Lärarhandledning Malmö Konstmuseum våren 2007
Agda Holst, Självporträtt 1925
Som du ser mig – porträtt från samlingen
18/2 – 9/4 – 2007
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning……………………………………….…………………………………....1
Bra att veta inför besöket på Malmö
Konstmuseum…..............................................................................................................................................................................2
Förbered ditt besök
På konstmuseet
Viktigt att veta när man besöker konstmuseet
Som du ser mig – porträtt från samlingen………………………………...…………………..3
Porträttkonsten
En kort historik
Medeltiden……………………………………………………………………………………....4
Renässansen
1500-talet
Stormaktstiden
Europa industrialiseras
Fotografins genombrott……………………………………………………………………….5
Självporträtt och vänporträtt
Introduktion till utställningen…………………………………………………………………6
Att göra i skolan………………………………………………………………………………....9
Bild
Svenska
Historia…………………………………………………………………………………………10
Fotografiets historia
1
- Det är mycket bra om du som lärare besöker
utställningen i förväg. Museet erbjuder
kostnadsfria lärarvisningar. För mer information
om
detta,
besök
vår
hemsida
www.malmo.se/konstmuseet eller mejla eller
ring vår konstpedagog Greta Burman,
[email protected] eller 040-344273. Om
du vill boka en lärar- eller klassvisning ringer du
André Branca som är bokningsansvarig på
Malmö Konstmuseum tel. 040-344423.
Bra att veta inför besöket
på Malmö Konstmuseum
FÖRBERED DITT BESÖK
Förbered klassen. Det är bra att berätta om
besöket redan i skolan så att eleverna har en
uppfattning om vad ett konstmuseum är och
vad de skall göra där. Låt klassen diskutera frågor
som: Vad är ett konstmuseum? Vad finns där?
Vad skiljer ett konstmuseum från en konsthall?
Har någon varit på en konstutställning? Vad
tyckte ni om det? Vad är konst? Är konst
viktig/oviktig, varför? Berätta för eleverna vad ni
skall se på konstmuseet. Om du vill kan du även
ge eleverna en kort introduktion till
porträttkonsten. Underlag till detta hittar du
både i den här handledningen och på Malmö
Konstmuseums
webbplats
www.malmo.se/konstmuseet.
På
museets
hemsida
finns
en
utvärderingsenkät som den som vill är
välkommen att svara på. Om du lämnar din email adress skickar vi utvärderingsenkäten direkt
till dig via email. Enkäten
utgör
ett
viktigt
underlag
till
den fortsatta
utvecklingen
av
museets
pedagogiska
verksamhet
och
vi
är
tacksamma om
du
har
möjlighet att
svara
och
Arvid Fougstedt, Erik mot
skicka in den
grönt draperi, 1925
till oss.
Vill man få ut mesta möjliga av besöket på
konstmuseet
skall
man
låta
museets
konstpedagog
visa
och
berätta
om
utställningen. Museipedagogen har en bred
kunskapsbas och visningen ger eleverna en
fördjupad förståelse för det de ser. Den öppnar
också för egna funderingar och ger stoff till en
fortsatt diskussion kring det ni upplevt.
Avsluta besöket med en uppföljning i skolan.
Alla museibesök vinner på någon form av
återkoppling. Genom att eleverna får möjlighet
att diskutera besöket i efterhand kan tankar och
frågor som väckts fångas upp och bearbetas.
Man kan även återkoppla till det samtal om
konst som man hade innan museibesöket. Den
som vill arbeta vidare med utställningen hittar
idéer
till
detta
för
ämnena
historia,
samhällskunskap, svenska och bild i slutet av
den här lärarhandledningen.
I anslutning till alla större utställningar
producerar
Malmö
Konstmuseum
en
lärarhandledning som kan laddas ner från vår
hemsida www.malmo.se/konstmuseet. Den skall
ses som ett fördjupningsmaterial för den som
vill ha mer information och arbeta vidare i skolan
efter museibesöket. Innehållet är främst tänkt för
lärare som undervisar i svenska, historia,
samhällskunskap och bild på högstadiet och
gymnasiet.
PÅ KONSTMUSEET
VIKTIGT ATT VETA NÄR MAN BESÖKER
- Det blir lätt rörigt när man kommer till museet,
många vill hinna besöka toaletten och hänga av
sig sina kläder. Därför kan det vara bra att
planera bussresan så att man är på museet ca 10
minuter före utsatt tid.
KONSTMUSEET
- Alla föremål i utställningen är ”äkta”
- Man får inte röra varken konstverken eller
andra utställda föremål
- Är museet stängt får man inte gå på egen
hand
- Är museet öppet för allmänheten är det
möjligt att gå på egen hand men som lärare är
man ansvarig för elevernas uppträdande
- Man får inte springa eller knuffas i museet
- Man får inte äta eller dricka i museet
- Man får gärna prata men inte skrika i museet
- Om du fotograferar i utställningen måste
blixten vara avstängd
- Fotografier tagna i utställningen får inte
användas för kommersiellt bruk
- Till höger i entrén finns det en obevakad
garderob med vanliga rockhängare samt
förvaringsskåp. För att använda dem behövs en
5-krona som man sedan får tillbaka när man
hämtar sina kläder.
- Ryggsäckar och större väskor får inte medtagas
i museet. Vi ser gärna att man även lämnar
mindre väskor och andra lösa persedlar i skåpen.
- Vid ankomsten till museet anmäler ni er i
receptionen. Konstmuseet är stängt för
allmänheten fram till kl.12.00. Därför måste ni
alltid ha sällskap av konstmuseets pedagog om
ni befinner er i museets lokaler på förmiddagen.
- Visningen av utställningen tar ca 45 minuter.
