersediment dominerar även i Bornholmsbassängen och
Gotlandsbäckenet. Sand dominerar i grundare områden. Hård glacial lera förekommer på
Gotlandsbäckenets västra sluttningar.
I den nordöstra delen av ekologisk delregion III, mot Finska viken, och i stora delar av de
svenska vattnen (längsmed östra Gotland) kommer rörledningarna att passera områden med
sedimentation (se karta GE-3). Resterande delar av havsbotten i ekologisk delregion III består
av blandade zoner med sedimentation och icke-sedimentation, samt zoner med ickesedimentation med spridda förekomster av lokal sedimentation.
Föroreningar
Data beträffande både oorganiska och organiska parametrar för ekologisk delregion III,
insamlade vid SGU-undersökningen 2007, visas i kartorna GE-22 och GE-23 och
sammanfattas i Tabell 8.24. På karta GE-30c visas de platser där sedimentprover tagits i
ekologisk delregion III.
SWE
SWE
(mg/kg)
Min. (över
LOQ)
–
–
TPT
–
0,011
–
0,0042
0,0072
0,0051
–
0,031
–
0,011
0,018
0,0168
0,0013
0,0003
0,044
0,0017
3,25
29,3
5,27
71,1
111
0,158
79,9
69,5
677
(mg/kg)
90percentil
Sveriges Geologiska Undersökning (SGU). 2007. Uppgifter från fältundersökning.
0,047
0,001
TBT
(1)
–
0,015
0,028
–
0,001
0,001
ΣPCB9
DBT
MBT
0,026
0,0001
0,00038
0,00015
0,014
0,00071
1,39
0,0022
0,00073
0,16
0,0025
4,94
ΣPCB7
16,6
1,79
43,62
49,67
0,068
38,77
40,61
266,46
(mg/kg)
(mg/kg)
39,9
7,85
90,7
148
0,19
102
111
914
Medel
Max.
–
59
–
59
59
53
55
53
54
52
53
61
51
51
50
51
50
50
50
N> LOQ
Ekologisk delregion III: sedimentföroreningar och näringsämnen(1)
3,0
As
0,1
Cd
21,1
Cr
10,2
Cu
0,01
Hg
10,4
Ni
13,2
Pb
44,9
Zn
Organiska parametrar
0,0001
CHTot
0,0001
HCB
0,0001
DDT
0,0001
HCH
0,011
ΣPAH16
Metaller
Parameter
Tabell 8.24
Antal
prover
–
61
–
61
61
61
61
61
61
61
61
61
61
61
61
61
61
61
61
–
–
–
–
–
0,001 –
0,01
–
–
–
0,000005 –
0,00005
–
1 – 10
0,1 – 1
10 – 100
5 – 50
0,05 – 0,5
5 – 50
5 – 50
50 – 500
(mg/kg)
Ospar EAC
7,2
0,7
52,3
18,7
0,13
15,9
30,2
124
–
–
–
–
–
0,022
–
–
0,0012
–
–
TEL
41,6
4,2
160
108
0,70
42,8
112
271
–
–
–
–
–
0,189
–
–
0,0048
–
–
PEL
Kanadensiska
riktlinjer (mg/kg)
611
–
–
–
–
–
0 – 0,025
–
0 – 0,0025
0 – 0,02
–
–
10 – 80
0,2 – 1
70 – 300
15 – 150
0,04 – 0,6
30 – 130
30 –120
85 – 650
(mg/kg)
Svensk klass
2 EQC
Parameter
Min. (över
LOQ)
(mg/kg)
(mg/kg)
Max.
(mg/kg)
Medel
Övriga parametrar
800
150 000
59 395
Org. C
86
11 480
4 625
N
310
1 500
717
P
– : Inga data/ej testat
Alla halter avser torrsubstans
LOQ = Limit of Quantification
N>LOQ: antal prover med nivåer över LOQ
Kvalitetskriterierna beskrivs i detalj i Ruta 8.2
Information om undersökningarna finns Tabell 8.7
612
90percentil
(mg/kg)
127 000
9 570
1 180
N> LOQ
50
51
50
Antal
prover
61
61
61
Ospar EAC
(mg/kg)
–
–
–
PEL
Kanadensiska
riktlinjer (mg/kg)
TEL
–
–
–
–
–
–
Svensk klass
2 EQC
(mg/kg)
–
–
–
SWE
613
Metaller
Alla 90-percentiler av spårmetallhalter överskrider Ospars lägre miljöbedömningskriterier (EAC).
Med undantag för kvicksilver och krom överskrider även de högsta metallhalterna Ospars högre
EAC-värden. Halterna av kadmium, koppar, nickel och zink överskrider även de kanadensiska
PEL-värdena (den nivå på vilken ekologisk påverkan troligen sker).

De högsta sedimenthalterna av arsenik inom ekologisk delregion III har uppmätts i Egentliga
Östersjön och i Bornholmsbassängen

De uppmätta arsenikhalter som överstiger kvantifieringsgränsvärdena varierar mellan 3,0
och 39,9 mg/kg TS

Enligt de observationer som gjorts är halterna av kadmium i sedimentet i ekologisk
delregion III högst i Egentliga Östersjön. De uppmätta sedimenthalter av kadmium som
överstiger Ospars övre miljöbedömningskriterier varierar mellan 0,1 och 7,85 mg/kg TS. Till
och med medelvärdet för datamängden överskrider dessa värden

Höga halter av koppar har uppmätts i norra Egentliga Östersjön. De uppmätta kopparhalter
som överstiger kvantifieringsgränsvärdena varierar mellan 10,2 och 148,0 mg/kg TS

Sedimentdata för nickel tyder på att transporten i Östersjön är effektiv eftersom relativt höga
sedimenthalter av denna metall har uppmätts både nära de potentiella källorna i Finska
viken och i mer avlägsna delar av Östersjön. Enligt data från SGU 2007 återfinns de högsta
halterna av nickel i norra delen av Egentliga Östersjön

Jämförelsevis höga sedimenthalter av bly har uppmätts i ekologisk delregion III i
Bornholmsbassängen och (i mycket få förekomster) i området runt Gotland i centrala
Östersjön. I centrala Östersjön har låga blyhalter uppmätts i sedimentet. Medelvärdet
överskrider inte, och 90-percentilen överskrider endast något det övre tröskelvärdet enligt
Ospars miljöbedömningskriterier

Även om zink förekommer naturligt i höga halter tyder observationerna åter på ett antal
toppkoncentrationer i norra delen av Egentliga Östersjön. Relativt låga sedimenthalter har
uppmätts i resten av ekologisk delregion III (värdet för 90-percentilen överskrider något det
övre tröskelvärdet enligt Ospars miljöbedömningskriterier)
I allmänhet är halterna av metaller och andra hydrofobiska föroreningar som högst i
ansamlingsområden med finkornigt sediment, vilket beror på föroreningarnas förmåga att
absorberas i sådant sediment och i synnerhet i organiskt material (till skillnad från i områden
nära föroreningskällor). I detta avseende är det inte förvånande att de flesta prover visar på
höga halter av organiskt material.
SWE
614
Organiska föroreningar
Inga tydliga tendenser har kunnat utläsas av uppmätta tidsdata för DDT-halterna, men data från
SGU 2007 visar att de högsta halterna återfinns i centrala Östersjön. Mer än 50 % av de
insamlade proverna i ekologisk delregion III överskred det kanadensiska TEL-värdet och
datamängdens 90-percentil ligger över detta värde, vilket indikerar att negativ ekologisk
påverkan är trolig till följd av förhöjda DDT-halter i sedimentet i ekologisk delregion III.
PAH finns i höga halter längs hela rörledningskorridoren i centrala Östersjön och i området runt
Bornholm. De totala halterna av sexton olika PAH-ämnen varierar mellan 0,011 och 4,94 mg/kg,
med ett medelvärde på 1,39 mg/kg. Ospar har inte publicerat EAC-värden för alla PAH-ämnen
som ingår i de totala mätningarna. Vissa PAH-ämnen har dock tilldelats
miljöbedömningskriterier (EAC) av Ospar och det högsta EAC-värdet för enskilda PAH-ämnen
är högre än den högsta totalkoncentrationen i sedimentet.
Observationer beträffande PCB-ämnen i sediment visar på förhöjda halter i hela centrala
Östersjön i östra Gotlandsbäckenet.
Datamängden om organiska ämnen i sediment är för liten för att möjliggöra en tillförlitlig
bedömning av transportmönster i Östersjön. SGU-data från 2007 indikerar dock att halterna för
samtliga tre parametrar minskar längs rörledningskorridoren i ekologisk delregion III från Finska
viken mot Egentliga Östersjön. Lägre sedimenthalter har uppmätts i området runt Bornholm.
De uppmätta halterna av tributyltenn (TBT) som överstiger kvantifieringsgränsvärdena varierar
mellan 0,001 och 0,047 mg/kg TS. Medelvärdet ligger på 0,011 mg/kg TS. Det övre
tröskelvärdet för TBT enligt Ospars miljöbedömningskriterier överskrids stort i hela ekologisk
delregion III.
Näringsämnen
Halterna av kväve, fosfor och organiskt kol i sedimentet varierar stort i ekologisk delregion III.
Detta hör troligtvis samman med de varierande graderna av ansamling på sedimentet beroende
på avståndet till källan, exempelvis organiskt material från växtplanktonblomningar, samt på
sedimentstrukturen och förflyttningen av bottenmateria. De lägsta halterna uppmäts normalt i
grundare, mer sandiga och bättre syresatta områden i ekologisk delregion III i närheten av
Hoburgs bank och Midsjöbankarna (ekologisk delregion IV).
SWE
615
Ruta 8.20
Värden/känsligheter för havsbotten i ekologisk delregion III
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för resurserna eller
recipienterna på havsbotten i ekologisk delregion III. Eventuella årstidsbundna variationer är
markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Havsbottens
struktur och
processer
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Föroreningar
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Havsbotten
Kommentar:
SWE

Havsbottens struktur och processer. Havsbotten i ekologisk delregion III ligger på djup
som förhindrar att den påverkas av ogynnsamma väderförhållanden, eventuellt
undantaget sådana stormar som teoretiskt skulle kunna förekomma en gång per
århundrade. Sedimentationen av organiskt material från de övre lagren och
blandningen av djupvattnet styr havsbottens sammansättning och kemiska egenskaper.
Blandningen av djupvatten beror på inflödet i Östersjön, ett fenomen genom vilket syre
tillförs djupvattnet och en turbulent blandning av densiteter flödar över trösklarna in i
djupbassängerna. Den stora omfattningen av dessa processer tyder på att den
övergripande havsbottenstrukturen och processerna i ekologisk delregion III inte är
känsliga för förändringar till följd av projektverksamheterna

Föroreningar. Den uppmätta mängden sedimentföroreningar i Östersjöns djupa delar
antyder att inflöde har skett till dessa områden från närliggande subbassänger. De
djupa områdena fungerar på ett sätt som en slutlig sänka. Föroreningsnivåerna
avspeglar också den övergripande sedimentsammansättningen, med stora mängder
bundna föroreningar och organiskt material. Med avseende på de föreslagna
projektverksamheterna tenderar föroreningsnivåerna inte att förändras i en sådan
utsträckning att de vidare ekosystemfunktionerna äventyras
616
8.9.3
Plankton i ekologisk delregion III
Växtplankton
I ekologisk delregion III finns fotosyntetiskt växtplankton endast i den eufotiska zonen i
ytvattenmassan, ovanför den permanenta haloklinen, där ljuset inte är begränsat. Som i
ekologisk delregion II sätts en vårblomning av växtplankton igång i stora delar av ekologisk
delregion III genom en ökad tillgång på ljus och högre temperatur. Kiselalger, bl.a. Achathes,
Skeletonema, Thalassosira och Chaetoceros spp., tenderar att dominera den tidiga blomningen,
för att sedan ersättas av dinoflagellater, bl.a. Peridiniella och Woloszynskia.
Blomningarna varierar lokalt inom denna delregion beroende på temperatur, solstrålning och
tillgång på näringsämnen. Figur 8.35 visar blomningarnas intensitet i två delar av ekologisk
delregion III och en del av ekologisk delregion II; beräknat som ett relativt index utifrån halten av
klorofyll a och blomningens varaktighet.
Figur 8.35
Växtplanktonblomningar i ekologisk delregion III och ekologisk delregion
II (1)
Vårblomningarna startar tidigare och är mindre intensiva i södra delen av ekologisk delregion III
där de uppnår genomsnittliga koncentrationer på 5 respektive 7 mg klorofyll a m-3 (se Figur
8.36 och Figur 8.37)(1).
(1)
Fleming, V. and Kaitala, S 2006 Phytoplankton spring bloom biomass in the Gulf of Finland, Northern Baltic
Proper and Arkona Basin in 2006 HELCOM Indicator Fact Sheets 2006.
SWE
617
Figur 8.36
Figur 8.37
Genomsnittlig blomningsintensitet i södra Egentliga Östersjön(1
Genomsnittlig blomningsintensitet i norra Egentliga Östersjön
Efter vårblomningarna, i juni, är nivåerna de lägsta för hela sommaren. Under denna period
domineras planktonet av små flagellater som Heterocaspa och Chrysochromulina. I juli och
augusti sker återkommande blomningar av cyanobakterier på många platser i ekologisk
delregion III. Eftersom vissa cyanobakterier (Nodularia spumigena, Aphanizomenon flosaquae
och Anabaena spp.) kan binda atmosfäriskt kväve i cellerna kan de växa även om kvävet i
vattnet försvinner. Dessa cyanobakterier flyter också och kan bilda massiva synliga
(1)
Fleming, V. and Kaitala, S. 2006. "Phytoplankton spring bloom biomass in the Gulf of Finland, Northern Baltic
Proper and Arkona Basin in 2006". HELCOM Indicator Fact Sheets 2006.
SWE
618
ytansamlingar under flera veckor. Förutom att blomningen utgör en olägenhet för dem som
använder vattnet, är en av de blommande cyanobakterierna, N. spumigena, giftig och
producerar hepatotoxinet nodularin.
Djurplankton
Antalet djurplanktonarter i ekologisk delregion III kan vara mycket stort beroende på flera olika
faktorer, bl.a. salthalt (inflöde från Nordsjön), tillgång på föda samt rovfiskarnas jakt. De
huvudsakliga födokällorna för djurplankton finns ovanför haloklinen, varför djurplankton normalt
återfinns i detta skikt. Under perioder med inflöde av syre vid havsbotten kan djurplankton
emellertid förekomma även nedanför haloklinen.
Det ojämna inflödet av saltvatten från Skagerrak och tillflödet av sötvatten från floderna skapar
ett unikt habitat som bebos av olika djurplanktonsamhällen(1). Arter som lever i låga salthalter,
t.ex. hjuldjuret Keratella quadrata och hoppkräftan Eurytemora hirundoides, förekommer här,
liksom kustnära marina arter (Evadne nordmanii, Acartia spp.) och havslevande arter som
Paracalanus parvus och Oithona similis(2). Den vertikala distributionen av djurplankton påverkas
av stratifiering på så sätt att arter som O. similis i allmänhet återfinns i mer salthaltigt vatten
nedanför haloklinen.
Mängden hjuldjur i djurplanktonet i Östersjön har ökat under de senaste decennierna, något
som kan tillskrivas övergödningen. Det kan dock också relateras till klimatförändringarna (milda
vintrar och vårar) och en ökning av ätliga växtplanktonarter. Förändringar i
djurplanktonsamhällen påverkar också tillgången på föda för fiskbestånden, och en minskning
av fiskens viktigaste byte kan påverka fiskens tillväxt negativt. Exempelvis föredrar strömmingen
stora hoppkräftor, och beståndet av denna fiskart har minskat till följd av minskade förekomster
av hoppkräftan Pseudocalanus.
Den långsiktiga utvecklingen av den årliga djurplanktonbiomassan mellan 1979 och 2005 har
analyserats av det finska Havsforskningsinstitutet (FIMR), och inga betydande generella
tendenser i djurplanktonbiomassan har noterats(3). Utvecklingen under perioden 1979–1998
framgår av Figur 8.38.
(1)
Casini, M., Cardinale, M. och Arrhenius, F. (2004) Feeding preferences of herring (Clupea harengus) and sprat
(2)
Dippner, J.W., Kornilovs, G. och Sidrevics, L. ( 2000) Long-term variability of mesozooplankton in the Central
(Sprattus sprattus) in the Southern Baltic Sea. J. Mar Sci. 61 1267- 1277
Baltic Sea. J. Mar.Sys. 25 23- 31.
(3)
Olsonen, R. (2006) FIMR monitoring of the Baltic Sea environment, Report Series of the Finnish Institute of
Marine Research 59, FIMR, Finland.
SWE
619
Figur 8.38
1979–1998
Ruta 8.21
Förändringar av den årliga djurplanktonförekomsten i södra Östersjön
Värden/känsligheter för plankton i ekologisk delregion III
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (en utförligare förklaring
finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för plankton i ekologisk delregion
III. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Växtplankton
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Djurplankton
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Plankton
Kommentar:

SWE
Förekomsten av plankton i vattenmassan är normalt hög. Sammansättningen varierar
mellan olika årstider beroende dels på tillgången på näringsämnen och förekomsten av
rovdjursarter, dels på de olika arternas livscykler. Planktonet kan anses vara okänsligt
gentemot lokala ingrepp på havsbotten på grund av de marina organismernas
omfattande fortplantning och storskaliga spridning
620
8.9.4
Bentos i ekologisk delregion III
Makrofyter
Större delen av ekologisk delregion III saknar makrofytbestånd längs rörledningskorridoren
eftersom vattendjupet förhindrar att tillräckligt ljus kommer in för att växterna ska kunna växa (se
Figur 8.13).
Nära kusten kan tre distinkta samhällen urskiljas. I områden längs Gotlands kuster växer
sötvattensvegetation, som Phragmites spp. nära de föreslagna rörledningarna.
I kustnära områden med sandig och mjuk botten återfinns florabestånd med sjögräsen Z.marina
och Z. noltii tillsammans med blåstång (F.vesiculosus) och sågtång (F. serratus). Spridningen
på djupet av de båda fucusarterna är maximalt 10 – 12 m i egentliga Östersjön, varför de inte
återfinns i de djupare vattnen i ekologisk delregion III, utan närmare kusten(1).
På steniga bottnar finns på samma sätt röda alger såsom Ceramium, Phyllophora och
Polysiphonia spp. vanligen ner till ett djup av cirka 25 m och de är därför sällsynta i ekologisk
delregion III.
Zoobentos
Som beskrivs i avsnitt 8.6.3 är zoobentosen i egentliga Östersjön relativt utarmad jämfört med
andra hav. På grund av de djupa bassängernas beroende av syresatta inflöden från Nordsjön
blir stora bottenområden i ekologisk delregion III utarmade under perioder av syrebrist. För
närvarande (2008) är storleken på områdena utan zoobentos jämförbara med situationen under
mitten av den förra stagnationsperioden på 1970- och 1980-talen, dvs. att ungefär en tredjedel
av totala Östersjön saknar zoobentos(2).
Beroende på minskade saltvatteninflöden mellan 1977 och 1993 försvann salthaltsstratifieringen
efter långa perioder av stagnation vilket ledde till ökad dödlighet hos bottenfaunan. Från 1993 till
1994 har dock makrofaunabestånden återetablerats. Opportunistiska arter som
havsborstmasken Bylgides sarsi ersatte tidigare vanliga långlivade arter såsom musslorna
Macoma calcarea och Astarte borealis. Under somrarna 2006 och 2007 försämrades
(1)
Helsingforskommissionen. 2002. Fourth Periodic Assessment of the State of the Marine Environment of the Baltic
Sea Area, 1994-1998; Baltic Sea Environment Proc. No. 82 B.
(2)
Laine, A. O. and Norkko, A. (2005) Trends in soft sediment macrozoobenthic communities in the open sea areas
of the Baltic Sea (1965 to 2005). (ed: HELCOM).
SWE
621
syrekoncentrationerna i en stor del av Östersjön(1). Detta resulterade i betydande dödlighet för
bottenfaunan inom ekologisk delregion III.
Zoobentosundersökningarna i de finska och svenska vattnen i ekologisk delregion III utfördes
under augusti och september 2007 (se karta 7d och 7e). Zoobentosundersökningarna i danska
vatten ägde rum i maj 2008 (se karta 7f och 7g). I dessa nationella vatten samlades prover in
vid stationer och tvärsnitt längs den föreslagna ledningssträckningen (se karta BE-7). De
provtagningsmetoder som användes varierade mellan de nationella undersökningarna och
detaljer om undersökningsmetoderna finns i en rapport framställd av DBL(2). Det måste noteras
att vid de nationella zoobentosundersökningarna användes olika typer av utrustning och de
skedde under olika årstider olika år. Det gör därför att resultaten från undersökningarna i olika
ekonomiska zoner inte är direkt jämförbara.
I norra egentliga Östersjön togs ett antal prover (se karta BE-7). Det totala antalet arter som
registrerades i den finska ekonomiska zonen (åtta) var extremt lågt och zoobentosen var
frånvarande för de flesta av provtagningsstationerna (se karta BE-7d). Bottenfaunan i den
finska ekonomiska zonen kännetecknas av en liknande förekomst av mycket få arter som står
för det mesta av förekomsten och biomassan(4). Ingen zoobentos har hittats på svenskt vatten
djupare än 77 meter där syrekoncentrationerna varierade mellan 0 och 1,21 mg/l. Flertalet
prover som innehåller bentos erhölls på djup mindre än 60 meter, vilket vanligen är ovanför eller
nära haloklinen. Det totala antalet arter som registrerats i Sveriges ekonomiska zon uppgick till
14, mycket lågt jämfört med antalet arter i hela Östersjön. Gotlandsbassängen har en låg
artrikedom jämfört med Bornholmsbassängen och det bentiska beståndet på svenskt vatten
består av mycket få arter som står för det mesta av förekomsten och biomassan, exempelvis
Macoma balthica, Bylgides sarsi och Pontoporeia affinis.
I den zoobentosundersökning som genomfördes på danskt vatten i maj 2008 noterades i princip
ingen zoobentos i prover som togs i sektionerna i ekologisk delregion III väster om Södra
Midsjöbanken och öster om Bornholm. Alla stationer i dessa sektioner i ekologisk delregion III
där zoobentos hittades bestod av < 200 individer/m2 (se karta BE-7f), men vid många stationer
fanns ingen bottenfauna alls. Vattendjup, mjukt gyttjigt sediment, brist på ljus och låga
syrekoncentrationer i perioder anses vara de begränsande faktorerna för artrikedom, förekomst
och biomassa för bottenfaunan.
(1)
Feistel,R. Nausch,G. and Hagen,E (eds, 2007) Water exchange between the Baltic Sea and the North Sea, and
conditions in the deep basins.. HELCOM Indicator Fact Sheets 2007. Online. [Viewed 17/09/2008],
http://www.helcom.fi/environment2/ifs/en_GB/cover
(2)
Dansk Biologisk Laboratium. (2008) Macrzoobenthos along the South route of the Nord Stream Pipeline in the
Baltic Sea including the Kalbadagrund alternative in the Gulf of Finland. Final Report September 2008. p 5.
SWE
622
Ruta 8.22
Värde/känslighet för bentosen i ekologisk delregion III
Olika kriterier används för att fastställa en resurs eller en mottagares värde/känslighet
inklusive, bland annat, motstånd mot förändringar, anpassningsförmåga och sällsynthet (se
avsnitt 7.5 för ytterligare förklaringar). I nedanstående matris beskrivs det värde/den
känslighet som har tilldelats bentosen inom ekologisk delregion III, med information om
eventuella årstidsvariationer.
Jan
Feb
Mar
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Makroalger och
vattenvegetation
Samling av blåstång och
sjögräs
Frambrytande
vattenväxter
Med
Med
Med
Med
Me
d
Med
Med
Med
Med
Me
d
Med
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Alger på stenig botten
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Bentos
Zoobentos
Mjukbottenlevande
samhällen
Kommentar:
SWE

I grunda områden nära kusten finns ett samhälle av brunalgen Fucus vesiculosis
(blåstång) och sjögräsen (Zostera marina och Zostera noltii). Dessa arter utgör viktiga
livsmiljöer i östra Gotlandshavet som HELCOM anser vara på nedgång. På grund av sin
betydelse för ekosystemets funktioner anses det ha medelhög känslighet

Beståndet av inträngande vattenväxter, som domineras av vass och blåsäv, finns längs
Gotlands kuster och längs stora delar av Östersjön. Arterna i dessa bestånd anses inte
vara känsliga

Algsamhället på stenig botten bestående av olika arter av röda alger (Rhodophyceae)
anses, trots att de är relativt sällsynta i Gotlandsområdet, inte vara på nedgång. Det har
därför låg känslighet

Det utarmade mjukbottenlevande zoobentosbeståndet är utspritt över området när
syreförhållandena så tillåter. Känsligheten betraktas som låg
623
8.9.5
Fisk i ekologisk delregion III
Inledning
Ekologisk delregion III är den största ekologiska delregionen och omfattar större delen av
centrala Östersjön. Det djupare vattnet, den starka termoklinen, syrebristen och det utarmade
bentiska beståndet som återfinns i en stor del av ekologisk delregion III innebär att
djupvattensarterna och de bentiska fiskpopulationerna i ekologisk delregion III är utarmade,
även om torsk är en viktig art i vissa delar av egentliga Östersjön. Fiskbeståndet i ekologisk
delregion III domineras till stor del av pelagiska arter, särskilt de kommersiellt viktiga arterna
skarpsill och sill. När det finns tillräckligt med syre och föda kan populationer av djupvattensarter
och bentiska fiskpopulationer också påträffas i de djupare vattnen i ekologisk delregion III.
Allmänna synpunkter på fiskbestånden i Östersjön sammanfattas i avsnitt 8.6.4.
Skarpsill
Skarpsill återfinns på öppet hav över hela Östersjön. Under året förekommer ofta blandade stim
av strömming och skarpsill både på öppet hav och vid kustområdena. Skarpsillen vandrar till
varmare vattenlager beroende på årstid och undviker temperaturer under 2 till 3°C, som kan ge
upphov till hög dödlighet. Skarpsill lever huvudsakligen av zooplankton och torskyngel.
Sedan 1990-talet har stammen av skarpsill i Östersjön ökat, huvudsakligen beroende på
minskad predation från torsk och hög (men dock varierande) reproduktion(1). Det skedde dock
en minskning i tillväxten av vuxna fiskar under 1990-talet, vilken kan hänföras till den minskade
individrikedomen för hoppkräftan Pseudocalanus sp., som är ett av de viktigaste födoämnena
för skarpsill under lekperioden. Dessutom kan också den starka intraspecifika konkurrensen
beroende på det stora beståndet under 1990-talet ha påverkat populationen.
Skarpsillsfångsterna blir allt viktigare för yrkesfiskare, särskilt i de norra och östra delarna av
Östersjön, vilket troligen kommer att påverka populationsdynamiken i framtiden. Figur 8.39 visar
utbredningen av skarpsill och lekområdena i Östersjön.
(1)
Köster, F.W., Möllmann, C., Neuenfeldt, S., Vinther, M., St. John, M.A., Tomkiewicz, J., Voss, R., Hinrichsen,
H.H., Kraus, G. and Schnack, D. 2003. Fish stock development in the Central Baltic Sea (1976-2000) in relation to
variability in the physical environment ICES Marine Science Symposia, 219: 294-306.
SWE
624
Skarpsillens utbredning och lekområden i Östersjön(1)
Se karta FI-3 för en större version.
Figur 8.39
(1)
624
SWE
625
Skarpsill leker i öppet vatten i vattenmassan, ofta nära sluttningarna till djupare
vattenbassänger. Bornholmsbäckenet, Gdanskdjupet och de södra delarna av Gotlandsdjupet
(visas i Figur 8.39) är särskilt viktiga lekområden. Leken inträffar under april till juli beroende på
geografiskt område. I ekologisk delregion III passerar den föreslagna ledningssträckningen
genom eller nära lekområdena vid Gotlandsdjupet och Bornholmsbäckenet.
Sill
I Östersjön finns det två underarter av sill: atlantsill (Clupea harengus harengus) och strömming
(Clupea harengus membras). Strömmingen är mindre än atlantsillen och köttet är magrare med
väsentligt mindre fett än sillen. Strömmingsbestånd återfinns i den östra delen av Östersjön,
öster om linjen mellan södra spetsen av Öland till Danzigbukten, liksom Finska viken och
Bottniska viken. Atlantsill återfinns i hela Östersjön, förutom i den allra nordligaste delen av
Bottniska viken och den allra ostligaste delen av Finska viken. Dessa båda arter blandas ofta
och fångas tillsammans i samma stim.
Sill förekommer i större stim i hela ekologisk delregion III och resten av Östersjön(1) och tenderar
att vandra årstidsvis mellan skärgård och öppet hav. Båda underarterna håller sig nära kusten
under vår och höst och tillbringar sommaren ute på det näringsrika öppna havet. Ett antal av
populationerna i Östersjön har visat en viss ökning i storlek, särskilt de i Bottenhavet och
Rigabukten. Dessa populationer tros ha ökat på grund av milda vintrar och varma somrar,
tillsammans med minskningar i torskpopulationerna. Det centrala Östersjöbeståndet tros dock
ha minskat. Förhållandena med låg salthalt som har lett till en minskning av hoppkräftan
Pseudocalanus sp., ett viktigt byte, har föreslagits som en av huvudorsakerna till denna
minskning.
Sillen leker i kustområdena i större delen av Östersjön, men inte i närheten av
ledningssträckningen i ekologisk delregion III, vilket visas i Figur 8.40. Vårlekande bestånd har
dominerat sillpopulationen sedan 1960-talet och höstlekande bestånd är nu klassade som
utrotningshotade på rödlistan för Östersjön. Yngre sill tenderar att hålla sig nära kusten och
återfinns därför troligen inte längs ledningssträckningen i ekologisk delregion III, medan äldre
fisk flyttar till djupare vatten under vintern. Sillen lever primärt på djurplankton medan äldre fiskar
äter rom och yngel.
(1)
Helsingforskommissionen, 2006. Assessment of Coastal Fish in the Baltic Sea, Baltic Sea Environment
Proceedings, No. 103A, HELCOM. Helsingfors, Finland.
SWE
Sillens romläggningsplatser och vandringsvägar(1)
Se karta FI-2 för en större version.
Figur 8.40
(1)
626
SWE
627
Diadroma fiskarter
Bland de diadroma arterna i ESR III finns lax (Salmo salar) och nors (Osmerus eperlanus). Lax
skyddas enligt bilaga II till EU:s habitatldirektiv och har utsetts till högprioriterad art enligt
HELCOM. Laxen föds och tillbringar sina första år i en av cirka 30 älvar kring Östersjön. Den
vandrar sedan ut i havet där den brukar följa skarpsillen och sillen under några år innan den
vandrar tillbaka till den älv där den föddes för att leka. Vandringen inför leken börjar tidigt under
sommaren och kulminerar i juni. Leken äger rum mellan september och november(1).
Populationen av vildlax minskar på grund av förändringar i älvarna som hindrar dem från att nå
sina lekområden och majoriteten av laxen i Östersjön kommer för närvarande från odlingar.
Torsk
Demersal (dvs. bottenlevande) torsk är ekonomiskt sett den viktigaste fiskarten i Östersjön, men
bestånden har minskat allvarligt på senare år. Därför har torsken klassats som utrotningshotad
på den svenska röda listan(2) och som en art med hög prioritet enligt HELCOM-kriterierna(3).
Torsk hotas av fiskerinäringen (som en målart), av övergödning och förlust av habitat.
Östersjötorsken är en nyckelart som ett antal andra arter, till exempel sjöfåglar, är beroende av
som föda. Det är också en globalt viktig population, eftersom det är en av de sista återstående
stora populationerna av arten(4).
Det finns två populationer av torsk i Östersjön: det östra och det västra beståndet av
Östersjötorsk, vilka har olika morfologiska och genetiska kännetecken. Även om de båda
bestånden är biologiskt distinkta förekommer det en viss migration mellan områdena. Det östra
torskbeståndet finns i de centrala, östra och norra delarna av Östersjön, men norr om Åland
endast i ringa mängd. Det östra beståndet är störst och utgör cirka 90 % av torskbeståndet i
Östersjön(5). Det västra torskbeståndet finns i områdena väster om Bornholm och i de danska
sunden. Det västra torskbeståndet förefaller vara mycket reproduktivt och har klarat en mycket
hög fiskdödlighet under många år. Reproduktionen varierar och beståndet är mycket beroende
av styrkan i kommande årsklasser.
(1)
Finnish
Game
and
Fisheries
Research
Institute
(2007)
Atlantic
salmon
(Salmo
salar).
http://www.rktl.fi/english/fish/fish_atlas/atlantic_salmon/ (uppgift inhämtades 12 September, 2008)
(2)
(3)
Gärdenfors, U. (red.), 2005. The 2005 red list of Swedish species. Uppsala (ArtDatabanken)
Helsingforskommissionen(2007) Helcom Red list of threatened and declining species of lampreys and fishes of
the Baltic Sea, Baltic Sea Environmental Proceedings No. 109.
(4)
Helsingforskommissionen (2007) op. cit.
(5)
Helsingforskommissionen (2006) Changing communities of Baltic coastal fish, Baltic Sea Environmental
Proceeding No. 103A, Helsingfors, Finland
SWE
Huvudsakliga lek- och uppväxtplatserna för torsk i Östersjön(1)
Se karta FI-1 för en större version.
Figur 8.41
(1)
SWE
629
De unika hydrografiska förhållandena i Östersjön innebär att torskreproduktionen inte är
regelbunden. Östersjöbestånden av torsk är troligen mycket beroende av tillskott från andra
områden, särskilt det västra torskbeståndet, och dessa bestånd har själva minskat på senare år
(som i Nordsjön)(1). Man har dock identifierat ett antal lekområden i Östersjön, inklusive
Bornholmsbäckenet, Slupskrännan och Gdanskdjupet. Figur 8.41 visar på de huvudsakliga
traditionella lek- och ynglingsplatserna för torsk i Östersjön.
Torskens lek i Östersjön begränsar sig till områden som är minst 60 till 90 m djupa, vilket
motsvarar ekologisk delregion III. Utöver ett lämpligt djup kräver rommen för att utvecklas väl en
lägsta syrehalt på 1 till 2 mg/l och ett havsvattenskikt som har neutral flytförmåga (salthalt högre
än 11 psu). Under perioder utan kraftiga inflöden från de danska sunden påverkas
torskrommens överlevnad av syreminskningen. Dessutom har reproduktionen av torskbeståndet
minskat de senaste två decennierna beroende på en minskning i mängden lekmogen fisk
orsakat av utfiskning och minskad biomassa av Pseudocalanus sp., något som har minskat
tillgången på föda för torsklarver. Dessa faktorer, tillsammans med att skarpsill i allt högre grad
äter torskrom, har minskat reproduktionen hos den vuxna populationen. Där det finns syre under
haloklinen förekommer torsk i de djupare vattnen där de livnär sig på ryggradslösa djur i
bottenfaunan.
Plattfiskar
Ett antal demersala (dvs. bottenlevande) plattfiskar förekommer i Östersjön, där de viktigaste
kommersiella arterna är skrubbskädda (Platichthys flesus), rödspätta (Pleuronectes platessa),
piggvar (Psetta maxima) och slätvar (Scophthalmus rhombus). Fångsterna av dessa arter är
generellt sett mycket lägre än övriga kommersiellt viktiga marina arter i Östersjön. Större delen
av ekologisk delregion III är inte särskilt viktig för plattfisk, undantaget Bornholmsbäckenet, som
är ett viktigt lekområde för vissa arter av plattfisk.
Skrubbskädda
Skrubbskädda är vitt spridd i alla delar av Östersjön, förutom norra delen av Bottenviken, den
ostligaste delen av Finska viken och de djupaste delarna av Gotlandsdjupet. Vandringsstudier
visar att det finns flera distinkta skrubbskäddesbestånd mellan vilka vuxna fiskar sällan vandrar.
Skrubbskäddan leker i Arkonabassängen, Slupskrännan och Bornholmsbäckenet på ett djup av
40 till 80 m från maj till juni. Efter leken vandrar skrubbskäddan till födoområden i grunda
kustvatten – söderut till de tyska och polska kusterna liksom norrut till den svenska kusten.
(1)
Helsingforskommissionen (2007) Helcom Red list of threatened and declining species of lampreys and fishes of
the Baltic Sea, Baltic Sea Environmental Proceedings No. 109
SWE
630
Ruta 8.23
Värden/känsligheter för fisk i ekologisk delregion III
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för fiskarterna i
ekologisk delregion III. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Låg
Låg
Med
Med
Med
Med
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
Med
Med
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Hög
Hög
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Fisk
Pelagiska fiskarter
(skarpsill och sill)
Demersala fiskarter
(torsk och
plattfiskarter)
Diadroma fiskarter
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Kommentar:
8.9.6

Pelagiska arter (sill och skarpsill) och djupvattensarter (torsk och flera arter plattfisk)
anses ha låg känslighet under större delen av året med undantag för lekperioder.
Skarpsill, torsk och flundra är kända för att lägga rom längs sluttningarna i
Bornholmsbäckenet. De kommer att undvika de djupare syrefattiga delarna av ekologisk
delregion III

Bestånden av lax, som leker i floder och tillbringar sina liv som fullvuxna i Östersjön,
finns med i bilaga II till EU:s livsmiljödirektiv. Arten anses därför vara mycket känslig
under sin vandringsperiod
Fåglar i ekologisk delregion III
I ekologisk delregion III passerar rörledningarna Gotland parallellt med öns östra kust och
Bornholmsbäckenet som hyser häckande sjöfåglar och fungerar som födohabitat för de här
arterna. De djupare delarna av norra egentliga Östersjön är av mindre ekologiskt värde för fåglar
i Östersjön.
Beskrivningen av nuläget och utvärderingen fokuserar på kända viktiga fågelområden (IBA)
inom 25 km från rörledningarna. En inventering av fågelarter på större avstånd än 25 km har
också genomförts för att identifiera arter med stora områden för födosök, till exempel måsar och
vissa tärnor, i syfte att utvärdera påverkan på dessa arter. Beskrivningen av nuläget för sjöfåglar
fokuserar på viktiga fågelområden och våtmarker av internationell betydelse enligt
SWE
631
Ramsarkonventionen om våtmarker, och beskriver också habitat av betydelse för fåglar under
olika stadier av deras livscykel.
Skyddade områden
I ekologisk delregion III passerar rörledningarna genom följande viktiga fågelområden med
viktiga fågelbestånd:

Viktigt fågelområde Ekenäs och Ingå västra skärgård IBA FI080

Ramsarområde våtmarkerna i Hangö och Ekenäs 3FI016

Viktigt fågelområde Hangö västra skärgård FI081

Viktigt fågelområde kustområden runt Gotland IBA SE050
De viktiga fågelområdena Ekenäs och Ingå västra skärgård (FI080) och våtmarkerna i Hangö
och Ekenäs (Ramsarområde 3FI016) beskrivs i detalj i avsnitt 8.8.6. Hangö västra skärgård
(FI081) har internationell betydelse därför att det hyser tre arter som står upptagna i Bilaga I till
EG:s fågeldirektiv, däribland häckande alförrädare (Polysticta stelleri), dubbelbeckasin
(Gallinago media) och havsörn (Haliaeetus albicilla). Den sistnämnda arten övervintrar även
inom detta område. Ejder (Somateria molissima) häckar även inom detta område. Ekenäs och
Ingå västra skärgård utgör den västra delen av Ramsarområdet våtmarkerna i Hangö och
Ekenäs.
Ön Gotland väster om ESR III har ett antal skyddade områden inklusive ett Ramsarområde,
fågelskyddsområden och naturreservat, som alla befinner sig på ostkusten. Området består av
de strandnära områdena längs Gotlands östkust och de grunda vattnen kring Gotska Sandön.
Omkring 237 000 alfåglar (Clangula hyemalis), vilket motsvarar 5 % av den övervintrande
populationen av denna art i Nordvästeuropa, övervintrade i det här området mellan 1988 och
1993(1). De strandnära områdena hyser stora populationer av dykänder, däribland vigg (Aythya
fuligula), knipa (Bucephala clangula) och bergand (Aythya marila). Området har även
internationell betydelse för gäss och änder enligt beskrivningen nedan(2). Delar av det här
området är dessutom viktiga för häckande strandfåglar som olika arter av pipare (Charadriidae)
och tärnor (Sternidae). Området är av internationell betydelse för sju fågelarter. Havsbotten i
den strandnära zonen består huvudsakligen av grusavlagringar och blåmusslor och utgör en
viktig födoresurs inom det här området(3).
(1)
Dunrick, J., Skov, H., Jensen, F.P. och Phil, S., 1994: Important marine areas for wintering birds in the Baltic Sea.
EU DG XI research contract no. 2242/90-09-01, Ornis Consult report, 110 s.
(2)
http://www.wetlands.org/reports/ris/3SE008en.pdf (uppgift inhämtad 22 september 2008)
(3)
Dunrick, J., Skov, H., Jensen, F.P. och Phil, S., 1994: Important marine areas for wintering birds in the Baltic Sea.
EU DG XI research contract no. 2242/90-09-01, Ornis Consult report, 110 s.
SWE
632
Viktiga arter och populationer
I de marina områden som omger ESR III har 12 fågelarter listats i bilaga I till EG:s fågeldirektiv
på arter som kräver särskilda skyddsåtgärder(1). De anges i Tabell 8.25.
Tabell 8.25
Bilaga I arter som finns i ESR III och omgivande områden
Namn
Vetenskapligt namn
Status
Sångsvan
Cygnus cygnus
Passage
Mindre sångsvan
Cygnus columbianus
Passage
Vitkindad gås
Branta leucopsis
Häckning
Alförrädare
Polysticta stelleri
Passage, övervintring
Salskrake
Mergus albellus
Övervintring
Havsörn
Haliaeetus albicilla
Häckning, passage, övervintring
Småtärna
Sterna albifrons
Häckning
Silvertärna
Sterna paradisaea
Häckning
Skräntärna
Sterna caspia
Häckning
Smålom
Gavia stellata
Passage, övervintring
Storlom
Gavia arctica
Passage, övervintring
Skärfläcka
Recurvirostra avocetta
Häckning
Häckning
ESR III passerar nära Gotlandsbäckenet och Bornholmsbassängen som är viktiga födohabitat
för tordmule och tobisgrissla, två sjöfågelarter som i huvudsak livnär sig på skarpsill (pelagisk
stimfisk) i Östersjön. De viktigaste häckningsplatserna för alkor i Östersjön ligger i närheten av
dessa områden (Lilla och Stora Karlsö, Christiansö).
Kustområdena kring Gotlands östkust är viktiga för ett stort antal fågelarter som ska skyddas
enligt EG:s fågeldirektiv, däribland fyra arter av tärnor, vitkindad gås, ejder och flera arter av
vadarfåglar (Charadriidae spp.)(2). Gräsmarkshabitat, strandremsor som friläggs vid ebb och
vassruggar utgör viktiga födosökshabitat och häckningshabitat för ett stort antal arter.
SWE
(1)
Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar.
(2)
http://www.wetlands.org/reports/ris/3SE008en.pdf (uppgift inhämtad 22 september 2008)
633
Populationen av tobisgrissla (Cepphus grylle) har minskat i Östersjön, vilket har observerats
både på häcknings- och övervintringsplatserna. Minskade antal häckningar har rapporterats i
Sverige och Finland sedan 1985(1).
Status för andra arter som huvudsakligen häckar i skärgårdsområdena, som ejder (Somateria
mollissima) och skräntärna (Sterna caspia) är osäker och populationerna av dessa arter kan
vara i minskande i delar av skärgårdsområdena(2).
Övervintring
De svenska delarna av ESR III, i närheten av Gotland och Öland, är viktiga områden för
övervintrande sjöfåglar i Östersjön(3) inklusive vigg (Aythya fuligula), bergand (Aythya marila),
alfågel (Clangula hyemalis), salskrake (Mergus albellus) och storskrake (Mergus merganser).
Gotland hyser upp till 237 000 övervintrande alfåglar. Blåmusslor är en viktig födoresurs för
denna art.
Passage
Gotlands östkust är av internationell betydelse för gäss, särskilt för den vitkindade gåsen
(Branta leucopsis)(4). Mer än 40 000 exemplar av vitkindad gås, mindre sångsvan (Cygnus
columbianus) och salskrake (Mergus albellus) samlas här under höst- och vårflytten. Havsörn
(Haliaeetus albicilla) flyttar genom området till Hangö västra skärgård. Denna fiskätande art
söker huvudsakligen sin föda längs steniga stränder och grunda havsvikar.
(1)
Skov, H. Durinck, J. Leopold, M.F. & Tasker, M.L. (2007) A quantitative method for evaluating the importance of
marine areas for conservation of birds. Biol. Conserv. doi:10.1016/j.biocon.2006.12.016.
(2)
PeterGaz
Ltd,
(2005)
The
North
European
Gas Pipeline
OFFSHORE
Sections
(the
Baltic
Sea).
ENVIRONMENTAL SURVEY. Part 1. STAGE I. Book 5. Final Report.
(3)
Skov, H., Durinck, J., Leopold, M.F. & Tasker, M.L, (2007), A quantitative method for evaluating the importance of
marine areas for conservation of birds. Biol. Conserv.
(4)
SWE
http://www.wetlands.org/reports/ris/3SE008en.pdf (uppgift inhämtad 22 september 2008)
634
Ruta 8.24
Värden/känsligheter för fåglar i ekologisk delregion III
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en
utförligare förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för
fågelarterna i ekologisk delregion III. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Häckande fåglar
Låg
Låg
Med
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Med
Låg
Låg
Övervintrande fåglar
Hög
Hög
Hög
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
Hög
Hög
Flyttande fåglar
Låg
Med
Hög
Hög
Hög
Låg
Låg
Låg
Hög
Hög
Hög
Låg
Fåglar
Kommentar:

8.9.7
Häckande fåglar, övervintrande och flyttande fåglar i ESR III inkluderar ett antal arter
som ska skyddas enligt EU:s lagstiftning och finns med på HELCOM:s listor över
hotade och/eller minskande arter och biotoper/habitat i Östersjöområdet.
Populationerna av dessa arter betraktas följaktligen som särskilt utsatta, eller med
andra ord mycket känsliga, under de årstider då de passerar genom eller häckar i
området eller samlas i födosöksområden i kustnära vatten
Marina däggdjur i ekologisk delregion III
Inledning
I ESR III förekommer fyra arter av marina däggdjur i närheten av rörledningarnas sträckning,
däribland en val och tre sälarter:
SWE

Tumlare (Phocoena phocoena)

Vikare (Phoca hispida botnica)

Knubbsäl (Phoca vitulina)

Gråsäl (Halichoerus grypus balticus)
635
Tumlare (Phocoena phocoena)
Tumlare är vanligare i de sydvästra delarna av Östersjön, nära den tyska kusten. Arten har dock
setts inom ekologisk delregion III, framförallt i Bornholmsbäckenet (se karta MA-01 och MA-02
eller Figur 8.21). De förekommer sällan längs den sträckning som föreslagits för rörledningarna
från västra gränsen av ESR II till Norra och Södra Midsjöbankarna söder om Gotland och är
vanligast i Bornholmsbäckenet (se Figur 8.21 eller karta MA-02).
Nu består populationen av tumlare i egentliga Östersjön av endast några hundra individer och
det finns belägg för att populationen är genetiskt isolerad. Därför måste särskild försiktighet
iakttas vid förvaltningen av populationen i Östersjön.
Vikare (Phoca hispida botnica)
Som framgår av avsnitt 8.6.6 begränsas vikaren till kustvattnen där istäcke förekommer på
vintern. I ESR III förekommer vikaren från gränsen till ESR II i väster till i närheten av Gotland.
De lever på öar eller skär i grunda vatten utanför Estlands kust (mer än 50 km söder om de
föreslagna rörledningarna), där isläggning sker på vintern (se Figur 8.22 eller karta ME-2).
Några vikare föder även på dessa skär, huvudsakligen i Estland och i Stockholms skärgård.
Under istäckta perioder lämnar vikaren dessa habitat för parningsaktiviteter i öppen sjö.
Knubbsäl (Phoca vitulina)
Det finns inga noteringar om signifikanta knubbsälpopulationer i ESR III. Kolonier av
knubbsälpopulationen i Kalmarsund förekommer ungefär 75 km norr om rörledningarna i ESR III
(se Figur 8.23 eller karta MA-05). Det är bekant att utbredningen för de här sälarna sträcker sig
till inom 20 km från ledningarnas sträckning. Skinnömsning sker från juli till september, men, så
som beskrivs i avsnitt 8.6.6 håller sig knubbsälar ofta max 25 km från kusten och det är därför
mindre troligt att de kommer att förekomma i närheten av den föreslagna ledningssträckningen.
Gråsäl (Halichoerus grypus balticus)
Gråsälarna fördelas över ett område från den nordligaste delen av Bottenviken till de sydvästliga
delarna av Egentliga Östersjön mellan maj och juni, då parningen äger rum. Sälarna föder sina
ungar på packisen under februari och mars. Den geografiska fördelningen framgår av Figur
8.24 eller av karta MA-4.
Kolonier av gråsäl förekommer norr och väster om Gotland i kustområdena intill Västra
Gotlandsbäckenet och Östra Gotlandsbäckenet. Den närmaste ligger ungefär 50 km från
rörledningarna. De visas i karta MA-4. Det finns inte några kända sälkolonier inom 10 km från
rörledningssträckningen i denna ekologiska delregion. Norr om Gotland, cirka 30 km från den
föreslagna rörledningssträckningen har området Kopparstenarna-Gotska Sandön-Salvorev
utsetts till Baltic Sea Protected Area (BSPA) där skyddet av gråsäl ingår (se karta MA-4).
SWE
636
Det är känt att gråsälen använder Skärgårdshavet som en av sina viktigaste
fortplantningsplatser i Östersjön. Det ligger cirka 50 km norr om den föreslagna
ledningssträckningen i ESR III. Längre österut från den föreslagna rörledningen i Rigabukten
lever sälkolonier utanför de estniska och lettiska kusterna och om isförhållandena är lämpliga
använder de isen runt Ösel för fortplantning. Under skinnömsningsperioden vilar de på klippor
och skär och ibland på Bottniska vikens sista drivis. Populationen har återhämtat sig något
under de senaste årtiondena, speciellt i centrala Östersjön.
Sammanfattning
Tabell 8.26 ger en sammanfattning av känsligheten (även årstidsberoende) för de olika marina
däggdjuren som finns i ESR III.
Tabell 8.26
Sammanfattning av känsligheten (även årstidsberoende) för marina
däggdjur i ESR III
Art
Känslighet
Rör sig över stora delar av
Bornholmsbäckenet och andra
områden. Mindre utsatta för
påverkan.
Vikare (Phoca hispida botnica) Kolonier i östra delen av
egentliga Östersjön.
Kolonier cirka 50 km från
rörledningens sträckning.
Knubbsäl (Phoca vitulina)
Inga kända bestånd i ESR III
Tumlare (Phocoena
phocoena)
Gråsäl (Halichoerus grypus
balticus)
SWE
Förekommer i hela ESR III.
Känsligheten anses vara hög
eftersom föreslagen
rörledningssträckning
passerar genom
fortplantningsområden.
Känslighetens
årstidsberoende
-
Mitten av februari till mitten av
mars – diperiod
April till maj – skinnömsning
Maj till juni– parning och
skinnömsning
Februari till mars – diperiod
637
Ruta 8.25
Värden/känsligheter för marina däggdjur i ekologisk delregion III
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en
utförligare förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för
marina däggdjur i ekologisk delregion III. Eventuella årstidsbundna variationer är
markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Tumlare
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Vikare
Med
Hög
Hög
Hög
Hög
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Gråsäl
Med
Hög
Hög
Med
Hög
Hög
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Marina däggdjur
Kommentar:
8.9.8

Tumlaren är vitt spridd i regionen, även om den skyddas enligt EU:s lagstiftning. Arten
brukar hålla sig i grunda strandnära vatten. Det tyder på att arten är mindre utsatt än
de bofasta sälpopulationerna med hänsyn till planerade verksamheter inom projektet