2
någon annan för att visualisera olika idéer. Det är
inget unikt för vår tid. Under antiken framställde
man abstrakta begrepp som fred och rättvisa i
form av avbildade personer, så kallade
personifikationer. Och i 1600-talets porträtt
kunde man låta samma bild representera en
person
samtidigt
som
man
med
personifikationer och symboler förmedlade en
idé om vem han eller hon var. I utställningens
sista rum hänger två sådana porträtt som
innehåller ett djupare budskap, de kallas för
allegoriska.
Som du ser mig
- porträtt från samlingen
I vårens porträttutställning lyfter Malmö
Konstmuseum fram ca 150 porträtt ur sin stora
porträttsamling. I samlingen finns många
självporträtt och vänporträtt vilket avspeglas i
urvalet.
Presentationen är inte kronologisk, istället har vi
valt att blanda porträtt från olika tider för att på
det sättet placera dem i ett nytt spännande
sammanhang, där de åter kommer till liv.
Porträtt är ofta målade med den avbildade
närvarande som modell under arbetsprocessen
och det finns därför en direkt kontakt mellan
konstnären och hans motiv. Idag kan vi med
fotografiet skapa bilder som ger en identisk bild
av verkligheten, men tidigare då alla porträtt
skapades av konstnärer var porträttet både en
tolkning av hur konstnären uppfattade den
avbildade personen och hur han/hon ville att
betraktaren skulle uppfatta honom/henne. På
1600- 1700- och det tidiga 1800-talet var det inte
många som verkligen hade sett sig själva. Riktiga
speglar var dyra och det var inte många som
hade råd att låta måla sitt porträtt. Även om man
ville att porträttet skulle vara likt fick det inte vara
för realistiskt. Istället önskade man en förskönad
bild av sig själv. Man ville framställas som lite
vackrare än man verkligen var enligt tidens ideal.
Dessa porträtt kallas för idealiserade.
De avporträtterade personerna har levt under
olika tider och olika förhållanden och att möta
dem öga mot öga är spännande. Det sätter
fantasin i rörelse och får oss att undra över vilka
de var och hur deras liv tedde sig.
Porträttkonsten har som konstform alltid varit
hårt styrd av sin tids konventioner och
konstnären har tvingas anpassa sig till
beställarens förväntningar på likhet och
idealisering samt samhällets förväntningar på
hur människor från olika samhällsklasser bör
framställas. Samtidigt har den gällande stilen i
konsten tydligt påverkat olika tiders porträtt.
Det är denna komplexa sammansättning av
självanalys,
identitetskonstruktion,
representation och kommunikation som gör
porträttkonsten till en betydelsefull genre i
bildkonsten.
Trots att porträtt avbildar individer så är det ofta
det typiska och generella som lyfts farm på
bekostnad av det speciella och unika hos
individen. Alla porträtt kan därigenom placeras
på en skala mellan likhet och generalisering. De
visar specifika och bestämda aspekter av den
avbildade samtidig som mer allmänna kvalitéer
som värderas i modellens sociala miljö ofta finns
med. Det gör bilden till en konstruktion som
reducerar den avbildade till en av sin tids typer.
Porträtten väcker många frågor. Hur ser vi på oss
själva och hur har konstnärer under årens lopp
valt att gestalta det visuellt? Vilka egenskaper
och förmågor har framhävts och vad har man
utelämnat? Hur tolkar betraktaren porträttet
idag och hur tolkades det när det var nytt?
Porträttkonsten
Förutom modellens fysiska utseende och
samhällsposition försöker porträttkonstnärerna
ofta även fånga något av själen, de inre
karaktärsdragen och dygderna hos den
avbildade. Egenskaperna går naturligtvis inte att
avbilda istället måste konstnärerna på olika sätt
göra antydningar som frammanar dem i
betraktarens fantasi.
Porträtt skiljer sig från andra konstgenrer genom
sättet de tillkommit, vad de representerar och
genom sin funktion som objekt som använts
och visats.
Porträtt är konstverk som avbildar en eller flera
specifika personer. Det låter enkelt men
gränserna mellan olika människoframställningar
flyter lätt in i varandra. Som exempel kan vi ta
verket ”Den blinda kvinnan” av Annika von
Hausswolff.
Bilden
som
visas
i
porträttutställningen framställer en blind kvinna
som går nerför en trappa men det är ju
egentligen inte ett porträtt. Den blinda kvinnan
är avporträtterad men verket representerar
henne inte som person utan som en idé om hur
det kan vara att vara blind, hur vi som betraktare
uppfattar andra som inte är likadana som oss,
och hur vi känner det när vi ser en blind person
som går nerför en brant trappa.
En kort historik
I alla tider har konstnärer skapat porträtt. I det
forntida Egypten avbildades Faraonerna och i
gravar har man hittat bilder av vanliga
människor. I antikens Grekand skapade man
bilder av gudar men det finns också många
exempel på vardagsscener med människor som
utför sina dagliga sysslor. Den Romerska
porträttraditionen är mycket gammal och har
utvecklats ur seden att göra ansiktsavgjutningar
i vax av avlidna släktingar. Dessa sparades sedan
i ett skåp i hemmet och togs fram och användes
I den samtida konsten finns många exempel på
hur man på det här sättet använder sig själv eller
3
för att hedra förfäderna i olika ceremonier.
Genom kontakten med Grekland övergav man
denna sed och började istället hugga bilder av
sina förfäder i marmor. Till skillnad från grekerna
som ansåg att man måste avbilda hela
människan tyckte romarna det räckte med
huvud och axlar. Denna nya skulpturtyp kallas
för byst. I romarriket skapades även den första
propagandistiska konsten. Den var avsedd att
hålla ihop det romerska riket och i den
framställdes kejsaren som en evigt ung och
kraftfull härskare och hjälte.
som visade på den avbildade personens karaktär
och personlighet. Dessa porträtt kallas för
psykologiska porträtt.
Stormaktstiden
Under stormaktstiden, på 1600-talet, uppstår en
ny typ av härskarporträtt. Nu använder man
porträttkonsten för att visa på sin egen makt och
storhet. Den franska konstakademien grundades
och man ordnade de olika konstgenrerna
hierarkiskt. Historiemåleri var den finaste genren,
sedan kom porträttkonsten. Det var bara kungar
och adelsmän som hade råd att låta avbilda sig
och de skulle ju bli
historiska efter sin död.
Medeltiden
På medeltiden var nästan
all konst religiös och
kyrkan styrde även över
porträttmåleriet. De flesta
porträtt
föreställde
människor som andäktigt
knäböjde inför gud i de
altartavlor
de
själva
beställt och betalat, de
kallas donatorporträtt.
För att göra modellerna
rättvisa och lättare kunna
visa på deras storhet makt,
dygder,
mod
och
samhällsställning använde
man gester, ansiktsuttryck,
dräkter och rekvisita som
kunde ge ledtrådar till vem
den avbildade personen
Renässansen
var. Den som skulle avbildas
måste stå modell för
konstnären. Det tog lång
Det var först under 1400tid och för att begränsa
talet som det världsliga
antalet sittningar målade
porträttet återkom. Nu ser
mästaren bara av ansiktet.
man tillbaka på antiken
Sedan fick någon yngre
och inspireras av de
konstnär som arbetade i
skulpturer
och
verkstaden måla dräkter
porträttbyster
som
Martin Meytens d.ä. Porträtt av friherre
och bakgrund i efterhand,
bevarats. Ett nytt intresse
Knut Jönsson Kurck, 1677-1680
utan modell. I de fall där
för människan och en ny
den avbildade var allt för
individualism gjorde att
upptagen kunde konstnären nöja sig med en
det blev vanligare att man lät avporträttera sig. I
skiss eller en gravyr som förlaga.
de tidiga porträtten avbildades både kvinnor
och män ofta i profil. Det ansågs passande av
flera olika skäl. Dels hade man under antiken
Europa industrialiseras
avbildat uppburna personer på det sättet i
porträttmedaljonger och på mynt. Dels
I och med att industrialismen satte fart vid
behövde den avbildade på detta sätt inte
mitten av 1700-talet fick allt fler råd att låta
nedlåta sig att möta vare sig konstnärens eller
avbilda sig. Porträttkonstens status sjönk och
betraktarens blick. De italienska profilporträtten
man började se porträttet mer som ett
var starkt idealiserade, till exempel hade
mekaniskt avbildande i vilket det inte fanns
kvinnorna nästan alltid blonda lockar.
utrymme för någon konstnärlig frihet. På de
europeiska konstakademierna upphörde man
1500-talet
därför att lära ut porträttmåleri. Porträttkonsten
fortsatte trots det att vara en viktig inkomstkälla
för konstnärerna. Förutom större porträtt i olja
Med reformationen slutade kyrkan att vara den
blev miniatyrporträttet allt vanligare från 1700stora konstbeställaren och kungar och furstar
talets andra hälft och framåt. Det var vanligt att
tog över. De profana porträtten blev därför allt
man gav bort miniatyrporträtt av sig själv och på
vanligare från 1500-talets slut. Med den nya
baksidan av miniatyrerna finns ofta en liten
oljefärgstekniken
som
utvecklades
i
hårlock.
Nederländerna och i Italien kunde man måla
detaljer och skiftningar i ansiktets uttryck som
varit omöjligt i den tidigare temperafärgen. Trots
Fotografiets genombrott
det gjorde man inte porträtten allt för realistiska
Vid 1800-talets mitt ersattes de målade
utan fortsatte att idealisera den avbildade efter
porträtten av fotografiet. Den första fotografiska
tidens ideal. Under seklets andra hälft blev
tekniken
som
kom
till
Sverige
var
porträtten allt mer verklighetstrogna och man
daguerreotypin
som
introduceras
redan
1839.
visade även drag som inte var så tilltalande men
Det var en otymplig teknik. Bilderna togs med
4
en stor tung lådkamera,
starkare
ställning
exponeringstiden var från
inkluderas även deras
början flera timmar lång
porträtt
i
dessa
och man kunde bara
bildcykler. Självporträttet
framställa en bild (inga
utvecklas och blir en
kopior).
När
tekniken
självständig
genre.
lanserades
jämställdes
Konstnärerna upptäckte
fotografierna med unika
tidigt att de genom sina
konstverk. Omkring 1841
självporträtt
kunde
lyckades man få ner
demonstrera
sin
exponeringstiden
till
skicklighet för att på det
omkring 15 minuter och
sättet
värva
nya
man kunde börja ta bilder
beställare
och
av
människor.
marknadsföra sig själva.