Båda sälarterna betecknas som utrotningshotade av Internationella naturvårdsunionen
(IUCN), skyddas enligt EU:s lagstiftning och betraktas som hotade av HELCOM. De är
särskilt utsatta under de perioder då de fortplantar sig, ömsar skinn, föder ungar, ger di
och parar sig
Naturskyddsområden i ekologisk delregion III
Rörledningarnas sträckning korsar inte några skyddade områden i ESR III, men det finns ett
naturskyddsområde inom 20 km från sträckningen för Nord Streams rörledningar som skulle
kunna påverkas av projektet, som listas i Tabell 8.27 och visas på kartorna PA-1 och PA-2
samt karta PA-5 (BSPA och UNESCO:s biosfärreservat).
SWE
638
Tabell 8.27
Naturskyddsområden belägna inom 20 km från rörledningarnas sträckning
i ESR III
Naturskyddsområde
Klassificering
Skärgården i västra Estland
UNESCO
Avstånd till
rörledningar (km)
12
En beskrivning av detta område och de intressen för vilka det har skapats lämnas nedan(1).
Skärgården i västra Estland
UNESCO:s biosfärreservat för Skärgården i västra Estland består av öarna Ösel, Dagö, Ormsö
och Muhu samt ett flertal holmar och andra marina delar. De viktigaste ekosystemen är
tempererade lövskogar eller skogsmarker och den marina zonen vid kusten. Bland
habitattyperna finns strandnära halofila (saltrika) ängar, barrskogar, blandade gran- och
lövskogar, kärr och torvmossar. Det finns ett flertal skyddsområden och en nationalpark i
biosfärreservatet vilka är de platser som används för forskning och övervakning.
De vanligaste ekosystemtyperna är tempererade lövskogar eller skogsmarker och den marina
zonen vid kusten. Huvudsyftet med detta biosfärreservat är att bevara såväl ö- och
kustlandskapen som områdets kulturella och socioekonomiska egenskaper. Skärgården i västra
Estland ligger ungefär 12 km söder om rörledningarnas sträckning.
Utöver detta naturskyddsområde passerar Nord Streams rörledningar även ett antal Natura
2000-områden i ESR III, däribland östra Finska vikens skärgård och vatten, skärgården kring
Söderskär och Långören och vattenområdet kring Kallbådan, vilka behandlas i kapitel 10.
Många Natura 2000-områden omfattas även andra klassningar. Så har, till exempel, många av
Natura 2000-områdena i Östersjön även klassats som BSPA. I de fall där klassning som
naturskyddsområde sammanfaller med klassning som Natura 2000-område behandlas området
i sin helhet i kapitel 10 och behandlas inte ytterligare här.
(1)
SWE
Nord Stream AG & Ramboll, 2007, "Memo 4.3g - Protected Areas", Nord Stream AG, Zug, Switzerland.
639
Ruta 8.26
Värden/känsligheter för naturskyddsområden i ekologisk delregion III
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för
naturvårdsområden i ekologisk delregion III. Eventuella årstidsbundna variationer är
markerade.
Naturskyddsområde
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hö
g
Hög
Hög
Kommentar:
På grund av deras status som naturskyddsområden med visst juridiskt skydd ges dessa
områden särskild uppmärksamhet om projektet antas kunna påverka dem.
Det bör dock påpekas att att ett område har utsetts till Natura 2000-område, biosfärreservat
eller Ramsarområde inte betyder att verksamheter inte kan genomföras inom dessa
områden. Detta beror på vilken verksamhetsplan som tillämpas, något som varierar från
område till område, och på huruvida verksamheten utgör ett betydande hot mot de arter eller
habitattyper för vilka området har utsetts till Natura 2000-område, biosfärreservat eller
Ramsarområde.
För att avspegla deras särskilda status anses alla naturskyddsområden ha stort
värde/känslighet.
8.10
Ekologisk delregion IV – de södra sandbankarna
Tre delar av rörledningskorridoren ligger inom ESR IV, så som visas i Figur 8.42. Den viktigaste
delen korsar den nordvästra kanten av den södra delen av egentliga Östersjön och sträcker sig i
riktning mot Bornholmsbäckenet. En betydande del av sträckningen passerar genom ESR IV,
även om den inte är lika lång som den som passerar genom genom ESR III.
SWE
Figur 8.42
ESR IV – De södra sandbankarn
640
SWE
641
8.10.1
Vattenmassan i ekologisk delregion IV
Salthalt
Salthalten i ytvattnet i ESR IV är högre än i övriga tre delregioner. ‘HELCOM-data från 1900 till
2005, som visas i karta WA-2, indikerar en årlig medelsalthalt på 7 psu i ytvattnet till 16 psu på
ett djup av 75 m (värden för "Station 5" på kartan). Salthaltsprofilerna som insamlades under
Petergaz-undersökningarna 2005 och 2006 återspeglar dessa trender (se kartorna WA-4, WA5 och WA-6(1)).
I vattnet i övergångszonerna nära Arkonabäckenet (södra delen av ESR IV) kan det finnas en
haloklin på ungefär 50 m djup. Vattnet i den inre Pommerska bukten uppvisar normalt inte
sådan skiktning. Vatten med högre salthalt kan dock tillfälligt strömma in i Arkonabassängen via
Sassnitz-kanalen(2).
Vattentemperatur
De temperaturprofiler som registrerats vid de undersökningar som 2005 och 2006 utfördes av
PeterGaz indikerar att vattnets ytmedeltemperatur (<10 m djup) fluktuerar från 4 ˚C i april/maj
upp till 20 ˚C under juli/augusti i hela ESR IV (se kartorna WA-9, WA-10 och WA-11(3)).
Djupvattentemperaturen (>40 m djup) varierar mellan 2 ˚C under april och maj och 10 ˚C i
oktober. Detta avgörs till största delen av temperaturen i vatteninflödet från Nordsjön, vilket
varierar från 2 till 14 °C(4).
Medelvärden för temperaturfördelningen under sommar och vinter i Östersjön under perioden
1900 till 2005 visas på karta WA-7.
Syre
Vattnen i ESR IV är relativt väl syresatta eftersom nivåerna av upplöst syre i regel överstiger 30
%. Vattnen kring öarna Christiansö och Gräsholm öster om Bornholm kan tidvis bli syrefattiga
på grund av den relativa närheten till de djupa vattnen i ESR III. Karta WA-12 illustrerar de
(1)
Kartorna WA-3 och WA-8 visar undersökningsstationernas placering längs rörledningskorridoren (oktober 2005
respektive april/maj 2006).
(2)
IfAÖ (2008) Nord Stream gas pipeline from the border of the German Exclusive Economic Zone (EEZ) to the
landfall point - Summary of the baseline description with reference to eco regions 5 and 6 - Route to the north of
Bornholm (NoB), July 2008.
(3)
Kartorna WA-3 och WA-8 visar undersökningsstationernas placering längs rörledningskorridoren (oktober 2005
respektive april/maj 2006).
(4)
FIMR (2008) The Baltic Sea Portal of Finnish Maritime Research Institute, http://www.fimr.fi/fi/itamerikanta (uppgift
inhämtad: 2007)
SWE
642
nivåer av syre och svavelväte som uppmätts av HELCOM och ICES i bottenvattnen mellan maj
2002 och 2005.
Allvarlig syrebrist med koncentrationer på 0,5 till 1,5 mg/l observerades i de djupa vattnen nära
sjöbotten i augusti 2003 vid Adlergrund, Pommerska bukten och utanför Odermynningen, trots
att syrehalterna i maj 2003 var relativt höga jämfört med andra år (se karta WA-12).
Näringsämnen
Pommerska bukten har stabila mesotropiska förhållanden med relativt låga koncentrationer av
näringsämnen året runt. Men näringshalten ökar söderut på grund av tillförsel från floden Oder
och högre näringsämneskoncentrationer observeras även emellanåt kring den gamla
Oderbädden (inklusive Sassnitz-kanalen). Under gynnsamma ostliga eller nordostliga
vindförhållanden transporteras material från Pommerska bukten till Arkonabassängen via
Sassnitz-kanalen. Eutrofiska förhållanden hittas därför i det område som omedelbart påverkas
av Oder, vilket även kan omfatta den sydvästra delen av ESR IV.
Karta WA-13 illustrerar den totala kvävehalten 1 till 5 meter under vattenytan på utvalda
HELCOM-övervakningsstationer (sommar/vinter 2000–2005). Koncentrationer av total kvävehalt
förblev relativt konstanta mellan 2000 och 2005, med ett medelvärde på 0,25-0,30 mg/l oavsett
årstid.
Karta WA-14 illustrerar det totala fosforinnehållet i ytvattnen. Den totala koncentrationen av
fosfor ökade något 2005 från ungefär 0,02-0,03 mg/l.
Metaller
Koncentrationer av spårämnen i Östersjön är i allmänhet högre än i Atlanten, även om en
sjunkande tendens på 6 % per år för kadmium och koppar påvisades i Östersjöns ytvatten
mellan 1980 och 1993 (HELCOM 1996).
SWE
643
Figur 8.43
Koncentrationer av kvicksilver i Arkonasjön,
Bornholmshavet och Gotlandshavet(1)
Mecklenburgerbukten,
År 2006 var de koncentrationer av bly och kadmium som observerades i ESR IV högre än i östra
Östersjön. Årstidsberoende skillnader vid provtagningsstationerna i västra Östersjön för
(1)
Pohl, C., and Hennings, U. 2007. Trace metal concentrations and trends in Baltic surface and deep waters, 19932006. HELCOM Indicator Fact Sheets 2006. http://www.helcom.fi/environment2/ifs/en_GB/cover/ (uppgift
inhämtad 19 september 2008)
SWE
644
perioden 1993–2006 visar att inte bara salthalt utan även koncentrationer av tungmetaller
fluktuerar, speciellt i övergångsområdet mellan Nordsjön och Östersjön.
Organiska föroreningar
Det saknas aktuella data om organiska föroreningar i ESR IV. Tillgängliga data presenteras i
Tabell 8.28 och avser perioden från 1994 till 1998 för centrala och västliga Östersjön och har
tagits fram av HELCOM(1).
(1)
Pohl, C., and Hennings, U. 2007. Trace metal concentrations and trends in Baltic surface and deep waters, 19932006. HELCOM Indicator Fact Sheets 2006. http://www.helcom.fi/environment2/ifs/en_GB/cover/ (uppgift
inhämtad 22 maj 2007)
SWE
645
Tabell 8.28
Organiska föroreningar i centrala och västliga Östersjön från 1994 till 1998
Organisk förorening
Polyklorerade bifenyler (PCB)
Diklordifenyltrikloretaner (DDT)
SWE
Koncentration
Koncentrationen av PCB 153 – en av de viktigaste
varianterna – varierade mellan 10 och 24 pg/l
(medianvärden).
DDT-koncentrationerna i ytvatten uppgår till mellan
2 och 30 pg/l i de södra och västra delarna av
Östersjön.
Hexaklorbensener (HCB)
HCB-koncentrationerna i ytvatten uppgår till mellan
<5 och 10 pg/l.
Hexaklorocyklohexaner (HCH-isomerer)
Ytvattenkoncentrationerna av HCH-isomerer
uppvisade distinkta geografiska skillnader inom
Östersjön. Koncentrationen av α-HCH sträckte sig
från 0,43 till 1,1 ng/l. En tydlig
koncentrationsgradient kunde iakttas i riktningen
öster till väster. Ytvattenkoncentrationerna av lindan
(γ-HCH) i Östersjön sträckte sig från 0,9 till 2,6 ng/l.
Mineralolja och andra kolväten
Den totala kolvätekoncentrationen låg i intervallet
0,5–1,6 μg/l under sommarmånaderna med de
högre värdena i kustregionerna. Under
vintermånaderna låg koncentrationerna i intervallet
1,1–3 μg/l.
Polycykliska aromatiska kolväten (PAH)
Ytvattenkoncentrationen av enskilda PAH låg i
intervallet från <2 till 4,5 pg/l.
Mediankoncentrationen av två- till fyrcykliska
aromater (naftalen till krysen) i öppen sjö låg i
intervallet från 0,02 till 2,1 ng/l.
Medelkoncentrationerna hos fem- till sexcykliska
PAH var 0,005 till 0,15 ng/l.
646
Ruta 8.27
Värden/känsligheter för vattenmassan i ekologisk delregion IV
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en
utförligare förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för varje
resurs eller receptor i vattenpelaren i ekologisk delregion IV. Eventuella årstidsbundna
variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Salthalt
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Vattentemperatur
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Syre
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Näringsämnen
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Metaller
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Organiska
föroreningar
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Vattenpelare
Kommentar:
Samtliga parametrar för vattenmassan i ESR IV har låga värden för receptorers känslighet
under hela året. Det innebär att de fenomen som är av intresse är beständiga mot förändring
utöver den säsongsbundna naturliga variationen från år till år. Väderleksförhållanden och
strömmar ser till att vattenmassan är väl blandad över en eventuell haloklin. Syrebrist kan
utvecklas i djupare delarna av ESR IV och i de grunda vattnen i Pommerska bukten till följd
av ett inflöde av syrefattigt vatten från närliggande bassänger respektive eutrofiering.
8.10.2
Havsbotten i ekologisk delregion IV
Struktur och processer i havsbotten
Havsbottens geologi i ESR IV består av kalksten, slamsten och skiffer från silur i det Östra
Gotlandsbäckenet och slamsten/sandsten från krita där nedanför i Arkonabäckenet. Detta
överlagras av sand, grövre sediment, glacial lera och morän (se kartorna GE-1 och GE-2).
Sedimenten i Pommerska bukten består i huvudsak av fin och mellangrov sand, men sediment
som innehåller slam förekommer även lokalt, speciellt på sjöbottnens yta. I borrhålen i den
nordöstra delen av Boddenrandschwelle finns stora överlappande avlagringar av glacial lera och
SWE
647
morän; områdena mellan dessa har fyllts med och delvis övertäckts med sand som
transporterats dit under holocen(1).
Den norra bottensektionen av ESR IV består i huvudsak av områden av icke-sedimentering,
med områden med sedimentering (med tunna nutida ytskikt) i närheten av Gotland (se karta
GE-3). Den södra bottensektionen i ESR IV har områden av icke-sedimentering med inslag av
lokal sedimentering över Arkonabassängen som sträcker sig in i den sandiga bottnen med trolig
sedimentering och återsedimentering i riktning mot ESR V.
Föroreningar
Data som samlats in för både icke organiska och organiska parametrar för ekologisk delregion
IV under SGU-undersökningen 2007 visas i Tabell 8.29. Karta GE-30c visar placeringen av
provtagningsstationerna för sediment inom ESR IV.
(1)
IfAÖ (2008) Nord Stream gas pipeline from the border of the German Exclusive Economic Zone (EEZ) to the
landfall point - Summary of the baseline description with reference to eco regions 5 and 6 - Route to the north of
Bornholm (NoB), July 2008.
SWE
648
Tabell 8.29
Para
meter
ESR IV-data avseende sedimentföroreningar och näringsämnen(1)
MIN
(över
LOQ)
MAX
Medel
(mg/kg)
(mg/k
g)
(mg/kg)
Den
90:e
percenti
len
N>
LOQ
Antal
prover
OSPAR
EAC
Kanadensis
ka riktlinjer
(mg/kg)
(mg/kg)
(mg/kg)
Svensk
klass 2 EQC
(mg/kg)
TEL
PEL
41.6
10 - 80
Metaller
As
0.837
33
8.32
21
42
42
1 – 10
7.2
Cd
0.01
1.5
0.31
1.0
41
41
0.1 – 1
0.7
4.2
0.2 - 1
Cr
1.64
51.4
20.42
38
40
41
10 – 100
52.3
160
70 - 300
Cu
0.64
190
40.84
160
40
41
5 – 50
18.7
108
15 - 150
Hg
0.01
0.51
0.11
0.35
41
42
0.05 – 0.5
0.13
0.70
0.04 – 0.6
Ni
0.91
41
15.76
32.5
40
41
5 – 50
15.9
42.8
30 - 130
Pb
3.24
74
25.92
67
41
42
5 – 50
30.2
112
30 -120
Zn
7.21
200
76.63
185
40
41
50 – 500
124
271
85 - 650
-
28
29
-
-
-
-
0.00011
40
41
-
-
-
0 – 0.0025
Organiska parametrar
0.0000
965
0.0000
97
CHTot
0.0001
0.0001
HCB
0.0001
0.00011
DDT
0.0001
0.005
0.0010
0.0028
39
41
-
0.00
12
0.00
48
0 – 0.02
0.0001
40
41
-
-
-
-
0.23
40
41
-
-
-
-
0.0014
40
42
0.001 –
0.01
0.02
2
0.18
9
0 – 0.025
0.00045
11
12
-
-
-
-
HCH
0.0001
0.001
0.0003
9
ΣPAH16
0.01
0.875
0.152
0.0005
3
0.0002
2
ΣPCB7
0.0001
0.00552
ΣPCB9
0.0001
0.00105
DBT
0.001
0.011
0.0017
0.0033
40
41
-
-
-
-
MBT
0.001
0.016
0.0028
0.0065
40
41
-
-
-
-
-
-
-
TBT
0.001
0.031
0.0021
0.0033
40
41
0.000005 –
0.00005
TPT
0.001
0.001
0.001
-
12
12
-
-
-
-
Övriga parametrar
Org. C
500
55770
5120
8200
40
42
-
-
-
-
N
118
3610
599.04
1020
39
41
-
-
-
-
P
74
910
308.07
545
40
42
-
-
-
-
- : Inga data / ej testat
Alla koncentrationer avser torrsubstans
LOQ = kvantifieringsgräns (Limit of Quantification)
N>LOQ: antalet prover med nivå över LOQ
Kvalitetskriterier beskrivs i detalj i Ruta 8.2
Information om motsvarande undersökningar finns i Tabell 8.7
(1)
SWE
Sveriges Geologiska Undersökning (SGU). 2007. Data från fältstudie.
649
Metaller
Koncentrationer av spårämnen i den 90:e percentilen överskrider allmänt de lägre värdena för
OSPAR EAC i sediment i ESR IV. De 90:e percentilerna för arsenik- och kopparprover
överskrider också OSPAR EAC:s övre gränsvärde, vilket indikerar metallnivåer i ytsedimenten
som kan orsaka negativa biologiska effekter. De 90:e percentilerna för arsenik, kadmium,
koppar nickel och zink överskrider även det kanadensiska TEL-värdet, men endast den 90:e
percentilen för koppar (160 mg/kg) överskrider det kanadensiska PEL-värdet.
Tidsbestämda data räcker inte till för att indikera tungmetalltrender i sedimentet söder om
Gotland (norra delarna av de relativt grunda vattnen i ESR IV). Trots att förhöjda kopparnivåer
observerades vid ett fåtal stationer i denna del av den föreslagna rörledningskorridoren under
PeterGaz-undersökningen 2005, kan man inte se några trender. Ökade antropogena
föroreningar av sedimenten i Sassnitz-kanalen (1) i de södra delarna av ESR IV har uppmätts i
tidigare studier.
Organiska föroreningar
DDT-koncentrationerna överskrider det kanadensiska TEL-värdet, men faller generellt sett inom
PEL-värdet med god marginal. Inga tydliga trender kan utläsas av tidsbestämda data för DDTkoncentrationer, men möjligheten att DDT-koncentrationerna i ESR IV är tillräckliga för att få
negativa ekologiska effekter kvarstår.
Koncentrationerna av ΣPCB7 överskrider visserligen de lägre värdena för OSPAR EAC, men de
tagna proverna ligger en tiopotens under det kanadensiska TEL-värdet, vilket tyder på att PCBkoncentrationerna inte är så höga att de kan ge upphov till negativa ekologiska effekter inom
ESR IV.
Alla koncentrationer av tributyltenn (TBT) som uppsamlats i ESR IV under provtagningen 2007
överskrider signifikant OSPAR EAC:s övre gränsvärde, vilket indikerar sediment i vilka biologiskt
negativa effekter kan antas förekomma.
(1)
Leipe, T., Eidam, J., Lampe, R., Meyer, H., Neumann, Th., Osadczuk, A., Janke, W., Puff, Th., Blanz, Th.,
Gingele, F. X., Dannenberger, D., Witt, G. (1998) Das Oderhaff. Beiträge zur Rekonstruktion der holozänen
geologischen Entwicklung und anthropogenen Beeinflussung des Oder-Ästuars. Meereswissenschaftliche
Berichte 28. Rostock-Warnemünde.
SWE
650
Ruta 8.28
Värden/känsligheter för havsbotten i ekologisk delregion IV
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en
utförligare förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för varje
resurs eller receptor i havsbotten i ekologisk delregion IV. Eventuella årstidsbundna
variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Struktur och
processer i
havsbotten
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Föroreningar
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Havsbotten
Kommentar:
SWE

Struktur och processer i havsbotten. I de grunda delarna av Pommerska bukten upp till
djup på 15 – 20 m störs den lösa havsbotten i ESR IV regelbundet av ogynnsamma
väderleksförhållanden. Ofta förekommande återuppslamning och deposition stukturerar
havsbotten och den flora och fauna som hör samman med den. De här processerna har
en dynamisk karaktär som gör miljön relativt okänslig för förändringar i samband med
verksamheter inom projektet. Havsbotten i de djupare delarna av ESR IV är ett
depositionsområde som är utsatt för skiftande inflöden från Arkonabäckenet och
enstaka stormar i en utsträckning som tyder på att havsbottens struktur och processer
på det hela taget har låg känslighet

Föroreningar. Inga trender kan utläsas för föroreningar som tyder på särskilt känsliga
områden eller platser som är särskilt utsatta för föroreningar. Även om vattenutbyte och
de lösa sedimentens dynamik regelbundet resulterar i att förorenande ämnen frigörs
från havsbotten, kommer huvuddelen av de förorenande ämnena att fortsätta att vara
bundna till sedimentens yta, bli övertäckta, eller sjunka snabbt sedan de släppts ut till
vattenmassan. Nivåerna av föroreningar kommer att variera i hela området beroende på
sedimenttyp och förhärskande syreförhållanden. Kvaliteten på en viss plats kommer
därför att variera naturligt inom ett visst intervall. Om detta intervall temporärt skulle
överskridas kommer det naturligt att återgå till normala nivåer inom en begränsad tid, så
som skedde efter Oders översvämning 1997. Av dessa skäl anses denna receptor ha
låg känslighet
651
8.10.3
Plankton i ekologisk delregion IV
Fytoplankton
Produktionsmönstret för biomassa av fytoplankton i södra Östersjön visar en markerad tvåfas
årstidsvariabilitet. I Pommerska bukten har fytoplanktonbiomassan sitt max i mars och
juli/augusti. Medan vårblomningen karakteriseras av diatomer Melosira nummuloides
ochPseudonitzschia spp, domineras sommarblomningen av olika trådformiga cyanobakterier,
som till exempel Aphanizonemon flos-aquae och den potentiellt giftiga Nodularia spumigena
tillsammans med de kolonibildande cyanobakterierna (Merismopedia spp. och Gomphospheria
spp.).
Under senvåren och sommaren är dinoflagellater den rikligaste fytoplanktongruppen. En stor
biomassa av euglenophyta har observerats i april, följt av chlorophyta under oktober och
november. Bakterieproduktionen följer å andra sidan principiellt kurvan för årstidstemperaturer
med undantag för höga sommartemperaturer och låga värden under senhöst och vinter(1).
Djurplankton
Djurplankton i ESR IV liknar i stort sett de i ESR III och består till stor del av hoppkräftor,
hjuldjur, vattenloppor och larver av lamellibranchiater, gasteropoder och rankfotingar
(långhalsar). Larver och ägg från icke-planktondjur (meroplankton) kan utgöra en betydande del
av djurplanktonbiomassan, fast detta tenderar att vara ett säsongsbundet fenomen. Även om
hoppkräftorna i allmänhet dominerar (upp till 80 % av populationen) kan hjuldjur utgöra 40 % av
djurplanktonbeståndet i områden där det finns kraftigare sötvattentillförsel.
En uppdelning relaterad till andelen av havs- och sötvatten är tydlig inom ESR IV. Förekomsten
av limniska (sötvatten-) grupper, som till exempel cyklopiden hoppkräfta sträcker sig upp till
mellan 10 och 18 km från kusten. Omvänt visar förekomsten av arter som Acartia longiremis,
Pseudocalanus minutus elongatus och Evadne nordmanni en ökande marin påverkan på den
öppna Östersjön på ett avstånd av cirka 55 km från större tillflöden.
(1)
IfAÖ (2008) Nord Stream gas pipeline from the border of the German Exclusive Economic Zone (EEZ) to the
landfall point: Summary of the baseline description with reference to eco regions 5 and 6.
SWE
652
Ruta 8.29
Värden/känsligheter för plankton i ekologisk delregion IV
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för plankton i ekologisk
delregion IV. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Fytoplankton
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Djurplankton
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Plankton
Kommentar:

8.10.4
Förekomsten av plankton i vattenmassan är normalt hög. Sammansättningen varierar
mellan olika årstider beroende dels på tillgången på näringsämnen och rovdjursarter,
och dels på de olika arternas livscykler. Planktonet kan anses vara okänsligt för lokala
ingrepp på havsbotten på grund av de marina organismernas omfattande fortplantning
och storskaliga spridning
Bentos i ekologisk delregion IV
Makrofyter
I ESR IV beräknas rörledningarna passera relativt nära, men ändå på ett avstånd av flera
kilometer från makrofytförekomsterna vid Hoburgs bank och Norra och Södra Midsjöbankarna.
Vid Hoburgs bank, vid ett avstånd av ungefär 10 km, påträffas makroalger upp till djup som
överstiger 25 m. Dominerande arter är brunalgerna Sphacelaria arctica och Sphacelaria
plumigera. Rödalgerna Ceramium tenuicorne, Furcellaria lumbricalis, Coccostylus truncates,
Polysiphonia fucoids och Rhodomela conferivoides har också påträffats ofta, omkring 17 arter
av röda, bruna och gröna alger har registrerats, Fucus-arter påträffas på mindre djup.
På Södra och Norra Midsjöbankarna förekommer makroalger upp till djup på ungefär 30 m med
Rhodomela confervoides som den mest framträdande arten, åtföljd av den filamenterande
brunalgen Pilayella littoralis.
Makroalger förekommer även på Adlergrund. Ett mer eller mindre tjockt täcke av brunalger
observerades ned till djup på 12 m. Algerna, domineras av sågtång Fucus serratus, och växer
på steniga substrat. Skräppetare Laminaria saccharina förekom i mycket små antal. Dessutom
SWE
653
observerades vissa rödalger och Chorda tomentosa. Trådformiga och drivande alger
(Polysiphonia spp. och Ahnfeltia plicata) förekommer på djup av upp till 20 meter(1).
Zoobentos
Undersökningar av zoobentos genomfördes mellan augusti och september 2007 i den svenska
delen av ESR IV, i maj 2008 i de danska vattnen och mellan maj och augusti 2006 i de tyska
vattnen (se kartorna BE-7e, 7f, 7g och 7h).
I närheten av Hoburgs bank och Norra och Södra Midsjöbankarna i ESR IV saknades
zoobentiska samhällen i två av de tvärsnitt som insamlades längs rörledningssträckningen öster
om Hoburgs bank i de djupaste vattnen i denna ekologiska delregion samt ett mycket litet antal
lamellibranchiater i det tredje tvärsnittet (se karta BE-7e). Zoobentiska bestånd observerades i
det område kring rörledningarna som ligger mellan dessa bankar, bestånden var emellertid små
vad gäller antalet individer. De dominerades av kräftdjur, med havsborstmaskar (polychaeta)
som näst största förekomst. De flesta prover med zoobentos i detta område togs på djup under
60 m och det är osannolikt att en haloklin har utvecklats i dessa områden. Det totala antalet
arter som registrerades var lågt. Gotlandsbäckenet har en mycket låg artrikedom jämfört med
Bornholmsbäckenet.
I ESR IV söder och öster om Bornholm påträffades zoobentos vid nästan alla stationer längs
denna del av rörledningarnas sträckning vid vattendjup under 54 m (se karta BE-7f). Det totala
antalet registrerade arter (totalt 36 (2)) är relativt högt mot bakgrund av att det fanns stationer där
det inte fanns någon bottenfauna. Detta beror förmodligen på att de flesta proverna togs över
haloklinen och att syre inte är en begränsande faktor i denna del av Östersjön. Den vanligaste
arten när det gäller individrikedom och biomassa skiljer sig mycket från andra områden längs
rörledningarnas sträckning i danska vatten, genom att lamellibranchiater är den dominerande
gruppen. De vanligaste arterna är lamellibranchiaterna Astarte borealis, A. elliptica, Mytilus
edulis, Macoma balthica och M. calcarea följt av polychaeterna Scoloplos armiger och Pygospio
elegans. Astarte borealis och M. calcarea klassas av HELCOM som hotade arter (3).
Zoobentos i Pommerska bukten består av euryhalina-arter som har hög tolerans för olika
miljömässiga parametrar. Polychaeter dominerar och polychaeterna Pygospioelegans sp. och
Hediste diversicolor bör nämnas särskilt, liksom även medlemmarna i släktet Marenzelleria.
(1)
Zettler, M.L. and Gosselck, F. 2006. Benthic assessment of marine areas of particular ecological importance
within the German Baltic Sea EEZ. In: von Nordheim, H., Boedeker, D., Krause, J.C. (eds.). Progress in marine
conservation in Europe, Springer.
(2)
Dansk Biologisk Laboratium. (2008) Macrzoobenthos along the Nord Stream Pipeline in the Baltic Sea in 2006
and 2007. Final Report February 2008. Figure 4.3
(3)
Helsingforskommissionen (2007) HELCOM lists of threatened and/or declining species and biotopes/habitats in
the Baltic Sea area, Baltic Sea Environmental Proceedings, No. 113.
SWE
654
Polychaeter utgör i genomsnitt 75 % av zoobentos vid varje station där prover har tagits, följd av
lamellibranchiater, kräftdjur och fåborstmaskar (se karta BE-7g). Av de påträffade kräftdjuren är
det mycket få arter som är specifika för sandiga substrat (t.ex. sandmärla (Bathyporeia pilosa)
och sandräka (Crangon crangon)). De flesta av de övriga arter som förekommer i Pommerska
bukten hör samman med "drivalger" eller med drivande hoppgyttringar av blåmusslor. De i
ekologiskt avseende viktigaste artgrupperna inkluderade havssalladssnäcka (Hydrobia ulvae)
och lamellibranchiaterna Mytilus edulis (blåmussla), Cerastoderma glaucum (hjärtmussla), Mya
arenaria (sandmussla) och Macoma balthica (östersjömussla). De här arterna ger, genom sin
storlek och stora individrikedom, viktiga bidrag till den observerade höga biomassan.
Undersökningen omfattade visserligen inte Hoburgs bank och Midsjöbankarna men det är känt
att de kan hysa mycket täta bankar av blåmusslor, Mytilus edulis, särskilt i de grundare
områdena. Musselbankarna utgör en viktig näringskälla för den övervintrande populationen av
( )
alfågel, Clangula hyemalis 1 .
(1)
World Wildlife Fund (WWF) Sverige (2001). Hoburgs bank: Biodiversity characteristics and threats. Presenterad
vid HELCOM/SEPA:s workshop om skyddsområden i Östersjön (Baltic Sea Protected Areas (BSPA), Sigulda,
Lettland, 19-20 maj 2001.
SWE
655
Ruta 8.30
Värden/känsligheter för bentos i ekologisk delregion IV
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en
utförligare förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för
bentos i ekologisk delregion IV. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Zoobentos
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Mjukbottensamhälle
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Bentos
Makroalger och
vattenvegetation
Alger på steniga
substrat
Kommentar:
8.10.5

Algerna utgörs av olika arter av rödalger (Rhodophyceae) och filamenterande brunalger.
Även om de förekommer på relativt stora djup vid havsbankarna Hoburgs Bank och
Midsjöbankarna anses de inte vara särskilt känsliga eller minskande. I händelse av
eutrofiering kan filamenterande brunalger snabbt föröka sig och bilda drivande mattor

Bentisk mjukbottenfauna är vida spridd i ESR IV och kännetecknas av arter som har
anpassat sig till en dynamisk miljö och uppvisar stora naturliga variationer i
individrikedom. Känsligheten betraktas som låg eftersom de enskilda arternas
populationer inte anses vara hotade eller minskande

Musselbankar behandlas som ett separat bentiskt habitat pågrund av sin förmåga att
binda sediment. De värderas högt på grund av sin nytta för olika fågelarter, vilka förlitar
sig på musselbankarna för sin överlevnad
Fisk i ekologisk delregion IV
Inledning
De relativt grunda, sandiga sedimenten i ESR IV är viktiga för ett stort antal demersala och
bentiska fiskarter samt för pelagiska fiskarter, till exempel de som beskrivits i ESR III, som är
vanliga i hela Östersjön.
SWE
656
Pommerska bukten och grunda vattenområden kring Bornholm
De södra delarna av ESR IV finns i Pommerska bukten. Den vanligaste pelagiska fiskarten i den
del av ESR IV som utgörs av Pommerska bukten är sillen (Clupea harengus) som förekommer i
hela Östersjön. Skarpsill (Sprattus sprattus), lax (Salmo salar) och havsöring (Salmo trutta f.
trutta) är också typiska för regionen. Men i de relativt grunda områdena i Pommerska bukten är
bentiska och demersala arter speciellt viktiga komponenter i fiskbeståndet.
Det bentiska fiskbeståndet i Pommerska bukten omfattar kommersiellt viktiga arter som flundra
(Platichthys flesus), rödspätta(Pleuronectes platessa) och piggvar (Psetta maxima). Pommerska
bukten har nyligen studerats av Thiel och Winkler (2007)(1) som fångade 24 fiskarter med
släpnot. Enligt denna undersökning är den dominerande fiskarten i den södra delen av
Pommerska bukten flundran som står för 67 % av de fångade individerna. Sandstubb
(Pomatoschistus minutus), gös (Stizostedion lucioperca), abborre (Perca fluviatilis) och
brushane (Gymnocephalus cernuus) påträffades även i stora antal.
Undersökningar i närområdena kring rörledningssträckningen i Pommerska bukten visar att
flundra, rödspätta, skarpsill och torsk var de oftast registrerade arterna. Men i områdena
närmast kusten fångades även sötvattensarter som gös, abborre och mört (Rutilus rutilus).
Bland andra arter som fångats finns slätvar (Scophthalmus rhombus), sjurygg (Cyclopterus
lumpus) och storspigg (Gasterosteus aculeatus).
Oderbanken i Pommerska bukten är speciellt viktigt som lek- och ynglingsplatser för piggvar(2).
Andra arter som hittas i området kommer från västligare trakter, bland andra vitling (Merlangius
merlangus), sjötunga (Solea solea), gråsej (Pollachius virens) samt kolja (Melanogrammus
aeglefinus) och ål (Anguilla anguilla)(3).
De grunda sandhabitaten i ESR IV är även viktiga för ål som är en nyckelart på grund av sin vikt
som näringskälla för ett stort antal fisk- och fågelarter(4).
Ålen kommer till Östersjön som glasål från Sargassohavet(5). En del ålar stannar i Östersjön och
resten vandrar upp i floder och lever där eller i anslutna sjöar. Efter ett antal år som så kallad
gulål, utvecklas de till silverål och påbörjar sin vandring tillbaka till Sargassohavet för att leka.
(1)
Thiel, R. & H. Winkler (2007) Erfassung von FFH-Anhang II-Fischarten in der deutschen AWZ von Nord- und
Ostsee. Schlußbericht über das F+E-Vorhaben für das BfN. Stralsund und Rostock. Mai.
(2)
(3)
Personligt meddelande, Fries, Federal Research Centre for Fisheries
Rechlin, O. & O. Bagge (1996): Entwicklung der Nutzfischbestände. I: Lozan, J. L.; Lampe, R.; Matthäus, W.;
Rachor, R.; Rumohr, H. & H. Von Westernhagen. Warnsignale aus der Ostsee. Parey Verlag Berlin: 188-196.
(4)
Helsingforskommissionen (2007) Helcom Red list of threatened and declining species of lampreys and fishes of
the Baltic Sea, Baltic Sea Environmental Proceedings No. 109.
(5)
SWE
http://www.rktl.fi/english/fish/fish_atlas/eel/ - (uppgift inhämtad 11 september 2008)
657
Studier har visat att ålen tenderar att vandra nära kusten men att en signifikant andel kommer
att passera genom ESR IV(1).
Rekryteringen av glasål till Europa har minskat kraftigt under de senaste 25 åren. Den historiskt
låga rekryteringen under de senaste åren är en indikation på att reproduktionen har försämrats
kraftigt och att beståndet sannolikt kommer att minska kraftigt. Den europeiska ålen är en
allvarligt hotad art enligt IUCN och är en av HELCOM högprioriterad art för skydd(2).
En kartläggning av fiskbeståndet i området kring Adlergrundet genomfördes från 2002 till 2004 i
samband med ett utvecklingsprojekt för vindkraftverk till havs(3). Torsk (Gadus morhua), flundra
och rödspätta var de vanligast förekommande arterna på Adlergrundets västra sluttning och de
dominerade beståndet under hela året avseende närvaro, individrikedom och biomassa. Längre
norrut i ESR IV-sektionerna kring Bornholm domineras det pelagiska fiskbeståndet av sill,
skarpsill och lax. Andra pelagiska fiskarter kommer från Nordsjön men förökar sig inte här, bland
andra makrill (Scomber scombrus), gråsej och tobisfiskar av släktet Ammoydytes.
De bentiska och demersala fiskbestånden i ESR IV-sektionerna runt Bornholm omfattar
kommersiellt viktiga arter som torsk, flundra, rödspätta och piggvar. De grunda vattnen vid
Natura 2000-området Davids Bank nära Bornholms kust och Natura 2000-området vid
Ertholmene söder om den planerade rörledningssträckningen är viktiga lek- och
ynglingsområden för många plattfiskarter (se karta PA-3).
Utöver de bofasta arterna som beskrivs ovan finns det några arter som vandrar till de södra
delarna av ESR IV från västligare trakter. Bland dessa arter finns vitling (Merlangius merlangus),
sjötunga, bergtunga (Microstomus kitt), slätvar, horngädda (Belone belone) och kolja.
Hoburgs bank är ett Natura 2000-område där viktiga revhabitat ingår i underlaget för
klassningen. Norra Midsjöbanken är föreslagen som Natura 2000-område för sina värdefulla
sandbankshabitat och lekplatser för piggvar och sill. Hoburgs bank och Norra Midsjöbanken
ligger ungefär 4 respektive 3,2 km från rörledningarnas sträckning.
Fisk kan delas in i fyra distinkta bestånd med avseende på deras krav på livsmiljö. Dessa
kategorier inkluderar:

Pelagiska fiskarter: lever i vattenmassan, livnär sig på små djurplankton och fisk. Denna
kategori inkluderar sill, skarpsill och makrill
(1)
Yrkesfiskaren, 2006, "Resultat av ålmärkning i Östersjön" (endast på svenska), Ch. 23/24.
(2)
Helsingforskommissionen (2007) op. cit..
(3)
IfAÖ (2005b):Fachgutachten Fische zum Offshore-Windparkprojekt "Ventotec Ost 2". Abschlussbericht der
Basisaufnahme, Betrachtungszeitraum: November 2002 bis Juni 2004, Institut für angewandte Ökologie,
Forschungsgesellschaft mbH Neu Broderstorf, Februar 2005.
SWE
658
SWE

Demersala fiskarter: arter som är bottenlevande och beroende av makrozoobentos för sin
föda. Denna kategori inkluderar arter som torsk, plattfisk, kolja, vitling

Sötvattensarter: arter som i stor utsträckning håller sig inne vid kusten i skyddade laguner
med låg salthalt tack vare tillförsel av sötvatten från floder. Denna kategori inkluderar arter
som gös, abborre och mört

Diadroma fiskarter: arter som tillbringar en del av sitt liv i havet och en del i floder eller sjöar.
Denna kategori inkluderar lax och ål
659
Ruta 8.31
Värden/känsligheter för fisk i ekologisk delregion IV
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för fiskarterna i ekologisk
delregion IV. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Låg
Låg
Med
Med
Med
Med
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Sötvattensarter
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Diadroma fiskarter
(lax, ål)
Låg
Låg
Låg
Låg
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Låg
Låg
Fisk
Pelagiska fiskarter
(skarpsill och sill)
Demersala fiskarter
(torsk och
plattfiskarter)
Kommentar:

De pelagiska och demersala arterna anses vanligtvis ha en låg känslighet på grund av
deras stora utbredning i området. Lekperioden sammanfaller med en period med medelstor
känslighet. Olika arter leker under olika perioder. Sluttningarna kring Bornholmsbäckenet är
viktiga för olika plattfiskar, torsk och skarpsill. Piggvar leker i de sandiga delarna av
Pommerska bukten

Beståndet av sötvattensarter innehåller inte någon fiskart där populationen är hotad. På
grund av deras stora utbredning i vatten nära kusten i hela ESR IV anses sötvattensarter ha
en låg känslighet. Lek bör inte förekomma i de öppna vattnen i ESR IV genom vilka
rörledningen passerar

Ål och lax finns med i bilaga II till EU:s habitatdirektiv. De här arterna är också upptagna
som högprioriterade på Helsingforskommissionens lista över hotade och/eller minskande
arter. Båda arterna anses därför ha hög känslighet under deras respektive flyttperioder
SWE
660
8.10.6
Fåglar i ekologisk delregion IV
ESR IV kännetecknas av tämligen grunda vatten och passerar längs det banksystem som
består av Hoburgs bank, Norra och Södra Midsjöbankarna, och skär den senare längs dess
nordvästra hörn och Ertholmene. Den skär även Pommerska bukten sydost om Bornholm. De
här banksystemen är de viktigaste områdena för fåglar som övervintrar, samlas och häckar i
Östersjön.
Beskrivningen av nuläget och utvärderingen fokuserar på kända viktiga fågelområden (IBA)
inom 25 km från rörledningarna och våtmarker av internationell betydelse enligt
Ramsarkonventionen om våtmarker, och beskriver också habitat av betydelse för fåglar under
olika stadier av deras livscykel. I ekologisk delregion IV passerar Nord Streams rörledningar
genom följande viktiga fågelområden och Ramsarområden med viktiga fågelbestånd:
Skyddade områden

Viktigt fågelområde (IBA) Hoburgs bank IBA SE065

Viktigt fågelområde (IBA) Norra Midsjöbanken IBA SE066

Viktigt fågelområde (IBA) Södra Midsjöbanken IBA SE067

Viktigt fågelområde (IBA) Ertholmene DK079

Ramsarområde Ertholmene 3DK026

Viktigt fågelområde (IBA) Rønne Bank DK120

Viktigt fågelområde (IBA) Pommerska bukten DE040

Viktigt fågelområde (IBA) Pommerska bukten PL081
Hoburgs bank, söder om Gotland, består av en mosaik av flera små sand- och grusbankar med
1
vattendjup mellan 10 och 40 m( ). Detta viktiga fågelområde har en enastående betydelse för
övervintrande alfågel (Clangula hyemalis) och tobisgrissla (Cepphus grylle). Området är av
global betydelse för alfågel vintertid, eftersom mer än 20 % av den biogeografiska populationen
som övervintrar i europeiska vatten, eller nästan 1 miljon fåglar, regelbundet förekommer över
(1)
Dunrick, J., Skov, H., Jensen, F.P. och Phil, S., 1994: Important marine areas for wintering birds in the Baltic Sea.
EU DG XI research contract no. 2242/90-09-01, Ornis Consult report, 110 s.
SWE
661
banken(1). Blåmusslor, som förekommer i stora antal längs banksystemets sluttningar, är en
viktig näringskälla för dessa arter.
Alfågel och tobisgrissla övervintrar i stora antal inom området kring Norra och Södra
Midsjöbankarna söder om Hoburgs bank. Norra Midsjöbanken består av sublitorala sandbankar
och rev och vattendjupet varierar mellan 8 och 20 meter med de grunda delarna i den centrala
delen av banken. De östra och västra delarna kännetecknas av branta sluttningar ner till ungefär
70 meter.
Det viktiga fågelområdet och Ramsarområdet Ertholmene är en klippö som omges av djupt
vatten utanför Bornholms nordostkust(2). Området är den enda plats i Danmark där sillgrissla
(Uria aalge) och tordmule (Alca torda) förekommer och hyser landets näst största
häckningskoloni av ejder (Somateria milissima).
Tio sjöfågelarter övervintrar i Pommerska bukten i antal som gör att platsen har internationell
betydelse. Den är dessutom det tredje viktigaste området för övervintrande alfågel i Östersjön(3).
Pommerska buktens abiotiska egenskaper utgörs av sandiga sediment och det genomsnittliga
vattendjupet varierar mellan 12 och 18 meter. Bentisk fauna har hög produktivitet vilket
resulterar i en viktig näringskälla för en mängd olika sjöfåglar under vintermånaderna och under
flyttperioderna på vår och höst.
I Pommerska bukten finns även det särskilda skyddsområdet Adlergrund vilket beskrivs i detalj i
kapitel 10. Detta område hyser tre arter som skyddas enligt EG:s fågeldirektiv (tobisgrissla,
smålom Gavia stellata och storlom G. arctica) under flyttperioderna på vinter samt vår och höst
(tobisgrissla). Blåmusslor förekommer i stora antal och är en viktig näringskälla för övervintrande
andfåglar som alfågel, amerikansk sjöorre och svärta. Detta banksystem är ett viktigt födohabitat
för övervintrande andfåglar och tobisgrisslor och erbjuder ett viktigt skydd för fåglar under hårda
vintrar.
Viktiga arter och populationer
I de områden som omger ESR IV har sex fågelarter listats i bilaga I till EG:s fågeldirektiv över
arter som kräver särskilda skyddsåtgärder(4). Dessa anges nedan i Tabell 8.30.
(1)
Sveriges miljöforskningsinstitutet (IVL), 2008: Data inventory of flora and fauna on Hburgs Bank and Norra
Midsjobanken. Complementary IVL background report.
(2)
RAMSAR. Information Sheet on Ramsar Wetlands. http://www.wetlands.org/reports/ris/3DK026en.pdf (uppgift
inhämtad 22 September 2008)
(3)
Dunrick, J., Skov, H., Jensen, F.P. och Phil, S., 1994: Important marine areas for wintering birds in the Baltic Sea.
EU DG XI research contract no. 2242/90-09-01, Ornis Consult report, 110 s.
(4)
RAMSAR. Information Sheet on Ramsar Wetlands. http://www.wetlands.org/reports/ris/3DK026en.pdf (uppgift
inhämtad 22 September 2008).
SWE
662
Tabell 8.30
Bilaga I arter som finns ESR IV och omgivande områden(1)
Namn
Vitkindad gås
Småtärna
Skräntärna
Skärfläcka
Smålom
Svarthakedopping
Vetenskapligt namn
Branta leucopsis
S. albifrons
S. caspia
Recurvirostra avocetta
G. stellata
Podiceps auritus
Status
Häckning
Häckning
Häckning
Häckning
Passage, övervintring
Passage
Häckning
Ertholmene är ett av de viktigaste häckningsområdena i ESR IV. Denna klippö och dess
omgivningar har en särskild betydelse för häckande sillgrissla, tordmule och ejder. Ungefär
2 000–2 500 par sillgrissla, 745 par tordmule och 3 000 par ejder häckar här(2). Tordmular på
jakt efter föda observerades över ett stort område kring Ertholmene under en undersökning
2008(3). Ett område mellan 2 och 4 km norr om häckningskolonin hyser stora koncentrationer av
denna art. Sillgrisslor använder större områden kring Ertholmene för födosök under
häckningssäsongen. Häckande fåglar använder ett område med 20 kilometers radie i jakten på
föda.
Ett område med djupare vatten mellan Oder bank och Rønne bank används regelbundet av
flockar av ruggande och unga individer av denna art. På samma sätt används Hoburg- och
Midjöbankarna av unga tobisgrisslor (Cephus grylle) mellan juli och september.
Övervintring
Pommerska bukten är ett av de viktigaste områdena för övervintrande fåglar i Östersjön.
Pommerska bukten används som övervintringsplats av 10 sjöfågelarter i mängder av
internationell betydelse(4). Dessa omfattar den största koncentrationen av övervintrande
tobisgrisslor i Östersjön, skäggdopping (Podiceps cristatus), gråhakedopping (Podiceps
grisegna), svarthakedopping (Podiceps auritus), alfågel (Clangula hyemalis), sjöorre (Melanitta
nigra), svärta (Melanitta fusca) och småskrake (Mergus serrator)(5).. Den bentiska faunan i
(1)
Council of the European Union. Council Directive 79/409/EEC of 2 April 1979 on the conservation of wild birds.
http://europa.eu.int/eur-lex/da/consleg/pdf/1979/da_1979L0409_do_001.pdf (uppgift hämtad 6 November 2008).
(2)
(3)
http://www.wetlands.org/reports/ris/3DK026en.pdf (uppgift hämtad 21 september 2008)
Rambøll (2008) The use of sea area northeast of Ertholmene by breeding guillemot Uria aalge and razorbill Alca
torda. Baseline investigation - Baltic gas pipeline.
(4)
Durinck, J., Skov, H, Jensen, F.P., Pihl, S. (1994) Important Marine Areas for Wintering Birds in the Baltic Sea. EU
DG XI research contract no. 2242/90-09-01. Ornis Consult report.
(5)
SWE
Durinck, J., Skov, H, Jensen, F.P., Pihl, S. (1994) op.cit.
663
Pommerska bukten har en hög produktivitet och innehåller många arter som utgör attraktiv föda
för sjöfåglarna.
Pommerska bukten stöder också arter som listas i Bilaga 1 till Fågeldirektivet vilket beskrivs mer
detaljerat i kapitel 10.
Alfågel förekommer från november till omkring slutet av april och når störst tätheten inom de
grunda områdena (vattendjup 15 m) vid Oder bank och Adlergrund. Lekande sill är en viktig
näringskälla för denna art och den migrerar i stora antal mot tröskeln vid Boddenrandschwelle
under sillens lekperiod.
Smålom (Gavia stellata) och Storlom (Gavia arctica) uppehåller sig regelbundet i Pommerska
bukten. Storlom (Gavia arctica) dominerar normalt öster om Rügen vid midvintertid. Smålom
finns på plats under vintern och vid återflyttningen. Beroende på hur lyckad sillens lek varit och
händelser under smålommens flyttning, kan flera hundra individer samlas tillfälligt på ett litet
område under denna årstid, speciellt i den västra delen av Pommerska bukten.
Västra Pommerska bukten är av speciellt internationellt intresse som övervintringsplats för
andfåglar, lommar och doppingar. I detta skyddsområde löper rörledningen i huvudsak genom
en region som redan används flitigt för sjötransporter (inloppen till Landtief och Świnoujście).
Sjöfågelkoncentrationen är därför motsvarande lägre på många ställen(1). Höga koncentrationer
av lom har vid olika tillfällen observerats under projektrelaterade fältstudier. Dessa förekommer i
huvudsak under sillens lekperiod på våren.
Det finns alltid stora mängder svärta (Melanitta fusca) i Pommerska bukten, speciellt under
sillens lekperiod. De största rastande populationerna finns på våren (mars till maj). Årligt max i
tyska vatten fluktuerar mellan 50 000 och 60 000 individer(2).
Adlergrund är ett viktigt övervintringsområde för alfågel och tobisgrissla(3). Den senare uppträder
i stort antal mellan november och april. Adlergrund är deras västligaste övervintringsområde(4).
Alfågel föredrar de grundare delarna av Adlergrund, särskilt områdena grundare än 15 meter.
Den enda övervintrande populationen av för svärta i den tyska delen av Östersjön uppehåller
sig i området mellan november och maj. De stannar huvudsakligen i söder, i området vid
Adlergrundkanalen och norra änden av Pommerska buketen vilket sträcker sig så långt som till
(1)
Kube, J. and Skov, H., 1996, "Habitat selection, feeding characteristics, and food consumption of long-tailed
ducks, Clangula hyemalis, in the southern Baltic Sea", Meereswissenschaftliche Berichte - MARINE SCIENCE
REPORTS, Vol. 18, s. 83- 100.
(2)
Sonntag, N., Mendel, B. och Garthe, S. (2007) Erfassung von Meeressäugetieren und Seevögeln in der
deutschen AWZ von Nord- und Ostsee (EMSON): Teilvorhaben
(3)
Durinck, J., Skov, H., Jensen, F. P. och Pihl, S., (1994) op.cit.
(4)
Garthe, S., Ullrich, N., Weichler, T., Dierschke, V., Kubetzki, U., Kotzerka, J., Krüger, T., Sonntag, N. and Helbig,
A. J. 2003. See- und Wasservögel der deutschen Ostsee. Verbreitung, Gefährdung und Schutz.
SWE
664
rörledningarnas dragning. Öster om Bornholm, norr om Adlergrund påträffas tordmule och
sillgrissla på vintern. Dessa arter rastar också regelbundet vid Adlergrund. Sillgrissla återfinns i
hela området, men är mer sällsynta i grunda delar av Adlergrund med vattendjup under 15 m.
Hoburgs Bank och Midsjöbankarna är ett av tre områden i Östersjön som försörjer nära en
miljon alfåglar (Clangula hyemalis) utanför häckningstiden, vilket motsvarar 22 % av den
europeiska vinterpopulationen(1). Utöver alfågeln använder även tobisgrisslan (Cepphus grylle)
bankarna vintertid mellan november och april med unga och fåglar också finner sin föda på
bankarna mellan juli och september. Ejdern (Somateria mollissima) finns på Hoburgs Bank nära
kusten.
Alfågeln föredrar i allmänhet de grundare vattnen vid Aldergrund (huvudsakligen områden som
är grundare än 15 m). Svärtan använder i huvudsak området mellan november och maj och
stannar helst i söder i området kring Aldergrundkanalen och den norra kanten av Pommerska
bukten. Alkarter, som tordmule, sillgrissla och tobisgrissla rastar regelbundet på Aldergrund.
Sillgrisslan använder hela området, men är mycket sällsyntare i de grunda områdena på
Aldergrund på < 15 meters vattendjup.
För föreliggande genomgång uppskattades mängden alfågel längs sex transekter vinkelrätt mot
rörledningarnarnas dragning från Hoburgs Bank och Midsjöbanken(2) (se Figur 8.44). Området
öster om Hoburgs Bank är generellt opassande för dessa fåglar eftersom vattnet i dessa
områden når ett djup på mer än 50 meter (se profil 1 i Figur 8.44). Områden med mängder som
översteg så mycket som 100 fåglar/km2 finns inom ett avstånd på 5 kilometer från
rörledningarna sydväst och syd om Hoburgs Bank och Midsjöbanken (se Profil 2 och 3 i Figur
8.44). Även om de största mängderna verkar finnas så nära som några hundra meter ifrån
placeringen, kan den exakta lokaliseringen av de största mängderna variera beroende på
fördelningen av tillgänglig mat. Mellanmängden av ca 25 fåglar/km2 alfåglar återfinns ca 7
kilometer från rörledningarna längst de södra profilerna (Profil 5 och 6 i Figur 8.44) korsande
Midsjöbanken. Detta bekräftar tidigare fynd(3) som visade att vid Midsjöbanken finns stora
mängder övervintrande alfåglar i områden med djup mellan 12 och 35 meters medan den störta
mängderna av tobisgrissla observerades i områden med djup mellan 10 och 20 meter.
Tobisgrissla föredrar de relativt grunda områdena med djup mindre än 30 meter.
(1)
Larsson, K. och Skov, H (2001) Utbredning av övervintrande alfågel och tobisgrissla på Norra Midsjöbanken
mellan 1987 och 2001.
2 Nord Stream AG. 2008. Swedish National EIA
3 Larsson, K. and Skov, H. 2000, Utbredning av övervintrande alfågel och tobisgrissla på Norra Midsjöbanken mellan
1987 och 2001
SWE
665
Figur 8.44
SWE
Lokalisering av profiler använd för analys av mängder av alfågel vid
Hoburgs Bank och Norra Midsjöbanken
666
Figur 8.45
SWE
Uppskattad mängd alfågel (Clangula hyemalis) längs sex profiler (se Figur
8.45) korsande Hoburgs bank och Norra Midsjöbanken. Den uppskattade
mängden var baserad på data från ”European Seabirds at Sea Database”
(ESAS), Gotlands universitet och DHI. Data är baserat på all existerande
fartygsbaserad data från området 1993-2007
667
Passage
Pommerska bukten är en av de viktigaste rastplatserna för dvärgmås (Larus minutus) under
utflyttningen. Denna flyttning äger rum från slutet av juli till december(1). De viktigaste platserna
för denna fågel är bland annat delar av Pommerska bukten längs Rügens ostkust till Arkona.
Svarttärnan (Chlidonias niger) förekommer endast i Pommerska bukten vid rastning under
utflyttningen. Deras närvaro begränsas i stort sett till Odermynningen. Tre alkarter förekommer i
Pommerska bukten. Fördelningen av dessa tre arter begränsas normalt till den yttre, djupa
delen av Pommerska bukten och Adlergrund. Tobisgrisslan (Cepphus grylle) påträffas endast i
de grundare delarna av södra Östersjön. Deras västligaste övervintringsområde är
Adlergrund(2). Tobisgrisslan (Cepphus grylle) anländer till sitt vinterkvarter på Adlergrund i
november. Hemflytten äger rum i april.
Smålom finns på plats under vintern och vid återflyttningen. Smålom är den dominerande arten i
Pommerska bukten under sillens lekperiod från februari till maj, men är frånvarande under
sommarmånaderna.
(1)
Schirmeister, B. (2001) Ungewöhnliche Ansammlungen der Zwergmöwe Larus minutus in der Pommerschen
Bucht vor Usedom im Spätsommer 2000, Orn. Rundbrief Meckl. -Vorp., Vol. 43, s. 35- 48
(2)
Garthe, S., Ullrich, N., Weichler, T., Dierschke, V., Kubetzki, U., Kotzerka, J., Krüger, T., Sonntag, N. and Helbig,
A. J. (2003) See- und Wasservögel der deutschen Ostsee. Verbreitung, Gefährdung und Schutz.
SWE
668
Ruta 8.32
Värden/känsligheter för fåglar i ekologisk delregion IV
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en
utförligare förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för
fågelarterna i ekologisk delregion IV. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Fåglar
Häckande fåglar
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Övervintrande fåglar
Hög
Hög
Hög
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
Hög
Hög
Flyttande fåglar
Låg
Med
Hög
Hög
Hög
Låg
Låg
Låg
Hög
Hög
Hög
Låg
Kommentar:
8.10.7