Fotografierna var billigare
Porträtten kunde tjäna
än en målning och de blev
som arbetsprover till
snabbt populära. På 1850större uppdrag eller som
talet introducerades nya
inträdesbiljett till en
fototekniker man började
hovtjänst. Samtidigt blev
använda glasnegativ med
de en garanti för att
vilka man kunde göra
konstnärerna skulle förbli
kopior av fotografierna.
ryktbara även efter sin
1860
introduceras
död. Under 1500- och
Angelica Kauffmann, Porträtt av Thomas
visitkortsfotografiet
i
1600-talen
blev
Brooke., 1795
Stockholm. Det var ett
konstnärsporträtten
billigt fotografi i litet format
samlarobjekt. Det fanns
som kunde tryckas upp i flera kopior. Det låga
samlare som bara intresserade sig för
priset gjorde att det fotografiska porträttet nu
självporträtt. Vilka, förutom att de återgav
blev tillgängligt för nästan alla och
konstnärernas yttre anletsdrag, även försökte
visitkortsporträtten blev högsta mode. För
skildra inre egenskaper. Dessutom visade de
tidens porträttkonstnärer utgjorde fotografiet
konstnärens speciella stil och teknik. De
ett reellt hot. De oroade sig och många blev
kvinnliga konstnärernas självporträtt var extra
tvungna att hitta nya sätt att försörja sig. Även
eftertraktade. De var svåra att få tag i eftersom
redan etablerade kända porträttkonstnärer som
det fanns så få kvinnliga konstnärer. Dessutom
Södermark och von Troili som båda finns
ansågs kvinnornas självporträtt vara vackrare
representerade i utställningen hade svårt att få
och mer speciella då man som kvinna i samma
tillräckligt med beställningar för att kunna
figur kunde avbilda både sig själv och
försörja sina familjer.
målarkonsten ”la pittura”. Nu började man skilja
mellan porträtt av konstnärer och självporträtt
Självporträtt och vänporträtt
som målats av konstnären själv där de senare
hade ett högre värde.
Ända från antiken finns det både i konsten och i
litteraturen exempel på att konstnärer avbildade
1664-1675 grundade kardinal Leopold de Medici
sig själva och fogade in bilderna i sina verk. På
sin berömda samling med konstnärsporträtt i
1400-talet när man återupptäcker många av de
Uffizierna i FIorens. Uffizisamlingens rykte spred
antika skrifterna började tidens konstnärer att,
sig och konstnärerna tävlade om att få donera
med stöd i de antika källorna, infoga den egna
sitt självporträtt dit. Angelika Kauffman som i
bilden i beställarnas verk som ett sätt att visa
utställningen finns representerad med ett
upp sig själv och sitt arbete. Det blev en sorts
porträtt av en ung engelsk ädling sände två av
signatur som de mest uppburna konstnärerna
sina självporträtt till Uffizierna år 1763 och 1787.
kunde stoltsera med.
Och den Malmöfödde konstnären Alexander
Roslin ombads måla sitt självporträtt till
I Nederländerna där man skapade konstverk i
Uffizierna 1790. Självporträttet i utställningen
mindre format som bjöds ut till försäljning på en
finns en replik (en kopia som konstnären själv
fri marknad kunde det egna ansiktet tjäna som
gjort av sitt eget verk) av det porträtt som
modell. På det sättet slapp man både betala
målades för Uffizierna vilket än idag hänger där.
modellen och vara beroende av någon annan.
Fotografiets uppkomst vid 1800-talets mitt kom
Med sig själv som modell kunde man
att helt ändra självporträttets utveckling. Många
experimentera och ta ut svängarna mer. Man
konstnärer utnyttjade nu kameran som medel
kunde klä ut sig uttrycka känslor göra miner och
istället för att använda spegeln. När fotografiet
prova
olika
uttryck
som
inte
följde
vid 1800-talets slut övertagit konstnärens roll
konventionerna.
som porträttör fortsatte konstnärerna ändå att
måla av sig själva och sina vänner. Då fotografiet
Redan från medeltiden känner vi till samlingar av
kunde skapa en bild som var en direkt avbild av
porträtt av berömda män så kallade ”Uomini
motivet blev porträttlikhet inte lika viktigt i den
illustri”. När konstnärerna under 1400-talet får en
modernistiska konsten. Istället ville man uttrycka
5
andra saker i porträtten som känslor,
karaktärsdrag, personlighet. Det ledde till en
förnyelse i porträttkonsten vid sekelskiftet 1900.
Nu började många konstnärer åter att avbilda
sig själva gärna som ”det ensamma geniet” i
dramatiskt framställda och intensiva färgstarka
bilder.
målningarna avbildar samma person. Först ser
man pipan men sedan kan man även se en
likhet i ansiktet, ögonbrynens och munnens
form.
Med modernismen blev porträttet åter ett
viktigt motiv i konsten. Nu övergav man den
äldre klassiserande konstens strävan att skapa en
illusion av verkligheten. Istället för att använda
Introduktion till utställningen
de äldre porträttens stelnade gester och poser
använde man nu klara färger och ett överdrivet
Direkt till vänster i det första utställningsrummet
formspråk för att genom dem uttrycka den
finns Stig Sjölunds verk
avbildades
känslor,
“Fiktion” och Peder Severin
karaktär
och
Kröyers porträtt av sin hustru,
personlighet.
Sigrid
konstnären Marie Kröyer. De
Hjertén
och
Isaac
båda kvinnorna är ungefär
Grünewald kom att bli
lika stora, de är avbildade i
två av Sveriges främsta
helfigur och ser man på deras
modernister de mötte
hållning och klädsel liknar de
den nya stilen i Paris på
faktiskt varandra. Det är två
Matisse målarskola 1909självsäkra kvinnor från samma
1911. Isaac Grünewald
samhällsklass som båda är
ser självsäkert ner på oss
vana att få som de vill. Men
han har framställt sig
det är omkring hundra år
själv med skarpa svarta
mellan bilderna och det är
konturer
och
klara
tydligt att de tillhör olika tider.
färger. Till vänster möter
Marie Kröyer har, trots sitt
vi även Agda Holst blick.
självsäkra och stolta uttryck,
Med
sin
zig-zag
inte framställts som konstnär
mönstrade
klänning
utan i sin roll som kvinna och
fångar hon genast vår
hustru.
Hennes
vackra
uppmärksamhet. Hon är
klänning framstår som allt
i gott sällskap för
annat än praktisk och kan
bredvid henne syns en
knappast
användas
som
av våra allra största
målarrock. Hon har avbildats
porträttmålare, Anders
Sigrid Hjertén, Självporträtt, 1914
som ett objekt som skall visas
Zorn som i detta
fram, vara vacker och behaga.
själporträtt avbildat sig
Den andra kvinnan har avbildats som en
iförd daladräkt.
modern yrkeskvinna. Hon har slängt kjolen och
Även idag när den traditionella porträttgenren
liksom männen tagit på sig ett par eleganta och
förlorat i status arbetar många av vår tids
praktiska byxor som bättre passar i ett aktivt
konstnärer med identitetsfrågor ofta genom att
yrkesliv. I hennes tid är hustrun ingen
utgå ifrån, eller genom att använda sig själva
eftertraktad och representativ roll. Istället
som motiv. Detta ser vi både i Cecilia Edefelts
förväntas kvinnan göra karriär och skapa sig en
“Självporträtt” där hon både duplicerat sig själv
egen identitet utanför familjens privata sfär.
och kapat sina ben genom att dela bilderna och
Trots den formella överensstämmelsen mellan
i Charlotte Gyllenhammars två stora fotografier
de båda bilderna är de två kvinnornas livsvillkor
“Nachsagen, Ich und Meinhof M:1 och B:3” där
och möjligheter att själva styra över sitt liv lika
hon genom bilderna av sig själv som Ulrike
skilda som koloriten i de båda porträtten.
Meinhof i fångkläder och som David Bowies
Längre in i rummet möts vi av en mängd
alterego Ziggie Stardust leder våra tankar
självporträtt och vänporträtt. På den vänstra
tillbaka till 1970-talet.
väggen hänger flera av de skånska målarna.
I nästa rum finns både modellstudier och
Längst till vänster känner vi igen den kände
målningar som aldrig avslutats. De representerar
skånske landskapsmålaren Gustav Rydberg och
skapelseprocessen,
porträttets
tillblivelse.
bredvid honom finns ett samtida porträtt av
Eftersom historiemåleriet behöll sin ställning
Torsten Andersson. Vi möter också den skånske
som
den
förnämsta
genren
fortsatte
modernisten
Johan
Johansson,
Gerhard
figurframställningen
att
vara
en
av
de
viktigaste
Wihlborg, Ellen Trotzig, Tora Vega Holmström,
delarna i den akademiska konstutbildningen
Ernst Norling.
långt in på 1900-talet. Genom att studera
Längst till höger ser vi ett porträtt av Pär Siegård
anatomi och teckna och måla efter modell lärde
målad av Hugo Gehlin. Det kan jämföras med
man sig avbilda människor. Dessa kunskaper
det självporträtt av Siegård i kubistisk stil som
kunde man sedan, om kassan var skral, omsätta i
hänger på den motsatta väggen. Trots
porträttmåleri.
skillnaden i formspråk ser man tydligt att
På den högra väggen finns en aktstudie målad
6
av Carl Wilhelmson och på fondväggen ser vi en
målning med tre modeller
gjord
av
Vilhelm
Hammershöj.
I
de
ofullbordade målningarna
ser vi hur ett porträtt sakta
växer fram. Att sitta modell
var
tidskrävande
och
arbetsamt. Ofta krävdes det
flera sittningar och det
måste ha varit både
långtråkigt och obekvämt
att sitta alldeles stilla under
de långa sessionerna. För
att modellen inte skulle
behöva komma så många
gånger koncentrerade sig
konstnären på ansiktet
medan kroppen och de
kläder
och
smycken
modellen ville avbildas
med målades senare. I Ernst Josephsons
målning av Skådespelerskan Olga Fåraeus ser vi
tydligt hur Josephson koncentrerat sig på fru
Fåhraeus ansikte så att han sedan själv skulle
kunna avsluta målningen i sin ateljé. Konstnären
och modellen var nära vänner och Josephson
har försökt ge porträttet ett psykologiskt djup.
Om du tittar noga på Olga Fåhraeus oavslutade
klänning kan du se en uppochnervänd skiss av
näcken, bilden är nästan övermålad och det är
inte helt lätt att hitta den.
modeller. Jämför vi detta självporträtt med det
självsäkra och världsvana
självporträttet av Isaac i
det föregående rummet
verkar
detta
nästan
uppgivet. Medan Isaac
själv
fyller
hela
bildrummet
uppfattar
man Sigrid som inträngd
mellan
Ivan,
hans
leksaker
och
Isaac
Grünewalds
stora
målning som syns i
bakgrunden. Ser vi på
handen som håller i
pensel är den utan kraft,
det är som om Sigrid vill
visa att hon inte orkar
mer.
I det tredje rummet
möter porträtt från olika
tider, i olika format och i olika tekniker varandra. I
montern i rummets mitt ser vi miniatyrer, små
målningar som innan fotografiets genombrott
tjänade som minnesbilder av nära och kära, ofta
sparade man även en liten hårlock av den
avbildade under ett glas på medaljongens
baksida. Många samlade på miniatyrer som
avbildade kända personer, ofta samtida och
historiska
kungligheter.
Bland
porträttminiatyrerna i montern känner vi igen
den franske kejsaren Napoleon Bonaparte.
Längre ned till höger finns en av Andy Warhols
färgstarka seriegrafier av Mao Zedong. Den visar
hur porträttbilden förändrats från de äldre
målade porträtten, där ett
porträtt var något få hade
råd
att
skaffa
och
porträttlikhet var något
eftersträvansvärt, till Andy
Warhols massproducerade
bilder av Mao Zedong som
tillkommit i en tid då bilden
blivit
så
vanlig
att
konstnären kan utgå ifrån
att alla redan känner igen
den avbildade. Genom att
upprepa bilden omvandlar
konstnären porträttet av
den
kommunistiske
ledaren till en ikon över det
kommersiella
samhället
som blir så stark att bilden
idag kan stå ensam och
ändå
ha
samma
symbolvärde.