Häckande fåglar, övervintrande och flyttande fåglar i ESR IV inkluderar ett antal arter
som ska skyddas enligt EU:s lagstiftning och finns med på HELCOM:s listor över hotade
och/eller minskande arter och biotoper/habitat i Östersjöområdet. Populationerna av
dessa arter betraktas följaktligen som särskilt utsatta, eller med andra ord mycket
känsliga, under de årstider då de passerar genom eller häckar i området eller samlas i
födosöksområden i kustnära vatten

Klassificeringen av fåglar i häckning, övervintring och migration ger en reflektion av
deras säsongsnärvaro i ett givet område. För denna bedömning är termen häckning inte
begränsad till att lägga och kläcka ägg, utan refererar också till fåglar som ruggar eller
inte häckar (t ex ungfågel), vilka äter och rastar under sommar och tidig höst
Marina däggdjur i ekologisk delregion IV
Inledning
I ESR IV förekommer normalt sett tre arter av marina däggdjur, en valart och två sälarter:
SWE

Tumlare (Phocoena phocoena)

Knubbsäl (Phoca vitulina)

Gråsäl (Halichoerus grypus balticus)
669
Tumlare (Phocoena phocoena)
Tumlare förekommer i hela ESR IV, men endast sporadiskt i den norra delen av regionen.
Tätheten ökar till upp till 0,5 individer per kvadratkilometer nära den tyska kusten, där de är
bofasta i södra Östersjön. Ett mycket stort antal observationer per sökning av tumlare har
rapporterats i den sydvästra delen av Bornholmsbäckenet mellan Bornhom och Greifswalder
Bodden (se Figur 8.21 eller karta MA-5). Detta område är känt för att hysa de största
populationerna av tumlare i Östersjön. De har även rapporterats vid den västligaste delen av
Polens kust nära tyskt territorialvatten, men i färre antal(1). I den norra delen av ekologisk
delregion IV påträffas tumlaren oftast kring Oderbanken, Adlergrundet och Rönnebanken, men
inte lika ofta som längre söderut.
Även om tumlaren oftast påträffas nära kusten, har ett antal påträffats på öppet hav i de
sydligaste delarna av ESR IV. Tumlare har regelbundet observerats i Kadetkanalen, väster om
ESR IV, och denna antas vara en viktig väg för tumlaren i jakten på föda.
Knubbsäl (Phoca vitulina)
Knubbsälen i Östersjön har ett litet revir och stannar därför nära sina parningsområden. Reviren
och kolonierna i ESR IV framgår av Figur 8.23 eller karta MA-5. Som framgår av avsnitt 8.6.6
finns det två populationer av knubbsäl i Östersjön, båda i närheten av ESR IV. I svenska vatten
påträffas knubbsälen i huvudsak i tre områden i Kalmarsund nära Öland: Värnanäs, Eckelsudde
och Abramsäng. År 2006 registrerades sammanlagt 530 knubbsälar i närheten av Öland, som
ligger ungefär 50 km nordväst om den föreslagna sträckningen för rörledningarna.
Det finns även cirka 4 000 knubbsälar i Kattegatt(2) varav cirka 300 individer(3) kring Rödsand i
danska vatten. Rödsand är den viktigaste fortplantningsplatsen för knubbsälen i västra
Östersjön.
Påpekas bör att Kalmarsund-populationen av knubbsäl, som genetiskt skiljer sig från Kattegattpopulationen listas som hotad enligt IUCN(4).
Det finns inga kända fortplantningsplatser längs den tyska Östersjökusten
(1)
Skora,
K.
and
Kuklik.
A
plan
for
the
conservation
of
the
harbour
porpoise.
http://hel.univ.gda.pl/animals/oplanie.htm (uppgift hämtad 20 Juli 2008).
(2)
Helsingforskommissionen. Common Seal.
http://www.helcom.fi/environment2/biodiv/seals/en_GB/common/ (uppgift hämtad 7 Juli 2008).
(3)
Pers. komm. Jonas Teilmann. Forskare i marina däggdjur, danska miljöforskningsinstitutet, Danmark.
(4)
Härkönen, T. (2006) Populations inventeringar av knubbsäl i Kalmarsund. Miljögiftgruppen, Naturhistoriska
Riksmuseet i Stockholm.
SWE
670
Gråsäl (Halichoerus grypus balticus)
Man känner till gråsälkolonier i Kalmarsund nära Öland så som visas i Figur 8.24 eller karta
MA-4. Gråsäl förekommer i de sydvästliga delarna av Egentliga Östersjön mellan april och juni
då parningen äger rum. Natura 2000-området, DE1251-301, som korsas av
rörledningssträckningen omfattar gråsäl som del av sitt skyddssyfte.
Västra Östersjöns gråsäl företar långa vandringar då de regelbundet korsar Arkonahavet och
Pommerska bukten(1).
Även om den sydligaste gränsen för gråsälarnas fortplantning har rapporterats vara Falsterbo i
Sydsverige, har några gråsälungar siktats i Danmark, Tyskland och Polen vilket indikerar möjlig
fortplantning i ESR IV(2).
Sammanfattning
Tabell 8.31 ger en sammanfattning av känsligheten (även årstidsberoende) för de olika marina
däggdjuren som finns i ESR IV.
Tabell 8.31
Sammanfattning av känsligheten (även årstidsberoende) för marina
däggdjur i ESR IV
Art
Känslighet
Tumlare (Phocoena phocoena)
Hög
Knubbsäl (Phoca vitulina)
Medelhög - nära Rödsand Juni - aug- fortplantning
Juli - sept – skinnömsning
Maj–juni – parning
Koloni i ESR IV norr om
Februari–mars – diperiod
Bornholm.
Passerat Natura 2000område
Gråsäl (Halichoerus grypus balticus)
(1)
Känslighetens
årstidsberoende
Midsommar
Institut für angewandte Ökologie (IfAO) (2008) Nord Stream gas pipeline from the border of the German Exclusive
Economic Zone (EEZ) to the landfall point. Summary of the baseline description with reference to eco regions 5
and 6.
(2)
SWE
Naturvårdsverket. National management plan for the grey seal stock in the Baltic Sea.
671
Ruta 8.33
Värden/känsligheter för marina däggdjur i ekologisk delregion IV
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för marina däggdjur i
ekologisk delregion IV. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Tumlare
Med
Med
Med
Med
Med
Hög
Hög
Hög
Hög
Med
Med
Med
Knubbsäl
Med
Med
Med
Med
Med
Hög
Hög
Hög
Hög
Med
Med
Med
Gråsäl
Hög
Hög
Hög
Med
Hög
Hög
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Marina däggdjur
Kommentar:
8.10.8

Tumlaren är relativt vanlig i regionen, även om den skyddas enligt EU:s lagstiftning.
Arten brukar hålla sig i grunda strandnära vatten. Känsligheten anses vara medelhög
eftersom arten kan undvika störningar. Den anses ha hög känslighet under
parningstiden

Båda sälarterna betecknas som utrotningshotade av Internationella naturvårdsunionen
(IUCN), skyddas enligt EU:s lagstiftning och betraktas som hotade av HELCOM. De är
särskilt utsatta under de perioder då de fortplantar sig, ömsar skinn, föder ungar, ger di
och parar sig
Naturskyddsområden i ekologisk delregion IV
I ESR IV passerar rörledningarna ett antal naturskyddsområden, varav de flesta är Natura 2000områden, vilka behandlas i kapitel 10. Rörledningarnas sträckning passerar även inom 20 km
från två andra naturskyddsområden som skulle kunna påverkas av projektet, vilka listas i Tabell
8.32. UNESCO-områden visas på karta PA-5.
SWE
672
Tabell 8.32
Naturskyddsområden belägna inom 20 km från rörledningarnas sträckning
i ESR IV
Naturskyddsområde
Klassificering
Sydöstra Rügen
UNESCO:s biosfärreservat,
naturreservat
Nationalpark/naturreservat
Ön Usedom
Avstånd till
rörledningar (km)
3
14
En beskrivning av vart och ett av de här områdena och de skyddsintressen för vilka de har
skapats ges nedan(1).
Sydöstra Rügen, UNESCO:s biosfärreservat/naturreservat
UNESCO:s biosfärreservat för Rügen ligger i den sydöstra delen av ön Rügen, i norra Tyskland.
Området är även klassificerat som ett naturreservat. Biosfärreservatet består av halvön
Mönchgut, skogsområdet Granitz, området kring Putbus, ön Vilm och den norra delen av
Greifswalder Bodden. Området omfattar 22 800 ha kustlandskap och vatten, inklusive
tempererade lövträdsskogar eller skogsmarker, moränlandskap med bokskogar,
strandområden, sanddyner, havsstrandängar, grunda inlandsvatten, stränder och vassruggar.
Inlandsvattnen är grunda och inkluderar halvöar, små öar och utskjutande sandrev. Området är
särskilt känt för sitt hållbara småskaliga torskfiske som är en modell för andra regioner och
stöder lekområden för östersjösill. Sydöstra Rügen är även ett viktigt område för fåglar som
häckar och samlas där, inklusive skräntärna (Sterna caspia), havsörn (Haliaeetus albicilla) och
flyttande grågås (Anser anser) och bläsgås (Anser albifrons). Rörledningarnas sträckning
passerar inom 3 km från Rügens skyddsområde när den närmar sig Greifswalder Bodden.
Ön Usedom – nationalpark/naturreservat
Nationalparken på ön Usedom omfattar skiftande landskapstyper, däribland stränder och
kustlinjer, dyner, eutrofa sjöar och bokskogar. Området är även klassat som naturreservatet ön
Usedom i det kontinentala bältet. Nästan 15 % av det skyddade området består av olika
hedland och nästan hälften av nationalparken består av kustnära vattenområden. Ön Usedom
är ett av de fågelrikaste områdena i östra Tyskland, med över 280 fågelarter som regelbundet
häckar i området. Ön Usedom är även viktig för flyttande andfåglar och gäss. Bland strandfåglar
som har registrerats vid lagunen Usedom finns skarv (Phalacrocora carbo), sångsvan (Cygnus
cygnus), sädgås (Anser fabalis), bläsgås (Anser albifrons), vigg (Aythya fuligula), bergand
(Aythya marila), knipa (Bucephala clangula), salskrake (Mergus albellus) och storskrake
(1)
Enligt beskrivningen i Nord Stream AG & Rambøll (2007) Gasledning genom Östersjön. PM nr 4.3G. Skyddade
områden.
SWE
673
(Mergus merganser)(1). Vid den närmaste punkten i ESR IV ligger ön Usedom 14 km söder om
rörledningarnas sträckning.
Utöver de här naturskyddsområdena korsar sträckningen för Nord Streams rörledningar Natura
2000-områdena Pommerska bukten och västra Pommerska bukten och passerar ett antal andra
Natura 2000-områden i ESR IV, inklusive Pommerska bukten, Oderbank och Adlergrund.
Natura 2000-områden behandlas i detalj i kapitel 10, men behandlas inte ytterligare här.
Ruta 8.34
Värden/känsligheter för naturskyddsområden i ekologisk delregion IV
Flera olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en
utförligare förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för
naturvårdsområden i ekologisk delregion IV. Eventuella årstidsbundna variationer är
markerade.
Naturvårdsområde
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Kommentar:
På grund av deras status som naturskyddsområden med visst juridiskt skydd ges dessa
områden särskild uppmärksamhet om projektet antas kunna påverka dem.
Det bör dock påpekas att att ett område har utsetts till Natura 2000-område, biosfärreservat
eller Ramsarområde inte betyder att verksamheter inte kan genomföras inom dessa
områden. Detta beror på vilken verksamhetsplan som tillämpas, något som varierar från
område till område, och på huruvida verksamheten utgör ett betydande hot mot de arter
eller habitattyper för vilka området har utsetts till Natura 2000-område, biosfärreservat eller
Ramsarområde.
För att avspegla deras särskilda status anses alla naturskyddsområden ha stort
värde/känslighet.
(1)
SWE
Skov, H. et al. 2000. Inventory of coastal and marine important bird areas in the Baltic Sea. BirdLife International.
674
8.11
Ekologisk delregion V – Greifswalder Bodden
ESR V omfattar Greifswalder Bodden och de grunda vattnen omedelbart angränsande till
ledningssträckningens sydvästra utkant (se Figur 8.46).
Figur 8.46
8.11.1
ESR V – Greifswalder Bodden
Vattenmassan i ekologisk delregion V
Salthalt
Greifswalder Bodden befinner sig i mesohalina zonen(1) och skiljer sig signifikant från det
oligohalina området som återfinns i sydost, i Stettiner Haff och Peenestrommynningen.
Sötvattentillförseln medför att den långsiktiga medelsalthalten i centrala Greifswalder Bodden
under perioden 1975/81 till 1994 är relativt låg med 7,3 psu. De högsta och lägstarapporterade
värdena var 10,6 respektive 1,0(2). Salthalten i bottenvattnet ligger mellan 5 och 10 psu i ESR V
(1)
Moderat bräckt vatten med en salthalt på 5–18 psu.
(2)
Lung. 2001. Gewässergütebericht M-V 1998/1999. Landesamt für Umwelt, Naturschutz and Geologie M-V.
Güstrow.
SWE
675
och i själva Greifswalder Bodden ligger salthalten i intervallet 3 till 7 psu(1). Denna låga salthalt
orsakas av tillflöde av sötvatten från floderna.
Vattentemperatur
Den genomsnittliga havsvattentemperaturen i Greifswalder Bodden är cirka 9ºC, med en årlig
fluktuering mellan -5ºC och 23ºC(2).
Syre
Vietinghoff et. al. (1995) uppskattade att syrebalansen i Greifswalder Bodden var god eftersom
det fanns tillräckligt syre till och med på havsbotten(3). Med 6 till 8 mg/l syre har även de djupare
delarna av Greifswalder Bodden normalt mycket höga syrehalter. Men dygnsfluktuationer,
speciellt under vår och sommar, leder regelbundet till förhöjda syrehalter. Ju högre trofisk nivå
hos organismerna i vattnet, desto oftare förekommer detta.
Höga vattentemperaturer på sommaren kan orsaka syreminskning nära sjöbotten på grund av
den höga respirationsmängden (speciellt i områden med termisk stratifiering av vattenmassan).
Tillfällig syreminskning förekommer främst i lugna, grunda vikar och i lerbottenområdet i den
västra delen av Greifswalder Bodden.
Den stigande trofiska nivån av organismer Greifswalder Boddens vattenmassa och den globala
uppvärmningen har medfört att frekvensen och intensiteten av syreminskning har ökat kraftigt
sedan 1980. Allvarlig syreminskning i stor skala har förekommit i Greifswalder Bodden ett flertal
gånger under de senaste åren – augusti 1994 under 6 m djup (efter en lång period av vackert
väder med lite vind), mars/april 1996 i grunda vattenområden (under is) och augusti/september
1997 runt Peenestrom (Oderöversvämning). Förhöjda syrehalter och syreminskningdödar i
allmänhet bentiska invertebrater och fisk och påverkar därmed sammansättningen av
ekologiska samhällen i vattnet(4).
(1)
Zettler, M. L., Schiedek, D., Bobertz, B. (2007) Benthic biodiversity indices versus salinity gradient in the southern
Baltic Sea. Marine Pollution Bulletin 55 258–270.
(2)
(3)
Nord Stream Project (2007) Detail Design Steady State Analyses. Dokument G-GE-PIE-REP-102-0004.
Vietinghoff, U., Hubert, M.-L. & H. Westphal (1995) Zustandsanalyse und Langzeitveränderungen des
Ökosystems Greifswalder Bodden. Abschlußbericht an das Umweltbundesamt UBA-FB 95-003, Rostock.
(4)
Institut für angewandte Ökologie (IfAÖ) (2008) Nord Stream gas pipeline from the border of the German Exclusive
Economic Zone (EEZ) to the landfall point - Summary of the baseline description with reference to eco regions 5
and 6 - Route to the north of Bornholm (NoB), July 2008.
SWE
676
Näringsämnen
Det relativt obehindrade vattenutbytet med den öppna sjön innebär att Greifswalder Bodden har
relativt begränsad ansamling av näringsämnen med lägre nivåer än i Oderdeltat i den inre delen
av Pommerska bukten.
Den genomsnittliga vattenkvaliteten under perioden 1993 till 2002 för alla stationer i Grefswalder
Bodden kategoriserades som eutrofisk(1).
Metaller och organiska föroreningar
Förekomsten av tungmetaller kontrolleras regelbundet i Greifswalder Bodden. Tungmetallerna
mäts som koncentrationer bundna i uppgrumlade partiklar. De högsta genomsnittliga värdena
för olika metaller som rapporterades under perioden 1997 till 2001(2) gällde arsenik (16 mg/kg
TV(3) ), bly (128 mg/kg TV), kadmium (2.77 mg/kg TV), krom (43 mg/kg TV), koppar (132 mg/kg
TV), nickel (56 mg/kg TV ), kvicksilver (1.46 mg/kg TV) och zink (821 mg/kg TV). Dessa värden
ligger inom samma intervall eller något lägre än de värden som rapporterats för Pommerska
bukten för samma period och högre än Ospars EAC-gränsvärden, med undantag för krom.
Detta överensstämmer med mönstret för de sedimentföroreningar som rapporterats för
havsbotten enligt beskrivningen i avsnitt 8.5.4. Inga data finns för organiska föroreningar i
vattenmassan, men ovan sagda tyder på att organiska föroreningar bundna i uppslammade
partiklar uppvisar ett liknande mönster som de värden som rapporterats för havsbotten.
Det sker ett relativt obegränsat utbyte mellan Greifswalder Bodden och Pommerska bukten. Den
korta varaktigheten i vattenmassan och de frekventa omblandningarna ger en snabbverkande
bentisk-pelagisk koppling som säkerställer att vattenmassan blandas väl. En jämförande
studie(4) antyder att majoriteten av tungmetallerna och de organiska föroreningarna i
Pommerska bukten härrör från floden Oder. Pommerska bukten (södra Östersjön) är en
blandningszon mellan den egentliga Östersjön och floden Oder som är utlopp för det
tätbefolkade och högindustrialiserade Centraleuropa. På grund av den höga energitillförseln är
de grunda vattenområdena, inklusive Greifswalder Bodden ickesedimenterande i tidsskalor
(1)
UMWELTMINISTERIUM M-V (2004) Gewässergütebericht des Landes M-V 2000/2001/2002. Schwerin.
(2)
Gewässergütebericht Mecklenburg-Vorpommern 2000/2001/2002, 1996/97. Ergebnisse der Güteüberwachung
der Fließ-, Stand- und Küstengewässer und des Grundwassers in Mecklenburg-Vorpommern. Landesamt für
Umwelt, Naturschutz und Geologie Mecklenburg-Vorpommern.
(3)
DW = torrvikt av totat suspenderat material i vattenkolumnerna
(4)
Bachor, A. and Ch. Schöppe (2004). Pollution Load Compilation of the German part of the Oder Estuary (19901998). I: Schernewski, G. & T. Dolch (eds.): The Oder Estuary – against the background of the European Water
Framework Direktiv. Mar Sc Rep 57. ISSN: 0939-396X.
SWE
677
överskridande 1–2 veckor(1). Föroreningsnivåerna varierar mycket och speglar variationerna i
biologisk aktivitet och förekomster av uppgrumling och sedimentation.
Uppgrumlade partiklar
Som man kan förvänta sig i ett kustområde är belastningen av uppslammade partiklar något
förhöjd i Greifswalder Bodden. Men belastningen är, på grund av vattenutbyte med det öppna
havet, signifikant lägre än i Stettiner Haff och andra inre kustvatten i sydost.
År 2000 uppmättes en medelbelastning av sedimenterade partiklar på 4,8 mg/l med en
fluktuering mellan min och max på 2,2 till 11,1mg/l i Greifswalder Bodden. Det finns en stark
koppling mellan mängden av uppgrumlade partiklar i grunda kustvatten och förhållandena till
havs (vind och vågor). För de djupare delarna av Greifswalder Bodden minskar sambandet(2).
(1) C. Christiansen et al. (2002). Material transport from the nearshore to the basinal environment in the southern Baltic
Sea I. Processes and mass estimates. Journal of marine systems vol. 35, no3-4, pp. 133-150
(2) Institut für angewandte Ökologie (IfAÖ). July 2008. Nord Stream gas pipeline from the border of the German
Exclusive Economic Zone (EEZ) to the landfall point.
SWE
678
Ruta 8.35
Värden/känsligheter för vattenmassan i ekologisk delregion V
Olika kriterier används för att fastställa värden/känslighet hos en resurs eller receptor, bland
andra resistens mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (se avsnitt 7.5 för
utförligare förklaring). Matrisen nedan visar värde/känslighet per vattenmassaresurs eller receptor i ESR V, där årstidsvariationer framhävs.
Jan
Feb
Mar
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Salthalt
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Vattentemperatur
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Syre
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Näringsämnen
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Metaller
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Organiska
föroreningar
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Vattenpelare
Kommentar:
Samtliga ESR V vattenmassaparametrar har låga receptorsensitivitetsvärden året runt.
Detta innebär att de intressanta fenomenen är resistenta mot förändringar utöver den
naturliga variationen under års- eller årstidsbasis. Viken är väl genomspolad tack vare den
öppna förbindelsen till havet och flodinflöden. Syreminskning kan förekomma tillfälligt efter
långa perioder av vindstilla eller när viken är istäckt.
8.11.2
Havsbotten i ekologisk delregion V
Bottenstruktur och processer
Sedimenten i Greifswalder Bodden (ESR V) består i huvudsak av fin sand med en liten andel
gyttja (se kartorna GE-1 och GE-2). Öster om inloppet till hamnen Lubmin breddas de grunda
vattnen och långa sandrev med lägre gyttjehalt än i sänkorna mellan dem förekommer där(1).
Längs den föreslagna rörledningssträckningen mellan Lubmin till och inklusive
Boddenrandschwelle, är huvudytsedimentet sand. Fin sand dominerar, men medelgrov sand
förekommer också på några ställen och grov sand förekommer i Boddenrandschwelle. Sanden
(1)
Reinicke, R. (1989) Der Greifswalder Bodden - geographisch-geologischer Überblick, Morphogenese und
Küstendynamik. Meer und Museum; 5: 3-9.
SWE
679
täcker grövre lera och andra sediment i djupare substrat. Stora delar av havsbotten domineras
av sand, varför sedimentering och ompositionering är sannolik (se karta GE-3) inom stora delar
av ESR V.
Vikens grunda natur och förekomsten av lösa sediment antyder att oväder regelbundet leder till
uppgrumling av dessa. I Pommerska bukten kan det förekomma våginducerad uppgrumling upp
till fyra till sex gånger per månad med omflyttning av sediment ned till ett djup av 16 m(1). Den
korta varaktigheten i vattenmassan och den frekventa omflyttningen tyder på att sjöbotten
omarbetas ofta. På grund av den höga energitillförseln är de grunda vattenområdena
ickesedimenterande i tidsskalor överskridande 1–2 veckor.
Sandens rörlighet framgår också tydligt genom en analys av vågklimatet. Vågor på 1 m höjd och
en period på 3 sekunder genererar tillräcklig bottenvirvelhastighet för att lösgöra sediment på 6
m vattendjup. Sådana förhållanden kan förväntas regelbundet vid exempelvis vinterstormar.
Figur 8.47
Beräkning av bottenvirvelhastighet.
Föroreningar
När föroreningspartiklar förs ut med floder och möter salta förhållanden, förändras ytspänningen
och de avlagras på sedimentet(2). Mynningssediment, som till exempel vid Greifswalder Bodden
fungerar därför som fällor för föroreningar.
Data som insamlats avseende både oorganiska och organiska parametrar för ESR V under
SGU-undersökningen
2007
visas
i
Tabell
8.33.
Karta
GE-30c
visar
sedimentprovtagningsstationerna i ESR V.
(1)
Christiansen C. et al. 2002. Material Transport from the Material Transport from the nearshore to the basinal
environment in the Southern Baltic Sea I: Processes and mass estimates. Journal of Marine Systems 35: 133-150.
(2)
Marine Environment Monitoring Group (2004) UK National Marine Monitoring Programme – Second Report (19992001), Marine Environment Monitoring Group.
SWE
680
Tabell 8.33
Para
meter
ESR V-data avseende sedimentföroreningar och näringsämnen (SGU
2007)
MIN
(över
LOQ)
MAX
Medel
(mg/kg)
(mg/kg)
90:e
percenti
l
N>
LOQ
antal
prover
OSPAR
EAC
Kanadensiska
riktlinjer (mg/kg)
(mg/kg)
(mg/kg)
(mg/kg)
(mg/kg)
Svensk klass
2 EQC
TEL
PEL
Metaller
As*
1
24
11,41
17,9
35
35
1 – 10
7,2
41,6
10 – 80
Cd*
0,3
3
1,09
1,53
35
35
0,1 – 1
0,7
4,2
0,2 – 1
Cr*
10
48
30,63
42
35
35
10 – 100
52,3
160
70 – 300
Cu*
24
180
74,37
136
35
35
5 – 50
18,7
108
15 – 150
Hg*
0,00025
0,82
0,304
0,59
35
35
0,05 –
0,5
0,13
0,70
0,04 – 0,6
Ni*
10
240
56,51
147
35
35
5 – 50
15,9
42,8
30 – 130
Pb*
9,1
81
43,72
67
35
35
5 – 50
30,2
112
30 –120
Zn*
41
250
180,03
235
35
35
50 – 500
124
271
85 – 650
Organiska parametrar
CHTot
–
–
–
–
–
–
–
–
–
–
HCB
0,0001
0,0001
0,0001
0,0001
35
35
–
–
–
0 – 0,0025
DDT*
0,0001
0,0063
0,0012
0,0039
35
35
–
0,0012
0,0048
0 – 0,02
HCH
0,00006
0,1
0,003
0,0005
35
35
–
–
–
–
ΣPAH1
0,02
0,2
0,17
0,2
35
35
–
–
–
–
ΣPCB7
0,0001
0,00096
0,00022
0,00062
35
35
0,001 –
0,01
0,022
0,189
0 – 0,025
ΣPCB9
0,0001
0,00096
0,00022
0,00062
35
35
–
–
–
–
DBT
0,001
0,007
0,0021
0,005
35
35
–
–
–
–
MBT
0,001
0,008
0,0019
0,0037
35
35
–
–
–
–
–
–
–
6
TBT*
0,001
0,01
0,0015
0,003
35
35
0,00000
5–
0,00005
TPT
0,001
0,001
0,001
0,001
35
35
–
–
–
–
Övriga parametrar
Org. C
1000
8500
2585
6500
35
35
–
–
–
–
N
90
1360
339,48
690
35
35
–
–
–
–
P
91
290
161
260
35
35
–
–
–
–
– : Inga data / ej testat
Alla koncentrationer avser torr materia
LOQ = Kvantifieringsgräns (Limit of Quantification);
N>LOQ: antal prover med nivå över LOQ;
Kvalitetskriterierna beskrivs detaljerat i Ruta 8.2
Information om tillhörande studie finns i Tabell 8.7
Metaller
SGU 2007-sedimentprovtagningen längs rörledningssträckningen i Greifswald Bodden indikerar
att alla tungmetallparametrar visar 90:e percentilvärden som överskrider OSPAR EAC:s nedre
SWE
681
gränsvärden. Med undantag för krom och zink överskrider alla data OSPAR EAC:s övre
gränsvärden. De maximala koncentrationerna av koppar, nickel och kvicksilver överskrider även
kanadensiska PEL, vilket indikerar sediment i vilka skadliga biologiska effekter sannolikt kan
förekomma.
Organiska föroreningar
Den 90:e percentilen DDT-koncentrationer överskrider kanadensiska TEL och
toppkoncentrationen överskrider PEL. DDT-koncentrationerna ligger emellertid under övre
gränsvärdet hos svenska EQC. Detta antyder att det finns lokala områden i ESR V där DDTrester i sedimentet kan orsaka skadliga ekologiska effekter. Detta är inte ovanligt i kustsediment
som mottar signifikanta slammängder från jordbruket. Inga tydliga trender kan utläsas av de
tidsbestämda DDT-koncentrationerna.
På provtagningsstation NEGP_101 (i närheten av station NEGP_100 på karta GE-30c)
uppmättes 0,1mg/kg koncentration av HCH(1). Även om det inte finns några riktlinjer för denna
parameter, är detta en exceptionellt hög koncentration jämfört med proverna i övriga ESR. Det
finns emellertid inte tillräckliga data för att fastställa om detta resultat är en avvikelse eller om
det faktiskt indikerar allvarliga föroreningar i området.
I likhet med observationerna för ESR IV överskrider alla koncentrationer av TBT signifikant
OSPAR EAC:s övre gränsvärde, vilket indikerar sediment i vilka biologiskt skadliga effekter kan
antas förekomma.
Dessa fynd stöder tidigare slutsatser att det finns föroreningar i Greifswalder Bodden. En studie
utförd av BfG (tyska hydrologiska institutet)(2) fann förhöjda nivåer av DDT i ytsedimenten kring
vattenvägen nordost om Elsagrund och i Landtief, som dock var begränsade till ytsedimenten.
BfG-studien dokumenterade även något förhöjda zink- och arsenikkoncentrationer kring
Peenestrommynningen i Greifswalder Bodden.
(1)
Hexaklorocyklohexan (Lindan) är en kontaktinsekticid och ett konserveringsmedel som användes i stor mängd
som skydd för växter, trä och textilier fram till 2002 då det förbjöds som bekämpningsmedel inom jordbruket i EU. [
(2)
Bundesanstalt für Gewässerkunde (2004) Schadstoffbelastungsgutachten für den 7,50 m-Ausbau der
Ostansteuerung Stralsund. Koblenz.
SWE
682
Ruta 8.36
Värden/känsligheter för havsbotten i ekologisk delregion V
Olika kriterier används för att fastställa värden/känslighet hos en resurs eller receptor, bland
andra resistens mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (se avsnitt 7.5 för
utförligare förklaring). Matrisen nedan visar värden/känslighet per havsbottenresurs eller receptor i ESR V, där årstidsvariationer framhävs.
Jan
Feb
Mar
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Bottenstruktur och
processer
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Föroreningar
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Havsbotten
Kommentar:
8.11.3

Bottenstruktur och processer. Den huvudsakligen av lösa sediment bestående
havsbotten i ESR V rörs regelbundet upp vid oväder. Frekventa förekomster av
upplösning och avlagring strukturerar sjöbotten och tillhörande flora och fauna. Dessa
processers dynamiska förlopp gör miljön relativt okänslig för förändringar i samband
med projektets aktiviteter.

Föroreningar. Inga trender har observerats avseende föroreningar som skulle kunna
indikera speciellt sårbara områden eller föroreningsplatser. Sedimentkvaliteten varierar
beroende på inflöde från floder och utbyte med öppet vatten i Pommerska bukten. Den
totala kvaliteten i bukten fluktuerar därför naturligt inom ett visst intervall. Vid tillfälliga
avvikelser från dessa intervall sker en återgång till normala nivåer inom en begränsad
tid, såsom observerades efter översvämningen av floden Oder 1997. Av dessa skäl
anses denna receptor ha låg känslighet.
Plankton i ESR V
Växtplankton
Under perioden 1976 till 1985 har 223 växtplanktonarter observerats i ESR V(1). Flertalet av
dessa arter var diatoméer med mindre mängder cyanobakterier, dinoflagellater och
euglenofyter. Det fanns även klorofyter och kryptofyter, men endast tre arter av vardera
registrerades. Men denna fördelning av antalet arter återspeglas endast delvis i den totala
(1)
Institut für angewandte Ökologie. July 2008. Nord Stream gas pipeline from the border of the German Exclusive
Economic Zone (EEZ) to the landfall point.
SWE
683
mängden. Grupper som endast representeras av några få arter kan vara dominerande under
vissa säsonger.
När det gäller rikedom är diatomén Achnanthes taeniata den klart rikligaste förekommande arten
med en maximal densitet på 70 x 106 celler/l. De dominanta växtlanktonarterna sammanfattas i
Tabell 8.34.
Tabell 8.34
Växtplankton i ESR V
Art
Achnanthes taeniata
Cyclotella caspia
Detonula confervacea
Kirchneriella irregularis
Skeletonema costatum
Gomphosphaeria pusilla
Carteria cordiformis
Rhodomonas minuta
Stephanodiscus hantzschii
Typ
diatomé
diatomé
diatomé
diatomé
diatomé
cyanobakterie
rödalg
kryptomonadflagellat
diatomé
Antal celler per liter
70 x 106
16 x 106
11,2 x 106
9,8 x 106
7 x 106
6 x 106
5 x 106
5 x 106
5 x 106
Den årliga cykeln för Greifswalder Bodden (”Zicker Höft”) kan beskrivas enligt följande(1).

Tidigt på våren, innan isen smält bort helt, förekommer diatoméblomning av Achnanthes
taeniata, Chaetoceros holsaticum, C. wighamii och Leosira arctia

I slutet av issmältningen förekommer blomning av diatoméerna Skeletonema costatum och
Diatoma elongata. Den viktigaste begränsande faktorn är temperaturen och
silikatkoncentrationen. Kväve- och fosfathalten kan ha en begränsande effekt senare under
säsongen

Under april/maj/juni ersätts diatoméerna av Rhodomonas spp och grönalgerna
Scenedesmus, Monoraphidium contorta och Pediastrum. Utvecklingen av cyanobakterierna
Oscillatoria limnetica och Aphanizomenon flos-aquae börjar, men kan vara begränsad under
denna period

På sommaren dominerar blomningen av cyanobakterierna Gomphospheria pusilla,
Anabaena sp., Lyngbya sp., Merismopedia sp. och Microcystis spp. Höga individantal kan
(1)
Institut für angewandte Ökologie (IfAÖ). July 2008. Nord Stream gas pipeline from the border of the German
Exclusive Economic Zone (EEZ) to the landfall point.
SWE
684
även observeras av diatoméer som Thalassiosira oceanica och grönalger av genus
Scenedesmus

På hösten är blomningen av dioflagellater karakteristisk (Ceratium spp. och Prorocentrum
micans). Cyanobakterierna Gomphosphaeria pusilla, Aphanizomenon flos-aquae,
Merismopedia tenuissima, M. punctata samt grönalgen Scenedesmus quadricauda,
diatoméerna Nitzschia spp. och Navicula spp. kan även förekomma i betydande antal
Biomassan och den primära produktionen har en uttalad topp på våren följt av flera toppar
under sommaren. Greifswalder Bodden har klassificerats som medel till övergödd med
avseende på dess primärproduktion.
I extremt grunda områden som kan påverkas av tillförsel av näringsämnen från jordbruket, finns
en betydande direkt korrelation mellan biomassans maxvärden och temperaturen. Detta innebär
att tillgängligheten av näringsämnen inte är en begränsande faktor för växtplanktontillväxten och
är ett tydligt tecken på den mycket höga näringsstatusen hos dessa grunda och väl blandade
områden.
Djurplankton
Djurplanktonen i Greifswalder Bodden består av arter som härstammar från Östersjön och från
sötvatten och utgör därför en blandning av Östersjöns blandade djurplanktonbestånd,
bräckvatteneurytoper och det limniska beståndet(1).
Djurplanktonbeståndet i Greifswalder Bodden omfattar 20 hjuldjurarter, 10 hoppkräftor, 3
phyllopoder(2) och även borstmask- och långhalslarver. Olika bentiska organismers
planktonlarver förekommer i signifikanta mängder vid olika tider: lamellibranchiater från april till
juli, gasteropoder från maj till juli och havsborstmaskar i oktober(3).
En brett spektrum av rhizopod- och cilieförsedda protister har även observerats i
djurplanktonbeståndet, men de senaste undersökningarna antyder att endast genus tintinnopsis
är vanlig. Även om denna protist utgör upp till 70 till 80 % av djurplanktonbeståndet, så bidrar
den sällan med mer än 10 % till djurplanktonbiomassan(4).
(1)
Jönsson, N. Busch, A. Lorenz, T. And Korth, B (1997) Struktur und Funktion von Boddenlebensgemeinschaften im
Ergebnis von Austausch- und Vermischungsprozessen. (GOAP) Abschlussbericht.
(2)
En typ av armfotingar.
(3)
Jönsson, N., Busch, A., Lorenz, T. & Korth, B. 1997. Struktur und Funktion von Boddenlebensgemeinschaften im
Ergebnis von Austausch- und Vermischungsprozessen. GOAP Abschlussbericht.
(4)
Institut für angewandte Ökologie. July 2008. Nord Stream gas pipeline from the border of the German Exclusive
Economic Zone (EEZ) to the landfall point.
SWE
685
Medelbiomassan för djurplankton varierar signifikant från 100 till 1 300 mg/m3 med en topp i
juni. Beroende på vädret och algförekomsten, kan markerade skillnader förekomma under året
avseende vilka grupper som dominerar beståndet.
Ruta 8.37
Värden/känsligheter för plankton i ekologisk delregion V
Olika kriterier används för att fastställa värden/känslighet hos en resurs eller receptor, bland
andra resistens mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (se avsnitt 7.5 för
utförligare förklaring). Matrisen nedan visar värden/känslighet per plankton i ESR V, där
årstidsvariationer framhävs.
Jan
Feb
Mar
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Fytoplankton
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Djurplankton
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Plankton
Kommentar:

8.11.4
Plankton är normalt rikligt förekommande i vattenmassan. Dess sammansättning
varierar med årstiden beroende på tillgången till näringsämnen och bytesarter samt de
olika arternas olika livscykler. Plankton kan anses vara okänsliga för lokala störningar
hos havsbotten på grund av den höga förökningen hos marina organismer och
storskaliga spridningsegenskaper
Bentos i ekologisk delregion V
Makrofyter
Greifswalder Bodden har ett rikt spektrum av makrofyter. Nära landföringspunkten i Lubmin
finns både täta och glesa bestånd av vattenmakrofyter från strandkanten till vattendjup på 2 till
2,5 m. Dessa bestånd vet man fluktuerar kraftigt från år till år.
Sten-/klapperstenstränderna öster om hamnen Lubmin koloniseras av grönalger som Ulva
compressa och U. intestinalis samt grönslick (Cladophora glomerata). Rödalger som ceramium
sp. och pilayella sp. är vanliga i de grunda vattnen.
Undervattensvegetationen domineras av borstnate (Potamogeton pectinatus). Förekomster
finns på sandiga underlag på djup understigande 0,6 m, där det finns individuella plantor eller
små fickor av hårsärv Zannichellia palustris och axslinga Myriophyllum spicatum. Sedan 1938
SWE
686
har det skett en tydlig minskning av makrofytförekomsten i Greifswalder Bodden(1)(2).
Mångfalden är dock fortfarande god(3).
Borstnate (P. pectinatus) var den dominanta makrofyten som fanns vid alla
provtagningsstationer längs tvärsnittet. Små populationer av axslinga Myriophyllum spicatum
och ålgräs Zostera marina finns insprängda i denna nate. I vattendjup grundare än 2 m
domineras makroflorabestånden av ett litet antal grönalger, i större djup av ett litet antal av brunoch rödalgarter. På större vattendjup påträffas inga makrofyter.
Längs den föreslagna rörledningssträckningen i Greifswalder Bodden-området mellan Lubmin
och Boddenrandschwelle finns inga makrofytkolonier, bortsett från några röda trådalger som
ceramium spp. och polysiphon spp. som förekommer på hårda underlag.
I de grunda sänkorna nordväst om ön Ruden växer ängar av ålgräs, Zostera marina och
borstnate, Potamogeton pectinatus, på mjuka underlag(4). Kolonier av dessa arter hittas på cirka
0,5 till 3 m djup. Runt Landtief (nordväst om rörledningssträckningen) förekommer små fickor av
ålgräs på djup ned till 4.5 m (5). På djup ned till 6 m kolonieras det hårda underlaget på
Boddenrandschwelle till stor del av rödalger (huvudsakligen Polysiphonia fucoides, Furcellaria
fastigiata och Ahnfeltia plicata) och brunalger (Pilayella littoralis)(6)
Sjögräs- (Zostera marina) och makrofytängar och -bäddar förekommer i många av de
Östersjöhabitat som anges i bilaga I till EU:s habitatdirektiv och som betraktas som hotade
habitat av HELCOM.
(1)
Geisel, T. & U. Meßner, 1989: Flora und Fauna des Bodens im Greifswalder Bodden. Meer und Museum 5: 44-51.
(2)
Blümel, C., Domin, A. Krause, J.C. , Schubert, M., Schiewer, U. & Schubert, H. 2002: Der historische
Makrophytenbewuchs der inneren Gewässer der deutschen Ostseeküste. Rostocker Meeresbiologische Beiträge,
10, Universität Rostock, Fachbereich Biowisssensc
(3)
Schiewer, U. 2002. Recent changes in northern German lagoons with special reference to eutrophication. In:
Schernewski, G. & U. Schiewer (eds.), Baltic coastal ecosystems, structure, function and coastal zone
management. Springer Verlag, Berlin, pp. 19-30
(4)
Institut für angewandte Ökologie (IfAÖ) (2007) Anpassung der Seewasserstraße „Nördlicher Peenestrom“ an die
veränderten Anforderungen aus Hafen- und Werftbetrieb der Stadt Wolgast. Fachgutachten Makrophyten.
Gutachten des Institutes für angewandte Ökologie, Forschungsgesellschaft mbH Neu Broderstorf
(5)
Institut für angewandte Ökologie (IfAÖ) (2004) Beschreibung und Bewertung der benthischen Biotopstrukturen
und Lebensgemeinschaften (Makrozoobenthos) im Bereich des Landtiefs zum Projekt „7,50 m-Ausbau der
Ostansteuerung Stralsund“. Fachgutachten des Instituts für Angewandte Ökologie GmbH im Auftrag des Wasserund Schifffahrtsamtes Stralsund: 47 S.
(6)
SWE
Institut für Angewandte Ökolgie GmbH 2004. op. cit
687
Zoobentos
Under åren 1989 till 2004 utfördes ett antal bentiska studier i Greifswalder Bodden vilka
identifierade förekomsten av sjuttio makrozoobentosarter i området (1)(2)(3)(4). Kräftdjur är den
vanligaste gruppen i området, följt av mollusker. De flesta arter är marina eller euryhalina, men
några sötvattenarter som snigeln Potamopyrgus antipodarum, musslan Dreissena polymorpha
och insektlarver förekommer.
Zoobentosundersökningarna i de tyska vattnen i ekologisk delregion V utfördes under tiden maj
till augusti 2006(5). Prover togs på stationer och tvärsnitt längs den föreslagna
rörledningssträckningen (se kartor BE- 7h). Fler än 50 makrozoobentosarter registrerades
längs rörledningssträckningen i Greifswalder Bodden-regionen i denna studie. En
sammanställning av de dominerande arterna visas i Tabell 8.35. Makrozoobentosen i detta
område är relativt artrik och mängderna varierar från 4 400 till 14 500 individer/m².
Biomassan i Greifswalder Bodden var exceptionellt hög med 11,4 till 259 g bestämd med
metoden ”Ash Free Dry Weight” (AFDW)/m² (med ett medel på 108 g AFDW/m² ) och den
dominerades av sandmusslan Mya arenaria (lokalt upp till 92 % av den totala biomassan).
Utöver molluskerna uppnår polychaetesläktet Marenzelleria en biomassa på upp till 10,5 g
AFDW/m².
(1)
Saavedra-Perez, M. (1990) Bonitierung des Makrozoobenthos im Greifswalder Bodden. Diplomarbeit Univ.
Rostock.
(2)
Suchau, A. (1994) Benthos. I: Greifswalder Bodden und Oderästuar - Austauschprozesse (GOAP).
Zwischenbericht 1993/94. Teilprojekt 7: 16.
(3) Günther, B. (1994) Die Funktion des Makrozoobenthos bei Stoffumsatz- und Stoffaustauschprozessen zwischen
Sediment und Wasser. GOAP, Zwischenbericht 1993/94. Teilprojekt 5: 1-31.
(4)
Gosselck, F.; Bönsch, R. & V. Kell (1999) Umweltauswirkungen der Kühlwasserführung der geplanten GuDKraftwerke am Standort Lubmin auf die angrenzenden Gewässer. Fachgutachten: Makrobenthos (submerse
Wasserpflanzen und wirbellose Tiere), Fische. Unveröffentlichtes Gutachten im Auftrag von Froelich & Sporbeck,
Bochum: 1-27.
(5)
SWE
Nord Stream (2008) German National EIA.
688
Tabell 8.35
Sammanställning av makrozoobentos i Greifswalder Bodden-regionen
Grupp
Antal identifierade arter Dominerande arter
Crustacea
19
Corophium volutator
Cyathura carinata
% förekomst på alla
stationer
87
95
Polychaeta
11
Hediste diversicolor
Marenzelleria sp.
Neanthes succinea
100
100
82
Oligochaeta
Mollusker
8
10
Heterochaeta costata
Hydrobia ulvae
Hydrobia ventrosa
Mya arenaria
Macoma balthica
82
Electra crustrulenta
76
Insekter
3
Cnidaria
2
Bryozoa
1
Nemertina
1
95 – 100
76
På det sandiga underlaget som omger den föreslagna landföringsplatsen på ett djup av ungefär
2 m skiljer sig det bentiska beståndet något från det bestånd som skyddas av makrofytbältet.
Det sandiga underlaget i det exponerade grunda vattnet koloniseras av ett litet antal arter med
en genomsnittlig förekomst på 3 500 individer/m². Beståndet på det sandiga underlaget i det
exponerade grunda vattnet dominerades av arterna som listas i Tabell 8.36.
Tabell 8.36
Dominerande makrozoobentosarter på sandigt underlag i ESR V
Art
Hydrobia ulvae
Marenzelleria sp.
Mya arenaria
Cyathura carinata
Neanthes succinea
SWE
Grupp
Mollusker
Polychaeta
Mollusker
Crustacea
Polychaeta
Antal individer per m²
1 667
500
400
400
133
689
Den genomsnittliga AFDW-biomassan på stationer i förekomsterna på sandigt underlag var
cirka 2,6 g/m² och därmed signifikant lägre än i de djupare zonerna av Greifswalder Bodden,
huvudsakligen på grund av den lägre kolonisationstätheten hos stora lamellibranchiater.
En snabb förändring mellan olika biotoper är typisk för Boddenrandschwelle, dvs. moränlera,
sten och block alternerar med sandiga områden med varierande kornstorlek och slamhalt.
Motsvarande skillnader i liten skala är tydliga vid kolonisering med makrozoobentos. Lokalt
täcker musslor (Mytilus edulis) det sandiga underlaget och bildar musselbankar med hög
densitet som utgör ett habitat som gynnar andra arter. På dessa ställen förekom bentiska
faunaarter som till exempel minigråsugga (Jaera albifrons), märla (Gammarus spp.) och
tångbark (Electra crustulenta). Blåmusslan dominerar biomassan som lokalt uppgår till 245 g/m²
AFDW. I den exponerade grova sanden i det grunda vattnet är sandmärla (Bathyporeia pilosa)
(upp till 5 288 g/m²) och flera arter av fåborstmaskar (upp till 11 282 g/m²) vanliga. I områden
med fin sand motsvarar förekomsterna i stort sett förekomsterna i Greifswalder Bodden.
SWE
690
Ruta 8.38
Värden/känsligheter för bentos i ekologisk delregion V
Olika kriterier används för att fastställa värden/känslighet hos en resurs eller receptor, bland
andra resistens mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (se avsnitt 7.5 för
utförligare förklaring). Matrisen nedan visar värden/känslighet hos bentos i ESR V, där
årstidsvariationer framhävs.
Jan
Feb
Mar
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Makroalger
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Nate
Låg
Låg
Låg
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Låg
Låg
Sjögräsängar
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Mjukbottenförekomst
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Musselbankar
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Bentos
Makroalger och
vattenvegetation
Zoobentos
Kommentar:
SWE

Algansamlingarna består av olika arter av rödalger (Rhodophyceae) samt bruna och
gröna trådalger (Ulva spp.). De anses inte vara speciellt sensitiva eller hotade

Nateförekomsterna utgör ett viktigt littoralt habitat, åtminstone delar av året. På våren
växer naten ut ur rotknölar som har överlevt vintern. På hösten reducerar oväder och
betande flyttfåglar makrofytängarna. Detta årstidsberoende återspeglas i
sensitivitetsvärdet

Sjögräsängar bedöms av HELCOM att vara minskande. De utgör en viktig livsmiljö för
olika arter. Sjögräset listas även i bilaga 1 i Livsmiljödirektivet. I Greifswalder Bodden
finns det året runt, men det förekommer årstidsberoende och årliga mängdvariationer.
Sjögräset anses vara mycket sensitivt

Zoobentosförekomsterna på mjuka bottnar är spridda över hela Bodden och
kännetecknas av arter som har anpassat sig till den dynamiska miljön och uppvisar
stora mängdvariationer. Känsligheten anses vara låg eftersom populationer av
individuella arter inte anses vara hotade eller minskande

Musselbankar (bestående av blåmussla Mytilus edulis) kan betraktas som ett viktigt
habitat för olika delar av tillhörande fauna. Musselbankarna anses vara medelkänsliga
691
8.11.5
Fisk i ekologisk delregion V
De grunda sänkorna och strandzonerna vid Greifswalder Bodden med makrofytängar och
blåmusselbankar ger viktiga lekplatser för många fiskarter(1). Denna typ av habitat vid
Greifswalder Bodden utgör cirka 14 % av regionen(2). Biester (1986)(3) noterar att lekplatserna
sydväst om Bodden (mynningen av Strelasund till Dänische Wiek) och den södra kusten av
Bodden (Lubmin-Dorf till Freesendorfer Haken) är speciellt viktiga i regionen.
Även om sillen leker i hela Östersjöns kustområden, är Greifswalder Bodden internationellt viktig
som lek och uppfödningsområde för strömmingen (Clupea harengus) runt ön Rügen. Vidare
förekommer ett mindre antal höstlekare i denna region. Rent allmänt har mängden strömming
minskat på grund av sjunkande salthalt, förändringar i mängden djurplankton som arten lever
av, samt överfiskning.
Artlistan för Greifswalder Bodden omfattar 42 inhemska fiskarter, 10 vandrande och fyra
främmande arter(4). Ett antal undersökningar har nyligen genomförts i ESR V. Dessa är följande:
Våren 2006 utfördes en undersökning längs rörledningarnas sträckning inom ESR V med hjälp
av ålsläpnot. Totalt registrerades 19 fiskarter, med aborre och flundra som de dominerande
arterna med 71 % av den genomsnittliga fångstvikten. Dessa följs av sill, skarpsill och rödspätta
med 5–9 % av den genomsnittliga fångstvikten vardera.