På väggarna möter oss flera av de stora
konstnärer
som
nådde
internationell
berömmelse
under
1700-talet. Det är den
kände
porträttören
Gustav Lundberg som
lärde sig pastellmåleriet
av
den
italienska
konstnären
Rosalba
Carriera under hennes
vistelse i Paris. Två av
hans pasteller hänger
nästan mitt på den
vänstra långväggen. På
kortväggen till höger om
dem ser vi Alexander
Roslins
självporträtt.
Roslin var en mästare på
att måla siden, sammet,
pärlor fjädrar och andra
material
på
ett
övertygande sätt så
kallat stoffmåleri. Hans
skicklighet gav honom
Mitt på den motsatta
en plats i den franska
väggen
hänger
Sigrid
akademien
och
en
Alexander Roslin, Självporträtt, 1790
Hjerténs självporträtt från
tjänstebostad i Louvren
1916. Det är målat i hennes
där han bodde till sin
och Isaac Grünewalds bostad vid slussen i
död. Konstmuseets självporträtt är en replik, en
Stockholm. Precis som i detta självporträtt
kopia som konstnären själv gjort, efter det
hämtade Sigrid ofta sina motiv från sin närmaste
självporträtt som Roslin målade till Uffizigalleriet
omgivning det var Ivan och hans leksaker, Isaac
i Florens självporträttsamling 1790. Att bli
och parets vänner och bekanta som fick stå
ombedd att måla sitt porträtt för att det skulle
7
hänga där var ett prestigefyllt uppdrag och det
var bara tidens allra största konstnärer som
tillfrågades. Även Angelika Kauffmann som gjort
den stora målningen av en ung engelsk
adelsman som hänger på den högra
långväggen finns representerad med två
självporträtt i Uffiziegalleriet. Hon var under en
period verksam i England och blev, trots att hon
var
kvinna,
invald
i
den
Engelska
konstakademien. Hon bosatte sig sedan i Rom
där hon förutom historiska scener även målade
porträtt av unga engelska ädlingar ute på sin
“grand tour”. I utställningens porträtt lutar sig
den unge engelske adelsmannen Thomas Brook
mot visdomens gudinna Minerva samtidigt som
han självsäkert möter vår blick. Intill honom
hänger fyra målningar från 1920-talet. De är
målade av Arvid Fougstedt, Agda Holst och
Einar Jolin och stilen är “den nya sakligheten”
ställda bredvid Kauffmanns nyklassicistiska
porträtt ser vi hur det drag av klassicism som är
tydligt i 1920-talets möbler och konsthantverk
även kan skönjas i tidens porträttkonst.
Nan Goldin, en amerikansk konstnär som berör
svåra och tunga ämnen i sin konst. Ett gripande
verk av henne är det utställda fyrdelade verket
”Gilles & Gotscho, Paris” där konsekvenserna av
sjukdomen Aids blir sorgligt uppenbara.
Först i och med det postmoderna skiftet på
1980-talet blev den fotobaserade konsten
likställd med måleri och skulptur. Massmedians
klichéer och stereotypa bilder, bilder från film
och tv, modebilder m.m. blev en oändlig källa
att hämta idéer ifrån när konstnärerna
manipulerade och iscensatte fotografier som
kritik mot äkthetsbegreppet, genibegreppet och
kvalitetsbegreppet. Idag utgör fotobaserad
konst en central del av samtidskonsten.
Flera av de konstnärer som bröt igenom i början
av 1990-talet var kvinnor, Annika von Hausswolff,
Charlotte
Gyllenhammar
och
Maria
Miesenberger. Flera av deras fotobaserade
konstverk kan ses som porträtt eller självporträtt
i en vid mening. Konstnärer experimenterar med
fotografiet på nya och okonventionella sätt
Fotografi är sällan deras enda uttrycksform. Det
Här finns även två av 1800-talets stora svenska
kombineras med helt andra medier som
porträttkonstnärer representerade Uno von
skulptur, installationer och måleri. I så väl
Troili och Johan Olof Södermark. De etablerade
fotografi som rörlig bild vänder och vrider man
sig båda före fotografiets genombrott på 1850på en mängd olika teman
talet och mötte sedan hård
som utsatthet, identitet
konkurrens från det nya
Année Olofsson, We are not the ones we used
och natur.
mediet som helt kom att
to be, 1997
revolutionera
porträttkonsten.
Det
uppsving
som
porträttkonsten får med
modernismen i början av
1900-talet syns i de stora
målningarna
av
Isaac
Grünewald, Einar Jolin, Nils
Dardel och den skånske
konstnären Albert Abbe.
De visar tydligt hur synen
på porträttet förändrats,
man strävar inte längre
efter en exakt porträttlikhet
utan vill istället med färg
och form uttrycka något
annat än det man kan
fånga med kameran. Här hänger även
utställningens yngsta verk ett porträtt i tolv delar
av Jenna och Barbara Bush målat av Erik Jeor
och inköpt till samlingen år 2006. Verket består
av tre mer eller mindre tydliga block/delar:
formspråket, porträttet och titeln.
I Année Olofssons konst
är hennes familj ofta
närvarande
i
intrikat
samspel med henne själv.
I bilden i utställningen
sitter hon i sin fars knä.
Samtidigt som det är ett
porträtt innehåller det
även
andra
möjliga
tolkningar av innehållet. I
utställningen har verket
placerats bredvid en av
de äldsta målningarna
som visas ett porträtt av
friherrinnan Elsa Beata
Banér målat av Martin
Mejitens d.ä. under 1600talets andra hälft. När porträtten placeras
tillsammans ser vi både likheter i kvinnornas
poser men vi kan också dra paralleller från vår
tids idébaserade konst till 1600-talets allegoriska
målningar med dolda innehåll.
Längst ner i utställningen visas ett videoverk av
den danska konstnären Lilibeth Cuenca
Rasmussen. I det humoristiska videoverket som
berör identitet och roller ser vi konstnären och
hennes familj mor, far syster och två bröder när
de dansar till popdängan ”Sha La La in the
Morning” av gruppen Dreamhouse. VI får se det
16:e försöket resultatet av åtta timmars idog
rätning. Koreografin lärde sig konstnären av barn
som dansade på gatorna till en piratinspelning
när hon besökte sin mors hemland Filippinerna.
I det sista rummet är de flesta konstverken
fotobaserade. Fotografins förhållande till
konsten och dess plats i konsthistorien har varit
komplicerat. Många bilder av fotografins
pionjärer räknas idag som konst men så var inte
fallet då fotografierna togs. Till dem kan nämnas
Imogen Cunnigham, Diane Arbus och Christer
Strömholm vars porträtt finns utställda. De två
sistnämnda har framförallt koncentrerat sig på
personer i samhällets utkanter som de
transvestiter
som
Christer
Strömholm
fotograferade. En som fortsatt denna tradition är
8
ur modetidningar. Låt dem välja bilder av
kvinnor och män som står i liknande poser, bär
liknande kläder eller gör liknande saker. Sedan
Bild
kan de klippa ut
Janine Antoni, Mom and dad I-III, 1993-1994
detaljer antingen
Genom
vårt
från männen eller
utseende försöker
kvinnan och klistra
vi
forma
och
in dem i de
förmedla
en
bilderna av motsatt
identitet och visa
kön. Om man bara
hur vi vill att andra
klistrar i ena änden
skall uppfatta oss.
så man kan lyfta
Detta är inget
upp
och
se
nytt, i alla tider har
ursprungsbilden
man med vackra kläder, dyrbara smycken och
och sedan lägga ner fliken igen så ser man
andra ägodelar visat sin identitet och sin
tydligt hur bilden förändras när blickar gester
position i samhället. I porträtten är detta extra
kroppsställningar munnar osv skiftar plats från
tydligt, då det använts för att visa makt status
man till kvinna. Man kan genom att plocka ut
samhällsposition,
karaktärsdrag
och
flera bilder av män och flera bilder av kvinnor
personlighet hos den avbildade. Låt eleverna
och klistra upp dem hela eller detaljer av dem
själva skapa serier av självporträtt med
bredvid varandra se hur kvinnor viker undan
digitalkameran. Med hjälp av rekvisita, gester
blicken medan män ser rakt på oss, kvinnor ofta
och miner kan de försöka uttrycka olika saker i
framställs med lite öppen mun osv. På det sättet
sitt porträtt. De kan välja om de vill
blir den kvinnliga stereotypen ett passivt objekt
representeras som de själva uppfattar sig, som
medan mannen blir en aktiv person.
de skulle vilja vara, som de tror att andra
uppfattar dem eller om de vill träda in i rollen av
Svenska
någon eller några andra som en kompis, en
kändis, en yrkesgrupp, sin mamma eller pappa,
Porträtt i ord eller bild
ett syskon, läraren eller någon annan.
Litterära porträtt beskriver personerna både till
Med hjälp av digitalkameran kan man även låta
det inre och till det yttre, ibland i samma
eleverna avslöja bilder. Välj själv ut en rad bilder
mening. Oftast får man inte hela bilden av den
det kan vara allt från äldre målningar till
som beskrivs utan endast glimtar som så
moderna reklambilder. Dela upp eleverna i
småningom ger en karakterisering av både
grupper och låt varje grupp iscensätta den bild
utseende och personlighet. Här kommer några
de tilldelats och sedan fota av scenen. Om det
exempel av kända svenska författare. Fundera
finns fler personer i gruppen än på bilden är det
över vad som är yttre och inre beskrivning. Hur
inget som hindrar att man tar flera bilder. Samla
gör konstnärerna för att uppnå samma effekt?
sedan klassen låt grupperna visa bilderna och
”Han kom som ett yrväder en aprilafton och
tala om hur det kändes att stå i den position de
hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.”
gjorde. När man använder manierade gester och
Så inleds August Strindbergs kända roman,
står i konstiga positioner så känner man sig
Hemsöborna. Lite längre ner fortsätter han:
annorlunda diskutera på vilket sätt. Många av
eleverna kommer nog att komma fram till att
”Carlsson var en liten fyrkantig värmlänning med
det är omöjligt att stå som figurerna på en
blå ögon och en näsa krokig som en
gammal målning och det är ju inte så konstigt
syskonhake. Livlig, lekfull och nyfiken var han,
då konstnären har frihet att komponera ihop
men sjöaffärerna förstod han inte alls, och han
sina figurer hur han eller hon vill men det är nog
var också kallad ut till Hemsö för att ta hand om
mer förvånande att upptäcka att detta även
åker och kreatur, som ingen annan ville ta
gäller samtida reklamfoton som ofta är så
befattning med sedan gubben Flod gått ur livet
manipulerade att ingen normal människa kan se
och änkan satt ensam vid gården.”
ut som modellerna på bilderna.
Hur tror du en konstnär skulle skildra honom i
bild?