Våren 2006 togs prover på rörledningarnas sträckning i Greifswalder Bodden av IFaÖ på
fisklarver med hjälp av ryssjor. Initialt, i början av maj, innehöll fångsterna sillarver (97 %),
larver av sandstubb av familjen Pomatoschistus (2 %) och aborrlarver (1 %). I juni, efter
sillens lektid, sjönk antalet sillarver i den totala fångsten som väntat till 55 %, medan
abundansen av smörbult- och aborrlarver steg till 23 respektive 22 %

Våren 2006 fångades nio arter med hjälp av strandnot i de grunda vattnen öster om inloppet
till industrihamnen i Lubmin. Fiskförekomsten dominerades av smörbult (76 % abundans).
Den följdes av storspigg (Gasterosteidae aculeatus sp.) och flundra med totalt 16 %. Den
genomsnittliga abundansen för sill, sandstubb och småspigg (Pungitius pungitius) var
mindre än 5 %. Denna förekomst liknade den som registrerades i undersökningar åren 2001
(1)
Bochert, R. & H. M. Winkler (2001) Ichthyofauna Greifswalder Bodden. Literature study. Opublicerad rapport av
Energiewerke Nord GmbH: 25 pp.
(2)
Jönsson, N.; Busch, A.; Lorenz, T. & B. Korth (1997) Struktur und Funktion von Boddenlebensgemeinschaften im
Ergebnis von Austausch- und Vermischungsprozessen. GOAP Abschlussbericht.
(3)
Biester, E. (1986) Heringslarven und -jungfische. I: 15 J. Fischereibiologie. I. Fischereibiologische Herbsttagung
vom 20. bis 21. Nov. 1986 in Rostock. Rostock.
(4)
Bochert, R. & H. M. Winkler (2001) Ichthyofauna Greifswalder Bodden. Literature study. Opublicerad rapport av
Energiewerke Nord GmbH: 25 pp.
SWE
692
till 2003, där de dominerande arterna visade sig vara storspigg, ungsill, ungmört, smörbult
och sandstubb
Åtta fiskarter klassas som hotade på den röda listan för Östersjön och MecklenburgVorpommern. Arter som är listade i bilaga II till EG:s habitatdirektiv och som förekommer i ESR
V är:

Flodnejonöga (Lampetra fluviatilis) som regelbundet vandrar till lekplatsen på Peenestrom

Havsnejonöga (Petromyzon marinus), som tidvis påträffas i området

Blanksill (Alosa fallax), som nästan hade försvunnit ur området de senaste 30 åren men har
fångats i ökande antal under de senaste åren. Blanksillen vandrar upp i floder i maj eller
början av juni för att leka. Leken äger rum nattetid över sand och grus vid 15–20°C. De
vuxna fiskarna återvänder till havet efter leken men kan återvända för att leka en andra eller
tredje gång(1)

Asp (Aspius aspius), en sötvattenart i Oder som ibland påträffas i Bodden-området

Lax (Salmo salar)

Atlantisk stör (Acipenser oxyrinchus), som varit utrotad men som har återinförts i
Odermynningen
Undersökningar som har gjorts inom ESR V för projektets räkning har registrerat tre arter som
ingår i rödlistan för Östersjön(2) som ”hotade”, nämligen älvsik (Coregonus maraena), tångspigg
(Spinachia spinachia) och ringbuk (Liparis liparis), samt den ”potentiellt hotade” rötsimpan
(Myoxocephalus scorpius).
Fiskförekomsterna i Greifswalder Bodden kan grovt klassificeras i följande grupper.

(1)
Pelagisk fisk: lever i vattenmassan, lever på små djurplankton och fisk. I denna kategori
ingår strömmingen, för vilken Greifswalder Bodden utgör ett viktigt lekområde
Whitehead, P.J.P., 1985. FAO species catalogue. Vol. 7. Clupeoid fishes of the world (suborder Clupeioidei). An
annotated and illustrated catalogue of the herrings, sardines, pilchards, sprats, shads, anchovies and wolfherrings. Part 1 - Chirocentridae, Clupeidae and Pristigasteridae. FAO Fish. Synop. 125(7/1):1-303.
(2)
Fricke, R.; Rechlin, O.; Winkler, H. M.; Bast, H.-D. & E. Hahlbeck (1996) Rote Liste und Artenliste der Rundmäuler
und Meeresfische des deutschen Meeres- und Küstenbereichs der Ostsee. I: MERCK, T. & H. V. NORDHEIM
(pub.): Rote Listen und Artenlisten der Tiere und Pflanzen des Deutschen Meeres- und Küstenbereichs der
Ostsee. Schr.-R. f. Landschaftspfl. u. Natursch.; H.48: 83-90.
SWE
693
SWE

Demersal fisk: arter som lever på botten och är beroende av makrobentos, epifyter eller
djurplankton som föda. I denna kategori ingår plattfiskar som rödspätta och sandskädda,
men även mindre arter som sandstubb och tångspigg

Sötvattenfisk: arter som i huvudsak stannar vid kusten i skyddade vikar eller laguner med
låg salthalt på grund av flodutlopp. I denna kategori ingår arter som gös, gädda, aborre och
mört

I en separat kategori ingår de arter som skyddas av EU:s lagstiftning enligt listan ovan,
varav många är diadroma arter, exempelvis lax
694
Ruta 8.39
Värden/känsligheter för fisk i ekologisk delregion V
Olika kriterier används för att fastställa värden/känslighet hos en resurs eller receptor, bland
andra resistens mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (se avsnitt 7.5 för
utförligare förklaring). Matrisen nedan visar värden/känslighet hos fisk i ESR V, där
årstidsvariationer framhävs.
Jan
Feb
Mar
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Pelagisk fisk (sill)
Låg
Låg
Med
Med
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Demersal fisk
Låg
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Sötvattenfisk
Låg
Låg
Låg
Med
Med
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Diadroma arter
Låg
Låg
Låg
Låg
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Låg
Fisk
Kommentar:
SWE

Sillen har en genetiskt distinkt vårlekande population i ESR V. Under denna period
anses de pelagiska arterna ha medelhög sensitivitet. Under övriga delar av året har de
på grund av förekomsten låg sensitivitet

Demersala arter anses ha låg sensitivitet på grund av deras spridning över stora
områden med undantag för lekperioden som antas sammanfalla med perioden i
Pommerska bukten

Sötvattenfiskpopulationen omfattar inga arter som är hotade. På grund av den stora
spridningen i kustnära områden i hela ESR III anses sötvattenarterna ha låg sensitivitet
utom under lekperioderna

De diadroma arterna blanksill, östersjölax, flodnejonöga och ytterligare ett antal arter i
Greifswalder Bodden listas i bilaga II i EU:s Livsmiljödirektiv och är klassade som
högprioriterade i HELCOM:s lista över hotade och/eller minskande arter. Därför anses
denna kategori ha hög sensitivitet under flyttningsperioderna
695
8.11.6
Fåglar i ekologisk delregion V
I ekologisk delregion V (ESR V) går Nord Streams rörledningar in i Boddenrandschwelle i
Greifswalder Bodden från norr. Greifswalder Bodden är ett av de viktigaste områdena i
Östersjön där sjöfågel övervintrar och uppehåller sig, i synnerhet änder och gäss, eftersom
Boddenrandschwelle är gynnsam för habitat av särskild betydelse för ett stort antal fågelarter.
Tröskeln skiljer Greifswalder Bodden från Pommerska bukten i ESR V.
Beskrivningen av nuläget och utvärderingen behandlar viktiga fågelområden (IBA) inom 25 km
från rörledningarna. En inventering av fågelarter på större avstånd än 25 km har också
genomförts för att identifiera arter med stora områden för födosök, till exempel måsar och vissa
tärnor, i syfte att utvärdera påverkan på dessa arter. Beskrivningen av nuläget som avser
sjöfåglar fokuserar på viktiga fågelområden (IBA) och våtmarker av internationell betydelse
enligt Ramsarkonventionen om våtmarker, och den beskriver också habitat av betydelse för
fåglar under olika stadier av deras livscykel.
Skyddade områden
Nord Streamrörledningarna korsar följande viktiga fågelområden och Ramsarområden med
viktiga fågelbestånd i ESR V:

Det viktiga fågelområdet Greifswalder Bodden IBA DE044

Det viktiga fågelområdet Usedomlagunerna IBA DE046
Greifswalder Bodden har utsetts till Ramsarområde och lagunen är ett Natura 2000-område och
del i ett biosfärreservat. Viktiga fågelområden omfattar ofta särskilda skyddsområden och
särskilda bevarandeområden som beskrivs i detalj i kapitel 10. Det är ett viktigt
övervintringsområde för marina andfåglar.
De grunda lagunerna i detta område, inklusive Greifswalder Bodden, utgör de viktigaste
områdena för övervintrande sjöfågel i Östersjön, bl.a. bläsgås (Anser albifrons) och sädgås (ca.
130 000), 12 000 gravänder (Tadorna tadorna), 80 000 alfåglar och 70 000 bergänder (1).
Boddenrandschwelle skiljer Greifswalder Bodden från Pommerska bukten. Greifswalder Bodden
är gynnsam för talrikahabitat som finns uppräknade i bilaga I i EU:s habitatdirektiv, vilket är
beskrivet i detalj i kapitel 10.
(1)
SWE
SPA citatblad.
696
Greifswalder Bodden och Usedomlagunerna utgör en viktig del av Szczecins och Vorpommerns
laguner. Det här är det väsentligaste området för övervintrande fåglar i Östersjön, och tretton
arter uppträder i internationellt sett betydande mängder(1).
Nyckelarter och populationer
I de marina områden och landområden som omger ESR V finns det 29 fågelarter, uppräknade i
bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv, som kräver särskilda skyddsåtgärder(2). Dessa anges i Tabell
8.37.
(1)
Durinck, J., Skov, H., Jensen, F. P., och Pihl, S., 1994, "Important Marine Areas for Wintering Birds in the Baltic
Sea. EU DG XI research contract no. 2242/90-09-01. Ornis Consult report.
(2)
Europeiska unionens råds direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar.
http://europa.eu.int/eur-lex/da/consleg/pdf/1979/da_1979L0409_do_001.pdf (uppgifterna inhämtade 6 november
2008).
SWE
697
Tabell 8.37
Arter i bilaga I som återfinns i ESR V och omgivande områden(1)
Art
Vetenskapligt namn
Status
Vattensångare
Acrocephalus paludicola
Häckning
Kungsfiskare
Alcedo atthis
Häckning
Jorduggla
Asio flammeus
Häckning
Vitkindad gås
Branta leucopsis
Passage
Svarttärna
Chlidonias niger
Passage
Vit stork
Ciconia ciconia
Häckning
Brun kärrhök
Circus aeruginosus
Häckning
Blå kärrhök
Circus cyaneus
Passage
Mindre sångsvan
Cygnus columbianus
Passage
Sångsvan
Cygnus cygnus
Passage, övervintring
Sångsvan
Cygnus cygnus
Övervintring
Spillkråka
Dryocopus martius
Häckning
Stenfalk
Falco columbarius
Passage
Pilgrimsfalk
Falco peregrinus
Passage
Mindre flugsnappare
Ficedula parva
Häckning
Storlom
Gavia arctica
Passage
Smålom
Gavia stellata
Passage
Trana
Grus grus
Passage
Havsörn
Haliaeetus albicilla
Passage, häckning
Törnskata
Lanius collurio
Häckning
Svarthuvad mås
Larus melanocephalus
Häckning
Myrspov
Limosa lapponica
Passage
Trädlärka
Lullula arborea
Häckning
Salskrake
Mergus albellus
Passage, övervintring, häckning
Röd glada
Milvus milvus
Häckning
Smalnäbbad simsnäppa
Phalaropus lobatus
Passage
Brushane
Philomachus pugnax
Passage
Ljungpipare
Pluvialis apricaria
Passage
Svarthakedopping
Podiceps auritus
Passage
De grunda vattnen i Greifswalder Bodden rymmer artrika fågelbestånd och är av särskild
betydelse för dykänder och simänder under vårens och höstens migrationsperioder. De är även
viktiga tillhåll för övervintrande gås- och simandspopulationer.
(1)
Europeiska unionens råds direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar.
http://europa.eu.int/eur-lex/da/consleg/pdf/1979/da_1979L0409_do_001.pdf (uppgifterna inhämtade 6 november
2008).
SWE
698
Häckning
Få fågelarter använder Pommerska bukten eller Greifswalder Bodden för häckning. De som
häckar där är bland andra småtärna och storskarv.
Sedan 2001 har 6 000 till 7 000 häckande storskarvpar (Phalacrocorax carbo) häckat i
Greifswalder Bodden och Strelasund varje år(1) vilket utgör cirka 25 % av den totala häckande
populationen av denna art i Tyskland(2). De koncentreras i huvudsak till två kolonier nära
Niederhof och Peenemünde. De viktigaste förekomsterna av föda för storskarven
(Phalacrocorax carbo) i Peenemünde-kolonin finns i östra Greifswalder Bodden och
Boddenrandschwelle.
Fastän småtärna häckar i Greifswalder Bodden är området mer betydande för övervintrande
populationer av arten vilket beskrivs nedan.
Övervintring
Greifswalder Bodden är en av de viktigaste övervintringsplatserna för sjöfåglar i hela
Östersjön(3). Området rymmer artrika bestånd av övervintrande fågel som dyk- och simänder,
svanar och vadare (Charadriidae).
Bergand (Aythya marila) övervintrar i Greifswalder Bodden-området varje år. Vid midvintertid
varje år finns det 5 000 till 20 000 bergänder i Greifswalder Bodden. I februari ökar den rastande
populationen snabbt när sillen börjar leka. Berganden beger sig av till sina parningsplatser i maj.
Dagtid använder berganden ett antal olika viloplatser mellan Prohner See (i väster) och ön
Rügen (i öster). Dagviloplatserna väljs beroende på istäcke och vågsvall. Vintertid äter
bergänderna i Boddenrandschwelle på natten och föredrar blåmusslor och epifauna.
Under sillens lektid (februari till maj) är de grunda vattnen vid Strelasunds mynning (Zudarhalvön, ön Koos) också viktiga, då bergänderna även äter dagtid. Fåglarna flyger normalt
mellan sina viloplatser och matplatser i gryning och skymning. De förflyttar sig även mellan
dagviloplatser under dagen (t.ex. då havsörn och havstrut jagar). Sillrom är också en viktig
födoresurs för smålom (Gavia stellata). Arten migrerar från Pommerska bukten in i Greifswalder
Bodden från februari och stannar kvar till maj.
(1)
Strunk, P. (2007) "Managementerfahrungen in der Kormorankolonie Niederhof", BfN-Skripten, Vol. 204, pp. 201206.
(2)
Kieckbusch, J. J. och Knief, W. (2007) Brutbestandsentwicklung des Kormorans (Phalacrocorax carbo sinensis) in
Deutschland und Europa. Tagungsband der Fachtagung Kormorane 2006.
(3)
Durinck, J., Skov, H., Jensen, F. P., och Pihl, S. (1994) Important Marine Areas for Wintering Birds in the Baltic
Sea. EU DG XI research contract no. 2242/90-09-01. Ornis Consult report.
SWE
699
Greifswalder Bodden är en av de viktigaste övervintringsplatserna på den tyska Östersjökusten
för småskraken (Mergus serrator). Cirka 2 000 till 5 000 individer övervintrar här varje vinter.
Den största koncentrationen återfinns normalt i Boddenrandschwelle-området.
Vid midvintertid finns normalt endast små vilande populationer av alfågel (Clangula hyemalis) i
Greifswalder Bodden. När sillen börjar leka, mot slutet av vintern, anländer 40 000 till 60 000
fåglar till Bodden varje år, i huvudsak för att äta lekande sill. Normalt bildas täta flockar av
rastande fågel i Greifswalder Bodden, till skillnad mot i Pommerska bukten där de rastande
fåglarna är ganska jämnt fördelade över födoområdena (1).
På vintern frekventerar skäggdoppingen kustområdena, speciellt södra Greifswalder Bodden.
Vinterflocken kan tidvis uppgå till fler än 1 000 individer (2).
Greifswalder Boddens kustområden är särskilt viktiga för svanar och dyk- och sjöänder under
vintersäsongen(3).
Passage
Mellan maj och oktober dominerar de subarktiska och arktiska arterna som rastar i Greifswalder
Bodden under flytten till och från sina vinterkvarter längre söderut. Flyttningen koncentreras
under återflytten till perioden mitten av mars till början av juni och under utflyttningen till
perioden mitten av juli till slutet av oktober. Några arter använder Greifswalder Bodden under
juni och juli för ruggning, däribland brunand (Aythya ferina) och vigg (Aythya fuligula).
Sjöfåglarnas rastning och flyttning begränsas i huvudsak till områdena nära kusten och
Boddenrandschwelle. De viktiga habitaten när det gäller födoekologi är vindslätterna (makrofyter
och zoobentos), vegetationsklädda områden som domineras av samhällen av borstnate
Potamogeton pectinatus (makrofyter och fisk) och samhällen av ålgräs Zostera marina (fisk). De
djupare, vegetationsfria bentiska områdena av de sublittorala sandiga zonerna används sällan
av sjöfåglar under sommaren. De grunda vattenzonerna nära kusten är viktiga
ruggningsområden under sommaren (speciellt för knölsvanen på Struck-halvön).
Delar av Pommerska bukten och yttre Greifswalder Bodden utgör ett viktigt rastområde under
dvärgmåsens (Larus minutus) utflyttning, med de viktigaste rastplatserna runt Odermynningen
mellan Peenestrommynningen, sydöstra Rügen och Swinamynningen längs Rügens ostkust till
(1)
Leipe, T. (2008) Zur Nahrungsökologie der Eisente (Clangula hyemalis) im Greifswalder Bodden (unter
Berücksichtigung einiger anderer nordischer Tauchentenarten), Beitr. Vogelkd., Vol. 31, pp. 121- 140.
(2)
Garthe, S., Ullrich, N., Weichler, T., Dierschke, V., Kubetzki, U., Kotzerka, J., Krüger, T., Sonntag, N. och Helbig,
A. J. 2003. See- und Wasservögel der deutschen Ostsee. Verbreitung, Gefährdung und Schutz.
(3)
Institut für Angewandte Ökolgie (IfAÖ) GmbH (2008) Umweltverträglichkeitsstudie (UVS) zur Nord Stream Pipeline
von der Grenze der deutschen Ausschließlichen Wirtschaftszone (AWZ) bis zum Anlandungspunkt, 5. Entwurf.
SWE
700
Arkonaudden(1). Utflyttningen äger rum under en lång tidsperiod. Den börjar i slutet av juli och
slutar, under år med stort antal, inte förrän i december. Många rastande fåglar har registrerats
sedan mitten av 1990-talet. Den maximala populationen ligger de flesta år kring 1 000–3 000
individer(2).
Boddenrandschwelle är också av regional betydelse för skäggdoppingen under sommaren. Från
juli till september samlas 500 till 1 000 individer här nästan varje år(3).
Reven och makrofyterna i detta område bildar habitat och föda för en av de viktigaste
lekplatserna för sill i Greifswalder Bodden. Under sillens lekperiod utgör regionen alfågelns och
bergandens viktigaste regionala plats för föda och rastning. Utöver dykänder och marina
andfåglar påträffas även doppingar och skrakar här på våren. Från mars till september utgör
havsområdet även den viktigaste födoplatsen för skarvkolonierna i Greifswalder Bodden. På
sensommaren återfinner man här det största antalet dvärgmåsar (Larus minutus) och
svarttärnor i regionen.
Rörledningarnas sträckning går längs den västra kanten av rastområdet och påverkar i
huvudsak dagviloplatserna för övervintrande alfågel och bergand. Det grunda vattenområdet
öster om Lubmins hamninlopp till Freesendorfer See-kanalen är ett mycket viktigt område med
föda för simänder, svanar, snäppor och, i mindre omfattning, dykänder. Stora mängder
dykänder (upp till 5 000 alfåglar och upp till 1 000 knipor) dras till den goda tillgången på föda.
Detta område ger rast- och viloplatser för svanar, gäss, simänder (normalt över 20 arter) och
snäppor (normalt 18–20 arter).
Greifswalder Bodden är också en viktig rastplats för doppingar. Under sillens lekperiod ses stora
flockar av svarthakedopping. Området är av regional betydelse för skäggdoppingen under
sommaren. Från juli till september samlas 500–1 000 individer här(4).
Skräntärnan, som hotas av utrotning i Östersjön, använder denna region för föda och rast under
sina flyttningar. 50–100 skräntärnor samlas tidvis kring Peenestrommynningen under
sensommaren. De utgör 20 % av den rastande flocken i Mecklenburg-Vorpommern (totalt max.
(1)
Sonntag, N., Mendel, B., and Garthe, S. (2007) Erfassung von Meeressäugetieren und Seevögeln in der
deutschen AWZ von Nord- und Ostsee (EMSON): Teilvorhaben Seevögel. Abschlussbericht für das F+E
Vorhaben BfN 80285260, Uni. Kiel, FTZ Büsum, Büsum, pp 80.
(2)
Schirmeister, B. (2001) Ungewöhnliche Ansammlungen der Zwergmöwe Larus minutus in der Pommerschen
Bucht vor Usedom im Spätsommer 2000, Orn. Rundbrief Meckl. -Vorp., Vol. 43, pp. 35- 48.
(3)
Heinicke, Th. (2004) Auswertung periodischer Wasservogelzählung am Greifswalder Bodden - Teilbereich SERügen. Zeitraum 2002-2004. Im Auftrag der UmweltPlan GmbH Stralsund.
(4)
Heinicke, Th. (2004) Auswertung periodischer Wasservogelzählung am Greifswalder Bodden - Teilbereich SERügen. Zeitraum 2002-2004. Im Auftrag der UmweltPlan GmbH Stralsund.
SWE
701
500 fåglar varje år, uppskattad omsättning 1 000 fåglar, population som häckar i Östersjön
2 000 till 3 000 par).
Ruta 8.40
Värden/känsligheter för fåglar i ekologisk delregion V
Olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för fågelarterna i
ESR V. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Hög
Hög
Hög
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
Hög
Hög
Låg
Med
Hög
Hög
Hög
Låg
Låg
Låg
Hög
Hög
Hög
Låg
Fåglar
Häckande
fåglar
Övervintrande
fåglar
Flyttfåglar
Kommentar:

8.11.7
Häckande fåglar, övervintrande fåglar och flyttfåglar som finns i ESR V omfattar ett antal
arter som är skyddade av EU-lagstiftning och som är upptagna på HELCOM:s lista över
hotade och/eller minskande arter och biotoper/habitat i Östersjöområdet. Populationerna
av dessa arter anses därför som synnerligen sårbara (mycket känsliga) under de
årstider då de passerar genom eller häckar i området eller samlas vid födoplatser i
innanhavsområden
Marina däggdjur i ekologisk delregion V
Inledning
I ESR V kan man normalt hitta fyra arter av marina däggdjur, en tandval och tre sälarter:
SWE

Tumlare (Phocoena phocoena)

Vikare (Phoca hispida botnica)

Knubbsäl (Phoca vitulina)

Gråsäl (Halichoerus grypus balticus)
702
Tumlare (Phocoena phocoena)
Tumlaren lever längs den tyska kusten i ESR V och har tillfälligtvis siktats i Greifswalder Bodden
(se Figur 8.21 eller karta MA-1), men koncentrationen av arten är låg i ESR V (i allmänhet
mindre än 0,5 individ/km²).
Vikare (Phoca hispida botnica)
Det finns inga kända kolonier av vikare i ESR V (se Figur 8.22). I den tyska delen av Östersjön
har endast enstaka exemplar av vikare tillfälligtvis rapporterats. Observationer av levande och
döda djur uppvisar en svag anhopning i Greifswalder Bodden med till exempel 5 av 12
observationer vid Mecklenburg-Vorpommern kust under perioden 1964–1988(1). Under 2006
gjordes även observationer av denna art i Greifswalder Bodden och Stralsund(2). Greifswalder
Bodden och Pommerska bukten bör anses som sporadiskt eller sällan använda av enstaka djur
för vandring eller intag av föda.
Knubbsäl (Phoca vitulina)
Det finns för närvarande inga knubbsälkolonier längs den tyska kusten av södra Östersjön(3).
Knubbsälar siktas då och då vid tyska Östersjökusten, men det rör sig troligen om individer från
den västra Östersjöpopulationen som har sitt centrum i Bälthavet. Lämpliga habitat för knubbsäl
förekommer i huvudsak i Wismarbukten och Bodden-vattnen väster om ön Rügen(4).
Delar av den tyska kusten vid Greifswalder Bodden har utsetts till skyddsområden med
knubbsäl som del av klassningen: Natura 2000-områdena DE 1747-301, Greifswalder Bodden,
delar av Stralsund och nordspetsen av Usedom, och DE 1749-301, Greifswalder Oie. De
framgår av Figur 8.23 eller kartorna MA-5 och PA-3.
Gråsäl (Halichoerus grypus balticus)
Gråsälar påträffas i de sydvästra vattnen av egentliga Östersjön mellan maj och juni då
parningen äger rum. Även om den sydligaste gränsen för gråsälarnas fortplantning har
rapporterats vara Falsterbo i Sydsverige, har några gråsälungar även siktats i Danmark,
Tyskland och Polen, vilket indikerar viss fortplantning i ESR V(5).
(1)
Harder, K. & Schulze, G. (1989) Meeressäugetiere im Greifswalder Bodden. Meer und Museum; 5: 90-95.
(2)
Landesamt für Umwelt, Naturschutz und Geologie (LUNG) and DMM. Unpublished monitoring data.
(3)
Schwarz, J.; Harder, K.; Nordheim, H. Von & Dinter, W. (2003). Wiederansiedlung der Ostseekegelrobbe
(Halichoerus grypus balticus) an der deutschen Ostseeküste. Angewandte Landschaftsökologie; 54: 196 pp.
(4)
Harder, K. (1996): Zur Situation der Robbenbestände. In: Lozán, J. L.; Lampe, R.; Matthäus, W.; Rachor, E.;
Rumohr, H. & Westernhagen: Warnsignale aus der Ostsee. Parey Buchverlag Berlin: 236-242.
(5)
SWE
Naturvårdsverket. National management plan for the grey seal stock in the Baltic Sea.
703
Sedan 2000 har gråsälar regelbundet rapporterats längs kusten av Mecklenburg-Vorpommern
(speciellt Wismarbukten och västpommerska Boddenområdet). Gråsäl påträffas nu i
Greifswalder Bodden året runt, speciellt kring Grosser Stubber. Sedan 2005 har det normalt
varit 5–10 observationer under vintermånaderna. Upp till fem gråsälar har siktats under
sommaren(1)(2). Var dessa djur hämtar sin föda är okänt.
De delar av den tyska kusten vid Greifswalder Bodden som har utsetts till skyddsområden för
knubbsäl omfattar även gråsäl: Dessa är Natura 2000-områdena DE 1747-301, Greifswalder
Bodden, delar av Stralsund och nordspetsen av Usedom, och DE 1749-301, Greifswalder Oie,
som finns i Figur 8.24 eller kartorna MA-5 och PA-3.
Sammanfattning
Tabell 8.38 visar en sammanfattning av känsligheten (inklusive årstidsberoende) för vart och ett
av de marina däggdjur som har hittats i ESR V.
Tabell 8.38
Sammanfattning av känsligheten (inkl. årstidsberoende) för marina
däggdjur i ESR V
Art
Känslighet
Tumlare (Phocoena phocoena)
Stor
Känslighetens
årstidsberoende
Midsommar fortplantning
Knubbsäl (Phoca vitulina)
Påträffad men inga
kolonier
Juni–aug fortplantning
Juli–sept skinnömsning
Gråsäl (Halichoerus grypus balticus)
Påträffas året runt
Maj–juni – fortplantning
Feb–mars – ungarna föds
(1)
Laun M-V. 2005. Landesraumentwicklungsprogramm Mecklenburg-Vorpommern. Ministerium f. Arbeit, Bau und
Landesentwicklung Mecklenburg-Vorpommern, Schwerin 2005.
(2)
SWE
DMM unpublished.
704
Ruta 8.41
Värden/känsligheter för marina däggdjur i ekologisk delregion V
Olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en
utförligare förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för de
marina däggdjuren i ESR V. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Marina
däggdjur
Tumlare
Med
Med
Med
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Med
Med
Med
Knubbsäl
Med
Med
Med
Med
Med
Hög
Hög
Hög
Hög
Med
Med
Med
Gråsäl
Med
Hög
Hög
Med
Hög
Hög
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Kommentar:
8.11.8

Även om tumlaren är skyddad av EU-lagstiftning är det en art som kommer och går i
regionen. Den tenderar att uppehålla sig i grunda, kustnära vatten. Den anses vara
måttligt känslig med hänsyn till att arten kan undvika störningar, däremot klassas
känsligheten som hög under fortplantningsperioden

Båda sälarterna är upptagna som hotade av IUCN, de är skyddade av EU-lagstiftning
och bedömda som hotade av HELCOM. De är särskilt sårbara under fortplantning,
skinnömsning, födande och diande samt parning
Bevarandeområden i ekologisk delregion V
Nord Streamrörledningarna passerar olika bevarandeområden i ESR V, varav de flesta är
Natura 2000-områden som behandlas i kapitel 10. I de fall då andra bevarandeområden
sammanfaller med Natura 2000-klassningar behandlas området i dess helhet i kapitlet om
Natura 2000. Rörledningssträckningen passerar även inom 20 km avstånd till två andra
bevarandeområden som har potentialen att påverkas av projektet(1) se Tabell 8.39. UNESCO
biosfärreservat är inritade i karta PA-5.
(1)
SWE
Nord Stream AG. 2008. Den tyska nationella miljökonsekvensbeskrivningen.
705
Tabell 8.39
Bevarandeområden inom 20 km från rörledningarna i ESR V
Bevarandeområde
Klassning
Avstånd till
rörledninga
rna (km)
Ön Usedom
Nationalpark/naturreservat
0,2
Sydöstra Rügen
UNESCO, naturreservat
0,75
En beskrivning av vart och ett av dessa områden och de intressen som de har klassificerats för
visas nedan(1).
Ön Usedoms nationalpark/naturreservat
Ön Usedoms nationalpark/naturreservat finns beskrivet i avsnitt 8.10.8. Usedom är ett av de
fågelrikaste områdena i östra Tyskland med över 280 fågelarter som regelbundet häckar i
området. Det är också viktigt för änder och gäss under flyttningen. I ESR V närmar sig Nord
Streamrörledningarna ön Usedom norrifrån och löper sedan inom 0,2 km från parken vid
landföringsområdet.
Sydöstra Rügens UNESCO-biosfärreservat/naturreservat
Sydöstra Rügens biosfär- och naturreservat beskrivs i avsnitt 8.10.8. Biosfärreservatet rymmer
viktiga lekområden för torsk och östersjösill och är ett betydande häckningsområde och
uppehållsområde för fågel. I ESR V går rörledningssträckningen i anslutning till den östra kanten
av biosfärreservatet och kommer inom 0,75 km från det när ledningen löper in i Greifswalder
Bodden.
Förutom dessa bevarandeområden korsar Nord Streamrörledningarna ett antal Natura 2000områden i ESR V, bl.a. Greifswalder Bodden och Greifswalder Bodden och södra Strelasund
och passerar ett antal andra Natura 2000 -områden. Dessa Natura 2000-områden diskuteras i
detalj i kapitel 10 och behandlas inte vidare här.
(1)
SWE
. Nord Stream AG & Ramboll, 2007, "Memo 4.3g - Protected Areas", Nord Stream AG, Zug, Switzerland.
706
Ruta 8.42
Värden/känsligheter för naturskyddsområden i ekologisk delregion V
Olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en
utförligare förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för
naturskyddsområdena i ESR V. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Naturskyddsområden
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Kommentar:
Genom klassningen som bevarandeområden med någon form av lagligt skydd är dessa
områden berättigade till särskild uppmärksamhet om projektet bedöms påverka området.
Det bör klargöras att klassningen av ett område som Natura 2000-område, biosfärreservat
eller Ramsar-område i sig inte innebär att aktiviteter inte kan planeras inom dess gränser.
Det beror på den aktuella åtgärdsplanen, som kan variera från område till område, och
huruvida aktiviteterna utgör ett betydande hot mot de arter eller habitattyper för vilka
området har klassats som ett Natura 2000-område, biosfärreservat eller Ramsar-område.
Alla naturskyddsområden anses vara av högt värde/känslighet vilket återspeglar deras
speciella ställning.
8.12
Social och socioekonomisk miljö
Det här avsnittet ger en översiktlig beskrivning av sociala och socioekonomiska förhållanden i
länderna längs den föreslagna ledningssträckningen, med särskilt fokus på upphovsländerna
och, där så är relevant, de utsatta länderna. Projektbeskrivningskapitlet i detta dokument har
använts som underlag för att bestämma vilka receptorer som ska ingå i detta avsnitt. Receptorer
som kan vara känsliga för förändringar och därför har potential att påverkas av det föreslagna
projektet har identifierats. De är:
SWE

Fiske

Sjöfart och navigation

Turism och fritidsliv
707

Kulturarv

Offshoreindustri

Militära operationer

Kemiska och konventionella krigsmateriel
Information har insamlats från olika datakällor, bland andra: en skrivbordsbaserad översikt över
forskningspromemorier framtagna av Ramböll, fältstudier som genomförts av Nord Stream och
forskningsdata och statistik inhämtade från nationella regeringar. Dessa uppgifter har använts
tillsammans med preliminära nationella miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) som har utarbetats
för projektet för att fastställa det sociala och socioekonomiska nuläget.
8.12.1
Fiske
Nio länder har kust mot Östersjön. Vart och ett av dessa länder har en fiskeindustri som verkar i
Östersjön och i de flesta fall är beroende av Östersjön. Fisket är en kulturellt viktig aktivitet i
många av Östersjöländerna, inte endast som en viktig livsmedelsresurs och inkomstkälla, utan
även som en del av den gemensamma identiteten. Branschen formas av ett antal faktorer,
bland andra: de arter som fångas, variationer i fiskens storlek, havsbottens morfologi,
demografiska förhållanden och socioekonomiska mönster, teknologisk utveckling och den
politiska förvaltning.
Lagstiftningen som reglerar Östersjön ger stater möjlighet att fiska i de ekonomiska zonerna
utanför de enskilda Östersjöländernas territorialvatten. Åtkomsten till den 12 sjömil (21,224 km)
långa kustremsan regleras av nationell jurisdiktion. Det är således inte ovanligt att exempelvis
finska eller lettiska fiskare fiskar i den danska ekonomiska zonen runt Bornholm. Av den
anledningen kan påverkan på fisket längs rörledningen få en vidare omfattning.
Följande avsnitt ger information om fiskerisektorn i både upphovsländerna (Tyskland, Ryssland,
Danmark, Finland och Sverige) och de utsatta länderna (Estland, Lettland, Litauen och Polen)
vilka utgör alla de länder som får fiska i Östersjön. Avsnittet innehåller en beskrivning av
följande:
SWE

Förvaltning av och lagstiftning för fiske i Östersjön

Fiskbestånd

Fiskeutrustning och fiskemetoder

En översikt över Östersjöfisket längs rörledningens sträckning
708
Förvaltning av och lagstiftning för fiske i Östersjön
Fisket i nästan hela Östersjön omfattas av bestämmelser som syftar till att säkra ett hållbart
utnyttjande av fisk och andra vattenlevande arter. Hanteringen av Östersjöns fiskbestånd sker
nästan helt enligt mandat från de EU-länder som omger Östersjön (Ryssland är det enda land
som inte ingår i EU). Förr hanterades fisket i Östersjön av Internationella fiskerikommissionen
för Östersjön (IBSFC) som hade sex medlemmar: Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Polen
och EU. År 2007(1), beslutade EU och Ryssland att samarbeta när det gäller fiskenäringen coh
bevarandet av de marina resurserna. Överenskommelsen, som har en ursprunglig giltighet på 6
år, ger ryska fiskare möjlighet att hämta upp en fast andel av det gemensamma fiskebeståndet i
Östersjön, och det ersätter tidigare bilaterala överenskommelser som existerade före de nya
EU-medlemsstaternas inträde.
( )
Östersjön styrs i enlighet med EU:s gemensamma fiskepolitik 2 . Varje år kommer de länder som
får fiska i Östersjön överens om den totala tillåtna fångsten (TAC) av olika fiskarter. Varje land
tilldelas sedan en på förhand fastställd andel av den totala tillåtna fångsten i enlighet med de
tillgängliga bestånden och landets historiska rättigheter. Den årliga TAC-kvoten fastställs enligt
International Council for the Exploration of the Seas (ICES) vetenskapliga råd baserat på en
analys av beståndens aktuella status i fråga om biomassa och fiskedödlighet för det året i de
olika områden som är indelade enligt ICES:s rutindelning av fiskeområden i Östersjön (se Figur
8.53). De komplicerade politiska förhandlingar beträffande fångstkvoterna innebär ofta att de
totala tillåtna fångstkvoterna för ett visst år överstiger de kvoter som faktiskt rekommenderas av
ICES. Som ett exempel visar Tabell 8.40 den svenska andelen av den totala kvoten i olika
fiskeområden. Andra länder har andra andelar av den totala tillåtna fångsten.
( )
Jämförelse av den totala tillåtna fångsten 2007–2008 3
Tabell 8.40
Fiskarter Plats (ICESdelområde)
TAC-kvot
2008
(ton)
TAC-kvot 2007 Svensk kvot
(ton)
2008 (ton)
Svensk kvot
2007 (ton)
Torsk
Öst (25–32)
38 765
40 805
9 022
9 497
Väst (22–24)
19 221
26 696
2 989
4 152
132 718
51 047
44 389
Sill
(1)
Område 25–29 + 152 630
32
Överenskommelser mellan EU och den ryska regeringen om samarbete inom fiske och bevarandet av levande
marina resurser i Östersjön (COM(2006)0868–6-0052/20072006–2006/0309(CNS)). IBSFC upplöstes den 1
januari 2007.
(2)
Europeiska kommissionen. Rådets förordning nr 2371/2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av
fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.
(3)
Fishermen’s Information of Oil and Gas Activities (FOGA). 2008. Fisheries report on field visit to Sweden. Fishing
in the Baltic Sea.
SWE
709
Fiskarter Plats (ICESdelområde)
TAC-kvot
2008
(ton)
TAC-kvot 2007 Svensk kvot
(ton)
2008 (ton)
Svensk kvot
2007 (ton)
Område 22–24
44 550
49 500
7 929
8 806
MU – 3
87 440
91 600
15 676
16 501
Rigabukten
36 094
37 500
Skarpsill
Alla områden
454 492
454 492
86 670
86 670
Lax
Alla områden
364 392 (st)
428 607 (st)
102 068 (st)
120 080 (st)
3 201
3 766
173
203
Rödspätta Alla områden
0
Inom det ramverk som fastställts i EU:s gemensamma fiskepolitik får varje land fastställa egna
nationella bestämmelser för sitt territorialvatten, upp till 12 sjömil. Många länder har till exempel
förbjudit trålare i kustvatten. Fiskelagstiftning tillämpas också genom fastställande av en minsta
tillåten maskstorlek, minsta tillåten fångststorlek, avstängda områden/perioder och
utrustningsspecifika åtgärder för att förbättra fiskets selektivitet i enlighet med EU:s förordning1.
Det är förbjudet att använda drivgarn i Östersjön. Regler för fångstkonstroll baserat på antal
( )
fiskedagar (specificerat antal tillåtna dagar till sjöss) har också nyligen införts 2 .
Fiskbestånd
Omkring 30 fiskarter fångas regelbundet i Östersjön, men det kommersiella fisket domineras av
endast tre arter: torsk (Gadus morhua), sill (Clupea harengus membras) och skarpsill (Clupea
sprattus). Dessa arter utgör ca 90–95 % (vikt) av de totala kommersiella fångsterna i
( ).
Östersjön 3 .
Temperaturförändringar, salthalter och omfattande fiske under de senaste 10–15 åren har lett till
ett skifte i det dominerande fiskbeståndet, från torsk till sill och skarpsill. De olika arternas
betydelse för den totala fångsten i Östersjön visas i Figur 8.48.
(1)
Europeiska kommissionen. Tekniska föreskrifter för Östersjön. EU-rådets förordning nr 2187/2005 av den 21
december 2005 om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund.
(2)
Delaney, A.E. (2008), Profiling of small-scale fishing communities in the Baltic Sea. Study prepared for the
European Commission. Innovative Fisheries Management. Aalborg. 130 sid.
(3)
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. Report of the Baltic Fisheries Assessment
Working Group (WGBFAS), 17 – 26 April 2007, ICES Headquarters. ICES CM 2007/ACFM:15. sid. 727.
SWE
710
Figur 8.48
(1)
( )
De viktigaste fiskfångsterna i Östersjön 1
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2006. Report of the ICES Advisory Committee on
Fishery Management, Advisory Committee on the Marine Environment and Advisory Committee on Ecosystems.
ICES Advice, Book 8. The Baltic Sea.
SWE
711
Ruta 8.43
Torsk i Östersjön
Torsk
Östersjötorsken är den ekonomiskt viktigaste arten i Östersjön. Mängden och förekomsten av
torsk har varierat avsevärt över tid, som ett resultat av biologiska och mänskliga faktorer.
Tillgången på lämpliga habitat för torsk varierar mellan olika områden och från år till år beroende
på rådande miljöförhållanden, i synnerhet syre- och salthalterna vid havsbotten. Beståndens
storlek beror också på fisketrycket, förekomsten av vissa bytesarter, främst hoppkräftan
Pseudocalanus spp., och skarpsillens, sillens och torskens egen konsumtion av torskägg och
yngel.
Det finns två populationer av torsk i Östersjön: östlig och västlig östersjötorsk. Den östliga
torsken finns i centrala, östra och norra delen av Östersjön, men i Bottenhavet och Finska viken
endast i ringa mängd. I områdena väster om Bornholm inklusive de danska sunden lever den
västliga torskpopulationen.
Romläggningen i östra Östersjön är begränsad till områden med ett djup av minst 60–90 m,
exempelvis de djupa vattnen i Bornholmsdjupet, Gdanskdjupet och Gotlandsdjupet, även om de
två sistnämnda områdena har minskat i betydelse under det senaste decenniet.
Romläggningen har minskat från de högsta nivåerna någonsin under 1982–1983 till den lägsta
registrerade nivån under de senaste åren. En minskning av torskfångsterna i Östersjön startade
omkring 1985. Den nuvarande fångsten är endast hälften så stor som 1991 års fångst(1).
(1)
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. Report of the ICES Advisory Committee on
Fishery Management, Advisory Committee on the Marine Environment and Advisory Committee on Ecosystem.
ICES Advice, Book 8. The Baltic Sea. 2007.
SWE
712
Ruta 8.44
Sill i Östersjön
Sill
Sill förekommer i stora stim i hela Östersjön med tydligt avgränsade bestånd i olika områden.
Sillen är en pelagisk art som främst lever på djurplankton i vattenmassan, och i mindre
utsträckning även på rom och yngel. Sillen leker i kustområdena. Vår- och höstlekande bestånd
kan urskiljas. Huvuddelen av den pelagiska fiskenäringen i Östersjön fångar en blandning av sill
och skarpsill, vilket bidrar till osäkerheter i fråga om de faktiska fångstnivåerna. En minskning av
sillfångsterna i Östersjön startade omkring 1990. Den nuvarande fångsten är endast hälften av
( )
1991 års fångst 1 . Den minskande romläggningen för sillen i centrala Östersjön fram till slutet av
)
1990-talet berodde delvis på en minskning av medelvikten per ålder(2 . Detta kan ha orsakats av
en förändrad artsammansättning för djurplankton (byte) och av en ökad konkurrens om föda
mellan sill och skarpsill. Medelvikterna har stabiliserats under senare år och det finns till och
med indikationer på att bestånden ökar.
Ruta 8.45
Skarpsill i Östersjön
Skarpsill
Skarpsill lever i stim i i öppet hav i Östersjön och är sällsynt längs kusterna. Den vandrar på
öppet hav på jakt efter varmare vattenlager under olika årstider. Skarpsillen äter djurplankton,
helst hoppkräftan Acartia spp., samt torskyngel. Till skillnad från sillen lägger skarpsillen ägg i
öppet vatten, men ofta nära bassängsluttningar. Bassängerna återfinns i Östersjöns djupa delar
och inkluderar Bornholmsdjupet, Gdanskdjupet och södra delen av Gotlandsdjupet.
Under första hälften av 1980-talet var skarpsillens biomassa för romläggning liten. I början av
1990-talet började beståndet öka snabbt och åren 1996–1997 nåddes den högsta uppmätta
biomassan för romläggning på 1,8 miljoner ton. Beståndets storlek ökade på grund av
kombinationen av stark rekrytering och minskad naturlig dödlighet (till följd av minskande
bestånd av torskbiomassa). Sedan 1998 har beståndet legat på en hög nivå. Beståndet anses
( )
utnyttjas på ett hållbart sätt 3 .
(1)
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. Report of the ICES Advisory Committee on
Fishery Management, Advisory Committee on the Marine Environment and Advisory Committee on Ecosystem.
ICES Advice, Book 8. The Baltic Sea. 2007.
(2)
Medelvikt per ålder är en term som används för att beskriva den genomsnittliga storleken för olika årsklasser av
kommersiella fiskbestånd. En minskad medelvikt per ålder tyder på att färre ägg produceras under en viss
reproduktionscykel för ett kommersiellt bestånd.
(3)
SWE
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. Op.cit.
713
Ruta 8.46
Andra fiskebestånd i Östersjön
Andra fiskebestånd
Andra arter av kommersiellt intresse är ål (Anguilla Anguilla), lax, havsöring (Salmo trutta),
flundra (Plathichthys flesus), rödspätta (Pleuronectus platessa), gädda (Esox lucius), abborre
(Perca fluviatilis), gös (Sander lucioperca), blåmussla (Mytilus edulis), nors (Osmerus eperlanus)
och sik (Coregonus lavaretus) och räka (Crangon crangon). De flesta av dessa arter fångas
huvudsakligen i kustvatten. Flundra, som fångas längre ut från kusten, står för de största
fångsterna räknat i vikt. Laxen betraktas fortfarande som en värdefull art trots att den endast
)
svarar för 1 % av hela fångsten(1 .
Fiskeutrustning och fiskemetoder
Flera olika typer av fiskeutrustning används av fiskeindustrin i Östersjön. De vanligaste typerna
av utrustning som används är demersala och pelagiska trålar, nät, bottengarn och i viss
utsträckning strandnot och långrev.
Nät och demersala trålar är de dominerande metoderna inom torskfisket. Långrev används i allt
högre grad på bekostnad av nätfisket. Flyttrålar används ibland för att fiska torsk när låga
syrehalter hindrar fisken från att leva nära botten. Näten är fasta nät som mäter ungefär 50
meter i längd och 2 meter i höjd och som är fästa på havsbotten längs en rak linje (Figur 8.49).
(1)
Greenpeace.
2006.
The
Baltic
Sea:
A
road
to
http://www.greenpeace.org/raw/content/denmark/press/rapporter-og-dokumenter/baltic-recovery.pdf
inhämtades 20 januari 2009).
SWE
recovery.
(uppgifterna
714
( )
Figur 8.49
Illustration av typiska nät som används vid torskfiske 1
Förklaring:
Bøje = boj, Bøjeline = bojlina, Anker = ankare, overtællere = flytlina,
undertællere = viktförsedd bottenlina
Bottentrålning, eller demersal trålning, utförs genom att ett konformat nät dras längs havsbotten.
De vanligaste trålarna i Östersjön är de så kallade trålborden, som tagit sitt namn från de
rektangulära ”tråldörrarna” eller ”utterborden” som drar isär nätets vingar och håller nätets
öppning i horisontellt läge under dragningen. En lina vid trålens öppning, ofta fäst med
hjulliknande 20–25 cm långa ”spolar” och/eller gummiskivor i mitten för att underlätta rullning,
( )
ger god kontakt med havsbotten 2 . Ett exempel på ett trålbord visas i Figur 8.50. Vissa trålar
använder ett dubbelt trålsystem med två nät som fästes i fartygets akter och med en tung vikt i
( )
mitten 3 . Vissa fartyg använder tung bottentrålningsutrustning för fiske på hårda havsbottnar,
( )
men dessa har minskat i antal och utgör nu endast en liten del av flottan 4 .
(1)
Fishermen’s Information of Oil and Gas Activities (FOGA). Fisheries report on field visit to Sweden. Fishing in the
Baltic Sea. 2008.
(2)
Hopkins, C.C.E., (2003), The dangers of bottom trawling in the Baltic Sea. Coalition Clean Baltic.
(3)
Källa: Fishermen’s Information of Oil and Gas Activities (FOGA). Fisheries report on field visit to Sweden. Fishing
in the Baltic Sea. 2008.
(4)
Källa: Fishermen’s Information of Oil and Gas Activities (FOGA). Fisheries report on field visit to Sweden. Fishing
in the Baltic Sea. 2008.
SWE
715
Figur 8.50
( )
Ett “trålbord” med en del av dess huvudkomponenter 1
Pelagiska trålar eller flyttrålar i Östersjön fiskar främst stim av sill och skarpsill. Båda arterna kan
fiskas beroende på område och årstid. Vid pelagisk trålning dras ett nät av en eller ett par fartyg.
Nätet hålls fast vid vissa vattendjup med hjälp av olika nätvikter, ”trålbord” och ekolod.
(1)
Källa: Fishermen’s Information of Oil and Gas Activities (FOGA). Fisheries report on field visit to Sweden. Fishing
in the Baltic Sea. 2008.
SWE
716
Figur 8.51
( )
Framsida av en pelagisk trål 1
Många fartyg används för både pelagisk och demersal trålning. Det finns inga restriktioner
beträffande storlek på kommersiella fiskefartyg i Östersjön. För närvarande väger de största
( )
emellertid omkring 300 bruttoregisterton 2 och har en maximal dragkapacitet på 25 ton.
Trålbordsstorleken på fiskefartygen i Östersjön ligger i allmänhet omkring 300–500 kg, för
( )
närvarande är den största tillåtna storleken tre ton. Vikten 3 som används på fiskefartyg i
Östersjön vid dubbeltrålning väger uppemot tre ton.
När det gäller strömmingsfisket exploaterar trålfisket de yngre delarna av strömmingbeståndet
( )
medan den demersala trålningen är mer inriktad på den äldre delen av beståndet 4 . Flyttrålar
används i hela Östersjön, medan demersala trålar främst används i Egentliga Östersjön och i
sydvästra Östersjön.
(1)
Fishermen’s Information of Oil and Gas Activities (FOGA). Fisheries report on field visit to Finland. Fishing in the
Baltic Sea. 2008.
(2)
Bruttoregisterton är ett mått som anger en totala volymen på ett fartygs inneslutna utrymmen. Dragkapaciteten är
en indikation på den största dragkraft som ett fartyg kan använda på ett föremål (t.ex. en trål eller ett annat fartyg).
(3)
Denna vikt är en vikt som fästs vid en tråls nederkant för att hålla nätet i korrekt position i vattenmassan eller vid
havsbotten.
(4)
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. Report of the Baltic Fisheries Assessment
Working Group (WGBFAS), 17 – 26 April 2007, ICES Headquarters. ICES CM 2007/ACFM:15. sid. 727.
SWE
717
I kustområdena sker fisket med instängningsredskap/bottengarn och nät samt med botentrålar.
På öppet hav fiskas lax med långrev (Figur 8.52) och under lekperioderna fångas de längs
kusten, främst med instängningsredskap och fasta nät. I de områden där fiske tillåts i floder
används fasta nät och instängningsredskap.
Figur 8.52
( )
Illustration av långrevsfiske 1
Kustfisket är inriktat på en mängd olika arter och en blandning av utrustning används, bland
annat fast utrustning (till exempel nät, bottengarn och instängningsredskap, samt trappor) och
strandnot. De viktigste fiskade arterna är sill, lax, havsöring, flundra, piggvar, torsk samt
sötvattensarter och migrerande arter (exempelvis sik, abborre, gös, gädda, nors, siklöja, ål och
piggvar) Bland olika exploaterade skaldjursresurser finns olika musslor, blåmusslor (Mytilus
edulis) och räkor (Crangon crangon). Fiske med bomtrål är förbjudet i Östersjön. Fiske av
skaldjursresurser är inte viktigt längs rörledningarnas sträckning.
(1)
Fishermen’s Information of Oil and Gas Activities (FOGA). Fisheries report on field visit to Finland. Fishing in the
Baltic Sea. 2008.
SWE
718
Översikt över Östersjöfisket längs rörledningens sträckning
För denna miljökonsekvensbeskrivning är det viktigt att identifiera och beskriva det fiske som
potentiellt påverkas av projektet. I huvudsak gäller detta främst trålning och nätfiske som sker i
närheten av eller tvärsöver rörledningen, inklusive i närheten av landföringsområdena. För detta
syfte har Ramboll sammanställt fiskedata för var och en av ICES-rutorna i närheten av eller
ovanför rörledningarna för åren 2004 och 2005. ICES-rutorna visas i Figur 8.53.
Totala fångster i vikt och värde per art i fiskeområden längs rörledningarnas sträckning visas i
Figur 8.54 respektive Figur 8.55 . Diagrammen har ställts samman på grundval av data från de
nationella myndigheterna för fiskeförvaltning i de olika berörda länderna i Östersjön(1). Det finns
emellertid inte några uppgifter tillgängliga för Tyskland och Ryssland. Dessa länders fångster i
Östersjön görs huvudsakligen av mindre fartyg(2) som fiskar bestånd närmare sina
hemmahamnar. Mot denna bakgrund visar siffrorna de tre huvudarternas betydelse för den
totala fångsten i ICES delområden längs rörledningarnas sträckning i Östersjön. Det är
uppenbart att huvuddelen av fångsterna kommer från trålning och att de största fångsterna
rapporteras från områden kring Bornholm och i mindre utsträckning öster om Gotland och vid
inloppet till Finska viken.
(1)
Med fångstdata menas för fartyg med en minsta längd av 10 m summan av officiellt rapporterade fångster. För
fartyg som är mindre än 10 m menas de beräkningar av fångster som gjorts av fiskemyndigheterna i respektive
land.
(2)
Fishermen's Information of Oil and Gas Activities (FOGA). 2008. Fiskerapporter från fältbesök till länder som
bedriver fiske i Östersjön.
SWE
SWE
(1)
( )
ICES-indelning av fiskeområden i Östersjön 1
En ICES-ruta omfattar ett område på 0,5° N-S och ungefär samma avstånd E-W, representerar ca 55 km x 55 km = 3,025 km².
Figur 8.53
719
.
Figur.8.54
Totala fångster (i vikt) efter art i ICES delområden 2005 (se även karta FC-6)
Teckenförklaring: grönt = skarpsill, rött = torsk, blått = sill, ljusblått = flundra och svart = alla andra arter
720
SWE
SWE
Totala fångster (i euro) efter art i ICES delområden 2005 (se även karta FC-6)
Teckenförklaring: grönt = skarpsill, rött = torsk, blått = sill, ljusblått = flundra och svart = alla andra arter
Figure 8.55
.
721
722
Figur 8.56 och Figur 8.57 illustrerar fångsten efter värde per land (exklusive Tyskland och
Ryssland). Dessa siffror visar att under 2005 låg de viktigaste fiskeområdena i västra delarna av
Östersjön, både i fråga om fångst och intäkter, i synnerhet norr och öster om Bornholm samt i
Egentliga Östersjön söder och öster om Gotland och i viss mån även i inloppet till Finska viken.
( )
De landrapporter som har utarbetats av FOGA 1 . bekräftar dessa resultat. Under den här
perioden är de viktigaste arterna, generellt sett,räknat i vikt skarpsill, och räknat i värde torsk.
Förutom de tre viktigaste arterna – skarpsill, torsk och sill – är flundran och laxen viktiga för
fisket i södra Egentliga Östersjön och i västra Östersjön.
Utifrån information som samlats in från ICES-rutorna längs rörledningarnas sträckning kan de
viktigaste länderna i fråga om fångster i de olika rutorna identifieras. En jämförelse av fisket per
nationalitet, exklusive Tyskland och Ryssland, tyder på att Sverige, Danmark och Polen är
Östersjöns största fiskeländer.
I kartorna FC-10 till FC-16 visas de totala fångsterna i vikt för de enskilda länderna: Estland,
Lettland, Litauen, Finland, Sverige, Polen och Danmark. Av dessa framgår att under 2005
fiskade majoriteten av fiskefartygen nära sina nationsgränser, även om fartyg från alla länder är
vanligt förekommande i området runt Bornholm. Detta understryker fiskets gränsöverskridande
natur i Östersjön.
(1)
Fishermen's Information of Oil and Gas Activities (FOGA). 2008. Fiskerapporter från fältbesök till länder som
bedriver fiske i Östersjön.
SWE
SWE
( )
Fiske per nationalitet/vikt 2005 1
(1)
En större version visas i karta FC-8.
Teckenförklaring: rött = Danmark; brunt = Sverige; mörkblått = Finland; grönt = Estland; ljusblått = Lettland; svart = Litauen; gult = Polen
Figur 8.56
723
724
Figur 8.57
( )
Fiske per nationalitet/värde 2005 1
Se karta karta FC-9 för teckenförklaring.
Teckenförklaring: rött = Danmark; brunt = Sverige; mörkblått = Finland; grönt = Estland; ljusblått = Lettland; svart = Litauen; gult = Polen
(1)
724
SWE
725
I huvudsak visar dessa data var längsmed rörledningen de viktigaste fiskevattnen för trålare
finns. Figur 8.58 visar de olika ICES-rutornas relativa betydelse för trålning längsmed
rörledningen.
Figur 8.58
Trålningsområden längsmed rörledningen (se karta FC-2). De röda
områdena är mycket viktiga för trålning, gula områden är viktiga för
trålning och gröna områden är mindre viktiga för trålning
Särskilda förvaltningsåtgärder har inrättats för att skydda Östersjöns fiskebestånd genom att
förhindra överfiske och möjliggöra en framgångsrik rekrytering av vuxen fisk. Tre specifika
områden i Östersjön är för närvarande stängda för allt fiske under perioden 1 maj till 31 oktober.
Dessa områden är: Bornholmsdjupet, Gdanskdjupet och Gotlandsdjupet (det finns emellertid ett
undantag för lax som fångas med krok eller i nät med en maskstorlek på 157 mm eller mer).
Vidare råder totalt fiskeförbud inom en radie på 4 sjömil runt Gotska Sandön. Dessa områden
samt de som är stängda för fiske under östersjösillens lekperiod i Portovaya bukten och
Greiswalder Bodden visas i Figur 8.59.
SWE
726
Figur 8.59
Skyddade områden med begränsat fiske
Områden som är stända från maj till 31 oktober är markerade med rött och områden där fiske
alltid är förbjudet är markerat med lila. Områden som är markerade med orange vid anläggning
vid landföring är stängda under östersjösillens lekperiod (se karta FC-1).
De olika fiskenationerna runt Östersjön har, som tidigare nämnts, mycket varierande flottor.
Nedan ges en kortfattad beskrivning av typen av fiske i vart och ett av upphovsländerna och de
utsatta länderna. Uppgifterna har sammanställts baserat på flottstatistik från EU:s
( )
( )
generaldirektorat för fiske 1 och ICES 2 .
Det finns visserligen detaljerad statistik om antal fartyg och landningar av fisk per land, men
sådana uppgifter har inte tagits med här. Skälet är att dessa siffror inte nödvändigtvis ger en
(1)
Europeiska
kommissionen,
Fakta
och
siffror
om
EU:s
fiskeflottor.
http://ec.europa.eu/fisheries/fleetstatistics/index.cfm?lng=en (uppgifterna inhämtades 29 oktober 2008).
(2)
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. Report of the Baltic Fisheries Assessment
Working Group (WGBFAS), 17 – 26 April 2007, ICES Headquarters. ICES CM 2007/ACFM:15. sid. 727
SWE
727
god bild av fisket längs rörledningarnas sträckning. Många fiskebåtar används kanske inte och
fisk landas ofta i utländska hamnar (t.ex. på Bornholm).
Ryssland
I östra delen av Finska viken fiskar ryska fiskare sill med pelagiska trålar, medan en flotta som
fiskar med bottennät används i kustområdena. Kustfisket är inriktat på sötvattens- och
( )
anadroma 1 arter i de grundare vattnen i den ryska delen av Finska viken. Här används passiv
fiskeutrustning. Huvuddelen av fångsterna består av skarpsill, nors, tångspigg, brax, gös,
abborre, mört och gärs. Kustfisket sker huvudsakligen på våren under fiskens lekperioder. Flera
små områden inom landföringsområdet är stängda för sillfiske under lekperioden (se Figur
8.59).
I Kaliningrad finns också en fiskeflotta som är känd för att främst fiska sill, skarpsill och torsk.
Fartygen och utrustningen i den här flottan är jämförbara med den som används i Litauen och
(
Polen 2). Den totala årliga fångsten av sill i Östersjön som rapporterats av de ryska
myndigheterna för perioden 1996-2006 varierar mellan 7 000 och 15 000 ton. Under samma
period, fångades mellan 4 000 och 9 000 ton sötvattensfisk och anadroma fiskarter i
( )
kustområdet 3 .
Finland
Den finska flottan består av trålare, nåtfiskefartyg och kustfiskefartyg. Trålarna, som fångar
strömming och skarpsill, dominerar fisket räknat i volym och värde. Skarpsill är den främsta
bifångsten inom strömmingsfisket. Pelagiska trålar används för att komma åt
strömmingsbestånden i Egentliga Östersjöbassängen och Finska viken. Strömmingsfisket sker
vanligtvis som enskild trålning. Vid vissa tider på året kan fartygen växla till demersal trålning på
grund av att en övergång till skarpsill sker nära havsbotten.
Under höst, tidig vinter och vår sker pelagisk partrålning för industriella syften. Pelagiska och
demersala trålare växlar mellan fiskevattnen, beroende på säsong och istäckning.
Demersala trålar används för både strömming och torsk. Den viktigaste fångsten är strömming.
Vissa demersala trålare fiskar strömming och torsk och dessa fiskar huvudsakligen i Egentliga
Östersjöbassängen (ICES-områdena 24 och 25 i Figur 8.53). Vissa fartyg använder tung
(1)
(2)
Vandrar från havs- till sötvatten för att leka.
Fishermen's Information of Oil and Gas Activities (FOGA). 2008. Fiskerapporter från fältbesök till länder som
bedriver fiske i Östersjön.
(3)
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. Report of the ICES Advisory Committee on
Fishery Management, Advisory Committee on the Marine Environment and Advisory Committee on Ecosystems.
ICES Advice. Book 8.
SWE
728
bottentrålningsutrustning, men dessa har minskat i antal och utgör nu endast en liten del av
flottan.
Fisket med instängningsredskap inbegriper en mängd olika typer av redskap för strömming,
Östersjölax och sik (Coregonidae). Fisket sker nära kusten och inom de många skärgårdarna.
Ankrade nät används vid fiske av strömming, torsk, flundra och sötvattensfiskar längs den finska
kusten. Nätfisket är ett i huvudsak blandat fiske som sker nära kusten och utförs av små fartyg,
med undantag för ett fåtal fartyg som fiskar torsk i Egentliga Östersjöbassängen.
Det småskaliga fisket är en mycket viktig del av det finska fisket i socioekonomiska termer
betraktat, trots att dessa fartygs del av den totala fångsten är begränsad. De fångar ett flertal
icke-kvoterade sötvattensarter samt flundra längs den finska kusten.
Estland
För de estländska Östersjöfartygen är de viktiga arterna sill, torsk, skarpsill och lax.
Fiskeutrustningen som används i Östersjön och på internationellt vatten är främst trålare och
fisket är i huvudsak inriktat på sill och skarpsill. År 2005 rapporterades 800 ton torsk ha fångats i
ICES-område 25, främst med torsknät. Estlands fiskeflotta består främst av öppna båtar som
fiskar i kustvattnen med nät, instängningsredskap och not. Inom kustfisket är de viktigaste
arterna räknat i värde sill, följt av abborre, gös och flundra.
Lettland
Den lettiska fiskeflottan fiskar i huvudsak skarpsill, torsk och sill i Östersjön. Främst används
trålar. Det småskaliga kustfisket är av avgörande betydelse för de lettiska kustsamhällena
(Rigabukten och Östersjöns kustlinje). Dessa fartyg fiskar torsk, skarpsill, strömming och andra
arter med fast utrustning. Användningen av instängningsredskap är minimal. Skarpsill fångas
med pelagiska trålar under hela året, men mindre intensivt under sommarmånaderna. År 2006
fångade omkring 25 trålare större än 24 meter torsk med hjälp av främst bottentrålar (84 % av
deras fångst). Mindre fartyg använder oftast nät.
Litauen
Den litauiska fiskeflottan består av fartyg utrustade med trålar eller nät. De viktigaste arterna
som fångas är torsk, sill och skarpsill. Kustfiskebåtarna använder främst nät, långrev och
instängningsredskap. Det litauiska Östersjöfisket utgörs generellt sett av trålfiske och år 2005
bestod fångsterna av främst torsk och skarpsill. Det litauiska demersala trålfisket är ett blandat
fiske inriktat på torsk, men med stora bifångster av flundra. Sötvattensarter vid kusten har lokal
betydelse. I kustområdena fiskas torsk och sill samt sötvatttensarter och vandrande arter som
nors, gös, abborre och vimba med fartyg som i allmänhet är mindre än 12 meter.
SWE
729
Polen
I Polen finns två flottor verksamma inom sillfiske i Östersjön. Den första flottan fiskar i
sillbestånden på öppet hav (pelagiska trålare 24 till < meter). Den andra flottan utgörs av små
kutterbåtar med enkla och/eller dubbla bottentrålar för sill (bottentrålar 12-24 meter). Sillfiske
med trål sker under hela året. De största fångsterna uppmäts emellertid under maj till november.
Skarpsillflottan utgörs i huvudsak av pelagiska aktertrålare på 24 till 40 meter. Skarpsill utgör
ungefär 80 % av den totala fångsten. Av ungefär hälften av skarpsillfångsten produceras
fiskmjöl. Denna fisk landas främst i danska och ryska hamnar. Skarpsillfartyg fiskar på öppet
hav.
För torskfiske används främst bottentrålar och nät. Detta fiske stod för ungefär 90 % av
torskfångsten. Kutterfartygen i Östersjön använder en mängd olika typer av fiskeutrustning,
bland annat nät, drivgarn, krok och trålar.
Förutom dessa flottor förekommer fiske i kustområdena med små båtar som använder nät,
instängningsredskap och långrev. Små fiskefartyg fiskar i territorialvattnen samt i Vistula- och
Szczecinlagunerna. Kustfisket är inriktat på torsk, sill och plattfisk.
Sverige
Östersjön är det viktigaste fiskeområdet för svenska fiskare. Det står för 50 % av den totala
( )
landade fångsten i Sverige 1 . Större fartyg (trålare och notfiskare > 24 meter) utgör den största
delen av fiskeflottan räknat i både värde och volym. I antal dominerar dock små fiskefartyg
(57 % > 12 meter). Svenska trålare fiskar torsk och plattfisk. Sill och skarpsill fångas med
pelagiska trålar och bottentrålar. Kustfiskare använder nät och långrev för att fånga torsk och
nät/not för att fiska plattfisk och sill. Instängningsredskap används också för att fånga ål. För
både samhälle och industri är torsk den viktigaste arten i ekonomiska termer då den står för
nästan en fjärdedel av det totala fångstvärdet, med sill på andra plats.
De viktigaste trålningsområdena för svenska fiskare i Östersjön ligger väster, norr och öster om
Bornholm, delvis på danskt vatten (i enlighet med en bilateral överenskommelse mellan
Danmark och Sverige). Även områdena sydost om Norra Midsjöbanken och nordost om Gotland
är viktiga för svenskt trålfiske.
(1)
Fishermen's Information of Oil and Gas Activities (FOGA). 2008. Fiskerapporter från fältbesök till länder som
bedriver fiske i Östersjön.
SWE
730
Danmark
Den danska fiskeflottan består främst av små till mellanstora trålare, notfiskare och garnbåtar
( )
och nätfiskare. Tillsammans står dessa för 84 % av omsättningen 1 . Siffrorna för hela flottan
inbegriper även olika typer av flerfunktionsfartyg, bomtrålare, räktrålare, musselfiskare och båtar
med fast utrustning.
Fiskesamhället på Bornholm har traditionellt varit beroende av ett relativt begränsat antal arter,
nämligen torsk, sill, skarpsill, flundra, rödspätta, piggvar och lax. Torsken är den utan jämförelse
viktigaste viktigaste av dessa och sektorns utveckling är därför särskilt känslig för utvecklingen
för fångsten av torsk.
Fångstnäringen har sedan urminnes tider varit en viktig verksamhet för människorna på
Bornholm, för deras uppehälle såväl som för handel och export av framställda produkter. Fisket i
vattnen runt Bornholm har också traditionellt sett lockat fiskare från andra delar av Danmark och
andra länder som gränsar till Östersjön som landar sina fångster på Bornholm på säsongsbasis.
Tyskland
En stor andel av de tyska fartyg som är aktiva i Östersjön består av små kustfartyg (< 12 meters
längd). Större delen av övriga fartyg är trålare som fiskar demersala och pelagiska arter samt
plattfisk i Östersjön. Antalet fartyg och deras samlade kapacitet har minskat stadigt under det
senaste årtiondet. Den tyska trålarflotten bedriver, på det hela taget, blandfiske med inriktning
på torsk, men med skrubbskädda som en bifångst (ICES delområden 24 och 25 i Figur 8.53).
I lagunen i Greifswalder Bodden tas de största fångsterna i jämförelse med all fiskezoner i
Mecklenburg-Vorpommern. Lagunen är en del av ICES-rutan 37 G3, vilken utgörs av
kustvattnen runt Usedom, Peenestrom och Greifswalder Bodden. Rügens vårlekande sill, som
leker i Greifswalder Bodden och runt Rügen(2), dominerar tydligt de totala fångsterna i det här
området med en fångst på omkring 5 000–8 000 ton, följt av torsk och flundra. Torsk
förekommer inte i stora antal i relativt grunda områden i södra Östersjön, och fångsterna av
denna art är därför mycket små.
Greifswalder Bodden är ett mycket viktigt fiskvatten för tyska fiskare. Beskrivande information
om den huvudsakliga användningen av nät i Greifswalder Bodden har samlats in genom en
enkätundersökning bland lokala fiskare (se Figur 8.60). Svaren visar att utanför Greifswalder
Bodden och i själva lagunen är sill, flundra, torsk och horngädda de främsta arter som fångas
(1)
Fishermen's Information of Oil and Gas Activities (FOGA). 2008. Fiskerapporter från fältbesök till länder som
bedriver fiske i Östersjön.
(2)
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. Report of the ICES Advisory Committee on
Fishery Management, Advisory Committee on the Marine Environment and Advisory Committee on Ecosystems.
ICES Advice. Book 8.
SWE
731
och att sill och sötvattensarter utgör huvuddelen av den fisk som fångas i Greifswalder Bodden.
Olike sötvattensarter fångas, i synnerhet gädda och gös, samt sill och ål. Passiva fiskemetoder
används, bland annat bottengarn och nät. Mängden fiskeutrustning som används i Greifswalder
Bodden är relativt omfattande, särskilt i delar av centrala Greifswalder Bodden. Området nordost
om Boddenrandschwelle och kustområdet nära Usedom fiskas intensivt med bottennät.
Figur 8.60
SWE
Undersökningsinformation från fiskare beträffande den huvudsakliga
användningen av nät i Greifswalder Bodden
732
Sammanfattning
Fisket är en viktig ekonomisk aktivitet för ett antal kustsamhällen i länderna runt Östersjön.
Utanför kustområdena, i de djupare delarna av Östersjön, är trålar den vanligaste typen av
utrustning som används. Pelagiska trålar används främst för att fånga sill och skarpsill, och
bottentrålar används främst för torsk och plattfisk. Trålningens intensitet varierar från område till
område. Området runt Bornholm är utan jämförelse det viktigaste bottentrålningsområdet som
lockar fiskare från nästan alla Östersjöländer. Det är särskilt viktigt när det gäller torskfisket.
Andra viktiga områden är området sydost om Gotland och i mindre utsträckning området vid
Finska vikens inlopp. Detta område tenderar emellertid att fiskas med pelagiska trålar inriktade
på sill och skarpsill.
Landföringsområdet i Greifswalder Bodden, Tyskland, utgör ett viktigt fiskeområde för sill och i
mindre utsträckning även för ett antal olika sötvattensarter. Fisket i detta område sker främst
med passiv utrustning. Sill fångas även i östra delen av Finska viken utanför Portovajabukten,
medan sötvattensarter fångas närmare land.
Vilken typ av utrustning som används, målarten och fiskeområdet avgör i stor utsträckning
huruvida fisket potentiellt påverkas av projektet. Generellt sett antas att fiskare som använder
bottentrålar i närheten av rörledningens sträckning, eller de som fiskar nära landföringsområdet,
kommer att vara känsligast för påverkan från projektet med tanke på den beräknade risken för
att trålarna fastnar i eller skadas av rörledningarna, samt med tanke på den eventuella
miljömässiga påverkan på fiskebeståndet. Pelagiska trålar, långrev, nät och annan passiv
utrustning är å andra sidan mer förenliga med det föreslagna projektet, om det inte visar sig att
beståndet av en viss målart påverkas direkt (d.v.s. under romläggning) eller att de viktigaste
fiskeområdena måste undvikas. Med tanke på de osäkerheter detta innebär och de faktum att
fisket är viktigt för både försörjning och regional tillväxt i många kustområden anses fisket ha
måttlig känslighet.
SWE
733
Ruta 8.47
Värden/känsligheter för fiskeresurserna i Östersjöregionen
Olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en
utförligare förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för
fiskeresurserna. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Fiskeresurser
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Kommentar
Fiskeindustrin anses vara motvillig till förändringar, eftersom den är begränsad till de platser
där fisken finns och kan påverkas negativt av rörledningarnas närvaro. Det beror på den typ
av fiskeredskap som används, det faktiska fiskeområdet och de aktuella arterna. Det finns
en osäkerhet i uppfattningen om den påverkan som projektet kommer att få på fisket,
särskilt fisket med bottentrål och nära landföringarna. Tillsammans med det faktum att
fiskerinäringen är viktig för både lokalsamhällenas försörjning och deras tillgångsbas tyder
detta på att fisket har medelhög känslighet.
SWE
734
8.12.2
Sjöfart och navigation
Östersjön är ett av de mest trafikerade haven i världen. De kringliggande länderna
sammanlänkas med konstant trafik av handelsfartyg, passagerarfärjor och fritidsbåtar. Figur
8.61 ger en översikt över fartygstrafiken i Östersjön.
Figur 8.61
Fartygsrörelser i Östersjön(1)
Information har insamlats från en mängd källor för en djupare förståelse av de aktuella sjöfartsoch navigationsförhållandena. Dessa är:

(1)
Automatic Identification System (AIS). Ett automatiskt system för informationsöverföring
mellan fartyg och landbaserade stationer som plottar fartygsnamn, position, destination,
Helsingforskommissionen.
2005.
Overview
of
Ships
Traffic
in
the
Baltic
Sea.
http://www.helcom.fi/stc/files/shipping/Overview%20of%20ships%20traffic.pdf (uppgifterna inhämtades 12 oktober
2008).
SWE
735
hastighet och kurs. Alla fartyg över 300 bruttoregisterton skall vara utrustade med AIS i
enlighet med IMO:s (International Maritime Organisation) bestämmelser

Information om fartyg som kommer in i Östersjön via två av de tre infarterna, Stora Bält och
Drogden, har registrerats manuellt, sammanställts och använts för att förutsäga framtida
fartygsförflyttningar

Traffic-separation schemes (TSS) dirigerar fartygen i ostlig och västlig riktning längs
separata leder i Finska viken och Gotlands södra udde
Ovanstående information har även använts vid planeringen av rörledningssträckningen så att
påverkan på sjöfarten i regionen minimeras.
AIS-data har använts för att plotta mönster, frekvens och intensitet för fartygstrafiken i
Östersjön. Figur 8.62 visar de viktigaste farlederna och det framgår tydligt att vissa leder
används mycket intensivare än andra. Varje farled är färgkodad efter intensitet från gult (mycket
få fartyg) till rött (största årliga fartygsrörelser).
SWE
Figur 8.62
Viktigaste farleder (1)
(1) Se karta SH-1 för större version av figur 8.60.
736
SWE
737
Den årliga trafiken längs dessa farleder visas även i Figur 8.62.(1) Det finns i genomsnitt 1 800
fartyg i Östersjön samtidigt(2). Lastfartyg tenderar att dominera fartygstrafiken, åtföljda av
tankfartyg och passagerarfärjor. Variationerna i handelsfartygstrafikens intensitet är små under
året även om man vet att passagerartrafiken är mer frekvent under sommarmånaderna från
slutet av maj till september(3).
Enligt preliminära beräkningar av sjöfarten för år 2016 förväntas rörelserna för alla fartygstyper
ligga kvar på samma nivå som idag, med undantag för är tankfartyg, för vilka antalet förväntas
öka med 20 % från 2006 till 2016. Även fartygsstorleken förväntas öka på grund av ökade laster
och passagerarvolymer. Storleken på de allra största fartygen förväntas emellertid inte öka
eftersom djupet i kanalen i Stora Bält utgör en begränsning för fartyg som går in och ut ur
Östersjön(4).
(1)
Se karta SH-3 för teckenförklaring till figur 8.62.
(2)
Helsingforskommissionen.
2005.
Overview
of
Ships
Traffic
in
the
Baltic
Sea.
http://www.helcom.fi/stc/files/shipping/Overview%20of%20ships%20traffic.pdf (uppgifterna inhämtades 12 oktober
2008).
(3)
Helsinki Tourist and Convention Bureau. http://www.hel2.fi/Tourism/matko_tiedotteet/en/summer05_ENG.pdf
(uppgifterna inhämtades 12 oktober 2008).
(4)
SWE
Nord Stream AG & Ramboll, 2008, "Memo 4.3n - Ship traffic", Nord Stream AG, Zug, Switzerland.
Främsta fartygstyper som använder farlederna i Östersjön(1)
Se karta SH-3 för större version
Figur 8.63
(1)
738
SWE
739
Figur 8.63 visar de främsta fartygstyper som använder farlederna i Östersjön: lastfartyg och
tankfartyg. I dag finns det 14 huvudfarleder i Östersjön(1). I den resterande delen av detta avsnitt
beskrivs fyra farleder som är särskilt betydelsefulla med avseende på projektet.

Farled A: Den främsta farleden för internationell trafik genom Östersjön från Tyskland till
Ryssland. Det är den tyngst trafikerade farleden i Östersjön

Farled B is : Den främsta internationella djupvattenleden utanför Gotland

Farled J: En mycket använd farled som korsar Finska viken mellan Helsingfors och Tallinn

Farled I: En annan mycket använd farled som passerar öster/väster om Bornholm
Dessa farleder visas i Figur 8.62. I beskrivningen nedan avser ”platser” specifika punkter längs
farlederna där trafiken beskrivs. Platserna är normalt utspridda längsmed rörledningen med
jämna mellanrum så att de ger en korrekt bild av hela farleden.
Farled A
Farled A är den viktigaste internationella farleden i Östersjön. Den går rakt igenom Östersjön,
från Arkonabassängen till Finska viken, längsmed den föreslagna rörledningen och korsar fyra
av fem ekologiska delregioner. Trafikens omfattning och sammansättning varierar längs
sträckningen, med 53 000 årliga fartygsförflyttningar norr om Bornholm och 17 000 öster om
Finska viken. I Tabell 8.41 ges mer detaljer om de årliga fartygsrörelserna längs farled A vid
fyra olika platser.
Tabell 8.41
Riktning
Antal fartygsrörelser per år längs farled A, uppmätt i båda riktningarna vid
varje plats
Årliga fartygsrörelser
Plats 1
Plats 2
Plats 3
Plats 4
Norr/öster
25 890
8 920
13 690
8 470
Söder/väster
26 740
9 180
12 640
8 450
Totalt
52 630
18 100
26 330
16 920
Farleden domineras av fraktfartyg, vilka utgör 60 % av trafiken. Tankfartyg står för mer än 15 %
av de årligen observerade rörelserna. Tabell 8.42 ger en mer detaljerad beskrivning av
fartygstyperna.
(1)
SWE
Nord Stream AG and Ramboll, 2007, "Memo 4.3n - Ship traffic", Nord Stream AG, Zug, Switzerland.
740
Tabell 8.42
Fartygsdistribution vid fyra platser längs farled A
Distribution
Fartygstyp
Plats 1
Plats 2
Plats 3
Plats 4
Frakt
59,5 %
67,5 %
54,4 %
62,7 %
Tankfartyg
14,9 %
11,4 %
20,3 %
15,4 %
Passagerare
4,7 %
5,6 %
8,3 %
4,5 %
Övrigt
1,5 %
1,7 %
1,9 %
4,0 %
Okänt
19,4 %
13,7 %
15,1 %
13,3 %
Farled B
Farled B är den huvudsakliga internationella djupvattenleden utanför Gotland, och den förbinder
två TSS (Traffic Separation Schemes) i norr (Köpu-halvön) och söder (Bornholmsgattet). Denna
farled används i huvudsak av tankfartyg och passerar genom de danska, svenska, lettiska,
finska och estniska ekonomiska zonerna. Denna farled rekommenderas för alla fartyg som går
djupare än 12 meter och som passerar öster eller söder om Gotland på sin väg till eller från
nordöstra Östersjön.
Antalet fartygsrörelser längs farled B och de fartygstyper som använder farleden visas i Tabell
8.43 och Tabell 8.44..
Tabell 8.43
Antal fartygsrörelser per år längs farled B
Årliga fartygsrörelser
Riktning
Plats 5
Norr
2 090
860
Söder
3 000
1 360
Totalt
5 090
2 220
Tabell 8.44
Fartygsdistribution längs farled B
Fartygstyp
SWE
Plats 6
Distribution
Plats 5
Plats 6
Frakt
31,7 %
14,5 %
Tankfartyg
47,1 %
67,0 %
Passagerarfartyg
0,7 %
0,4 %
Övrigt
1,1 %
1,5 %
Okänt
19,4 %
16,6 %
741
Det framgår av Tabell 8.44 att de flesta fartyg längs farled B rör sig i sydlig riktning. Huvuddelen
av de fartyg som använder farleden är tankfartyg (67 %). Fraktfartyg utgör 15 %.
Farled J
Farled J används av sjöfart som korsar Finska viken mellan Helsingfors och Tallinn. Leden är till
största del 10 km bred och passerar genom de finska och estländska ekonomiska zonerna. De
årliga fartygsrörelserna längs farleden i nordlig/östlig respektive sydlig/västlig riktning är nästan
jämbördiga med ett totalt antal på 13 350 fartyg per år. Mer information om antalet fartyg finns i
Tabell 8.45.
Tabell 8.45
Antal fartygsrörelser per år längs farled J
Riktning
Årliga fartygsrörelser
Norr/öster
6 820
Söder/väster
6 530
Totalt
13 350
Passagerarfartygen utgör 81 % av den totala sjöfarten längs farled J. Mer information om
fartygstyper finns i Tabell 8.46.
Tabell 8.46
Fartygsdistribution längs farled J
Fartygstyp
Distribution
Frakt
11,9 %
Tankfartyg
1,1 %
Passagerarfartyg
81,0 %
Övrigt
0,8 %
Okänt
5,3 %
Passagerartrafiken som visas i Tabell 8.46 inbegriper även höghastighetsfartyg, vilka utgör
ungefär hälften av passagerarfartygens rörelser. Höghastighetsfartygens rörelser varierar något
på grund av vind- och vågriktningen. Dessutom är vissa höghastighetsfartyg inte issäkra och
kan därför endast användas under den isfria delen av året (maj till december).
SWE
742
Farled I
Farled I används av trafik söder om Bornholm till och från Gdansk, Kaliningrad och Klaipeda.
Den utgörs av en samling farleder för trafik söder om Bornholm mot hamnarna i sydöstra
Östersjön och passerar genom Sveriges, Danmarks, Tysklands, Polens, Rysslands och
Litauens ekonomiska zoner. Det årliga antalet fartygsrörelser längs farled I visas i Tabell 8.47.
Tabell 8.47
Antal fartygsrörelser per år längs farled I
Riktning
Årliga
fartygsrörelser
Norr/öster
6 910
Söder/väster
6 640
Totalt
13 550
Distributionen av fartygstyper för farled I visas i Tabell 8.48 och det är uppenbart att sjöfarten
längs farled I domineras av fraktfartyg, följt av tankfartyg.
Tabell 8.48
SWE
Distribution av fartygstyper längs farled I
Fartygstyp
Distribution
Frakt
52,6 %
Tankfartyg
13,0 %
Passagerarfartyg
8,7 %
Övrigt
5,2 %
Okänt
20,5 %
743
Ruta 8.48
Värden/känsligheter för sjöfart och navigation i Östersjöregionen
Olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en utförligare
förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för resurserna
sjöfart och navigation i Östersjöregionen. Eventuella årstidsbundna variationer är
markerade.
Jan
Feb
Mars
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Sjöfart och navigation
Östersjön
Finska
viken
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Kommentar:
Östersjön är idag ett hett sjöfartsområde med mer än 1 800 fartyg på havet samtidigt.
Känsligheten hos denna receptor bedöms vara måttlig under hela året. Detta beror på att
fartygsrörelserna i Östersjön är strikt reglerade för att förhindra incidenter mellan fartyg och
sjöfarten bedöms på det hela taget lätt kunna anpassa sig till tidplaner och positioner för
projektets fartyg. I Finska viken anses emellertid sjöfarten ha högt värde/känslighet eftersom
de de trånga sunden i viken gör att fartygen kommer att ha tillgång till mindre
navigationsområde. Antalet passagerarfartyg ökar i juli, juli och augusti. I allmänhet utgör
fartygstypen passagerarfärja emellertid en relativt liten andel av de fartyg som trafikerar
Östersjön på de flesta rutter (vanligtvis från ungefär fem till tio procent).
8.12.3
Turism och fritidsliv
Turismen i Östersjöregionen är en viktig och ständigt växande bransch. Officiellt samarbete
inom turism i regionen inleddes under tidigt 1980-tal och har sedan dess utvecklats av
Östersjöstaternas råd till en formell plan med titeln ”Vision and strategies around the Baltic Sea
2010” (VASAB2010-Plus). Planen antogs därefter av samtliga berörda parter 2002. Denna plan
betonar att öarna i Östersjön ska fungera som turistcentra och att kustområdena ska planeras
och utvecklas genom en försiktig balans mellan utveckling och skydd.
Idag står turismen för över 2 % av bruttonationalprodukten i Finland (2,4 %), Sverige (2,9 %)
och Danmark (2,8 %). Inhemska besökare och besökare från närmaste grannländer utgör
huvuddelen av turisterna, men antalet internationella besökare ökar. Inköpsresor mellan
Östersjöländerna vinner i popularitet, vilket har ökat antalet besökare under ickesäsong. Tabell
8.49 visar antalet turister som besöker vart och ett av Östersjöländerna mellan 1996 och 2007.
SWE
744
Även om dessa siffror inte bara härrör från de enskilda ländernas kustregioner ger de ändå en
indikation på nivån och betydelsen av turistsektorn i varje land.
Antal turister (i tusental)(1)
Tabell 8.49
Land
1996 1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006 2007
Ryssland
------------Finland
1 970 2 241 2 114 2 156 2 216 2 297 2 308 2 404 2 360 2511 2 491 2 638
Sverige
-5 624
--------7 938
-Danmark 3 180 2 944 2 706 2 903 3 307 2 711 2 671 2 802 2 721 2 814 2839
-Tyskland
-56 700 62 800 50 700 53 490 55 236 46 665 46 083 44 828 57 955 57 111
--
Enligt Baltic Sea Tourism Commission var turismutvecklingen under 2007 generellt sett positiv,
även om den höga tillväxttakten under senare år har planat ut. De minskande siffrorna har
tillskrivits många olika faktorer, bland annat den svaga amerikanska dollarn, lägre ekonomisk
tillväxt, högre bränslekostnader, dåliga väderförhållanden och regionala infrastrukturproblem.
Prognoserna från World Tourism Organization fram till år 2020 visar emellertid att tillväxten för
( )
turismen i Östersjöregionen kommer att vara hög i jämförelse med övriga delar av Europa 2 .
Turisterna i Östersjöregionen utför en mängd olika aktiviteter. I kustområdena och på öarna
finns en stor mängd fritidshus och stränder som lockar turister. Fritidsaktiviteterna är varierande
och inbegriper bland annat båtsport, fiske och bad. Östersjön genomkorsas av ett nätverk av
färjelinjer för reguljär trafik som är viktiga transporttjänster för turisterna.
Figur 8.64 visar nuvarande och planerade framtida turistattraktioner i Östersjöregionen. Det
framgår tydligt att kustområdena, särskilt de i Finska viken, kring Gotland och Bornholm och
längs den svenska kusten är de viktigaste för turister och fritidsanvändare i Östersjön.
(1)
Europeiska kommissionen –webbplatsen (http://epp.eurostat.ec.europa.eu)
(2)
Baltic
21
Tourism
Group.
Agenda
21
för
turismen
i
Östersjöregionen
http://www.baltic21.org/attachments/report_no_7_98__tourism.pdf (uppgifterna inhämtades 24 november 2008).
SWE
SWE
(1)
( )
Turist- och fritidsområden 1
En större version visas i karta TO-1.
Figur 8.64
745
746
I den resterande delen av detta avsnitt ges landspecifik information om turism för
ursprungsländerna Ryssland, Finland, Sverige, Danmark och Tyskland.
Ryssland
I den ryska kustregionen sker en stadig ökning av antalet besökande turister, även om det är
erkänt att området skulle ha stor potential att locka ännu fler besökare om en ordentlig
infrastruktur fanns på plats.
Regionens stora turistattraktioner, särskilt för utlänningar, är de historiska och kulturella
monumenten i Sankt Petersburg och Viborg. Sankt Petersburg är särskilt populärt bland turister
och många av Östersjökryssningarna antingen startar eller slutar i stadens hamn. Karelska
näset är ett stort fritidsområde för S:t Petersburgs invånare. Portovajabukten, där den ryska
landföringen kommer att ligga, är en halvö med flera mindre öar vid nordöstra Östersjökusten.
Staden Viborg är belägen ungefär 138 km nordväst om S:t Petersburg och är ett populärt
resmål för västeuropeiskak turister på jaktresor.
En utveckling av turismen i mindre städer längs kusten och i regionen hindras i allmänhet av
avsaknaden av en lämplig turistinfrastruktur och service. Exempelvis finns för närvarande ingen
färjelinje mellan Ryssland och de baltiska länderna. Tidigare har det dock funnits olika linjer
mellan S:t Petersburg och andra städer, bland annat Tallinn och Helsingfors.
Finland
Turismen är en viktig och växande ekonomisk sektor i Finland. Under senare år har antalet
utländska turister samt övernattningar ökat stadigt (5,7 miljoner utländska besökare under
2007). Den totala turistrelaterade konsumtionen uppgick till omkring 9,6 miljarder euro år 2005.
Mervärdet till följd av turismen uppgick till ca 3,255 miljarder euro, vilket är ungefär 2,4 % av
( )
Finlands BNP 1 . Enligt Finlands nationella strategi för turismen har utnyttjandet av kustområden
och skärgården för turism ännu inte nått sin topp och det finns fortfarande potential för tillväxt(2),
vilket både myndigheter och entreprenörer är angelägna om att utveckla.
De flesta besökare i kustregionerna är inhemska turister eller kommer från grannländerna, även
om antalet besök av internationella kryssningsfartyg ökar, vilket leder till en ökning av antalet
internationella besökare(3). Turismen i Finland är inte koncentrerad i ett område utan spridd
(1)
Finlands
turiststyrelse.
Basic
Facts
and
Figures
on
tourism
to
Finland.
http://www.mek.fi/w5/mekfi/index.nsf/(Pages)/Perustietoja?opendocument&np=F-40 (uppgifterna inhämtades 14
november 2008).
(2)
Ministry of Trade and Industry, Finland. 2006. Finland's Tourism Strategy 2020 and Policy for Years 2007–2013.
(3)
Finlands
turiststyrelse,
2008,
"Border
Interview
Survey
2007",
http://www.mek.fi/W5/mekfi/index.nsf/(pages)/Rajahaastattelututkimus_osa_20?opendocument&ind=w5/mekfi/ind
ex.nsf&np=F-30.10 - uppgifterna inhämtades: 2008-8-14..
SWE
747
längs kusten. Finlands närmare en halv miljon (475 000) fritidshus lockar ungefär två miljoner
människor varje år. Omkring 10 % av dessa ligger i kustområdena och ytterligare 1 till 2 % på
( )
Åland 1 . Ett antal av dessa fritidshus ligger på 13 till 15 kilometers avstånd från den föreslagna
sträckningen för rörledningarna, främst i Porkkalaområdet, väster om Helsingfors. En karta som
visar densiteten av fritidshus i kustområdena i Finska viken finns i Figur 8.65.
Figur 8.65
Fritidshus längs den finska kusten
De viktigaste turistmålen längs Finlands södra kust är Helsingfors och städerna Hangö, Borgå
och Kotka-Fredrikshamnområdet (se Figur 8.66). Sveaborg (Suomenlinna), en 250 år gammal
sjöfästning precis utanför Helsingfors, finns med på UNESCO:s världsarvslista. Åbo, vid
sydvästra kusten, med sina många öar och turistleder runt skärgården, är ett annat populärt
resmål. På Åland finns mindre natursevärdheter och det är ett populärt område för fritidsbåtar(1).
(1)
Finsk statistik. 2008. Finland 1917 – 2007. http://www.tilastokeskus.fi/til/kmok/index.html- (uppgifterna inhämtades
i maj 2008).
SWE
748
Figur 8.66
Huvudsakliga intresseområden i Finlands ekonomiska zon
Det finns tre stora nationalparker längs Finska vikens kust: Östra Finska vikens nationalpark,
Ekenäs skärgårds nationalpark och Sydvästra skärgårdens nationalpark. Tabell 8.50 visar det
beräknade antalet besökare i de tre nationalparkerna under 2007.
Tabell 8.50
( )
Beräknat antal besökare i nationalparkerna längs den finska kusten 1
Nationalpark
Antal besökare
Östra Finska vikens nationalpark
17 000
Ekenäs skärgårds nationalpark
47 000
Sydvästra skärgårdens nationalpark
60 000
( )
De främsta turistaktiviteterna i den finska kustregionen är båtsport, fiske och bad 1 . Turismen i
detta område är starkt säsongsberoende på grund av väderförhållandena. Högsäsong är under
(1)
Metsähallitus. Web services of Finnish Forest Authority,. https://www.metsa.fi (uppgifterna inhämtades i augusti
2008). Antalet besökare baseras på besökarräkningsanordningar i parkerna samt på separata besöksstudier.
SWE
749
sommarsemestern. Vinterturismen är outvecklad i kustområdena på grund av det hårda
klimatet. Shoppingkryssningar mellan Finland och Sverige och mellan Finland och Estland är
( )
emellertid populära året runt 2 .
Sverige
I Sverige har turismen ökat i betydelse under senare år. År 2007 var antalet övernattningar i
Sverige över 48,6 miljoner, vilket är två procent mer än året innan. År 2006 stod turismen för
ungefär 2,9 % av Sveriges totala BNP, vilket gör den till en ekonomiskt viktig sektor(3).
De viktigaste svenska områdena för turism och fritidsaktiviteter utgörs av områdena längs
Gotlands östkust, Fårö och Gotska Sandön och de södra kustområdena i Skåne och Blekinge
från Ystad till Karlshamn.
Gotland och Fårö har en ungefär 800 km lång kustlinje. Fram till 1990-talet var Fårö och norra
Gotland ett militärområde och otillgängligt för utlänningar. Militärförläggningen stängdes under
1990-talet och området öppnades snabbt upp för alla besökare(4).
Gotland lockar numera många turister under sommarsemestern, främst från Sverige, men även
ett stort antal tyskar, norrmän och danskar. Antalet övernattningar inom den kommersiella
turistlogisektorn på Gotland var omkring 720 000 år 2007 (exklusive övernattningar i
( )
fritidshus) 5 .
Gotlands östra kust är huvudsakligen platt och har flera sandstränder. De mest besökta
stränderna, bland annat Tofta, ligger emellertid inom 20 km norr och söder om Visby på den
västra kusten. En färjeförbindelse finns mellan Fårö och Gotland. Fårö är ett populärt mål för
dagsutflykter för turister som besöker Gotland och har under senare år även blivit ett populärt
sommaruppehälle.
Gotska Sandön är en sandig ö som ligger ca 38 km norr om Fårö. Gotska Sandön och havet
300 meter runt dess kust är en del av en nationalpark som inrättades 1909. Ön är ett populärt
resmål för fågelskådare och naturintresserade och under sommaren går reguljär båttrafik från
(1)
Ramboll, 16-05-2007, e-postkorrespendens med regioncentra i Nyland, Östra Nyland, Södra Finland och
Kymmenedalen.
(2)
Finlands
turiststyrelse.
Basic
Facts
and
Figures
on
tourism
to
Finland.
http://www.mek.fi/w5/mekfi/index.nsf/(Pages)/Perustietoja?opendocument&np=F-40 (uppgifterna inhämtades 14
augusti 2008).
(3)
Swedish Agency for Economic and Regional Growth. 2008. NUTEK. Tourism and the travel and tourist industry in
Sweden.
(4)
Swedish Agency for Economic and Regional Growth. 2008. NUTEK. Tourism and the travel and tourist industry in
Sweden.
(5)
SWE
Svensk statistik. 2008. Accommodation statistics 2007. http://www.scb.se (uppgifterna inhämtades 18 juni 2008).
750
Fårö och Nynäshamn på det svenska fastlandet till Gotska Sandön(1). Det finns en daglig gräns
för antalet besökare på ön och det årliga antalet besökare är ungefär 4 000 per år.
Färjeförbindelserna är viktiga för tillträde till många av de semesterresmål som beskrivs
ovan.Ruta 8.49 ger mer information om färjeförbindelser till och från Sverige.
Ruta 8.49
Färjeförbindelser till och från Sverige

Ystad är den viktigaste hamnen för båtar till Bornholm, särskilt eftersom tågpassagerare
från Danmark (Köpenhamn) anländer hit inför överfarten till Bornholm. Det finns
färjeförbindelser året om mellan Ystad och Rønne på Bornholm med upp till sju dagliga
avgångar under sommaren och tre till fyra avgångar per dag under resten av året. Från
Ystad går även en daglig färjeförbindelse till Swinouijscie i Polen. Ett fåtal kryssningsfartyg
anlägger i Ystad varje år under sommaren

Karlshamn är den sjunde största hamnen i Sverige. Den används främst av lastfartyg, men
härifrån går även passagerarfärjor från Karlshamn till Liepaja i Lettland tre gånger i veckan
samt dagliga avgångar till Klaipeda i Litauen

Passagerarfärjorna till och från Gotland går flera gånger per dag mellan Visby och det
svenska fastlandet. Under sommarmånaderna finns även en färjeförbindelse mellan Visby
och Grankullavik på Öland. Mer än 100 kryssningsfartyg anländer till Visby på Gotlands
västkust varje år, främst under sommaren, och Stockholm tar emot 260 besökande
kryssningsfartyg per år med över 250 000 passagerare. Dessa siffror väntas öka
allteftersom kryssningsturismen ökar i popularitet