Porträtt bygger till stor del på vad som är
Att göra i skolan
modernt vid tiden för porträttets tillkomst hur
man skall framställas enligt de konventioner som
är gällande just då. Dessa typutseenden kallas
för stereotyper och vi möter dem hela tiden
men trots det är det inte alltid självklart att vi
känner igen och genomskådar dem. Istället blir
de ofta ouppnåeliga ideal som vi till varje pris
strävar att efterlikna. För att eleverna skall
upptäcka och genomskåda stereotyperna kan
du låta dem arbeta med kollage gjorda av bilder
Ett utseende kan ibland beskrivas i ett enda ord
som i Eyvind Jonssons Nu var det 1914. Hur tror
du att ”Halvbasen med äppelansiktet” ser ut?
Så här beskriver V ilhelm Moberg hur Karl Oskar i
Utvandrarna mötte Kristina i Duvemåla. ”Då såg
han att hon var en reslig flicka, nästan lika lång
till växten som han själv. Hon hade kraftiga
höfter, men var smal om livet. Ögonen var blyga
och mycket lockande.”
9
Frans G Bengtsson ger följande beskrivning av
en viking i Röde Orm. ”Orm hade nu vuxit sig stor
och kunde i styrka tävla med alla jämnåriga och
många äldre. Han var rödhårig och mjäll i hyn,
bred mellan ögonen, stubbnäst och stormynt,
långarmad och något kutryggig; han var rörlig
och snabb, och med båge och i spjutkast var
han säkrare än de flesta. Han kom lätt i raseri och
kunde då rusa blint på den som retat honom.”
ta reda på fakta om vilka de var och vad de gjort.
Visa sedan bilderna och diskutera hur de målade
bilderna överensstämmer med de historiska
fakta som eleverna tagit fram om dem.
Uppfattar man dem på samma sätt när man sett
dem avbildade. Den som vill kan även försöka
hitta olika typer av framställningar för att visa att
bilden är en subjektiv konstruktion som vill
förmedla ett bestämt budskap. Ett bra sådant
exempel ges i dessa två bilder
av den franska drottningen
Marie
Antoinette.
(dessa
målningar är inte med i
porträttutställningen)
”Hon var en ensam kvinna i sitt
fyrtifemte år, en främmande
människa söderifrån som skrivit
böcker om kärleken och döden
och helgonen, böcker som
nästan ingen brydde sig om att
läsa, en föreläserska med röst så
sorgsen och gäll och entonig att
den aldrig kunde övertyga
någon om någonting. Hennes
utseende var magert, vasst och
slutgiltigt.” Så här presenterar
Torgny Lindgren den kvinnliga
huvudpersonen
i
Hummelhonung.
Många känner nog igen
målningen på den översta
bilden från våra historieböcker.
Den är målad av en den svenske
konstnären
Adolf
Ulrik
Wertmüller (1751-1811) och
hänger i Nationalmuseum. I den
framställs hon som Marie
Antoinette och mor men även
som frankrikes drottning vacker,
rik och onåbar. Den tecknade
bilden till vänster är gjord av
David. Här får vi en helt annan
bild av drottningen. Hon är
avbildad som David såg henne när hon fördes
till giljotinen för att halshuggas.
”På fotografier syntes Hillevis lilla
raka näsa och hakan som hon
gärna höll lyftad. Blicken var
varken stor eller djup. Den var
mycket rakt på sak. Men hennes
hår hade inte alls den askfärg som
kabinettsfotona eller de stora gruppbilderna
från kalasen visade. När hon efter många år
klippte av håret och la flätan i en Freja
chokladask
var
den
fortfarande
ljust
rödskiftande.” Hur skulle du teckna Hillevi, en av
kvinnorna i Kerstin Ekmans Guds
barmhärtighet?
Den här typen av bilder kan vara spännande att
se och jämföra när man läser om en historisk
person. De ger inte bara en mer nyanserad bild
av personen utan ökar även barn
och ungdomars förståelse för att
bilder är konstruktioner som
skapats av människor för att vi
skall uppfatta dem på ett visst
sätt.
Skriv ett eget litterärt porträtt
Låt eleverna välja var sitt av
porträtten i utställningen för att
sedan i skolan skriva ett eget litterärt
porträtt. Låt dem utgå från en
beskrivning av det de ser som de
sedan fantiserar vidare kring.
Fotografiets historia
Idag tar vi den fotografiska bilden
förgivet. Vi möter oavbrutet bilder
i olika medier och skickar bilder
på oss själva och våra vänner via
datorer och mobiltelefoner. Men
så har det inte alltid varit. Låt
eleverna ta reda på när fotografiet
kom hur det utvecklats och hur
mycket bilder man såg vid 1800talets slut och 1900-talets början
och jämför det med dagens
visuella bildsamhälle. Hur har detta påverkat oss?
Hur kommer det att påverka oss i framtiden?
Finns det något negativt eller är det bara
positivt med bilder? (till exempel kan man se
direkta bilder av krig och elände som man
tidigare bara kunde föreställa sig i sin fantasi) Blir
vi avtrubbade av alla bilder? Ni kan också
fundera över hur det skulle vara att inte ha
någon spegel eller någon bild av sig själv.
Historia
I porträtten ser vi hur synen på vår
identitet ständigt förändras. Hur
konventionerna för representation
sett ut under olika perioder och på
vilket sätt man i olika tider velat att
samtid och eftervärld skall uppfatta
ens person. Genom historien har för
tiden viktiga personer som härskare, filosofer,
vetenskapsmän och andra låtit avbilda sig. Det
är bilder där den avbildade själv och
konventioner kring vem han är och vem man vill
att han skall uppfattas som har fått styra
komposition och innehåll. Idag möter vi dessa
målningar på slott och museer men också som
illustrationer i många av våra historieböcker. Ta
fram målningar av några sådana personer som
finns avbildade i historieböckerna. Låt eleverna
10