Det finns även en del passagerarfärjor från andra svenska städer, t.ex. Stockholm-Tallinn
(dagliga avgångar), Stockholm-Riga (fyra avgångar per vecka) och Karlskrona-Gdynia (tre
avgångar per dag), som passerar över rörledningssträckningen(2)
De populäraste aktiviteterna i Skånes, Blekinges och Gotlands kustområden är olika vatten- och
strandbaserade aktiviteter. Fritidsseglingen är av särskild betydelse i detta område(3). Totalt
529 000 gästbåtar var förtöjda över natten i hamnar i Sverige under 2005. Det motsvarar mer än
1,5 miljoner gästnätter. Av denna totalsumma var 563 000 gästnätter på utländska båtar.
(1)
Naturvårdsverket. 2006. Nationalparkplan för Sverige - utkast och remissvar.
(2)
Swedish Agency for Economic and Regional Growth. 2008. NUTEK. Tourism and the travel and tourist industry in
Sweden.
(3)
Swedish Agency for Economic and Regional Growth. 2008. NUTEK. Tourism and the travel and tourist industry in
Sweden.
SWE
751
Ökningen i antalet gästnätter i förhållande till år 2004 var 13 %, och den utländska andelen av
dessa var 35 %(1).
Det mesta av båtsporten runt Gotland sker mellan ön och det svenska fastlandet. Att ta sig med
båt runt Gotland är ovanligt och således finns endast ett fåtal småbåtshamnar på öns östra kust.
Segelbåtarna på Gotlands östkust håller sig i huvudsak nära kusten och ger sig endast sällan in
i de områden där rörledningen kommer att anläggas.
Danmark
( )
Turismen betraktas som en ekonomiskt viktig sektor i Danmark 2 . År 2000 bidrog turismen med
2,8 % av Danmarks totala BNP och antalet turister som besöker landet har ökat varje år sedan
dess(3). År 2007 gjordes mer än 46 miljoner övernattningar i Danmark. Den främsta
turistsäsongen i Danmark infaller mellan maj och augusti och når sin topp under juli och augusti.
På Bornholm spelar turismen en betydligt viktigare roll för öns ekonomi, den står för 7,5 % av
den lokala ekonomin. Enligt dansk turiststatistik är omkring 73 % av färjepassagerarna till och
från Bornholm turister. Bornholm är Danmarks andra största kryssningsdestination, med ungefär
40 fartyg per år, främst under sommaren.
Den viktigaste hamnen på Bornholm är Rønne som ligger på öns västra kust. Bornholm har 20
hamnar för fraktfartyg och fritidsbåtar. Bornholms 10 viktigaste småbåtshamnar ligger på
Bornholms väst-, nord- och ostkuster. Huvuddelen av godset till och från Bornholm passerar
genom Rønne. Stora kryssningsfartyg anlägger också Rønnes hamn och deras antal ökar. Från
Rønne går passagerarfärjor med främst turister till och från Bornholm året om. Dessa
färjeförbindelser går till Ystad, Køge i Danmark, Sassnitz i Tyskland och Swinoujscie i Polen.
Den viktigaste färjeförbindelsen är Rønne-Ystad med upp till sju dagliga avgångar under
sommaren och tre till fyra avgångar per dag under resten av året. Linjerna mellan Rønne-Køge
och Rønne-Sassnitz har två eller tre dagliga avgångar under sommaren och något färre under
resten av året.
Bornholm ligger endast en dags segling från danska fastlandet, Sverige, Tyskland och Polen
och ön är därför en populär destination för fritidsbåtar. Båtsport är särskilt populärt i Ertholmene
skärgård (se Ruta 8.50) och mellan Bornholm och Sveriges kust
(1)
Sweboat - Svenska båtbranschens intresseorganisation. 2007. Boating in brief - in Sweden.
(2)
Visit Denmark. 2006. Turismen i Danmark 2000-2004.
(3)
Dansk statistik, 18-6-2008, Nights spent at hotels and similar establishments. www.dst.dk (uppgifterna inhämtades
18 juni 2008).
SWE
752
Ruta 8.50
Ertholmene skärgård
I Ertholmene skärgård finns en hamn. Omkring 7 500 båtar besöker Bornholm varje dag, utöver
den lokala båttrafiken. De två öar i Ertholmene skärgård som för närvarande är bebodda,
Christiansø och Frederiksø, har 95 invånare. Dessa två öar var en befästnings- och en
militärhamn från omkring 1600 fram till 1855. Skärgården och befästningen är skyddade och
1 256 ha av skärgården (av vilket 39 ha är land) utgörs av ett fågelskyddsområde, ett
habitatområde, ett Ramsarområde samt ett Natur 2000-område. Idag är skärgården ett populärt
dagresmål för turister från Bornholm. Antalet turistbesök beräknas till mellan 70 000 och 80 000
per år.
Bornholms värdefullaste turistattraktioner är öns parker och stränder. Följande stränder ligger
längs kusten närmast rörledningarnas sträckning: Sandvig, Næs, Sandkaas, Hasle Lystskov,
Antionette och Nørrekås. De populäraste stränderna, Dueodde och Balka, ligger dock på
Bornholms södra och sydöstra spets, i riktning från rörledningarnas sträckning.
Tyskland
Landföringen i Tyskland kommer att ligga vid Lubmin och rörledningen kommer att passera
genom Greifswalder Bodden. Det regionala utvecklingsprogrammet för delstaten MecklenburgVästpommern(1) har tilldelat Greifswaler Bodden, inklusive Boddenrandschwelle tröskel, och
kustområdena kring öarna Rügen och Usedom skyddskategorin "Reservation area for baltic
tourism".
Turismen är av särskild betydelse för ekonomin för det södra kustområdet i Greifswalder
Bodden. Antalet övernattningar runt Greifswalder Bodden har ökat under senare år, med den
14-procentig ökning av gästkapaciteten i Mecklenburg-Västpommern och en 25-procentig
ökning av antalet hotellbäddar i Rügen och Pommern(2). Den nuvarande utvecklingen tyder på
att turistsektorn i området kring Greifwalder Bodden kommer att fortsätta öka.
Öarna Rügen och Usedom är viktiga för turismen i Mecklenburg-Västpommern. Besök till
stränder och natursköna kustremsor, samt vattenbaserade aktiviteter som bad, vindsurfing,
båtsport och fiske, är bland de populäraste aktiviteterna bland turisterna på Rügen.
(1)
Ministerium
F.
Arbeit.
2005.
Bau
und
Landesentwicklung
Mecklenburg-Vorpommern.
"Landesraumentwicklungsprogramm Mecklenburg-Vorpommern", Schwerin, Link.
(2)
UmweltPlan & EMAU Greifswald. 2001. Möglichkeiten zur nachhaltigen Ertwicklung der vorpommerschen
Ostseeküste im Bereich des EU-Vogelschutzgebietes "Greifswalder Bodden" unter besonderer Berücksichtigung
touristischer Nutzungen. Stralsund och Greifswald.
SWE
753
Nationalparken Jasmund, biosfärreservatet sydost om Rügen och
Vorpommersche Boddenland är några av de populäraste turistattraktionerna(1).
nationalparken
Med 22 småbåtshamnar på Rügen är båtsport en viktig kustaktivitet, tätt följt av fritidsfiske och
bad. Vattnen runt Rügen är populära bland båtägare och sportfiskare under sommarmånaderna.
Av den 574 km långa kustlinjen är 56 km stränder lämpliga för bad, och 27 km av kusten är
klassad som "ursprungliga".
Avståndet från rörledningen till olika bostadsområden och stränder i det utvärderade området
visas i Tabell 8.51.
Tabell 8.51
Avstånd från turistområden till rörledningen
Bostadsområden
Ledningens sträckning
Mönchgut-området, Rügen
Südperd (Thiessow)
1,7 km
Thiessow
2,2 km
Klein Zicker
4,0 km
Greifswalder Bodden-öarna
Greifswalder Oie
10,0 km
Ruden
4,5 km
Landföringen i Lubmin
Småbåtshamnen i Lubmin
0,4 km
Strand nära Lubmin (väster om
småbåtshamnen)
0,6 km
De ostligaste bostadshusen i Lubmin
2,2 km
Lubminbron
3,2 km
Spandowerhagen
2,6 km
Ön Usedom
Peenemünde Hook
6,5 km
Det bostadsområde som ligger närmast rörledningen är Thiessow (Mönchgut-Rügen-halvön).
Thiessow är en tysk badort med bostadshus, servicebyggnader och fritidshus. Stranden öster
och sydost om Mönchgut är ett mycket populärt turistmål. Den strand som ligger närmast
rörledningen är Südperd, ungefär 1,7 km från den föreslagna sträckningen för rörledningarna.
Det minsta avståndet mellan rörledningarnas sträckning och Rügen är ungefär 4,5 km. Endast
(1)
Nord Stream AG och Institut für Angewandte Ökologie GmbH. 2007. Nord Stream Gas Pipeline from the border of
the German border of the Exclusive Economic Zone (EEZ) to the landfall point. Tyskland.
SWE
754
ett fåtal permanenta invånare bor på ön utanför turistsäsongen. Öns hamn ligger på motsatta
sidan av ön i förhållande till rörledningarnas sträckning.
Fritidsaktiviteterna i området domineras av båtsport. Det finns omkring 5 000 småbåtsplatser
längs kusten runt Greifswalder Bodden, Stralsund, norra Peenestrom (Stralsund, Greifswald och
Wolgast)(1). Det finns ambitiösa utvecklingsplaner för Greifswalder Bodden, bland annat för
områdena Gustow, Gager och Peenemünde-Nordhafen, vilket skulle kunna resultera i en
( )
betydande ökning av antalet båtplatser i framtiden 2 .(se Tabell 8.52).
Tabell 8.52
Efterfrågan på båtplatser år 2015 för båtsportområdena
Stralsund/Greifswalder Bodden samt Acterwasser och Peenstrom
Södra Stralsund,
Greifswalder Bodden
AchterwasserPeenestrom
Antal 2003
737
908
Efterfrågan år 2015
2 574
1 832
Ytterligare efterfrågan år 2015
-1 836
-924
Antal 2003
2 223
1 357
Efterfrågan år 2015
3 002
1 802
Ytterligare efterfrågan år 2015
-779
-445
Gästplatser
Permanenta båtplatser
Ytterligare efterfrågan för gästbåtplatser och permanenta båtplatser år 2015:
utan dubbel besittning
-2 615
med delvis dubbel besittning av permanenta -1 659
båtplatser
-1 369
-694
Stralsund, Neuhof, Lauterbach, Greifswald och vikarna vid Mönchgut-halvön är de viktigaste
maritima turistområdena i Greifswalder Bodden. Rörledningarnas sträckning korsar främst
områden som fungerar som transitområden för fritidsbåtar. Greifswalder Boddens södra kust,
kustområdet runt Mönchgut samt områdena kring infartsvägar och kanaler (Landtief, de
seglingsbara vattnen vid Schumachergrundet) är troligen de mest besökta. Den nya hamnen i
Lubmin kommer troligtvis att leda till ökad båttrafik. Passagerartrafik förekommer främst längs
kusten. Det görs också allt fler besök till Ruden från ön Usedom. Mer information om
fritidsområden och aktiviteter ges i Ruta 8.51.
(1)
UmweltPlan & EMAU Greifswald. 2001. Möglichkeiten zur nachhaltigen Ertwicklung der vorpommerschen
Ostseeküste im Bereich des EU-Vogelschutzgebietes "Greifswalder Bodden" unter besonderer Berücksichtigung
touristischer Nutzungen. Stralsund och Greifswald
(2)
Planco, 2004. Standortkonzept für Sportboothäfen an der Ostseeküste M-V. Herausgeber: Ministerium für Arbeit,
Bau und Landesentwicklung Mecklenburg-Vorpommern. Planco-Consulting GmbH. Schwerin 2004.
SWE
755
Ruta 8.51
Värden/känsligheter för receptorerna turism och fritidsliv i
Östersjöregionen
Olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en
utförligare förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för
resurserna turism och fritidsliv i Östersjöregionen. Eventuella årstidsbundna variationer är
markerade.
Jan
Feb
Mar
Apr
May
Jun
Jul
Aug
Sep
Oct
Nov
Dec
Ryssland
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Finland
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Sverige
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
Med
Med
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
Låg
Låg
Låg
Låg
Turism och
rekreation
Danmark
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
Tyskland
Låg
Låg
Låg
Låg
Med
Kommentar:
Turistindustrin är en dynamisk industri. Denna dynamism är tydlig i turistindustrins förmåga
att svara på trender och önskemål bland turisterna. På grund av sin dynamism anses
turistindustrin vara en receptor av låg känslighet. För ett antal länder ökar känsligheten
under sommarmånaderna (maj till augusti). Känsligheten ökar på grund av turismens
betydelse för vissa kustsamhällen och ekonomier. Bland dessa områden med
ökadkänslighet finns platser på Bornholm, Greifswald Bodden och Finlands sydkust.
8.12.4
Kulturarv
Kulturarv kan definieras som lämningar av mänsklig verksamhet förr och nu. Kulturarv är
ändliga, oersättliga och icke förnybara resurser. Varje plats kan innehålla information som är
både unik och tidigare okänd. Vad gäller marina kulturarv kommer skeppsvrak och
stenåldersbosättningar under vatten att vara särskilt relevanta för projektet och
nulägesbeskrivningen kommer därför att fokusera på dessa miljöer. För att kunna förstå och
kartlägga den de potentiellt påverkade platserna har geofysiska skrivbordsundersökningar,
magnetometerstudier och visuella studier genomförts för att lokalisera kända, tidigare okända
och potentiellt påverkade kulturarvsplatser.
Tidiagare har platser som påträffats utanför territorialvattnens gränser ofta varit bristfälligt
dokumenterade och utforskade. Förbättringar har dock skett i enlighet med FN:s
havsrättskonvention (UNCLOS), som kräver att länderna skyddar och bevarar arkeologiska och
historiska föremål som påträffas i havet utanför deras nationella jurisdiktion. UNCLOS har
SWE
756
ratificerats av samtliga ursprungsländer, Tyskland, Sverige, Finland, Ryssland och Danmark.
UNESCO-konventionen om skydd av kulturarv i havet och Esbokonventionen om bedömning av
miljöpåverkan i en övergripande kontext förstärker dessutom kulturarvsskyddet ytterligare.
Ursprungsländerna har ännu inte ratificerats UNESCO-konventionen.
Av relevans för Östersjöregionen är även ett EU-initiativ som stöds av ICOMOS och UNESCO
och som kallas MACHU-projektet(1). Sverige och Polen är för närvarande involverade i projektet
tillsammans med Storbritannien och Portugal. Målet med detta projekt är att gemensamt skapa
en GIS-databas över vrak och relevant information.
Skeppsvrak
Fartygsvraken utgörs av en en varierande grupp fartyg av olika åldrar, storlek och typ. Vissa
skeppsvrak har ingen arkeologisk betydelse, medan andra är unika. Det unika kan bestå i
konstruktionsmetod, bevarandegrad eller det historiska sammanhang i vilket fartyget sjönk.
Integriteten hos platser runt fartygsvrak beror på ett antal olika faktorer, särskilt hur fartyget
förliste, omständigheterna på havsbotten och senare störningar.
Östersjöns speciella miljö (till exempel låg salthalt, liten artrikedom, relativt låga temperaturer,
låg syrehalt etc.) gör att nedbrytningen av organiskt material går långsamt. Följaktligen är
möjligheterna att bevara organiskt material som fartygsvrak exeptionellt bra, även i internationell
jämförelse. Värdet av välbevarade kulturlämningar under vatten i Östersjön är mycket stort och
de har stor vetenskaplig betydelse.
Ett skeppsvrak måste inte nödvändigtvis vara helt intakt för att vara av arkeologiskt intresse.
Även vissa mycket skadade skeppsvrak kan ge värdefull historisk information efter noggranna
undersökningar av skrovrester, utrustning, last och andra kulturföremål som tillhör vraket. Därför
är det viktigt att komma ihåg att kulturarvet på en vrakplats inte bara utgörs av själva skrovet,
utan även det totala deponerings- och utbredningsområdet kring vraket. Detta område är i
många fall väsentligt större än själva skrovet.‘
Översvämmade boplatser och landskap
Östersjön har genomgått stora miljöförändringar sedan den senaste istiden vilket har medfört en
betydande förändring av havsvattennivån och landhöjning. Generellt sett har land
översvämmats söder om 55,5 till 56 oN i Östersjön, medan områdena längre norrut har höjts.
Förändringarna har varierat oregelbundet och gjort att tidigare landområden, och därmed
mänskliga boplatser, monument och landskap, har dolts under vattenytan. Föremål tillverkade
av organiska material som har påträffats på översvämmade bosättningar är vanligen bättre
bevarade än föremål som hittats i motsvarande boningar på land tack vare vattnets bevarande
egenskaper och svårigheten att nå undervattensbosättningar.
(1)
SWE
MACHU- Managing Cultural Heritage Underwater.
757
Arkeologiska erfarenheter tyder på att de flesta översvämmade stenåldersbosättningarna i
Östersjön ligger i närheten av kusten i områden med goda fiskeförutsättningar och är helt eller
delvis täckta av sediment.
Undersökning
Storskaliga geofysiska undersökningar genomfördes under 2005–2008 längs de olika
alternativa korridorerna för den planerade rörledningen. Följande tekniska utrustning användes
för att samla in fältinformation: flerstråligt ekolod (MBES), enkelstråligt ekolod (SBES),
( )
sidotittande sonar (SSS), penetrerande ekolod (SBP) och magnetometer 1 .
Sidotittande sonar är ett av de viktigaste instrumenten för lokalisering av vrakplatser. Vrak med
hög relief eller stora dimensioner är lätt att lokalisera genom undersökningar med sidotittande
sonar. Mindre och/eller skadade vrak är mer problematiska att lokalisera, särskilt i områden med
oregelbundna bottnar (stenformationer eller stenblock). Skeppsvrak som är helt inbäddade i
bottensediment kan inte lokaliseras med sidotittande sonar. Sonarns förmåga att lokalisera vrak
beror också mycket på frekvens. En sidotittande sonar som använder hög frekvens (vilket
användes för 2006 och 2007 års undersökningar) är mycket detaljerad, medan den sonar med
lägre frekvens som användes 2005 är mindre väldefinierad i fråga om vilka data den ger.
Sonarundersökningarna 2005 och 2006 utfördes på 100 kHz frekvens i en ca 2 km bred korridor
och på 300 kHz i en ca 400 meter bred korridor. 2006 års undersökning genomfördes med hög
upplösning med vilken till och med små föremål upptäcktes. 2005 års undersökning med
sidotittande sonar var mindre detaljerad och därför kan små föremål eller föremål med låg relief
(
ha missats 2).
Undersökningarna med sidotittande sonar följdes upp med en riktad undersökning med fjärrstyrt
fordon (ROV). 2005 och 2006 års ROV-undersökningar sträckte sig 25 meter ut på vardera sida
om rörledningarnas sträckning, med undantag för området öster om Bornholm, där avståndet
( )
minskades till 10 meter på vardera sida om rörledningen 3 .
På grund av ändringar av rörledningens sträckning genomfördes 2007 en undersökning med
sidotittande sonar (dubbelfrekvens 100/384 kHz) och magnetometer längs en korridor norr om
(1)
Giprospetsgaz and PeterGaz. Northern European Gas Pipeline Baltic Sea – Volume 10 Survey Baltic Sea & Gulf
of Finland – Book 2 Part 1 Survey Operations. Giprospetsgaz document no. 6545.152.010.21.14.01.10.02 and
PeterGaz document no. 6545-03-P-EGphS-1002-C1.
(2)
Detail Geophysical Survey 2006 – Survey Report – Acoustic contacts list. PeterGaz document no. 6545-03-PEGphS-(Ch)-2502-C1
(3)
Giprospetsgaz and PeterGaz. Northern European Gas Pipeline Baltic Sea – Volume 10 Survey – Baltic Sea &
Gulf of Finland – Book 2 Part 1 Survey Operations. Giprospetsgaz document no. 6545.152.010.21.14.01.10.02
and PeterGaz document no. 6545-03-P-EGphS-1002-C1
SWE
758
Bornholm. 2007 års undersökning genomfördes i en ca 1 km bred zon, utom i grundare vatten
(< 30 meter), där korridorens bredd minskades.
Undersökningar med sidotittande sonar genomfördes även 2007 och 2008 längs den den
föreslagna sträckningen. Dessa undersökningar gällde de optimerade sträckningarna för att få
full täckning för avsökningar av krigsmateriel och för att ge stöd till den tekniska
detaljplaneringen. Vid undersökningarna 2007 och 2008 undersöktes alla skeppsvrak och
möjliga skeppsvrak som identifierats med sidotittande sonar i den 250 meter breda
undersökningskorridoren. Analysen och bedömningen av de senaste undersökningsresultaten
pågår fortfarande.
Under undersökningsperioden har rörledningens sträckning kontinuerligt optimerats och fått en
ny dragning. Vissa sträckor av rörledningen har därför undersökts flera gånger, medan andra
sträckor endast har omfattats av de senaste undersökningarna.
Två olika områden runt rörledningarna utvärderas i kartläggningen av potentiella
kulturarvsplatser. Dessa är rörledningskorridoren (Pipeline Corridor, PC) och rörledningszonen
(Pipeline Zone, PZ). PC inbegriper det kombinerade området av de två ledningarna, zonen
mellan dem och en stor buffertzon på vardera sidan om rörledningen. PC:s totala bredd
motsvarar således täckningsområdet för alla eller vissa av undersökningarna med sidotittande
sonar 2005 till 2008 samt den kommande ankarkorridorundersökningen (inleds i november 2008
– se nedan). PZ definieras som läget för var och en av de två rörledningarna och en smal
buffertzon på vardera sidan om ledningarna. PZ har undersökts med både sidotittande sonar
och fjärrstyrt fordon.
Efter datainsamlingen har en analys gjorts av de förmål som identifierats med sidotittande
sonar. När det gäller kulturarv har föremål som vrak, möjliga vrak eller av människan tillverkade
föremål identifierats. Bilder från sidotittande sonar och foton tagna med fjärstyrda fordon har
granskats.
”Potentialzoner” har identifierats för att ange var översvämmade bosättningar mest troligt kan
förekomma i södra delen av Östersjön. Potentialzonerna (se Tabell 8.53) beskrivs nedan.
SWE
759
Tabell 8.53
Potentialzoner
Zon
Definition
A
Grunda områden med vattendjup på mindre än 20 meter. I mellersta och södra
Östersjön (söder om 56o N), översvämmade bosättningar kan förekomma inom zon A. I
hela Östersjön kan zon A inbegripa lämningar av nedbrutna/skadade skeppsvrak
(eventuellt inbäddade i sediment) som inte har upptäckts vid undersökningarna.
B
Zoner med vattendjup på över 20 meter. Inom zon B kan det finnas vrakplatser som är
inbäddade i sediment och som alltså inte upptäckts vid undersökningarna. I de
grundaste områdena i zon B (mindre än 40 till 45 meter) och endast söder om 56oN
finns en liten sannolikhet att påträffa översvämmade stenåldersbosättningar.
Sannolikheten är emellertid mycket mindre än i zon A.
Sannolikheten att hitta tidigare okända kulturarvsplatser varierar mellan de olika zonerna.
Uppmärksamheten och vakenheten under anläggningsarbetet bör anpassas i enlighet härmed.
Störst uppmärksamhet bör tillämpas under anläggningsarbetet inom zon A på grund av den
möjliga förekomsten av översvämmade stenåldersbosättningar.
I princip kan zon B delas in i områden med mjukare sediment, där föremål kan vara dolda, och
områden med hårda underlag där sannolikheten för slumpmässiga fynd är försumbar. En sådan
indelning har dock inte tillämpats för detta projekt eftersom den inte har några praktiska
konsekvenser för anläggningsprocessen. De potentialzoner som har identifierats längsmed
rörledningens sträckning visas i Figur 8.67..
SWE
( )
Potentialzoner 1
Se karta CU-4 för en större version.
Figur 8.67
(1)
760
SWE
761
Ytterligare en studie för att söka efter kulturarvsföremål påbörjades i november 2008 och ska
avslutas under 2009. Ankarkorridoren definieras som den zon där läggningspråmens ankare
kommer att placeras under rörläggningen. I vatten med större djup än 100 m har
ankarkorridoren en bredd av 1000 m på vardera sidan av varje rörledning. I vatten som är
grundare än 100 m har ankarkorridoren en bredd av 800 m på vardera sidan av varje rörledning.
Det är nödvändigt att se till att varken ankarnas placering eller ankarwirens rörelser kan orsaka
incidenter med vrak, krigsmateriel eller andra föremål på havsbotten. Syftet är att undvika att
äventyra rörläggningens säkerhet och undvika inverkan på miljön.
Arbetsuppgifterna för ankarkorridorundersökningen har tagits fram på grundval av den mycket
detaljerade nulägesbeskrivning som fastställts genom undersökningar av förekomsten av
krigsmateriel längs gasledningen Nord Streams sträckning. Arbetsuppgifterna kommer att
anpassas under undersökningen för att ta hänsyn till kompletterande (mer detaljerade
platsspecifika) sökningar efter krigsmateriel och, om möjligt, kulturarvsföremål. Havsbotten
kommer att undersökas med hjälp av sidotittande sonar med dubbelfrekvens (300/600 khz) och
mycket hög upplösning, en bogserad magnetometer och flerstrålig batymetri.
I områden där det förväntas finnas krigsmateriel på botten kommer ankarkorridoren att
undersökas längs parallella undersökningslinjer med 50 meters avstånd. Detta ger en
täckningsgrad på 200 % med sonarn med mycket hög frekvens (600 khz). Utanför dessa
områden kommer avståndet mellan undersökningslinjerna att vara 100 m, vilket ger en
täckningsgrad på 200 % med högfrekvenssonarn (300 khz) och 100 % täckning med sonarn
med mycket hög frekvens (600 khz).
Eventuella kulturföremål, krigsmateriel och av människan tillverkade föremål kommer att
inspekteras med undervattensvideo på fjärrstyrda fordon (ROV). En marinarkeologisk
bedömning av datamängden kommer att göras i syfte att identifiera föremål med kulturellt
ursprung och potentiella krigsmateriel kommer att bedömas av experter på krigsmateriel.
Ryssland
Enligt data från den nationella avdelningen för kulturarvsinspektion vid Leningrads
regionkommitté för kultur korsar rörldningen ett område som är av historiskt, kulturellt och
( )
arkeologiskt värde 1 . De ryska kulturarvsundersökningarna håller för närvarande på att utarbetas
och resultaten kommer att finnas tillgängliga i januari 2009.
(1)
Giprospetsgaz and PeterGaz. 2008. Northern European Gas Pipeline (offshore sections). Giprospetsgaz
document no. 6545.152.010.21.14.07.25.01(1) and PeterGaz document no. 6545-01-CD-EP-2501(1)-C1/22/.
SWE
762
Finland
Den finska lagen om arkeologiska lämningar gäller endast de finska territorialvattnen. Finska
Museiverket saknar därför uttömmande informationom arkeologiska platser utanför
territorialvattnen. Museiverket har dock tillhandahållit kordinaterna för tre kända vrakplatser inom
ankar- och anläggningskorridorerna för rörledningarnas sträckning.
Skeppsvrak i Finland
Det finns flera vrak eller möjliga vrak längs rörledningarnas sträckning (mer detaljerad
information finns i karta CU-1) och de har lokaliserats med hjälp av arkivkällor och
undersökningar. Typen av vrak varierar stort och omfattar bland annat en jagare från andra
världskriget, ett flygplan och flera segelfartyg i trä av varierande ålder. Den arkeologiska
betydelsen av de påträffade vraken har bedömts av Museiverket(1).
Figur 8.68
Exempel på en vrakplats i den finska ekonomiska zonen som upptäckts
vid undersökning. De skalliknande formationerna är en del av fartygets
rigg
Totalt fyra vrak eller möjliga vrak ligger mindre än 50 meter från rörledningarnas sträckning och
listas nedan. De platser där dessa vrak finns visas i Figur 8.69 och om möjligt visas en bild.

(1)
Liten segeleka (S-10-3237) – Välbevarad klinkbyggd segeleka av en typ som är välkänd i
Finland. Dess ålder kan inte fastställas exakt eftersom fartyget kan vara mellan 50 och 150
år gammalt. Museiverket har bedömt att vraket har liten kulturell betydelse eftersom det
finns många liknande exempel på finska museer. Avstånd från rörledning: 0 meter
Museiverket (FNBA) – Stefan Wessman. Nord Stream AG - An Offshore Pipeline through the Finnish EEZ Evaluation of Underwater Cultural Heritage" (903/1995).
SWE
763

Samling bruna föremål (S-07-2744) – Av en paleontolog bedömt vara av naturligt ursprung
(skelettrester). Ryggraden är för stor för att tillhöra ett pleistocent däggdjur. Därför skulle det
kunna vara frågan om ett valskelett. Avstånd från rörledning: 8 meter

Trävrak (S-W8A-10289) – Preliminär bedömning av Museiverket: Mer än 100 år gammalt
och av kulturhistoriskt intresse. Beömningen av vrakets betydelse pågår. Avstånd från
rörledning: 25 meter

Trävrak (S-13-3526) – Preliminär bedömning av Museiverket: Mer än 100 år gammalt och
av kulturhistoriskt intresse. Beömningen av vrakets betydelse pågår. Avstånd från
rörledning: 48 meter
Inom området 50 till 250 meter från rörledningarna har sju vrak eller eventuella vrak lokaliserats.
Bedömningen av vrakens arkeologiska betydelse är inte avgörande eftersom vraken kommer att
skyddas genom en skyddszon under ankringsverksamheterna. Men den har ändå genomförts i
de fall det är möjligt utifrån tillgängliga data. De platser där dessa vrak finns visas i Figur 8.69
och om möjligt visas en bild.

Segelfartyg av trä (S-05-2385) – Uppskattat byggår 1880-1920. Det är okänt när den sjönk,
men det förmodas ha skett för mindre än 100 år sedan. Anses vara av kulturhistoriskt
intresse

Krigsfartyg (S-07-2736 och Museiverkets registreringsnummer 2440) – Vrak av det ryska
krigsfartyget Rusalka som sjönk 1893. Vraket är av kulturhistoriskt intresse

Flygplan (S-08-2610) – Oidentifierat flygplan. Möjligen av östeuropeiskt ursprung och
möjligen från andra världskriget eller tidigare. Ej av intresse för Museiverket, men kan vara
av intresse för Finlands flygmuseum eller Finlands försvarsministerium

Segelfartyg av trä (S-11-3138) – Vrak av ett typiskt kustfartyg från 1900-talet. Många delar
av vraket har brutits upp

Stort krigsfartyg (S-09-3025) – Vrak av ett stort krigsfartyg. Vraket tros vara den ryska
jagaren ”Smetlivji” som sjönk i november 1941 efter att ha gått på en mina. Omfattas av det
finska försvarsministeriets ansvarsområde

Modern vrakdel (S-14-3569) – Vrakrester av modernt ursprung. Möjligen ett begravt vrak,
men troligen endast sönderdelade rester. Resterna är inte av kulturhistoriskt intresse

Vrak vid Porkala på öppet hav (FNBA registreringsnr 2422) – Vrak av ett oidentifierat
segelfartyg av trä, troligen från 1800-talet
Följande sex vrak ligger mer än 250 meter från rörledningen men fortfarande inom
ankringszonen. Bedömningen av vrakens arkeologiska betydelse är inte avgörande eftersom
SWE
764
vraken kommer att skyddas genom en skyddszon under ankringsverksamheterna.
Bedömningen har ändå gjorts i de fall det är möjligt utifrån tillgängliga data. De platser där
dessa vrak finns visas i Figur 8.69 och om möjligt visas en bild.
SWE

Segelfartyg av trä (S-08-2939) – Relativt intakt vrak av en typ som troligtvis byggdes under
mitten eller senare halvan av 1800-talet. En kontaktmina är placerad nära styrbordssidan.
Vraket anses vara av kulturhistoriskt intresse

Möjligt vrak (16-14) – En anomali enligt sidotittande sonar tolkad som ett vrak. Visuella
inspektioner med fjärrstyrt fordon har indikerat att det möjligtvis kan vara ett vrak, även om
platsen inte är fullständigt kartlagd. Platsen bedöms vara av kulturhistoriskt intresse

MUS1 (FNBA registreringsnr 2489) – Vrak av det ryska ångfartyget ”Andrej Zdanov” som
sjönk i november 1941 efter att ha gått på en mina

Oidentifierat vrak (1-10) – Vrak som endast identifierats med sidotittande sonar. Vrakets
arkeologiska betydelse har inte bedömts

Oidentifierat vrak (4-9) – Vrak som endast identifierats med sidotittande sonar. Vrakets
arkeologiska betydelse har inte bedömts

Oidentifierat vrak (3-9) – Vrak som endast identifierats med sidotittande sonar. Vrakets
arkeologiska betydelse har inte bedömts
SWE
(1)
( )
Kända kultararvsplatser i den finska ekonomiska zonen 1
Se karta CU-1 för större storlek.
Figur 8.69
765
766
Hela den del av den planerade rörledningssträckningen som går genom den finska ekonomiska
zonen ligger inom zon B. Den planerade rörledningssträckningen ligger ungefär 7,5 km från det
( )
skyddade området runt passagerarfärjan Estonias vrakplats 1 .
Översvämmade bosättningar i Finland
Förekomsten av översvämmade stenåldersbosättningar utgör inget problem i de finska vattnen
eftersom denna del av Östersjön har höjts och inte översvämmats sedan slutet av istiden.
Sverige
Statens maritima museer har inte registrerat några arkeologiska platser inom
( )
rörledningskorridoren 2 . Rörledningskorridoren ligger dock utanför svenskt territorialvatten och är
således inte ett område där systematiska arkeologiska undersökningar och registreringar har
( )
genomförts 3 .
Skeppsvrak i Sverige
Vid undersökningarna med sidotittande sonar lokaliserades inga vrakplatser inom PC (se Figur
8.70). Statens Maritima Museer påbörjade en granskning av undersökningsuppgifterna under
senhösten 2008. Granskningen och bedömningen har inte slutförts.
(1)
Finland. Act (903/1995) on the protection of the wreck of the passenger ship M/S Estonia. Utgiven i Helsingfors
den 20 juni 1995.
(2)
”Angående förekomst av marinarkeologiska lämningar i svensk ekonomisk zon” Brev från SMM daterat 11 juli
2007.
(3)
”Angående förekomst av marinarkeologiska lämningar i svensk ekonomisk zon” – Brev daterat den 11 november
2007 från SMM, Kulturmiljöavdelningen, Arkeologienheten.
SWE
SWE
(1)
Kända kultarvsplatser i den svenska ekonomiska zonen(1)
Se karta CU-2 för en större version.
Figur 8.70
767
768
Översvämmade bosättningar i Sverige
Under den mesolitiska tiden (äldre jägarstenålder eller äldre stenålder, år 8000–4200 f. Kr.) var
delar av Södra Midsjöbanken, belägna söder om Öland och Gotland, landområde. Det kan
därför finnas rester av bosättningar och/eller säsongsbetonade jaktplatser i det numera
( )
översvämmade området 1 .
Enligt Riksantikvarieämbetet låg Blekinges kust (cirka 75 km väster om rörledningarnas
( )
sträckning) ungefär 20 m lägre för 10 000 år sedan 2 . Det är därför troligt att det finns
översvämmade stenåldersbosättningar på 20 meters djup eller mindre. Det kan dock inte
uteslutas att översvämmade bosättningar kan påträffas i något djupare vatten, eftersom
Östersjöns havsnivå inte har ändrats enhetligt. Rörledningarnas sträckning korsar de sydligaste
delarna av Hoburgsbanken just mellan Norra och Södra Midsjöbanken där vattendjupet är större
än 20 meter.
Undersökningar har visat att havsbotten i området kring rörledningarnas sträckning mellan Norra
Midsjöbanken och Södra Midsjöbanken (vattendjup: 25–45 m) huvudsakligen består av morän
( )
och berggrund 3 . Sannolikheten för att upptäcka stenålderslämningar in situ är mycket liten
eftersom dessa områden troligen har utsatts för viss erosion sedan de översvämmades.
Bosättningsskikt kan inte inneslutas i berggrund eller moränlera.
Endast längs ungefär 4,5 km av en cirka 55 km lång sträcka mellan Norra and Södra
Midsjöbanken består havsbotten av något yngre sediment. Dessa områden ligger dock i vatten
som är djupare än 38 meter. Även om det är möjligt att rester av översvämmade bosättningar
finns i dessa områden, är sannolikheten för detta liten. Sediment av sådan yngre typ skulle dock
kunna inrymma vrak från en senare period.
Hela den del av rörledningarnas planerade sträckning som går genom den svenska ekonomiska
zonen ligger inom zon B. Vissa förändringar av rörledningarnas sträckning i närheten av Södra
Midsjöbankarna kommer emellertid att flytta sträckningen in i zon A.
(1)
Länsstyrelsen Kalmar Län: Samrådssvar angående Miljökonsekvensbeskrivning av Nord Stream Gas Pipeline.
Brev daterat den 7 mars 2007.
(2)
Brev från Riksantikvarieämbetet daterat den 10 augusti 2007. Detta är ett e-postmeddelande från Peter Norman
(marinarkeolog) på Riksantikvarieämbetet, en statlig myndighet. E-postmeddelandet ger information om de
relativa havsnivåförändringarna i det svenska området och diskuterar möjligheten att påträffa översvämmade
stenåldersbosättningar. Peter Norman ingår i den marinarkeologiska avdelningen.
(3)
UWA M-V landesverband für Unterwasserarchäologie Mecklenburg-Vorpommern e.V., 2008, "Die schwedische
Schiffssperre von 1715", http://www.uwa-mv.de/projekte/schiffsperre.html. (uppgifterna inhämtades 3 juli 2008).
Föreningen för undervattenarkeologi i Mecklenburg-Vorpommern i Tyskland är en icke-statlig organisation som
har ett nära samarbete med myndigheterna.
SWE
769
Danmark
Det finns 13 kända eller potentiella registrerade arkeologiska platser i databaser och arkiv hos
( )
danska kulturarvsstyrelsen (KUAS) och Vikingeskibsmuseet 1 som ligger inom en 1 200 meter
bred zon på vardera sidan om rörledningarnas planerade sträckning vid Bornholm. En av dessa
är en vrakplats från andra världskriget. Resten av registreringarna är inte specificerade och är
främst baserade på rapporter om ”fasthakningar” från fiskare. Dessa rapporter kan eller kan inte
vara av arkeologiskt intresse eftersom deras karaktär inte har bekräftats genom en formell
process eller undersökning. Det är möjligt att ”fasthakningarna” beror på en hög stenblock, ett
skeppsvrak eller dumpade objekt från nutida sjöfart som ligger på botten. På grund av
osäkerheter i fråga om uppgifterna kring dessa ”fasthakningar” betraktas de inte som
kulturarvsplatser eftersom data har företräde framför obekräftade rapporter.
Figur 8.71
Exempel på vrakplatser som påträffats
undersökningar med sidotittande sonar
kring
Bornholm
vid
Skeppsvrak i Danmark
Sju vrakplatser eller eventuella vrakplatser har identifierats inom PC under 2007–2008 års
undersökningar med sidotittande sonar runt Bornholm. De påträffade vrakens arkeologiska
betydelse har bedömts av Vikingeskibsmuseet. Platserna för dessa vrak i förhållande till
rörledningen visas i Figur 8.72.
(1)
E-postmeddelanden från Vikingeskibsmuseet daterade den 17 september 2007 och telefonsamtal med Morten
Johansen och Jørgen Dencker. Vikingeskibsmuseet är det museum som ansvarar för undervattensarkeologi i den
danska Östersjöregionen. Jørgen Dencker är chef för marinarkeologiavdelningen (och marinarkeolog) och Morten
Johansen är en av marinarkeologerna på avdelningen.
SWE
( )
Karta CU-3 1
Se karta CU-3 för större storlek.
Figur 8.72
(1)
770
SWE
771
Översvämmade bosättningar i Danmark
På grund av Bornholms geologiska historia med många marina regressioner och
( )
transgressioner sedan istidan är tidigare landområden runt Bornholm nu vattentäckta 1 .
Översvämmade bosättningar och forntida översvämmade skogar kan påträffas i vatten grundare
( )
än ca 40 meter i området kring Bornholm 2 . Sannolikheten att hitta rester av översvämmade
stenåldersbosättningar är dock större i vissa områden än i andra. Dessa områden identifierades
av regeringsorganet Fredningssstyrelsen (den danska bevarandemyndigheten, föregångaren till
danska naturskyddsmyndigheten) 1986 och visas i Figur 8.72. De identifierade områdena ligger
på mindre än 20 meters djup och överensstämmer således väl med parametrarna för zon A.
Forntida översvämmade skogar har påträffats under många år av fiskare och vid marktäkter i
vattnen kring Bornholm. Trots att områden med rester av forntida skogar vanligtvis inte är
prioriterade när det gäller kulturarvsskydd är stubbarna av översvämmade träd (i synnerhet
ekar) av arkeologiskt intresse eftersom de eventuellt kan dateras och alltså ge värdefull
information om havsnivåförändringarna i området. Nästan alla kända översvämmade skogar
påträffas på mindre än 20 meters djup även om vissa ligger i djupare vatten på mellan 20 och
( )
40 meter) 3 .
(1)
E-postmeddelanden från Vikingeskibsmuseet daterade den 17 september 2007 och telefonsamtal med Morten
Johansen och Jørgen Dencker. Vikingeskibsmuseet är det museum som ansvarar för undervattensarkeologi i den
danska Östersjöregionen. Jørgen Dencker är chef för marinarkeologiavdelningen (och marinarkeolog) och Morten
Johansen är en av marinarkeologerna på avdelningen.
(2)
Finn Ole Nielsen. Pers. Komm. (Bornholms Museum) – 5 juli 2007 och 12 september 2007
(3)
Havbundsundersøgelser – Råstoffer og fredningsinteresser (Bornholm – översikt). Fredningsstyrelsen (DK), 1986.
(ISBN 87-503-6180-5). Denna organisation är föregångaren till danska miljömyndigheten.
SWE
772
Bild 8.2 Trädrötter från översvämmade skogar runt Bornholm(1)
Rörledningarnas sträckning genomkorsar vattendjup under 40 meter öster och söder om
Hammerodde och sydost om Rønne Banke och går inte genom djup på under 20 meter. Hela
den del av rörledningarnas planerade sträckning som går genom Danmarks territorialvatten och
ekonomiska zon ligger inom zon B.
Tyskland
I Tyskland går rörledningarnas sträckning genom en barriär av fartyg.
Skeppsvrak i Tyskland
Vid inloppet till Greifswalder Bodden genomkorsar rörledningarna en fartygsbarriär bestående
av 20 skeppsvrak. Dessa vrak sänktes under det stora nordiska kriget (1700-1721) för att hindra
fartyg från att ta sig in i bukten. Vraken är spridda längs en ca 1,5 km lång sträcka i
nordvästlig/sydlig riktning. Avståndet mellan de enskilda vraken varierar mellan 15 och 40
( )
meter 2 . Vraken är av betydelse för både den regionala och nordeuropeiska historien och utgör
(1)
Bild: Med tillstånd av Bornholm Museum.
(2)
UWA M-V landesverband für Unterwasserarchäologie Mecklenburg-Vorpommern e.V. 2008. Die schwedische
Schiffssperre von 1715. http://www.uwa-mv.de/projekte/schiffsperre.html (upptigfterna inhämtades 3 juli 2008).
Denna rapport är en förstudie av eventuella arkeologiska platser i landföringsområdet i Tyskland ( i synnerhet de
SWE
773
en rik informationskälla beträffande fartygskonstruktion och segling vid den tidpunkten. Det är
därför nödvändigt att genomföra en kontrollerad borttagning av ett av de mindre vraken i
barriären för att rörledningarna ska kunna passera genom området. Arkeologisk dokumentation
och undersökningar av vraket pågår under senhösten 2008. Arbetet leds av ”organet för
bevarande av monument i delstaten Mecklenburg-Vorpommern” (APMSMWP). Detta organ
kommer att genomföra en dykundersökning av potentiella vrakplatser under vintern 2008/2009.
Närmare landföringsplatsen i närheten av Lubmin har ett vrak (se den vänstra bilden i Figur
( )
8.73 lokaliserats på minst 100 meters avstånd från rörledningarna 1 . Flera undervattensföremål
(vrak eller andra hinder) har registrerats av Bundesamt für Seeschifffart und Hydrographie,
BSH, i området. Inget av föremålen ligger dock inom 400 meter från rörledningarnas
( )
sträckning 2 . Ingen information om antalet registreringar inom ankringszonen runt rörledningarna
finns tillgänglig. Denna ankringszon förväntas ligga 400 till 600 meter in i Greifswalder Bodden.
Figur 8.73
Sidotittande sonarbild av vrak i Tysklands ekonomiska zon. Vänster:
Sidotittande sonarbild av vrak i nära Lubmin.
Översvämmade bosättningar i Tyskland
”Organet för bevarande av monument i delstaten Mecklenburg-Vorpommern” kommer också att
genomföra dykundersökningar i områden där undersökningar har indikerat möjliga förekomster
fartyg som blockerar inloppet till Greifswalder Bodden). Studien och rapporten har gjorts av organet för bevarande
av monument i delstaten Mecklenburg-Vorpommern
(1)
UWA M-V landesverband für Unterwasserarchäologie Mecklenburg-Vorpommern e.V. 2008. Die schwedische
Schiffssperre von 1715. http://www.uwa-mv.de/projekte/schiffsperre.html (upptigfterna inhämtades 3 juli 2008).
(2)
UWA M-V landesverband für Unterwasserarchäologie Mecklenburg-Vorpommern e.V. 2008. Die schwedische
Schiffssperre von 1715. http://www.uwa-mv.de/projekte/schiffsperre.html (upptigfterna inhämtades 3 juli 2008).
SWE
774
av översvämmade skogar och torvmossar, vilka också kan vara indikationer på eventuella
bosättningsplatser, under vintern 2008/2009. Huvuddelen av rörledningarnas sträckning i tyskt
vatten ligger inom zon A.
Tabell 8.54
Sammanfattande tabell över vrak och potentiella kulturarvsplatser
Land
0-50 m från
rörledning
50-250 m från
rörledning
250+ m från
rörledning
Finland
4
7*
6*
Sverige
0
0
0
Danmark
2
3*
2*
*Listan över vrak på mer än 50 meters avstånd från rörledningen kan inte göras fullständig eftersom den breda
ankringskorridoren som omger rörledningarnas sträckning inte har undersökts i detalj. Undersökningen av
ankringskorridoren planeras att genomföras i början av 2009.
Ruta 8.52
Värden/känsligheter för kulturarvsreceptorer i Östersjöregionen
Olika kriterier används för att fastställa värden/sensitivitet hos en resurs eller receptor, bland
andra resistens mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (se avsnitt 7.5 för
utförligare förklaring). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för kulturarvsresurserna i
Östersjöregionen. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Kulturarv
Jan
Feb
Mar
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Hög
Kommentar:
De kulturarvsföremål som kan påverkas av projektet är unika. Artefakterna är också
ömtåliga eftersom de lätt kan skadas. Förhållandet att de är unika och ömtåliga ökar
föremålens känslighet till hög.
SWE
775
8.12.5
Offshoreindustri
Befintlig och planerad infrastruktur i Östersjön som diskuteras i detta kapitel omfattar:

Befintliga tele- och kraftkablar samt rörledningar

Vindkraftsparker till havs

Exploatering av naturresurser som mineralutvinning samt testborrning och utvinning av nya
olje- och gasfyndigheter.
Det finns tele- och kraftkablar i Östersjön, antingen nedgrävda i eller vilande på havsbotten, och
flera
av
dessa
korsar
sträckningen
för
Nord
Streamrörledningarna.
Rekognoseringsundersökningar har utförts längs rörledningssträckningen av PeterGaz 2005,
och detaljerade utforskningar med fjärrstyrd undervattensfarkost genomfördes av MMT och DOF
2008 som en del av detaljkonstruktionen. Inalles 18 enskilda kablar som kommer att korsas
hittades, varav vissa är ur drift och inte inritade på sjökorten. Undersökningarna genomfördes
med hjälp av bland annat följande metoder:

Analys av sjökort

Kontakt med kabelägare

Kontakt med relevanta myndigheter (marina, militära etc.)

Kabelspårningsundersökningar genomförda av MMT och DOF Subsea
Ett antal Östersjöländer har gett planeringstillstånd för vindkraftsparker, men för närvarande
finns det inga havsbaserade vindkraftsparker i drift nära rörledningarnas sträckning.
Östersjön innehåller värdefulla naturresurser i form av marina sediment och olja och gas. Flera
länder har givit tillstånd till utvinning av sediment eller har identifierat områden med värdefulla
naturresurser i närheten av rörledningarnas sträckning.
Följande kapitel beskriver mer detaljerat de offshoreverksamheter som finns eller planeras i de
olika Östersjöländerna.
Ryssland
Undersökningen 2008 detekterade totalt två telekablar i den ryska ekonomiska zonen men
endast en kabel kommer att korsas i den ryska ekonomiska zonen: BCS B5, som förbinder
Kotka i Finland med Ruchiy i Ryssland. Den andra kabeln mellan S:t Petersburg och Kaliningrad
kommer inte att korsas av rörledningarna i den ryska ekonomiska zonen.
SWE
776
Finland
Ett flertal el- och telekablar kopplar samman Finland med andra Östersjöländer.
Fältundersökningar genomförda av MMT och DOF identifierade totalt 18 kablar i den finska
ekonomiska zonen. Av dem har det identifierats att 8 telekablar och 1 kraftkabel korsar
rörledningarna. Kablarna visas i Tabell 8.55 nedan.
Tabell 8.55
Namn
Lista över aktiva kablar som korsas i Finlands ekonomiska zon(1)
Kabelägare
Sträckning
Kabeltyp
Status
Rysslands
försvarsmakt
S:t Petersburg
(RUS)Kaliningrad
(RUS)
Tele
Aktiv
kabel/korsas
Elisa
Lautasaari (FIN)
- Randvere
(EST)
Tele
Aktiv
kabel/korsas
TeliaSonera
Kaivopoisto
(FIN)Leppneeme
(EST)
Tele
Aktiv
kabel/korsas
Linx
Helsingfors (FIN) Tele
- Tallinn (EST)
Aktiv
kabel/korsas
EE-SF3
TeliaSonera
Lautasaari (FIN)- Tele
Meremoisa
(EST)
Aktiv
kabel/korsas
Estlink
AS Nordic Energy FIN-EST
Link
Tele
Aktiv
kabel/korsas
FEC 1
Elisa
Porkkala (FIN) Kakumäe (EST)
Tele
Aktiv
kabel/korsas
Pangea Seg 3
Linx
Hiiumaa (EST) Sandhamn
(SWE)
Tele
Aktiv
kabel/korsas
UCCBF
FEC 2
EE-SF2
Pangea Seg 3
(1)
MMT-undersökningen (första kabelundersökningen) utfördes i oktober 2007–februari 2008 och DOFundersökningen (andra kabelundersökningen) utfördes juni–juli 2008.
SWE
777
Namn
Kabelägare
Sträckning
Kabeltyp
EE-S1
TeliaSonera
Tahkuna (EST) - Tele
Stavsnäs (SWE)
Status
Aktiv
kabel/korsas
En rörledningsförbindelse vid namn Baltic Connector planeras att anläggas tvärs genom mitten
av Finska viken mellan halvön Paldiski i Estland och Vuosaari eller Inkoo i Finland. Projektet
Baltic Connector planeras av Gasum och Eesti Gaas. Preliminära fältundersökningar under
vatten har genomförts av MMT och DOF och konsultation med berörda lokala myndigheter
pågår för närvarande.
Det finns inga vindkraftsparker inom finskt territorialvatten eller inom den finska ekonomiska
zonen i Finska viken. De fyra områdena Östra Uusimaa, Kymenlaasko och Varsinais-Suomi och
Uusimaa ansvarar för att utse potentiella områden för vindkraftsparker. I de preliminära
regionplanerna har inga områden utsetts i Östra Uusimaa. Kymenlaasko och Varsinais-Suomi
har utfört studier av områden som kan vara lämpade för havsvindparker men har ännu inte
dragit några slutsatser om deras lämplighet. I Uusimaa har ett område utsetts som lämpligt för
vindkraftsproduktion, men några byggplaner existerar inte för närvarande.
Hafmex Windforce Oy planerar att utveckla havsvindkraftsparker i Finland. Företaget överväger
en möjlig placering i regionen Varsinais-Suomi i ytterskärgården väster om Hangö. Enligt
Hafmex Windforce räknar de inte med att placera sin vindkraftspark i närheten av Nord
Streamrörledningarna(1).
Under de senaste åren har Geologiska forskningscentralen i Finland (GTK) undersökt och
kartlagt den finska kustens sjöbotten där det finns betydande sand- och grustillgångar. Mellan
Kotka och Porkkala i Finska viken finns det användbara sjösand- och grusformationer. Åsar av
sand och grus sträcker sig från finskt territorialvatten längs sjöbottnen in i den finska
ekonomiska zonen. Inga undersökningar har genomförts i detta område sedan lagstiftningen för
de ekonomiska zonerna trädde i kraft 2005(2).
Tillstånd har beviljats för utvinning av 600 000 till 800 000 m3 av marina sediment under en
period av 10 år i området Pernaja-Loviisa. Utvinning av sand kommer att ske under den isfria
delen av året (april till oktober). Täktområdet i Pernaja-Loviisa ligger cirka 30 km från den
föreslagna sträckningen för rörledningarna. Lossningsområdena för det utvunna materialet blir
hamnarna i Loviisa, Hanina och Kotka(3.
Sverige
Ett flertal el- och telekablar förbinder Sverige med andra länder kring Östersjön.
Fältundersökningar genomförda av MMT och DOF Subsea identifierade fem kablar som korsar
SWE
(1)
Merja Paakkri. Hafmex Windforce Ltd. Pers. komm. 6 maj 2007.
(2)
Jyrki Rantataro. Geologiska forskningscentralen i Finland. Pers. komm. 29 maj 2007.
(3)
Möte med Morenia, dotterbolag till finska skogsstyrelsen 11 juni 2007.
778
sträckningen för Nord Streamrörledningarna i den svenska ekonomiska zonen. De visas i detalj i
Tabell 8.56.
Tabell 8.56
Lista över aktiva kablar som korsas i Sveriges ekonomiska zon(1)
Namn
Kabelägare
Sträckning
Kabeltyp
Status
LV-S1
Lattelecom
S.Järflotta
(Sverige) Busnieki
(Lettland)
Tele
Aktiv kabel/korsas
Baltkom
BC Fiber
Gogland Lettland
(Hultung Ventspils)
Tele
Aktiv kabel/korsas
BCS EW
TeliaSonera
Sandviken
(Sverige) –
Sventoji
(Litauen)
Tele
Aktiv kabel/korsas
SWEPOL HVDC SvenskaKraftnät Sverige-Polen El
Aktiv kabel/korsas
SWEPOL MCRC SvenskaKraftnät Sverige-Polen El
Aktiv kabel/korsas
Lietuvos Energija och Svenska Kraftnät, de litauiska och svenska kabelnätoperatörerna, har
kommit överens om att genomföra en rimlighetsstudie för en eventuell kabelförbindelse mellan
dessa två länder. SwindLit, den föreslagna nya HVDC-sjökabeln, skulle bli 350 km lång och
överföra 700 till 1 000 MW effekt. Kabeln kan tas i drift tidigast 2010 och kommer inte i konflikt
med Nord Streams rörledningsprojekt.
En telekabel, DK-RU1 (Albertslund-Kingisepp), löper parallellt med den föreslagna sträckningen
av Nord Streamrörledningarna i cirka 200 km inom svensk ekonomisk zon. Avståndet mellan
rörledningarna och kablarna är i typiskt 2 500 m. Rörledningarnas sträckning kommer endast att
korsa denna kabel inom dansk ekonomisk zon.
För närvarande finns inga vindkraftsparker inom den svenska ekonomiska zonen i närheten av
rörledningens sträckning. Svenska myndigheter avser dock att fastställa områden för
(1)
MMT (Marin Mätteknik AB) och DOF Subsea. Group. Conceptual construction design – North-European Gas
Pipeline. Volume 24. Environmental Protection. Book 3. Part 1 – Swedish Section.
SWE
779
exploatering av vindkraft inom både den ekonomiska zonen och territorialvattnen. 2006 ombads
de svenska länsstyrelserna av den svenska energimyndigheten att föreslå lämpliga områden för
vindkraftsparker, både till lands och till sjöss i såväl territorialvattnen som den svenska
ekonomiska zonen. Speciella kriterier tillämpades på de föreslagna områdena för att bedöma
deras lämplighet, t.ex. vattendjup. Vattendjup på över 30 meter är med andra ord inte aktuella.
Områden som enligt den svenska energimyndigheten är lämpliga och som därför är av nationellt
intresse för utveckling av vindkraftsparker visas i Figur 8.74.
SWE
780
Figur 8.74
Områden av nationellt intresse för vindkraftsparker enligt den svenska
energimyndigheten, maj 2008 (1)
Svenska Petroleum Exploration AB och dess dotterbolag Opab planerar oljeprospektering
längst ned i det sydöstra hörnet av den svenska ekonomiska zonen, cirka 100 km sydost om
Gotland, nära gränsen till Polen, Litauen och Lettland. Ansökan om prospekteringstillstånd
behandlas av Näringsdepartementet. Svenska Petroleum Exploration AB hävdar att ingen
(1)
Environmental Study – Nord Stream Pipeline in the Swedish EEZ English version December 2007. Areas suitable
for wind farms of national interest (Riksintresse vindbruk) according to Energimyndigheten, May 2008. Blue
coloured areas show depths less than 30 m.
SWE
781
intressekonflikt uppstår med de planerade Nord Streamrörledningarna eftersom deras
tillståndsområde ligger långt från rörledningarnas planerade sträckning. Sveriges geologiska
undersökning (SGU) har även bekräftat detta(1). Figur 8.75 visar områden av intresse för
oljeprospektering.
(1)
SWE
Hans Göran Janson, Sveriges geologiska undersökning. Pers. komm. 5 september 2007.
782
Figur 8.75
(1)
Områden för oljeprospektering(1)
Environmental Study – Nord Stream Pipelines in the Swedish EEZ English version December 2007. Areas of
interest are indicated by a light green colour.
SWE
783
Det finns förslutna borrhål i den svenska ekonomiska zonen och ytterligare 17 övergivna borrhål
som inte har resulterat i oljefynd. SGU hävdar att det är osannolikt att de förslutna borrhålen
kommer att återöppnas på grund av de stora resurser detta skulle kräva och de betraktas därför
som irrelevanta när det gäller projektet Nord Stream(1).
Området Sandhammaren i Ystad kommun består av sand av postglacialt ursprung(2) och är
avsett som sandtäkt. Platsen befinner sig i svenskt territorialvatten och ligger endast några få
kilometer från land. Till dags dato har ännu inga tillstånd för utvinning av sand från denna plats
meddelats.
Enligt SGU finns det inga viktiga sandtäkter i närheten av den föreslagna sträckningen för
rörledningarna och således inga täkter i den svenska ekonomiska zonen som skulle störa de
planerade Nord Streamrörledningarna(3).
Danmark
Ett flertal el- och telekablar förbinder Danmark med andra länder kring Östersjön.
Fältundersökningar genomförda av MMT och DOF Subsea identifierade tre kablar som korsar
Nord Streamrörledningarna i den danska ekonomiska zonen. De beskrivs i detalj i Tabell 8.57.
Tabell 8.57
Lista över aktiva kablar som korsas i Danmarks ekonomiska zon(4)
Namn
Kabelägare
Sträckning
Kabeltyp
Status
DK-RU1
TDC
Karslunde (DEN)-Kingisepp
(RUS)
Tele
Aktiv kabel/korsas
DK - PL 2
TDC
Danmark (Bornholm) - Polen Tele
Aktiv kabel/korsas
Danmark (Bornholm) - Polen Tele
Aktiv kabel/korsas
Baltica Seg Polish
1
Telecom
Den danska energimyndigheten DEA utsåg 2007 ”områden av intresse för utveckling av
havsvindkraft”. Två av dessa områden finns på Rönne Banke som ligger cirka 50 km från
(1)
(2)
Anders Elhammer, Sveriges geologiska undersökning. Pers. komm.
Referens SGU Yttrande 2001-05-17 Ansökan om tillstånd enligt kontinentalsockellagen till sandtäkt vid
Sandhammars bank i Ystad kommun.
(3)
Anders Elhammer, Sveriges geologiska undersökning. Pers. komm.
(4)
MMT survey (1st cable survey) was carried out in Oct 2007 - Feb. 2008 and DOF survey (2nd cable survey) was
carried out in June-July 2008.
SWE
784
rörledningens sträckning. Områdena för vindkraftsparker har ännu inte fastställts utan
förhandlingar pågår, men de förmodas täcka ett område på cirka 44 km2. De två fastställda
vindkraftsparksområdena är inte högprioriterade eftersom utvecklingskostnaderna beräknas bli
mycket höga på denna plats(1).
Inga rörledningar till havs har identifierats längs Nord Stream-ledningens sträckning i den
danska ekonomiska zonen. Naturgasledningen Baltic Pipe planeras dock i projektområdet på
danskt vatten. En framtida korsningspunkt kan därför förväntas ungefär vid KP 1125 km i den
danska ekonomiska zonen, sydost om Rønne Banke, se karta IN-1-D.
Ballastutvinning är en viktig råmaterialresurs i Danmark och står för 10 % till 20 % av den totala
råmaterialresursen i dansk ekonomi. I området runt Bornholm utvanns 293 887 m3
ballastmaterial år 2005(2).
Sydväst om Bornholm finns nio områden för utvinning av ballastmaterial. Utvinningstillstånden
har förlängts och gäller i treårsperioder. De förlängdes senast i januari 2007(3).
Utvinningsområdena väster om Bornholm och tillåtna utvinningsmängder för perioden 2007 till
2009 redovisas i Tabell 8.58.
Tabell 8.58
Utvinningsområden och tillåtna mängder väster om Bornholm(4)
Utvinningsområden
Tillåten utvinningsmängd (m3)
526 – CA Rönne
30 000
564 – BA Rönne Banke Öst
20 000
526 – JA Rönne Banke Syd
300 000
526 – DA Klintegrund
1 200 000
526 – HA Klintegrund Vest
20 000
526 – EA Bakkegrund Nord
20 000
526 – IA Bakkegrund syd
160 000
564 – AA Adlergrund Öst
150 000
564 – CA Adlergrund Nord
200 000
De danska myndigheterna kräver att alla marina sediment skall transporteras till Bornholm,
vilket leder till en ökad skeppsfart i området.
(1)
E-post 2007-07-06 från Mads Rye Sletbjerg, Energistyrelsen, Transport- og Energiministeriet, Danmark.
(2)
Råstofproduktion i Danmark. Havområdet 2005. Skov & Naturstyrelsen, Miljøministeriet, 2006.
(3)
Råstofproduktion i Danmark. Havområdet 2005. Skov & Naturstyrelsen, Miljøministeriet, 2006.
(4)
Danish Forest and Nature Agency (Skov- og Naturstyrelsen). www.skovpgnatur.dk/emne/raastoffer/raastofferhav/
(uppgifterna inhämtade 14 augusti 2007).
SWE
785
Tyskland
Korridorer har planerats för servisledningar, kablar och rörledningar i tyska vatten av de tyska
planeringsmyndigheterna (Ministerium für Arbeit und Bau, Raumordnung und Landesplanung,
Mecklenburg-västra Vorpommern) från öppet hav in i Greifswalder Bodden. Samtliga framtida
kablar och rörledningar, inklusive de som krävs för projektet Nord Stream, måste placeras i
denna korridor. Planerade vindkraftsparker norr och nordost om Rügen använder
högspänningskablar som passerar genom Greifswalder Bodden. Kablarna kommer att följa
kabelkorridoren utanför och i Greifswalder Bodden.
Sjökorten indikerar att det finns olika kablar i Greifswalder Bodden som förbinder öarna, som
Ruden och Vilm, med fastlandet. Vem som äger kablarna och deras skick är okänt. De är
emellertid lokaliserade på ett betydande avstånd från rörledningarnas sträckning.
Väster om Adlergrund planeras två vindkraftsparker, Ventotec och Arkona Becken, och kablarna
till land kommer att ha en gemensam sträckning. Vindkraftsparkerna ligger inom 25 km från
rörledningarnas sträckning. Vindkraftsparken Ventotec 2 befinner sig 35 km nordost om Rügen i
Tyskland vid gränsen mellan Danmark och Tyskland och har tillstånd för 80 turbiner, parkinterna
kablar och transformatorstation(1). Tillståndet kräver att vindkraftsparkens yttre gräns måste ha
ett säkerhetsavstånd på 500 m till kablar och/eller rörledningar. Vindkraftsparken använder
turbiner som är placerade på pontoner och därför kan bogseras ut och förankras(2). Bygget
beräknas börja under 2010.
Ytterligare en vindkraftspark planeras på den tyska delen av Adlergrund, 35 km nordost om
Rügen, nämligen AWE Arkona Becken (södra parken). Denna park består av 80 turbiner.
Byggnadstillståndet för denna vindkraftspark gäller endast under förutsättning att bygget
påbörjas före november 2011 och att ett buffertavstånd på 500 m upprätthålls mellan
vindkraftsparken och kablarna. Infrastrukturoperatörer inom en nautisk mil ska informeras(3).
I den östra delen av Greifswalder Bodden planeras kabelsträckningar för att ansluta
vindkraftsparkerna Ventotec 2 och AWE Arkona Becken (södra parken) till industri- och
handelsområdet Lubmin(4). Kabelsträckningarna kommer att löpa parallellt på den östra sidan av
rörledningarnas sträckning genom Boddenrandschwelle och Greifswalder Bodden. Norr om
Lubmin upptar rörledningarnas sträckning ett område av kabelkorridoren som ansluter till
vindkraftsparken Ventotec 2.
(1)
Bundesamt für Seeschiffahrt und Hydrographie (BSH). Genehmigungsbescheid. 16 maj 2007
(2)
GHF Ventotec. 2007. Pressemitteilung: Genehmigung für Offshore-Wind park Ventotec Ost erteilt, Leer, den 25
maj 2007.
(3)
Bundesamt
für
Seeschiffahrt
und
Hydrographie
(BSH).
http://www.bsh.de/en/Marine%20uses/INdustry
/Wind%20farms/index.jsp (uppgifterna inhämtades 20 augusti 2007).
(4)
Bundesamt für Seeschifffahrt und Hydrographie (BSH) http://www.bsh.de/de/index.jsp (uppgifterna inhämtades 20
augusti 2008).
SWE
786
I de tyska vattnen finns det flera områden som är avsatta för utvinning av marina sediment inom
25 km från rörledningarnas sträckning, varav inget korsas av den faktiskt föreslagna
sträckningen. Då detta skrivs har ännu inga tillstånd för utvinning meddelats för dessa områden.
Rörledningarnas sträckning går nära men inte genom utvinningsområdena. Den tyska
myndighet som ansvarar för utvinningstillstånd är Bergamt Stralsund(1).
I Greifswalder Bodden, nio km från rörledningarnas sträckning norr om Greifswald Wiek, finns
en licensierad depositionsplats för marina sediment.
Ruta 8.53
Värden/känsligheter för offshoreindustrins recipienter i Östersjön
Olika kriterier används för att bestämma en resurs eller recipients värde/känslighet,
däribland motstånd mot förändring, anpassningsbarhet och hur sällsynt den är (en
utförligare förklaring finns i avsnitt 7.5). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för
offshoreindustrins resurser i Östersjöregionen. Eventuella årstidsbundna variationer är
markerade.
Offshoreindustri
Jan
Feb
Mars
Ap
r
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Kommentar:
Industrikablar och rörledningar anses vara obenägna att ändras. Kabelkorsningar kan
hanteras genom att nödvändiga procedurer tas fram, och kablarnas känlighet anses vara
låg.
8.12.6
Militär verksamhet
Efter 1945 fungerade Östersjön som en gräns mellan motstående militära block. Östersjön
utgjorde gränsen mellan länderna inom Warszawapakten å ena sidan och medlemmarna i
NATO å den andra. Detta medförde att stora områden av territorialvattnen var militära
skyddsområden. Östersjän är fortfarande ett strategiskt område, men mer för kommersiella än
för militära intressen.
(1)
Bundesamt für Seeschifffart und Hydrologie (BSH). Map BSH/M52 – 02.03.2006. Baltic Sea: Platforms, Pipelines,
Cables, Sediment Extraction, Dumping. 2006
SWE
787
Dessa förändringar till ett mer kommersiellt fokus i Östersjön har lett till nedskärningar av
nationell militär verksamhet i många av Östersjöländerna. Det pågår emellertid fortfarande ofta
militärövningar i Östersjön, med både NATO-länder och Östersjöländerna.
Östersjöländerna har olika typer av militära övningsområden till havs. Områdena kan
klassificeras utifrån hur de används, se Tabell 8.59. Detta system används för att beskriva
militära övningsområden i karta MI-1.
Tabell 8.59
SWE
Militära övningsområden
Militära övningsområden
Definition
Skjutområde
Område, antingen permanent eller tillfälligt, med
övningsskjutning med bomber, torpeder och
missiler
Övningsområde för minläggning och
motåtgärder
Område inom vilket de nationella flottorna
genomför minläggningsövningar
(undervattenminor)
Ubåtsövningsområde
Område i vilket ubåtsövningar genomförs
Ubåtarna kan befinna sig både ovan och under
vatten under övningarna.
Område för flygvapenövning
Begränsat luftrum avsett för flygövningar.
Sjöfarare och fiskare varnas för tillfälliga,
potentiellt riskfyllda förhållanden till följd av
militär verksamhet innan en militärövning
genomförs.
Annat övningsområde (oklassificerat)
Militärt övningsområde som inte har
klassificerats av informationskällan, utan som är
antingen ett skjutområde, ett övningsområde för
minläggning eller ett ubåtsövningsområde.
Figur 8.76
788
Militära övningsområden
SWE
789
Rörledningarnas sträckning passerar genom olika militära övningsområden i Östersjön och
dessa visas i. Figur 8.76 och Tabell 8.60 visar militära övningsområden längs rörledningarnas
sträckning och vilka aktiviteter som bedrivs av respektive land.
Tabell 8.60
Sammanfattning av militära övningsområden per land
Land
Typ av verksamhet
Ryssland
Ryssland har betydande militära styrkor och beredskap i Leningrads
militärdistrikt. Ett luftburet och ett havsgående förband samt två militära
förband med hög beredskap är baserade där. Dessa förband täcker in
norra Östersjöregionen. Deras mål är främst att säkra S:t
Petersburgområdet, enklaven Kaliningrad och de viktiga ryska handelsoch militärlederna i Östersjön. Området är ett av Rysslands viktigaste
militärområden med militära övningsområden både på land och till
( )
havs 1 .
Finland
Ett antal militärområden ligger nära rörledningens sträckning.
Övningarna omfattar målskjutning, minläggning och ubåtsövningar. Alla
bedöms som viktiga för finska territorialvatten. Det finns flera
militärområden i närheten av den eventuella rörledningssträckningen,
och dessa kan delas in i två typer av militära övningsområden:
skyddsområden och övningsområden för målskjutning.
Skyddsområdena, som huvudsakligen är militära övningsområden som
anses avgörande för Finlands nationella säkerhet, ligger endast i de
( )
finska territorialvattnen 2 . Nord Streams rörledning passerar sträckor
inom övningsområden för målskjutning i den finska ekonomiska zonen
( )
där minläggning övas och utbåtsövningar genomförs 3 .
Sverige
Den svenska försvarsmakten har flera militära övningsområden i
( )
Östersjön, särskilt runt Gotland och längs Sveriges södra kust 4 . Runt
Gotland och Fårö i nordost har det traditionellt funnits stora militära
områden, både på land och till havs, på grund av de två öarnas läge i
Östersjön. Den militära verksamheten upphörde 2005, men
övningsområdena finns fortfarande kvar. Den svenska flottan har styrkor
på Östersjökusten i Karlskrona och Berga/Muskö.
(1)
Fellow Weatherhead Center for International Affairs, Harvard University. NATO and the Northern Baltic Sea
Region. 20 June 2003
(2)
Finska försvarsmakten, rapport: PEkoul-os:n asiak n:o 19/5.1.a/D/I/3.10.1995, "Ampuma-alueet Suomenlahdella
ja Selkämerellä”
(3)
Finska försvarsmakten, Act on Finland's Territorial Surveillance (755/18.8.2000) samt, baserat på denna, dekretet
om the territoriell övervakning (971/16.11.2000) och dekretet om skyddsområden (1125/14.12.2000)
(4)
SWE
Svenska försvarsmakten. 2006. – The facts. Information Handbook.
790
Land
Typ av verksamhet
Danmark
Nord Streams rörledningen, enligt den prioriterade sträckningen,
passerar till ungefär 21 km genom ett skjutområde norr om Bornholm i
Danmarks territorialvatten och ekonomiska zon. En liten del av ett
skjutområde vid Bornholms södra spets används som ett övningsområde
för bombning på djupt vatten, men detta ligger långt från
rörledningssträckningen.
Skjutområdet används av det danska försvaret och danska hemvärnet
och skjutning kan förekomma dygnet runt.
Marindistriktet Bornholm är den lokala myndigheten inom danska
försvaret för dessa områden och ansvarar också för att informera
allmänheten om när skjutområdena används, antingen genom skyltar
eller via radio. När det pågår militär verksamhet i områdena runt
( )
Bornholm ska fartyg undvika dessa områden 1 .
Tyskland
Nord Streams rörledningen passerar genom militära övningsområden
och flygvapenövningsområden i Tysklands territorialvatten och
ekonomiska zon runt Rügen. Ubåts- och skjutövningsområden finns
också i havsområdet runt Rügen, men de genomkorsas inte av någon av
)
de föreslagna sträckningarna för Nord Streams gasledning(2 .
(1)
Søværnet.
Bornholms
marindistrikt.
Military
practice
areas
around
Bornholm:
http://forsvaret.dk/BHM/Skydeadvarsler/Skyde+områder/ (uppgifterna inhämtades i augusti 2008).
(2)
Bundesamt für Seeschifffahrt und Hydrographie (BSH). Sjökort över Östersjön: Maritime and Military Features.
http://www.bsh.de/en/Marine%20uses/Industry/CONTIS%20maps/BalticSeaMaritimeFeaturesAndDefense.pdf
(uppgifterna inhämtades i september 2007).
SWE
791
Ruta8.54
Värden/känsligheter för militär verksamhet i Östersjön
Olika kriterier används för att fastställa värden/sensitivitet hos en resurs eller receptor, bland
andra resistens mot förändring, anpassningsbarhet och sällsynthet (se avsnitt 7.5 för
utförligare förklaring). I tabellen nedan visas värdet/känsligheten för resurserna militära
operationer i Östersjöregionen. Eventuella årstidsbundna variationer är markerade.
Militära
operationer
Jan
Feb
Mar
Apr
Maj
Juni
Juli
Aug
Sep
Okt
Nov
Dec
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Låg
Kommentar:
Militära operationer är mycket anpassningsbara eftersom de kan planeras för att undvika
projektaktiviteter. Tack vare denna anpassbarhet anses de receptorer som relateras till
militära operationer ha en låg känslighet.
8.12.7
Kemiska och konventionella krigsmateriel
Östersjön är en plats av stor strategisk militär betydelse. Detta var i synnerhet fallet under första
och andra världskriget då havsminor användes i stor utsträckning tillsammans med andra
krigsmateriel som sjunkbomber, torpeder, flygbomber och granater. Tippningen av krigsmateriel
till sjöss har traditionellt också varit ett bekvämt sätt att dumpa krigsmateriel som inte längre har
något militärt värde. Östersjön användes som dumpningsplats för konventionellt och kemiskt
krigsmateriel under och efter såväl första som andra världskriget.
I detta avsnitt ges bakgrundsinformation om de olika typer av konventionella och kemiska
krigsmateriel som dumpats i Östersjön och det krigsmaterial som hittats vid de undersökningar
som nyligen genomförts av Nord Stream presenteras.
Konventionella krigsmateriel
Med konventionella krigsmateriel avses krigsmateriel som inte innehåller kemiska, biologiska
eller radioaktiva ämnen. I Östersjön finns idag följande konventionella krigsmateriel:
SWE

Minor (se Ruta 8.55 för en förklaring av mintyper)

Sjunkbomber
792

Ubåtsbekämpningsraketer

Torpeder och granater

Flygbomber
Dessutom används idag skarp ammunition vid marina övningar. Dessa krigsmateriel omfattar
även artilleriammunition av varierande kaliber och krigsmateriel som innehåller
tändmekanismer,
men
ej
sprängmedel.
Fallskärmsbloss,
nödsignalraketer
och
röksignalbehållare används också och förekommer kring övningsområdena (mer information
finns under avsnitt 8.12.6).
Östersjön blev kraftigt minerat under båda världskrigen. Uppskattningarna av antalet minor som
placerades i hela Östersjön varierar mellan 100 000 och 150 000. Av dessa har 35 000 till
50 000 svepts. Figur 8.77 visar de kända minområdena och dumpningsplatserna för kemiska
krigsmateriel i Östersjön.
SWE
SWE
Figur 8.77
Placering av krigsmateriel
793
794
Ruta 8.55
Typer av minor
Förankrade kontaktminor var den vanligaste typen under andra världskriget, men även
magnetiska och akustiska typer användes. Förankrade kontaktminor kunde detoneras på två
olika sätt: elektromekaniskt eller mekaniskt.
Mekaniska minor detonerade när minan flyttades och en blypendel rubbades. En fjäder
aktiverade enheten och utlöste sedan minan. Vissa av de elektromekaniska minorna hade även
mekaniska horn som stängde detonationskretsen.
Hornminor var elektromekaniska och utlöstes genom den så kallade ”Hertz”-anordningen.
Denna anordning fungerade enligt principen att när ett blyhorn böjdes krossades en syrafylld
glasampull inuti och ett enkelt batteri skapades. Den elektriska ström som därmed uppstod
utlöste minan. Hornminor kunde också ha ytantenner fästa vid Hertz-anordningen. Dessa var
vanligen rep som hölls uppe med ett flöte. När ett passerande fartyg fastnade i repet drogs
minan upp mot fartyget där hornet böjdes och minan detonerade.
För minor som användes för ubåtsbekämpning fanns flera olika typer av aktiveringsantenner.
Vissa av dem var baserade på galvanisk ström och var tillverkade av koppartråd och
kopparlegeringar. När en stålkonstruktion vidrörde kopparantennen uppstod en galvanisk cell
och den elektriska ström som då uppstod utlöste ett relä som detonerade minan.
Kopparantenner kunde användas vertikalt i vattenmassan och därmed fånga in ubåtar på olika
djup. Detonationsutlösare på repet för att hindra svepning installerades på de kablar som var
anslutna till minan. När en ubåt eller någon typ av minsvepningsutrustning vidrörde och drog
anslutningskabeln flyttades utlösaren uppåt och stängde en elektrisk krets, vilken utlöste minan.
Kemiska krigsmateriel
Med kemiska krigsmateriel avses både själva de kemiska stridsmedlen och deras behållare
samt de sprängämnen som finns inuti dem. Till de kemiska krigsmateriel som hittats i Östersjön
hör senapsgas, Clark I och II, adamsit, arsenikhaltiga medel, tabun, kloracetofenon, lewisit,
tårgas och fosgen. Senapsgas utgör den största andelen av dumpade krigsmateriel. Fiskare
hittar emellanåt gula eller bruna klumpar av senapsgas i sin fångst. Klumparna har ofta en
lerliknande konsistens där ytorna har oxiderat till fast form, och de kan därför bevaras under
lång tid (se Figur 8.78). Senapsgas är en hudfrätande gas som orsakar blåsor på utsatt hud.
Adamsit retar näsa och hals, fosgen retar lungor, tabun är en nervgas och kloracetofenon är en
tårgas. Stridsmedlen är normalt inneslutna i ammunition av mellankaliber, brandbomber och
behållare eller burkar.
SWE
795
Figur 8.78
( )
Fragment av senapsgas 1
Efter andra världskrigets slut beordrades att Tysklands ca 65 000 ton kemiska krigsmateriel
skulle förstöras av de allierade styrkorna. Detta var ett direkt resultat av Potsdamkonverensen
1945. Bornholmbassängen i Östersjön valdes ut eftersom det är den djupaste platsen (100
meter) och ligger nära den tyska hamn från vilken stridsmedlen skeppades. Detta område fick
därför ta emot mer än hälften av Tysklands arsenal av kemiska krigsmateriel. Ungefär 11 000
( )
ton aktiva kemiska krigsmaterielssubstanser 2 dumpades. Dumpning skedde också sydost om
Gotland, i Lilla Bält och i Skagerrak. 1 000 ton kemiska krigsmateriel beräknas ha dumpats på
platsen i närheten av Gotland. Alla kemiska krigsmateriel dumpades utan detonatorer. Figur
8.79 visar dumpningsplatserna för kemiska krigsmateriel.
(1)
Iver C. Weilbach & Co. A/S. 2007. "The Danish Fishery Yearbook 2007”.
(2)
Helsingforskommissionen. 1995. Final Report of the ad hoc Working Group on Dumped Chemical Munition.
http://www.helcom.fi/stc/files/Publications/OtherPublications/CHEMUFinalReport1995.pdf (uppgifterna inhämtades
8 augusti 2008).
SWE
796
Figur 8.79
Dumpningsplatser för kemiska krigsmateriel(1)(2)
Den viktigaste avsedda dumpningsplatsen har en radie på 3 sjömil och ligger i
Bornholmsbassängen (område B). Dumpningsplatsen vid Borholm täcker ett område på 99
kvadratkilometer och dess centrumkordinater är 55oE21"N och 15oE37'02"E, vilket. Alla kemiska
krigsmateriel dumpades dock inte på den avsedda platsen, och således finns en andra, mer
realistisk dumpningsplats vid ungefär 55º10"N till 55º23"N och 15º24"E till 15º55"E, vilket
omfattar ett område på 892 kvadratkilometer, det rödfärgade området i Figure 8.79.
Dumpningsområdet väster om Bornholm är inte lika välbeskrivet. Dumpningen här utfördes av
Storbritannien och mycket lite information finns om dumpningsplatserna. Den gula rutan
indikerar riskområdet i Bornholmsbassängen som omfattar mer än 9 000 kvadratkilometer och
(1)
Helsingforskommissionen. 2002. Response Manual, Vol. 2 Chapter 6 - Amendment No. 27/02/03.
(2)
Förklaring: Dumpningsområden för kemiska krigsmateriel. A avser dumpningsplatsen vid Gotland, B avser
dumpningsplatsen vid Bornholm, C avser dumpningsplatsen vid Lilla Bält, D & E avser dumpningsplatserna i
Skagerrak.
SWE
797
har utvidgats med de farleder som troligen använts av de fartyg som utfört dumpningen, med
( )
antagandet att dumpningen har skett under gång 1 .
På dumpningsplatserna är ankring och fiske förbjudet och fiskefartyg som opererar i
riskområdena ska uppfylla standarderna för rengöring av förorenad fiskeutrustning och
bestämmelserna beträffande särskild förstahjälpenutrustning ombord på fiskefartygen. Sedan
1960-talet har Bornholms marindistrikt registrerat de upptagna stridsmedlen i
Bornholmsområdet. Figur 8.80 visar antalet kemiska krigsmateriel som fiskare har hittat mellan
1979 och 2006.
Figur 8.80
( )
Kemiska krigsmateriel upphittade av fiskare 1979-2006 2
Kemiska krigsmateriel har legat på havsboten och i sedimentet i Östersjön under mer än sextio
år. Under denna period bör korrisionen på behållarna ha varierat. Korrosionen på behållarna
och det frigörande av giftiga kemikalier i havsmiljön som den medför är fortfarande inte helt
utforskad. Det har förekommit fall där behållare har läckt sitt innehåll, medan andra fortfarande
är intakta (en korroderad behållare visas i Figur 8.81).
(1)
Sanderson, H. och Fauser, P. 2008. Historical and qualitative analysis of the state and impact of dumped chemical
warfare agents in the Bornholm basin from 1947 - 2008.
(2)
SWE
Amiral i danska flottan.2007. Bornholms marindistrikt.
798
Figur 8.81
( )
Korroderade krigsmateriel 1
Förhållandet korroderade och tomma krigsmateriel gentemot intakta krigsmateriel är inte känt.
Det är emellertid fastställt att korrodering av behållarna kräver syre och att krigsmateriel i
( )
syrefattigt 2 sediment bevaras bättre än krigsmateriel som utsätts för syre i antingen sediment
eller vatten. Förhållandet korroderade och potentiellt tomma krigsmateriel gentemot intakta och
potentiellt fulla krigsmateriel är således i stor usträckning förhållandet mellan krigsmateriel över
( )
och under sediment 3 .
(1)
Iver C. Weilbach & Co., The Danish Fishery Yearbook 2007. 2007.
(2)
Hypoxi är mycket låg syrehalt (spårmängd). Anoxi är total avsaknad av syre.
(3)
Sanderson, H. och Fauser, P. 2008. Historical and qualitative analysis of the state and impact of dumped chemical
warfare agents in the Bornholm basin from 1947 - 2008.
SWE
799
Undersökningsmetod och undersökningar
För att säkerställa att rörledningskorridoren är fri från krigsmateriel har Nord Stream utfört ett
omfattande undersökningsarbete. Undersökningarna har genomförts i flera faser och av tre olika
oberoende entreprenörer: Peter Gaz, Fugro Osae och Marin Mätteknik AB. Följande
undersökningar har genomförts under de senaste fyra åren. Rutorna nedan (se Ruta 8.56, Ruta
8.57 och Ruta 8.58) ger en översikt per entreprenör av de genomförda undersökningarna, deras
program och vilken utrustning som använts av respektive entreprenör.
SWE
800
Ruta 8.56
Peter Gazs undersökningsprogram och utrustning (2005-2007)
Program
2005: Allmän geofysisk rekognosceringsstudie till stöd för det första sträckningsvalet.
Utvärdering och analys av havsbottenmorfologin och objekt inom en 2 kilometer bred korridor,
inklusive landföringar (ungefär 17 000 kilometer).
2006: Detaljerade geofysisk undersökning för att ge mer exakta uppgifter om havsbottens
topografi (2 gånger 2 meter DTM) och identifiera föremål inom en 180 meter bred korridor i den
utvalda "konceptuella" rörledningssträckningen, följd av visuella inspektioner av utvalda föremål
inom två 40 meter breda korridorer (ungefär 5 000 kilometer).‘
2006: Detaljerad geoteknisk undersökning (på entreprenad av Fugro) för att ge tekniska
konstruktionsparametrar för de översta jordlagren (ner till 5 meter under havsbotten).
Undersökningen omfattade ungefär 260 havsbottenprover, 510 konpenetrationstest och 90 Tstångstester.
2007: Detaljerade avsökningar av krigsmateriel och tekniska undersökningar av en 250 meter
bred korridor kring den valda rörledningssträckningen i den ryska sektorn (ca 800 kilometer).
Använd utrustning:
Flerstråligt ekolod:

System för kartläggning av havsbotten med hög till mycket hög upplösning

Detaljerad bild av havsbottenmorfologin och föremål på havsbotten
Sidotittande sonar (100/300 kHz):

Detaljerad bild av havsbottenmorfologin och föremål på havsbotten
Penetrerande ekolod:

Kartläggning av geologiska lager under havsbotten
Magnetometer (Caesium and Overhauser):

Identifiering av järnföremål
Fjärrstyrt fordon:

SWE
Undersökning med undervattenskameror
801
Ruta 8.57
Fugro Osaes program och utrustning (2007)
Program:
2007: Detaljerad kustnära undersökning i Tyskland för att komplettera och utvidga Peter Gazs
undersökningsområde (ca 800 kilometer).
Använd utrustning:
Flerstråligt ekolod:

System för kartläggning av havsbotten med mycket hög upplösning
Sidotittande sonar (dubbelfrekvens 100/500 kHz) Magnetometer (Overhauser)
Penetrerande ekolod: (2 till 7 kHz, Chirp and Boomer)
SWE
802
Ruta 8.58
( )
Marin Mätteknik AB 1
Program
2007: Geofysisk recognosceringsundersökning för att utvärdera de olika sträckningsalternativen
i Bornholmsområdet (ca 4 500 kilometer).
Utrustning:
Flerstråligt ekolod: System för kartläggning av havsbotten med hög till mycket hög upplösning.
Sidotittande sonar: 100/500 kHz dubbelfrekvens.
Magnetometer som passerar längs undersökningslinjerna: (Caesium) med en räckvid på 180 m.
Penetrerande ekolod: (Chirp and Sparker) Kartläggning av geologiska lager under havsbotten
Program 2007–2008:
Avsökning av krigsmateriel och detaljerade tekniska undersökningar (geofysisk undersökning av
ca 13 300 kilometer och gradiometerundersökning av 6 400 kilometer).
Utrustning:
Flerstråligt ekolod: System för kartläggning av havsbotten med hög till mycket hög upplösning
Sidotittande sonar: hög simultan upplösning, 300/600 kHz dubbelfrekvens, 50 meters räckvidd
Magnetometer (Caesium och Overhauser): För identifiering av järnföremål
Gradiometergrupp: Gradiometergrupp, Innovatum, monterad på fjärrstyrt fordon. Särskilt
framtagen grupp av 12 magnetometrar som undersöker en 7,5 meter bred korridor i en enda
genomgång. Varje sträckning passerades två gånger för att fastställa den 15 meter breda
installationskorridoren runt de båda rörledningarnas sträckning
Videoundersökning med fjärrstyrt fordon: Videoundersökning av föremål av betydelse inom
två 50 meter breda korridorer
Kabelundersökningar (Innovatum/TSS440): magnetometerundersökningar av kabeldragningar
med fjärrstyrt fordon
(1)
SWE
Nord Stream AG. 2008. Identifieringsgranskning av stridsmedelsexpert: G-EN-SUR-RPT-108-UXOC1400-C.
803
Ruta 8.59
Marin Mätteknik AB
(11)
Förfarande för undersökning av krigsmateriel:
Steg 1: Geofysiska undersökningar: I princip en kombination av undersökningar med
sidotittande sonar med mycket hög upplösning och en bogserad magnetometer. Kompletterad
genom jämförelser mellan tidigare PeterGaz-data och historisk information om
mindumpningsområden.
Lokalisering av föremål genom detaljerade undersökningar med sidotittande sonar: 3 linjer med
50 meters mellanrum som ger 300 % täckning av de mittersta 100 metrarna med 600 kHz,
täckning minskad till 200 % vid 75 meter och till 100 % vid 125 meter.
Analysen av föremålen stöds genom verifiering av täckningen i flera lager.
Undersökningsmålen kartlades i enlighet med följande kriterier:

Tydliga föremål och avfall

Enskilda föremål/stenblock och stenfält

Magnetometerföremål, kartlagda enligt deras placering längs undersökningslinjerna, med
korsverifiering av föremål påträffade med sidotittande sonar
Steg 2: Gradiometerundersökning: En magnetometergrupp monterad på ett fjärrstyrt fordon
används för att ge en "terrängmodell" av gradienten inom en 15 meter bred anläggningskorridor
för detektering av järnföremål.
•
Verifiering gentemot tidigare identifierade objekt för att fastställa postionernas tillförlitlighet
Verifiering av gradiometerdata gentemot testföremål
Steg 3: Visuella undersökningar: Alla föremål som lokaliserats inom den slutgiltiga
installationskorridoren (15 m) och utvalda föremål av potentiellt antropologiskt ursprung inom
säkerhetskorridoren (50 m). Alla identifierade föremål av potentiellt kulturellt intressa undersöks
också.
Steg 4: Klassificering: Detta steg består av två faser, den första undersökningen till havs och
sedan verifieringen på land av tre experter inom marin krigföring. Det är endast vid denna
slutgiltiga verifieing som föremålen slutgiltigt identifieras som krigsmateriel eller
krigsmaterielsrelaterade föremål.

Alla föremål har analyserats och i tillämpliga fall identifierats som minor, krigsmateriel eller
krigsmaterielsrelaterade

Alla föremål har kartlagts som avfall eller har en beskrivning som definierar dem som
föremål tillverkade av människan
(1)
Nord Stream AG. 2008. Munitions Expert Identification Review. Nord Stream Report No. G-EN-SUR-RPT-108UXOC1400-C.
SWE
804
Ruta 8.59 visar täckningen för krigsmaterielsavsökningarnas olika faser. Korridorerna fastställs
enligt följande:

Den 50 meter breda säkerhetskorridoren (korridor för visuell undersökning avseende
krigsmateriel) definierades genom tekniska analyser som bedömde påverkan från
explosioner under vatten på rörledningen (Effects of Underwater Explosions G-EN-PIEREP-102-00072528). Dessa analyser verifierades sedan av DNV

Den 15 meter breda anläggningskorridoren (gradiometerundersökning) har definierats av
rörledningens installationstolerans under rörläggningen, vilken anges till +/- 7,5 meter
Resultat av avsökning av krigsmateriel 2007/2008
Flera minor har identifierats i Sverige, Danmark och Finland. Dessa kommer att röjas innan
rörledningen läggas (se Tabell 8.61).
Tabell 8.61
Resultat från avsökningen av krigsmateriel
Finland
Sverige
Danmark
Tyskland
Ryssland
Visuellt
undersökta
1174
433
153
82
Faktiska
krigsmateriel
31
1
3 (kemiska
krigsmateriel)
0
Avsökningar av
krigsmateriel
genomförs för
närvarande
Experter anlitades för att bedöma det förfarande som tillämpades för vart och ett av de
påträffade föremålen. Experterna hade marinmilitär bakgrund och hade deltagit i minröjningsoch motåtgärder. Experterna från Finland, Danmark och Sverige hade valts ut noggrant.
Experterna och deras namn och titlar anges nedan.

Svensk expert: Eugen Charysczak, överstelöjtnant (pensionerad)

Dansk expert: Kommendörkapten Lars Møller Pedersen, chef för danska flottans
artilleribekämpning

Finsk expert: Kommendörkapten (pensionerad) Matti Puoskari.
Figur 8.82 visar vart och ett av fynden i Finska viken samt en bedömning av typen av mina och
beräknad laddning enligt oberoende bedömningar av krigsmaterielexperterna. Under
utvecklingen av minröjningsplanen kommer ytterligare expertbedömning att krävas för att
komma till rätta med inkonsekvenser. Figur 8.83 visar förhållandet mellan de påträffade
minorna och den tekniska dokumentationen
SWE
SWE
Figur 8.82
Påträffade krigsmateriel i Finska viken
805
806
Figur 8.83
SWE
Förhållandet mellan de påträffade minorna och den tekniska
dokumentationen
807
Ruta 8.60
Översikt
över
(upphovsparter)
resultaten
av
krigsmaterielundersökningen
Finland: 31 krigsmaterielspjäser
Vid undersökningen och analysen av de påträffade föremålen i Finska viken identifierades
tjugofyra minor, en eventuell mina, två eventuella sjunkbomber som släppts från luften och två
SPB D Obstructer-minor. Inga av dessa verkar ha påverkats av undervattensströmmar eller
bottentrålning under senare tid.
Det finns inga indikationer på krigsmateriel begravda i havsbottensediment. I Finska viken ligger
minorna normalt på mjukt sediment, oftast på en materialhög i en grund eroderad hålighet.
Detta tyder eventuellt på bottenströmmar med låg hastighet och begränsad sedimentation.
Sverige: 1 krigsmateriel
Efter analyser av svenska data identifierades en mina. Minan har identifierats som en tysk
krigsmina från andra världskriget. En kraftigt korroderad styrfena till en flygbomb men den
innehåller inga sprängämnen och är därför inte av betydelse. Data från sidotittande sonar
indikerar dock att det kan finnas övertäckta föremål som kan tolkas som linjära grupperingar
som korsar rörledningskorridoren. Dessa linjära grupperingar har påträffats i samma område
som minan och inspekterades med fjärrstyrt fordon. Det fanns dock inga synliga föremål på
havsbotten. Baserat på tidigare erfarenhet är dessa övertäckta föremål mest troligt sänkta
minförankringar. Ytterligare gradiometerundersökningar planeras att genomföras i samband
med undersökningen av ankringskorridoren.
Danmark: 3 Kemiska krigsmateriel
De påträffade föremålen har klassificerats som:

En tysk kemisk senapsgasbomb 250, 17 meter från rörledningarnas sträckning

En utlösare till en kemisk bomb, 16 meter från rörledningarnas sträckning

Ett bakstycke till en tysk kemisk senapsgasbomb, 19 meter från rörledningarnas sträckning
Tyskland: 0 krigsmateriel
Inga krigsmaterielrelaterade föremål har identifierats i Tysklands territorialvatten och
ekonomiska zon.
Alla identifierade krigsmateriel visas i kartorna MU-2, MU-3 och MU-4.
SWE
808
Undersökningar av kemiska krigsmateriel
Förutom att undersöka konventionella krigsmateriel genomförde Nord Stream också en
undersökning av kemiska krigsmateriel i Bornholmsområdet våren 2008. Denna undersökning
genomfördes för att utvärdera potentialen för kontamination orsakad av rester av kemiska
krigsmateriel. En markprovsundersökning genomfördes längsmed den sektion av
rörledningarnas sträckning som passerar väster om dumpningsplatsen för kemiska krigsmateriel
vid Bornholm. Undersökningen beskrivs nedan.
Sedimentprover längs rörledningssektionen i Danmark
Provtagningen gjordes i slutet av maj 2008. Sedimentprover för kemisk analys togs med en
Haps-provtagare vid 35 stationer längs rörledningarnas planerade sträckning där den passerar
öster och söder om Bornholm, så som visas i Figur 8.84.
Figur 8.84
(1)
SWE
( )
Provtagningsstationer längs S-sträckningen nära Bornholm 1
Provtagningsstationer maj 2008, Nord Stream
809
Totalt 95 sedimentprover och elva porvattenprover samlades in för kemisk analys. Vid varje
station togs två prover från kärnans översta fem centimetrar. Vid 10 platser togs prover vid fyra
stationer vinkelrät ut från rörledningen. Två prover togs vid mitten och två vid botten av kärnan.
Avståndet till dessa vinkelräta stationer var 500 meter norr, 250 meter norr, 250 meter söder och
500 meter söder om huvudstationen.
Varje prov delades i två och märktes med A respektive B. Proverna frystes ned omedelbart efter
provtagningen. Proverna märkta med A analyserades av Danmarks Miljøundersøgelser (NERI)
medan prov B analyserades av VERIFIN (finska institutet för verifiering av konventionen om
( )
kemiska krigsmateriel) 1 .
Dataanalys och resultat av undersökningen av kemiska krigsmateriel
VERIFIN och Danmarks Miljøundersøgelser använder olika metoder för den kemiska analysen.
( )
Bägge metoderna diskuteras i en rapport som utarbetats av VERIFIN 2 . De föreningar man tagit
prover för anges i Tabell 8.62. Resultaten av VERIFIN:s analys visar att mycket få platser
uppvisar detekterbara nivåer av ämnen från dumpade kemiska krigsmateriel (adamsit, Clark I,
trifenylarsin och fenyldiklorarsin) och att halterna mycket låga av de ämnen som har detekterats.
Danmarks Miljøundersøgelsers analys visade på fler prover med innehåll av Clark I, trifenylarsin
och fenyldiklorarsin än VERIFIN:s analys. NERI fann också låga halter av Clark I, trifenylarsin
och fenyldiklorarsin (0,002 mg/l) i vissa av porvattenproverna.
Generellt sett var koncentrationerna av kemiska ämnen som har samband med kemiska
krigsmateriel låga i både de sedimentprover och i de porvattenprover som analyserades av
Danmarks Miljøundersøgelser och VERIFIN.
(1)
Bossi, R., Krongaard, T. och Christoffersen, C. (2008), "Nord Stream Offshore Pipelines through the Baltic Sea.
Analysis of arsenic compounds in sediment samples and sediment pore water samples from the Baltic Sea. NERI
Technical Report, October 2008".
(2)
Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention (VERIFIN). Oktober 2008. Nord Stream
Offshore Pipelines through the Baltic Sea. Analysis of Sea-dumped Chemical Warfare Agents in Sediment and
Pore water Samples. - Discussion of the results of presented in report VER-MS-0162
SWE
810
Tabell 8.62
Ämnen analyserade i samband med undersökningarna av dumpade
( )( )
kemiska krigsmateriel i sediment och porvatten 1 2
Ämne
CAS-nummer
Intakta ämnen
Senapsgas
505-60-2
Adamsit
578-94-9
Clark I
712-48-1
Trifenylarsin
603-32-7
Α-Kloroacetofenon
532-27-4
Tabun
77-81-6
Lewisit I
541-25-3
Lewisit II
40334-69-8
Fenyldiklorarsin
696-28-6
Nedbrytningsprodukter och derivater
Arsenikföreningar
Arsenik total (Astotal), summa av arsenit
(As(III), arsenat (As(V), monometylsonisk
syra, dimetylsonisk syra, trimetylarsinoxid,
tetrametylammonium, arsenobetain
Både Danmarks Miljøundersøgelser och VERIFIN analyserade sediment (sedimenten visas i
Tabell 8.63) och porvatten (porvattensproverna visas i Tabell 8.64) från samma prover. Varje
sediment- eller porvattensprov anges längst till vänster i respektive tabell. Resultaten från de
båda analyserna visas sida vid sida (VERIFIN/Danmarks Miljøundersøgelser). Halterna av
respektive ämne låg till övervägande del under detekteringsgränsen och i tabellen visas detta
med - eller -/-, om resultaten från båda undersökningarna låg under dessa nivåer.
Detekteringsgränsen anges i tabellens nedersta rad. Detekteringsgränsen skiljer sig mellan de
olika undersökta ämnena. Nivåerna för de påträffade föroreningarna ligger i de flesta fallen
något över dessa detekteringsgränser.
(1)
Bossi, R., Krongaard, T. och Christoffersen, C. (2008), "Nord Stream Offshore Pipelines through the Baltic Sea.
Analysis of arsenic compounds in sediment samples and sediment pore water samples from the Baltic Sea”.
(2)
NERI Technical Report, October 2008. Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention
(VERIFIN). Oktober 2008. Nord Stream Offshore Pipelines through the Baltic Sea. Chemical analysis of Seadumped Chemical Warfare Agents in Sediment and Pore Water Samples. - Discussion of the results of presented
in report VER-MS-0162.
SWE
811
Tabell 8.63
Ämnen i sedimentprover enligt analyser av både Danmarks
( )( )
Miljøundersøgelser och VERIFIN 1 2
Sedimentprov1
Adamsit
(mg/kg TV)
Clark I
(mg/kg TV)
Trifenylarsin
(mg/kg TV)
Fenyldiklorarsin
(mg/kg TV)
S5 (250N)
-/-
-/0,029
-/-
-/0,028
S5 (500S)
-/-
-/0,034
-/-
-/0,044
S5 (500N)
-/-
-/-
-/-
-/0,051
S8
-/-
-/-
0,0026/-
-/-
S9
-/-
-/-
-/-
-/0,101
S12
0,010/-
-/-
-/-
-/-
S12 (250N)
-/-
-/-
-/-
-/0,032
S12 (500S)
-/-
-/0,041
-/-
-/0,051
S12 (500N)
-/-
-/0,028
-/-
-/0,027
S13
0,0024/-
-/0,008
-/-
-/0,009
S14
-/-
-/0,008
-/-
-/-
S15
-/-
-/-
-/-
-/0,006
S16
0,0017/-
-/0,013
-/-
0,0023/0,014
S16 (250S)
0,200/-
0.0025/0,051
-/-
0,0096/0,606
S16 (250N)
0,0014/-
-/0,014
-/-
0,00183/0,013
S16 (500S)
-/-
-/0,020
-/0,012
-/0,036
S16 (500N)
-/-
-/0,008
-/0,017
-/0,019
S16 (10-15 cm)
-/-
-/0,007
-/-
-/0,027
S16 (15-20 cm)
-/-
-/0,006
-/-
-/0,006
S17
0,0032/-
-/0,034
-/-
-/0,043
S18
-/-
-/0,023
-/-
-/0,028
S19
-/-
-/0,025
-/-
-/0,046
S19 (250S)
0,0019/-
-/0,026
-/-
-/0,043
S19 (250N)
-/-
-/0,025
-/-
-/0,44
S19 (500S)
-/-
-/0,020
-/-
-/0,35
S19 (500N)
-/-
-/0,023
-/-
-/0,028
S20
-/-
-/0,015
-/-
-/0,027
S21
-/-
-/-
-/-
-/0,007
S22
-/-
-/0,009
-/-
-/0,010
(1)
Bossi, R., Krongaard, T. och Christoffersen, C. (2008). Nord Stream Offshore Pipelines through the Baltic Sea.
Analysis of arsenic compounds in sediment samples and sediment pore water samples from the Baltic Sea. NERI
Technical Report, October 2008.
(2)
Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention (VERIFIN). 2008. Nord Stream Offshore
Pipelines through the Baltic Sea. Chemical analysis of Sea-dumped Chemical Warfare Agents in Sediment and
Pore Water Samples.
SWE
812
Sedimentprov1
Adamsit
(mg/kg TV)
Clark I
(mg/kg TV)
Trifenylarsin
(mg/kg TV)
Fenyldiklorarsin
(mg/kg TV)
S22 (250S)
-/-
-/0,007
-/-
-/0,009
S22 (250N)
-/-
-/0,032
-/-
-/0,098
S22 (500S)
-/-
-/0,010
-/-
-/0,011
S22 (500N)
-/-
-/0,009
-/-
-/0,010
S23
-/-
-/-
-/-
-/0,007
S25
-/-
-/-
-/-
-/0,008
S25 (250S)
-/-
-/0,007
-/-
-/0,008
S25 (250N)
-/-
-/0,007
-/-
-/0,009
S25 (500S)
-/-
-/0,007
-/-
-/-
S26
-/-
-/0,008
-/-
-/0,008
S27
-/-
-/0,008
-/-
-/0,008
S29
-/-
-/0,008
-/-
-/0,010
S29 (250N)
-/-
-/-
-/0,008
-/-
S29 (500S)
-/-
-/0,006
-/-
-/0,007
S30
-/-
-/0,008
-/-
-/0,015
S31
-/-
-/0,007
-/-
-/0,009
S33 (250S)
-/-
-/0,007
-/-
-/0,008
S33 (500N)
-/-
-/0,010
-/0,007
-/-
S33 (9-14 cm)
-/-
-/-
-/0,005
-/-
S34
-/-
-/0,006
-/-
-/-
Alla andra
stationer/prover
-/-
-/-
-/-
-/-
0,0008/0,200
0,0012/0,006
0.0021/0.006
0,0011/0,006
DL
SWE
1:
Ytsedimentprov från 0-5 cm djup.
0.0025/0.051:
Analyserat av Verifin/analyserat av Danmarks Miljøundersøgelser
DL:
Detekteringsgräns
-:
Under detekteringsgräns
S16:
Station S16 vid rörledningen.
S16 (250S):
Station S16 250 meter söder om rörledningen.
S33 (9-14 cm):
Station S33, sedimentprov från 9-14 meters djup analyserat
813
Tabell 8.64
( )( )
Ämnen i porvattenprover 1 2
Porvattenprov
Adamsit
(mg/l)
Clark I
(mg/l)
Trifenylarsin
(mg/l)
Fenyldiklorarsin
(mg/l)
S22
-/-
-/0,002
-/0,002
-/0,002
S25
-/-
-/0,002
-/0,002
-/0,002
S29
-/-
-/0,002
-/-
-/-
Alla andra
stationer/prover
-/-
-/-
-/-
-/-
0,016/0,020
0,0200,023/0,00041
0,020/0,00035
0,020/0,00051
DL
-/0,002: Analyserat av Verifin/analyserat av Danmarks Miljøundersøgelser
DL:
Detekteringsgräns
-:
Under detekteringsgräns
Det totala innehållet av arsenikföreningar (arsenik total (Astotal) bestående av summan av arsenit
(As(III), arsenat (As(V), monometylsonisk syra, dimetylarsonisk syra, trimetylarsinoxid,
tetrametylammonium och arsenobetain) var 7 till 10 mg/kg TV, jämfört med 25 mg/kg
(genomsnitt) i Bornholmsområdet(3). Endast Danmarks Miljøundersøgelser analyserade
förekomsten av arsenikföreningar. De koncentrationer av arsenikföreningar som uppmätts längs
rörledningen korrelerar inte med de totala koncentrationerna av kemiska krigsmateriel, och
följaktligen kommer den övervägande delen av arsenikföreningarna i sedimentet från andra
antropogeniska och naturliga källor än dumpade kemiska krigsmateriel(4).
(1)
Bossi, R., Krongaard, T. och Christoffersen, C. (2008). Nord Stream Offshore Pipelines through the Baltic Sea.
Analysis of arsenic compounds in sediment samples and sediment pore water samples from the Baltic Sea. NERI
Technical Report. Oktober 2008.
(2)
Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention (VERIFIN). 2008. Nord Stream Offshore
Pipelines through the Baltic Sea. Chemical analysis of Sea-dumped Chemical Warfare Agents in Sediment and
Pore Water Samples.
(3)
Garnaga G., Wyse E, Azemand S, Stanekvicius A and de Mora S. 2006. Arsenic in sediments from the
southeastern Baltic Sea.
(4)
Sanderson H and Fauser P. 2008. Summary of NERI generated chemical warfare agent (CWA) analytical data in
a risk context towards the fish community from construction of the planned Nord Stream offshore pipelines through
risk area 3 (S-route) in the Baltic Sea. National Environmental Research Institute (NERI).
SWE
814
Slutsatser av kemiska undersökningar
Resultaten av VERIFIN:s analys visar att mycket få platser längs rörledningarnas sträckning i
närheten av Bornholm har innehåll av substanser från dumpade kemiska krigsmateriel (adamsit,
Clark I, trifenylarsin och fenyldiklorarsin) och att koncentrationerna i förekommande fall är
mycket låga. Alla andra ämnen för vilka tester gjordes under analyserna förekom i
koncentrationer under detekteringsgränserna.
Resultaten från de prover som analyserats av Danmarks Miljøundersøgelsers analys visade på
ett högre antal prover med innehåll av Clark I, trifenylarsin och fenyldiklorarsin än VERIFIN:s
analys. NERI fann också låga halter av Clark I, trifenylarsin och fenyldiklorarsin (0,002 mg/l) i
vissa av porvattenproverna.
8.12.8
Övriga undersökta föremål
Under de ovan beskrivna undersökningarna observerades diverse andra föremål på havsbotten.
Av de här föremålen artiklar är fat särskilt relevanta därför att de kan innehålla ämnen som är
skadliga för miljön. Även om många av faten är ordentligt sönderfrätta och deras innehåll därför
redan har läckt ut i det omgivande havsvatten och havsbotten, finns det fortfarande en möjlighet
att anläggnings- och underhållsarbeten för projektet kan påskynda denna process genom att
störa behållarna.
Totalt har undersökningar av krigsmateriel avslöjat 27 fat längs rörledningarnas sträckning i den
finska ekonomiska zonen, 16 fat i den svenska ekonomiska zonen och ett möjligt fat i danska
ekonomiska zonen. Inga fat har identifierats i den tyska ekonomiska zonen. Det finns ännu inte
några uppgifter för den ryska ekonomiska zonen. De observerade faten befinner sig i olika långt
framskridna upplösningsprocesser, vilket innebär att innehållet i många fall redan har
exponerats för havsmiljön. Observerade fat kan delas in i fyra grupper:

Kategori 1: helt öppna, skadade fat som endast innehåller material i fast form

Kategori 2: öppna fat med material i fast form inuti

Kategori 3: fat med öppna locköppningar

Kategori 4: fat utan öppningar
Av dessa fat är det de behållare som hör till kategorierna 3 och 4 som utgör de största
miljöriskerna eftersom deras innehåll ännu inte har exponerats fullständigt för
undervattensmiljön i Östersjön. Det är dessutom mycket svårt att bedöma deras innehåll. Alla fat
kommer emellertid att undvikas under anläggandet av rörledningen, vilket innebär att den risk
de utgör för den naturliga och sociala miljön till följd av projektet troligen kommer att vara
obetydlig.
SWE
815
8.13
Referenser
Admiral Danish Fleet. 2007. Bornholm Marine District.
Agreement on the Conservation of Small Cetaceans of the Baltic, the North East Atlantic, Irish
and North Seas (ASCOBANS). 2002. Recovery Plan for Baltic Harbour Porpoises
(Jastarnia Plan).
Alenius et al. 1998. The physical oceanography of the Gulf of Finland: a review. Boreal Env.
Res. 3.
Andrejev, O. et al. 2004. Mean circulation and water exchange in the Gulf of Finland – A study
based on three-dimensional modelling. Boreal Environmental Research, Vol. 9.
Bachor, A. and Ch. Schöppe. 2004. Pollution Load Compilation of the German part of the Oder
Estuary (1990-1998). In: Schernewski, G. & T. Dolch (eds.). The Oder Estuary – Against
the background of the European Water Framework Directive. Mar Sc Rep 57.
BALANCE. 2007. Towards marine landscapes in the Baltic Sea. BALANCE Interim Report No.
10. Geological Survey of Denmark and Greenland.
Baltic 21 Tourism Group. Agenda 21 for the Baltic Sea Region Tourism.
http://www.baltic21.org/attachments/report_no_7_98__tourism.pdf (accessed November
24, 2008).
Baumann, J., Hinrichsen, H.-H., Möllmann, C., Koster, F.W., Malzahn, A. M. and Temming, A.
2006. Recruitment variability in Baltic Sea Sprat (Sprattus sprattus) is tightly coupled to
temperature and transport patterns affecting the larval and early juvenile stages. Can. J.
Fish. Aquat. Sci. Vol. 63.
Bellebaum, J., Kube, J., Schulz, A. & Wendeln, H. 2007. Seabird surveys in the Danish EEZ
south-east of Bornholm.
Berezina N. A., Tsiplenkina I. G., Pankova E. S., Gubelit J. I. 2007. Dynamics of invertebrate
communities on the stony littoral of the Neva Estuary (Baltic Sea) under macroalgal blooms
and bioinvasions. Transit. Waters Bull. 1.
Biester, E. Heringslarven und -jungfische. 1986. In: 15 J. Fischereibiologie. I.
Fischereibiologische Herbsttagung vom 20. bis 21. Nov. 1986 in Rostock.
SWE
816
Blümel, C., Domin, A. Krause, J.C. , Schubert, M., Schiewer, U. & Schubert, H. 2002. Der
historische Makrophytenbewuchs der inneren Gewässer der deutschen Ostseeküste.
Rostocker Meeresbiologische Beiträge. 10, Universität Rostock, Fachbereich
Biowisssensc.
Bochert, R. & H. M. Winkler. 2001.Ichthyofauna Greifswalder Bodden. Literature study.
Unpublished report on behalf of Energiewerke Nord GmbH.
Bossi, R., Krongaard, T. and Christoffersen, C. 2008. Nord Stream Offshore Pipelines through
the Baltic Sea. Analysis of arsenic compounds in sediment samples and sediment pore
water samples from the Baltic Sea. NERI Technical Report, October 2008.
Bundesamt für Seeschifffahrt und Hydrographie (BSH). http://www.bsh.de/de/index.jsp
(accessed August 20, 2008).
Bundesamt für Seeschiffahrt und Hydrographie (BSH). May 16, 2007. Genehmigungsbescheid.
Bundesamt für Seeschifffart und Hydrographie (BSH). March 2, 2006. Map BSH/M52. Baltic
Sea: Platforms, Pipelines, Cables, Sediment Extraction, Dumping.
Bundesamt für Seeschiffahrt und Hydrographie (BSH).
http://www.bsh.de/en/Marine%20uses/INdustry /Wind%20farms/index.jsp (accessed
August 20, 2007).
Bundesamt für Seeschifffahrt und Hydrographie (BSH). http://www.bsh.de/de/index.jsp
(accessed August 20, 2008).
Bundesamt für Seeschifffahrt und Hydrographie (BSH). Sea Chart over the Baltic Sea: Maritime
and Military Features.
http://www.bsh.de/en/Marine%20uses/Industry/CONTIS%20maps/BalticSeaMaritimeFeatur
esAndDefense.pdf (accessed September 2007).
Bundesanstalt für Gewässerkunde. 2004. Schadstoffbelastungsgutachten für den 7,50 mAusbau der Ostansteuerung Stralsund.
Canadian Council of Ministers of the Environment. 2002. Canadian sediment quality guidelines
for the protection of aquatic life: Summary tables. In: Canadian environmental quality
guidelines 1999. Canadian Council of Ministers of the Environment, Winnipeg.
Casini, M. Cardinale, M. and Arrhenius, F. 2004. Feeding preferences of herring (Clupea
harengus) and sprat (Sprattus sprattus) in the Southern Baltic Sea. J. Mar Sci. 61.
SWE
817
Christiansen, C., Gertz, F., Laima, M.J.C., Lund-Hansen, L.C., Vang, T. and Jürgensen, C.
1997. Nutrient (P, N) dynamics in the Southwestern Kattegat. Scandinavia: sedimentation
and resuspension effects. Environmental Geology 29.
Christiansen, C. et al. 2002. Material transport from the nearshore to the basinal environment in
the southern Baltic Sea I. Processes and mass estimates. Journal of marine systems. Vol.
35 (3-4).
Coastal and Marine Union, The. (EUCC).
http://www.eucc.nl/ (accessed August 14, 2008).
Council of the European Union. Council Directive 79/409/EEC of 2 April 1979 on the
conservation of wild birds.
http://europa.eu.int/eur-lex/da/consleg/pdf/1979/da_1979L0409_do_001.pdf (accessed
November 6, 2008).
Danish Forest and Nature Agency (Skov- og
Naturstyrelsen).www.skovognatur.dk/emne/raastoffer/raastofferhav/ (accessed August 14,
2007).
Dansk Biologisk Laboratium. 2008. Final Report May 2008. Macrozoobenthos along the Nord
Stream Pipeline in the Gulf of Finland characterised on the basis of Russian data from
2005 and 2006.
Dansk Biologisk Laboratium. 2008. Final Report February 2008. Macrozoobenthos along the
Nord Stream Pipeline in the Baltic Sea in 2006 and 2007. Figure 7.1.
Dansk Biologisk Laboratorium. 2008. Final Report September 2008. Macrozoobenthos along
the South route of the Nord Stream Pipeline in the Baltic Sea including the Kalbadagrund
alternative in the Gulf of Finland: 14.
Delaney, A.E. 2008. Profiling of small-scale fishing communities in the Baltic Sea. Study
prepared for the European Commission. Innovative Fisheries Management.
DHI Water & Environment. 2008. Baseline investigations of use of sea area northeast of Ertholmene by breeding guillemots Uriaa aalgae and razorbills Alca torda in relation to the
planned route of the Baltic Gas Pipeline.
SWE
818
DHI Water & Environment. 2003. Development of Baltic waterbird monitoring strategy. Pilot
phase.
http://sea.helcom.fi/dps/docs/documents/NatureProtectionandBiodiversityGroup(HABITAT)/
HABITAT5,2003/doc4-10.pdf (accessed October 5, 2008).
Dippner, J.W. Kornilovs, G. and Sidrevics, L. 2000. Long-term variability of mesozooplankton in
the Central Baltic Sea. J. Mar.Sys. 25.
Durinck, J., Skov, H, Jensen, F.P., Pihl, S. 1994. Important Marine Areas for Wintering Birds in
the Baltic Sea. EU DG XI research contract no. 2242/90-09-01. Ornis Consult report.
European Commission. EC Council Regulation no. 2371/2002, relating to sustainable utilisation
of fish resources within the European Community.
European Commission. Oceancolour. http://oceancolour.jrc.ec.europa.eu/ (accessed July 2,
2008).
European Commission. Baltic Sea Technical Rules. EC Council Regulation no. 2187/2005 of 21
December 2005 for the conservation of fishery resources through technical measures in the
Baltic Sea, the Belts and the Sound.
European Commission. Facts and figures on the EU fishing fleets.
http://ec.europa.eu/fisheries/fleetstatistics/index.cfm?lng=en (accessed October 29, 2008).
Feistel, R., Nausch, G. and Hagen, E. Water exchange between the Baltic Sea and the North
Sea, and conditions in the deep basins. HELCOM Indicator Fact Sheets 2007.
http://www.helcom.fi/environment2/ifs/en_GB/cover (accessed September 17, 2008).
Fellow Weatherhead Center for International Affairs, Harvard University. 20 June 2003. NATO
and the Northern Baltic Sea Region.
Finland. Act (903/1995) on the protection of the wreck of the passenger ship M/S Estonia.
Issued at Helsinki on 30 June 1995.
Finnish Defence Forces. 1995. Report: PEkoul-os:n asiak n:o 19/5.1.a/D/I/3.10.1995. Ampumaalueet Suomenlahdella ja Selkämerellä.
Finnish Defence Forces. 2000. Act on Finland's Territorial Surveillance (755/18.8.2000) and
based on it, the Decree on Territorial Surveillance (971/16.11.2000) and the Decree on the
Restricted Areas (1125/14.12.2000).
SWE
819
Finnish Institute for Verification of the Chemical Weapons Convention (VERIFIN). October 2008.
Nord Stream Offshore Pipelines through the Baltic Sea. Chemical analysis of Sea-dumped
Chemical Warfare Agents in Sediment and Pore Water Samples. Samples. - Discussion of
the results of presented in report VER-MS-0162.
Finnish Maritime Research Institute (FIMR). The Baltic Sea Portal of Finnish Maritime Research
Institute.
http://www.fimr.fi/fi/itamerikanta (accessed October 21, 2007).
Finnish Maritime Research Institute (FIMR). 2007. Monitoring of the Baltic Sea Environment.
Annual Report 2006.
Finnish Maritime Research Institute (FIMR). Ice conditions in the Baltic Sea.
http://www.fimr.fi/en/tietoa/jaa/jaatalvi/en_GB/jaatalvi/ (accessed September 24, 2008).
Finnish Maritime Research Institute. Marine mammals in the Baltic Sea.
http://www.fimr.fi/en/tietoa/yleiskuvaus/en_GB/mammals/ (accessed July 27, 2008).
Finnish Maritime Research Institute. Wave height records in the Baltic Sea.
http://www.fimr.fi/en/tietoa/veden_liikkeet/en_GB/aaltoennatyksia/ (accessed August 15,
2008).
Finnish Game and Fisheries Research Institute. Atlantic salmon (Salmo salar).
http://www.rktl.fi/english/fish/fish_atlas/atlantic_salmon/ (accessed September 12, 2008).
Finnish Game and Fisheries Research Institute. Eel (Anguilla anguilla).
http://www.rktl.fi/english/fish/fish_atlas/eel/ (accessed September 12, 2008).
Finnish Game and Fisheries Research Institute. Commercially exploited Fish Species in Finland
http://www.rktl.fi/ (accessed October 19, 2008).
Finnish Institute of Marine Research. Brief facts about the Baltic Sea and its drainage area:
natural conditions, constraints, special features. 2001. https://www.jolly.fimr.fi/balticsea.html
(accessed August 15, 2008).
Finnish Institute of Marine Research. Hydrography of the Baltic Sea.
http://www.fimr.fi/en/tietoa/veden_liikkeet/en_GB/hydrografia/ (accessed June 25, 2007).
Finnish National Board of Antiquities (FNBA). Stefan Wessman. 1995. Nord Stream AG - An
Offshore Pipeline through the Finnish EEZ - Evaluation of Underwater Cultural Heritage
(903/1995).
SWE
820
Finnish Tourist Board. Basic Facts and Figures on tourism to Finland.
http://www.mek.fi/w5/mekfi/index.nsf/(Pages)/Perustietoja?opendocument&np=F-40
(accessed August 14, 2008).
Finnish Tourist Board. 2008. Border Interview Survey 2007.
http://www.mek.fi/W5/mekfi/index.nsf/(pages)/Rajahaastattelututkimus_osa_20?opendocu
ment&ind=w5/mekfi/index.nsf&np=F-30.10 (accessed August 14, 2008).
Fishermen's Information of Oil and Gas Activities (FOGA). 2008. Fisheries reports on field visit
Finland. Fishing in the Baltic Sea.
Fishermen’s Information of Oil and Gas Activities (FOGA). 2008. Fisheries report on field visit to
Sweden. Fishing in the Baltic Sea.
Fishermen's Information of Oil and Gas Activities (FOGA). 2008. Fisheries reports on field visits
to countries fishing in the Baltic Sea.
Fleming-Lehtinen, V., Hällfors.S. and Kaitala, S. Phytoplankton biomass and species succession
in the Gulf of Finland, Northern Baltic Proper and Southern Baltic Sea in 2007.
http://www.helcom.fi/environment2/ifs/en_GB/cover/ (accessed August 26, 2008).
Fleming, V. and Kaitala, S. 2006. Phytoplankton spring bloom biomass in the Gulf of Finland,
Northern Baltic Proper and Arkona Basin in 2006. HELCOM Indicator Fact Sheets 2006.
Florin, A-B. and Höglund, J. 2006. Absence of population structure of turbot in the Baltic Sea.
Molecular Ecology, Vol. 16.
Fricke, R., Rechlin, O., Winkler, H. M., Bast, H.-D. & E. Hahlbeck. 1996. Rote Liste und
Artenliste der Rundmäuler und Meeresfische des deutschen Meeres- und Küstenbereichs
der Ostsee. In: MERCK, T. & H. V. NORDHEIM (pub.): Rote Listen und Artenlisten der
Tiere und Pflanzen des Deutschen Meeres- und Küstenbereichs der Ostsee. Schr.-R. f.
Landschaftspfl. u. Natursch.; H. 48.
Garthe, S., Ullrich, N., Weichler, T., Dierschke, V., Kubetzki, U., Kotzerka, J., Krüger, T.,
Sonntag, N. and Helbig, A. J. 2003. See- und Wasservögel der deutschen Ostsee.
Verbreitung, Gefährdung und Schutz.
Garnaga G., Wyse, E., Azemand, S., Stanekvicius, A. and de Mora, S. 2006. Arsenic in
sediments from the southeastern Baltic Sea.
SWE
821
Giprospetsgaz and PeterGaz. 2008. Northern European Gas Pipeline (offshore sections).
Giprospetsgaz document no. 6545.152.010.21.14.07.25.01(1) and PeterGaz document no.
6545-01-CD-EP-2501(1)-C1/22/.
Giprospetsgaz and PeterGaz. Northern European Gas Pipeline Baltic Sea – Volume 10 Survey
Baltic Sea & Gulf of Finland – Book 2 Part 1 Survey Operations. Giprospetsgaz document
no. 6545.152.010.21.14.01.10.02 and PeterGaz document no. 6545-03-P-EGphS-1002-C1.
Geisel, T. & U. Meßner. 1989. Flora und Fauna des Bodens im Greifswalder Bodden. Meer und
Museum 5.
Gewässergütebericht Mecklenburg-Vorpommern 2000/2001/2002, 1996/97.2002. Ergebnisse
der Güteüberwachung der Fließ-, Stand- und Küstengewässer und des Grundwassers in
Mecklenburg-Vorpommern. Landesamt für Umwelt, Naturschutz und Geologie
Mecklenburg-Vorpommern.
GHF Ventotec. 2007. Pressemitteilung Genehmigung für Offshore-Wind park Ventotec Ost
erteilt. May 25, 2007.
Golubkov, S.M. et al. 2003. Functional response of midsummer planktonic and benthic
communities in the Neva Estuary (Eastern Gulf of Finland) to anthropogenic stress.
Oceanologia 45(1).
Gosselck, F., Bönsch, R. & V. Kell. 1999. Umweltauswirkungen der Kühlwasserführung der
geplanten GuD-Kraftwerke am Standort Lubmin auf die angrenzenden Gewässer.
Fachgutachten: Makrobenthos (submerse Wasserpflanzen und wirbellose Tiere), Fische.
Unveröffentlichtes Gutachten im Auftrag von Froelich & Sporbeck, Bochum.
Government of Leningrad Region. Decision on Bringing in Correspondence the Existing Econet
of the Leningrad Region with New Nature Protection Legislation of the Russian Federation,
No. 494 of 26.12.1996 (with amendments of 07.02. 2000).
Government of Leningrad Region. Decision on Beryozovye Islands State Regional Complex
Sanctuary. No. 158 of August 16, 2004.
Greenpeace. 2006. The Baltic Sea: A road to recovery.
http://www.greenpeace.org/raw/content/denmark/press/rapporter-og-dokumenter/balticrecovery.pdf (accessed January 20, 2009).
SWE
822
Günther, B. 1994. Die Funktion des Makrozoobenthos bei Stoffumsatz- und
Stoffaustauschprozessen zwischen Sediment und Wasser. GOAP Zwischenbericht
1993/94. Teilprojekt 5.
Håkansson, B. and Alenius, P. 2002. Hydrography and oxygen in the deep basins.
http://www.helcom.fi/environment2/ifs/archive/ifs2002/en_GB/oxygen/ (accessed October
21, 2007).
Halkka, A., Helle, E., Helander, B., Jussi, I., Karlsson, O., Soikkeli, M., Stenman, M. & Verevkin,
M. 2005. Numbers of grey seals counted in the Baltic Sea, 2000–2004. International
conference on Baltic seals. February 15-18.
Hammond, P. S., Benke, H., Berggren, P., Borchers, D. L., Buckland, S. T., Collet, A., HeideJørgensen, M-P., Heimlich-Boran, S., Hiby, A. R., Leopold, M. F., and Øien, N. 1995.
Distribution and abundance of the harbour porpoise and other small cetaceans in the North
Sea and adjacent waters.
Harder, K. & G. Schulze. 1989. Meeressäugetiere im Greifswalder Bodden. Meer und Museum.
Harder, K. 1996. Zur Situation der Robbenbestände. In: Lozan, J. L.; Lampe, R.; Matthaus, W.;
Rachor, E.; Rumohr, H. & H. V. Westernhagen. Warnsignale aus der Ostsee. Parey
Buchverlag Berlin.
Härkönen, T. 2006. Populations inventeringar av knubbsäl i Kalmarsund. Miljögiftgruppen.
Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm.
Härkönen, T., Stenman, O., Jüssi, M., Jüssi, I. and Sagitov, R. 1998. Population size and
distribution of the Baltic ringed seal (Phoca hispida botnica). NAMMCO Scientific
Publications.
Havbundsundersøgelser – Råstoffer og fredningsinteresser (Bornholm – oversigt).
Fredningsstyrelsen (DK). 1986. ISBN 87-503-6180-5.
Heinicke, Th. 2004. Auswertung periodischer Wasservogelzählung am Greifswalder Bodden Teilbereich SE-Rügen. Zeitraum 2002-2004. Im Auftrag der UmweltPlan GmbH Stralsund.
Helle, E., Nyman, M & Stenman, O. 2005. Reproductive capacity of grey and ringed seal
females in Finland. International conference on Baltic seals. February, 15-18. Helsinki,
Finland.
SWE
823
Helsinki Commission. 1995. Final Report of the ad hoc Working Group on Dumped Chemical
Munition.http://www.helcom.fi/stc/files/Publications/OtherPublications/CHEMUFinalReport1
995.pdf (accessed August 8, 2008).
Helsinki Commission. Baltic Marine Environment Protection Commission. 2002. Environment of
the Baltic Sea Area 1994-1998. Helsinki. Baltic Sea Environment Proceedings No. 82 B.
Helsinki Commission. 2002. Response Manual, Vol. 2 Chapter 6 - Amendment No. 27/02/03.
Helsinki Commission. 2003. The Baltic Marine Environment 1999-2002. Baltic Sea Environment
Proceedings No. 87.
Helsinki Commission. 2005. Nutrient Pollution to the Baltic Sea in 2000. Baltic Sea Environment.
Helsinki. Proceedings No. 100.
Helsinki Commission. 2005. Airborne nitrogen loads to the Baltic Sea. Baltic Marine
Environment Protection Commission.
Helsinki Commission. 2006. HELCOM lists of threatened and/or declining species and
biotopes/habitats in the Baltic Sea area communities on the stony littoral of the Neva
Estuary (Baltic Sea) under macroalgal blooms and bioinvasions. Transit. Waters Bull.
Helsinki Commission. 2006. Press release from August 3, 2006 on ship traffic statistics.
http://www.helcom.fi/press_office/news_helcom/en_GB/Ship_traffic_stat/ (accessed June
3, 2007).
Helsinki Commission. 2007. HELCOM Red List of threatened and declining species of lampreys
and fish of the Baltic Sea. Baltic Sea Environmental Proceedings No. 109.
Helsinki Commission. 2007. Climate Change in the Baltic Sea Area - HELCOM Thematic
Assessment in 2007. Baltic Sea Environment Proceedings No. 11.
http://www.helcom.fi/stc/files/Publications/Proceedings/bsep111.pdf (accessed June 7,
2008).
Helsinki Commission. 2007. HELCOM list of threatened and/or declining species and
biotopes/habitats in the Baltic Sea area. Baltic Sea Environmental Proceedings. No. 113.
Helsinki Commission. 2005. Overview of Ships Traffic in the Baltic Sea.
http://www.helcom.fi/stc/files/shipping/Overview%20of%20ships%20traffic.pdf (accessed
October 12, 2008).
SWE
824
Helsinki Commission. Alien species. http://www.helcom.fi/shipping/ballast/en_GB/ballast/
(accessed July 29, 2008).
Helsinki Commission. Baltic Ringed Seal.
(http://www.helcom.fi/environment2/biodiv/seals/en_GB/ringed/ (accessed August 14,
2008).
Helsinki Commission. Baltic Sea Protected Areas (BSPA). Accessible at http://bspa.helcom.fi
(assessed September 12, 2008).
Helsinki Commission. Common Seal.
http://www.helcom.fi/environment2/biodiv/seals/en_GB/common/ (accessed July 7, 2008).
Helsinki Commission. Emissions from Ships.
http://www.helcom.fi/shipping/emissions/en_GB/emisions/ (accessed September 30, 2008).
Helsinki Commission. Harbour porpoise
http://www.helcom.fi/environment2/biodiv/en_GB/porpoises/ (accessed January 6, 2009).
Helsinki Commission. Seals. http://www.helcom.fi/environment2/biodiv/seals/en_GB/seals/
(accessed August 5, 2008).
Helsinki Tourist and Convention Bureau.
http://www.hel2.fi/Tourism/matko_tiedotteet/en/summer05_ENG.pdf (accessed October 12.
2008).
Hopkins, C.C.E. 2003. The dangers of bottom trawling in the Baltic Sea. Coalition Clean Baltic.
Iver, C. Weilbach & Co. A/S. 2007. The Danish Fishery Yearbook 2007.
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. ICES Oceanographic Data
Center. Salinity and temperature data. http://www.ices.dk/ocean/ (accessed October 21,
2007).
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. Report of the ICES Advisory
Committee on Fishery Management, Advisory Committee on the Marine Environment and
Advisory Committee on Ecosystems. ICES Advice. Book 8.
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. Report of the ICES/BSRP
Workshop on Recruitment Processes of Baltic Sea herring.
SWE
825
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. Report of the Baltic Fisheries
Assessment Working Group (WGBFAS), 17 – 26 April 2007.
International Council for the Exploration of the Sea (ICES). 2007. Report of the workshop on
age reading of Flounder.
Institute für angewandte Ökologie (IfAÖ). 2005. Fachgutachten Fische zum OffshoreWindparkprojekt Ventotec Ost 2. Abschlussbericht der Basisaufnahme.
Betrachtungszeitraum November 2002 bis Juni 2004.
Institute für angewandte Ökologie (IfAÖ). 2007. Anpassung der Seewasserstraße Nördlicher
Peenestrom an die veränderten Anforderungen aus Hafen- und Werftbetrieb der Stadt
Wolgast. Fachgutachten Makrophyten.
Institut für angewandte Ökologie (IfAÖ). 2007. Nord Stream: Seabird numbers Germany
2006/2007.
Institut für angewandte Ökologie (IfAÖ). Februar 2005. Fachgutachten Fische zum OffshoreWindparkprojekt „Ventotec Ost 2“. Abschlussbericht der Basisaufnahme,
Betrachtungszeitraum: November 2002 bis Juni 2004, Forschungsgesellschaft mbH Neu
Broderstorf.
Institut für angewandte Ökolgie (IfAÖ). 2004. Beschreibung und Bewertung der benthischen
Biotopstrukturen und Lebensgemeinschaften (Makrozoobenthos) im Bereich des Landtiefs
zum Projekt „7,50 m-Ausbau der Ostansteuerung Stralsund“. Fachgutachten des Instituts
für Angewandte Ökologie GmbH im Auftrag des Wasser- und Schifffahrtsamtes Stralsund:
47 S.
Institut für angewandte Ökologie (IfAÖ). July 2008. Nord Stream gas pipeline from the border of
the German Exclusive Economic Zone (EEZ) to the landfall point.
Jacobsen, F. 1991. The Bornholm Basin – Estuarine Dynamics. Eds: Technical University of
Denmark.
Jönsson, N., Busch, A., Lorenz, T. & Korth, B. 1997. Struktur und Funktion von
Boddenlebensgemeinschaften im Ergebnis von Austausch- und Vermischungsprozessen.
GOAP Abschlussbericht.
Kieckbusch, J. J. and Knief, W. 2007. Brutbestandsentwicklung des Kormorans (Phalacrocorax
carbo sinensis) in Deutschland und Europa. Tagungsband der Fachtagung Kormorane.
2006.
SWE
826
Kinze, C. C., Jensen, T. and Skov, R. 2003. Fokus på hvaler i Danmark 2000-2002. Denmark
Fisheries and Maritime Museum. Biological Papers 2.
Kononen, K. 2001. Eutrophication, harmful algal blooms and species diversity in phytoplankton
communities. Examples from the Baltic Sea. Ambio 30 (4).
Kornilovs, G. Sidrevics, L. and Dippner, J.W. 2001. Fish and zooplankton interaction in the
Central Baltic Sea. ICES J. Mar. Sci.(58).
Koschinski, S. 2002. Current knowledge on harbour porpoises (Phocoena phocoena) in the
baltic sea. Ophelia. 55( 3).
Köster, F. W. et al. 2005. Baltic cod recruitment – the impact of climate variability on key
processes. ICES Journal of Marine Science 62 (7).
Köster, F.W., Möllmann, C., Neuenfeldt, S., Vinther, M., St. John, M.A., Tomkiewicz, J., Voss,
R., Hinrichsen, H.H., Kraus, G. and Schnack, D. 2003. Fish stock development in the
Central Baltic Sea (1976-2000) in relation to variability in the physical environment. ICES
Marine Science Symposia 219.
Kraus, G. et al. 2004. Global warming and fish stocks: Winter spawning of Baltic sprat (Sprattus
sprattus) as a possible future scenario. ICES symposium Bergen. May 11-14, 2004.
Kube, J. and Skov, H. 1996. Habitat selection, feeding characteristics, and food consumption of
long-tailed ducks, Clangula hyemalis, in the southern Baltic Sea. Meereswissenschaftliche
Berichte – Marine Science Reports 18.
Laine, A. O. and Norkko, A. 2005. Trends in soft sediment macrozoobenthic communities in the
open sea areas of the Baltic Sea 1965 to 2005.
Landesamt für Umwelt, Naturschutz and Geologie (LUNG). 2001. Gewässergütebericht M-V
1998/1999. Landesamt für Umwelt, Naturschutz and Geologie Mecklenburg-Vorpommern.
Güstrow.
Landesamt für Umwelt, Naturschutz und Geologie (LUNG) and DMM. Unpublished monitoring
data.
Lappalainen, A., Shurukhin, A., Alekseev, G. and Rinne, J. 2000. Coastal-fish communities
along the Northern coats of the Gulf of Finland, Baltic Sea: Responses to salinity and
eutrophication. International Reviews in Hydrobiology 85.
SWE
827
Larsson, K. & Skov, H. 2001. Utbredning av övervintrande alfågel och tobisgrissla på Norra
Midsjöbanken mellan 1987 och 2001.
Laun M-V. 2005. Landesraumentwicklungsprogramm Mecklenburg-Vorpommern. Ministerium f.
Arbeit, Bau und Landesentwicklung Mecklenburg-Vorpommern. Schwerin.
Leipe, T., Eidam, J., Lampe, R., Meyer, H., Neumann, Th., Osadczuk, A., Janke, W., Puff, Th.,
Blanz, Th., Gingele, F. X., Dannenberger, D., Witt, G. 1998. Das Oderhaff. Beiträge zur
Rekonstruktion der holozänen geologischen Entwicklung und anthropogenen
Beeinflussung des Oder-Ästuars. Meereswissenschaftliche Berichte 28. RostockWarnemünde.
Leipe, T and Gingele, F.X. 2003. The kaolinite/clay mineral ration in surface sediments of the
southern Baltic Sea as an indicator for long distance transport of fine-grained material.
Baltica 16.
Leipe, T. 2008. Zur Nahrungsökologie der Eisente (Clangula hyemalis) im Greifswalder Bodden
(unter Berücksichtigung einiger anderer nordischer Tauchentenarten). Beitr. Vogelkd. Vol.
31.
Leppäkoski, E. 1980. Man's impact on the Baltic ecosystem. Ambio. 9(3-4).
Marine Environment Monitoring Group. 2004. UK National Marine Monitoring Programme –
Second Report (1999-2001).
Meier et al. 2006. Ventilation of the Baltic Sea deep water: A brief review of present knowledge
from observations and models. Oceanologia 48.
Meier, M., Döscher, R. Halkka, Al. 2004. Simulated Distributions of Baltic Sea-ice in Warming
Climate and Consequences for the Winter Habitat of the Baltic Ringed Seal. Ambio 33.
Metsähallitus. Web services of Finnish Forest Authority. https://www.metsa.fi (accessed August,
2008).
Miettinen, M., Halkka, A., Högmander, J., Keränen, S., Mäkinen, A,, Nordström, M., Nummelin,
J. & Soikkeli, M. 2006. The ringed seal in the Archipelago Sea SW Finland. Population size
and survey techniques Symposium on Biology and Management of Seals in the Baltic area.
Kala- ja riistaraportteja 346.
Ministerium f. Arbeit, Bau und Landesentwicklung Mecklenburg-Vorpommern. 2005.
"Landesraumentwicklungsprogramm Mecklenburg-Vorpommern", Schwerin.
SWE
828
Ministry of Trade and Industry Finland. 2006. Finland's Tourism Strategy 2020 and Policy for
Years 2007–2013.
MMT (Marin Mätteknik AB) and DOF Subsea Group. Conceptual construction design – NorthEuropean Gas Pipeline. Volume 24. Environmental Protection. Book 3. Part 1 – Swedish
Section.
Møller, J. S. and Hansen, I. S. 1994. Hydrographic processes and changes in the Baltic Sea,
Dana, Vol. 10.
Naturvårdsverket (Swedish Environmental Protection Agency). National management plan for
the grey seal stock in the Baltic Sea.
Naturvårdsverket (Swedish Environmental Protection Agency). 2006. Nationalparkplan för
Sverige - udkast og remissvar.
Naturvardsverket (Swedish Environmental Protection Agency). Environmental Quality Criteria –
Coasts and Seas REPORT 5052. 2000.
http://www.naturvardsverket.se (accessed November 11, 2008).
Nielsen, R., Kristiansen, A., Mathiesen, L. and Mathiesen, H. 1995. Distributional index of the
benthic macroalgae of the Baltic area. Acta Botanica Fennica Ch. 155.
National Environmental Research Institute. 2008. NERI Technical Report. Baltic Sea. Analysis
of arsenic compounds in sediment samples and sediment pore water samples from the
Baltic Sea.
National Environmental Research Institute. 2008. NERI Technical Report. Finnish Institute for
Verification of the Chemical Weapons Convention (VERIFIN). Nord Stream Offshore
Pipelines through the Baltic Sea. Chemical analysis of Sea-dumped Chemical Warfare
Agents in Sediment and Pore Water Samples.
Nissling, A. and Westin, L. 1997. Marine Ecology Progress Series.
Nissling, A., Westin, L. and Hjerne, O. 2002. Reproductive success in relation to salinity for here
flatfish species, dab, plaice and flounder in the brackish water Baltic Sea. ICES. Journal of
Marine Science 59. .
Nord Stream AG & Ramboll. 2007. Memo 4.3d - Water quality.
SWE
829
Nord Stream AG & Ramboll. 2007. Memo 4.3g - Protected Areas.
Nord Stream AG. 2007. Detail Design Steady State Analyses.
Nord Stream AG and Institut für Angewandte Ökologie GmbH. 2007. Nord Stream Gas Pipeline
from the border of the German border of the Exclusive Economic Zone (EEZ) to the landfall
point, Germany.
Nord Stream AG & Ramboll. 2008. Memo 4.3n - Ship traffic.
Nord Stream AG. 2008. German National EIA.
Nord Stream AG. 2008. Munitions Expert Identification Review. G-EN-SUR-RPT-108UXOC1400-C.
Nord Stream AG. 2009. Finnish National EIA.
Nord Stream AG. 2009. Russian National EIA.
Nord Stream AG. 2008. Munitions Expert Identification Review. Nord Stream Report No. G-ENSUR-RPT-108-UXOC1400-C.
Norkko, A. and Ari, L. 2005. Trends in soft sediment macrozoobenthic communities in the open
sea areas of the Baltic Sea. 1965 to 2005. HELCOM Indicator Fact Sheet 2005.
http://www.helcom.fi/environment2/ifs/en_GB/cover/ (accessed July 23, 2008).
Noskov, G.A. (Ed.) 2002. Red Data Book of Nature of the Leningrad Region. Vol. 3. – Animals
Olsonen, R. 2006. FIMR monitoring of the Baltic Sea environment. Report Series of the Finnish
Institute of Marine Research No. 59. FIMR, Helsinki.
OSPAR Commission. 1997. Agreed ecotoxicological assessment criteria for trace metals, PCBs,
PAHs, TBT and some organochlorine pesticides. Summary Record OSPAR 97/15/1. Annex
6.
OSPAR Commission. 2005. Synergies in Assessment and Monitoring between OSPAR and the
European Union. OSPAR Commission.
Pchelintsev, V.G. 2007. Distribution and abundance of some raptor species in the Leningrad
region. In: Status of raptor populations in eastern Fennoscandia. Proceedings of the
Workshop November 8-10, 2005.
SWE
830
Pedersen, F. B. and Møller, J. S. 1981. Diversion of the River Neva – How it will influence the
Baltic Sea, the Belts and Kattegat , Nordic Hydrology, Vol. 12.
Perttilä, M. 2000. Characteristics of the Baltic Sea. Pulses introduce new water periodically.
FIMR.
PeterGaz. 2005. The North European Gas Pipeline OFFSHORE Sections (the Baltic Sea).
ENVIRONMENTAL SURVEY. Part 1. STAGE I. Book 5. Final Report.
PeterGaz. 2006. Nord Stream Offshore Gas Pipeline Project (Russian Sector) Volume 8. Book
1. Offshore Section. Part 1. Environmental Impact Assessment, PeterGaz, Doc. No. 36/0701- ТEO-OOS-0801(1)-S3 NORD STREAM AG, Doc. No. G-PE-LFR-EIA-101-0801010003.
PeterGaz. 2006. Detail Geophysical Survey 2006. Survey Report. Acoustic contacts list.
Pitkänen, H. and Tamminen, T. 1995. Nitrogen and phosphorus as production limiting factors in
the estuarine waters of the eastern Gulf of Finland. Mar. Ecol. Prog. Ser.129.
Planco. 2004. Standortkonzept für Sportboothäfen an der Ostseeküste M-V. Herausgeber:
Ministerium für Arbeit, Bau und Landesentwicklung Mecklenburg-Vorpommern. Schwerin
Pohl, C., and Hennings, U. 2007. Trace metal concentrations and trends in Baltic surface and
deep waters, 1993-2006. HELCOM Indicator Fact Sheets 2006.
http://www.helcom.fi/environment2/ifs/en_GB/cover/ (accessed November 11, 2008).
Putkonen, T. A. 1942. Kevätmuutosta Viipurinlahdella. Ornis Fennica XIX (2).
Raateoja, M. et al. 2005. Recent Changes in Trophic State of the Baltic Sea along SW Coast of
Finland. AMBIO 34(3).
Rambøll. 2008. The use of sea area northeast of Ertholmene by breeding guillemot Uria aalge
and razorbill Alca torda. Baseline investigation. Baltic gas pipeline.
RAMSAR. Information Sheet on Ramsar Wetlands.
http://www.wetlands.org/reports/ris/3RU027en.pdf (accessed September 16, 2008).
RAMSAR. Information Sheet on Ramsar Wetlands.
http://www.wetlands.org/reports/ris/3FI022_RISen05.pdf (accessed September 16, 2008).
SWE
831
RAMSAR. Information Sheet on Ramsar Wetlands.
http://www.wetlands.org/reports/ris/3FI002_RISen05.pdf (accessed September 23, 2008).
RAMSAR. Information Sheet on Ramsar Wetlands.
http://www.wetlands.org/reports/ris/3SE008en.pdf (accessed September 22, 2008).
RAMSAR. Information Sheet on Ramsar Wetlands.
http://www.wetlands.org/reports/ris/3DK026en.pdf (accessed September 22, 2008).
Råstofproduktion i Danmark. Havområdet 2005. Skov & Naturstyrelsen, Miljøministeriet, 2006.
Rassi, P., Alanen A., Kanerva, T., Mannerkoski, I. 2001. (toim.) Suomen lajien uhanalaisuus
2000. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus.
Rechlin, O. & O. Bagge. 1996. Entwicklung der Nutzfischbestände. In: Lozan, J. L., Lampe, R.,
Matthäus, W., Rachor, R., Rumohr, H. & Von Westernhagen, H. Warnsignale aus der
Ostsee.
Reinicke, R. 1989. Der Greifswalder Bodden - Geographisch-geologischer Überblick,
Morphogenese und Küstendynamik. Meer und Museum 5.
Richardson W.J., Greene, jr. C.R., Malme, C.I. & Thomson, D.H. 1995. Marine Mammals and
Noise.
Skora, K. and Kuklik. A plan for the conservation of the harbour porpoise.
http://hel.univ.gda.pl/animals/oplanie.htm (accessed July 20, 2008).
Swedish Museum of Natural History. Marine Top Predators, seals and white-tailed eagles. Last
updated 2008-09-08.
http://www.nrm.se/theswedishmuseumofnaturalhistory/researchandcollections/contaminant
research/marinetoppredators.939_en.html (accessed December 3, 2008).
Saavedra-Perez, M. 1990. Bonitierung des Makrozoobenthos im Greifswalder Bodden.
Diplomarbeit Univ. Rostock.
Sanderson, H. and Fauser, P. 2008. Historical and qualitative analysis of the state and impact of
dumped chemical warfare agents in the Bornholm basin from 1947 - 2008.
Sanderson, H. and Fauser, P. 2008. Summary of NERI generated chemical warfare agent
(CWA) analytical data in a risk context towards the fish community from construction of the
SWE
832
planned Nord Stream offshore pipelines through risk area 3 (S-route) in the Baltic Sea.
National Environmental Research Institute (NERI).
Schiewer, U. 2002. Recent changes in northern German lagoons with special reference to
eutrophication. In: Schernewski, G. & U. Schiewer (eds.), Baltic coastal ecosystems,
structure, function and coastal zone management.
Schirmeister, B. 2001. Ungewöhnliche Ansammlungen der Zwergmöwe Larus minutus in der
Pommerschen Bucht vor Usedom im Spätsommer 2000. Orn. Rundbrief Meckl –Vorp. 43.
Schwartz, J., Harder, K., Nordheim, H. Von & Diinter, W. 2003. Wiederansiedlung der
Ostseekegelrobbe (Halichoerus grypus balticus) an der deutschen Ostseeküste.
Angewandte Landschaftsökologie.
Seinä, Ari. 2008. Ice season 2006/2007. In: Olsonen, Riitta. Ed. Meri - Report Series of the
Finnish Institute of Marine Research No. 62.
Sveriges Geologiska Undersökning (SGU). 2007. Data from field survey.
Skov, H., Durinck, J., Leopold, M.F. & Tasker, M.L. 2007. A quantitative method for evaluating
the importance of marine areas for conservation of birds. Biol. Conserv.
doi:10.1016/j.biocon.2006.12.016.
Skov, H. et al. 2000. Inventory of coastal and marine important bird areas in the Baltic Sea.
BirdLife International.
Sonntag, N., Mendel, B., and Garthe, S. 2007. Erfassung von Meeressäugetieren und
Seevögeln in der deutschen AWZ von Nord- und Ostsee (EMSON). Teilvorhaben
Seevögel. Abschlussbericht für das F+E Vorhaben BfN 80285260. Uni. Kiel. FTZ Büsum.
Søværnet. Bornholm Marine Distrikt. Military practice areas around Bornholm.
http://forsvaret.dk/BHM/Skydeadvarsler/Skyde+områder/ (accessed August 2008).
Spalding, M.D, Fox H.E, Allen G.R, Davidson N, Ferdaña Z.A, Finlayson M, Halpern B.S, Jorge
M.A, Lombana A, Lourie S.A, Martin K.D, Mcmanus E, Molnar J, Recchia C.A, and
Robertson, J. 2007. Marine Ecoregions of the World. A Bioregionalization of Coastal and
Shelf Areas Bioscience 57(7).
Statistics Denmark. Nights spent at hotels and similar establishments. www.dst.dk (accessed
June 18, 2008).
Statistics Finland. Finland 1917 – 2007.
SWE
833
http://www.tilastokeskus.fi/til/kmok/index.html (accessed May 2008).
Statistics Sweden. 2008. Accommodation statistics 2007. http://www.scb.se (accessed June 18,
2008).
Stjernberg, T., Koivusaari, J., Högmander, J., Ollila, T. & Ekblom, H. 2005. Suomen merikotkat
2003-2004 – kanta vahvistuu edelleen. Linnut vuosikirja 2004.
Stjernberg, T., Koivusaari, J., Högmander, J., Ollila, T. & Ekblom, H. 2007. Population trends
and breeding success of the white-tailed eagle Haliaeëtus albicilla in Finland 1970-2005. In:
Status of raptor populations in eastern Fennoscandia. Proceedings of the Workshop.
November 8-10, 2005.
Strunk, P. 2007. Managementerfahrungen in der Kormorankolonie Niederhof. BfN-Skripten 204.
Suchau, A. 1994. Benthos. In: Greifswalder Bodden und Oderästuar - Austauschprozesse
(GOAP). Zwischenbericht 1993/94. Teilprojekt 7.
Sweboat - Swedish Marine Industries Federation. 2007. Boating in brief - in Sweden.
Swedish Armed Forces. 2006. The facts. Information Handbook.
Swedish Environmental Research Institute (IVL). 2008. Data inventory of flora and fauna on
Hoburgs Bank and Norra Midsjobanken. Complementary IVL background report.
Swedish Agency for Economic and Regional Growth. 2008. NUTEK. Tourism and the travel and
tourist industry in Sweden.
Thiel, R. & H. Winkler. 2007. Erfassung von FFH-Anhang II-Fischarten in der deutschen AWZ
von Nord- und Ostsee. Schlußbericht über das F+E-Vorhaben für das BfN. Stralsund und
Rostock.
Umweltministerium Mecklenburg Vorpommern. 2004. Gewässergütebericht des Landes M-V
2000/2001/2002.
UWA M-V Landesverband für Unterwasserarchäologie Mecklenburg-Vorpommern e.V. 2008.
Die schwedische Schiffssperre von 1715. http://www.uwa-mv.de/projekte/schiffsperre.html
(accessed July 3, 2008).
UmweltPlan & EMAU Greifswald. 2001. Möglichkeiten zur nachhaltigen Ertwicklung der
vorpommerschen Ostseeküste im Bereich des EU-Vogelschutzgebietes "Greifswalder
SWE
834
Bodden" unter besonderer Berücksichtigung touristischer Nutzungen. Stralsund and
Greifswald.
Vallius, H. and Leivuori, M. 2003. Classification of heavy metal contaminated sediments of the
Gulf of Finland. Baltica 16.
http://www.geo.lt/baltica (accessed July 11, 2008).
Verfuss, U. K., Honneff, C.G, Meding, A., Dahnem, M R. and Benke, H. 2007. Geographical and
seasonal variation of harbour porpoise (Phocoena phocoena) presence in the German
Baltic Sea revealed by passive acoustic monitoring. Journal of the Marine Biological
Association of the United Kingdom 87(1).
Vietinghoff, U., Hubert, M.-L. & H. Westphal. 1995. Zustandsanalyse und
Langzeitveränderungen des Ökosystems Greifswalder Bodden. Abschlußbericht an das
Umweltbundesamt UBA-FB 95-003.
Visit Denmark. 2006. Turismen i Danmark 2000-2004.
Vladykov, V.D. Petromyzonidae. 1994. In P.J.P. Whitehead, M.-L. Bauchot, J.-C. Hureau, J.
Nielsen, and E. Tortonese. Eds. Unesco. Fishes of the north-eastern Atlantic and
Mediterranean 1.
Voipio, A. 1981. The Baltic Sea. Elsevier Oceanography Series 30.
Whitehead, P.J.P. 1985. FAO species catalogue 7. Clupeoid fishes of the world (suborder
Clupeioidei). An annotated and illustrated catalogue of the herrings, sardines, pilchards,
sprats, shads, anchovies and wolf-herrings. Part 1 - Chirocentridae, Clupeidae and
Pristigasteridae. FAO Fish. Synop. 125(7/1).
Wieland, K., Jarre-Teichmann, A., Horbowa, K. 2000. Changes in the timing of spawning of
Baltic cod: Possible causes and implications for recruitment. ICES. Journal of Marine
Science 57.
World Wildlife Fund. Baltic Ecoregion Conservation Plan – Biodiversity Conservation and
Ecosystem-Based Management in the Baltic Sea.
http://www.wwf.fi/wwf/www/uploads/pdf/baltic_conservation_plan.pdf (accessed December
14, 2008).
World Wildlife Fund (WWF) Sweden. Hoburgs Bank: Biodiversity characteristics and threats.
Submitted to HELCOM/SEPA workshop on Baltic Sea Protected Areas (BSPAs). May 1920, 2001.
SWE
835
Yrkesfiskeren. 2006. Resultat av ålmärkning i Östersjön (In Swedish only). Ch. 23/24.
Zettler, M.L. and Gosselck, F. 2006. Benthic assessment of marine areas of particular ecological
importance within the German Baltic Sea EEZ. In: von Nordheim, H., Boedeker, D., Krause,
J.C. Eds. Progress in marine conservation in Europe.
Zettler, M. L., Schiedek, D., Bobertz, B. 2007. Benthic biodiversity indices versus salinity
gradient in the southern Baltic Sea. Marine Pollution Bulletin 55.
SWE